Grattis Mats! Grattis Örebro! Grattis naturen!

Inte kunde vi tro det, Rose-Marie Frebran och jag, när vi en gång i början på 1990-talet tillsammans drev kravet på att Örebro skulle anställa en kommunbiolog. Att denna biolog skulle bli en kungligt prisad naturvårdare som satt Örebro på kartan, gång efter gång efter gång.

Men så blev det. Mats Rosenberg anställdes av Örebro som en av de första kommunbiologerna i Sverige. Och nu prisas han åter för det jobb han gjort i, med och för naturen i Örebro.

Jag ska erkänna att jag i mina idéer kring kommunbiologen kopierade en hel del av det som då skedde i Leksand. Med föräldrarnas välbesökta sommarstuga i Rättvik, var det naturligt att jag också höll koll på vad som skedde i omgivningarna. Och en av de mest intressanta och synliga sakerna var restaureringen av Limsjön, alldeles bredvid vägen förbi Leksand. Där jobbade kommunbiologen, tror han hette Staffan Muller, för att göra en vasspöl till en fågelsjö. Och han och kommunen lyckades.

Det fanns fler punkter som förenade Örebro och Leksand. Tysslingen var en av dem. Där satt bland andra jag och Mats Rosenberg som två av fyra stiftare till Stiftelsen Tysslingen som tog över arbetet med att skydda Närkes, Sveriges och kanske världens (inser att jag tar i) vackraste fågelsjö. Sjön med sångsvanarna. Sjön med de blå bergen. Sjön där nord och syd, öst och väst möts.

På samma sätt som i Leksand, jobbade vi med att återskapa Tysslingen till en levande fågelsjö. 1970- och 80-talen var en långsam död för en sjö där vassarna tog över vattnen. Men under snart 30 år har Stiftelsen Tysslingen jobbat för att skapa det fågelparadis som är möjligt. Och många steg har tagits, även om vi inte är vid vägens slut.

Nu är det länge sedan jag jobbade med och i Stiftelsen Tysslingen. Men jag minns åren där med glädje. Och med lika stor glädje minns jag arbetet med Mats Rosenberg. Hans vilja att värna naturen åt människan är imponerande. Och sant humanistisk. Naturens storhet skapas i den mänskliga betraktarens ögon. Och det gäller att så skapa en fascination hos människan, en fascination för naturen. För endast så kan vi värna den.

Det är så jag ser hans livsverk i Örebro. Med Oset och Rynningeviken. Med Boglundsängen. Med alla lokala naturreservat, strövstigar, all närnatur som ger Örebro en själ. Och där hans intresse spiller över också på det stora: Kvismaren, Tysslingen, Latorpsplatån, Kilsbergen...

Ibland blir det politiska arbetet inte som man tänkt sig. Ibland blir det bättre. Och det Mats Rosenberg gjort för Örebro är svårt att övervärdera. Och det hans medarbetare nu gör för att fortsätta utvecklingen är lika glädjande.

Så än en gång: Grattis Mats! Det är du väl värd.

Media: NA, SR, SVT

Glöm den (s)nö som föll i fjol...

Tänk vad förskräckligt det vore om Storstenshöjden och Ånnaboda konferens ägdes av en privat företagare. Det vore oacceptabelt! Man vet ju vad privata företagare vill. Det handlar bara om vinst för dem själva. De kommer att stänga Kilsbergen för örebroarna, bygga nya hus och sätt upp staket.

Nej - det enda som garanterar örebroarnas tillgång till Kilsbergen är att kommunen är kvar som en stark ägare. Kommunen ska aldrig sälja ut den fantastiska tillgång som Ånnaboda och Storstenshöjden är!

Ungefär så lät det från de båda vänsterpartierna för några år sedan. Skrien från socialdemokraterna, Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin, var både högljudda och skrämmande. De försökte verkligen måla upp en bild av att Kilsbergen, Ånnaboda och Storstenshöjden skulle stängas. Att örebroarna inte skulle få komma dit om man inte betalade för sig.

I samma båt som sossarna satt vänsterpartisterna. De överklagade, försenade och försökte på alla sätt stoppa såväl försäljningen av Storstenshöjden som Ånnaboda konferensanläggning. Skälet var enkelt: Kommunen skulle vara kvar som ägare.

Sannolikt betydde detta en del för valutgången 2010. Som de mästare på negativ kampanj sossarna i Örebro är, skapade även denna bild en känsla av att någon (koalitionen som styrde) höll på att sälja ut kommunens tillgångar och stoppa örebroarna från att nå Kilsbergen. Att det inte var vare sig sant eller troligt spelade ingen roll.

Och det märks nu.

För nu är det annat ljud i skällan. Nu säljer sossarna såväl Storstenshöjden som Ånnabodaanläggningen till en nationell exploatör. Just en sådan exploatör som de målade ut som nästan hin onde för några år sedan, är idag hedersgäst vid det socialdemokratiska avtalsbordet.

Hur kan det gå så?

