Åter har rädslan för muslimsk fundamentalism fått märkliga konsekvenser. Denna gång är det en tysk opera som ställs in därför att man inte vågar visa Muhammeds avhuggna huvud som en del av en Mozartopera. Att det avhuggna huvudet visas tillsammans med bl.a. Buddhas och Jesus lika avhuggna huvuden är inget man bryr sig om.
Skälet till de inställda föreställningarna sägs denna gång vara rädslan för attentat. Nyligen fick påven på huvudet för han citerade någon medeltida ledare som påstod att muslimer var våldsamma. Tidigare har publiceringen av Muhammedbilderna fått stora delar av den islamska världen att gå i taket.
Hur ska man då förhålla sig till islam och de islamska kraven på särställning? Ska muslimer behandlas annorlunda än andra religiösa för att de befinner sig i underläge? Ska islam som religion hanteras annorlunda därför att motsättningarna mellan den rika kristna västvärlden och den fattiga muslimska arabvärlden riskerar att skapa konflikter i ett allt mer stegrande tempo?
Knappast.
För demokratins skull måste islam vara en religion som andra. Inte särställd. Inte mer eller mindre respekterad än någon annan religion. Det demokratiska samhället måste våga ta striden mot en religion, eller snarare dess religiösa företrädare, som påstår att den har rätt att kräva särbehandling utifrån politiska, kulturella, lagliga eller demokratiska synvinklar. Det gäller i första hand islam därför att den idag är den religion som utmanar just dessa demokratiska fundamenta. Men det gäller i lika stor grad andra religioner som försöker lägga en slöja av krav på rätttrohet över demokratin.
Det måste vara acceptabelt att smäda Muhammed, liksom det är acceptabelt att smäda Jesus. Det måste vara en konstnärlig frihet att ta fotografier av den homosexuelle Muhammed, liksom det är en frihet att göra det med Jesus. Respekten för den troende och religionen bygger lika mycket på att den icke troende får utmana den troende som att den troendes tro utmanar ateistens eventuella otro. Respekten för rätten att tro, vare sig det är på Jesus eller Allah, bygger på rätten att de som inte tror har rätt att inte tro och att också visa denna otro.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2006-09-28
Den vackra världen
Ett par dagar utan bloggande. Tiden har helt enkelt inte räckt till. Eller snarare - jag har prioriterat en del annat.
En av de saker jag prioriterade var att komma senare till jobbet i går. Gick en promenad på morgonen, bort till hästen för att ta av benskydden. Då, på den lilla grusvägen i Fällersta, just då blev världen så vacker som den bara blir när man inte anar det.
Tänk själv. Tiden står stilla. Gruset knastrar under skorna. Morgondimman har lättat och bakat ihop sig till moln, moln som långsamt skingras. I öster solen. Orange, brun, lite rosa. Omöjliga färgkombinationer men oändligt vackra.
Hagarna ligger betade. I kanterna blommar fortfarande rödklöver och höstfibbla. Bortåt Kvismaren sjunger tranorna. Luften är lugn, ljum och behagligt mjuk.
Det är bara att gå och njuta. Ta de där sista sekunderna av svensk sommar och göra dem till minnen att återanvända i vinter. Ibland finns den tiden. Men alldeles för sällan.
En av de saker jag prioriterade var att komma senare till jobbet i går. Gick en promenad på morgonen, bort till hästen för att ta av benskydden. Då, på den lilla grusvägen i Fällersta, just då blev världen så vacker som den bara blir när man inte anar det.
Tänk själv. Tiden står stilla. Gruset knastrar under skorna. Morgondimman har lättat och bakat ihop sig till moln, moln som långsamt skingras. I öster solen. Orange, brun, lite rosa. Omöjliga färgkombinationer men oändligt vackra.
Hagarna ligger betade. I kanterna blommar fortfarande rödklöver och höstfibbla. Bortåt Kvismaren sjunger tranorna. Luften är lugn, ljum och behagligt mjuk.
Det är bara att gå och njuta. Ta de där sista sekunderna av svensk sommar och göra dem till minnen att återanvända i vinter. Ibland finns den tiden. Men alldeles för sällan.
2006-09-25
Svensk enpartistat = LO+S?
Nästan innan valet är sammanräknat börjar maktapparaten (s) skramla med vapnen för att försvåra livet för alliansregeringen. LO visar musklerna direkt. Wanja Lundby-Wedin väljer att innan ens regeringsförklaringen är skriven går hon ut och indirekt hotar den nya regeringen för att den inte för socialdemokratisk politik. Det är mycket illa.
Sverige och svensk demokrati mår bra av maktväxling. Det demokratiska systemet förutsätter faktiskt att mer än ett parti har rätt och möjlighet att styra. Och det förutsätter också att strukturerna kring partierna och politikerna är så fristående att de inte sätter käppar i hjulet för medborgarna som väljer.
Den gamle LO-basen Stig Malm sade någon gång i ett samtal med en borgerlig partiföreträdare ungefär så här: "Med er vid makten så skulle man ju strejka jämt!" Lundby-Wedin verkar fortsätta den traditionen. Det bådar mycket illa. För svensk demokrati. För LOs medlemmar. För jobben och tillväxten.
Sverige och svensk demokrati mår bra av maktväxling. Det demokratiska systemet förutsätter faktiskt att mer än ett parti har rätt och möjlighet att styra. Och det förutsätter också att strukturerna kring partierna och politikerna är så fristående att de inte sätter käppar i hjulet för medborgarna som väljer.
Den gamle LO-basen Stig Malm sade någon gång i ett samtal med en borgerlig partiföreträdare ungefär så här: "Med er vid makten så skulle man ju strejka jämt!" Lundby-Wedin verkar fortsätta den traditionen. Det bådar mycket illa. För svensk demokrati. För LOs medlemmar. För jobben och tillväxten.
2006-09-21
Mer miljö i politiken
Läser just aftonbladet.se och deras artikelseriestart om miljötillståndet i världen. Det är inte direkt ljust. Men det finns möjligheter.
Tyvärr handlar miljöpolitiken i alltför många fall om att beskriva en bild av verkligheten som bara är ett hot. Och miljöhoten är förvisso många. Men om det bara finns hot och inga möjligheter kommer vi som människor att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det otäcka blåser över.
Dagens och morgondagens miljöpolitik måste bygga på en blandning av just hoten och möjligheterna. Vi måste våga se hoten i vitögat för att bli varse om att det krävs enorma förändringar. Men vi måste också våga hoppas, tro att det finns möjligheter till en bättre värld för barn och barnbarn.
Det behövs mer miljö i politiken. Både kring hot och möjligheter.
Tyvärr handlar miljöpolitiken i alltför många fall om att beskriva en bild av verkligheten som bara är ett hot. Och miljöhoten är förvisso många. Men om det bara finns hot och inga möjligheter kommer vi som människor att stoppa huvudet i sanden och låtsas som om det otäcka blåser över.
Dagens och morgondagens miljöpolitik måste bygga på en blandning av just hoten och möjligheterna. Vi måste våga se hoten i vitögat för att bli varse om att det krävs enorma förändringar. Men vi måste också våga hoppas, tro att det finns möjligheter till en bättre värld för barn och barnbarn.
Det behövs mer miljö i politiken. Både kring hot och möjligheter.
2006-09-20
Ska SD isoleras?
En del påstår att SD ska isoleras. Jag håller inte med.
