De gamla får lida för Örebrocenterns socialism

Jag läser innantill från den månadsrapport om ekonomi och verksamhet som redovisades för kommunstyrelsen i augusti:

Kostnaderna till USÖ/landstinget för utskrivningsklara patienter ökar betydligt jämfört med tidigare år.

Vad betyder det? Det betyder att allt fler gamla, som vårdats färdigt för sina sjukdomar på USÖ, tvingas ligga kvar i sjukhusrum. Det är en miljö som inte är anpassad för gamla människors boende. Sjukhus idag är allt mer något för en specialiserad sjukvård med korta vårdtider. Långvarigt boende på sjukhus riskerar att bryta ner alla människor, och framförallt de äldsta och sårbaraste.

Så läser jag på radio Örebros hemsida om vad det centerpartistiska kommunalrådet Rasmus Persson säger:

– I dagsläget har vi inte haft det behovet, vi kan inte köpa platser hux flux. Vi har ett ansvar för våra äldre. Det är ett företag som bygger på spekulation, dessutom har vi också haft en diskussion med Attendo kring deras boende Elgströmska som de har drivit i ett skick som vi inte är nöjda med, säger Rasmus Persson (C).

Jag häpnar. Man ska inte anklaga någon för lögn i första taget. Men Rasmus Persson ligger i vart fall rätt nära. Kostnaderna för utskrivningsklara patienter (det vill säga äldre personer som behandlats klart för sina sjukdomar) ökar betydligt. Men det ansvariga kommunalrådet säger att det inte finns något behov...

Detta är bara en av flera handlingar som pekar i en helt motsatt riktning än den Centerpartisten påstår. Varje kvartal får kommunstyrelsen också en redovisning av de beslut om rätt till bostad som inte kunnat genomföras för att det saknats platser. Också här visar det sig att antalet ärenden ökar kraftigt. Sista kvartalet 2012 var det 16 som fick vänta. Första kvartalet 2013 var det 36. En ökning med över 100 %! Varför? Tjänstemännen skriver att en bidragande orsak är att kommunen stängt ett boende, Tullhuset, för renovering och förändring. Det har Rasmus Persson vetat länge. Men han har inte brytt sig om vad det betyder för de gamla.

Persson vet ju att det inte finns något behov i dagsläget...

Fast även i detta skiner hans socialistiska ådra igenom. Persson gillar inte privata utförare i allmänhet, och Attendo i synnerhet. Han har stoppat en förlängning av Attendo Elgströmska på rätt oklara grunder. När han meddelade detta lät det mer som om han gladdes åt att kunna klämma dit Attendo, än att han hade omsorg om de gamla. Så här skriver Nerikes Allehanda:

- Vi har nu ett läge där vi har privata aktörer på marknaden och det ska vi fortsätta ha. Men med detta har vi i kommunen en annan roll, ett ansvar att följa upp dessa. Det är jätteviktigt att vi tar det ansvaret. Och när aktören inte tar sitt ansvar att hålla vad man lovat måste det få konsekvenser, säger Rasmus Persson (C) 

Låter det som om han gillar privata aktörer? Knappast. "Vi har nu ett läge där vi har privata aktörer" låter mer som att han får förhålla sig till något som katten släpat in...

Tänk om Persson och hans socialdemokratiska kompisar istället såg till de gamlas behov och möjligheter istället för att stirra sig blinda på vem som driver äldreboendena. Då kunde de till exempel se:

Att Attendo Elgströmska inte alls är något perfekt äldreboende, det förekommer fel, avvikelser och sämre behandling även där. Men problemen på flera andra boenden, många av dem kommunala, är betydligt allvarligare. Och betygen från de som bor på boendena, och deras anhöriga, visar att Attendo Elgströmska ligger i toppskiktet när det gäller nöjdhet.

Att det är så enormt mycket bättre för en gammal människa att snabbt få flytta ut till ett boende, en permanent plats eller en korttidsplats, än att tvingas kvar på USÖ. Landstinget beskriver själva just denna ovilja från kommunens sida att skapa tillräckligt antal platser, som en av de stora utmaningarna både verksamhetsmässigt och ekonomiskt. De som är färdiga med sina behandlingar, men tvingas kvar, tar upp platser för andra som skulle behöva behandlas men som istället får köa.

Att privata aktörer kan tillföra också kommunal verksamhet mycket. Ser man på kvalitetsmätningar nationellt, visar det sig att kvaliteten generellt inom privat och offentlig äldreomsorg är ungefär likartad. Men man ser också att det på båda sidor finns föregångare, som klarar av att skapa mer kvalitet för varenda krona man har. Det är dessa föregångare, privata och offentliga, som vi kan lära oss mer av.

