Varning för vårflod

De är enormt mycket snö i Örebro. Det är enormt mycket snö i hela Sverige, men framförallt i Mellansverige. Det kommer att innebära risk för allvarliga störningar när vårfloden kommer.

Örebro har ett hyfsat läge när det gäller översvämningar. När sårbarhetsutredningen presenterades kunde vi se vilka områden som ligger sämst till när det gäller översvämningar. Naturligtvis är det Rynninge och andra Hjälmarnära områden som är i riskzonen. Men även områden på väster i Örebro ligger illa till.

Det stora riskscenariot är att hela Mellansverige får en snabb snösmältning och att Mälardalens sjösystem blir överfyllt. För några år sedan var det centimeter ifrån att vatten skulle börja tränga in i Stockholms tunnelbanesystem. De risker detta skulle medföra för huvudstadens kommunikationer är enorma. Allt kommer att göras för att försöka undvika detta.

Det kan komma att innebära att så lite vatten som möjligt kommer att tillåtas nå Stockholm. Utsläppen från Hjälmaren stängs. Hjälmaren tillåts svämma över. Örebro blir en del av dessa översvämningar. Värdena som riskeras i Örebro är mindre än de som riskeras i Stockholm.

Jag har bett kommunledningskontoret starta ett arbete som kartlägger och riskminimerar den kommande snösmältningen för vidare diskussion och eventuella politiska beslut. Det är ett nödvändigt arbete som blir allt mer aktuellt i framtiden, men då mer på grund av ökade temperaturer och mer regn, än kalla vintrar och mycket snö.

Är det intolerant att visa intolerans mot de intoleranta?

Sverigedemokraterna har problem i Örebro. Åter får en politisk sekreterare gå. Det finns ingen stabilitet i partiet och det skapar interna problem. Det är väl ganska självklart att det blir så i ett nytt parti. De som finns i partiet har inte erfarenhet kring vad det innebär att vara och driva ett parti. Vad gäller SD är det mer sannolikt att man har sådana strider, både på grund av partiets historik och politikens innehåll.

Det finns många problem kring hur vi som etablerade partier ska hantera SD. Hur ska vi bemöta deras politik? Ska de bemötas med tystnad eller inbjudas till debatt? Ska vi attackera deras politik, eller bara peka på våra alternativ? Ska vi acceptera att de stöder våra förslag eller ska de alltid vara utanför?

En annan fundering är hur man ska bemöta dem som personer. Vilka är sverigedemokrater? Är de onda människor som bara vill ont? Eller är de vanliga svenssonar som fattat fel?

Det finns en risk att vi alltid bedömer oss själva som goda, och de som tycker annorlunda som onda, framförallt om deras politik leder till ett samhälle som vi ser som dåligt, eller ont. Men om vi bemöter dem på samma sätt som de vill bemöta de grupper de ogillar, blir vi ju mer lika dem. Den ondskestämpel vi sätter på dem fastnar till del på oss själva.

Det är en grannlaga uppgift att bemöta dålig politik med bra argument. Det är lika svårt att skilja på människan och hennes åsikter. Ändå måste det göras.

Leende skidåkare

Satt på hotellet i går och led med svensk skidsport. Andan i halsen när Anja kraschade. Ledsen över Emils miss i semin. Deppigt värre när Anna inte nådde ända fram.

Ändå är svensk skidsport en samling av många stora leenden. Emil Jönsson och Björn Lind, Anna Olsson och Charlotte Kalla, Björn Ferry och Helena Jonsson. För att nämna några.

Det är roligare med idrottare som ser ut som glada medmänniskor än sådana som ser ut som sammanbitna eländesåkare.

Dessutom borde curling vara den perfekta TV-sporten. Det är spännande och det finns gott om tid för reklampauser utan att därför spelet går förlorat.