Inget av partierna i Örebro vill samregera med SD. Det är bra. Deras politik ska inte få genomslag i olika konkreta förslag i kommunen. Skulle gissa att deras antiinvandringspolitik överhuvudtaget har väldigt lite med kommunpolitik att göra. Vi har ju inte makten över invandringspolitiken, den är nationell. Och: Vi kan inte sluta undervisa invandrarbarn, sluta vårda äldre invandrare eller vägra kommunalt vatten och avlopp till invandrarbostäder, även om de skulle motionera om det. Så vad kommer de i så fall att göra i kommunen?
Svaret är enkelt - ingen vet. Tror inte ens att de själva vet det.
Vad gör man då med dem? Isolerar dem? Låter deras KF-ledamot sitta ensam och vägrar lyssna eller prata med och till honom? Struntar i att bemöta frågor, interpellationer och motioner?
Knappast. En sådan politik kommer bara att leda till att de kan spela än mer på utanförskapet. Än mer på att de är utanför den politiska nomeklaturan. Att vi därinnanför inte vet hur det är i det riktiga Sverige. Att de står på människornas sida mot politikerna. Det är ingen framkomlig väg. Den kommer att leda till än mer framgångar i nästa val för det parti och den politik som ingen av oss vill ha.
Nej - det krävs två åtgärder för att stoppa SD i framtiden. Den första är att fortsätta ta debatten. Jag och Folkpartiet gjorde det i valrörelsen. Då fick vi kritik, nu stryks vi medhårs. Oavsett detta kommer vi fortsätta att granska deras politik, i KF, i media, i debatter.
Den andra, och viktigaste, åtgärden är att ta bort orsakerna till att SD överhuvudtaget kan få röster. Den socialdemokratiska politik som lett till ökat utanförskap, ökad segregation, ökad arbetslöshet, minskade kunskaper och ökade klyftor måste brytas. Det finns en socialliberal väg både för Sverige och Örebro, för människorna i landet och staden, som kan bryta det ökade utanförskapet. Den vägen måste vi börja gå.
NU.
Inget av partierna i Örebro vill samregera med SD. Det är bra. Deras politik ska inte få genomslag i olika konkreta förslag i kommunen. Skulle gissa att deras antiinvandringspolitik överhuvudtaget har väldigt lite med kommunpolitik att göra. Vi har ju inte makten över invandringspolitiken, den är nationell. Och: Vi kan inte sluta undervisa invandrarbarn, sluta vårda äldre invandrare eller vägra kommunalt vatten och avlopp till invandrarbostäder, även om de skulle motionera om det. Så vad kommer de i så fall att göra i kommunen?
Svaret är enkelt - ingen vet. Tror inte ens att de själva vet det.
Vad gör man då med dem? Isolerar dem? Låter deras KF-ledamot sitta ensam och vägrar lyssna eller prata med och till honom? Struntar i att bemöta frågor, interpellationer och motioner?
Knappast. En sådan politik kommer bara att leda till att de kan spela än mer på utanförskapet. Än mer på att de är utanför den politiska nomeklaturan. Att vi därinnanför inte vet hur det är i det riktiga Sverige. Att de står på människornas sida mot politikerna. Det är ingen framkomlig väg. Den kommer att leda till än mer framgångar i nästa val för det parti och den politik som ingen av oss vill ha.
Nej - det krävs två åtgärder för att stoppa SD i framtiden. Den första är att fortsätta ta debatten. Jag och Folkpartiet gjorde det i valrörelsen. Då fick vi kritik, nu stryks vi medhårs. Oavsett detta kommer vi fortsätta att granska deras politik, i KF, i media, i debatter.
Den andra, och viktigaste, åtgärden är att ta bort orsakerna till att SD överhuvudtaget kan få röster. Den socialdemokratiska politik som lett till ökat utanförskap, ökad segregation, ökad arbetslöshet, minskade kunskaper och ökade klyftor måste brytas. Det finns en socialliberal väg både för Sverige och Örebro, för människorna i landet och staden, som kan bryta det ökade utanförskapet. Den vägen måste vi börja gå.
NU.
2006-09-18
Lärdomar
Folkpartiet gjorde ett dåligt val. Historiskt sett ingen katastrof, men utifrån förra valets framgång blev nedgången för stor.
Berodde det på fel valfrågor?
Berodde det på dataintrånget?
Om det bara berodde på dataintrånget behöver man inte fundera så mycket längre. Det är bara att än hårdare peka på att politik och etik hör ihop. Men jag tror inte att det är så enkelt.
Vi i Folkpartiet måste fundera över vår politiska profil. Har bilden av partiet blivit den vi ville? Eller är det en annan profil som vi ska visa fram till nästa val?
Sett i backspegeln tycker jag att jag haft rätt i min kritik av den nuvarande politiken. Det är för mycket hårda tag och för lite medkänsla. Bilden förändrades visserligen under sommaren 2006, men omprövningen måste gå vidare.
Nu är det inte tid att göra den omprövningen. Först ska partiet ta ansvar för en regeringsbildning. Men när detta är gjort måste en bas för en återupplivad socialliberalism inom Folkpartiet skapas. Därför är det fel att i detta läge diskutera personfrågor. Politiken, inte personerna, är det viktiga.
Berodde det på fel valfrågor?
Berodde det på dataintrånget?
Om det bara berodde på dataintrånget behöver man inte fundera så mycket längre. Det är bara att än hårdare peka på att politik och etik hör ihop. Men jag tror inte att det är så enkelt.
Vi i Folkpartiet måste fundera över vår politiska profil. Har bilden av partiet blivit den vi ville? Eller är det en annan profil som vi ska visa fram till nästa val?
Sett i backspegeln tycker jag att jag haft rätt i min kritik av den nuvarande politiken. Det är för mycket hårda tag och för lite medkänsla. Bilden förändrades visserligen under sommaren 2006, men omprövningen måste gå vidare.
Nu är det inte tid att göra den omprövningen. Först ska partiet ta ansvar för en regeringsbildning. Men när detta är gjort måste en bas för en återupplivad socialliberalism inom Folkpartiet skapas. Därför är det fel att i detta läge diskutera personfrågor. Politiken, inte personerna, är det viktiga.
2006-09-14
Politik eller ledning? Alliansen vinner ändå!
Dagens politik handlar allt mindre om just politik, i vart fall i en ideologisk mening. Allt fler partier hamnar i en sorts mainstreamad liberalism. En del med lite socialdemokratiska vinklingar, andra med socialkonservativa. Vi som alltid varit och är liberaler är kanske just det - bara liberaler.
Därför har ledningsfrågorna blivit allt viktigare. Vem är bäst på att leda Sverige? Vem är bäst på att leda Örebro? Svaret är enkelt - Alliansen. Varför är det enkelt? Därför att det inte finns något egentligt alternativ. Både i riket och lokalt har vi format allianser utifrån synen att fyra olika partier kan samsas om man kommer överens om goda spelregler. Vi kan, vill och vågar styra landet, och kommunen.
Mot detta står - ingenting. Vem vet vilken politik som en annan regering än alliansens kommer att föra? Ingen! Vem vet hur en politik med en annan kommunledning än vår kommer att forma Örebropolitiken? Ingen. Det finns inga samlade politiska teser från vänsterblocket. Det finns ingenting!
Men även politiskt vinner alliansen. Både lokalt och nationellt har vi presenterat grunderna för hur vår politik kommer att föras. Det handlar om en skola för bildning, en trygg äldreomsorg med valfrihet, jobb i den privata sektorn och så vidare. Det kanske inte är de mest ideologiska politiska manifesten. Men det är klar och tydlig politik.
