Idag har kommunfullmäktige beslutat ge Örebroporten AB rätt att köpa aktierna i det bolag som äger Conventumfastigheterna för nästan 300 miljoner kronor. Det är bra. Kommunkoncernen kommer att tjäna tiotals miljoner kronor på detta trots att det kostar nästan 30 miljoner kronor i förtidslösenavgift.
Det som är mindre bra är att detta egentligen är en helt onödig avgift. Conventumbygget användes av socialdemokraterna i valkampanjen 2002 som en del i målandet av bilden "Det går bra för Örebro". Men den bilden har krackelerat totalt. Förljugenheten var total. Kommunens ekonomi katastrofal.
För att ändå ha råd att bygga Conventum valde den politiska kommunledningen att finansiera bygget utanför kommunens kassa. Det var dyrt, som det alltid är. Nu visar det sig att socialdemokraterna i princip använde 30 miljoner av örebroarnas skattepengar till att driva valkampanjen "Det går bra..." Hade vi inte löst frågan nu hade kostnaderna blivit tiotals miljoner kronor till.
Majoriteten i en kommun kan alltid använda kommunens medel till att driva den politik som man tror ska göra att man vinner kommande val. Ser man historiskt på kostnadsutvecklingen för Örebro kommun visar det sig att kostnaderna vart fjärde år ökat kraftigt. Det är rätt tydligt att resurserna används till att "förbättra" bilden av kommunen för att göra det möjligt för sittande majoritet att sitta kvar.
Men det som gör detta ärende speciellt är att här har dåvarande kommunledning försökt dölja kostnaderna. Om man gjort som man brukat hade investeringsbudgeten spräckts och det blivit övertydligt att de kommunala kostnaderna blivit mycket stora. Nu valde de att dölja detta.
Ytterligare ett problem var att de lyckades. Vi som då satt i kommunstyrelse och fullmäktige gick på hanteringen. Det var bara en som insåg problemet och det var Erik Johansson (m) som reserverade sig. Det var bra för honom men det var mindre bra att inte fler insåg det.
Ganska kort efter beslutet insåg jag att det hade blivit dyrt. Snart efter maktövertagandet talade jag därför med kommunens ekonomikontor om att lösa lånen. Då fanns inga möjligheter. Men i och med finanskrisen har det skapats möjligheter. Därför löser nu kommunkoncernen ett problem som egentligen skapades av en socialdemokratisk valrörelse.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2008-12-17
Könsneutrala äktenskap
Så är det då ett faktum. Alliansen kommer inte överens om frågan om könsneutrala äktenskap. Tre går ihop och en lämnas utanför.
Jag har tidigare bloggat om frågan om äktenskap och könsneutralitet. För mig handlar det om att vi nu tar ytterligare ett steg bort från den etiska grund som hittills byggt grunden för det västerländska samhället.
Den förenklade diskussionen kring könsneutrala äktenskap handlar om att staten inte ska lägga sig i enskilda människors kärlek. Men den diskussionen är så förtvivlat förenklad och meningslös. Den skapar fler frågor än vad den besvarar.
Den största frågan blir vilken kärlek som ändå staten lägger sig i. Den som är för könsneutrala äktenskap utifrån en argumentation om kärleksfrågan måste i så fall principiellt acceptera all form av kärleksmanifestation. Varför ska staten lägga sig i om tre eller fler älskar varandra och vill gifta sig? Varför ska tvåsamheten vara grund för kärlek? Är det en politisk fråga? Kan en människa enbart älska en annan?
Den frågan kommer inte att besvaras i någon av de motioner som nu läggs. Den frågan får nämligen ett antal andra konsekvenser som inte någon vill lyfta idag. Den största gäller barnen och människans värde.
Om man principiellt accepterar äktenskap mellan flera individer blir barnens roll i ett sådant äktenskap grumlig. Vem är pappa och vem är mamma? Är det bara biologin som styr? (Nej-det har vi ju redan tagit bort i och med olika rättigheter för enkönade par att bli föräldrar) Vem ska då vara förälder och vårdnadshavare? Vems blir barnen? Det finns risker för att det alla har ansvar för kommer ingen att ha ansvar för. Så vem för barnens talan?
Det andra handlar om en mycket större fråga kring människans värde. Förr var äktenskapet livslångt. Rätt ofta var det uselt och bara en schimär. Man höll ihop av ekonomiska skäl, kanske för att man kände skuld för barnen, eller av andra praktiska skäl. I en del fall fanns säkert värre skäl.
Nu är samhället helt annorlunda. Istället för livslånga partnerskap handlar det om partnerbyte. De ekonomiska skälen, främst för kvinnorna, för att hålla ihop finns inte längre. Synen på barnen är annorlunda. Det finns inte så många praktiska skäl. Även synen på kärlek har förändrats.
Den enskilda människan blir i allt större utsträckning en utbytbar faktor i livsvalen. Det handlar om många förändringar, från arbetsliv till kärleksliv. Men om utbytbarheten blir norm måste man fråga sig hur synen på människans värde förändras. Om min närmaste inte är närmare än att jag när som helst kan byta ut henne, hur påverkas då mina relationer till dem som inte står nära?
Det finns ett stort värde i att inte diskriminera olika grupper. En könsneutral äktenskapsbalk kan vara ett sådant steg under förutsättning att det inte leder till att andra grupper diskrimineras. Men man får inte blunda för de frågor som den väcker.
Jag har tidigare bloggat om frågan om äktenskap och könsneutralitet. För mig handlar det om att vi nu tar ytterligare ett steg bort från den etiska grund som hittills byggt grunden för det västerländska samhället.
Den förenklade diskussionen kring könsneutrala äktenskap handlar om att staten inte ska lägga sig i enskilda människors kärlek. Men den diskussionen är så förtvivlat förenklad och meningslös. Den skapar fler frågor än vad den besvarar.
Den största frågan blir vilken kärlek som ändå staten lägger sig i. Den som är för könsneutrala äktenskap utifrån en argumentation om kärleksfrågan måste i så fall principiellt acceptera all form av kärleksmanifestation. Varför ska staten lägga sig i om tre eller fler älskar varandra och vill gifta sig? Varför ska tvåsamheten vara grund för kärlek? Är det en politisk fråga? Kan en människa enbart älska en annan?
Den frågan kommer inte att besvaras i någon av de motioner som nu läggs. Den frågan får nämligen ett antal andra konsekvenser som inte någon vill lyfta idag. Den största gäller barnen och människans värde.
Om man principiellt accepterar äktenskap mellan flera individer blir barnens roll i ett sådant äktenskap grumlig. Vem är pappa och vem är mamma? Är det bara biologin som styr? (Nej-det har vi ju redan tagit bort i och med olika rättigheter för enkönade par att bli föräldrar) Vem ska då vara förälder och vårdnadshavare? Vems blir barnen? Det finns risker för att det alla har ansvar för kommer ingen att ha ansvar för. Så vem för barnens talan?
Det andra handlar om en mycket större fråga kring människans värde. Förr var äktenskapet livslångt. Rätt ofta var det uselt och bara en schimär. Man höll ihop av ekonomiska skäl, kanske för att man kände skuld för barnen, eller av andra praktiska skäl. I en del fall fanns säkert värre skäl.
Nu är samhället helt annorlunda. Istället för livslånga partnerskap handlar det om partnerbyte. De ekonomiska skälen, främst för kvinnorna, för att hålla ihop finns inte längre. Synen på barnen är annorlunda. Det finns inte så många praktiska skäl. Även synen på kärlek har förändrats.
Den enskilda människan blir i allt större utsträckning en utbytbar faktor i livsvalen. Det handlar om många förändringar, från arbetsliv till kärleksliv. Men om utbytbarheten blir norm måste man fråga sig hur synen på människans värde förändras. Om min närmaste inte är närmare än att jag när som helst kan byta ut henne, hur påverkas då mina relationer till dem som inte står nära?
Det finns ett stort värde i att inte diskriminera olika grupper. En könsneutral äktenskapsbalk kan vara ett sådant steg under förutsättning att det inte leder till att andra grupper diskrimineras. Men man får inte blunda för de frågor som den väcker.
2008-12-16
(S)anslöst oansvarigt!
Idag har socialdemokraterna gjort av med 600 miljoner kronor av örebroarnas skattepengar. 500 miljoner kronor valde man att använda till att köpa 5 % av ÖBOs aktier från Örebro Rådhus AB för att lösa bolagets skuld. Det innebär att man tar av alla skattebetalares pengar för att lösa ett problem som uppkommit genom att ÖBO under 12 år fått tillbaka pengar per automatik på bland annat betalning av ett lån man har till kommunen. Rent faktiskt innebär det till exempel att en familj med låga inkomster i ett hus i Kilsmo får betala höginkomsttagarens hyror i lyxkvarteren Måsen och Ulla. Varenda skattebetalare i Örebro får genom detta betala för den skatteplanering som socialdemokraterna ägnade sig åt under 10-års tid när man dels försökte gå förbi statens krav på skatt från bolagen, dels försökte att få ut pengar från ÖBO utan att den egna systerorganisationen Hyresgästföreningen skulle märka något.
Förutom att kommunens skuld genom detta ökar, drabbas skattebetalarna årligen av ökade kostnader i storleksordningen 20 miljoner kronor. Hur socialdemokraterna ska hantera det, vilka skolor de vill lägga ner, vilka äldreboenden som ska stängas, vilka investeringar som ska skjutas på framtiden, är oklart.
Istället låtsas de som om de har ännu mer pengar. Idag har de presenterat ett "åtgärdsprogram" för att lösa krisen. Nu finns plötsligen 100 miljoner kronor till för mer investeringar. De 20 miljonerna som kommunen nu ska betala i räntor glöms snabbt och istället finns pengar till satsningar. Man gör en del låtsasbesparingar på att minska antalet politiker i Rådhuset (fast man hela tiden tidigare sagt att man inte är intresserad av några förändringar i den politiska strukturen och inte vill ta bort den minsta nämnd) och på olika former av konsulttjänster (som ju då måste innebära att att ett antal konsulter blir arbetslösa...).
