Höghastighet istället för politik

Det finns inget som talar för att Sverige ska bygga ut höghastighetståg. De skäl som redovisas saknar faktagrund.

• Höghastighetstågen kommer inte att gynna klimatet. Klimatpåverkan under byggnationen skapar mer utsläpp än vad tågen eventuellt tjänar in under åratal. Antalet resande är försumbart i förhållande till behoven. Dessutom sker utsläppen under bygget, den tid när vi borde minska utsläppen mest.
• Det kommer inte att finnas resande nog. Höghastighetståg är möjliga där stora städer ligger på rätt avstånd. I det glesbefolkade Sverige, där tåget exempelvis ska stanna i megastaden Värnamo(!), saknas befolkningsunderlag.
• Tron på att höghastighetstågen ska vara bra för arbetsmarknad och näringsliv kan ifrågasättas. Framförallt handlar det om alternativkostnader.
• Och det är just detta - de enorma investeringarna - som är höghastighetstågens största fel. 300 miljarder grovt räknat, det kan bli mer, kommer att innebära att mängder av andra investeringar får stå tillbaka.

Kostnaderna för själva byggandet ska inte underskattas. Det ska inte heller kostnaden för de kommuner och regioner som nu gör vågen över att få vara en del i detta (syd)Sverigeprojekt. För åtagandena för dessa - byggnation av lokal och regional infrastruktur, bostäder och annat - kommer att påverka landet långt mer än själva bansträckningen.

Här talar vi om att staten väljer att satsa på ett samhällsekonomiskt olönsamt projekt istället för att satsa på sådant som kunde ge enorma effekter: Bättre kollektivtrafik i och runt de tre stora städerna exempelvis, forskning och utveckling av "elmotorvägar" för tung lastbilstrafik, trespårsjärnvägar för mer gods på järnväg, underhåll av befintliga anläggningar för bättre funktionalitet - och så vidare...

Men det handlar också om kommuner och regioner som tvingas välja mellan att investera i förskolor och skolor, i vårdcentraler och äldreomsorg - eller i infrastruktur som staten kräver när höghastighetsbanan dras fram.

Den samhällsekonomiska O-nyttan med höghastighetstågen är väl utredd. I början, när den dåvarande Centerledaren Maud Olofsson började driva projektet, kunde man hör argument som "Ja - men andra länder har ju det och då ska vi också ha det!"... Men vad är argumentationen idag?

Och hur kommer det att politiken, nästan oavsett parti, är så faktaresistent i det största investeringsprojekt Sverige skådat i modern tid? Hur kommer det sig att partiledare efter partiledare, lokalt, regionalt och nationellt, gör vågen för något så kontraproduktivt? Vad säger det om politiken?

Jag skulle vilja hävda att denna väg mot avgrunden kantas, inte av goda föresatser, utan av rädsla och bristande politiska visioner.

Sverige är ett modernistiskt land. Det spelar nästan ingen roll inom vilket område man agerar. Nytt och modernt är bra. Ju modernare desto bättre. Eftertanke, djupare analyser och rejäla utredningar är något som tillhör historien. Och det är ju inte bra. Att säga nej till det moderna kan få nästan varenda spindoktor och partistrateg att just gå i spinn. Det är "JA TILL DET MODERNA" som gäller.

Rädslan att hamna fel i denna modernistiska absurditet är slående inom alla politikområden. Det gäller att visa handlingskraft. Det gäller att visa att politiker visst både vill och kan. Och ju mer vi visar desto bättre, och modernare, är det.

I Sverige har denna modernistiska ådra väldigt ofta en offentlig-sektor-prägel. Det är skattepengarna som ska fixa det nya. Det är staten som har ansvaret att leda befolkningen in i det moderna lyckosamhället. Det är politikerna som är modernismens främsta uttolkare.

Och just denna modernism tar ibland helt över partiernas andra tankar om samhällets utveckling. Eller snarare är det så att vissa modernistiska projekt får bli ersättning för den bristande politiken kring samhällsutveckling som partierna har.

Höghastighetståg blir svaret på frågorna om vilket land Sverige ska vara:

-Vad vill ditt parti med Sverige?
-Höghastighetståg, förstår du. Då binder vi ihop landet, fixar klimatet och skapar ett bättre näringslivsklimat!

-Vad tycker du om Sveriges framtida välfärdsutveckling?
-Höghastighetståg, fattar du väl. Bara vi kan resa till Malmö på tvåochenhalv timme så kommer vi att bli lyckliga!