Mot detta står åter - ingenting. Är det sossarnas politik om att göra allt som man inte gjort när man ändå haft makten som gäller? Är det vänsterpartiets överbudspolitik? Är det grönvänsterns antitillväxtpolitik? Ingen vet. Ingen kommer att veta. Förhoppningsvis kommer ingen att behöva veta heller när alliansen segrar.
Därför har ledningsfrågorna blivit allt viktigare. Vem är bäst på att leda Sverige? Vem är bäst på att leda Örebro? Svaret är enkelt - Alliansen. Varför är det enkelt? Därför att det inte finns något egentligt alternativ. Både i riket och lokalt har vi format allianser utifrån synen att fyra olika partier kan samsas om man kommer överens om goda spelregler. Vi kan, vill och vågar styra landet, och kommunen.
Mot detta står - ingenting. Vem vet vilken politik som en annan regering än alliansens kommer att föra? Ingen! Vem vet hur en politik med en annan kommunledning än vår kommer att forma Örebropolitiken? Ingen. Det finns inga samlade politiska teser från vänsterblocket. Det finns ingenting!
Men även politiskt vinner alliansen. Både lokalt och nationellt har vi presenterat grunderna för hur vår politik kommer att föras. Det handlar om en skola för bildning, en trygg äldreomsorg med valfrihet, jobb i den privata sektorn och så vidare. Det kanske inte är de mest ideologiska politiska manifesten. Men det är klar och tydlig politik.
Mot detta står åter - ingenting. Är det sossarnas politik om att göra allt som man inte gjort när man ändå haft makten som gäller? Är det vänsterpartiets överbudspolitik? Är det grönvänsterns antitillväxtpolitik? Ingen vet. Ingen kommer att veta. Förhoppningsvis kommer ingen att behöva veta heller när alliansen segrar.
2006-09-13
Korruptiva inslag i valrörelsen.
Idag sitter LO-ombudsmännen på Stortorget och grillar korv. Naturligtvis är det utanför sossarnas valstuga. Trots att inte ens hälften av LOs medlemmar röstar på sossarna tvingas de betala både ombudsmännens arvoden när de kampanjar för det röda partiet, dels säkert också att betala korven.
Idag presenterade professorn och riksdagsledamoten Carl B Hamilton sitt senaste försök att räkna ut LOs stöd till det enda partiet som kan påräkna fackligt stöd. Jag skriver försök därför att LO vägrar att lämna ut några uppgifter. I den demokrati de påstår vilja stärka, är de själva en del av de mest försvagande krafterna.
Nåväl. Carl B Hamilton får inte ut några uppgifter från de slutna styrelserummen där LOs lönemiljonärer sitter. Han försöker räkna ändå. Om man tar med både direkta pengabidrag och dessutom allt arbete ombudsmännen lägger ner, blir summan runt 800 miljoner kronor.
Det finns ingen demokrati där ett liknande system accepteras. LO stöttar sossarna med nästan en miljard och får den lagstiftning man vill ha. LOs pampar kan fortsätta lyfta miljonlöner och statsministern kan bygga mångmiljonslott genom att de kliar varandras ryggar.
I andra länder skulle det troligen kallas korruption. I Sverige kallas det fackligt-politiskt samarbete.
Idag presenterade professorn och riksdagsledamoten Carl B Hamilton sitt senaste försök att räkna ut LOs stöd till det enda partiet som kan påräkna fackligt stöd. Jag skriver försök därför att LO vägrar att lämna ut några uppgifter. I den demokrati de påstår vilja stärka, är de själva en del av de mest försvagande krafterna.
Nåväl. Carl B Hamilton får inte ut några uppgifter från de slutna styrelserummen där LOs lönemiljonärer sitter. Han försöker räkna ändå. Om man tar med både direkta pengabidrag och dessutom allt arbete ombudsmännen lägger ner, blir summan runt 800 miljoner kronor.
Det finns ingen demokrati där ett liknande system accepteras. LO stöttar sossarna med nästan en miljard och får den lagstiftning man vill ha. LOs pampar kan fortsätta lyfta miljonlöner och statsministern kan bygga mångmiljonslott genom att de kliar varandras ryggar.
I andra länder skulle det troligen kallas korruption. I Sverige kallas det fackligt-politiskt samarbete.
2006-09-12
Lejonborg vinner!
Idag var Lars Lejonborg här på en snabbvisit. Stortorget var fullt av folk. Lite skillnad på förmiddagen då LOs ledare pratade för en handfull ditkommenderade partister.
Pratade med några människor som sett alla de stora besöka torget. Deras gissning var att de partier som dragit näst mest människor, (kd) och (mp), dragit ungefär hälften av vad Lars Lejonborg gjorde.
Kul!
Pratade med några människor som sett alla de stora besöka torget. Deras gissning var att de partier som dragit näst mest människor, (kd) och (mp), dragit ungefär hälften av vad Lars Lejonborg gjorde.
Kul!
Kul tur
I går var det debatt igen. Denna gång om kulturen i lokalsamhället. Roligt att så många kom. Skulle gissa att det var ett 70-tal!
Många fina ord sades om kulturen. Till slut tyckte jag att det var för många. Alla gillar kultur. Alla vill ge mer pengar till kulturen. Mer kultur och kultur överallt.
Typ.
Men pratar man med folk på gatan är det inte direkt kulturen de vill satsa pengar på. Det handlar mer om skola, vård och omsorg. Om fler poliser och fler riktiga jobb.
Typ.
Ska man strunta i kulturen och göra som medborgarna vill? Knappast. Politiker och politiska partier har flera uppgifter. En är att lyssna och ta åt sig av det som medborgarna säger, att ledas i sina tankar och gärningar. Men en annan är att försöka förmedla, berätta och övertyga om den egna ideologin och de konsekvenser den medför. Där kan kulturen tjäna som bild på vad det innebär.
För mig som socialliberal är den fria kulturen en av samhällets många viktiga byggstenar. Jag har ett ansvar, som politiker, att se till så den ickekommersiella kulturen kan finna vägar till liv och överlevnad. Jag har en roll som opinionsbildare - att försöka ge fler en vilja av att engagera sig för, i och genom olika kulturyttringar.
Men om man inte vill inse att samtalen därutanför går i andra riktningar, kommer en sådan opinionsbildning aldrig att bli framgångsrik. Då kommer vi att tala över huvudena på människorna. Och det är ingen politisk uppgift.
Förresten tycker jag att den viktigaste kulturpolitiska gärningen är att se till så att skolan lär alla att läsa, att bli läsförstående. Litteraturen är grunden till nästan all kulturell växt.
Typ.
Många fina ord sades om kulturen. Till slut tyckte jag att det var för många. Alla gillar kultur. Alla vill ge mer pengar till kulturen. Mer kultur och kultur överallt.
Typ.
Men pratar man med folk på gatan är det inte direkt kulturen de vill satsa pengar på. Det handlar mer om skola, vård och omsorg. Om fler poliser och fler riktiga jobb.
Typ.
Ska man strunta i kulturen och göra som medborgarna vill? Knappast. Politiker och politiska partier har flera uppgifter. En är att lyssna och ta åt sig av det som medborgarna säger, att ledas i sina tankar och gärningar. Men en annan är att försöka förmedla, berätta och övertyga om den egna ideologin och de konsekvenser den medför. Där kan kulturen tjäna som bild på vad det innebär.