Jag har egentligen inget annat svar än att socialdemokraterna i Örebro helt saknar såväl politisk inriktning som politisk "heder". Ingen kan säga vart de styr Örebro idag. Vad vill de egentligen med den makt de har? Svaret kan väl inte bara vara att låta ombudsmännen gå ut och ställa ledande frågor till örebroarna på vardagskvällarna? Ett parti finns väl för att det finns en politisk vision om ett samhälle man ska bygga. Men inte hos socialdemokraterna i Örebro...

Och den saknade "hedern" visar sig gång efter gång. Baastad & Co kan lova i princip vad som helst före ett val. Men efter valet gäller något helt annat. Det kan handla om skolnedläggningar, om trygghet för de äldre, om jobb i Vivalla eller om föreningslokaler.

Och det kan handla om ett köp av ett par anläggningar som är så fel före ett val, men så rätt efter.

För det är rätt. Det som var rätt för Folkpartiet 2008, är lika rätt idag, när socialdemokraterna genomför den liberala politiken och säljer Storstenshöjden och Kilsbergen. En kommun ska inte driva konferensanläggningar. En kommun ska inte driva slalombackar. Det är något för de privata företagen.

Nu kan Branäs, som jag välkomnar som ägare, exploatör och risktagare, skapa något nytt kring Storstenshöjden och Ånnaboda. För området behöver utvecklas. Det behövs fler stugor, en bättre konferensanläggning, ett bättre hotellboende, mer aktiviteter, en större skidanläggning o.s.v. om det ska finnas någon framtid i Ånnabodaområdet.

Den utvecklingen hade kunnat starta för fem år sedan. Om vi hade fått genomföra våra planer utan att vänsterpartierna på alla sätt satt käppar i hjulen, hade kommunen sparat miljonbelopp, besöksnäringen blivit framgångsrikare, Ånnaboda berikats och örebroarna fått en bättre välfärd. Istället har det blivit år av förseningar, domstolsförhandlingar, tusentals kronor i advokatkostnader, strider mellan kommunen och företagarna, stoppad utveckling och år av fortsatta förluster.

Vad innebär nu detta för kommunen ekonomiskt? Vi har inte fått reda på någonting ännu. Den nuvarande kommunledningen är ju inte så intresserad av att ha en dialog med någon annan än med media. Så jag får gissa:

Då gissar jag följande:

Kilsbergen Konferens och Lodge har ett negativt värde. Skulderna är större än tillgångarna. Det kommunen får betalt kommer inte att täcka skulderna. Kommunen får ta en förlust. Gissningsvis är den på mellan 5 och 10 miljoner kronor.

När kommunen lovar att säkra skidåkningen för Örebro Slalomklubb, betalar man också för det. Det innebär sannolikt att det i princip blir "gratis" att köpa slalombacken. När räntorna är så låga som idag, innebär även en liten ersättning en lånefinansiering.

Och så gissar jag vidare:

I förhandlingarna mellan kommunen (jag gissar att det är Björn Sundin och Staffan Isling som fört dem) har den nuvarande kommunledningen ställt i utsikt att köparen ska få tillgång till ytterligare kommunal mark. Sundin har jobbat med det förslaget under en längre tid, men allt sker som vanligt i hemlighet. Så frågan är nu mer vilka löften som givits, än om några löften givits.

Ur ett kommunalt perspektiv kan alla dessa ovanstående ekonomiska gissningar ändå vara bra för både kommunen och för köparen. För det är sämre att behålla en konferensanläggning som går dåligt, än att sälja den med förlust.

Och det är bättre att betala för en tjänst från en privat företagare, än att driva en slalomanläggning i ett kommunalt förlustbolag.

Och det kan till och med vara bra att ställa ut löften om ytterligare markförsäljningar för att vidareexploatera området. Om Ånnaboda ska kunna utvecklas behövs utveckling på många olika sätt.

Men för demokratins skull borde det ske i öppenhet, och inte bakom stängda dörrar.

Så för örebroarna, Örebro, Storstenshöjden och Ånnaboda är affären bra.
För Branäs, och för Storstenshöjden AB, är den också förhoppningsvis bra.
För oss liberaler, som värnar välfärden och slåss mot illojal konkurrens, är den bra.

Men vad säger egentligen sossarnas förtroendevalda, medlemmar och väljare???

Media: NA, SR, SVT

Lägger Sundin ner Storstenshöjden?

Detta är sannolikt den längsta blogg jag skrivit. Läs gärna om historien om en pamp, en ideologi, ett företag som hånas och en skidbackes uppgång, fall, uppgång och -  nedläggning???

 -----

Under snart två år har kommunalrådet Björn Sundin misshanterat en lokal näringsidkare. På alla möjliga och omöjliga sätt har Sundin, med stöd av Lena Baastad, försvårat, försenat och förlöjligat både ett företag och en entreprenör i kommunen.

Skälet?

Sundin vill egentligen att kommunen ska göra mer, äga mer, behärska mer. Sundin vill ha makt. Han vill ha makt, inte bara över det som sker i kommunen, utan också över det lokala näringslivet. Sundin är en rest av det samhälle som borde varit borta. Han är en socialdemokratisk pamp som, liksom en Harald Aronsson, vill se Örebro som sitt eget.