Dessutom är deras budget för 2009 underbalanserad med minst 80 miljoner. Tillsammans innebär detta att med socialdemokraternas (och vänsterpartiets) förslag så måste kommunen nästa år börja spara kraftigt. 100 miljoner kronor innebär minst 300 tjänster som de i så fall måste tydliggöra var de ska tas bort.
Det måste finnas en grundläggande syn på att den politik man företräder ska gå ihop sig. Ekonomiska utfästelser utan grund skapar bara bekymmer. Alla minns de krispaket som tidigare socialdemokratiska kommunledningar fått ägna sig åt för att de inte hållit koll på kommunens ekonomi. Det är mycket tydligt att örebroarna fått räkna med att hamna i samma situation igenom om oppositionen fått bestämma.
Men nu är det inte så.
Förutom att kommunens skuld genom detta ökar, drabbas skattebetalarna årligen av ökade kostnader i storleksordningen 20 miljoner kronor. Hur socialdemokraterna ska hantera det, vilka skolor de vill lägga ner, vilka äldreboenden som ska stängas, vilka investeringar som ska skjutas på framtiden, är oklart.
Istället låtsas de som om de har ännu mer pengar. Idag har de presenterat ett "åtgärdsprogram" för att lösa krisen. Nu finns plötsligen 100 miljoner kronor till för mer investeringar. De 20 miljonerna som kommunen nu ska betala i räntor glöms snabbt och istället finns pengar till satsningar. Man gör en del låtsasbesparingar på att minska antalet politiker i Rådhuset (fast man hela tiden tidigare sagt att man inte är intresserad av några förändringar i den politiska strukturen och inte vill ta bort den minsta nämnd) och på olika former av konsulttjänster (som ju då måste innebära att att ett antal konsulter blir arbetslösa...).
Dessutom är deras budget för 2009 underbalanserad med minst 80 miljoner. Tillsammans innebär detta att med socialdemokraternas (och vänsterpartiets) förslag så måste kommunen nästa år börja spara kraftigt. 100 miljoner kronor innebär minst 300 tjänster som de i så fall måste tydliggöra var de ska tas bort.
Det måste finnas en grundläggande syn på att den politik man företräder ska gå ihop sig. Ekonomiska utfästelser utan grund skapar bara bekymmer. Alla minns de krispaket som tidigare socialdemokratiska kommunledningar fått ägna sig åt för att de inte hållit koll på kommunens ekonomi. Det är mycket tydligt att örebroarna fått räkna med att hamna i samma situation igenom om oppositionen fått bestämma.
Men nu är det inte så.
2008-12-15
Vinter
Lucia och vinterväder. Rätt länge sedan. Söndagen var mer normal 2000-talsdecember med snögubbeväder.
Glad att minsta sonen får se snö. Vem vet hur länge det finns sådan kvar på dessa breddgrader.
Glad att minsta sonen får se snö. Vem vet hur länge det finns sådan kvar på dessa breddgrader.
2008-12-11
SJ måste ha konkurrens!
Idag har jag suttit två timmar extra på ett tåg från Stockholm. Det avgick 17.07 och första stoppet kom efter cirka 10 meter. Nästa stopp kom 100 meter senare. Därefter hankade vi oss fram till Sundbyberg. När vi skulle starta från Sumpan kom vi kanske 100 meter till. Sedan blev det stopp. Totalstopp. Det tog väl en timme att få dit ett nytt lok för det var loket som krånglade. Det hade det gjort ända från början. För att göra en alldeles för lång historia kort så landade tåget i Örebro ungefär 21.30 istället för 19.04.
Hur kan man ens få för sig att starta med ett lok som inte fungerar? Hur kan det ta två timmar att få ett nytt lok från Stockholm till Sundbyberg?
För oss som åker hyfsat ofta till Stockholm kan man också fundera över hur man kan åka med vagnar där stolarna knappt håller ihop, vad skillnaden är på första och andra klass i de nya dubbeldäckarna, var man ska ha packning i de nya tågseten o.s.v.
Jag lider rätt ofta med tågpersonalen. De får ta emot mycket stryk för något som inte är deras fel. Ett av felen är att kapaciteten inte byggts ut. Under tiotals år har inget hänt med spårbyggnationen. Det kommer att ta mycket lång tid att bygga ikapp. Ett annat fel är att man inte investerat i ny teknik. Ett tredje att man haft olika avkastningsmodeller och vinstkrav.
Men det finns ytterligare ett fel. Det är bristen på konkurrens. Om jag vill åka från Örebro till Stockholm med tåg, som jag alltid gör för att vara så miljövänlig jag kan, har jag bara SJ att välja på. SJ sätter själv ribban för service och kvalitet. Jag kan klaga, men som monopolföretag vet man att det egentligen inte spelar någon roll. Nästa vecka sitter jag åter på ett SJ-tåg till Stockholm.
Det enda sättet att i vart fall försöka skapa bättre service och kvalitet är att ge bolaget konkurrens. Inte förrän jag kan välja att ta 08.25 med Tågkompaniet istället för 08.10 med SJ finns de rätta incitamenten för att skapa kvalitet.
Hur kan man ens få för sig att starta med ett lok som inte fungerar? Hur kan det ta två timmar att få ett nytt lok från Stockholm till Sundbyberg?
För oss som åker hyfsat ofta till Stockholm kan man också fundera över hur man kan åka med vagnar där stolarna knappt håller ihop, vad skillnaden är på första och andra klass i de nya dubbeldäckarna, var man ska ha packning i de nya tågseten o.s.v.
Jag lider rätt ofta med tågpersonalen. De får ta emot mycket stryk för något som inte är deras fel. Ett av felen är att kapaciteten inte byggts ut. Under tiotals år har inget hänt med spårbyggnationen. Det kommer att ta mycket lång tid att bygga ikapp. Ett annat fel är att man inte investerat i ny teknik. Ett tredje att man haft olika avkastningsmodeller och vinstkrav.
Men det finns ytterligare ett fel. Det är bristen på konkurrens. Om jag vill åka från Örebro till Stockholm med tåg, som jag alltid gör för att vara så miljövänlig jag kan, har jag bara SJ att välja på. SJ sätter själv ribban för service och kvalitet. Jag kan klaga, men som monopolföretag vet man att det egentligen inte spelar någon roll. Nästa vecka sitter jag åter på ett SJ-tåg till Stockholm.
Det enda sättet att i vart fall försöka skapa bättre service och kvalitet är att ge bolaget konkurrens. Inte förrän jag kan välja att ta 08.25 med Tågkompaniet istället för 08.10 med SJ finns de rätta incitamenten för att skapa kvalitet.
Stockholm torsdag
Scandic Sjöfartshotellet. Frukosten avklarad. Vaknade 06.20 efter en som vanligt dålig sömn på hotell. Spelar inte så stor roll vilket hotell eller vilken stad.
I går tillbringades kvällen dels med ett par möten, dels med genomläsning av 100 sidor skrift kring samverkan mellan kommuner inför ett möte om just denna skrift kl 8 (om tio minuter).
Efter denna inledning till det egentliga ärendet. En av gårdagens föredragande är ekonom hos SEB. Han gick igenom varför det gått som det gått i världens ekonomier och vad vi kan förvänta oss. Rätt intressant. Bara en pusselbit: Det finns hus så det räcker till ett års husköp ute på USAs marknad, utan köpare. Innan den marknaden kommer igång är riskerna stora för att det finansiella systemet i USA inte återstartar. Hur lång tid tar det???
Ekonomens beskrivning stämmer väl överens med andra beskrivningar. Det har funnits en lång tid av uppblåsning av en bubbla som skapats med pengar som egentligen inte funnits. Man har kunnat låna på övervärden och konsumerat eller investerat utan tanke på att värdena en gång kanske minskar. När sedan detta otänkbara ändå händer blir konsekvenserna oöverblickbara. I en globaliserad värld blir de också globala (förståss).
Vad händer då nu? Det är väl den intressantaste frågan. Kommer de mångtusenmiljardersprogram som nu sjösätts att få upp konsumtionen? Kommer banksystemet att återhämta sig? Kommer råvaruprisfallet att få igång efterfrågan och tillverkning igen? Hur mycket måste banker och företag "downsizas" för att bli hållbara?
Det finns mycket som talar för att vi i dagsläget går in i en ny lågränteperiod. Men det är inte säkert. Om banksystemet inte återhämtar sig, och om staterna måste gå in med stora program för att hålla ekonomierna igång, kommer det att bli brist på krediter. Nya obligationslån måste ges ut med högre avkastning. Risken för ökade räntor ganska snart, och kanske ökad inflation, är inte försumbar.
För Örebro då? Vi måste se över hur vi blir en del av krislösningsplanen. Men vi ska inte göra det i panik och utan att fundera över de långsiktiga förändringarna. Örebro kommun har bra på fötter när det gäller ekonomin. Vi har en stabil ekonomi som klarar en del smällar. Men att satsa pengar utan att ha dem kommer att riskera också vår ekonomi.
Det finns partier som vill satsa blint, och som dessutom gjort det under de gångna åren. Men det är dålig och kortsiktig politik. Ordning och reda på ekonomin är bra, både i bra och dåliga tider.
I går tillbringades kvällen dels med ett par möten, dels med genomläsning av 100 sidor skrift kring samverkan mellan kommuner inför ett möte om just denna skrift kl 8 (om tio minuter).
Efter denna inledning till det egentliga ärendet. En av gårdagens föredragande är ekonom hos SEB. Han gick igenom varför det gått som det gått i världens ekonomier och vad vi kan förvänta oss. Rätt intressant. Bara en pusselbit: Det finns hus så det räcker till ett års husköp ute på USAs marknad, utan köpare. Innan den marknaden kommer igång är riskerna stora för att det finansiella systemet i USA inte återstartar. Hur lång tid tar det???
Ekonomens beskrivning stämmer väl överens med andra beskrivningar. Det har funnits en lång tid av uppblåsning av en bubbla som skapats med pengar som egentligen inte funnits. Man har kunnat låna på övervärden och konsumerat eller investerat utan tanke på att värdena en gång kanske minskar. När sedan detta otänkbara ändå händer blir konsekvenserna oöverblickbara. I en globaliserad värld blir de också globala (förståss).
Vad händer då nu? Det är väl den intressantaste frågan. Kommer de mångtusenmiljardersprogram som nu sjösätts att få upp konsumtionen? Kommer banksystemet att återhämta sig? Kommer råvaruprisfallet att få igång efterfrågan och tillverkning igen? Hur mycket måste banker och företag "downsizas" för att bli hållbara?
Det finns mycket som talar för att vi i dagsläget går in i en ny lågränteperiod. Men det är inte säkert. Om banksystemet inte återhämtar sig, och om staterna måste gå in med stora program för att hålla ekonomierna igång, kommer det att bli brist på krediter. Nya obligationslån måste ges ut med högre avkastning. Risken för ökade räntor ganska snart, och kanske ökad inflation, är inte försumbar.
För Örebro då? Vi måste se över hur vi blir en del av krislösningsplanen. Men vi ska inte göra det i panik och utan att fundera över de långsiktiga förändringarna. Örebro kommun har bra på fötter när det gäller ekonomin. Vi har en stabil ekonomi som klarar en del smällar. Men att satsa pengar utan att ha dem kommer att riskera också vår ekonomi.
Det finns partier som vill satsa blint, och som dessutom gjort det under de gångna åren. Men det är dålig och kortsiktig politik. Ordning och reda på ekonomin är bra, både i bra och dåliga tider.
2008-12-10
FRAM
Under dagen har jag haft ett antal samtal från media kring FRAM-projektet, det projekt som ursprungligen skulle flytta 150 miljoner kronor från oklar administration till medborgarnära styrning och verksamhet. Resultatet blev inte det förväntade. Varför?
När projektet inleddes ansåg man att det skulle omfatta drygt 1500 medarbetare. Men mycket snabbt insåg man att det skulle påverka den politiska strukturen. Men någon majoritet att förändra den politiska strukturen fanns och finns inte. Bara efter ett par månader hade antalet medarbetare därför mer än halverats. Beräkningarna låg i detta läge på knappt 700 och landade till slut på knappt 600. Det innebar att de möjliga resursomflyttningarna minskade från 150 miljoner kronor till knappt halva den summan.
Mycket länge såg det ut som om resursomflyttningarna skulle landa på i storleksordningen 60 - 65 miljoner kronor. Men vi nådde inte heller dit. I nuläget har vi gjort följande:
30 miljoner kronor har satsats på chefsstödjare ute i verksamheten. Varför? För att behovet var akut. Förr fick chefen både sätta upp gardiner, koka kaffe och ringa in vikarier. Nu behöver man det i mindre omfattning och kan arbeta med att stödja och utveckla verksamheten.
Därutöver skulle 30 - 35 miljoner kronor gå till verksamhet. Dit nådde vi inte. Resultatet visar att 16 miljoner går till verksamheterna. Ytterligare cirka 5 miljoner kronor har satsats på högre tjänstgöringsgrader och i vissa fall ökade lönenivåer tack vare höjd kompetens.
Summan cirka 50 miljoner kronor att omfördela är i detta läge den korrekta. Det är en tredjedel av vad vi siktade mot. I det perspektivet är det ett misslyckande. Men: 50 miljoner kronor är enormt mycket pengar.
Och det allra viktigaste: Socialdemokraterna hade under mycket lång tid valt att "ickestyra" den kommunala organisationen. När vi gav personalfunktionerna uppdrag att genomföra FRAM fick de i vissa fall börja från noll. Det har funnits uppgifter om att man ute i organisationen inte vetat att man haft folk anställda, att man har haft fel kompetens på fel plats, att administrativ personal egentligen arbetat med annat och så vidare.
Nu har vi en organisation som har genomfört en unik kompetenskartlägggning. Vi har en organisation som har kompetens att möta de förändringskrav som kommer att ställas. Vi har en organisation med mycket större effektivitet än den tidigare.
Även om resultatet för FRAM hade blivit lägre än det som nu redovisas hade FRAM varit en framgång.
När projektet inleddes ansåg man att det skulle omfatta drygt 1500 medarbetare. Men mycket snabbt insåg man att det skulle påverka den politiska strukturen. Men någon majoritet att förändra den politiska strukturen fanns och finns inte. Bara efter ett par månader hade antalet medarbetare därför mer än halverats. Beräkningarna låg i detta läge på knappt 700 och landade till slut på knappt 600. Det innebar att de möjliga resursomflyttningarna minskade från 150 miljoner kronor till knappt halva den summan.
Mycket länge såg det ut som om resursomflyttningarna skulle landa på i storleksordningen 60 - 65 miljoner kronor. Men vi nådde inte heller dit. I nuläget har vi gjort följande:
30 miljoner kronor har satsats på chefsstödjare ute i verksamheten. Varför? För att behovet var akut. Förr fick chefen både sätta upp gardiner, koka kaffe och ringa in vikarier. Nu behöver man det i mindre omfattning och kan arbeta med att stödja och utveckla verksamheten.
Därutöver skulle 30 - 35 miljoner kronor gå till verksamhet. Dit nådde vi inte. Resultatet visar att 16 miljoner går till verksamheterna. Ytterligare cirka 5 miljoner kronor har satsats på högre tjänstgöringsgrader och i vissa fall ökade lönenivåer tack vare höjd kompetens.
Summan cirka 50 miljoner kronor att omfördela är i detta läge den korrekta. Det är en tredjedel av vad vi siktade mot. I det perspektivet är det ett misslyckande. Men: 50 miljoner kronor är enormt mycket pengar.
Och det allra viktigaste: Socialdemokraterna hade under mycket lång tid valt att "ickestyra" den kommunala organisationen. När vi gav personalfunktionerna uppdrag att genomföra FRAM fick de i vissa fall börja från noll. Det har funnits uppgifter om att man ute i organisationen inte vetat att man haft folk anställda, att man har haft fel kompetens på fel plats, att administrativ personal egentligen arbetat med annat och så vidare.
Nu har vi en organisation som har genomfört en unik kompetenskartlägggning. Vi har en organisation som har kompetens att möta de förändringskrav som kommer att ställas. Vi har en organisation med mycket större effektivitet än den tidigare.
Även om resultatet för FRAM hade blivit lägre än det som nu redovisas hade FRAM varit en framgång.
2008-12-04
Tiden går
Sista kvällen på 40-talet. I morgon fyller jag 50. Då finns det inte ens skuggan av en chans att låtsas att man är ung längre.
Åldrandet är märkligt. Medan kroppen åldras är medvetandet något helt annat. En diffus blandning av allt man varit. En del barn, en del ungdom, en del ung vuxen, en del mer vuxen, en del medelålder. Men erfarenheten av att vara 20, 30 eller 40 är betydligt större än att vara 49 eller då snart 50.
Det är nog ingen större skillnad på att vara 60, 70 eller 80 heller. Åldern är både något subjektivt och objektivt. Du kan vara gammal när du är 25 och fortsätta med det hela livet. Du kan vara lika ung när du är 90 som när du var 30.
Det kan man ju också fundera över när man pratar hur politiken utformas för olika människor i olika generationer.
Åldrandet är märkligt. Medan kroppen åldras är medvetandet något helt annat. En diffus blandning av allt man varit. En del barn, en del ungdom, en del ung vuxen, en del mer vuxen, en del medelålder. Men erfarenheten av att vara 20, 30 eller 40 är betydligt större än att vara 49 eller då snart 50.
Det är nog ingen större skillnad på att vara 60, 70 eller 80 heller. Åldern är både något subjektivt och objektivt. Du kan vara gammal när du är 25 och fortsätta med det hela livet. Du kan vara lika ung när du är 90 som när du var 30.
Det kan man ju också fundera över när man pratar hur politiken utformas för olika människor i olika generationer.
2008-12-03
AP-fonderna är inte Svenska Spel
Socialdemokraterna vill använda svenska folkets pensionspengar som avsatts i AP-fonderna till att "rädda" bilindustrin. Det är märkligt.
Menar verkligen partiet att man ska spela bort miljarder av svenskarnas framtida pensionspengar på att låtsasrädda svensk bilindustri? Är det någon som på allvar tror att staten är en bättre ägare med mer kunskap om vilka bilar som ska säljas och på vilket sätt än industrin själva.
Knappast.
Ibland blir politiken så märklig. I denna kris vill socialdemokraterna satsa miljarder på att rädda några tusen anställda inom utlandsägda bolag. När de själva satt vid makten i mitten av 1990-talet när det också var kris valde de själva att rasera delar av välfärden genom att ta pengar från kommunerna och på det sättet minska antalet jobb i kommunerna med många tusen personer.
Nu kommer säkert ett paket som ska rädda jobben i bilindustrin, tillfälligt och dyrt. Men frågan är om inte pengarna skulle göra större nytta och skapa fler arbeten om man säkrade kommunernas och landstingens ekonomi de kommande åren.
Menar verkligen partiet att man ska spela bort miljarder av svenskarnas framtida pensionspengar på att låtsasrädda svensk bilindustri? Är det någon som på allvar tror att staten är en bättre ägare med mer kunskap om vilka bilar som ska säljas och på vilket sätt än industrin själva.
Knappast.
Ibland blir politiken så märklig. I denna kris vill socialdemokraterna satsa miljarder på att rädda några tusen anställda inom utlandsägda bolag. När de själva satt vid makten i mitten av 1990-talet när det också var kris valde de själva att rasera delar av välfärden genom att ta pengar från kommunerna och på det sättet minska antalet jobb i kommunerna med många tusen personer.
Nu kommer säkert ett paket som ska rädda jobben i bilindustrin, tillfälligt och dyrt. Men frågan är om inte pengarna skulle göra större nytta och skapa fler arbeten om man säkrade kommunernas och landstingens ekonomi de kommande åren.
2008-12-02
Lind eller körsbär
Idag har programnämnd Samhällsbyggnad fattat beslut om att man förespråkar körsbär istället för lindar. Är det rätt beslut? Är det ett politiskt beslut?
Beslutet följer det historiska sättet att fatta beslut i Örebro. Under många år har politiken blivit fast i detaljer, medan den egentliga styrningen av kommunen, de långsiktiga besluten, legat utanför de formella nämndmötena. Det har varit tjänstemän och ibland ett fåtal politiker som hanterat de stora frågorna.
När vi kom till makten försökte vi förändra detta. Hela vår budgetprocess är det tydligaste tecknet på att vi försöker flytta makten över färdriktningen från administration till politik. Det är ett långsiktigt arbete men det kommer att ge resultat.
Egentligen borde aldrig programnämnden fattat beslutet om lindar eller körsbärsträd. Den detaljeringsnivån på besluten borde vara en ren tjänstemannafråga. Politikerna bestämmer över att torget ska förändras, vilka ramar man vill ha (till exempel anpassat för funktionshindrade) och vad det får kosta. Men vi borde inte behöva fatta beslut om vare sig trädsorter eller stenhöjder.
Jag vet att Fredrik Persson sliter hårt med att hantera den tradition av att överlåta även detaljbeslut på politiker. Men hans arbete kommer att ta tid. Det är ytterligare ett skäl för att den nuvarande majoriteten ska få förnyat förtroende i valet 2010. Risken för en återgång till en politisk detaljstyrning, och ett politiskt negligerande av de stora frågorna är uppenbar.
Så var det rätt beslut man fattade? Är körsbär bättre än lindar? Jag är rätt intresserad av trädgårdar och parker. Mycket mer än de flesta. Men jag kan ändå inte säga vad som är rätt. Hur mycket ska historiken betyda? Gestaltningen? Kajorna? Näringslivet? Jag har gjort egna "opinionsundersökningar" på stan och det är 50/50 för de olika alternativen.
Som så ofta ligger svaret i framtiden. Men politikerna borde inte ha behövt fatta beslutet.
Beslutet följer det historiska sättet att fatta beslut i Örebro. Under många år har politiken blivit fast i detaljer, medan den egentliga styrningen av kommunen, de långsiktiga besluten, legat utanför de formella nämndmötena. Det har varit tjänstemän och ibland ett fåtal politiker som hanterat de stora frågorna.
När vi kom till makten försökte vi förändra detta. Hela vår budgetprocess är det tydligaste tecknet på att vi försöker flytta makten över färdriktningen från administration till politik. Det är ett långsiktigt arbete men det kommer att ge resultat.
Egentligen borde aldrig programnämnden fattat beslutet om lindar eller körsbärsträd. Den detaljeringsnivån på besluten borde vara en ren tjänstemannafråga. Politikerna bestämmer över att torget ska förändras, vilka ramar man vill ha (till exempel anpassat för funktionshindrade) och vad det får kosta. Men vi borde inte behöva fatta beslut om vare sig trädsorter eller stenhöjder.
Jag vet att Fredrik Persson sliter hårt med att hantera den tradition av att överlåta även detaljbeslut på politiker. Men hans arbete kommer att ta tid. Det är ytterligare ett skäl för att den nuvarande majoriteten ska få förnyat förtroende i valet 2010. Risken för en återgång till en politisk detaljstyrning, och ett politiskt negligerande av de stora frågorna är uppenbar.
Så var det rätt beslut man fattade? Är körsbär bättre än lindar? Jag är rätt intresserad av trädgårdar och parker. Mycket mer än de flesta. Men jag kan ändå inte säga vad som är rätt. Hur mycket ska historiken betyda? Gestaltningen? Kajorna? Näringslivet? Jag har gjort egna "opinionsundersökningar" på stan och det är 50/50 för de olika alternativen.
Som så ofta ligger svaret i framtiden. Men politikerna borde inte ha behövt fatta beslutet.
2008-12-01
Det goda Örebro
Idag har kommunen haft en omvärldsdag. Dagen var första steget på budgetprocessen inför budget 2010. På väg mot en färdig budget kommer det att bli ett antal andra möten och sammanträden. En del är, precis som dagens möte, för alla oavsett partifärg. Det är viktigt att vi alla har någorlunda samma bilder av både omvärlden och de ekonomiska förutsättningarna innan vi gör de avvägningar vi alltid gör innan vi fattar beslut om hur våra respektive budgetar ser ut.
En av de viktigaste lärdomarna av dagens möte var hur viktigt det är att skapa en gemensam bild, eller berättelse, om vad Örebro står för. Vad är det goda Örebro?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det goda Örebro är olika för varenda människa. Det jag upplever som gott är inte samma sak som det en femåring, en 25-åring eller en 75-åring upplever. Vi har olika historier baserade på så mycket. Man eller kvinna? Rik eller fattig? Frisk eller sjuk? Gammalsvensk eller nysvensk? Det är bara att fortsätta att peka på skillnaderna.
Men om man ser till städer som lyckats att skapa sina egna historier och ibland vända jobbiga bekymmer till positiva utmaningar visar det sig att man ofta hittar det som många kan relatera till oavsett sina olika bakgrunder. Det kan vara minskad brottslighet på Manhattan, Europaanknytningen i Malmö eller det gränslösa Haparanda.
Vad är då det gemensamma som kopplar samman Örebro och oss örebroare? Under dagen kom det fram ganska många förslag. Kilsbergen, Vattenparken, Kulturstaden, Universitetsstaden, Handelsstaden? Den goda välfärdens kommun? Kommunen där det civila samhället syns och stärks?
Med några timmars eftertanke efter dagens slut ser jag att rätt mycket av det vi pratat om redan finns i den budget vi fem partier arbetade ihop inför 2009. Vårt uppdrag nu är kanske mer att göra den ofta rätt politiska texten mer berättande. Historian finns där. Det gäller att lyfta fram den.
En av de viktigaste lärdomarna av dagens möte var hur viktigt det är att skapa en gemensam bild, eller berättelse, om vad Örebro står för. Vad är det goda Örebro?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det goda Örebro är olika för varenda människa. Det jag upplever som gott är inte samma sak som det en femåring, en 25-åring eller en 75-åring upplever. Vi har olika historier baserade på så mycket. Man eller kvinna? Rik eller fattig? Frisk eller sjuk? Gammalsvensk eller nysvensk? Det är bara att fortsätta att peka på skillnaderna.
Men om man ser till städer som lyckats att skapa sina egna historier och ibland vända jobbiga bekymmer till positiva utmaningar visar det sig att man ofta hittar det som många kan relatera till oavsett sina olika bakgrunder. Det kan vara minskad brottslighet på Manhattan, Europaanknytningen i Malmö eller det gränslösa Haparanda.
Vad är då det gemensamma som kopplar samman Örebro och oss örebroare? Under dagen kom det fram ganska många förslag. Kilsbergen, Vattenparken, Kulturstaden, Universitetsstaden, Handelsstaden? Den goda välfärdens kommun? Kommunen där det civila samhället syns och stärks?
Med några timmars eftertanke efter dagens slut ser jag att rätt mycket av det vi pratat om redan finns i den budget vi fem partier arbetade ihop inför 2009. Vårt uppdrag nu är kanske mer att göra den ofta rätt politiska texten mer berättande. Historian finns där. Det gäller att lyfta fram den.
2008-11-30
Volvo och Saab inget för staten
Enligt en beställd undersökning vill sju av tio svenskar att staten ska rädda Volvo och Saab. Rätt märkligt.
Varför dippar de forna svenska stoltheterna? Helt enkelt för att de är för små och inte har hunnit med i utvecklingen. Volvo satsade alldeles för länge på stora bilar där säkerheten var allt. Förbrukning och alternativa drivmedel rationaliserades till och med bort. Vad Saab satsat på sedan man såldes är oklart. Men det har i vart fall inte varit nytänkande.
Nu står vi inför en kris för bilförsäljningen. Dels för att konjunkturerna viker, dels för att klimatet sätter nya gränser för vad en bil ska klara. Här kommer det att krävas massor av miljarder för att bli en av de tillverkare som överlever. Det var i det perspektivet synd att det var amerikanska och inte japanska företag som köpte de svenska märkena. De amerikanska biltillverkarna är hopplöst efter i utvecklingen.
Nu tycker alltså en massa svenskar att staten ska ta över. Jag har svårt att förstå det. Menar de att staten är bättre på att driva företag och sälja bilar än de som gjort det sedan årtionden? Vill de att staten tar tiotals miljarder från skolan och vården för att satsa på utveckling av nya bilar?
De som funderar i den riktningen borde i vart fall titta i backspegeln en gång. 70-talets varvskris kostade staten massor. Men hur många av varven finns kvar idag? Framtidens arbeten ligger inte i ett hopplöst bevarande av gårdagens tekniker. Sverige ska byggas starkt av framtida uppfinningar. Allt annat blir så lätt den socialdemokratiska typen av konservatism som fortfarande styr så mycket av både svenskt näringsliv och svensk politik.
Varför dippar de forna svenska stoltheterna? Helt enkelt för att de är för små och inte har hunnit med i utvecklingen. Volvo satsade alldeles för länge på stora bilar där säkerheten var allt. Förbrukning och alternativa drivmedel rationaliserades till och med bort. Vad Saab satsat på sedan man såldes är oklart. Men det har i vart fall inte varit nytänkande.
Nu står vi inför en kris för bilförsäljningen. Dels för att konjunkturerna viker, dels för att klimatet sätter nya gränser för vad en bil ska klara. Här kommer det att krävas massor av miljarder för att bli en av de tillverkare som överlever. Det var i det perspektivet synd att det var amerikanska och inte japanska företag som köpte de svenska märkena. De amerikanska biltillverkarna är hopplöst efter i utvecklingen.
Nu tycker alltså en massa svenskar att staten ska ta över. Jag har svårt att förstå det. Menar de att staten är bättre på att driva företag och sälja bilar än de som gjort det sedan årtionden? Vill de att staten tar tiotals miljarder från skolan och vården för att satsa på utveckling av nya bilar?
De som funderar i den riktningen borde i vart fall titta i backspegeln en gång. 70-talets varvskris kostade staten massor. Men hur många av varven finns kvar idag? Framtidens arbeten ligger inte i ett hopplöst bevarande av gårdagens tekniker. Sverige ska byggas starkt av framtida uppfinningar. Allt annat blir så lätt den socialdemokratiska typen av konservatism som fortfarande styr så mycket av både svenskt näringsliv och svensk politik.
2008-11-27
Oppositionens historiska oansvarighet
I går i kommunfullmäktige diskuterade vi bokslutsprognos 2. Kanske inte världens mest heta ämne. Men ändå.
Det var intressant att höra att i princip alla företrädare från alla partier var överens om att man idag måste visa stor aktsamhet med kommunens pengar. Rätt ofta lät det som om alla alltid varit överens om det.
Men så är det inte. Dagens opposition har i samtliga hittillsvarande budgetar lagt mer pengar på löpande verksamhet än vad kommunledningen gjort. Därutöver har man haft ett antal förslag som inte varit finansierade överhuvudtaget (främst heltidslöftet som skulle ha kostat kommunen tiotals miljoner kronor) och krav på enorma investeringar (till exempel järnväg till flygplatsen bl.a. för hundratals miljoner enligt vissa beräkningar).
När kommunledningen stått emot dessa överkrav har det låtit att "vi inte sparar för att de måste, utanför att de vill" och liknande skrivningar. Gång på gång har man tagit de höga resultaten för några få år som intäkt för att kraftigt öka utgiftsvolymen.
Om Örebro kommun följt dessa budgetar vet vi var vi varit idag. Då hade det redan 2009 krävts sparpaket, kanske både nödstopp och anställningsstopp. Säkerligen hade människor fått lämna sina anställningar för att det saknats pengar. Politiken hade varit lätt att känna igen. Det tydliga (s)-märket från 1990-talet innebar stora utgiftshöjningar följt av kris och stopp och nedskärningar.
Nu är kommunen i en bättre sits. Vi vet att det kommer att bli kärvt även för oss de kommande åren, men kommunledningen har visat att vi både kan och vill hantera även svåra frågor på konstruktiva sätt. Vi fick kritik för att vi inte satsade mer 2007 och 2008. Jag tror att många idag tackar oss för det.
Det var intressant att höra att i princip alla företrädare från alla partier var överens om att man idag måste visa stor aktsamhet med kommunens pengar. Rätt ofta lät det som om alla alltid varit överens om det.
Men så är det inte. Dagens opposition har i samtliga hittillsvarande budgetar lagt mer pengar på löpande verksamhet än vad kommunledningen gjort. Därutöver har man haft ett antal förslag som inte varit finansierade överhuvudtaget (främst heltidslöftet som skulle ha kostat kommunen tiotals miljoner kronor) och krav på enorma investeringar (till exempel järnväg till flygplatsen bl.a. för hundratals miljoner enligt vissa beräkningar).
När kommunledningen stått emot dessa överkrav har det låtit att "vi inte sparar för att de måste, utanför att de vill" och liknande skrivningar. Gång på gång har man tagit de höga resultaten för några få år som intäkt för att kraftigt öka utgiftsvolymen.
Om Örebro kommun följt dessa budgetar vet vi var vi varit idag. Då hade det redan 2009 krävts sparpaket, kanske både nödstopp och anställningsstopp. Säkerligen hade människor fått lämna sina anställningar för att det saknats pengar. Politiken hade varit lätt att känna igen. Det tydliga (s)-märket från 1990-talet innebar stora utgiftshöjningar följt av kris och stopp och nedskärningar.
Nu är kommunen i en bättre sits. Vi vet att det kommer att bli kärvt även för oss de kommande åren, men kommunledningen har visat att vi både kan och vill hantera även svåra frågor på konstruktiva sätt. Vi fick kritik för att vi inte satsade mer 2007 och 2008. Jag tror att många idag tackar oss för det.
2008-11-26
Äntligen beslut om friidrottshall
Idag fattade kommunfullmäktige beslutet om att bygga en friidrottshall vid universitetet i egen regi. Det är bra. Det är på tiden att beslutet fattats. Den månad som projeketet försenats av oppositionen har inte varit bra för någon.
Friidrotten i Örebro behöver en ny hall. Mässhallen har aldrig varit ett bra alternativ. Nu skapas förutsättningarna för en bra hall i ett bra område där många intressenter kan samsas.
Kommunen kommer även i detta projekt att samarbeta med universitetet. Till detta kommer även intresse från fristående skolor. Samarbetet med friidrottens föreningar består och förstärks. Det innebär stora möjligheter att bygga en bra hall.
I debatten låter det som om det inte är så långt mellan kommunledningens förslag och oppositionens. Men i konkret handling är det tyvärr mycket långt. Om oppositionen ville hantera frågan på ett sätt som ändå gav friidrotten möjligheter så hade man kunnat acceptera beslutet om att ändå bygga. Men man valde att rösta emot. Den enda analys som går att göra är att om man inte själv får diskutera med Akademiska Hus så är det bättre att inget byggs än att Örebro Porten AB får bygga.
Den hållningen är inte bra. Inte för örebroarna. Inte för friidrottarna, framförallt inte för alla de barn och unga som leker och tränar varje dag. Inte för kommunens ekonomi och därmed inte för vare sig välfärd eller skattebetalare. Inte för universitetet. Jag tror inte ens att det är bra för oppositionen som än mer bekräftar sin hållning som nej-sägare.
Friidrotten i Örebro behöver en ny hall. Mässhallen har aldrig varit ett bra alternativ. Nu skapas förutsättningarna för en bra hall i ett bra område där många intressenter kan samsas.
Kommunen kommer även i detta projekt att samarbeta med universitetet. Till detta kommer även intresse från fristående skolor. Samarbetet med friidrottens föreningar består och förstärks. Det innebär stora möjligheter att bygga en bra hall.
I debatten låter det som om det inte är så långt mellan kommunledningens förslag och oppositionens. Men i konkret handling är det tyvärr mycket långt. Om oppositionen ville hantera frågan på ett sätt som ändå gav friidrotten möjligheter så hade man kunnat acceptera beslutet om att ändå bygga. Men man valde att rösta emot. Den enda analys som går att göra är att om man inte själv får diskutera med Akademiska Hus så är det bättre att inget byggs än att Örebro Porten AB får bygga.
Den hållningen är inte bra. Inte för örebroarna. Inte för friidrottarna, framförallt inte för alla de barn och unga som leker och tränar varje dag. Inte för kommunens ekonomi och därmed inte för vare sig välfärd eller skattebetalare. Inte för universitetet. Jag tror inte ens att det är bra för oppositionen som än mer bekräftar sin hållning som nej-sägare.
2008-11-24
Klimat
Ibland önskar man sig ett varmare klimat. Ofta skulle politiken behöva just detta. Men ibland vill man ha det kallare.
Har just sett ytterligare ett reportage om vad som håller på att hända på Arktis. Smältningen av havsisen går mångdubbelt fortare än vad forskarna trott. Ett enormt ekosystem hotas av total kollaps.
Jag undrar hur länge man ska orka hålla glädjen uppe i ett arbete som har så många minuspunkter. Hur ska vi kunna ställa om samhället så snabbt som det behövs? Hur ska jag kunna förmedla vikten av att bevara arter och ekosystem som väldigt få bryr sig om? Är det inte bara att lägga ner och av?
Det finns väldigt lite som pekar på att människan kommer att klara av klimatutmaningen. Det finns mycket som pekat på att vi kommer att köra rakt in i väggen i full fart, kanske med bromsen i botten just före smällen.
Men än så länge finns det hopp. Så det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Som så många gånger förr...
Har just sett ytterligare ett reportage om vad som håller på att hända på Arktis. Smältningen av havsisen går mångdubbelt fortare än vad forskarna trott. Ett enormt ekosystem hotas av total kollaps.
Jag undrar hur länge man ska orka hålla glädjen uppe i ett arbete som har så många minuspunkter. Hur ska vi kunna ställa om samhället så snabbt som det behövs? Hur ska jag kunna förmedla vikten av att bevara arter och ekosystem som väldigt få bryr sig om? Är det inte bara att lägga ner och av?
Det finns väldigt lite som pekar på att människan kommer att klara av klimatutmaningen. Det finns mycket som pekat på att vi kommer att köra rakt in i väggen i full fart, kanske med bromsen i botten just före smällen.
Men än så länge finns det hopp. Så det är väl bara att bryta ihop och komma igen. Som så många gånger förr...
2008-11-21
Som man känner sig själv känner man andra
En f d landshövding och facklig ledare, tillika socialdemokrat, skriver i tidningen om hur han tror att beslut fattas i Örebro kommun. Hans, och även andra socialdemokraters, syn på beslutsfattande säger mer om deras eget sätt att fatta beslut än något annat.
Socialdemokraterna har en lång tradition av att få bestämma själva. Även när de saknat egen majoritet har deras allianser varit byggda på att de ska bestämma och deras allianspartier ska lyda. Lydnaden har köpts antingen genom ekonomi eller i vissa fall ett mindre antal konkreta politiska beslut. Men makten har legat hos ett parti och framförallt hos en person i det partiet.
Detta sätt att hantera beslut fungerade väl när svensk politik karaktäriserades av partilydnad. De förtroendevalda följde slaviskt ordföranden. Men denna föråldrade modell fungerar allt sämre. Det visas allra tydligast genom den oordning och de majoritetssplittringar de två tidigare socialdemokratiska kommunledningarna fick försöka hantera. Men de misslyckades. Deras självbild och deras sätt att hantera makt klarade inte av den utmaningen.