Kristendom i skolan

Just nu pågår en debatt om kristendomens ställning i skolan. Det finns någon form av förslag i den nya kursplanen som enligt Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6621125.ab, nedtonar kristendomens betydelse för både den historiska och den nutida samhällsutvecklingen.

Om det är sant är det illa. Lika mycket för att det visar på en enorm okunskap om vad religionen innebär för den kulturella utvecklingen av ett land, som att den eventuellt nedtonar kristendomens betydelse.

DN har i ett antal artiklar skrivit om de tio viktigaste framtidsfrågorna för Sverige.Det börjar naturligtvis med kunskapsutmaningen http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-kunskap-1.955427. Det har varit en intressant artikelserie. Men enligt min mening med ett stort minus. En av de allra viktigaste frågorna för framtiden, nästa mandatperiod och de kommande, är frågan om vilken kulturell bas samhället ska ha - vilka värderingar som ska styra samhällsutvecklingen.

Hittills har det varit ganska självklart att det har varit kristendomen, eller mer korrekt det judisk/kristna idéarvet, varit en så självklar del av vår kultur att den inte synts. Till och med humanisternas tankar och idéer bygger i huvudsak på dessa kristna dogmer.

Men i ett mångkulturellt samhället så måste man våga ta ställning för vad som grundar ett samhälle, och vilka värden ett samhälle ska värna. Jag har skrivit det förr, och kommer att göra det igen, det mångkulturella samhället kan bara existera om det finns en gemensam värdekärna som omfattar alla. I Sverige liksom i västvärlden i övrigt har dessa kristna dogmer varit en del av skälet till att vi idag har det samhälle vi har.

Människans lika och oändliga värde är ingen självklarhet för alla idétraditioner.
Människans individualitet kan likaså ifrågasättas.
Synen på en uppdelning av stat och religion är inte självklar i många religioner(och har inte varit det ens i kristendomen i alla tider).
Synen på barnens ställning är inte given.
Inte heller synen på människan som i grunden ond, eller god...

Om vi är på väg mot ett samhälle där vi tror att vi kan leva utan absoluta värden, eller att vi tror att människans grundläggande godhet kommer att klara ut allt, är vi ute på en mycket farlig väg. Tron att människan i grunden är god är en modern företeelse som inte ens är särskilt liberal. Det finns flera liberaler som menat att samhällets gemensamma institutioners uppgift är att väga upp individernas egocentriska möjligheter att göra det onda.

Det kanske man kunde fundera över när man gör kursplaner.

(Ännu) Bättre i Örebro

I går på KSAU redovisade både VUXAM och Arbetsförmedlingen de senaste siffrorna för arbetslösheten. Det kan konstateras att mycket talar för att det vänder, även i Örebro. Visserligen är arbetslösheten i sig fortfarande hög. Men många andra siffror talar sitt tydliga språk:

I januari i fjol varslades 485 personer. I januari i år 60.
I december 2009 varslades bara 57 mot 1028 i december året innan.
Ända sedan oktober har varslen minskat kraftigt.

Även om det är en kort period så ser man att antalet nyanmälda platser ökar.

Dessa siffror ligger till grund för en positivare bild av Örebro än tidigare. Färre varsel och fler nya jobb kommer att innebära att arbetslösheten så småningom kommer att minska. Det viktigaste nu är att se till så ingen behöver fastna i långvarig arbetslöshet.

Här jobbar vi med alla de redskap vi har som kommun. Framförallt jobbar vi mot de unga som ännu inte fått fotfäste på arbetsmarknaden, men även mot de äldre som förhoppningsvis snabbt kan komma tillbaka till arbete, så fort konjunkturerna sätter fart.

Den lokala bilden stämmer överens med den nationella. Sverige går allt bättre, i går redovisade SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) nya siffror som pekar på just detta. Det kommer att innebära ytterligare lättnader för kommunerna i år. Besparingarna kommer att bli lättare än vad vi tidigare planerat för.

Det går verkligen bra för Örebro!

Vad tänker de på?