Att det politiska ansvaret dels ligger på att följa upp, utvärdera och återkoppla resultat till både privata och egna offentliga äldreboenden. Men också att visa ledarskap, peka på vägar för vad som karaktäriserar en god äldreomsorg, avsätta tillräckligt med resurser för äldreomsorgen, skapa en kultur som ser varenda åldrande människa som just en människa, en individ med förmågor, möjligheter, utmaningar och unika förutsättningar.

Men det politiska ledarskapet saknas totalt i Örebro kommuns äldreomsorg. Vare sig centerpartisten Rasmus Persson eller hans socialdemokratiska kollega Fisun Yavas syns i äldrefrågor i Örebro. Det verkar även för dem vara viktigare att bygga elithallar för fotboll, skapa vindkraftbolag eller köpa in ankor av gummidäck än att skapa den bästa äldreomsorgen i Sverige.

Vi i Folkpartiet har ett annat fokus. För oss är alltid den gamla människan, hennes möjligheter, förmågor, utmaningar och livschanser i centrum.

Media: SR Örebro1 och 2, NA

Centern (s)parar

Idag kommer ytterligare en krisrapport om äldreomsorgen i Örebro. Idag berättar hemtjänstpersonalen om sitt omöjliga uppdrag.

Ingen kan vara förvånad.

Äldreomsorgen har varit styvmoderligt behandlad under rätt lång tid. När Folkpartiet styrde, såg vi till så att den sociala sidan i Örebro värnades. Det fanns år då området helt värnades från omvandlingstryck. Skälet var enkelt. Vi tror att all kommunal verksamhet måste förändras, ofta effektiviseras. Men det kan inte ske under bilan. Mindre och mindre pengar kan lika gärna orsaka en förändringsrädsla som en vilja till förändring.

När socialdemokraterna och centern tog över ansvaret över äldreomsorgen prioriterades området ner. Ständiga besparingar sker nu, både synliga och osynliga.

Synliga: Otillräckliga uppräkningar skapar stora problem. Det senaste budgetåret saknas ungefär 55 miljoner för att täcka behoven enligt kommunens eget ekonomikontor. Det motsvarar ungefär 150 tjänster inom äldreomsorgen.

Osynliga: När äldreomsorgen tar tillbaka vikariehanteringen följer inte pengarna med.  Man kan tycka vad man vill om det vikarieprojekt som jag startade. Det fungerade inte tillräckligt bra. Men det tydliggjorde också kostnaderna för kommunens vikariehantering. Och kommunstyrelsen tog kostnaderna. När vikarieprojektet lades ner, lades allt ansvar och alla kostnader tillbaka till äldreomsorgen. Men inga pengar följde med. Och när socialdemokraterna lovar rätt till heltid till alla, innebär det ökade kostnader för äldreomsorgen, men inga pengar följer med.

Sammantaget innebär detta brister på tiotalt miljoner kronor för sociala området. Och de största kostnaderna finns inom äldreomsorgen.

Ingen i majoriteten har brytt sig om detta. Och det är självklart om man förstår sammanhangen. Det finns helt enkelt ingen politisk ledning. Ansvarigt kommunalråd, Rasmus Persson (c), är inte intresserad av äldreomsorg. Hans intresse är socialt arbete bland unga. Och Fisun Yavas, biträdande kommunalråd (s), har en svag ställning såväl i sitt eget parti som i majoriteten.

Och kommunens administrativa ledning saknar också vilja att utveckla äldreomsorgen. Där handlar det mest om att prioritera kommunal affärsverksamhet inom kommunala bolag…

Vi ser följderna av detta idag. Äldreomsorgen dras med kraftiga problem. Låt mig peka på några exempel:

• Dagens rapport om hemtjänsten/hemvården visar på hur socialdemokrater och centerpartister inte kan prioritera resurser rätt.
• Attendo Rynningeviken, ett äldreboende som står klart i augusti, får inte användas av de gamla i Örebro bara för att den politiska ledningen tycker att det är fel med privata alternativ.
• Personalomsättningen är hög. Nästan 30 % av sjuksköterskorna slutar varje år. De flesta lämnar kommunen helt.
• Läkemedelsgenomgångar sker inte på det sätt som lagen kräver.
• Allt fler gamla som har fått den vård USÖ kan ger, tvingas bo kvar på sjukhuset bara för att kommunen inte har platser på sina äldreboenden.

På område efter område rustas äldreomsorgen i Örebro ner. För oss i Folkpartiet är det oacceptabelt. Vi vill något annat:

• Fler platser på äldreboenden. Fler gamla skulle må bra om man fick bo på ett bra äldreboende än kvar i ensamheten hemma.
• Bättre utbildning av medarbetarna. Det sker massor av intressant utveckling inom äldreområdet. Kunskaper behöver hela tiden förnyas och utvecklas.
• Bättre chefskap. Tydliga krav på cheferna och den kvalitet vi kräver av äldreomsorgen. Men också tydliga befogenheter och stort eget ansvar.
• Självstyrande enheter och mer valfrihet. Kommunens äldreboenden ska vara självstyrande så långt möjligt. Det ger bättre kvalitet. Och privata alternativ ska välkomnas.
• Nollvisionen om medicinskt färdigbehandlade ska återställas. Ingen ska tvingas bo kvar på sjukhuset när man har behandlats klart.

