Snart är Kilsbergen Konferens och Lodge (KKL), den kommunala konferensverksamheten i Ånnaboda, såld. Det blir en dyr historia för kommunen och kommunmedborgarna. Miljonerna rullar friskt från välfärden, vården och skolan, när bolagen tar över kommunal verksamhet. Men mer om detta i en annan blogg.
Denna blogg ska handla om vad som hänt i KKL under våren 2013.
I juni fick oppositionen i KKLs styrelse igenom ett krav på att en kontrollbalansräkning skulle genomföras. Skälen var dubbla. Det viktigaste var att en ny värdering visade på sådana behov av nedskrivning av tillgångarna att det egna kapitalet skulle vara förbrukat. Och det får det inte vara. Aktiebolagslagen är glasklar: Har ett bolag gått så dåligt att aktiekapitalet förbrukats till mer än hälften, SKA en kontrollbalansräkning upprättas och sedan ska revisorerna få bedöma den.
(Det andra skälet var att bolagets ledning menat att någon i kommunledningen tvingat på bolaget en investering i ny el till husvagnsparkeringen - trots att bolaget inte hade råd. Men eftersom bolagen inte får ta order av någon annan än styrelsen, eller av kommunfullmäktige genom ett beslut om ett ägardirektiv, är det antingen en missuppfattning, eller en lögn av någon av de inblandade. Det var i vart fall inte ett skäl för en kontrollbalansräkning...)
Styrelsen för KKL beslutade i vart fall i juni om att en kontrollbalansräkning skulle genomföras. Men socialdemokraterna och kristdemokraten i styrelsen var emot. Oppositionen vann eftersom en centerpartist hoppade av.
Detta fick den centerpartistiske ordföranden att omedelbart avgå. Han påstod att skälet var att han inte fick genomföra el-investeringen. Men var det hela sanningen???
Idag fick vi en redovisning av kontrollbalansräkningen på Örebro Rådhus AB. Då visar det sig att situationen för bolaget är ännu värre än väntat. Under våren har förlusterna uppgått till ungefär 1,5 miljoner kronor. Om man lägger ihop detta med de behov av nedskrivningar som den nya värderingen gav, innebär det att kommunen måste gå in med 2,5 miljoner i nya pengar i bolaget, pengar som tas från skolan, vården och omsorgen.
Detta väcker ett antal frågor:
Hur länge har KKLs ledning vetat om förlusterna?
Vilka i ledningen har vetat om det? VD? Styrelsens ordförande? Örebro Rådhus VD? Örebro Rådhus ordförande?
Om man inte vetat om det, hur kommer det sig? Har styrelsen, styrelsens ordförande och VD då skött bolaget enligt de regler som finns i aktiebolagslagen?
Hur har kommunikationen varit mellan moderbolaget och moderbolagets ledning (Örebro Rådhus AB) och dotterbolaget (KKL)?
Detta ville jag ha reda på. Därför yrkade jag på att styrelsen skulle få en sådan redogörelse snarast för att kunna avgöra styrelsens, styrelseordförandens och VDns ansvar. För detta är allvarligt. Om det skulle ske i ett privat bolag, skulle styrelsen och VD sannolikt omedelbart tvingas att avgå och en fråga om skadeståndsansar inledas.
Men socialdemokraterna sade nej. De vill inte lyfta detta till öppenhet. De vill mörka vad som skett, och hur det skett. Istället fick koncernVDn ett luddigt uppdrag att "föra samtal" med bolaget. Man begravde frågan helt enkelt.
Det allvarligaste i detta är tyvärr inte att det skett i KKL just nu. Det allvarligaste är den styrande majoritetens syn på de kommunala bolagen. De verkar strunta i aktiebolagslagens krav på hur ett bolag ska skötas. "Det ordnar sig nog" är deras slogan. Och samtidigt sätter de sprätt på miljon efter miljon i högriskaffärer.
Just nu investeras några hundra miljoner i kommunal vindkraft. Sossarna låtsas som om det är en säker vinstmaskin. Men risken för månmiljonförluster är uppenbar. Och hur kommer bolaget då att hantera en situation där förlust efter förlust minskar det egna kapitalet? Kommer man att sopa det under mattan, dölja det för örebroarna, peta in några miljoner i skattepengar och hoppas på att ingen ser det? Precis som man nu gör med KKL?
För denna fråga är stor. Vad hade hänt om styrelsen för KKL redan i mars 2013 fått reda på den allvarliga ekonomiska situationen? Om man då upprättat en kontrollbalansräkning och sett att förlusterna accelererade? Hur många tusenlappar hade man kunnat spara åt skolan, vården och omsorgen då?
Och när de första förlusterna tickar in från vindkraften - kommer styrelsen då att bli underrättad så att man kan ta rätt beslut? Eller kommer miljonförlusterna att gömmas bakom stängda dörrar i bolag som inte styrs enligt lagens krav?
Kommunala bolag är en skvader. Kanske de behövs i marginella undantagsfall, när exempelvis stiftelseformen är det enda alternativet. Annars borde de avvecklas:
För att de stör konkurrens och privat näringsliv.
För att de riskerar välfärd och skattebetalarnas pengar.
För att de minskar öppenhet, transparens och demokratisk styrning.
För att de ökar riskerna för korruption.
Och för att de politiker som sitter i bolagens ledning sällan har en aning om hur de ska styra, och vilka tuffa krav som åvilar en styrelseledamot i ett aktiebolag.
KKL visar detta med all oönskvärd tydlighet.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Ånnaboda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ånnaboda. Visa alla inlägg
2013-09-16
2013-09-09
Glöm den (s)nö som föll i fjol...
Tänk vad förskräckligt det vore om Storstenshöjden och Ånnaboda konferens ägdes av en privat företagare. Det vore oacceptabelt! Man vet ju vad privata företagare vill. Det handlar bara om vinst för dem själva. De kommer att stänga Kilsbergen för örebroarna, bygga nya hus och sätt upp staket.
Nej - det enda som garanterar örebroarnas tillgång till Kilsbergen är att kommunen är kvar som en stark ägare. Kommunen ska aldrig sälja ut den fantastiska tillgång som Ånnaboda och Storstenshöjden är!