För mig som socialliberal är den fria kulturen en av samhällets många viktiga byggstenar. Jag har ett ansvar, som politiker, att se till så den ickekommersiella kulturen kan finna vägar till liv och överlevnad. Jag har en roll som opinionsbildare - att försöka ge fler en vilja av att engagera sig för, i och genom olika kulturyttringar.
Men om man inte vill inse att samtalen därutanför går i andra riktningar, kommer en sådan opinionsbildning aldrig att bli framgångsrik. Då kommer vi att tala över huvudena på människorna. Och det är ingen politisk uppgift.
Förresten tycker jag att den viktigaste kulturpolitiska gärningen är att se till så att skolan lär alla att läsa, att bli läsförstående. Litteraturen är grunden till nästan all kulturell växt.
Typ.
2006-09-11
Gårdagens predikan
Lukas 10: 23-37
Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: "Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er; många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det."
En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: " Mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?" Jesus sade: "Vad står det i lagen? Hur lyder orden?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd och din nästa som dig själv." Jesus sade: "Det är rätt. Gör det, så får du leva." För att visa att han var rättfärdig, sade mannen till Jesus: "Och vem är min nästa?" På den frågan svarade Jesus:
En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi.
Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: "Sköt om honom, och kostar det mer, skall jag betala dig på återvägen."
Vilken av dessa tre tycker du var mannens nästa?
Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet."
Då sade Jesus: "Gå du och gör som han!"
Igår satt jag vid valstugan igen. Ja – det blev inte så mycket sitta. Fyra timmar mest stående och pratande. Men i sensommarvärmen var det en behaglig arbetsdag, trots att det var ytterligare en lördag som gick till arbete istället för vila.
Man önskar att alla samtal vore lika behagliga. Människor som kom för att prata om skolans framtid, hur man får en trygg äldreomsorg, en bra miljö. Men så är det inte alltid. Och det är ett sådant samtal som får mig att börja fundera över den berättelse som Lukas skrivit. En fundering som leder mig själv i en oväntad, men ändå väntad, riktning.
Vem var mannen?
Jag har läst berättelsen om den barmhärtige samariern ett otal gånger. Funderat över hur man ska tolka den i dag. Vem är präst i dagens samhälle? Vem är levit och vem är samarier? Ofta för mig tankarna mot mitt och andra svenskars, eller européers, ansvar för den uppdelade värld vi lever i. Hur vårt sätt att leva minskar andra människors rätt till goda liv. Vi i väst tar bildligt de fattiga människornas kläder, deras naturresurser, deras arbetskraft, deras miljö, för att ge oss själva större möjligheter. Och när de sedan ligger där halvdöda, väljer vi att vika åt sidan, byta kanal på TVn, inte se det som vi är ansvariga för.
Men under dessa dagar vid valstugan har andra tankar alltså vandrat i mitt sinne när jag haft någon minut över till eftertanke inför söndagen.
Vem var mannen?
Två äldre män står bredvid mig vid på torget.
-Vi kan inte ta in fler invandrare, säger den ene.
-Kasta ut dem, säger den andre.
-De kostar för mycket, säger de båda.
Jag försöker argumentera emot. Men deras åsikter går inte att rubba. Nu ska de gå och förtidsrösta. Den ene mannen visar mig en förberedd valsedel. Sverigedemokraterna står det. En sista gång ber jag dem tänka över vad de vill. Med Örebro. Med Sverige. Med världen. Med människorna.
-De kommer bara hit och förstör, säger den ene.
-De stjäl, jobbar svart och slåss, säger den andre.
Vem var mannen?
Det är så lätt att göra sig bilder av en verklighet som inte finns. Jesus pratar om en man på väg från Jerusalem till Jeriko. Vi ser en vänlig man vandra framåt på den torra grusvägen. Plötsligt blir han angripen av hemska rövare. I nästa scen ser vi den högfärdige prästen och överklassleviten som väljer att gå omvägar om den sårade, halvdöde mannen. Sedan kommer räddningen. Den barmhärtige samariern!
Alla ni som gått i söndagsskola och tittat på bilder i böcker, på flanellografer eller planscher kan nog se bilderna framför er. Men tänk om det inte var så.
Tänk om mannen, på väg från Jerusalem till Jeriko, var en riktig skitstövel. Kanske hade han varit inne i staden för att slåss. Uppenbarligen saknade han ju pengar, eftersom rövarna tog kläderna av honom. Kanske hade han supit eller spelat bort dem. Nu skulle han hem till familjen i Jeriko. Hem till en hustru som varje dag var rädd att få stryk. Hem till barn som ständigt oroade sig för att pappa skulle vara full.
Så kom rövarna. Och prästen och leviten. Kanske kände de igen mannen från staden som en av de värsta busarna. Inte konstigt att de tog vägar runt. Vi skulle väl göra samma sak? Som med invandrarna.
-De kommer bara hit och förstör, säger den ene.
-De stjäl, jobbar svart och slåss, säger den andre.
Visst vill vi att människor ska få komma till Sverige. Men snälla ska de vara. Vänliga. Godhjärtade. De andra, onda, elaka, grymma, de kan stanna utanför.
Eller…
Det pågår en långsam förändring utanför kyrkans väggar. Ja förresten, innanför väggarna också, inuti våra hjärtan. En förändringens vind som förförligt viskar:
Gör skillnad på onda och goda. De där andra, de onda, dom ska du hålla dig ifrån. Dom ska du hålla ifrån dig. De är egentligen inte lika mycket värda som andra människor. Vi, dom goda, vi ska ha ett och samma människovärde. Men dom, de andra, de onda, deras värde måste gå att minska. Naturligtvis bara lite, ibland, i nödfall. Bara lite tortyr. Bara något dödsstraff. Bara lite mindre bistånd. Men rejält tuffa straff förståss, för mördare, våldtäktsmän, misshandlare. De onda ska ta det. Naturligtvis bara för att det goda ska bli starkare.
Så förhärdar vi våra egna hjärtan och låtsas som om vi verkligen är goda, och att det finns människor, dom därutanför, som är onda. Fast vi egentligen vet att vi både kan göra gott och ont, och att vi ständigt gör det; både gott och ont.
Så tänk om mannen, som ligger där på den torra grusvägen mellan Jerusalem och Jeriko, i verkligheten är en misshandlare, en mördare, en kvinnohatande muslim. Vad hade vi gjort då?
Jag vet inte svaret på den frågan. Jag vill och kan inte heller ge ett enda heltäckande svar på frågor och funderingar kring straff för hemska brott, rätten att använda våld för att försöka nå det goda, eller ens hur samhället ska ställa sig till invandrare som inte alltid är de snälla. Men i min dagliga politiska gärning funderar jag ofta över det: Människans värde. Människans ansvar. Människans ständiga balansgång mellan det onda och det goda.
Tänk om Jesus istället för att säga: En man var på väg… hade sagt: En elak gammal man var på väg… eller: Ett stinkande fyllo var på väg från Jerusalem till Jeriko…
Hade resten av berättelsen blivit likadan? Hade den lärde mannen kunnat eller orkat svara likadant?
Vi kommer aldrig att nå dit. Aldrig att med ett helt ärligt hjärta kunna säga: Ja, för mig har alla människor samma oändliga men lika värde. Alltid kommer någon parentes att finnas, runt en Hitler, en Stalin, en Saddam, en mördare, en våldtäktsman, en … Och det är nog. Det är mänskligt.