Örebro kommun är ägare till en slalombacke. Under lång tid drevs backen av kommunen. Det var en självklarhet i det socialdemokratiska Örebro att en kommun kunde äga och driva en slalombacke. Under denna tid söktes en vattendom. Men ingen i kommunen brydde sig om att rätta sig efter vattendomen. Det fick till följd att mer vatten användes än vad som man hade rätt till, och att de krav på mätstationer för vattenytan med mera som vattendomen krävde inte gjordes i ordning.

Slalombacken var en usel affär för kommunen. År efter år gick den med miljonförluster. Till slut insåg även en del socialdemokrater att det fick räcka. Vissa ville nog sälja backen, men det accepterade inte Partiet. Så det fick bli ett arrende. Den dåvarande ordföranden i fritidsnämnden skrev på ett långt arrendeavtal med Storstenshöjden AB. Det räckte ända till 2020.

Redan då ville Storstenshöjden AB köpa backen. Men socialdemokraterna ville inte sälja.

Med Storstenshöjden AB som arrendator gick det bättre ekonomiskt. Kommunen sparade pengar.. Men för att få snurr på hjulen, för att våga investera, var det naturligt att arrendatorn ville köpa anläggningen. Då styrde Folkpartiet kommunen. Vi gjorde en värdering, kom överens med Storstenshöjden AB och skrev ett avtal.

Sedan uppdagades att det inte fanns någon vattendom som gällde det vattenuttag som varit aktuellt i åratal. Vi fortsatte samtalen med Storstenshöjden AB i vänlig ton. Vi var överens om att skjuta på genomförandet av försäljningen till dess att kommunen fått vattendom. Vi gjorde det helt enkelt för att kommunen satt på makten, och Storstenshöjden AB skulle slippa att sitta med en obrukbar backe. Så skrev vi också ett entreprenadavtal som skulle göra det möjligt för bolaget att driva backen på sparlåga, till dess vattendomen var klar.

Sedan blev det maktskifte, och Björn Sundin tog över.

Först krävde han en ny värdering av backen. För vår gamla var ju för låg. Men se – den nya värderingen visade på ett något lägre värde än vår. Pinsamt för Sundin som kastat några hundra tusen i sjön på den nya värderingen. Han kunde inte få upp priset. Han kunde inte avbryta affären. Så vad skulle han göra nu?

Björn Sundin ville aldrig sälja backen. Egentligen ville han slå ihop den med det kommunala bolag som driver hotellet och konferensanläggningen i Ånnaboda. Sen ville han sälja tillbaka en andel i detta kommunala bolag till Storstenshöjden AB, men behålla en stor post i kommunal ägo.

Det fungerade inte. Ganska självklart. Kommunen kan och ska inte driva skidbackar, konferensanläggningar, restauranger och hotell. Och få privata ser några bärande skäl att ha en kommun som storägare i en delägd anläggning.

Men Björn Sundin gav sig inte. Han sockrade budet. Om han gav det kommunala bolaget mer mark runt anläggningen, som bolaget sedan skulle få bygga mer hotell, stugbyar och annat på, så kanske det skulle gå?

Men icke. Och det är lätt att förstå det. En kommun med en kommunal pamp som vill bestämma allt, är inte den bästa affärspartnern.

Storstenshöjden AB framhärdade i sin vilja att ta över skidbacken. Man ville till och med fullfölja köpeavtalet trots att inte vattendomen var helt klar. I juni 2011 skrev man under avtalet och skickade in pengarna. Men Björn Sundin skickade tillbaka både pengar och avtal. (Fast han behöll den arrendeskuld som enligt avtal skulle regleras vid köpet. Det där med att följa regler och avtal har kanske inte alltid varit Sundins starka sida…)

Därefter börjar den riktiga cirkusen. Storstenshöjden vill prata med Björn Sundin om entreprenadavtal, om köpeavtal, om vattendom och om arrende. Men Sundin håller sig undan. Gång på gång kontaktar Storstenshöjden oss i oppositionen och frågar hur man får tag i Sundin eller Baastad. Men det verkar som om kommunledningen abdikerat.

Då och då skapas ändå kontakt. Men det är ofta lika illa som tystnaden. Åter samtal efter samtal till oppositionen från en näringsidkare som känner sig illa behandlad av Örebro kommun i allmänhet och kommunalrådet Björn Sundin i synnerhet. Kommunalrådet mästrar. Kommunalrådet är otrevligt och skriker på mötena. Kommunalrådet ställer oeftergivliga krav. Kommunalrådet kommer överens, men ändrar sig när mötet är över och skickar på bolaget nya pålagor för att den tidigare överenskommelsen ska gälla.

Månaderna går. Ingenting händer. Det finns inget underskrivet entreprenadavtal längre. Kommunens krav på att entreprenören ska åtgärda belysningen (som entreprenören berättat för kommunen att den inte fungerar) är nu den huvudsakliga stöttestenen. Arbetena med vattenförsörjningen segar. Det är inte säkert att det blir klart till säsongsstart. Storstenshöjden söker gång på gång kontakt med kommunalrådet Sundin. Men han är tyst som muren.