-Hur tycker du att Sverige ska agera i en framtida folkvandringsvärld?
-Höghastighetståg är den enda vägen! Dessutom går det ju snabbare både att komma in i landet, och att skicka ut människor också!

Offentlig sektor är alldeles för grå för dagens politiker, men också för alldeles för många ledande tjänstemän. I ett samhälle där jaget är viktigare än laget, där "jag själv" alltid är det självklara centrat för allas blickar, ökar riskerna att det ofta rätt trista handhavandet av vården, skolan och omsorgerna helt enkelt blir - för trist. Bättre då att satsa: på schagerfestivaler, på idrottsarenor, på resor till mässor i länder långt borta och - på höghastighetståg.

Och ständigt hävdar man att just detta - schlagerfestivalen, elitidrottsarenan, byggmässan i Kina - just detta är det som kommer att skapa förutsättningar för att rädda välfärden. Det spelar ingen roll hur utfallet sedan blir. Det är inte resultatet som räknas, utan de goda avsikterna när projekten startar.

Precis samma analyser verkar de flesta partier, politiker och tjänstemän göra vad gäller höghastighetstågen. Det spelar ingen roll hur resultatet blir. Det är vår goda vilja idag som räknas.

Och medan Trafikverket sliter med ännu fler trasiga växlar på ounderhållna spår, medan elever och lärare får slita i schabbiga skolor, medan antalet boendeplatser för äldre fortsätter att minska, känns det bra att som politiker få drömma om det stora projektet - det som ska sätta mitt namn i historieboken - och slippa ta ansvar för den kommunalgrå vardagen.

Om gator i Nya Hjärsta

I dagarna har Lena Baastad och Björn Sundin sänt ut ett brev till de boende i Nya Hjärsta. Något kryptiskt menar de att Hjärstaborna inte behöver oroa sig för några öppnade vägar mellan Nya Hjärsta och Vivalla. Det finns inga planer. I vart fall inte just nu. Och om det blir några planer så kommer en öppning av vägarna att föregås av en bred dialog.

Är det någon mer än jag som får Tage Danielssons monolog om kärnkraften i örat?

Timingen av brevet är väl inte den bästa. För idag kan vi läsa att Björn Sundin är villig att satsa upp emot 80 miljoner av skattebetalarnas pengar på att lösa trafiken för den nya elithallen i Hjärstaskogen. Nej - så står det inte. Han är villig att satsa upp emot 80 miljoner på att lösa hela trafiksituationen för Boglundsängen/Vivalla. Och hans beräkning är att det bara är 3,5 miljoner som beror på elithallen.

Ja, ja. Jag säger som Mark Twain: Det finns lögn, förb.. lögn och statistik. Att ens bry sig om att hitta på en siffra för hur mycket av en investering som beror på den nya elithallen i Hjärstaskogen visar hur illa Sundin och Baastad är ute i frågan.

Diskussionen om behov av nya trafiklösningar kom sedan Länsstyrelsen i Örebro påpekat att de inte skulle godkänna elithallen om inte kommunen löste trafiken. Därför, och enbart därför, har utredningen gjorts just nu.

För att dribbla bort korten, har Sundin begärt en större utredning, en som tar med alla investeringar i en oviss framtid för hela området. Och vips, så kan man trolla bort massor av miljoner från elithallen och lägga det på framtida byggnationer som kanske kommer. Men till dess denna ovissa framtid är här, kommer kraven från länsstyrelsen att ligga fast. Och det innebär att varenda krona som investeras i nya gator och vägar, beror på elithallen i Hjärstaskogen.

Att påstå något annat är bara att slå röda dunster i ögonen på folk.

Men det finns massor av problem som Björn Sundin och Lena Baastad ännu inte rett ut. Ett av dessa är var alla bilar ska parkera. Läs i na.se idag i kommentatorsfältet. Där beskriver Sundin själv elithallens funktion så här: "Men hallen är till för fotbollen i hela regionen och kommer dessutom att locka fler att besöka Örebro".

Och det är just detta som varit huvudskälet till eltihallen hela tiden. Det handlar om någon märklig syn att om man bygger en elithall just där, så ska de som kommer dit och spelar eller tittar på fotboll, lyfta Vivallaborna ur deras utanförskap. Helt obegripligt för mig. De enda som kan lyfta Vivalla ur utanförskapet är Vivallaborna själva. Och då kräver det att vi litar på dem. Men det gör vare sig Sundin eller Baastad. De olitar på Vivallaborna så till den milda grad att de inte ens vill jobba med de befintliga fotbollföreningarna, utan istället startar en ny kommunal fotbollförening och ger den hundratusentals kronor om året i stöd.

