Arbete och integration

När vi i koalition Örebro diskuterade våra uppgifter efter en valseger i omvalet, var ett av mina inspel att det för mig och Folkpartiet var viktigt att hantera frågor kring integration och arbete. Dels beroende på att integration är en av de viktigaste utmaningarna för oss liberaler. Dels för att det finns så enormt mycket att göra.

Många länder i Europa lider under en allt skarpare segregation. Det är delvis en fysisk segregation. Vi kan i såväl Radio Örebro som Tvärsnytt idag läsa, lyssna och se hur boendesegregationen ökar. Men det är också en tankemässig segregation. Jag ska återkomma till detta.

Örebro är en stad som tyvärr karaktäriseras av ett alldeles för stort utanförskap. Under perioden 1992 - 2002 så ökade utanförskapet katastrofalt, trots att vi under den perioden hade en av Sveriges längsta högkonjunkturperioder. I hela Sverige ökade utanförskapet, men Örebro var bland de som hade sämst utveckling. Även i fortsättningen av den socialdemokratiska maktperioden ökade utanförskapet, såväl i Sverige som i Örebro.

När vi tillträdde som koalition var ett av våra mål att minska detta utanförskap. I detta har vi misslyckats. Utanförskapet har fortsatt att öka.

För den som vill minska riskerna för det egna partiets väl och ve finns bortförklaringar. Den internationella lågkonjunkturen innebar högre arbetslöshet som innebär ökat utanförskap. En kommun med stark invandring får lätt i vart fall tillfälliga problem innan de invandrade får utbildning och jobb. En kommun som växer och där många unga människor flyttar in, får också tillfälliga segregationsproblem, i vart fall om man bara kollar lönenivåer.

Men jag tänker inte försöka bortförklara detta. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, oavsett vem som ligger bakom det.

Så nu gäller det att jobba järnet för att vända skutan. Jag vill åta mig uppdraget som integrationskommunalråd inte för att det är lätt, utan för att det är nödvändigt. Vi måste få Örebro att växa ihop och växa tillsammans. Det måste ske genom utbildning och arbete. Men det räcker inte. Vi måste också få fler grupper att börja samtala med varandra. Det interreligiösa rådet är en bra start. Men inte heller det räcker.

Några av de saker jag vill genomföra är:

Örebro ska bli Sveriges bästa skolstad. Örebros bästa skolor ska ligga i de områden som idag karaktäriseras som utsatta. Det innebär tydliga mål för skolorna och eleverna där språk och kunskap sätts i centrum. Det innebär ökade resurser till bland annat lärarlöner för att kunna rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär tydliga krav på rektorer och skolledningar att de ska leverera en bra skola för sina elever. En skola för kunskap, med ordning och reda, är den bästa garanten för att barnen och ungdomarna i dessa områden får en god start och en möjlighet att fortsätta med utbildning eller arbete.

Nu måste ÖBO och Örebroporten leverera de "bokaler" vi pratade om redan för fyra år sedan. Det måste till fler arbetsplatser inne i de stora miljonprogramsområdena. Arbetsplatser som fungerar för dem som bor och lever i dessa områden. Därför vill vi bygga billiga näringslivslokaler kombinerade med bostäder. Det är inte integration att skapa arbetstillfällen i Vivalla, om de som arbetar på dessa bara reser in och ut under arbetsdagen.

Jobba med det civila samhället. Jag träffade Örebro Folkhögskola förra fredagen. Jag menar att de har en enormt viktig roll att spela för utvecklingen av Vivalla. De behöver mer resurser till utbildning för att göra det möjligt för fler att studera vidare, att kunna gå de allmänna kurserna, att få jobb. Här kan kommunen skapa möjligheter genom olika former av uppdragsutbildningar. Folkhögskolan skulle också kunna bli ett nav för socialt företagande. Det kommer att ta längre tid. Men vi måste redan idag börja samtala om hur vi kan komma vidare. Örebro Folkhögskola finns bara i Vivalla. Men i alla bostadsområden finns föreningar, organisationer eller nätverk som vi kan samverka med.

Tydliggör att alla som kan arbeta också ska arbeta. Bidrag är bara till för dem som måste ha bidrag. Alla andra kan och ska också jobba, var och en utifrån sina förutsättningar. Det ska inte få finnas något passiviserande försörjningsstöd. Inte för svenskar, inte för nyinvandrade, inte för de nya svenskarna. Försörjningsstödet måste vara aktiverande! Det ska finnas vägar framåt, mot arbete eller studier, för alla de som uppbär försörjningsstöd och som har förutsättningar till arbete eller studier. Detta innebär att kommunen måste ha ännu högre krav på sig idag än tidigare på att hitta tillfälliga lösningar med arbeten och studier för dem som idag är beroende av försörjningsstöd.

Öppna Örebro kommun för fler entreprenörer och för fler med annan härkomst. Vi ser idag att bland de kommunalt anställda finns förvånansvärt få med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på. Rekryteringsprocessen måste klara av att rekrytera utan hänsyn till härkomst, bara med hänsyn till kompetens. En kommun som säger ja till ökad öppenhet och fler entreprenörer skapar också möjligheter till nyföretagande. Det innebär framförallt att fler kvinnor och fler människor med utländsk bakgrund kan få jobb. Örebro har en tradition av att tycka att kommunen alltid gör allt bäst själv. Den sanningen måste sannerligen ifrågasättas. Jämför vi oss med andra kommuner, med större öppenhet, ser vi att kvaliteten ofta är betydligt högre än i Örebro.

Integrationen byggs på en grund av studier och arbete. Den byggs med reglar av tillhörighet och med en känsla av att varje människa behövs. Den stärks av väggar av sociala kontakter, av nätverk och deltagande. Den har ett tak av en kommunal välfärd som omfattar alla som behöver den.

Örebro är en fantastisk stad. De flesta av oss har det fantastiskt bra. Det ska vi fortsätta att stärka.

Men vi måste samtidigt se och lyfta de människor som är sårbarast och som har det svårt av olika orsaker. Vi måste göra det med respekt för individen, och med insikt om att vi som politiker, eller som kommun, inte kan ersätta den enskilda individens vilja och möjligheter att lyfta sig själv och skapa sin egen framtid. Vår insats är och ska alltid vara stöttande och stödjande.