Läser DN på nätet och fastnar för en bild från det Nordkoreanska firandet av den store ledaren. Kolla själv på bilden: http://www.dn.se/polopoly_fs/1.1046156.1266309841!images/3654650387.jpg

Man funderar på vad gubbarna tänker på som sitter där i snörräta rader.

"Trist möte, när är det dags för kaffe?"
"Undrar vad som händer om jag lutar mig till höger och petar mig i näsan..."
"När skulle jag sluta idag? Före eller efter tre?"

eller kanske

"Om jag sitter tillräckligt rak och har en tillräckligt intetsägande uppsyn tillräckligt länge så får jag och familjen kanske behålla livet en månad till."

Det är svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva i en diktatur, i ett land där du inte ens får tänka vad du vill. Vad gör man med alla tankarna som ändå kommer? Eller formas man tillslut så att man undantränger automatiskt för att orka med all omänsklighet?

Bilden av firandet av den store diktatorn (eller var det nu ledaren?) säger ibland mer än tusentals ord.

SKL slösar

I augusti ska alla SKLs beredningar åka till Malmö för att sammanträda. Varför? För att mässan Komek är där? Eller för att en före detta ordförande finns i staden?

Jag tycker att det är ett slöseri med både tid och pengar att köra ner hela beredningsorganisationen för ett enda möte. Det kommer att innebära att mer tjänstemannatid tas i anspråk. Fler förtroendevalda får längre resvägar och mer tid och pengar går åt.

En sådan prioritering kanske kunde göras ett år då alla kurvor pekar uppåt och då vare sig kommuner eller landsting har problem. Men 2010 är det inte direkt det som är på tapeten.

Rätt med tillväxtmål i biståndet

Regeringen vill att tillväxt ska vara ett överordnat mål (bland flera - exvis fattigdomsbekämpning) för biståndet. Det är bra om man också ser till så att fördelningen av det välstånd omfattar hela befolkningen och inte bara en elit. Vänstern tycker det är fel. Det ska främst handla om fattigdomsbekämpning.

Problemet med vänsterpartiernas synsätt är att de riskerar att låsa fast utvecklingsländerna i en oändlig biståndsbehovsspiral. Tyvärr är historiken vad gäller svenskt bistånd inte odelat positiv. Alldeles för många biståndsmottagare har blivit kvar i fattigdom.

Jag tror att vi måste våga söka nya vägar för biståndet. Att långsiktigt hållbar, väl fördelad, tillväxt kan vara en sådan inriktning är nog rätt och bra.

Ånnaboda

Örebro kommun äger en konferensanläggning via ett bolag. Bolaget heter Kilsbergen AB, anläggningen kallas Kilsbergen konferens och lodge. Inriktningen är att sälja konferenser och därtill hörande mat. Även om man inte konfererar kan man komma dit och äta.

Är det ett kommunalt uppdrag? Knappast. Kommuner vare sig ska eller får bedriva sådan verksamhet. Det har Örebro kommun vetat under flera år. Den förra socialdemokratiska ledningen visste om det och tillsammans var vi överens om att anläggningen skulle säljas. Det vi inte var överens om var hur lång tid anläggningen skulle få på sig att visa bättre siffror.

Nu svajar socialdemokraterna även i denna fråga. Tyvärr blandar de själva ihop konferensanläggningen med de övriga aktiviteterna som kommunen har i Ånnaboda, eller så vill man i vart fall få det att låta som om en försäljning av konferensanläggningen också skulle innebära en försäljning av skidspår, friluftsbad och vandringsleder. Ibland låter det till och med som om en försäljning skulle innebära en nedläggning av hela Ånnaboda. På något sätt skulle en privatisering innebära att Kilsbergen försvann, att människor inte längre fick bada eller vandra eller åka skidor. Det är synd att de vill bedriva debatten på en sådan nivå.

