Läser DN på nätet och fastnar för en bild från det Nordkoreanska firandet av den store ledaren. Kolla själv på bilden: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.1046156.1266309841!images/3654650387.jpg
Man funderar på vad gubbarna tänker på som sitter där i snörräta rader.
"Trist möte, när är det dags för kaffe?"
"Undrar vad som händer om jag lutar mig till höger och petar mig i näsan..."
"När skulle jag sluta idag? Före eller efter tre?"
eller kanske
"Om jag sitter tillräckligt rak och har en tillräckligt intetsägande uppsyn tillräckligt länge så får jag och familjen kanske behålla livet en månad till."
Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en diktatur, i ett land där du inte ens får tänka vad du vill. Vad gör man med alla tankarna som ändå kommer? Eller formas man tillslut så att man undantränger automatiskt för att orka med all omänsklighet?
Bilden av firandet av den store diktatorn (eller var det nu ledaren?) säger ibland mer än tusentals ord.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar