Arbete och integration

När vi i koalition Örebro diskuterade våra uppgifter efter en valseger i omvalet, var ett av mina inspel att det för mig och Folkpartiet var viktigt att hantera frågor kring integration och arbete. Dels beroende på att integration är en av de viktigaste utmaningarna för oss liberaler. Dels för att det finns så enormt mycket att göra.

Många länder i Europa lider under en allt skarpare segregation. Det är delvis en fysisk segregation. Vi kan i såväl Radio Örebro som Tvärsnytt idag läsa, lyssna och se hur boendesegregationen ökar. Men det är också en tankemässig segregation. Jag ska återkomma till detta.

Örebro är en stad som tyvärr karaktäriseras av ett alldeles för stort utanförskap. Under perioden 1992 - 2002 så ökade utanförskapet katastrofalt, trots att vi under den perioden hade en av Sveriges längsta högkonjunkturperioder. I hela Sverige ökade utanförskapet, men Örebro var bland de som hade sämst utveckling. Även i fortsättningen av den socialdemokratiska maktperioden ökade utanförskapet, såväl i Sverige som i Örebro.

När vi tillträdde som koalition var ett av våra mål att minska detta utanförskap. I detta har vi misslyckats. Utanförskapet har fortsatt att öka.

För den som vill minska riskerna för det egna partiets väl och ve finns bortförklaringar. Den internationella lågkonjunkturen innebar högre arbetslöshet som innebär ökat utanförskap. En kommun med stark invandring får lätt i vart fall tillfälliga problem innan de invandrade får utbildning och jobb. En kommun som växer och där många unga människor flyttar in, får också tillfälliga segregationsproblem, i vart fall om man bara kollar lönenivåer.

Men jag tänker inte försöka bortförklara detta. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, oavsett vem som ligger bakom det.

Så nu gäller det att jobba järnet för att vända skutan. Jag vill åta mig uppdraget som integrationskommunalråd inte för att det är lätt, utan för att det är nödvändigt. Vi måste få Örebro att växa ihop och växa tillsammans. Det måste ske genom utbildning och arbete. Men det räcker inte. Vi måste också få fler grupper att börja samtala med varandra. Det interreligiösa rådet är en bra start. Men inte heller det räcker.

Några av de saker jag vill genomföra är:

Örebro ska bli Sveriges bästa skolstad. Örebros bästa skolor ska ligga i de områden som idag karaktäriseras som utsatta. Det innebär tydliga mål för skolorna och eleverna där språk och kunskap sätts i centrum. Det innebär ökade resurser till bland annat lärarlöner för att kunna rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär tydliga krav på rektorer och skolledningar att de ska leverera en bra skola för sina elever. En skola för kunskap, med ordning och reda, är den bästa garanten för att barnen och ungdomarna i dessa områden får en god start och en möjlighet att fortsätta med utbildning eller arbete.

Nu måste ÖBO och Örebroporten leverera de "bokaler" vi pratade om redan för fyra år sedan. Det måste till fler arbetsplatser inne i de stora miljonprogramsområdena. Arbetsplatser som fungerar för dem som bor och lever i dessa områden. Därför vill vi bygga billiga näringslivslokaler kombinerade med bostäder. Det är inte integration att skapa arbetstillfällen i Vivalla, om de som arbetar på dessa bara reser in och ut under arbetsdagen.

Jobba med det civila samhället. Jag träffade Örebro Folkhögskola förra fredagen. Jag menar att de har en enormt viktig roll att spela för utvecklingen av Vivalla. De behöver mer resurser till utbildning för att göra det möjligt för fler att studera vidare, att kunna gå de allmänna kurserna, att få jobb. Här kan kommunen skapa möjligheter genom olika former av uppdragsutbildningar. Folkhögskolan skulle också kunna bli ett nav för socialt företagande. Det kommer att ta längre tid. Men vi måste redan idag börja samtala om hur vi kan komma vidare. Örebro Folkhögskola finns bara i Vivalla. Men i alla bostadsområden finns föreningar, organisationer eller nätverk som vi kan samverka med.