Ungefär så lät det från de båda vänsterpartierna för några år sedan. Skrien från socialdemokraterna, Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin, var både högljudda och skrämmande. De försökte verkligen måla upp en bild av att Kilsbergen, Ånnaboda och Storstenshöjden skulle stängas. Att örebroarna inte skulle få komma dit om man inte betalade för sig.
I samma båt som sossarna satt vänsterpartisterna. De överklagade, försenade och försökte på alla sätt stoppa såväl försäljningen av Storstenshöjden som Ånnaboda konferensanläggning. Skälet var enkelt: Kommunen skulle vara kvar som ägare.
Sannolikt betydde detta en del för valutgången 2010. Som de mästare på negativ kampanj sossarna i Örebro är, skapade även denna bild en känsla av att någon (koalitionen som styrde) höll på att sälja ut kommunens tillgångar och stoppa örebroarna från att nå Kilsbergen. Att det inte var vare sig sant eller troligt spelade ingen roll.
Och det märks nu.
För nu är det annat ljud i skällan. Nu säljer sossarna såväl Storstenshöjden som Ånnabodaanläggningen till en nationell exploatör. Just en sådan exploatör som de målade ut som nästan hin onde för några år sedan, är idag hedersgäst vid det socialdemokratiska avtalsbordet.
Hur kan det gå så?
Jag har egentligen inget annat svar än att socialdemokraterna i Örebro helt saknar såväl politisk inriktning som politisk "heder". Ingen kan säga vart de styr Örebro idag. Vad vill de egentligen med den makt de har? Svaret kan väl inte bara vara att låta ombudsmännen gå ut och ställa ledande frågor till örebroarna på vardagskvällarna? Ett parti finns väl för att det finns en politisk vision om ett samhälle man ska bygga. Men inte hos socialdemokraterna i Örebro...
Och den saknade "hedern" visar sig gång efter gång. Baastad & Co kan lova i princip vad som helst före ett val. Men efter valet gäller något helt annat. Det kan handla om skolnedläggningar, om trygghet för de äldre, om jobb i Vivalla eller om föreningslokaler.
Och det kan handla om ett köp av ett par anläggningar som är så fel före ett val, men så rätt efter.
För det är rätt. Det som var rätt för Folkpartiet 2008, är lika rätt idag, när socialdemokraterna genomför den liberala politiken och säljer Storstenshöjden och Kilsbergen. En kommun ska inte driva konferensanläggningar. En kommun ska inte driva slalombackar. Det är något för de privata företagen.
Nu kan Branäs, som jag välkomnar som ägare, exploatör och risktagare, skapa något nytt kring Storstenshöjden och Ånnaboda. För området behöver utvecklas. Det behövs fler stugor, en bättre konferensanläggning, ett bättre hotellboende, mer aktiviteter, en större skidanläggning o.s.v. om det ska finnas någon framtid i Ånnabodaområdet.
Den utvecklingen hade kunnat starta för fem år sedan. Om vi hade fått genomföra våra planer utan att vänsterpartierna på alla sätt satt käppar i hjulen, hade kommunen sparat miljonbelopp, besöksnäringen blivit framgångsrikare, Ånnaboda berikats och örebroarna fått en bättre välfärd. Istället har det blivit år av förseningar, domstolsförhandlingar, tusentals kronor i advokatkostnader, strider mellan kommunen och företagarna, stoppad utveckling och år av fortsatta förluster.
Vad innebär nu detta för kommunen ekonomiskt? Vi har inte fått reda på någonting ännu. Den nuvarande kommunledningen är ju inte så intresserad av att ha en dialog med någon annan än med media. Så jag får gissa:
Då gissar jag följande:
Kilsbergen Konferens och Lodge har ett negativt värde. Skulderna är större än tillgångarna. Det kommunen får betalt kommer inte att täcka skulderna. Kommunen får ta en förlust. Gissningsvis är den på mellan 5 och 10 miljoner kronor.
När kommunen lovar att säkra skidåkningen för Örebro Slalomklubb, betalar man också för det. Det innebär sannolikt att det i princip blir "gratis" att köpa slalombacken. När räntorna är så låga som idag, innebär även en liten ersättning en lånefinansiering.
Och så gissar jag vidare:
I förhandlingarna mellan kommunen (jag gissar att det är Björn Sundin och Staffan Isling som fört dem) har den nuvarande kommunledningen ställt i utsikt att köparen ska få tillgång till ytterligare kommunal mark. Sundin har jobbat med det förslaget under en längre tid, men allt sker som vanligt i hemlighet. Så frågan är nu mer vilka löften som givits, än om några löften givits.
Ur ett kommunalt perspektiv kan alla dessa ovanstående ekonomiska gissningar ändå vara bra för både kommunen och för köparen. För det är sämre att behålla en konferensanläggning som går dåligt, än att sälja den med förlust.
Och det är bättre att betala för en tjänst från en privat företagare, än att driva en slalomanläggning i ett kommunalt förlustbolag.
Och det kan till och med vara bra att ställa ut löften om ytterligare markförsäljningar för att vidareexploatera området. Om Ånnaboda ska kunna utvecklas behövs utveckling på många olika sätt.
Men för demokratins skull borde det ske i öppenhet, och inte bakom stängda dörrar.
Så för örebroarna, Örebro, Storstenshöjden och Ånnaboda är affären bra.
För Branäs, och för Storstenshöjden AB, är den också förhoppningsvis bra.
För oss liberaler, som värnar välfärden och slåss mot illojal konkurrens, är den bra.
Men vad säger egentligen sossarnas förtroendevalda, medlemmar och väljare???
Media: NA, SR, SVT
Nej - det enda som garanterar örebroarnas tillgång till Kilsbergen är att kommunen är kvar som en stark ägare. Kommunen ska aldrig sälja ut den fantastiska tillgång som Ånnaboda och Storstenshöjden är!
Ungefär så lät det från de båda vänsterpartierna för några år sedan. Skrien från socialdemokraterna, Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin, var både högljudda och skrämmande. De försökte verkligen måla upp en bild av att Kilsbergen, Ånnaboda och Storstenshöjden skulle stängas. Att örebroarna inte skulle få komma dit om man inte betalade för sig.