Tillbaka till spåret, eller till parkeringarna. I utredningen som ligger till grund för bygget av elithallen beskrivs att det fattas upp emot 250 parkeringsplatser vid större evenemang. Ändå räknar man med att de flesta ska ta sig till elithallen med buss eller cykel. Men om Björn Sundin får rätt - om elithallen trots allt byggs och om den fylls av evenemang med elitlag från halva Sverige - är det någon som då tror att de kommer att cykla till hallen? Knappast.

Istället handlar det om att det kommer att fattas ytterligare hundratals med parkeringsplatser. Och här kommer gatorna i Nya Hjärsta in igen.

Jag kan inte förstå hur Lena Baastad och Björn Sundin kan skicka ut ett material med vägar som utpekats som möjliga att öppna, och sedan påstå att det inte finns några sådana planer. Varför är vägarna med från början då? Det enklaste hade väl varit att inte rita ut några vägar just där. Då hade allt varit lugnt. Skördevägen och Slättvägen hade fortsatt att sluta i grönområden.

Men så gjorde man inte. Och det finns skäl för det. Skälet stavas fortfarande: "Elithallen".

Om den trots allt byggs, men jag lovar att stoppa bygget om det går efter en valvinst och en ny majoritet 2014, kommer trafiken till hallen och bristen på parkeringsplatser att tvinga fram öppningar av de vägar som Baastad och Sundin nu säger att det inte finns några planer för. De vet det. Och det är just därför deras brev fortsätter att öppna dörrarna för att öppna Skördevägen och Slättvägen ut mot Vivallaringen. För dem är elithallen viktigare än tryggheten för barnen i Nya Hjärsta. Det är OK att göra den prioriteringen. Men då ska de våga stå för den också.

I går visade vi på ett annat Örebro, med andra möjligheter. Med en idrott byggd på idrottsrörelsens önskningar och tillsammans med alla de föreningar som jobbar med tusentals unga idrottare. Vår plan visar att det finns andra sätt att bygga Örebro. Vår plan visar att det finns andra sätt att styra Örebro Vår plan visar att det finns alla möjligheter att lyssna till Örebro och örebroarna.

Det är bara ett drygt år kvar till valet. Och redan nu ställer jag ut två tydliga vallöften:

När Folkpartiet är med och styr Örebro, skrotas alla planer på att öppna Skördevägen och Slättvägen för genomfartstrafik!

När Folkpartiet är med och styr Örebro, skrotas alla planer på en elithall i Hjärstaskogen.

Tydligt. Klart. Uppföljningsbart.

Media: NA

Kollektivtrafikelände

Bloggens rubrik får väl de flesta att tänka på igensnöade tåg och bussar. De senaste åren har både SJ och Banverket haft en del att bevisa. Åratals av misskötsel av järnvägen har skapat en infrastruktur som inte tål några påfrestningar. Därför är det bra att Alliansregeringen idag lägger 5 miljarder på infrastruktur och låter drygt 2/3 av detta gå till järnvägen.

Ännu är det oklart var järnvägspengarna kommer att läggas. Men Folkpartiet och våra allianskollegor är ändå tydliga: Det är i storstadsregionerna underhållet måste öka mest. Och så är det. Det är människor från Örebro, Västerås, Eskilstuna och Katrineholm som fastnar i trafikeländet in till Stockholm och tvärs om. På samma sätt är det med människor kring Göteborg och Malmö.

Stockholm är det nav kring vilket även Örebro snurrar. Från ett Örebroperspektiv har vi blivit väl medvetna om att vi måste bejaka Stockholms utveckling istället för att försöka konkurrera med storstaden. Örebro kommer att kunna komplettera Stockholm med den mindre stadens fördelar, om vi spelar våra kort rätt. Men vi kommer allt mer att behöva en bra infrastruktur till och från Stockholm.

Det är därför bra att Alliansregeringen är så tydlig med budskapet: De nya underhållspengarna ska användas där de behövs bäst. Där tillväxten finns. Där människorna rör sig.

Det innebär inte att resten av landet glöms. Men politik handlar alltid om att prioritera.