Genom oppositionens försorg tecknas ändå ett entreprenadavtal till sist. Det ska räcka till den sista november för att det ska finnas marginal för de arbeten som görs. Det står inget om några elarbeten i det avtalet eller i beslutet i programnämnden.

Tills:

Den 24 oktober skickar Björn Sundin ett mail till Storstenshöjden AB. Det är ett ultimativt mail. Skriv under köpekontraktet och betala före den 29 oktober. Annars har vi diskuterat färdigt.

Mailet skickas inte bara till Storstenshöjden AB. Även media får del av det.

Varför?

Skälet skrivs nog Kisa. Björn Sundin har fått kalla fötter. Den 24 oktober berättar Storstenshöjden AB att de förvärvat Tolvmannabacken i Kisa för en krona.

Oj, kanske Björn Sundin tänker på sitt kommunalrådsrum. Oj – tänk om Storstenshöjden AB nu struntar i vår backe. Tänk om jag segdragit detta för långt. Vad ska jag nu göra för att komma ut rätt i media?

Jo, kanske kommunalrådet Sundin tänkte på sitt kommunalrådsrum. Jo – om jag får det att verka som om det är Storstenshöjden AB som säger nej, då kan ju ingen säga att det är jag som skjutit affären i sank. Jag skriver ett mail med ett ultimatum. Och så skrev han.

Som vanligt är Sundin inte så noga med fakta. Trots att han själv var ordförande på det nämndsammanträde som tog entreprenadavtalet, utan några krav på elarbeten, påstår han helt frankt i sitt ultimativa brev att just elarbetena är avgörande. Men det finns många vittnen på att några sådana diskussioner överhuvudtaget inte ägde rum på programnämnden.

Sundin är ofta slarvig med fakta. Ofta klarar han sig eftersom hans motparter inte har så bra koll. Lika ofta klarar han sig undan genom att säga ungefär så här: Det blev väl fel. Vi bortser från det och går vidare. Men nu har det sluntit ordentligt. I ett avtalsförhållande med ett privat företag kan ingen, och framförallt inte ett kommunalråd, fara med osanna påståenden.

Björn Sundin är sannolikt den skickligaste spindoktorn som funnits i Örebro. Hans mediala kommunikativa förmåga är stor. Han kan spinna de flesta nyheter och de flesta journalister kring sina fingrar.

Men nu spann det lite för mycket.

Storstenshöjden AB reagerade på mailet. Åter kontaktades oppositionen, med en skrämmande beskrivning av hur Björn Sundin hanterat bolaget under de gångna åren. Och med en vädjan om hjälp. Men vad kan vi göra mot ett kommunalråd som äger sanningen?

Problemet är att Sundin denna gång inte tänkt tillräckligt klart. Fortfarande finns arrendeavtalet i bottnen. Fortfarande är kommunen och Storstenshöjden AB knutna till varandra. Men det ser inte Sundin när han nu gör allt för att komma ut rätt i media när det gäller försäljningen.

Så vad händer nu?

Storstenshöjden ABs reaktion blir att gå till motattack. För första gången vägrar de böja sig för makten. Det lilla privata bolaget mot den stora mäktiga kommunen med det allsmäktiga kommunalrådet. Den striden är inte enkel att ta. Den är inte enkel att våga. Men nu gör man det.

Bolaget hävdar att Björn Sundin inte bara avslutat diskussionerna om försäljning. Hans mail måste också kanske anses som en ensidig uppsägning av arrendekontraktet. Och en sådan uppsägning är grund för skadestånd.

Så nu blir frågan när kraven kommer. Miljoner för de intäkter som går förlorade för de återstående arrendeåren. Miljoner för de investeringar som bolaget gjort.

Och tänk om bolaget lämnar backen om inte Björn Sundin backar? Björn Sundin blir det kommunalråd som lade ner Storstenshöjden.

Vad gör Björn Sundin nu? Framhärdar i sin maktfullkomliga envishet? Låter kommunen betala miljonerna, eller tar en strid i tingsrätten mot det lilla företaget? Drar kommunens anseende och näringslivsklimat än mer i smutsen? Lägger han ner backen, eller startar han en kommunal förvaltning som ska driva den, kosta vad det kosta vill?

Eller kryper han till korset, inser sina misstag och gör upp med Storstenshöjden AB i godo? Utan att skrika, ställa ultimativa krav, sätta sig på maktens tron?

Ingen vet ännu. Det är svårt att bedöma hur en pamp reagerar. Det är tyvärr bara att vänta och se. Kanske blir det skidåkning i Storstenshöjden i vinter. Kanske inte. Det är bara Björn Sundin som kan avgöra det…

Media: SR Örebro, 

Sälj Ånnaboda!

Ånnabodaanläggningen, eller Kilsbergen i Örebro AB som det kommunala bolaget egentligen heter, borde redan ha sålts. Under den förra mandatperioden förberedde vi allt som behövdes för en försäljning och avvaktade egentligen bara slutet på den internationella lågkonjunkturen. Då räknade vi nämligen med att kunna få ett godtagbart pris för anläggningen.