Men samtidigt är det en så fantastisk befrielse att veta att det finns en annan makt, en gudomlig makt, som en gång för alla har slagit fast att människan, varenda en av oss, är skapad till Guds avbild. Att vi alla har samma unika, oändliga men lika värde.
Den vetskapen är en vila när man sedan inser att det stinkande fyllot på väg från Jerusalem till Jeriko lika gärna hade kunnat vara jag.
I varje människa finns en skärva av Gud
Krossad
Söndermald
Damm
Och ändå
Som solmjuka strålar glittrar vi
Vid hans beröring
Amen
Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: "Saliga de ögon som ser vad ni ser. Jag säger er; många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det."
En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: " Mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv?" Jesus sade: "Vad står det i lagen? Hur lyder orden?" Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd och din nästa som dig själv." Jesus sade: "Det är rätt. Gör det, så får du leva." För att visa att han var rättfärdig, sade mannen till Jesus: "Och vem är min nästa?" På den frågan svarade Jesus:
En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi.
Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: "Sköt om honom, och kostar det mer, skall jag betala dig på återvägen."
Vilken av dessa tre tycker du var mannens nästa?
Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet."
Då sade Jesus: "Gå du och gör som han!"
Igår satt jag vid valstugan igen. Ja – det blev inte så mycket sitta. Fyra timmar mest stående och pratande. Men i sensommarvärmen var det en behaglig arbetsdag, trots att det var ytterligare en lördag som gick till arbete istället för vila.
Man önskar att alla samtal vore lika behagliga. Människor som kom för att prata om skolans framtid, hur man får en trygg äldreomsorg, en bra miljö. Men så är det inte alltid. Och det är ett sådant samtal som får mig att börja fundera över den berättelse som Lukas skrivit. En fundering som leder mig själv i en oväntad, men ändå väntad, riktning.
Vem var mannen?
Jag har läst berättelsen om den barmhärtige samariern ett otal gånger. Funderat över hur man ska tolka den i dag. Vem är präst i dagens samhälle? Vem är levit och vem är samarier? Ofta för mig tankarna mot mitt och andra svenskars, eller européers, ansvar för den uppdelade värld vi lever i. Hur vårt sätt att leva minskar andra människors rätt till goda liv. Vi i väst tar bildligt de fattiga människornas kläder, deras naturresurser, deras arbetskraft, deras miljö, för att ge oss själva större möjligheter. Och när de sedan ligger där halvdöda, väljer vi att vika åt sidan, byta kanal på TVn, inte se det som vi är ansvariga för.
Men under dessa dagar vid valstugan har andra tankar alltså vandrat i mitt sinne när jag haft någon minut över till eftertanke inför söndagen.
Vem var mannen?
Två äldre män står bredvid mig vid på torget.
-Vi kan inte ta in fler invandrare, säger den ene.
-Kasta ut dem, säger den andre.
-De kostar för mycket, säger de båda.
Jag försöker argumentera emot. Men deras åsikter går inte att rubba. Nu ska de gå och förtidsrösta. Den ene mannen visar mig en förberedd valsedel. Sverigedemokraterna står det. En sista gång ber jag dem tänka över vad de vill. Med Örebro. Med Sverige. Med världen. Med människorna.
-De kommer bara hit och förstör, säger den ene.
-De stjäl, jobbar svart och slåss, säger den andre.
Vem var mannen?
Det är så lätt att göra sig bilder av en verklighet som inte finns. Jesus pratar om en man på väg från Jerusalem till Jeriko. Vi ser en vänlig man vandra framåt på den torra grusvägen. Plötsligt blir han angripen av hemska rövare. I nästa scen ser vi den högfärdige prästen och överklassleviten som väljer att gå omvägar om den sårade, halvdöde mannen. Sedan kommer räddningen. Den barmhärtige samariern!
Alla ni som gått i söndagsskola och tittat på bilder i böcker, på flanellografer eller planscher kan nog se bilderna framför er. Men tänk om det inte var så.
Tänk om mannen, på väg från Jerusalem till Jeriko, var en riktig skitstövel. Kanske hade han varit inne i staden för att slåss. Uppenbarligen saknade han ju pengar, eftersom rövarna tog kläderna av honom. Kanske hade han supit eller spelat bort dem. Nu skulle han hem till familjen i Jeriko. Hem till en hustru som varje dag var rädd att få stryk. Hem till barn som ständigt oroade sig för att pappa skulle vara full.
Så kom rövarna. Och prästen och leviten. Kanske kände de igen mannen från staden som en av de värsta busarna. Inte konstigt att de tog vägar runt. Vi skulle väl göra samma sak? Som med invandrarna.
-De kommer bara hit och förstör, säger den ene.
-De stjäl, jobbar svart och slåss, säger den andre.
Visst vill vi att människor ska få komma till Sverige. Men snälla ska de vara. Vänliga. Godhjärtade. De andra, onda, elaka, grymma, de kan stanna utanför.
Eller…
Det pågår en långsam förändring utanför kyrkans väggar. Ja förresten, innanför väggarna också, inuti våra hjärtan. En förändringens vind som förförligt viskar:
Gör skillnad på onda och goda. De där andra, de onda, dom ska du hålla dig ifrån. Dom ska du hålla ifrån dig. De är egentligen inte lika mycket värda som andra människor. Vi, dom goda, vi ska ha ett och samma människovärde. Men dom, de andra, de onda, deras värde måste gå att minska. Naturligtvis bara lite, ibland, i nödfall. Bara lite tortyr. Bara något dödsstraff. Bara lite mindre bistånd. Men rejält tuffa straff förståss, för mördare, våldtäktsmän, misshandlare. De onda ska ta det. Naturligtvis bara för att det goda ska bli starkare.
Så förhärdar vi våra egna hjärtan och låtsas som om vi verkligen är goda, och att det finns människor, dom därutanför, som är onda. Fast vi egentligen vet att vi både kan göra gott och ont, och att vi ständigt gör det; både gott och ont.
Så tänk om mannen, som ligger där på den torra grusvägen mellan Jerusalem och Jeriko, i verkligheten är en misshandlare, en mördare, en kvinnohatande muslim. Vad hade vi gjort då?
Jag vet inte svaret på den frågan. Jag vill och kan inte heller ge ett enda heltäckande svar på frågor och funderingar kring straff för hemska brott, rätten att använda våld för att försöka nå det goda, eller ens hur samhället ska ställa sig till invandrare som inte alltid är de snälla. Men i min dagliga politiska gärning funderar jag ofta över det: Människans värde. Människans ansvar. Människans ständiga balansgång mellan det onda och det goda.
Tänk om Jesus istället för att säga: En man var på väg… hade sagt: En elak gammal man var på väg… eller: Ett stinkande fyllo var på väg från Jerusalem till Jeriko…
Hade resten av berättelsen blivit likadan? Hade den lärde mannen kunnat eller orkat svara likadant?
Vi kommer aldrig att nå dit. Aldrig att med ett helt ärligt hjärta kunna säga: Ja, för mig har alla människor samma oändliga men lika värde. Alltid kommer någon parentes att finnas, runt en Hitler, en Stalin, en Saddam, en mördare, en våldtäktsman, en … Och det är nog. Det är mänskligt.
Men samtidigt är det en så fantastisk befrielse att veta att det finns en annan makt, en gudomlig makt, som en gång för alla har slagit fast att människan, varenda en av oss, är skapad till Guds avbild. Att vi alla har samma unika, oändliga men lika värde.