Men framförallt handlar det om att prioritera området, politiskt och administrativt. Det som är den största skillnaden mellan bra och sämre äldreomsorg är ledarskapet. Det måste finnas ett politiskt ledarskap som skapar värdegrund, värderingar och resurser. Och det måste finnas ett ledarskap inom tjänstemannaorganisationen, från kommundirektören till verksamhetschefen, som ser till så att resurserna används rätt, som förändrar, förnyar och förbättrar kvaliteten i ett ständigt pågående arbete.

När vi tar makten lovar vi att prioritera äldreomsorgen i Örebro. Tyvärr kommer Örebros gamla att tvingas vänta i ett drygt år innan det sker.

Media: SR Örebro

Det gäller att prioritera!

Läser i Nerikes Allehanda om att kommunledningen nu planerar att dra in nattsjuksköterskor. Det är ett förslag som drabbar de allra svagaste i samhället. Nattsjuksköterskornas arbetsuppgifter är att värna de mest sjuka gamla. Det är ofta vård till personer som befinner sig i slutet av livet. Det handlar om svåra arbetsuppgifter och svåra överväganden.

Det socialdemokratiska kommunalrådet Fisun Yavas säger att hon ska följa upp beslutet noggrant. Men problemet är att hon och hennes centerpartistiske kommunalrådskollega, Rasmus Persson, redan prioriterat ned omsorgen om de äldre i sin budget.

Den socialdemokratiska (tillsammans med stödpartierna KD och C) budgeten var tydlig. De stora sparbetingen lades på utbildningsområdet och på social välfärdsområdet. Samhällsbyggnadsområdet klarade sig väl. Socialdemokraterna prioriterade helt enkelt det område där man har sitt starkaste kommunalråd (Björn Sundin) och där man trodde sig kunna hitta de mest opportuna förslagen. Med den enorma investeringsbudgeten som nu lagts blir prioriteringarna än tydligare. Det handlar om betong, asfalt och byggjobb istället för lärare, sjuksköterskor, omsorg och pedagogik.

Men även inom programområde Social Välfärd har kommunledningen medvetet prioriterat ned äldreomsorgen. I princip hela det sparbeting som programnämnden fått, har lagts ut på Vård- och Omsorgsnämnderna. Det innebär att kommunalråden Persson (c) och Yavas (s) menar att det är de äldre som ska bära hela bördan för deras misslyckade ekonomi.

Det hade gått att göra annorlunda. Vi i Folkpartiet har visat på det. Vi var försiktiga redan i augusti 2010 när kommunledningen lade ut miljoner i någon slags eftervalsglädjebudget. De miljoner man slängde ut där hade gjort mer nytta det besvärligare året 2012. Vi var försiktiga i vår egen budget med ofinansierade satsningar på länstrafik och järnvägsnedgrävningar, ökade kostnader för fritidsverksamhet och nya bolag med oklara uppdrag. Och vi var mycket tydliga i våra prioriteringar av välfärd, omsorg och skola istället för många politiker med meningslösa uppdrag och den stora administrativa överbyggnad som följer av dessa politikermängder.

Men vi har också varit tydliga i programnämnden. Vi värnar de äldres trygghet. Vi värnar de mest sjuka gamlas livssituation. Det handlar helt enkelt om människovärde. Om vi inte har ett samhälle som kan ta hand om de mest sjuka, de äldsta, de med störst behov av samhällsservice och de med de svagaste rösterna, så bygger vi in oss i ett samhälle där människans värde riskerar att ifrågasättas.

Det är den vägen socialdemokraterna i Örebro har valt. Istället för att värna de mest sjuka äldre satsar de på vindkraftbolag och järnvägsnedgrävningar. Istället för att värna om de mest sjuka äldre satsar de på parkeringsplatser för lastbilar och nybyggnationer av kombiterminaler. Det är sådana saker som man kan jobba med om man har en stabil ekonomi och verksamheter med god kvalitet. Men idag, när socialdemokraterna styr i Örebro, skakar ekonomin och välfärdens verksamheter undergrävs.

Det borde stå klart för alla, inte minst efter de senaste månadernas mediala rapportering, att svensk äldreomsorg har kvalitetsbrister. Det spelar ingen roll om den bedrivs kommunalt eller privat. Äldreomsorgen måste söka nya lösningar på svåra problem. Det gör man inte genom att prioritera ner och spara in.

Media: NA