Tydliggör att alla som kan arbeta också ska arbeta. Bidrag är bara till för dem som måste ha bidrag. Alla andra kan och ska också jobba, var och en utifrån sina förutsättningar. Det ska inte få finnas något passiviserande försörjningsstöd. Inte för svenskar, inte för nyinvandrade, inte för de nya svenskarna. Försörjningsstödet måste vara aktiverande! Det ska finnas vägar framåt, mot arbete eller studier, för alla de som uppbär försörjningsstöd och som har förutsättningar till arbete eller studier. Detta innebär att kommunen måste ha ännu högre krav på sig idag än tidigare på att hitta tillfälliga lösningar med arbeten och studier för dem som idag är beroende av försörjningsstöd.

Öppna Örebro kommun för fler entreprenörer och för fler med annan härkomst. Vi ser idag att bland de kommunalt anställda finns förvånansvärt få med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på. Rekryteringsprocessen måste klara av att rekrytera utan hänsyn till härkomst, bara med hänsyn till kompetens. En kommun som säger ja till ökad öppenhet och fler entreprenörer skapar också möjligheter till nyföretagande. Det innebär framförallt att fler kvinnor och fler människor med utländsk bakgrund kan få jobb. Örebro har en tradition av att tycka att kommunen alltid gör allt bäst själv. Den sanningen måste sannerligen ifrågasättas. Jämför vi oss med andra kommuner, med större öppenhet, ser vi att kvaliteten ofta är betydligt högre än i Örebro.

Integrationen byggs på en grund av studier och arbete. Den byggs med reglar av tillhörighet och med en känsla av att varje människa behövs. Den stärks av väggar av sociala kontakter, av nätverk och deltagande. Den har ett tak av en kommunal välfärd som omfattar alla som behöver den.

Örebro är en fantastisk stad. De flesta av oss har det fantastiskt bra. Det ska vi fortsätta att stärka.

Men vi måste samtidigt se och lyfta de människor som är sårbarast och som har det svårt av olika orsaker. Vi måste göra det med respekt för individen, och med insikt om att vi som politiker, eller som kommun, inte kan ersätta den enskilda individens vilja och möjligheter att lyfta sig själv och skapa sin egen framtid. Vår insats är och ska alltid vara stöttande och stödjande.

ÖBO

"Man vet vad man har men inte vad man får".

Hyresgästföreningens bas berättar för Nerikes Allehanda om varför de är emot en försäljning av 1184 lägenheter. En tydligare politik för en fortsatt segregerad stad är knappast möjlig. Hyresgästföreningen i Örebro vill inte förändra. Det innebär att de vill vara kvar i ett läge där utanförskapet är stort i de stora ÖBO-dominerade bostadsområdena, de vill försvåra ÖBOs möjligheter att bygga nytt och de riskerar stora hyreshöjningar.

Denna partipolitik, för det är en tydlig partipolitisk hållning som Hyresgästföreningen har, är den som lett till att Örebro under lång tid byggt upp ett utanförskap som är större än i jämförbara städer. Det är den politiken som byggt upp en hemlöshet som varit högre än i jämförbara städer. Det är den politiken som gjort Örebro till en segregerad stad.

Nu vill vi bryta den trenden. Vi gör det pragmatiskt men med ett tydligt mål - Bryt segregationen! Pragmatiken är tydlig när vi ger ÖBO i uppdrag att bygga mycket nytt, att renovera och rusta och tillsammans med Örebro Porten AB investera för nya jobb i de stora bostadsområdena.

Men för detta krävs pengar. ÖBO är starkt, har ett bra eget kapital. Men nybyggnationerna kostar. Bolaget räknar med att man måste skriva ned värdet på de nybyggda lägenheterna med 500 miljoner kronor, en halv miljard, omedelbart då de byggts klart. (Detta är ett problem i sig som behöver en egen blogg för att fundera kring) Om man vill att ÖBO ska kunna fortsätta att vara starkt, att man ska kunna ta sitt allmännyttiga ansvar, behöver man återställa kapitalet. Det kan man göra genom att sälja, eller genom att kraftigt höja hyrorna. Vi väljer det förstnämnda.