I samma båt som sossarna satt vänsterpartisterna. De överklagade, försenade och försökte på alla sätt stoppa såväl försäljningen av Storstenshöjden som Ånnaboda konferensanläggning. Skälet var enkelt: Kommunen skulle vara kvar som ägare.
Sannolikt betydde detta en del för valutgången 2010. Som de mästare på negativ kampanj sossarna i Örebro är, skapade även denna bild en känsla av att någon (koalitionen som styrde) höll på att sälja ut kommunens tillgångar och stoppa örebroarna från att nå Kilsbergen. Att det inte var vare sig sant eller troligt spelade ingen roll.
Och det märks nu.
För nu är det annat ljud i skällan. Nu säljer sossarna såväl Storstenshöjden som Ånnabodaanläggningen till en nationell exploatör. Just en sådan exploatör som de målade ut som nästan hin onde för några år sedan, är idag hedersgäst vid det socialdemokratiska avtalsbordet.
Hur kan det gå så?
Jag har egentligen inget annat svar än att socialdemokraterna i Örebro helt saknar såväl politisk inriktning som politisk "heder". Ingen kan säga vart de styr Örebro idag. Vad vill de egentligen med den makt de har? Svaret kan väl inte bara vara att låta ombudsmännen gå ut och ställa ledande frågor till örebroarna på vardagskvällarna? Ett parti finns väl för att det finns en politisk vision om ett samhälle man ska bygga. Men inte hos socialdemokraterna i Örebro...
Och den saknade "hedern" visar sig gång efter gång. Baastad & Co kan lova i princip vad som helst före ett val. Men efter valet gäller något helt annat. Det kan handla om skolnedläggningar, om trygghet för de äldre, om jobb i Vivalla eller om föreningslokaler.
Och det kan handla om ett köp av ett par anläggningar som är så fel före ett val, men så rätt efter.
För det är rätt. Det som var rätt för Folkpartiet 2008, är lika rätt idag, när socialdemokraterna genomför den liberala politiken och säljer Storstenshöjden och Kilsbergen. En kommun ska inte driva konferensanläggningar. En kommun ska inte driva slalombackar. Det är något för de privata företagen.
Nu kan Branäs, som jag välkomnar som ägare, exploatör och risktagare, skapa något nytt kring Storstenshöjden och Ånnaboda. För området behöver utvecklas. Det behövs fler stugor, en bättre konferensanläggning, ett bättre hotellboende, mer aktiviteter, en större skidanläggning o.s.v. om det ska finnas någon framtid i Ånnabodaområdet.
Den utvecklingen hade kunnat starta för fem år sedan. Om vi hade fått genomföra våra planer utan att vänsterpartierna på alla sätt satt käppar i hjulen, hade kommunen sparat miljonbelopp, besöksnäringen blivit framgångsrikare, Ånnaboda berikats och örebroarna fått en bättre välfärd. Istället har det blivit år av förseningar, domstolsförhandlingar, tusentals kronor i advokatkostnader, strider mellan kommunen och företagarna, stoppad utveckling och år av fortsatta förluster.
Vad innebär nu detta för kommunen ekonomiskt? Vi har inte fått reda på någonting ännu. Den nuvarande kommunledningen är ju inte så intresserad av att ha en dialog med någon annan än med media. Så jag får gissa:
Då gissar jag följande:
Kilsbergen Konferens och Lodge har ett negativt värde. Skulderna är större än tillgångarna. Det kommunen får betalt kommer inte att täcka skulderna. Kommunen får ta en förlust. Gissningsvis är den på mellan 5 och 10 miljoner kronor.
När kommunen lovar att säkra skidåkningen för Örebro Slalomklubb, betalar man också för det. Det innebär sannolikt att det i princip blir "gratis" att köpa slalombacken. När räntorna är så låga som idag, innebär även en liten ersättning en lånefinansiering.
Och så gissar jag vidare:
I förhandlingarna mellan kommunen (jag gissar att det är Björn Sundin och Staffan Isling som fört dem) har den nuvarande kommunledningen ställt i utsikt att köparen ska få tillgång till ytterligare kommunal mark. Sundin har jobbat med det förslaget under en längre tid, men allt sker som vanligt i hemlighet. Så frågan är nu mer vilka löften som givits, än om några löften givits.
Ur ett kommunalt perspektiv kan alla dessa ovanstående ekonomiska gissningar ändå vara bra för både kommunen och för köparen. För det är sämre att behålla en konferensanläggning som går dåligt, än att sälja den med förlust.
Och det är bättre att betala för en tjänst från en privat företagare, än att driva en slalomanläggning i ett kommunalt förlustbolag.
Och det kan till och med vara bra att ställa ut löften om ytterligare markförsäljningar för att vidareexploatera området. Om Ånnaboda ska kunna utvecklas behövs utveckling på många olika sätt.
Men för demokratins skull borde det ske i öppenhet, och inte bakom stängda dörrar.
Så för örebroarna, Örebro, Storstenshöjden och Ånnaboda är affären bra.
För Branäs, och för Storstenshöjden AB, är den också förhoppningsvis bra.
För oss liberaler, som värnar välfärden och slåss mot illojal konkurrens, är den bra.
Men vad säger egentligen sossarnas förtroendevalda, medlemmar och väljare???
Media: NA, SR, SVT
2013-03-15
Varför Johan Larsson är bättre än Björn Sundin (på att driva bolag)
Sedan socialdemokraterna tog över makten, tillsammans med de i princip lika socialdemokratiska kristdemokraterna och det rätt oliberala lokala centerpartiet, har den kommunala koncernen vuxit med rekordfart.
Det är få som vet, men kommunkoncernens omsättning är idag runt 35 % av kommunens totala omsättning, eller 2,3 jämfört med 6,7 miljarder kronor. Och mer blir det. Med de nya kommunala bolagen riskerar omsättningen i bolagskoncernen Örebro Rådhus AB att nå nya höjder varje år.