Fempartikoalitionen som styr Örebro är starkare idag än när vi för två år sedan tog över makten. Skälet till detta är att vi har en stark tilltro till varandra, en ständig dialog med varandra, respekt för varandras likheter och olikheter, en samsyn om att makt, ansvar och befogenheter ska delegeras och därmed en gemensam syn på styrning och ledning.
Jag har en position som kännetecknas av stor makt och stort ansvar. Den makten kan man antingen använda att som dålig chef tvinga sina medarbetare att in i minsta detalj göra det man vill att de ska göra, eller som god ledare samla dem i ett arbete där man med glädje arbetar för samma mål och där mitt uppdrag mer handlar om att dra upp ett antal huvudlinjer. Jag hoppas och tror att det senare arbetssättet är det som karaktäriserar koalitionens olika ledare och ledarskap. Vår stabilitet är ett bevis på detta.
Socialdemokraterna har en lång tradition av att få bestämma själva. Även när de saknat egen majoritet har deras allianser varit byggda på att de ska bestämma och deras allianspartier ska lyda. Lydnaden har köpts antingen genom ekonomi eller i vissa fall ett mindre antal konkreta politiska beslut. Men makten har legat hos ett parti och framförallt hos en person i det partiet.
Detta sätt att hantera beslut fungerade väl när svensk politik karaktäriserades av partilydnad. De förtroendevalda följde slaviskt ordföranden. Men denna föråldrade modell fungerar allt sämre. Det visas allra tydligast genom den oordning och de majoritetssplittringar de två tidigare socialdemokratiska kommunledningarna fick försöka hantera. Men de misslyckades. Deras självbild och deras sätt att hantera makt klarade inte av den utmaningen.
Fempartikoalitionen som styr Örebro är starkare idag än när vi för två år sedan tog över makten. Skälet till detta är att vi har en stark tilltro till varandra, en ständig dialog med varandra, respekt för varandras likheter och olikheter, en samsyn om att makt, ansvar och befogenheter ska delegeras och därmed en gemensam syn på styrning och ledning.
Jag har en position som kännetecknas av stor makt och stort ansvar. Den makten kan man antingen använda att som dålig chef tvinga sina medarbetare att in i minsta detalj göra det man vill att de ska göra, eller som god ledare samla dem i ett arbete där man med glädje arbetar för samma mål och där mitt uppdrag mer handlar om att dra upp ett antal huvudlinjer. Jag hoppas och tror att det senare arbetssättet är det som karaktäriserar koalitionens olika ledare och ledarskap. Vår stabilitet är ett bevis på detta.
2008-11-20
Örebrogalan
På morgontåget upp emot Stockholm för ännu ett sammanträde. Morgnar är hemska. Ju tidigare desto värre. 06.21 från Örebro C är ett alldeles för tidigt tåg. Men ändå för sent. Kommer inte fram till SKL förrän 08.20. Sammanträdet börjar 08.00...
Jag skulle egentligen inte varit hemma över natten. Brukar övernatta i Stockholm. Men i går var det Örebrogalan och jag var tvungen att göra ett undantag.
Tvungen förresten. Galan var en succé! Massor av glada människor. Bra underhållning. En bra konferencier och god mat. Dessutom ett bra upplägg med både glädje och spänning kring pristagarna. Ännu ett lyckat initiativ från kommunledningen.
Utanför stod några få vänstermänniskor och protesterade. De ville kanske inte att den forskare som skrivit årets avhandling skulle uppmärksammas. Eller så tyckte de att den kultursatsning som tog konsten ut på Örebros gator skulle glömmas. Eller att Bondens marknad och miljötänket bakom den var meningslöst.
De har all rätt att tycka det. De har all rätt att tycka att det är fel att man anordnar galor för att uppmärksamma vardagshjältar. Jag tycker det är rätt. De tycker annorlunda. Om målet med samhället är att alla ska ha det lika dåligt och ingen får sticka ut måste man fråga sig hur ett sådant samhälle skulle se ut.
Jag skulle egentligen inte varit hemma över natten. Brukar övernatta i Stockholm. Men i går var det Örebrogalan och jag var tvungen att göra ett undantag.
Tvungen förresten. Galan var en succé! Massor av glada människor. Bra underhållning. En bra konferencier och god mat. Dessutom ett bra upplägg med både glädje och spänning kring pristagarna. Ännu ett lyckat initiativ från kommunledningen.
Utanför stod några få vänstermänniskor och protesterade. De ville kanske inte att den forskare som skrivit årets avhandling skulle uppmärksammas. Eller så tyckte de att den kultursatsning som tog konsten ut på Örebros gator skulle glömmas. Eller att Bondens marknad och miljötänket bakom den var meningslöst.
De har all rätt att tycka det. De har all rätt att tycka att det är fel att man anordnar galor för att uppmärksamma vardagshjältar. Jag tycker det är rätt. De tycker annorlunda. Om målet med samhället är att alla ska ha det lika dåligt och ingen får sticka ut måste man fråga sig hur ett sådant samhälle skulle se ut.
2008-11-18
Friidrottshallen
På dagens Kommunstyrelse fattade vi beslut om att gå vidare med bygget i kommunal regi. Enligt ekonomikontorets beräkningar kommer kommunen att spara mellan 30 och kanske uppåt 60-70 miljoner de kommande 25 åren när vi bygger i egen regi.
Nu är det viktigt att projektet kommer igång så fort som möjligt. Örebros friidrottare behöver en ny hall. Alla förseningar riskerar den verksamhet som idag bedrivs med så god tillväxt.
Nu återstår ytterligare några utmaningar för oss i kommunledningen. Idrottshuset är en sådan. Hur vi moderniserar Trängen en annan. Och behovet av fler allvädersplaner en tredje.
Nu är det viktigt att projektet kommer igång så fort som möjligt. Örebros friidrottare behöver en ny hall. Alla förseningar riskerar den verksamhet som idag bedrivs med så god tillväxt.
Nu återstår ytterligare några utmaningar för oss i kommunledningen. Idrottshuset är en sådan. Hur vi moderniserar Trängen en annan. Och behovet av fler allvädersplaner en tredje.
2008-11-17
Predikan
Min gamla dator lade av i förra veckan. Inte mycket bloggande då, men nu kommer den långa predikan jag höll i går. Varsågoda.
Ps 85:2-14
NT: Rom 8:18-27
Luk 6:20-26
DET FINNS ETT SAMBAND MELLAN OSYNLIGHET OCH VÅLD
För mer än 100 år sedan kolonialiserades Afrika. En del togs av den belgiske kungen Leopold. Detta Kongo visade sig vara en av världens rikaste platser. Oändliga naturresurser gömde sig på och under jorden. Skog och djur. Metaller och diamanter. Och människor i mängd att bruka och förbruka.
Under mer än 100 år har östra Kongo slitits sönder av strider, ofta grundade i jakten på den rikedom dessa naturresurser ger. Ännu pågår eländet. Hur många har dött idag? Etthundra? Ettusen? Fler? En del bedömare menar att det en vanlig dag kan dödas flera tusen kongoleser. Förutom dem som våldtas, misshandlas, fördrivs. Barn, kvinnor, män.
Vi har vetat. Vi har sett. Vi har kunnat följa. Men nästan inget har gjorts. Inga stora militära interventioner. Inga kraftiga FN-resolutioner. Inga protestmarscher. Inga kommittéer. Några få missionärer har gjort det de kunnat, tillsammans med andra ideella organisationer. Men världen har varit tyst, väldigt tyst.
Är det på grund av att vi vet att vi behöver kopparn? Är det för att vi vill ha den där diamanten? För att världsekonomin behöver sina råvarukällor för att fungera? Eller är det av ren slöhet, brist på engagemang? Vad skulle egentligen jag kunna göra – ingenting!
Östra Kongo skulle kunna vara ett av världens rikaste länder. Men hela tiden ligger döden och svälten på lut. Vi offrar människa och miljö – i tystnad.
Rom 12:9-18
Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda.
Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.
Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren.
Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen.
Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte.
Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter.
Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka.
Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.
MILJÖPROBLEMEN BIDRAR TILL ORÄTTVISOR
Vi har säkert alla hört och sett det. Om alla människor på jorden skulle leva som oss i de utvecklade länderna skulle det krävas så mycket resurser så att jorden inte skulle räcka till. Förutom den jord vi går på, skulle det där utanför i rymden behöva sväva ytterligare, en, två, tre, fyra, fem jordklot som bara försörjde oss med allt det vi behöver. Skog för papper, jord för föda, berg för metaller och mineraler, olja och uran.
Men det finns bara ett jordklot. En enda värld i ett ändlöst universum.
Det har alltid funnits miljöproblem där människan funnits. Om vi skulle vara en del av naturen, inte sätta något eget ekologiskt fotspår, skulle världen ha plats för kanske ett par hundra miljoner människor. Nu är vi sex miljarder. Förr var miljöproblemen lokala. En soptipp utanför Jerusalem. Ett järnbruk i Kilsbergen. Där utanför fanns det alltid mer natur att använda. Vi byggde höga skorstenar för att den oändliga luften skulle ta hand om avgaserna. Vi lade rör på bottnen av sjöar och hav för att det lika oändliga vattnet skulle sprida vårt avfall så långt bort att det aldrig återkom.
Men nu är det annorlunda. Lika annorlunda som det egentligen alltid varit.
Idag tog jag bilen till kyrkan, som jag alltför ofta gör. Skälen varierar. Det är för bråttom. Det är för dåligt väder. Det är motvind. Bussen går för sällan.
Varenda meter jag och bilen förflyttade oss leder världen närmare en ekologisk kollaps. Varenda meter släppte vi kanske ut just den där koldioxidmolekylen som gör att klimatutvecklingen når den ”tipping point” som vi alla borde frukta.