Till detta säger Sociademokraterna och deras stödorganisation Hyresgästföreningen nej. De vill ha kvar segregationen och utanförskapet. De vet ju vad de har, men inte vad de får. Och de har ett stort ÖBO och ett stort utanförskap. Men de vet ju inte vad de får om ÖBO blir något mindre och utanförskapet också minskar...

Kortbombning

Hyresgästföreningen skickar kort till olika kommunala företrädare. Skälet är att det finns ett förslag från ÖBOs styrelse att sälja 1000 av bolagets lägenheter för att klara av att investera i 2000 nya och renovera de gamla. Bolaget vill för första gången på mycket länge ta ett krafttag mot den segregation tidigare socialdemokratiska kommunledningar byggt in i staden.

Mot detta protesterar Hyresgästföreningen. Det har man all rätt till, även om jag kan undra om Hyresgästföreningen representerar enbart hyresgäster i ÖBO... Men sättet man gör det på kan man fundera över.

Idag fick jag sju kort från "protesterande hyresgäster". Det var uppenbart att tre av de sju var skrivna av samma hand. Ytterligare två var misstänkt lika varandra. Inga av korten var undertecknade.

Andra partiföreträdare har fått kort som varit undertecknade, men där det varit uppenbart att namnteckningen inte stämt. Ett felstavat namn på en äldre invandrare - kan han inte skriva sitt eget namn, eller har någon annan använt hans (felstavade) namn? Med eller utan hans godkännande? Är det ett enda misstag, eller är det ett system?

På korten finns också information som man måste fundera över. En del hävdar att de måste flytta på grund av försäljningen. Andra att de nu ska få kraftiga hyreshöjningar. Vem sprider den desinformationen? Är det Hyresgästföreningens representanter? Är det medvetet, med ledningens goda vilja? Eller kan kampanjen misstolkas? Vems är då ansvaret för att många människor oroas i onödan? Tar Hyresgästföreningens styrelse och ledning det ansvaret? Tar socialdemokraterna (som ju är en annan gren av samma socialistiska träd som Hyresgästföreningen) något ansvar? Ännu har vi inte sett något sådant. Snarare tvärsom.

Örebro har många utmaningar. Integrationen är en av de största. 50 år av socialdemokratisk politik har skapat en situation i Örebro där segregationen är fastcementerad. Denna betongpolitik har skapats trots (eller kanske tack vare) det enorma kommunalägda bostadsbolaget, och dess bindningar till såväl socialdemokrati och Hyresgästförening. Nu vill vi bryta denna segregation, skapa nya möjligheter för fler människor att bli delaktiga i en bättre framtid. Till detta säger såväl Hyresgästförening som socialdemokraterna nej. Det är illa.

Socialdemokraterna i Örebro är också mer dogmatiskt socialistiska än sina partivänner i andra kommuner. I Gävle säljer (s) delar av allmännyttan, i Eskilstuna likaså. Men i Örebro blir överorden enorma.

Jag tror att Örebro och örebroarna behöver en bra allmännytta, som tar allmännyttans ansvar. Men jag tror också på att Örebro och örebroarna behöver en mycket mer flexibel och förändringsbenägen bostadsmarknad, där individer kan förändra sitt boende inom de bostadsområden de vill bo i. Fler bostadsrätter i de stora bostadsområdena. Olika typer av hyresrätter i samma områden. Fler villor i eller nära dessa bostadsområden. I detta arbete har ÖBO en viktig uppgift, en uppgift som kommer att kräva både nybyggnation, ombyggnation och försäljningar.

Hyresgästföreningens och socialdemokraternas stoppolitik cementerar utanförskapet i Örebro än mer.