Men sedan valet i september 2010 har allt gått i stå. Skälet är självklart. Socialdemokraterna vill inte.

För oss i Folkpartiet har frågan varit glasklar hela tiden: En kommun ska inte driva konferensanläggningar, vare sig i helägda eller majoritetsägda bolag. En kommun ska inte syssla med illojal konkurrens. En kommun ska inte riskera skattebetalarnas pengar. En kommun ska inte ta pengar från skola och omsorg och lägga på bolag som den privata sektorn ska driva.

Men socialdemokraterna agerar tvärsom.

När Folkpartiet beskriver det som borde vara självklart - att kommunen inte ska äga och driva konferensanläggningar - väljer sossarna att försöka hitta en lösning där kommunen blir kvar som majoritetsägare men där man blandar in privata intressenter i bolaget. Det är en dålig konstruktion av flera skäl.

För det första måste omfattande investeringar till för att anläggningen ska bli driftsmässig. Tiotals hotellrum bör byggas för att det ska bli jämvikt mellan anläggningen i övrigt och boendedelen. Det kostar miljoner. Ska kommunen riska skattebetalarnas pengar på detta? Absolut inte säger Folkpartiet! Men sossarna säger ja...

När Folkpartiet pekar på att Ånnaboda redan idag är ett typexempel på illojal konkurrens, hukar sossarna. Dagens siffror visar på att anläggningen åter går med miljonförluster. Nu pekar det upp mot två miljoner i underskott. En privat ägare hade fått kasta in handduken och gjort konkurs. Men kommunen går in med pengar som annars skulle kunnat gå till skola och omsorg och räddar anläggningen igen. För det är inte första gången. Ånnabodas konferensanläggning har kostat örebroarna massor av miljoner genom åren.

När Folkpartiet pekar på att Ånnabodas konferensanläggning är ett riskprojekt och att kommunen riskerar skattebetalarnas pengar, verkar sossarna hålla för öronen. Istället för att minska kommunens inblandning vill de öka den. OK - de vill minska kommunens ägande från 100 % till kanske 51 %. Men eftersom det krävs mångmiljoninvesteringar så ökar risken för skattebetalarna i alla fall.

Och när vi i Folkpartiet pekar på det orimliga i att kommunen år efter år skjuter till extra pengar för att inte konferensbolaget ska gå i konkurs, säger istället sossarna att det är viktigt att värna spår och leder. Men det hänger ju inte ens ihop. Örebro kommun kan behålla ägandet av vartenda spår och varenda sommar- och vinterled, varenda badplats och varenda kommunägd hektar av marken kring anläggningen även i framtiden för att värna det rörliga friluftslivets intressen. Det skulle sannolikt gynna också en framtida privat ägare av anläggningen. Men på något sätt verkar sossarna tro att just konferensanläggningen är så viktig att de kan ta miljoner som annars skulle kunna gå till skola och omsorg och sätta i anläggningen.

Jag har varit i kontakt med flera företrädare för bolag som har visat intresse för att ta över anläggningen. Det finns planer för omfattande investeringar i ett område som kan bli än mer intressant som en nationell angelägenhet. Men det förutsätter att kommunen lämnar sina krav på ägarskap eller delägarskap. Det borde vara en självklarhet att vi ska göra det.

Idag går Radio Örebro ut med att kommunledningen sträcker ut en hand för breda och långsiktiga uppgörelser kring näringslivspolitiken. Hittills är det fyra partier som omfattas av denna "breda" överenskommelse. Folkpartiet har ännu inte sett någon utsträckt hand. Det kan man ha olika uppfattning kring. Om den kommer är vår avsikt att vara aktiva deltagare i ett arbete för en bättre näringslivspolitik.

Men jag är skeptisk till att vi ska lyckas. Det räcker med att se till olikheterna kring Ånnaboda. Socialdemokraternas syn på privat företagande är så olikt Folkpartiets att det är osannolikt att vi ska kunna finna breda lösningar på annat än sådana självklarheter som god kommunal service och infrastrukturinvesteringar.

För:

Vi är för valfrihet, de är emot.
Vi är för entreprenader, de är emot.
Vi är för utmaningsrätt, de är emot.
Vi är för en mindre monopolistisk bostadsmarknad, de är emot.
Vi är för att avskaffa illojal konkurrens, de är emot.
Vi är för att sälja bolag, de är emot.

Örebro behöver en mer liberal näringslivspolitik med politiker som har tilltro till företag och företagare. Örebro behöver en mer liberal kommun, som sätter gränser för kommunens agerande på den privata marknaden.
Örebro behöver en mer liberal kommun, där fokus för kommunpolitikerna ligger på förskola och skola, på omsorgen om de gamla och inte på att politiker ska få leka företagsledare.

Det arbetet kommer vi att driva både nu i opposition och inom kommande majoriteter.

Media: Radio Örebro1 och Radio Örebro2

Kommunen ska inte driva konferensanläggningar!