Det finns flera skäl till varför kommuner är dåliga ägare till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Jag har berört dem i flera bloggar. Näringslivet blir svagare när kommunens bolag, som aldrig tillåts gå i konkurs, snedvrider konkurrensen. Jobben riskerar att bli färre. Utvecklingstakt och innovationsklimat blir sämre när inte det fria näringslivet är fritt. I samtal med företrädare för det lokala näringslivet nämns just den kommunala bolagshysterin som det viktigaste området för oss liberaler att jobba med. Stora delar av Örebros näringsliv ser fram emot en ny kommunledning efter valet 2014.
Men det finns ytterligare några skäl till varför bolagen är så malplacerade som kommunala ägarintressen. Just nu är alltså runt 25 % av kommunens verksamhet dolda ur demokratisk synvinkel. Den öppna demokratin fungerar inte för en fjärdedel av kommunens verksamhet. Och värre blir det om sossarna får bestämma. Det är inte demokrati och öppenhet som är Sundins eller Baastads fokus.
Det andra skälet är att politiker inte har en aning om hur marknader fungerar. ÖBO styrs idag av en informatör från länsstyrelsen. Örebro Porten har en pastor som ordförande. Kommunstyrelsens ordförande saknar totalt erfarenhet från något annat än politiken. Hennes biträdande har drivit ett eget litet bolag, men saknar all erfarenhet från näringslivet, och har istället all erfarenhet från politik eller politikens närhet (även här med informationsbakgrund).
Är det någon som tror att dessa människor, tillsammans med oss andra som sitter i styrelserna i bolagen, är skickade att leda dem? Knappast. De kommunala bolagen styrs i huvudsak av sina tjänstemän. Politikerna blir bara en potemkinkuliss framför tomheten. Och tomheten är stor. I de flesta kommunala bolagsstyrelser jag suttit i har jag fascinerats över att så få av ledamöterna klarat av att förstå en resultat- eller balansräkning. Det är få som funderar kring riskanalyser, kring strategier och strukturer för bolagets utveckling, eller hur bolaget kan påverka ägaren. Istället handlar det oftast om en kökkenmödding av detaljpolitik som inte passar speciellt väl i bolagssfären.
Just riskerna kan man fundera mer kring denna dag. Såväl SR Örebro som SVT Tvärsnytt skriver idag om tillståndet i Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL). Det har uppenbarligen inte fungerat som det ska. Förlusterna kommer att vara större än vad man beräknat.
Men bolaget kommer inte att gå i konkurs, som det hade gjort för länge sedan om det varit privatägt. Istället kommer det att få ännu mer av kommunala medel, pengar från de mer vinstrika bolagen, för att täcka skulderna. Pengar som kunde gått till vård och skola går nu till ett svart hål i ett kommunalt bolag.
Men tänk om detta inte varit KKL utan ÖBO eller Örebro Porten som stått på öronen. Det händer väl inte, säger du. Inte som det ser ut idag, säger jag, men ingen vet vad som händer i morgon. Eller tänk om det händer med vindkraften när sossarna investerat en miljard i den, eller när bredbandsbolaget blir värdelöst tack vare teknikutvecklingen. Miljoner och miljarder som kommunens skattebetalare måste punga ut med.
Jag har länge drivit frågan om att sälja KKL. Det är inte en kommunal uppgift att driva hotell och konferensanläggningar. Om jag fått fortsätta bestämma hade KKL idag haft en privat ägare. Men sossarna vill annorlunda. (Och de får stöd av KD och C i detta. Det är märkligt hur omgivningen kan påverka människor ideologiskt, och hur ytlig ideologisk övertygelse ändå kan vara...)
Och Björn Sundin vill att kommunen inte bara ska fortsätta driva hotell, stugbyar och konferensanläggningar utan även skidbackar. Det är svårt att förstå att han har någon kompetens inom området överhuvudtaget som skulle innebära att örebroarna kunde känna sig säkra att affären var gynnsam för dem. Riskerna för fortsatta förluster, fortsatt kommunalt stöd och fortsatt illojal konkurrens är uppenbara.
Man kan tycka vad man vill om Johan Larsson och hans bolag. Men hans kompetens inom området skidanläggningar är ljusår större än om man slog ihop alla sossar i hela Örebro (och lade till alla kristdemokrater och centerpartister också). Sannolikt är hans kompetens inom konferenssidan också eoner större.
Men framförallt är det hans kompetens och kunnande som avgör om han blir kvar på marknaden, inte att han har kommunala skattepengar i ryggen. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra på denna öppna marknad och han riskerar inte kommunens kärnverksamheter, omsorgen, förskolan och skolan.
Tyvärr verkar insikten hos kommunledningen om de kommunala bolagens konkurrenshämmande status vara lika djup som en upptorkande vattenpöl. På kommunfullmäktige på onsdag nästa vecka ska kommunstyrelsens ordförande svara på en fråga jag ställt till henne om kommunens illojala konkurrens. Trots att kommunen är anmäld i vart fall två gånger till konkurrensverket, och att ett av ärendena fortfarande är öppet, och det andra kanske kommer att återöppnas, blir hennes svar:
"Det finns ingen illojal konkurrens från de kommunala bolagen."
Tydligare kan det väl inte behovet av ena liberal kommunledning uttryckas.
Media: SR Örebro, SVT Tvärsnytt
Det är få som vet, men kommunkoncernens omsättning är idag runt 35 % av kommunens totala omsättning, eller 2,3 jämfört med 6,7 miljarder kronor. Och mer blir det. Med de nya kommunala bolagen riskerar omsättningen i bolagskoncernen Örebro Rådhus AB att nå nya höjder varje år.
Det finns flera skäl till varför kommuner är dåliga ägare till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Jag har berört dem i flera bloggar. Näringslivet blir svagare när kommunens bolag, som aldrig tillåts gå i konkurs, snedvrider konkurrensen. Jobben riskerar att bli färre. Utvecklingstakt och innovationsklimat blir sämre när inte det fria näringslivet är fritt. I samtal med företrädare för det lokala näringslivet nämns just den kommunala bolagshysterin som det viktigaste området för oss liberaler att jobba med. Stora delar av Örebros näringsliv ser fram emot en ny kommunledning efter valet 2014.