Klimatforskarna är skrämmande överens om hur klimatet förändras. Deras förutsägelser stämmer skrämmande ofta in. Om vi vill så kan vi själva se det. Inte så att denna regniga och blåsiga höst, denna milda novemberhelg, är beviset på klimatförändringarna. Men vi alla är medvetna om att något förändrats. De vita vintrarna varje år tog slut för länge sedan. Snön kommer, och vi kommer säkert att få fler kalla och vita vintrar. Men det är inte samma sak. Vi vet det. Men vill vi egentligen veta?
Den ”tipping point” forskarna oroar sig för är det man inte kan veta. Väldigt många system utvecklas inte linjärt. Det kanske inte blir 0,01 grad varmare varje år. Rätt vad det är händer något som man inte kunnat förutsäga, men kanske kunnat gissa, och utvecklingen sticker iväg. Förra året smälte en massa havsis vid Nordpolen. Många förvånades. Ingen hade kunnat förutsäga att det skulle ske i fjol, kanske om tiotals år, men inte nu. Vad händer nästa år? Enorma regn? Smältande tundror? Orkaner på rad? Eller – ingenting?
Förr, när vi trodde att det var annorlunda, att vi kunde bygga skorstenar och lägga rör för att sprida gifter och avfall, blev orättvisorna tydliga. Vi tog både material och människor och förbrukade dem. Först som slavar. Sedan som arbetare. Ibland – i vissa länder som Kongo, var och är gränserna flytande. Det koloniala förtrycket var tydligt.
Nu är förtrycket mer diffust. Frågar man nationalekonomerna så kan de bevisa att antalet fattiga i världen minskat. Även om skillnaden mellan de allra rikaste och de allra fattigaste blivit större, så har både andelen, och nu även antalet, riktigt fattiga minskat. Världen blir både mer och mindre rättvis. Mer – för att fler blir mindre fattiga. Mindre – för att skillnaderna ökar.
Men även i glädjen av att fler lyfts ur fattigdom måste vi se den övergripande frågan: Hur ska vi någonsin kunna lyfta dem till vårt välstånd om vårt välstånd bygger på att vi egentligen har fem jordklot mer än vad vi har? Bygger vi egentligen inte vårt välstånd på deras ofärd? Jorden klarar inte sex miljarder svenskar!
Kol 1:15-20
Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen,
ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.
Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.
Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste,
ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom
och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
VÅR EGOISM ÄR EN AV DE ALLRA STÖRST MILJÖBOVARNA
Hur mäter man egentligen ondska?
I Auschwitz var det enkelt. I Gulag likaså. Ondskan under Kinas kulturrevolution, eller de Röda Khmerernas skräckvälde kan räknas i miljontals döda.
Men hur mäter vi vår egen ondska?
I begynnelsen skapade Gud både jord och himmel, hav och land, djur och växter. Och han såg att det var gott.
Men nu är vi i färd med att förröda detta fantastiska som Gud sade var gott.
Hur många djurarter finns det på jorden? Fem miljoner? Femtio? En sak är säker – det finns färre idag än i går. Varje dag, varje timme, kanske oftare, försvinner en djurart från jordens yta för alltid. De flesta har aldrig någon sett, än mindre brytt sig om. Ibland upprörs några fler över att den sista tigern kanske snart lämnar djungeln, att den sista smalnäbbade spoven snart sträckt över Europas himmel, att den sista Yangtzedelfinen lagt sig att dö på flodens botten. Men vi är inte många.
Några fler kanske saknar storspovens flöjtande på våren. En och annan funderar över när man senast hörde lärkan. Eller när man såg en äng med gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Problemet är att allt detta utrotande sker genom vårt eget sätt att leva. En stor del beror på att vi människor blir allt fler. De delar av jorden som ännu inte brukas av människan är lätt räknade. Och där många människor bor blir den biologiska mångfalden mycket ofta mycket mindre.
Men en lika stor del beror på vårt sätt att leva. Vi köper kött från Sydamerika där djuren fått beta på regnskogsjord. Och regnskogen huggs ner för att vi behöver timmer från plantager, mat från sojaodlingar, metaller och andra naturresurser för att kunna leva det liv vi vill. Det är denna regnskog som är mest hotad, där flest arter försvinner.
Men det är inte bara där. Ofta tror vi att vi i Sverige är bättre än de flesta på att bevara djur och växter. Men verkligheten är en annan. Sverige ligger till exempel i botten vad gäller hotade fågelarter. Lärkan är kanske snart bara ett minne i en sång.
Den biologiska mångfalden beskrivs ofta som en tät väv av trådar. Många trådar syns inte, men behövs för att bära de som ska synas. Drar man ur en tråd händer inte mycket. Är väven mycket tät kan man dra tråd efter tråd utan att något synligt händer. Men plötsligt finns inte stabiliteten kvar. Väven faller samman.
På samma sätt kan det gå med den värld Gud såg på och blev glad för. Det inte bara kan, det händer. Ekosystem kraschar och återhämtar sig inte. Som överfisket: Torsken utanför Kanada. Sillen vid Island. Öknen breder ut sig i Sahel efter överbetade ängar och skogar. Överallt lämnas människor utan försörjning och en värld utan mångfald.
Är det ondska? Hur ska vi i så fall mäta den?
KYRKANS UNIKA BIDRAG ÄR HOPP, ETT TROTSIGT HOPP OM FÖRÄNDRING
Det är så otroligt lätt att vara domedagsprofet när man talar om natur och miljö, klimat och fred. Aldrig har jordens natur varit så hotad som idag. Aldrig har miljön varit så ansträngd. Aldrig har klimatet orsakat sådana skador som idag. Aldrig har rustningen kostat mer.
Och ändå är det bara början. Fler djur och växter kommer att dö ut. Jord, luft och vatten kommer att få ta emot enorma mängder gifter många år till. Klimatförändringarna har bara börjat. Och i miljöförstöringens spår kommer kriget.
Med Bibelns språk skulle jag säga: Ve er som lever idag. Ni vandrar mot undergången.
Jag läser Bibeln från pärm till pärm. Om och om igen. Fastnar ofta för det som sägs i Gamla Testamentet. Amos är min favoritbok. Amos ställer in sig i ledet av domsprofeter. Hans bok skulle väl kunna vara en bild av dagens samhälle, där girighet och egoism går före allt.
Men den Gud som sände Amos ville inte bara försöka få folket att lyssna och förstå. Det är inte bara dom och verop. Gud har en annan plan. Gud har alltid en annan plan. Vi människor kan tro att vi både kan och vet. Men Gud vet att vi väldigt ofta saknar både kunskap och vett. Ändå vill han oss väl.
Så i morgon ändrar vi liv. Lever på det sätt som världen och våra medmänniskor klarar. Vi vet vad det betyder: Mindre bilresor. Mer kultur. Mindre prylar. Mer mänsklig gemenskap. Mindre resursslöseri. Mer förnöjsamhet. Eller? Risken att vi, du och jag, fortsätter precis som vanligt är rätt stor.
Vad ska vi då göra? Klä oss i säck och aska? Slita vårt hår och ropa ut verop på gator och torg, på TV och internet? Kanske det är en uppgift för någon. Helt säkert förresten – med Amos i tankarna.
Men för de flesta av oss innebär det något helt annat. Ett stilla sökande efter Guds rike. En försiktig vandring mot rättfärdighet. En vilja att i vart fall försöka. En bön om att Guds ande ska ge oss stöd mitt i vår svaghet. Ett hopp om att nästa dag i vart fall på något sätt blir den första på en ny livsvandring. Och det är nog.’
Ps 85:2-14
NT: Rom 8:18-27
Luk 6:20-26
DET FINNS ETT SAMBAND MELLAN OSYNLIGHET OCH VÅLD
För mer än 100 år sedan kolonialiserades Afrika. En del togs av den belgiske kungen Leopold. Detta Kongo visade sig vara en av världens rikaste platser. Oändliga naturresurser gömde sig på och under jorden. Skog och djur. Metaller och diamanter. Och människor i mängd att bruka och förbruka.
Under mer än 100 år har östra Kongo slitits sönder av strider, ofta grundade i jakten på den rikedom dessa naturresurser ger. Ännu pågår eländet. Hur många har dött idag? Etthundra? Ettusen? Fler? En del bedömare menar att det en vanlig dag kan dödas flera tusen kongoleser. Förutom dem som våldtas, misshandlas, fördrivs. Barn, kvinnor, män.
Vi har vetat. Vi har sett. Vi har kunnat följa. Men nästan inget har gjorts. Inga stora militära interventioner. Inga kraftiga FN-resolutioner. Inga protestmarscher. Inga kommittéer. Några få missionärer har gjort det de kunnat, tillsammans med andra ideella organisationer. Men världen har varit tyst, väldigt tyst.
Är det på grund av att vi vet att vi behöver kopparn? Är det för att vi vill ha den där diamanten? För att världsekonomin behöver sina råvarukällor för att fungera? Eller är det av ren slöhet, brist på engagemang? Vad skulle egentligen jag kunna göra – ingenting!
Östra Kongo skulle kunna vara ett av världens rikaste länder. Men hela tiden ligger döden och svälten på lut. Vi offrar människa och miljö – i tystnad.
Rom 12:9-18
Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda.
Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.
Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren.
Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen.
Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet.
Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte.
Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter.
Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka.
Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor.
Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er.
MILJÖPROBLEMEN BIDRAR TILL ORÄTTVISOR
Vi har säkert alla hört och sett det. Om alla människor på jorden skulle leva som oss i de utvecklade länderna skulle det krävas så mycket resurser så att jorden inte skulle räcka till. Förutom den jord vi går på, skulle det där utanför i rymden behöva sväva ytterligare, en, två, tre, fyra, fem jordklot som bara försörjde oss med allt det vi behöver. Skog för papper, jord för föda, berg för metaller och mineraler, olja och uran.
Men det finns bara ett jordklot. En enda värld i ett ändlöst universum.