Under förra mandatperioden höll vi på att dra upp linjerna för hur den kommunala konferensanläggningen Kilsbergen Konferens och Lodge, eller i folkmun Ånnabodaanläggningen, skulle kunna säljas. Det fanns två enkla skäl för detta arbete:

För det första: Kommuner ska inte hålla på med konferensanläggningar eller annat som den privata marknaden gör bättre. Vi ska jobba med vård, skola och omsorg, typ. Annars blir det lätt illojal konkurrens. Och säga vad man säga vill - men visst är Ånnaboda ett fall av illojal konkurrens. Om någon privat ägt och drivit den hade den varit kursad för länge sedan...

För det andra: Ånnabodaanläggningen går inte ihop. De flesta år har bolaget som driver anläggningen haft minusresultat. Det finns flera skäl till detta. Ett är att anläggningen inte är sammansatt som den borde. Det finns för få hotellrum och för stor restaurang. Eller för många små konferensrum, inget stort konferensrum och för få hotellrum. Eller en för stor restaurangdel, men då kommer anläggningen å andra sidan inte längre kunna erbjuda en konferensservice.

Det självklara för oss i Folkpartiet är därför att vi som kommun inte ska äga vare sig hela eller delar av en sådan anläggning. Vi kan och ska äga den mark som behövs för det rörliga friluftslivet och som inte kan säkras för det på annat sätt. Men det är helt meningslöst, och rent av fel, att äga och driva konferensanläggningar.

Under lång tid fanns en bred enighet kring detta över blockgränsen. Men inför valet 2010 började de populistiska socialdemokraterna att skruva på sig. Det gick ju att göra politik av detta. En försäljning skulle, enligt deras valpropaganda, riskera såväl de badandes plaskande som de längdskidåkandes glid. Så är ju inte fallet. Men det går att göra valbudskap på. Och om sossarna är bra på något, så är det väl att göra propaganda av vind.

Tyvärr hann vi inte igenom med förslaget. Och redan efter valet 2010 började det blåsa andra vindar. Det gällde Storstenshöjden, där sossarna misshandlar ett litet privat företag och några företagare för sina principer om att kommunen ska äga allt. Och det gällde Ånnaboda, där försäljningsprocessen stannade av helt.

Nu går Björn Sundin (märkligt att det är han. Det borde väl vara Lena Baastad som är högst ansvarig för bolagsfrågorna, eller Lennart Bondeson som ansvarar för näringslivsfrågorna som tog frågan. Men det blir allt tydligare att det är Sundin som styr i Örebro, oavsett vem och vilket parti som har det formella ansvaret!) ut och säger att han vill göra en Gustavsvikare med Ånnaboda. Det betyder att kommunen ska äga en stor del av konferensanläggningen, men att man tar in privata finansiärer som ska dela risken.

Det är illa. Av två skäl:

För det första de rent principiella. Kommunen ska inte hålla på med konferensanläggningar. Sundin är tillbaka i det kommunsocialistiska 1970-talet då en kommun inte bara kunde, utan skulle göra allt. De spåren förskräcker. I kommun efter kommun har dessa satsningar bara slutat i att skattebetalarna fått stå för den dyra notan.

För det andra de ekonomiska. Om Ånnaboda ska kunna komma på fötter behövs mångmiljoninvesteringar i främst nya hotellrum. Men hela anläggningen behöver en ansiktslyftning. Det kommer att kosta tiotals miljoner kronor. Vem ska betala? Om kommunen står kvar som hälftenägare innebär det att skattebetalarna ska riska tiotals miljoner på mycket osäkra grunder. Och jag som skattebetalare skulle i vart fall fråga mig: Varför då? Varför ska kommunen äga hotell och restauranger, konferensrum och pubar? Bara en socialist kan nog först skälen.

Björn Sundin och hans socialdemokratiska följeslagare fortsätter det sorgliga resa som socialdemokraterna alltid beträtt i Örebro. De gör av med andras pengar i en sällan sinande ström. Det spelar ingen roll om konjunkturerna går upp eller ner, om pengarna finns eller saknas. I deras värld finns alltid pengar att använda.

Problemet är bara att någon ska betala. Antingen blir det skattebetalarna genom höjda skatter. Mer sannolikt blir det barn och äldre, när besparingskraven nu börjar dyka upp i de nämnder som har hand om de mjuka värdena.

För oss i Folkpartiet gäller det att vi politiker gör det vi är valda för. Och vi folkpartister är valda för att göra skolan bättre, äldreomsorgen tryggare, gatorna säkrare och miljön renare. Vi är inte valda för att driva hotell eller restauranger. Det borde inte någon kommunpolitiker vara.

Media: Radio Örebro

Vindkraft i Kilsbergen?

Ser att det nu nästan finns en majoritet för en stor vindkraftspark i Kilsbergen, i grannkommunen Lekeberg. Allianspartierna är eniga emot den rödgröna oppositionen. SD kommer att fälla avgörandet.

Vindkraftsparken i Lekeberg är ett av de tydligaste exemplen på såväl klimat- som energifrågornas komplexitet.