Men det finns ytterligare några skäl till varför bolagen är så malplacerade som kommunala ägarintressen. Just nu är alltså runt 25 % av kommunens verksamhet dolda ur demokratisk synvinkel. Den öppna demokratin fungerar inte för en fjärdedel av kommunens verksamhet. Och värre blir det om sossarna får bestämma. Det är inte demokrati och öppenhet som är Sundins eller Baastads fokus.
Det andra skälet är att politiker inte har en aning om hur marknader fungerar. ÖBO styrs idag av en informatör från länsstyrelsen. Örebro Porten har en pastor som ordförande. Kommunstyrelsens ordförande saknar totalt erfarenhet från något annat än politiken. Hennes biträdande har drivit ett eget litet bolag, men saknar all erfarenhet från näringslivet, och har istället all erfarenhet från politik eller politikens närhet (även här med informationsbakgrund).
Är det någon som tror att dessa människor, tillsammans med oss andra som sitter i styrelserna i bolagen, är skickade att leda dem? Knappast. De kommunala bolagen styrs i huvudsak av sina tjänstemän. Politikerna blir bara en potemkinkuliss framför tomheten. Och tomheten är stor. I de flesta kommunala bolagsstyrelser jag suttit i har jag fascinerats över att så få av ledamöterna klarat av att förstå en resultat- eller balansräkning. Det är få som funderar kring riskanalyser, kring strategier och strukturer för bolagets utveckling, eller hur bolaget kan påverka ägaren. Istället handlar det oftast om en kökkenmödding av detaljpolitik som inte passar speciellt väl i bolagssfären.
Just riskerna kan man fundera mer kring denna dag. Såväl SR Örebro som SVT Tvärsnytt skriver idag om tillståndet i Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL). Det har uppenbarligen inte fungerat som det ska. Förlusterna kommer att vara större än vad man beräknat.
Men bolaget kommer inte att gå i konkurs, som det hade gjort för länge sedan om det varit privatägt. Istället kommer det att få ännu mer av kommunala medel, pengar från de mer vinstrika bolagen, för att täcka skulderna. Pengar som kunde gått till vård och skola går nu till ett svart hål i ett kommunalt bolag.
Men tänk om detta inte varit KKL utan ÖBO eller Örebro Porten som stått på öronen. Det händer väl inte, säger du. Inte som det ser ut idag, säger jag, men ingen vet vad som händer i morgon. Eller tänk om det händer med vindkraften när sossarna investerat en miljard i den, eller när bredbandsbolaget blir värdelöst tack vare teknikutvecklingen. Miljoner och miljarder som kommunens skattebetalare måste punga ut med.
Jag har länge drivit frågan om att sälja KKL. Det är inte en kommunal uppgift att driva hotell och konferensanläggningar. Om jag fått fortsätta bestämma hade KKL idag haft en privat ägare. Men sossarna vill annorlunda. (Och de får stöd av KD och C i detta. Det är märkligt hur omgivningen kan påverka människor ideologiskt, och hur ytlig ideologisk övertygelse ändå kan vara...)
Och Björn Sundin vill att kommunen inte bara ska fortsätta driva hotell, stugbyar och konferensanläggningar utan även skidbackar. Det är svårt att förstå att han har någon kompetens inom området överhuvudtaget som skulle innebära att örebroarna kunde känna sig säkra att affären var gynnsam för dem. Riskerna för fortsatta förluster, fortsatt kommunalt stöd och fortsatt illojal konkurrens är uppenbara.
Man kan tycka vad man vill om Johan Larsson och hans bolag. Men hans kompetens inom området skidanläggningar är ljusår större än om man slog ihop alla sossar i hela Örebro (och lade till alla kristdemokrater och centerpartister också). Sannolikt är hans kompetens inom konferenssidan också eoner större.
Men framförallt är det hans kompetens och kunnande som avgör om han blir kvar på marknaden, inte att han har kommunala skattepengar i ryggen. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra på denna öppna marknad och han riskerar inte kommunens kärnverksamheter, omsorgen, förskolan och skolan.
Tyvärr verkar insikten hos kommunledningen om de kommunala bolagens konkurrenshämmande status vara lika djup som en upptorkande vattenpöl. På kommunfullmäktige på onsdag nästa vecka ska kommunstyrelsens ordförande svara på en fråga jag ställt till henne om kommunens illojala konkurrens. Trots att kommunen är anmäld i vart fall två gånger till konkurrensverket, och att ett av ärendena fortfarande är öppet, och det andra kanske kommer att återöppnas, blir hennes svar:
"Det finns ingen illojal konkurrens från de kommunala bolagen."
Tydligare kan det väl inte behovet av ena liberal kommunledning uttryckas.
Media: SR Örebro, SVT Tvärsnytt
2013-01-16
Kan man sälja nåt man inte äger?
I går presenterade kommunledningen förslaget om att slå ihop försäljningen av Ånnabodaanläggningen (Kilsbergen Konferens och Lodge KKL) med Storstenshöjden. Det var inte oväntat. Sannolikt har det varit på gång länge, en del av den hemliga plan som Björn Sundin hade redan förra sommaren (då han skickade tillbaka de pengar som Storstenshöjden AB betalat in för att få köpa Stortstenhöjden. Det spel han spelat under hösten har varit en illa skött hantering av ett avtal och av en privat näringsidkare.
Det som nu ska ske är alltså att Sundin slår samman försäljningen av Storstenshöjden med KKL. Meningen är att de båda ska stärka varandra, vilket är en rätt naturlig tanke. Men det finns rätt många frågetecken. Låt mig lista några:
Björn Sundin har hittat på att man ska sockra budet på Ånnaboda genom att lägga in mer kommunal mark i området. Den marken ska sedan kunna bebyggas. Förra perioden, när vi ville sälja KKL, var sossarna emot. Inga privata intressenter skulle få komma in. De riskerade att stänga området för allmänheten. Men nu kan Sundin till och med tänka sig att stänga ännu mer genom att ge privata företagare mer byggbar mark, mark som idag är natur, öppen för alla. (Om det är lagligt, eller otillåtet företagsstöd, är osäkert)
Skjutfältet har utökat sitt skyddsområde för buller. Hela Ånnaboda är i princip obebyggbart. Men det gäller permanentboende. Sannolikt kan man få bygga olika former av boenden där man bara bor tillfälligt, hotell, lägenheter eller stugbyar. Men är det rimligt att försöka sälja något där man inte har en aning om vad man kan få göra med området?