Den vetskapen är en vila när man sedan inser att det stinkande fyllot på väg från Jerusalem till Jeriko lika gärna hade kunnat vara jag.
I varje människa finns en skärva av Gud
Krossad
Söndermald
Damm
Och ändå
Som solmjuka strålar glittrar vi
Vid hans beröring
Amen
2006-09-08
Natur i Folkpartiet behövs för alliansens skull
Naturfrågorna anses av många ofta som en del av miljöpolitiken. Men det är inte riktigt rätt. Naturvård och värnandet av den biologiska mångfalden är en egen storhet.
Folkpartiet har alltid varit ett parti som slagits för naturvård och biologisk mångfald. Vi var med och startade Naturskyddsföreningen (som numera tyvärr alldeles för ofta är en organisation mot kärnkraft (och därmed för minskad biologisk mångfald?) och för grönvänsterpropaganda). Vi lade grunden för de första nationalparkerna. Vi tog striden för strandskyddet. Vi grundade för arbetet med Naturvårdslagstiftningen. Vi slogs för Nationalälvarna. Under Folkpartiregeringen Ullsten var miljö- och naturvårdsfrågorna prioriterade.
Och under de senaste åren har vi varit pådrivande kring frågor om reservatsbildning, bland annat till havs, och om skyddet av biologisk mångfald, bland annat i små vattendrag.
Alliansen har ingen gemensam syn kring naturvården. Jag är bekymrad över de andra partiernas syn som alldeles för ofta har en markägarvinkling. Markägarens rätt att ta ut så mycket som möjligt ur sin fastighet väger för dem tyngre än det långsiktiga värnandet av biologisk mångfald. Tron på att frivillighet och andra överenskommelser skulle väga upp minskade anslag för naturvård är en tro på något som inte finns.
Därför har Folkpartiet en enormt viktig uppgift i alliansen. Ta striden om naturvården! Ta striden för den biologiska mångfalden. Följ upp en hundraårig politik som står för
skönhet
mångfald
förvaltarskap
Folkpartiet har alltid varit ett parti som slagits för naturvård och biologisk mångfald. Vi var med och startade Naturskyddsföreningen (som numera tyvärr alldeles för ofta är en organisation mot kärnkraft (och därmed för minskad biologisk mångfald?) och för grönvänsterpropaganda). Vi lade grunden för de första nationalparkerna. Vi tog striden för strandskyddet. Vi grundade för arbetet med Naturvårdslagstiftningen. Vi slogs för Nationalälvarna. Under Folkpartiregeringen Ullsten var miljö- och naturvårdsfrågorna prioriterade.
Och under de senaste åren har vi varit pådrivande kring frågor om reservatsbildning, bland annat till havs, och om skyddet av biologisk mångfald, bland annat i små vattendrag.
Alliansen har ingen gemensam syn kring naturvården. Jag är bekymrad över de andra partiernas syn som alldeles för ofta har en markägarvinkling. Markägarens rätt att ta ut så mycket som möjligt ur sin fastighet väger för dem tyngre än det långsiktiga värnandet av biologisk mångfald. Tron på att frivillighet och andra överenskommelser skulle väga upp minskade anslag för naturvård är en tro på något som inte finns.
Därför har Folkpartiet en enormt viktig uppgift i alliansen. Ta striden om naturvården! Ta striden för den biologiska mångfalden. Följ upp en hundraårig politik som står för
skönhet
mångfald
förvaltarskap
JA!
Jag erkänner utan omsvep. Lars Lejonborg golvade mig i går. Trots att jag missade själva utfrågningen... (en av sex upptagna kvällar denna näst sista valvecka)
Men jag hann hem till telefonväkteriet och lyssnade på de första samtalen om dataintrånget och sedan de andra om politiken. Och han var bra. Tydlig. Engagerad. Kunnig. Uppriktig, även när det gällde detaljfrågor som inte fanns i hjärnans databas.
Det kändes så skönt att se en partiledare som både kunde be om ursäkt och dra upp riktlinjerna för det kommande maktskiftet på ett sådant sätt.
Jag har ju knappast varit en av dem som strykit partiledningen mest medhårs de senaste åren. Men trots det som nu hänt, det dataintrång som inte kan accepteras oavsett hur marginellt det påverkat valrörelsen, finns mycket att glädjas över:
De olika rapporterna i somras som rör
psykvård
socialtjänst
funktionshinder.
Arbetet kring integration och mot utanförskap.
Och faktiskt:
Hanteringen av krisen.
För ett parti som säger sig stå för moral är det viktigt att inse två saker.
1) Ingen är ofelbar. Inom alla människor och alla organisationer finns möjligheten att välja godare eller ondare vägar. Vi kommer alla ibland att välja de ondare.
2) Det gäller att ta konsekvenserna. Jag respekterar Johan Jakobsson mer idag än tidigare därför att han tog konsekvenserna av den politik han står för. Det är rakryggat, och trots allt, värdigt de socialliberala idéerna.
Den kämpande liberalismen är på gång!
Men jag hann hem till telefonväkteriet och lyssnade på de första samtalen om dataintrånget och sedan de andra om politiken. Och han var bra. Tydlig. Engagerad. Kunnig. Uppriktig, även när det gällde detaljfrågor som inte fanns i hjärnans databas.
Det kändes så skönt att se en partiledare som både kunde be om ursäkt och dra upp riktlinjerna för det kommande maktskiftet på ett sådant sätt.
Jag har ju knappast varit en av dem som strykit partiledningen mest medhårs de senaste åren. Men trots det som nu hänt, det dataintrång som inte kan accepteras oavsett hur marginellt det påverkat valrörelsen, finns mycket att glädjas över:
De olika rapporterna i somras som rör
psykvård
socialtjänst
funktionshinder.
Arbetet kring integration och mot utanförskap.
Och faktiskt:
Hanteringen av krisen.
För ett parti som säger sig stå för moral är det viktigt att inse två saker.
1) Ingen är ofelbar. Inom alla människor och alla organisationer finns möjligheten att välja godare eller ondare vägar. Vi kommer alla ibland att välja de ondare.
2) Det gäller att ta konsekvenserna. Jag respekterar Johan Jakobsson mer idag än tidigare därför att han tog konsekvenserna av den politik han står för. Det är rakryggat, och trots allt, värdigt de socialliberala idéerna.
Den kämpande liberalismen är på gång!
2006-09-07
Dubbelmoralen(s) mästare
OK. Bilden av folkpartiet som det mest högstående moraliska partiet gäller inte längre. Men det finns partier och partiledare som går längre.
Jag har sällan varit så uppretad som idag, efter Göran Perssons utfall mot Lars Lejonborg. Han saknar fullständigt förtroende för honom, skulle inte köpa en bil av honom, han är usel!
Men Göran har en annan kompis som heter Lars. Danielsson i efternamn. Han var Görans högra hand. Han och Göran borde delat alla hemligheter. Lars Danielsson har bevisligen försökt försvåra utredningar om tsunamikatastrofen. Han har bidragit till svenska medborgares ofärd och kanske död. Han har under ett och ett halvt års tid vägrat tala sanning.
Denne Lars har Göran fortfarande förtroende för. Honom vill han behålla. Han sparkas lite snett uppåt, blir ambassadör och får tiotusentals kronor i månadslön.
Sällan har dubbelmoralen blivit så tydlig. Tyvärr gäller det också media. Var finns drevet efter Ulvskog och Persson? Varför kräver inte statvetarna deras avgång eftersom de under lång tid vetat om Danielssons slingerier?
