Våga tänk regionalt

När jag tog över som kommunstyrelseordförande gjorde jag det i ett län utan samarbete. Örebro var ansedd som storebror i alla lägen. Det fanns en tydlig politik där Örebro skulle ta allt. Det fanns inget näringslivssamarbete, snarare en konkurrens mellan olika kommuner om företagen. Det fanns inga regionala mötesplatser, annat än de formaliserade, partipolitiserade, i regionförbund och landsting.

Ett av mina största arbeten i det tysta har varit att försöka förändra detta. När vi fick en ny kommundirektör blev en av hans viktigaste uppgifter att söka kontakt med alla andra kommunchefer i länet för att diskutera hur vi samarbetade och samverkade. Jag hade hoppats att det skulle gå att ordna liknande träffar med kommunstyrelseordförandena. Tyvärr var det partipolitiska trycket där för hårt. I princip inga socialdemokrater ville komma på den träff jag ordnade. Det var synd, men det var mer en sporre att försöka mer än att ge upp.

För mig är det regionala samarbetet högprioriterat. Skälet är enkelt: Örebro kan inte vara en tillväxtpunkt i en annars degenererande region. Örebro måste växa tillsammans med sina systrar och bröder i länet. Vi kan gärna agera lok, men vi måste ha alla vagnarna med oss.

Under åren har jag därför haft kontakt med flera kommunföreträdare inom olika sakfrågor:

Jag tycker till exempel det är självklart att vi ska samverka med Hallsberg kring kombiterminalen, för att värna Hallsbergs status som Sveriges järnvägsknutpunkt nummer 1. (Här har örebrosossarna varit emot - de har velat bygga en konkurrerande kombiterminal i Örebro)

Jag tycker till exempel att det är självklart att Örebro stöttar Karlskoga kommun när det gäller utvecklingen av civil industri med militär teknologi. Därför stöttade vi ett projekt i fjol med 100.000:- kronor. (Här var sossarna med, men med stor tvekan.)

Jag har varit i Nora och pratat järnväg. För mig är det självklart att Nora ska knytas närmare Örebro, eftersom boendemiljön i Nora är helt annorlunda än den i Örebro och skapar ett gott komplement. (Här är sossarna faktiskt med på vagnen, men först sen koalitionen presenterade projektet. Men det är gott så!)

Och jag har gett kommundirektören i uppgift att se vilka samarbetsprojekt vi kan göra tillsammans. Gemensam lönehantering i alla kommuner? Gemensam upphandling? Gemensamma myndighetsfrågor? och så vidare. Och mitt besked har varit tydligt: Det är inte säkert att verksamheterna ska läggas i Örebro, snarare tvärsom. Vi måste värna en stark arbetsmarknad även i länets mindre orter.

Och arbetet har gett resultat. Idag har vi ett allt närmare samarbete på tjänstemannannivå. Kommuncheferna träffas regelbundet. Näringslivskontoret samarbetar också med Arboga (förutom Kumla och Hallsberg) för att skapa en bättre näringslivsregion. Det är bra.

Utmaningen är nämligen enorm. Om vi inte klarar av att samarbeta i länet kommer andra att ta den plats som borde varit vår. Ett par exempel:

Örebro kan bli centralort i en ny större region, med alla fördelar det har att ha det administrativa centret på plats, eller en perifer ort i en annan region med regioncentrum långt bort.

Örebrolandstinget kan bli centrum för högspecialiserad sjukvård i en region, med alla fördelar det har, eller ett undersjukhus till ett annat sjukhus långt borta.

Örebro kan bli en utvecklingsmotor med ett universitet som växer som forsknings- och utvecklingsarena. Eller så blir vi ett utbildningsuniversitet utan forskning och därmed sämre utveckling för företag och näringsliv.

Och så vidare...

I fyra år har jag pratat regionfrågor, gensvaret från andra partier har varit ljumt, för att uttrycka sig milt. Men nu börjar det vända. Det är bra. Örebros plats på kartan måste ständigt försvaras genom utveckling, förnyelse och förändring.

Media: NA

Fackförening eller politiskt parti

Socialdemokraternas listetta skriver en gemensam artikel med fackföreningen Kommunal. Det har de all rätt att göra. Frågan är dock vem det gynnar.

Det finns många skäl att kritisera den sammanblandning av fack och parti som utgör den unika maktbasen för socialdemokraterna i Sverige. Det är för mig svårförståeligt att anknytningen, med de månghundramiljonastöd till ett parti som direkta bidrag och användandet av fackliga ombudsmannaresurser inneburit under åren, kunnat accepteras. Sammanblandningen av fack och politik skapar dessutom demokratiskt ohälsosamma bindningar. Och: Är det rimligt att de fackmedlemmar som sympatiserar med (s) har två röster, dels en i de allmänna valen, och dels en genom facket? Är det rimligt att facken stöttar ett parti, trots att det finns medlemmar som tycker som andra partier?

När dessutom ett lokalt fack går ut som partiföreträdare skapar det bekymmer, både för oss som har annan partihemvist, men också i relationen fack - arbetsgivare i en politiskt styrd organisation.

På samma sätt som det är ohälsosamt om starka intressegrupper stöttar bara ett parti nationellt, är det ohälsosamt för demokratin även på det lokala planet. Vad blir motkraven? För visst finns de. För några år sedan kunde jag med stor förvåning läsa om att den dåvarande kommunstyrelseordföranden i Örebro (s) uttalat sig till Dagens Samhälle (SKLs tidningsnamn då) ungefär så här: Kommunen har kunnat prioritera Kommunal genom att inte ge lärarna så mycket som avtalet skulle kunnat ge. Det hade inte funnits någon diskussion om detta i något av de öppna politiska fora (kommunstyrelse eller fullmäktige) som borde hanterat frågan. Det var en hemlig uppgörelse vänner emellan.

Frågan är hur de andra facken reagerar på detta. Kommer det, vid en socialdemokratisk valvinst, att finnas två spår i arbetsgivarfåran? Ett snabbspår med hög prioritet för Kommunal och ett stickspår för övriga fack? Kommer Kommunals medlemmar därmed att särbehandlas positivt och alla andra få en sämre behandling? Frågorna måste ställas, framförallt med bakgrund av vad som historiskt inträffat.

En sådan uppdelning är negativ för alla. Örebro kommun har många utmaningar framför sig. Vi behöver rekrytera och vidareutveckla medarbetare av alla kategorier. Stora utmaningar i framtiden kommer att handla om att rekrytera goda lärare, sjuksköterskor, socionomer, ledare och chefer. Kommer dessa grupper att behandlas sämre av en eventuell röd/röd majoritet? Vad kommer det att innebära för kommunens verksamheter, kvaliteten och servicen och utvecklingskraften? Örebro ligger redan idag lågt i lön för flera av dessa yrken. Vill socialdemokraterna ytterligare försämra rekryteringsmöjligheterna för kommunen? En sådan utveckling kommer också att vara negativ för Kommunal och dess medlemmar, men framförallt för alla örebroare.

I min roll som arbetsgivarföreträdare menar jag att det gäller att behandla alla fackföreningar så neutralt och opolitiskt som möjligt. Det gäller att vara tydlig i vilka prioriteringar som gäller, både vad gäller löne- och övrig personalpolitik. Sedan vi i koalitionen tog över har detta också blivit tydligt i vårt budgetmaterial, från en total otydlighet under socialdemokraternas ledning. Det vore mycket olyckligt om socialdemokraterna nu väljer en väg som är en återgång till hemlighetsmakeri och dolda agendor, och specialbehandling av bara vissa fackföreningar.