Men framförallt har något annat hänt. Storstenshöjden AB har stämt Örebro kommun. Man vill att kommunen ska tvingas sälja i enlighet med det kommunfullmäktigebeslut som fattades 2009. Örebro kommun har beslutat att sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB. Pengarna har betalats. Men kommunen har inte uppfyllt sitt åtagande.
Så länge det tvistemål pågår som skapats av Björn Sundins agerande vet inte kommunen om man äger Storstenshöjden. Det kan vara så att Örebro tingsrätt om något år kommer fram till att Örebro kommun ska sälja till Storstenshöjden AB. Då kan ju inte Örebro kommun ha sålt anläggningen till någon annan. I så fall riskerar Björn Sundin att ha orsakat kommunen skadestånd på tiotals miljoner.
Och hur ska företagare kunna lita på Björn Sundin, Lena Baastad och Örebro kommun? När de två viktigaste kommunalråden kan tänka sig att sälja saker som de inte har en aning om ifall de äger eller inte - kan man då lita på dem i andra avtalsprocesser?
Örebro kommun förfaller på område efter omräde under Baastads och Sundins ledning. Nu försöker de sälja saker som de inte vet om de äger. I andra sammanhang skulle det beskrivas som något betydligt allvarligare än vad som hittills gjorts.
Om jag får gissa så har Björn Sundin redan bestämt vem som ska köpa KKL och Storstenshöjden. Det blir något av de kommunala bolagen, och kanske specifikt Gustavsviks Resorts AB (som det nu heter). Avslöjande i detta var vad Lena Baastad sa i kommunstyrelsen när namnbytet var uppe. Fredrik Persson frågade varför det hette Resorts (plural) och inte Resort (singular). Baastad svarade: Man kan ju lägga in andra anläggningar... innan hon abrupt avslutade mitt i meningen när hon insåg vad hon sade.
Men frågan är: Kommer verkligen Lena Baastad och Björn Sundin undan med att sälja något de inte vet om de äger? Och vad säger kommunens revisorer? Är det verkligen så att man kan föreslå ansvarsfrihet för kommunalråd som agerar så här?
Det som nu ska ske är alltså att Sundin slår samman försäljningen av Storstenshöjden med KKL. Meningen är att de båda ska stärka varandra, vilket är en rätt naturlig tanke. Men det finns rätt många frågetecken. Låt mig lista några:
Björn Sundin har hittat på att man ska sockra budet på Ånnaboda genom att lägga in mer kommunal mark i området. Den marken ska sedan kunna bebyggas. Förra perioden, när vi ville sälja KKL, var sossarna emot. Inga privata intressenter skulle få komma in. De riskerade att stänga området för allmänheten. Men nu kan Sundin till och med tänka sig att stänga ännu mer genom att ge privata företagare mer byggbar mark, mark som idag är natur, öppen för alla. (Om det är lagligt, eller otillåtet företagsstöd, är osäkert)
Skjutfältet har utökat sitt skyddsområde för buller. Hela Ånnaboda är i princip obebyggbart. Men det gäller permanentboende. Sannolikt kan man få bygga olika former av boenden där man bara bor tillfälligt, hotell, lägenheter eller stugbyar. Men är det rimligt att försöka sälja något där man inte har en aning om vad man kan få göra med området?
Men framförallt har något annat hänt. Storstenshöjden AB har stämt Örebro kommun. Man vill att kommunen ska tvingas sälja i enlighet med det kommunfullmäktigebeslut som fattades 2009. Örebro kommun har beslutat att sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB. Pengarna har betalats. Men kommunen har inte uppfyllt sitt åtagande.
Så länge det tvistemål pågår som skapats av Björn Sundins agerande vet inte kommunen om man äger Storstenshöjden. Det kan vara så att Örebro tingsrätt om något år kommer fram till att Örebro kommun ska sälja till Storstenshöjden AB. Då kan ju inte Örebro kommun ha sålt anläggningen till någon annan. I så fall riskerar Björn Sundin att ha orsakat kommunen skadestånd på tiotals miljoner.
Och hur ska företagare kunna lita på Björn Sundin, Lena Baastad och Örebro kommun? När de två viktigaste kommunalråden kan tänka sig att sälja saker som de inte har en aning om ifall de äger eller inte - kan man då lita på dem i andra avtalsprocesser?
Örebro kommun förfaller på område efter omräde under Baastads och Sundins ledning. Nu försöker de sälja saker som de inte vet om de äger. I andra sammanhang skulle det beskrivas som något betydligt allvarligare än vad som hittills gjorts.
Om jag får gissa så har Björn Sundin redan bestämt vem som ska köpa KKL och Storstenshöjden. Det blir något av de kommunala bolagen, och kanske specifikt Gustavsviks Resorts AB (som det nu heter). Avslöjande i detta var vad Lena Baastad sa i kommunstyrelsen när namnbytet var uppe. Fredrik Persson frågade varför det hette Resorts (plural) och inte Resort (singular). Baastad svarade: Man kan ju lägga in andra anläggningar... innan hon abrupt avslutade mitt i meningen när hon insåg vad hon sade.
Men frågan är: Kommer verkligen Lena Baastad och Björn Sundin undan med att sälja något de inte vet om de äger? Och vad säger kommunens revisorer? Är det verkligen så att man kan föreslå ansvarsfrihet för kommunalråd som agerar så här?
2012-11-26
Korruptionens miljöer
Örebro är på fel väg. På område efter område skapar socialdemokraternas politik problem. Det handlar om en politik som riskerar jobb och utveckling.
Vi ser socialdemokraterna nu öka den illojala konkurrensen genom fler och fler kommunala bolag.
Vi ser socialdemokraterna nu strunta i upphandlingslagstiftningen och gynna enskilda företag.
Vi ser socialdemokraterna nu försöka återkommunalisera skidbackar och konferenscentra.
Vi ser socialdemokraterna nu förhala entreprenader och valfrihetssystem.
Vi ser socialdemokraterna nu stoppa universitetssamarbete.