Miljöpartiet i Lekeberg gick kraftigt framåt i valet, säkerligen mycket beroende på sitt motstånd mot vindkraftsparken. De körde en så kallad NIMBY-politik. Gärna vindkraft, men Not In My Back Yard. Genom sitt agerande borde de satt hela miljöpartiets trovärdighet inom klimatfrågan på spel. Det finns säkert massor av NIMBY-varianter överallt där man måste sätta upp vindkraftverk. Så varför skulle just Lekebergs miljöpartister kunna säga nej?

Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet har ungefär samma problem.

Folkpartiet körde den andra varianten. Man sade ja till vindkraftparken. Fast man kunde varit det enda parti som med högburet huvud sade nej. Jag tycker man borde sagt nej. Folkpartiet har genom åren varit det parti som tydligast drivit frågan om kärnkraftens roll i Sveriges energiproduktion. Vi menar att kärnkraften inte är någon optimal energikälla, men den är nästan klimatneutral och kan vara en brygga mellan kol- och oljesamhället och det som kommer efter. Bara det parti som står upp för kärnkraften kan i dagsläget säga nej till vindkraft med trovärdighet.

Det finns rätt många skäl för att vara skeptisk till vindkraft i Kilsbergen. För mig handlar det om två sammanhängande frågor. Biologisk mångfald och turism.

Kilsbergen är ett unikt naturområde i såväl Sverige som Europa. Det är den sydligaste utlöparen av den sibiriska taigan. Kilsbergen kan fungera som delar mellan både norr och syd å ena sidan och öster och väster å den andra. Här finns skärningspunkten mellan många olika naturtyper. Det gör Kilsbergen, Närkesslätten med den många fågelsjöarna och närheten till såväl Vättern som Hjälmaren till ett naturparadis.

Vindkraft kan säkert ge några arbetstillfällen när man bygger kraftverken. Kanske något enstaka som ska underhålla dem. Men natur- och friluftsturismen skulle kunna ge otroligt mycket mer. Det skulle kunna bli en motor för en utvecklad turismindustri i Västernärke, med upplevelser, mat, skidåkning, vargar, sångsvanar, tranor och tystnad. Istället kommer det att bli ett ständigt bakomliggande vindkraftsmuller.

Klimat- och energifrågorna är inte enkla. Kärnkraften har sina baksidor. Men att tro att vindkraft är något enkelt är att göra klimatfrågorna en otjänst.

Media: SVT Tvärsnytt, SVT Tvärsnytt, NA, Radio Örebro

Hotad skidbacke

Idag har Fredrik Persson, mp och jag beskrivit läget för Storstenshöjden. Detta har vi skrivit:

Koalition Örebro vill fullfölja vattendomen, bygga nödvändiga anläggningar för att säkra vattentillgången till Storstenshöjden och förlänga köpeavtalet med Storstenshöjden i Örebro AB.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fördröjer och försenar nu på alla tänkbara sätt processen. Skälet är enkelt. De vill inte sälja Storstenshöjden utan låta den återgå till kommunalt ägande och drift. Detta riskerar hela Storstenshöjdens verksamhet. Med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vid makten kommer det sannolikt inte att bli någon skidåkning i Kilsbergen 2011. Dessutom riskerar deras agerande att kosta Örebro miljoner, pengar som borde gått till välfärd.

Bakgrund: För två år sedan såldes Storstenshöjdens slalomanläggning till Storstenshöjden i Örebro AB som drivs av bland annat Johan Larsson. Larsson har mångårig erfarenhet från drift av Storstenshöjden även när den låg i kommunal regi. Strax därefter blev kommunen anmäld för att ta otillåtna mängder vatten från Södra Ånnabodasjön. Detta har sannolikt pågått i många år. Kommunen har också godkänt en företagsbot.

Det blev då nödvändigt att genomföra en ansökan om ny vattendom. Köpeavtalet förlängdes till sommaren 2011, i förhoppning att vattendom skulle meddelats i god tid före denna tidpunkt. Så är inte fallet.

I sommar går köpeavtalet ut. Därefter finns inget gällande avtal längre mellan Örebro kommun och Storstenshöjden i Örebro AB. Det innebär en osäkerhet om vad som kommer att gälla nästa säsong. Om Storstenshöjden i Örebro AB ska ha en möjlighet att planera sin verksamhet, behöver de besked om att köpeavtalets sista datum förlängs för att göra det möjligt att få den vattendom slalombacken behöver.

En sådan förlängning har inte kommit till stånd. Socialdemokraterna har blockerat hela processen. De har hittills vägrat att förlänga köpeavtalet. De har också blockerat planeringen för byggnationer av de nya anläggningar som behövs för att kunna genomföra en ny vattenreglering och ny vattenföring till Storstenshöjden.

Nu har programnämnden sagt sig vilja förlänga entreprenadavtalet och låta Storstenshöjden i Örebro AB driva backen ett år till. Men det finns inget påskrivet avtal och frågan är om entreprenören vågar skriva under ett avtal om det finns en risk att kommunen inte tillåter köpet att gå igenom. Sannolikheten att kommunen står utan entreprenör kommande säsong är stor.

Vad kommer socialdemokraternas stoppolitik att få för konsekvenser?