Uselt Persson. Uselt!
Jag har sällan varit så uppretad som idag, efter Göran Perssons utfall mot Lars Lejonborg. Han saknar fullständigt förtroende för honom, skulle inte köpa en bil av honom, han är usel!
Men Göran har en annan kompis som heter Lars. Danielsson i efternamn. Han var Görans högra hand. Han och Göran borde delat alla hemligheter. Lars Danielsson har bevisligen försökt försvåra utredningar om tsunamikatastrofen. Han har bidragit till svenska medborgares ofärd och kanske död. Han har under ett och ett halvt års tid vägrat tala sanning.
Denne Lars har Göran fortfarande förtroende för. Honom vill han behålla. Han sparkas lite snett uppåt, blir ambassadör och får tiotusentals kronor i månadslön.
Sällan har dubbelmoralen blivit så tydlig. Tyvärr gäller det också media. Var finns drevet efter Ulvskog och Persson? Varför kräver inte statvetarna deras avgång eftersom de under lång tid vetat om Danielssons slingerier?
Uselt Persson. Uselt!
2006-09-06
Vrede
Jag är arg. Arg på de folkpartister som gått över moraliska gränser för att vinna ett spel. Ett spel om makt istället för en kamp för ideologi.
Men jag är än mer arg på det parti som spelar det smutsigaste politiska spel jag någonsin sett. Ett parti som väljer att gå ut med presskonferenser på natten. Ett parti som låtsas som om alldaglig information är som statshemligheter. Ett parti som med en historia som både innehåller spioneri med hjälp av säkerhetspolisen mot politiska motståndare och valfuskande medlemmar som sedan medaljeras men vars nuvarande ledare väljer brösttoner och äckelspråk. Ett parti vars partisekrererare inte drar sig för att jämföra en annan partiledare med en våldtäktsman.
Ett part som mycket medvetet väljer att inte tala politik utan ständigt väljer att hitta och presentera andra konflikter som drar bort intresset för deras misslyckade skola, deras svikna löften om trygg äldreomsorg, deras skapande av klyftor och barriärer i utanförskapets Sverige, deras arbetslöshetspolitik...
Det får vara nog!
Jag kommer aldrig att acceptera omoraliska eller olagliga metoder som politiska verktyg.
Men jag är stolt över att vara Folkpartist.
Stolt över att vara med i ett parti som ständigt slagits för människans oändliga och lika värde.
Stolt över att vara med i ett parti som slagits för allmän och lika rösträtt.
Stolt över att vara med i ett parti som tagit kampen både mot högerns och vänsterns inhumana samhällsidéer.
Stolt över att vara med i ett parti som tror på människan och vill ge henne förutsättningar att växa - genom utbildning och bildning för alla.
Stolt över att vara med i ett parti som ständigt står i fokus i frågor om mänskliga rättigheter, kamp mot främlingsfientlighet, kamp för jämställdhet.
Jag är stolt över att vara Folkpartist!
Men jag är än mer arg på det parti som spelar det smutsigaste politiska spel jag någonsin sett. Ett parti som väljer att gå ut med presskonferenser på natten. Ett parti som låtsas som om alldaglig information är som statshemligheter. Ett parti som med en historia som både innehåller spioneri med hjälp av säkerhetspolisen mot politiska motståndare och valfuskande medlemmar som sedan medaljeras men vars nuvarande ledare väljer brösttoner och äckelspråk. Ett parti vars partisekrererare inte drar sig för att jämföra en annan partiledare med en våldtäktsman.
Ett part som mycket medvetet väljer att inte tala politik utan ständigt väljer att hitta och presentera andra konflikter som drar bort intresset för deras misslyckade skola, deras svikna löften om trygg äldreomsorg, deras skapande av klyftor och barriärer i utanförskapets Sverige, deras arbetslöshetspolitik...
Det får vara nog!
Jag kommer aldrig att acceptera omoraliska eller olagliga metoder som politiska verktyg.
Men jag är stolt över att vara Folkpartist.
Stolt över att vara med i ett parti som ständigt slagits för människans oändliga och lika värde.
Stolt över att vara med i ett parti som slagits för allmän och lika rösträtt.
Stolt över att vara med i ett parti som tagit kampen både mot högerns och vänsterns inhumana samhällsidéer.
Stolt över att vara med i ett parti som tror på människan och vill ge henne förutsättningar att växa - genom utbildning och bildning för alla.
Stolt över att vara med i ett parti som ständigt står i fokus i frågor om mänskliga rättigheter, kamp mot främlingsfientlighet, kamp för jämställdhet.
Jag är stolt över att vara Folkpartist!
2006-09-05
ösk?ÖSK?
Match i går igen. Suckarnas dal är ännu inte genomgången. 1-1 mot Åtvid som i och för sig är enda svenska lag i europacuperna i år. Men 1-1 mot ett lag som vare sig kunde eller ville anfalla är underkänt.
Ändå spelar ösk bra bitvis. Kommer fram på kanterna. Trillar boll fint på mittfältet. I går var det både skott i ribban och räddande nickar från östgötar som klarade av det oavgjorda resultatet. Men alldeles för ofta är sista passningen oprecis. Inläggen korta eller luftpastejer.
Och framförallt: Omställningarna går för sakta. I våras var det full fart framåt. Nu är det full fart fram och sedan, när man passerat halva plan, en bakåtpassning och mer bolltrillande.
Ändå hoppas jag och tror att laget ska ta sig ur svackan och komma in i vinnarcirkeln igen. För det är ju så för oss supportrar. Hoppet är det sista som lämnar...
Ändå spelar ösk bra bitvis. Kommer fram på kanterna. Trillar boll fint på mittfältet. I går var det både skott i ribban och räddande nickar från östgötar som klarade av det oavgjorda resultatet. Men alldeles för ofta är sista passningen oprecis. Inläggen korta eller luftpastejer.
Och framförallt: Omställningarna går för sakta. I våras var det full fart framåt. Nu är det full fart fram och sedan, när man passerat halva plan, en bakåtpassning och mer bolltrillande.
Ändå hoppas jag och tror att laget ska ta sig ur svackan och komma in i vinnarcirkeln igen. För det är ju så för oss supportrar. Hoppet är det sista som lämnar...
2006-09-04
Tonen i debatten
I förra veckan skrev Mats Sjöström, min huvudutmanare om posten som kommunstyrelsens ordförande, en artikel om kommunens ekonomi. I den artikeln var jag "värst" och "så okunnig" samtidigt som jag "inte verkar uppfattat att politik handlar om att prioritera och omfördela resurser". Enligt Sjöström är jag tydligen fullständigt inkompetent, något som går bra att skriva om i tidningen.
Jag har åsikter som skiljer sig tydligt från Sjöström och socialdemokraterna kring hur kommunen ska skötas. Jag har en helt annan syn på ledarskapets betydelse för en modern organisation. Jag tror på ett öppet och kommunikativt ledarskap. Jag är säker på att jag skulle bli en bättre kommunstyrelseordförande än den nuvarande.
Men jag kommer aldrig att påstå att Sjöström är "värst" eller "så okunnig" eller andra personligen nedsättande epitet. Jag respekterar hans detaljkunskaper och ekonomiska kompetens på företagsekonominivå. Men jag kommer att fortsätta att angripa den politik som orsakat en usel skola, en otrygg äldreomsorg, ett samhälle med utanförskap och en kommun utan entreprenörskap. Det räcker med att låta politiken tala.