Det finns många risker med den politik som nu förs. Under den förra perioden hade Örebro en bättre utveckling än Sverige nationellt. Den trenden är nu sannolikt vänd. Arbetsmarknaden i Örebro utvecklas sannolikt sämre än rikssnittet även om trenderna svajar en del.
Men det som nu sker har också andra effekter. Effekter som är allvarligare för demokrati och förtroende för det offentliga.
Just nu bygger socialdemokraterna en grund för ökade risker för korruption. Det är inte detsamma som att vi kommer att se korruption i Örebro. Men riskerna för det ökar.
Låt mig peka på tre exempel:
För det första: Den pågående bolagiseringen av kommunala uppgifter.
Ser man var svensk korruption upptäckts är kommunala bolag framträdande. I hela korruptionshärvan i Göteborg är det de kommunala bolagen som är centrum.
För det andra: Gynnande av vissa.
Under Koalition Örebro bildades det nya Gustavsviksbolaget med tio lokala riskkapitalister. Bildandet skedde mot min vilja. Jag menar att det är fel väg att gå av flera skäl. Men ett av de tyngsta är att kommunen och ett kommunalt bolag (Örebro Porten AB) medvetet väljer att gynna ett mindre antal riskkapitalister. Deras medverkan sker inte av godhet. De är med för att de vet att det finns en ekonomisk uppsida. Byggrätter. Mark. Tillgång till politikernas och ledande tjänstemäns öra. Är det en rimlig väg att gå? Jag menar att det är fel. Alla företag och företagare, alla lokala och nationella riskkapitalister ska behandlas lika.
Nu fortsätter sannolikt denna utveckling. I morgon kommer Örebro Rådhus AB att fatta beslut om att sälja Ånnaboda konferens (KKL) och Storstenshöjden i ett paket. Sannolik köpare är Gustavsvik med alla de riskkapitalister som finns där och som söker vinster. Och sedan vindkraftbolaget, avfallsbolaget, Västerport...
För det tredje: Kommunens maktanspråk.
Jag ska bara beröra Storstenshöjden marginellt. Men den kontext hela denna soppa finns i handlar om en kommun och kommunalråd som väljer att använda sin och kommunens makt mot enskilda företagare. Hur detta kommer att påverka enskilda företags förhållande till kommunen är både intressant och problematiskt.
---
Åter - jag säger inte att vi nu kommer att få se korruption i Örebro kommun eller några av de bolag som kommunen äger. Men varje enskilt beslut lägger ytterligare en sten i den riskryggsäck som kommunen bär på.
För några månader sedan hade vi en debatt i kommunfullmäktige om åtgärder mot korruption. Det blev en hetsig debatt, där kommunalrådet Lennart Bondeson bland annat beskyllde mig för att sakna självinsikt (när mikrofonerna var avstängda), när jag krävde svar av Lena Baastad om var arbetet fanns. För ett år sedan lade moderaterna ett initiativ kring en åtgärdsplan mot korruption. Tiden går men inget händer.
Det finns ibland en tro att korruption bara sker hos de där andra, de onda. Men det finns inte onda eller goda människor. Vi är alla offer för de omständigheter vi utsätts för. Och som politiker bör man minimera de omständigheter som leder till risk för korruption. Det innebär färre kommunala bolag, mindre riskabla samarbeten mellan kommun och riskkapitalister och mindre kommunalt maktspråk mot enskilda företag.
Vi ser socialdemokraterna nu öka den illojala konkurrensen genom fler och fler kommunala bolag.
Vi ser socialdemokraterna nu strunta i upphandlingslagstiftningen och gynna enskilda företag.
Vi ser socialdemokraterna nu försöka återkommunalisera skidbackar och konferenscentra.
Vi ser socialdemokraterna nu förhala entreprenader och valfrihetssystem.
Vi ser socialdemokraterna nu stoppa universitetssamarbete.
Det finns många risker med den politik som nu förs. Under den förra perioden hade Örebro en bättre utveckling än Sverige nationellt. Den trenden är nu sannolikt vänd. Arbetsmarknaden i Örebro utvecklas sannolikt sämre än rikssnittet även om trenderna svajar en del.
Men det som nu sker har också andra effekter. Effekter som är allvarligare för demokrati och förtroende för det offentliga.
Just nu bygger socialdemokraterna en grund för ökade risker för korruption. Det är inte detsamma som att vi kommer att se korruption i Örebro. Men riskerna för det ökar.
Låt mig peka på tre exempel:
För det första: Den pågående bolagiseringen av kommunala uppgifter.
Ser man var svensk korruption upptäckts är kommunala bolag framträdande. I hela korruptionshärvan i Göteborg är det de kommunala bolagen som är centrum.
För det andra: Gynnande av vissa.
Under Koalition Örebro bildades det nya Gustavsviksbolaget med tio lokala riskkapitalister. Bildandet skedde mot min vilja. Jag menar att det är fel väg att gå av flera skäl. Men ett av de tyngsta är att kommunen och ett kommunalt bolag (Örebro Porten AB) medvetet väljer att gynna ett mindre antal riskkapitalister. Deras medverkan sker inte av godhet. De är med för att de vet att det finns en ekonomisk uppsida. Byggrätter. Mark. Tillgång till politikernas och ledande tjänstemäns öra. Är det en rimlig väg att gå? Jag menar att det är fel. Alla företag och företagare, alla lokala och nationella riskkapitalister ska behandlas lika.
Nu fortsätter sannolikt denna utveckling. I morgon kommer Örebro Rådhus AB att fatta beslut om att sälja Ånnaboda konferens (KKL) och Storstenshöjden i ett paket. Sannolik köpare är Gustavsvik med alla de riskkapitalister som finns där och som söker vinster. Och sedan vindkraftbolaget, avfallsbolaget, Västerport...
För det tredje: Kommunens maktanspråk.
Jag ska bara beröra Storstenshöjden marginellt. Men den kontext hela denna soppa finns i handlar om en kommun och kommunalråd som väljer att använda sin och kommunens makt mot enskilda företagare. Hur detta kommer att påverka enskilda företags förhållande till kommunen är både intressant och problematiskt.