Det är synd att det blir strid så fort det handlar om att Örebro kommun ska dra sig ifrån verksamheter som man bedrivit. Den konservativa hållning som socialdemokraterna (och vänsterpartiet naturligtvis) har gentemot de förändringsbehov som kommunen har innehåller många bekymmer, alltifrån kravet att följa svensk lag till att inse att pengar aldrig räcker till allt.

Men just pengar verkar det finnas i oanade mängder hos oppositionen. I går i radion sade oppositionsföreträdaren så här: "ja men om man inte är liksom ekonom, utan man börjar med utgångspunkten vad som är viktigt för Örebro och örebroarna"...

Det är just denna syn som drog ner ekonomin i Örebro under de tiotalet år som socialdemokraterna tidigare styrde. Det är just denna syn som fick till följd att hundratals anställda fick gå från jobbet i Örebro kommun, trots att de flesta andra jämförbara kommuner hade bra ekonomi. Det är just denna syn som gör att Gustavsvik idag har den trassliga ekonomi man har.

Välfärden kommer aldrig att byggas av politiker som tror att de äger skattebetalarnas pengar och som tror att skatterna är en outsinlig källa.

Handhälsning och religionsfrihet

Lyssnar på Aktuellt som tar upp ett fall kring en muslimsk man som inte velat handhälsa på sin kvinnliga chef och därför inte fått ett AF-betalt jobb. För detta ska nu AF betala 60.000:- i skadestånd.

Rätt eller fel? Åsikterna i detta speciella fall går isär. AF menar att det inte bara var handhälsningen, utan det kvinnliga chefskapet i sig, som var problemet. Mannens företrädare, Diskrimineringsombudsmannen, menar annorlunda. Tingsrätten gick på mannens linje då man menat att AF inte förmått bevisa sin inställning.

Jag har inte läst domen och kan alltså inte kommentera den i detalj. Men den sätter åter mångfald och värdegemenskap i fokus. Var finns mångfaldens gränser? Vilken värdegemenskap måste omfatta alla?

Det bekymmersamma med att inte handhälsa är ju inte handhälsningen som sådan, utan att den skiljer på män och kvinnor. Istället för att skapa ett samhälle med låga trösklar mellan kvinnligt och manligt, skapar den murar mellan kvinnor och män. Oviljan att ta det motsatta könet i hand, har samma grund som de krav på att kvinnor ska skyla sig. Män har ett värde. Kvinnor ett annat.

Det spelar ingen roll om kvinnans värde är högre eller lägre än mannens. Det som spelar roll är att det strider mot den hittillsvarande synen på manligt och kvinnligt som vårt samhälle omfattat.

Så var går gränsen mellan vad som är en acceptabel trosfrihet inom den gemensamma samhälleliga värdegrunden? Är det vid handhälsningen? Är det vid den heltäckande slöjan? Är det något helt annat, från någon helt annan religion, eller ickereligion?

Jag kan själv inte svara säkert på de frågorna. Det enda jag vet är att vi måste våga lyfta dem till diskussion.

Bara den enfaldige tror att mångfaldens samhälle är enkelt.

Stupade soldater

Två svenska soldater dog i går i Afghanistan. Det är snarare en förväntad utveckling än en förvånande. Utifrån den perifera position som jag har i denna fråga, blir analysen att ställningen i Afghanistan blir allt svårare. Nya beskjutningar och nya dödsfall är att förvänta.

För de dödas anförvanter är denna död lika upprörande som all annan. Den död som drabbar unga är alltid tragisk. Därför är medkännandet med de anhöriga en naturlig och viktig del av det politiska ledarskapets hantering av frågan.

Samtidigt måste man vara klar över att alla som tar tjänst i "fredsframtvingande" eller fredsbevarande uppdrag är medvetna om uppdragets faror. Döden är en naturlig följd av militär verksamhet. Döden blir inte mindre tung, inte lättare att hantera för de anhöriga. Men medvetandet om följderna måste också finnas med.

