Inledning Äldreriksdagen

Denna inledning höll jag tidigare idag när jag öppnade Äldreriksdagen:



Konferensdeltagare!

Varmt välkomna till den fjärde Äldreriksdagen – Sveriges Kommuner och Landstings mötesplats för äldrepolitiska frågor.

Under två dagar kommer vi att beröra och dyka djupare i frågor som rör oss alla. En del av dessa frågor står alltid på dagordningen. Boende för äldre är och förblir en viktig fråga. Samverkan i alla dess former en annan. Andra frågor återkommer med jämna mellanrum. Hit hör mat för äldre - en livsbejakande fråga som vi kan diskutera med mycket liv och lust.

Det finns även frågor vi kanske helst inte vill beröra. Frågan om livets slut är en sådan, oroande, kanske skrämmande, men livsviktig för synen på människan och människans värde.

I år deltar närmare 600 personer i äldreriksdagen. Vi är 275 förtroendevalda här från kommuner och landsting. Tre av förbundets beredningsordföranden finns också här. Dessutom är ca 80 medverkande och utställare viktiga kuggar för ett gott resultat.

Åter kan äldreriksdagen också glädjas åt en ministermedverkan. Det är med glädje jag hälsar äldre- och folkhälsominister Maria Larsson välkommen. Vi ser fram emot att få lyssna till dina tankar och synpunkter.

Här finns också representanter från partikanslier, fackliga organisationer, pensionärsorganisationer, kort sagt:

Ni är alla varmt välkomna!

Tro och Vetande, myter och sanning, nytta eller nöje var rubriken för Äldreriksdagen 2008. Med bidrag från aktuell forskning hade vi ambitionen att skapa lite ordning och reda i ett ständigt flöde av politiskt önsketänkande, omhuldade myter, mediabrus och hard facts. Vi snuddade vid kunskapsbegreppet, började en resa som förhoppningsvis så småningom leder till att vi verkligen vet varför vi gör det vi gör för den åldrande.

I år har vi valt På liv och död som ett sammanhållande tema för programmet och dess inramning. För första gången benämner vi döden i programmet. En förutsägbar realitet för oss alla men allt mer påtagligt närvarande ju äldre vi blir. Ett ordpar som kan andas viss brådska. Hinner vi leva, fångar vi dagen, lever vi i nuet? Är livet verkligen livsviktigt, från den första levnadsdagen till den sista? Eller finns det risker att vi ser delar av livet, framförallt den sista tiden, som en transportsträcka? För oss själva? För de andra?

Häri ryms också en svårare diskussion. Den medicintekniska utvecklingen möjliggör det tidigare otänkbara. Vi har idag läkemedel som klarar sådant som i går var omöjligt. Och räcker inte det så kommer de flesta organ att vara enkelt utbytbara. En självgående utveckling, långt bortom politikens möjligheter att styra och prioritera. Vem kan fatta beslut att välja eller välja bort när möjligheterna finns? Till vilket pris, med vilken livskvalitet, valfrihet och värdighet för den enskilde och med vilka konsekvenser för samhället?

Och å andra sidan en lika svår fråga: Att förkorta livet – på egen hand eller med en hjälpande hand? Professor Jan Beskow har stor kunskap om självmord bland äldre och dess koppling till psykisk ohälsa. Vi ser fram emot hur vi skapar strategier för att möta och förebygga.

Vi önskar oss alla ett värdigt slut på livet, fritt från oro och ångest. Men för en del kommer slutet att vara fyllt av sjukdom och smärta, trots allt bättre kunskaper om smärtlindring. Därför kommer kraven på klargörande av regelverk kring rätten till sin egen död, vem som kan eller får ge en hjälpande hand när livet inte längre känns meningsfullt ständigt att återkomma. Överläkare Carl-Johan Furst förmedlar sin erfarenhet och kunskap från dödens närhet på Stockholms sjukhem.