Jag har åsikter som skiljer sig tydligt från Sjöström och socialdemokraterna kring hur kommunen ska skötas. Jag har en helt annan syn på ledarskapets betydelse för en modern organisation. Jag tror på ett öppet och kommunikativt ledarskap. Jag är säker på att jag skulle bli en bättre kommunstyrelseordförande än den nuvarande.
Men jag kommer aldrig att påstå att Sjöström är "värst" eller "så okunnig" eller andra personligen nedsättande epitet. Jag respekterar hans detaljkunskaper och ekonomiska kompetens på företagsekonominivå. Men jag kommer att fortsätta att angripa den politik som orsakat en usel skola, en otrygg äldreomsorg, ett samhälle med utanförskap och en kommun utan entreprenörskap. Det räcker med att låta politiken tala.
Varför nu?
En LUF-are har blivit ertappad med att surfa runt på s intranät. Det är ganska uselt. Är det brottsligt ska det straffas.
Men man funderar varför detta är en nyhet nu. Det hela skedde under perioden november 2005 till mars 2006. Det har gått ett halvt år sedan dess. Varför ska s ha en presskonferens vid midnatt, timmarna efter Fredrik Reinfeldts TV-intervju?
För mig stavas det hela med ett ord: valtaktik.
Har man inte någon egen politik att prata om eller märker att det inte fungerar att skälla på andra partiers politik, gäller det att få folk att tycka illa om de andra partierna på andra grunder.
Men man funderar varför detta är en nyhet nu. Det hela skedde under perioden november 2005 till mars 2006. Det har gått ett halvt år sedan dess. Varför ska s ha en presskonferens vid midnatt, timmarna efter Fredrik Reinfeldts TV-intervju?
För mig stavas det hela med ett ord: valtaktik.
Har man inte någon egen politik att prata om eller märker att det inte fungerar att skälla på andra partiers politik, gäller det att få folk att tycka illa om de andra partierna på andra grunder.
2006-09-02
Intressant inblick i TV-journalistik
Fick i går i direktsändning veta att "Staffan Werme gör ett utspel om att vårdnadsbidrag inte ska införas i Örebro". Eftersom jag fortfarande tror att jag är Staffan Werme och inte visste om att jag gjort det utspelet kom det som en fullkomlig överraskning.
Än mer överraskad blev jag när jag efteråt fick höra att TVs journalister ringt till poltiska kolleger och påstått att jag hört av mig till TV med detta utspel under dagen. Då började jag känna mig ordentligt tudelad eftersom den del av mig som jag fortfarande tror är jag satt i ett sammanträde i Stockholm och inte hade kontaktat TV.
Sanningen är att TV kontaktade mig två gånger under veckan: I början av veckan för att höra min åsikt (som fortfarande är att sossarna misskött ekonomin så att utrymmet för reformer är minimalt). I går morse när jag satt på tåget till Stockholm då de först ville intervjua mig under dagen men sedan ville att jag skulle komma till studion.
Det intressanta är att TV väljer att försöka redigera verkligheten till en medial verklighet som passar mediet. Det duger inte att använda det politikerna verkligen säger. Man måste skruva det ytterligare ett antal varv. Om sedan detta innebär att konflikter som inte finns uppstår (i vart fall i sändningen), eller att sanningen egentligen är ointressant verkar vara ett mindre bekymmer.
Problemet är att public service-uppdraget inte är gjort för att redigera verkligheten, utan för att beskriva den.
Än mer överraskad blev jag när jag efteråt fick höra att TVs journalister ringt till poltiska kolleger och påstått att jag hört av mig till TV med detta utspel under dagen. Då började jag känna mig ordentligt tudelad eftersom den del av mig som jag fortfarande tror är jag satt i ett sammanträde i Stockholm och inte hade kontaktat TV.
Sanningen är att TV kontaktade mig två gånger under veckan: I början av veckan för att höra min åsikt (som fortfarande är att sossarna misskött ekonomin så att utrymmet för reformer är minimalt). I går morse när jag satt på tåget till Stockholm då de först ville intervjua mig under dagen men sedan ville att jag skulle komma till studion.
Det intressanta är att TV väljer att försöka redigera verkligheten till en medial verklighet som passar mediet. Det duger inte att använda det politikerna verkligen säger. Man måste skruva det ytterligare ett antal varv. Om sedan detta innebär att konflikter som inte finns uppstår (i vart fall i sändningen), eller att sanningen egentligen är ointressant verkar vara ett mindre bekymmer.
Problemet är att public service-uppdraget inte är gjort för att redigera verkligheten, utan för att beskriva den.
2006-09-01
Främling(s)fientlighet?
I tisdagens Expressen skrev en avhoppad Sd-are om kopplingen mellan de traditionella socialdemokratiska väljargrupperna och värderingarna hos Sd. Jag har flera gånger själv pekat på att Sd bygger sin politik på en orealistisk dröm om ett folkhem, där bara snälla svenskar bor i röda stugor och där omvärlden egentligen inte finns. Folkhemmet kan lika gärna vara ett hem med stängda som med öppna dörrar.
Nu verkar tyvärr (s) tro att man måste närma sig dessa värderingar. Minister Orback får intern kritik för ett tal han höll i helgen. Det är bra.
Under de senaste åren har Folkpartiet fått utstå kritik från framförallt (s) för delar av sin integrationspolitik. Den kritiken slår nu med full kraft tillbaka mot partiet. Och till skillnad från Folkpartiet saknar (s) åtgärder för att minska utanförskapet, det utanförskap som under de senaste 12 åren växt till skrämmande höjder.
Jag delar en del av den kritik som riktats mot mitt parti. Ibland blir kraven alltför enkelriktade. Men samtidigt finns ständigt visionen om det öppna och globala samhället levande hos alla folkpartister. Det är en helt annan vision än den om folkhemmet, hur grönt eller rött det än må vara.
Nu verkar tyvärr (s) tro att man måste närma sig dessa värderingar. Minister Orback får intern kritik för ett tal han höll i helgen. Det är bra.
Under de senaste åren har Folkpartiet fått utstå kritik från framförallt (s) för delar av sin integrationspolitik. Den kritiken slår nu med full kraft tillbaka mot partiet. Och till skillnad från Folkpartiet saknar (s) åtgärder för att minska utanförskapet, det utanförskap som under de senaste 12 åren växt till skrämmande höjder.
Jag delar en del av den kritik som riktats mot mitt parti. Ibland blir kraven alltför enkelriktade. Men samtidigt finns ständigt visionen om det öppna och globala samhället levande hos alla folkpartister. Det är en helt annan vision än den om folkhemmet, hur grönt eller rött det än må vara.
Hedersam förlust
Det är bara att acceptera. Alliansen kördes över av den socialdemokratiska lagmaskinen i gårdagens match. Vi kan försöka bortförklara det med att vår medelålder var runt dubbelt så hög som deras, att knappt något av ansiktena i laget har förekommit i politiska sammanhang i kommunen eller så. Men bortförklaringar får alltid med sig en fadd eftersmak.
Så det är bara att bita i det sura äpplet.
Tyvärr är ju fotboll viktigare än politik så den kommande vinsten i valet väger bara delvis upp denna förlust.
Så det är bara att bita i det sura äpplet.
Tyvärr är ju fotboll viktigare än politik så den kommande vinsten i valet väger bara delvis upp denna förlust.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)