En av de diskussioner som nu förs är om Sverige ska vara kvar i Afghanistan med trupp. Tyvärr är det ett måste. Som pacifist hade jag önskat att ett annat beslut var möjligt. Men genom de senaste 30 årens hantering av landet, såväl från Sovjet som USA och arabvärlden, har en ohållbar situation skapats.

En snabb reträtt skulle tyvärr bara skapa mer krig, mer död och mer elände. Därför är kvarblivandet nödvändigt. Men inför framtida engageman måste man verkligen fundera över våldets väg.

Illojal konkurrens

Örebros näringslivsklimat är inte så högt rankat. Under förra socialdemokratiska regimen störtdök det. Vi har inte lyckats tillräckligt bra med att få upp det mot högre höjder igen. Men vi arbetar målmedvetet och strategiskt.

För att ett företagsklimat ska blir bra bör det finnas en bred samsyn kring näringslivsfrågorna. Tyvärr saknas det i Örebro i alldeles för stor utsträckning. Idag visas det igen.

Kommunledningen har tagit beslut om att genomlysa all verksamhet som riskerar att konkurrera med det privata näringslivet. En sådan konkurrens är alltid till företagandets nackdel och riskerar att försvaga näringslivet och minska möjligheterna till välstånd och resursskapande. Ett företag kan aldrig slåss mot och vinna mot en kommun i sådana sammanhang. Den privata företagaren riskerar sitt jobb och sina egna pengar. Den kommunala verksamheten som konkurrerar riskerar som mest en del av skattekollektivets pengar.

Denna genomlysning har skett utan oppositionens stöd. I dagens media blir det extra tydligt.

En av de första konsekvenserna av kommunledningen arbete mot illojal konkurrens är att Oskarsparkens kök stängs för allmänheten. Den har i stort drivits som en offentlig lunchservering. Mot detta opponerar oppositionen. Samtidigt pekar man på att andra verksamheter kanske inte följer samma linje, att andra skolor levererar till fristående enheter.

Problemet med detta är dubbelt. För det första anser tydligen oppositionen att det är OK att kommunen driver verksamhet som direkt konkurrerar med privat företagande. De har inte varit med på att ge förvaltningarna i uppdrag att genomlysa och avsluta alla fall av illojal konkurrens som upptäckts. På detta förlorar främst näringsliv och näringsklimat, men även kommunen på längre sikt eftersom företagandet blir svagare.

För det andra försvagar det möjligheterna till breda framtida politiska lösningar kring näringsliv och företagande. Om vi inte ens kan vara överens om att vi inte ska syssla med illojal konkurrens, vad kan vi då vara överens om?

Örebro behöver ett bättre företagsklimat. Örebro behöver mer av politisk samsyn kring viktiga näringslivsfrågor. Det är olyckligt att även de frågor som borde vara enklast att vara sams om används i den politiska debatten.

Valfråga

Lyssnade nyss på socialdemokraten Sven-Erik Österberg som vill göra snöplogning till en valfråga. Gissar att det är i brist på annan s-politik...

Man kan se framför sig hur en framtida snöplogningsminister Österberg öppnar det statliga snöplogslagret för att efter 20 års oanvändning blåsa liv i de stora maskinerna och samtidigt trycka på knappen som får de lika dammiga männen (för visst är det skäggiga män) att resa sig från en lika lång sysslolöshet för att gå ut och i regeringens tjänst ploga snö!

Men det finns nog ännu ingen överenskommelse kring detta. En uppgörelse om hur årets snökris ska lösas av oppositionen väntas i april;)

Snökaos

Åkte till Helsingborg idag med kommunledningen. Snökaos.

En del tar vädret som intäkt för att klimatet inte förändras. Men man måste skilja på klimatförändringar o väderskeenden. Det finns så många data som talar för att klimatet blir varmare. En enstaka väderhändelse ett år skapar inga trender.

Det gäller att både se helheter och detaljer.