Förbundet satsar i år och förhoppningsvis även åren framöver på ett ”Bättre liv för sjuka äldre” – rubriken för en av förbundets prioriterade frågor. En kvalitativ uppföljning av multisjuka äldre genomförs nu i stor skala inom ramen för detta projekt. Kvalitetsbristkostnader går att beräkna – en glädjande stor vinst uppstår faktiskt om man gör rätt, förutom det viktigaste - att den gamla får rätt vård och mår bättre. Detta kan Dag Norén redogöra för i seminariet Samverkans sköra tråd tillsammans med Anders Anell som ger sin bild av samverkans möjligheter och hinder från en ny kunskapsöversikt .

SKL och staten har i år påbörjat ett samarbete kring ett långsiktigt och strategiskt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre. I den överenskommelse som tecknades i februari överförs en del av statsbidraget på äldreområdet till ett prestationsbaserat bidrag. Prestationen är knuten till ett ökat engagemang i två kvalitetsregister; Svenska Palliativregistret och Senior alert – ni får träffa registerhållarna i vår utställning. SKL har nu fått en ny och uppfordrande roll att konkret och praktiskt driva utvecklingen av ett nödvändigt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre.

Livet och döden återkommer också i äldre och folkhälsoministerns anförande. Att få leva tills man dör är rubriken. Egentligen en självklarhet, men är det verkligen så? Hur ser regeringen på denna utmaning? Det ska bli intressant att lyssna till ditt anförande kring en av de största utmaningar samhället står inför.

Vi har också bjudit in Peter Westlund som ger sin bild av en äldreomsorg som erbjuder mening och känsla av sammanhang, något som också framgår i propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen. Ska vi försöka att mer se det friska i åldrandet, istället att bara fokusera på det sjuka? Ska vi ha ett salutogent förhållningssätt till livet? Kanske är det det som är värdegrunden?

Kunskapens och lärandets olika uttrycksformer finns också med som en röd tråd på Äldreriksdagarna. Med stöd av ett Program för en god äldreomsorg har SKL fått del av statliga medel med syfte att bygga upp en infrastruktur för en evidensbaserad kunskapsproduktion och praktik. Motsatsen, eller kanske den kompletterande, den erfarenhetsbaserade kunskapen, intuitionen eller magkänslan, är svår att fånga i läroböcker – en kunskap som förmedlas från den som uppnått mästarskapet till de unga gesällerna. I seminariet Praktisk kunskap i en kvalitetssäkrad värld berättar Lotta Victor Tillberg om konsten att fatta mod och bryta gränser.

Mat är mer än näring. Mat är måltid. Mat är njutning. Mat är samvaro. Att dela ett bröd i gemenskap, att få äta en närproducerad kotlett, att känna doften av vita smultron – allt detta och mer därtill har diskuterats på vår konferensserie Måltidsresan som genomförts tillsammans med Socialdepartementet, PRO och SPF. Förslagen till förbättringar kan ni ta del av i utställningen. Där finns också testresultat från alla maträtter vi provat tillsammans med pensionärer. ”Sällskap är den bästa kryddan”, påstår Ulrika Lundgren, vår entusiastiska reseledare som ni kan lyssna på i eftermiddag. Och eftersom mat också är och än mer måste vara näring i rätt mängd och med rätt innehåll för att värna det goda åldrandet, sätts fokus på hur vi hanterar maten och måltiden för den gamla.

Särskilt boende för äldre är ett av de områden som återkommit varje äldreriksdag. Vi har försökt reda ut alla benämningar där samlingen har utökats med ännu en ny form: Trygghetsboende. Vad skiljer och vad kopplar samman trygghetsboende med seniorboende och serviceboende? I eftermiddag ägnar vi oss åt innehållet - Monica Berglund, direktör på Tre Stiftelser i Göteborg berättar om Lust till livet – hur man kan skapa samvaro, sinnlighet och smakupplevelser i äldreboende. Då presenteras också en ny bok med denna livsbejakande titel.