1) Det blir svårt att få till stånd skidåkning i Storstenshöjden 2011/12. Kommunen måste bygga upp en helt ny och egen enhet som ska hantera verksamheten. Vem som ska göra det, vad det kommer att kosta på kort och lång sikt är minst sagt oklart.

2) Om Storstenshöjden i Örebro AB inte driver slalombacken har de sannolikt inga möjligheter att preparera de skidspår som går ut från Ånnaboda. Kommunen måste även här antingen hitta en ny entreprenör, eller starta en egen verksamhet till oanade kostnader.

3) Storstenshöjden i Örebro AB kommer sannolikt att ställa krav på ersättning från Örebro kommun för avtalsbrott vad gäller det arrendeadavtal som ligger till grund även för försäljningen. Det riskerar att kosta Örebro kommun miljontals kronor och starta en långdragen och kostsam process utan några vinnare.

4) Örebro kommun måste lösa in de inventarier som Storstenshöjden i Örebro AB införskaffat de senaste åren. Även här handlar det om miljonbelopp.

5) Socialdemokraterna visar hur man hanterar det lokala företagsklimatet när man behandlar en enskild företagare, en driftig entreprenör, som något som katten släpat in.

Koalitionens alternativa förslag:

1) Skriv redan idag ett förlängningsavtal med Storstenshöjden i Örebro AB som gör det möjligt att fullfölja försäljningen omedelbart efter att en ny vattendom kommit på plats, även om det sker efter den 16 juni då köpeavtalet nu går ut.

2) Planera i detalj alla nödvändiga åtgärder för att kunna tillföra vatten till anläggningen så snart vattendomen är på plats. Detta bör ske inom kommunens bolagskoncern för att låta en övergång gå så smidigt som möjligt.

3) Värna det lokala företagsklimatet. Var stolt över att det finns lokala företagare som vågar ta de risker som finns i att driva en vinterverksamhet på våra breddgrader. Fortsätt och fördjupa samarbetet med Storstenshöjden i Örebro AB så att Ånnabodaanläggningen och Storstenshöjden blir ännu bättre komplement till varandra och konferensverksamheten vid Ånnaboda blir en naturlig förlängning av sportanläggningen i Storstenshöjden.

---

Som vanligt angriper Björn Sundin i TV 4 mig som person med felaktiga uppgifter. Kommunen kan aldrig förlänga ett entreprenadavtal. Det krävs två parter som skriver under. Det är illa att den mäktigaste socialdemokraten i Örebro hanterar sanningen på det sättet.

Media: TV4 Örebro, Radio Örebro, Tvärsnytt

Ånnaboda

Örebro kommun äger en konferensanläggning via ett bolag. Bolaget heter Kilsbergen AB, anläggningen kallas Kilsbergen konferens och lodge. Inriktningen är att sälja konferenser och därtill hörande mat. Även om man inte konfererar kan man komma dit och äta.

Är det ett kommunalt uppdrag? Knappast. Kommuner vare sig ska eller får bedriva sådan verksamhet. Det har Örebro kommun vetat under flera år. Den förra socialdemokratiska ledningen visste om det och tillsammans var vi överens om att anläggningen skulle säljas. Det vi inte var överens om var hur lång tid anläggningen skulle få på sig att visa bättre siffror.

Nu svajar socialdemokraterna även i denna fråga. Tyvärr blandar de själva ihop konferensanläggningen med de övriga aktiviteterna som kommunen har i Ånnaboda, eller så vill man i vart fall få det att låta som om en försäljning av konferensanläggningen också skulle innebära en försäljning av skidspår, friluftsbad och vandringsleder. Ibland låter det till och med som om en försäljning skulle innebära en nedläggning av hela Ånnaboda. På något sätt skulle en privatisering innebära att Kilsbergen försvann, att människor inte längre fick bada eller vandra eller åka skidor. Det är synd att de vill bedriva debatten på en sådan nivå.

Det är synd att det blir strid så fort det handlar om att Örebro kommun ska dra sig ifrån verksamheter som man bedrivit. Den konservativa hållning som socialdemokraterna (och vänsterpartiet naturligtvis) har gentemot de förändringsbehov som kommunen har innehåller många bekymmer, alltifrån kravet att följa svensk lag till att inse att pengar aldrig räcker till allt.

Men just pengar verkar det finnas i oanade mängder hos oppositionen. I går i radion sade oppositionsföreträdaren så här: "ja men om man inte är liksom ekonom, utan man börjar med utgångspunkten vad som är viktigt för Örebro och örebroarna"...

Det är just denna syn som drog ner ekonomin i Örebro under de tiotalet år som socialdemokraterna tidigare styrde. Det är just denna syn som fick till följd att hundratals anställda fick gå från jobbet i Örebro kommun, trots att de flesta andra jämförbara kommuner hade bra ekonomi. Det är just denna syn som gör att Gustavsvik idag har den trassliga ekonomi man har.

Välfärden kommer aldrig att byggas av politiker som tror att de äger skattebetalarnas pengar och som tror att skatterna är en outsinlig källa.