Man önskar att det vore på samma sätt i Örebroregionen och Örebro Län. Men där är det snarare tvärsom (med något undantag - jag gillar verkligen Thomas Doxryd i Hallsberg och Henrik Hult i Lekeberg). När jag som kommunstyrelseordförande gick ut och hävdade att Örebro stad och kommun måste få vara det starka navet i Örebroregionen, och de kringliggande kommunerna bli starkare i sin kompletterande roll, blev ett antal sosseordföranden rasande. Kumla var (som så ofta) värst. Och när sossarna tidigare styrde i Örebro fanns ingen samordning alls. Det verkade mer som om det var striden inom partiet som var det viktiga. Örebro slogs mot alla och alla mot Örebro.

Inom Landstingen lever detta fortfarande kvar. För sossarna i landstingsledningen verkar det vara viktigare att Lindesberg är ett fullsortimentssjukhus än att USÖ får utvecklas. De verkar mindre bekymrade över hur de ska klara kompetensförsörjingen och kompetensutvecklingen på specialistenheterna på USÖ, än hur de ska få mer pengar till Karlskoga och Lindesberg.

Nu vill sossarna att Örebro läns landsting ska ta över kollektivtrafiken. I sig är det ett bra förslag. Om man kunde lite på att man hade en landstingsledning som insåg Örebros roll som motor i regionen. Men den tilliten saknas. Och skälen är uppenbara. Örebro läns landsting har inte en politisk ledning som klarar av de strukturella frågorna, som har strategier för att regionen ska växa, som inser Örebros betydelse för regionens utveckling.

Resan mot att landstinget ska ta över har inte varit lätt. Som alltid (när det handlar om sossarna och politik) har man köpt motståndarna med pengar. Ett landstingsövertagande innebär en skatteväxling. Det blir lite lägre kommunalskatt. Och det blir lite högre landstingsskatt. När man gjort en kalkyl över hur detta slår, ser man att Örebro de senaste åren betalat tiotals miljoner kronor för mycket. Örebro har, medvetet eller omedvetet, för över örebroarnas skattepengar till de andra länskommunerna. Det är illa.

Men än värre är att sossarna nu vill fortsätta med det i tre år till. Drygt 40 miljoner vill de ta från örebroarna för att föra över till de andra länskommunerna, som nu får betala sin rättmätiga andel av kollektivtrafiken. Är det rimligt? Är det lagligt? (När man läser Radio Örebros hemsida verkar det som om sossarna vill satsa 40 miljoner mer på bussarna. Men det är fel. Inte en spänn mer får bussarna. Men örebroarna får betala 40 miljoner mer för samma busstrafik som de hade innan!)

Och sedan vill de att landstinget ska köra vidare. Där ska samma parti, som inte klarat av regional utveckling tidigare, nu jobba med infrastrukturen för kollektivtrafik. Är det någon som tror att de kommer att satsa på en utbyggd och utvecklad stadstrafik i Örebro? Jag saknar i alla fall den tilliten. I de diskussioner jag förde före valet i september, verkade det viktigare med resecentrum i Hällefors än bra turtäthet till universitetet. Och det var alltid Örebro som skulle betala, även om investeringarna egentligen låg i andra länskommuner.

Risken är uppenbar att detta kommer att innebära att sossarnas företrädare i landstinget, oavsett om de heter Marie-Louise Forssberg-Fransson (från Lindesberg) eller Robert Mörk (från Degerfors) eller Jenny Steen (från Hallsberg), sätter de lokalpolitiska åtagandena framför regionens (och Örebros) bästa. Örebroarna får åter betala för resten av länet. Örebro blir fattigare. Och länets utveckling sämre.

För oss i Folkpartiet är detta oacceptabelt. Vi säger naturligtvis nej till att ge bort örebroarnas skattepengar till övriga länskommuner. Och vi säger nej till att ge det bakåtsträvande landstinget makt över våra stadsbussar. Istället säger vi ja till en snabb utredning kring hur Västerås har gjort när de brutit ut stadstrafiken från kollektivtrafikuppgörelsen. Då kan landstinget lägga sin kraft på länsbussarna. Och Örebro kommun kan kraftsamla kring en bättre stadstrafik.

På kommunstyrelsen idag bad vi att få en snabb utredning om detta "Västeråsspår". Men den nya "öppna" majoriteten - som hittills inte samtalat om något och stängt alla dörrar som kan stängas, valde naturligtvits att säga nej. Det är ett stort bekymmer, för Örebro, örebroarna och för regionens utveckling.

Media: DN, SVD, SR, Radio Örebro, SVT