Peter Majanen kan berätta om framtida livsstilar. Framtiden tillhör de äldre! Kanske bekräftas det vi redan förstått om Rekordgenerationen som tänker leva livet på varmare stränder och sen dö en snabb och smärtfri död. Gerdt Sundström kan allt om anhörigskap och nya familjeformer. Kan vi se framtiden an i förvissning om att alla nya ”plastsläktingar” tar hand om oss, eller?

Idag läggs vårpropositionen på riksdagens bord. Sveriges ekonomi är på väg ur en av de allvarligaste globala kriserna i modern tid. Men de framtida utmaningarna är större. Hur ser Sverige och världen ut när vi inviger den 14:e Äldreriksdagen 2030? Finns det pengar till det vi vill göra? Eller vad kommer att hända? Rubriken för det inledande samtalet: Välfärdens död – om möjliga och omöjliga lösningar av välfärdens finansiering – visar på den oro många känner, men kanske kan de medverkande även peka på möjligheterna. Samtalet är en fortsättning på en diskussion som påbörjades på den första Äldreriksdagen 2004 och som säkerligen kommer att återkomma.

Då kändes det viktigt att enas om en problembeskrivning – 2008 handlade det om Reform eller reträtt – välfärdspolitikens vägval. Nu har vi en kunskapsöversikt som förbundets beredning för Välfärdens finansiering tagit fram. Grunden för att möta den demografiska utmaningen byggs vidare.

Men är då denna demografiska utmaning bara ett bekymmer? Knappast. Ett längre liv är något positivt för nästan alla. Ett längre, aktivt, friskt och gott liv blir en verklighet för allt fler. Detta är något i grunden positivt, något vi måste se igenom alla funderingar kring resursbrister. Så åldrandet, äldreboomen, den demografiska utmaningen är något som i verkligheten visar oss på välfärdssamhällets framgång. Samtidigt visar sättet vi förhåller oss till åldrande, och hur vi bemöter den gamla, på hur välfärdssamhället förmår att fortsätta utvecklas.

Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna för oss politiker handlar om att bli tydligare inför medborgarna. Vi måste vara tydliga i att berätta om vad man kan välja mellan och vad man har rätt att kräva. Vi måste berätta om vad det ena och andra faktiskt kostar. Men lika tydliga måste vi vara kring vad som inte ingår i det offentliga uppdraget, vad man måste planera för på egen hand. Vi behöver ett starkare civilsamhälle, ett samhälle där vi inte längre hänvisar till ”någon annan” som skall lägga livet tillrätta för oss, utan där vi tar i stora och små frågor tillsammans, i gemenskap, men alltid med det personliga ansvaret som grund.

Framtidens utmaning handlar också om hur vi som politiker förmår att utveckla och samverka. För oss förtroendevalda hamnar frågan om liv och död ofta i gränslandet mellan kommuner och landsting. Vem ansvarar för den palliativa vården? Var går gränsen för kommunernas kompetens att bedriva avancerad medicinsk vård i det egna hemmet? Hur stort är ansvaret för den enskilde att klara av de allt mer avancerade uppgifter som definieras som egenvård? Dessa och många andra frågor måste lösas genom samverkan över organisatoriska gränser. Jag ser en stor utmaning att - i politiskt samförstånd över kommun- och landstingsgränsen - skapa en optimal och hållbar vårdstruktur med den enskilde i centrum. Säkerligen krävs också breda politiska lösningar; lokalt, regionalt och nationellt.

Två saker har alla människor gemensamt. Vi har en gång fötts. Vi kommer en gång att dö. Däremellan skiljer sig livet åt på miljarder olika sätt. Vi hoppas alla på ett gott liv, där framtiden alltid ligger på lut, ända till vår sista livsdag. Äldreriksdagens syfte är att göra detta möjligt för fler, att skapa strukturer för att möta den åldrande människan på just det sätt hon behöver för att kunna leva hela livet. Då krävs kunskap, öppenhet och mod att förnya och förändra. Dessa dagar är en möjlighet för oss alla att få lite mer av allt detta.

Återigen välkomna till Äldreriksdagen 2010.