Det har alltid funnits miljöproblem där människan funnits. Om vi skulle vara en del av naturen, inte sätta något eget ekologiskt fotspår, skulle världen ha plats för kanske ett par hundra miljoner människor. Nu är vi sex miljarder. Förr var miljöproblemen lokala. En soptipp utanför Jerusalem. Ett järnbruk i Kilsbergen. Där utanför fanns det alltid mer natur att använda. Vi byggde höga skorstenar för att den oändliga luften skulle ta hand om avgaserna. Vi lade rör på bottnen av sjöar och hav för att det lika oändliga vattnet skulle sprida vårt avfall så långt bort att det aldrig återkom.
Men nu är det annorlunda. Lika annorlunda som det egentligen alltid varit.
Idag tog jag bilen till kyrkan, som jag alltför ofta gör. Skälen varierar. Det är för bråttom. Det är för dåligt väder. Det är motvind. Bussen går för sällan.
Varenda meter jag och bilen förflyttade oss leder världen närmare en ekologisk kollaps. Varenda meter släppte vi kanske ut just den där koldioxidmolekylen som gör att klimatutvecklingen når den ”tipping point” som vi alla borde frukta.
Klimatforskarna är skrämmande överens om hur klimatet förändras. Deras förutsägelser stämmer skrämmande ofta in. Om vi vill så kan vi själva se det. Inte så att denna regniga och blåsiga höst, denna milda novemberhelg, är beviset på klimatförändringarna. Men vi alla är medvetna om att något förändrats. De vita vintrarna varje år tog slut för länge sedan. Snön kommer, och vi kommer säkert att få fler kalla och vita vintrar. Men det är inte samma sak. Vi vet det. Men vill vi egentligen veta?
Den ”tipping point” forskarna oroar sig för är det man inte kan veta. Väldigt många system utvecklas inte linjärt. Det kanske inte blir 0,01 grad varmare varje år. Rätt vad det är händer något som man inte kunnat förutsäga, men kanske kunnat gissa, och utvecklingen sticker iväg. Förra året smälte en massa havsis vid Nordpolen. Många förvånades. Ingen hade kunnat förutsäga att det skulle ske i fjol, kanske om tiotals år, men inte nu. Vad händer nästa år? Enorma regn? Smältande tundror? Orkaner på rad? Eller – ingenting?
Förr, när vi trodde att det var annorlunda, att vi kunde bygga skorstenar och lägga rör för att sprida gifter och avfall, blev orättvisorna tydliga. Vi tog både material och människor och förbrukade dem. Först som slavar. Sedan som arbetare. Ibland – i vissa länder som Kongo, var och är gränserna flytande. Det koloniala förtrycket var tydligt.
Nu är förtrycket mer diffust. Frågar man nationalekonomerna så kan de bevisa att antalet fattiga i världen minskat. Även om skillnaden mellan de allra rikaste och de allra fattigaste blivit större, så har både andelen, och nu även antalet, riktigt fattiga minskat. Världen blir både mer och mindre rättvis. Mer – för att fler blir mindre fattiga. Mindre – för att skillnaderna ökar.
Men även i glädjen av att fler lyfts ur fattigdom måste vi se den övergripande frågan: Hur ska vi någonsin kunna lyfta dem till vårt välstånd om vårt välstånd bygger på att vi egentligen har fem jordklot mer än vad vi har? Bygger vi egentligen inte vårt välstånd på deras ofärd? Jorden klarar inte sex miljarder svenskar!
Kol 1:15-20
Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen,
ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom.
Han finns före allting, och allting hålls samman i honom.
Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste,
ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom
och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.
VÅR EGOISM ÄR EN AV DE ALLRA STÖRST MILJÖBOVARNA
Hur mäter man egentligen ondska?
I Auschwitz var det enkelt. I Gulag likaså. Ondskan under Kinas kulturrevolution, eller de Röda Khmerernas skräckvälde kan räknas i miljontals döda.
Men hur mäter vi vår egen ondska?
I begynnelsen skapade Gud både jord och himmel, hav och land, djur och växter. Och han såg att det var gott.
Men nu är vi i färd med att förröda detta fantastiska som Gud sade var gott.
Hur många djurarter finns det på jorden? Fem miljoner? Femtio? En sak är säker – det finns färre idag än i går. Varje dag, varje timme, kanske oftare, försvinner en djurart från jordens yta för alltid. De flesta har aldrig någon sett, än mindre brytt sig om. Ibland upprörs några fler över att den sista tigern kanske snart lämnar djungeln, att den sista smalnäbbade spoven snart sträckt över Europas himmel, att den sista Yangtzedelfinen lagt sig att dö på flodens botten. Men vi är inte många.
Några fler kanske saknar storspovens flöjtande på våren. En och annan funderar över när man senast hörde lärkan. Eller när man såg en äng med gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.
Problemet är att allt detta utrotande sker genom vårt eget sätt att leva. En stor del beror på att vi människor blir allt fler. De delar av jorden som ännu inte brukas av människan är lätt räknade. Och där många människor bor blir den biologiska mångfalden mycket ofta mycket mindre.
Men en lika stor del beror på vårt sätt att leva. Vi köper kött från Sydamerika där djuren fått beta på regnskogsjord. Och regnskogen huggs ner för att vi behöver timmer från plantager, mat från sojaodlingar, metaller och andra naturresurser för att kunna leva det liv vi vill. Det är denna regnskog som är mest hotad, där flest arter försvinner.
Men det är inte bara där. Ofta tror vi att vi i Sverige är bättre än de flesta på att bevara djur och växter. Men verkligheten är en annan. Sverige ligger till exempel i botten vad gäller hotade fågelarter. Lärkan är kanske snart bara ett minne i en sång.
Den biologiska mångfalden beskrivs ofta som en tät väv av trådar. Många trådar syns inte, men behövs för att bära de som ska synas. Drar man ur en tråd händer inte mycket. Är väven mycket tät kan man dra tråd efter tråd utan att något synligt händer. Men plötsligt finns inte stabiliteten kvar. Väven faller samman.
På samma sätt kan det gå med den värld Gud såg på och blev glad för. Det inte bara kan, det händer. Ekosystem kraschar och återhämtar sig inte. Som överfisket: Torsken utanför Kanada. Sillen vid Island. Öknen breder ut sig i Sahel efter överbetade ängar och skogar. Överallt lämnas människor utan försörjning och en värld utan mångfald.
Är det ondska? Hur ska vi i så fall mäta den?
KYRKANS UNIKA BIDRAG ÄR HOPP, ETT TROTSIGT HOPP OM FÖRÄNDRING
Det är så otroligt lätt att vara domedagsprofet när man talar om natur och miljö, klimat och fred. Aldrig har jordens natur varit så hotad som idag. Aldrig har miljön varit så ansträngd. Aldrig har klimatet orsakat sådana skador som idag. Aldrig har rustningen kostat mer.
Och ändå är det bara början. Fler djur och växter kommer att dö ut. Jord, luft och vatten kommer att få ta emot enorma mängder gifter många år till. Klimatförändringarna har bara börjat. Och i miljöförstöringens spår kommer kriget.
Med Bibelns språk skulle jag säga: Ve er som lever idag. Ni vandrar mot undergången.
Jag läser Bibeln från pärm till pärm. Om och om igen. Fastnar ofta för det som sägs i Gamla Testamentet. Amos är min favoritbok. Amos ställer in sig i ledet av domsprofeter. Hans bok skulle väl kunna vara en bild av dagens samhälle, där girighet och egoism går före allt.
Men den Gud som sände Amos ville inte bara försöka få folket att lyssna och förstå. Det är inte bara dom och verop. Gud har en annan plan. Gud har alltid en annan plan. Vi människor kan tro att vi både kan och vet. Men Gud vet att vi väldigt ofta saknar både kunskap och vett. Ändå vill han oss väl.
Så i morgon ändrar vi liv. Lever på det sätt som världen och våra medmänniskor klarar. Vi vet vad det betyder: Mindre bilresor. Mer kultur. Mindre prylar. Mer mänsklig gemenskap. Mindre resursslöseri. Mer förnöjsamhet. Eller? Risken att vi, du och jag, fortsätter precis som vanligt är rätt stor.
Vad ska vi då göra? Klä oss i säck och aska? Slita vårt hår och ropa ut verop på gator och torg, på TV och internet? Kanske det är en uppgift för någon. Helt säkert förresten – med Amos i tankarna.
Men för de flesta av oss innebär det något helt annat. Ett stilla sökande efter Guds rike. En försiktig vandring mot rättfärdighet. En vilja att i vart fall försöka. En bön om att Guds ande ska ge oss stöd mitt i vår svaghet. Ett hopp om att nästa dag i vart fall på något sätt blir den första på en ny livsvandring. Och det är nog.’
2008-11-05
Fira Obama!
Klockan är snart tre onsdagen den 5 november. Nu ska den socialliberala gruppen på majoritetskansliet gå och fira att en socialliberal nu snart sitter på presidentposten i USA. Det var åtta år sedan sist, Bill Clinton. Och före dess ytterligare 16, tror jag - Jimmy Carter på 70-talet.
Det är inte lätt att översätta amerikansk politik till svenska (synen på vapen och dödsstraff är något som inte förenar) men mycket av det Barack Obama står för är traditionell socialliberal politik. Det är intressant att så många politiker från olika partier nu försöker sig på att gifta sig med Obama. Alla från vänstern till högern försöker. Men det finns rätt lite att ta på när vänstern och socialdemokraterna tror sig vara Obamas närmaste partier.
Men nu är det tårtparty på Vasa.
Det är inte lätt att översätta amerikansk politik till svenska (synen på vapen och dödsstraff är något som inte förenar) men mycket av det Barack Obama står för är traditionell socialliberal politik. Det är intressant att så många politiker från olika partier nu försöker sig på att gifta sig med Obama. Alla från vänstern till högern försöker. Men det finns rätt lite att ta på när vänstern och socialdemokraterna tror sig vara Obamas närmaste partier.
Men nu är det tårtparty på Vasa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)