---
Åter - jag säger inte att vi nu kommer att få se korruption i Örebro kommun eller några av de bolag som kommunen äger. Men varje enskilt beslut lägger ytterligare en sten i den riskryggsäck som kommunen bär på.
För några månader sedan hade vi en debatt i kommunfullmäktige om åtgärder mot korruption. Det blev en hetsig debatt, där kommunalrådet Lennart Bondeson bland annat beskyllde mig för att sakna självinsikt (när mikrofonerna var avstängda), när jag krävde svar av Lena Baastad om var arbetet fanns. För ett år sedan lade moderaterna ett initiativ kring en åtgärdsplan mot korruption. Tiden går men inget händer.
Det finns ibland en tro att korruption bara sker hos de där andra, de onda. Men det finns inte onda eller goda människor. Vi är alla offer för de omständigheter vi utsätts för. Och som politiker bör man minimera de omständigheter som leder till risk för korruption. Det innebär färre kommunala bolag, mindre riskabla samarbeten mellan kommun och riskkapitalister och mindre kommunalt maktspråk mot enskilda företag.
2012-11-14
Storstenshöjden: Sundins dolda agenda
Är detta den sista bloggen om Storstenshöjden och det lilla bolagets strid mot den stora draken, den socialdemokratiskt styrda Örebro kommun? Jag ska ärligt säga - Jag vet inte.
Men de senaste dagarna har jag kollat vidare kring varför det blivit som det blivit och varför Björn Sundin agerat som han gjort. Och en ny bild träder fram. En bild där den socialdemokratiska agendan blir tydlig och deras agerande kring såväl Storstenshöjden som Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL), mer känt som Ånnaboda konferens.
Socialdemokraterna har varit tydliga i sin politik. De vill inte att kommunen ska sälja Storstenshöjden. De har röstat emot och reserverat sig. Och de vill inte sälja hela KKL. Här finns ett mer socialistiskt förslag, lanserat av Björn Sundin för ungefär ett år sedan, där KKL fortsätter att delägas av Örebro kommun, till minst 10 % men kanske mer (det beror på om Sundin bestämmer - då blir det minst 30 %, eller om Rasmus Persson (c) bestämmer då det blir mindre än 30 %.).
När det gäller KKL har Sundin hämtat sina idéer från Gustavsvikslösningen. Där äger kommunen genom ÖrebroPorten AB 51 % i det bolag som i sin tur äger marken kring Gustavsvik. De övriga 49 % ägs av 10 lokala riskkapitalister. Deras uppsida är att de får delta i framtida byggnationer kring Gustavsvik, där de förhoppningsvis (för dem) kan kamma hem storkovan.
Nu vill Sundin sälja delar av KKL på samma sätt. Men det är inte lika högt tryck på att bygga kring Ånnaboda som det är kring Gustavsvik. Så hur ska riskkapitalisterna få en uppsida på sin investering? Sundins första drag var att lägga in mer mark i KKL. Det finns förslag på markområden som KKL skulle kunna använda till stugbyar, anläggningar och annat. Men det räckte inte. Det fanns ändå inget intresse.
Vad gjorde Sundin då?
Ibland spelar slumpen en roll. Gustavsvik rekryterade en ny VD med mycket stor erfarenhet från besöksnäringen, Magnus Nilsson. Nilsson tillträdde i juni. Och nu började det hända saker.
Under hösten 2012 har Magnus Nilsson varit uppe och kollat på KKL och Storstenshöjden. Han har fört samtal med olika intressenter kring Gustavsvik. Men det har inte varit någon offentlig diskussion.
Nilsson har tagit Sundins gamla idé kring KKL och pimpat den. Eftersom det inte fanns någon uppsida för riskkapitalisterna med bara KKL och lite mer mark, kom idén upp att också lägga in Storstenshöjden. Storstenshöjden och marken runt omkring kanske kunde skapa intresse bland riskkapitalet. Runt backen finns sannolikt större möjligheter att bygga intressanta stugbyar, där riskkapitalet kan casha in.
Då fanns ju bara två problem. Det fanns ett beslut att sälja backen till Storstenshöjden AB. Och om detta löstes som Sundin ville så måste det finnas någon som drev backen.
Och det som sedan skett är historia. Sundin har kastat allt grus han kunnat i försäljningsprocessen. Och hans krav på Storstenshöjden AB är att de åter ska bli arrendatorer och drifta backen.
Sundin har fått som han vill. Med all den makt han som kommunalråd har så har han knäckt en lokal företagare, återkommunaliserat såväl KKL som Storstenshöjden, och räddat(?) skidåkningen.
Är detta då sanningen? Jag vet inte. Men det finns mycket som talar för det. Inte minst det som hände på kommunstyrelsen i tisdags, i ett helt annat ärende.
Gustavsvik ska byta namn. Nu ska det heta Gustavsvik Resorts AB. På en fråga från Fredrik Persson, om varför det heter Resorts (flera anläggningar) och inte Resort (en anläggning) blir svaret svävande. Men så säger Lena Baastad ungefär så här:
"Man kan ju tänka sig att man lägger in fler anläggningar i det..." och låter frågan hänga öppen.
Tänkte hon i det skedet på KKL och Storstenshöjden?
Men de senaste dagarna har jag kollat vidare kring varför det blivit som det blivit och varför Björn Sundin agerat som han gjort. Och en ny bild träder fram. En bild där den socialdemokratiska agendan blir tydlig och deras agerande kring såväl Storstenshöjden som Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL), mer känt som Ånnaboda konferens.
Socialdemokraterna har varit tydliga i sin politik. De vill inte att kommunen ska sälja Storstenshöjden. De har röstat emot och reserverat sig. Och de vill inte sälja hela KKL. Här finns ett mer socialistiskt förslag, lanserat av Björn Sundin för ungefär ett år sedan, där KKL fortsätter att delägas av Örebro kommun, till minst 10 % men kanske mer (det beror på om Sundin bestämmer - då blir det minst 30 %, eller om Rasmus Persson (c) bestämmer då det blir mindre än 30 %.).
När det gäller KKL har Sundin hämtat sina idéer från Gustavsvikslösningen. Där äger kommunen genom ÖrebroPorten AB 51 % i det bolag som i sin tur äger marken kring Gustavsvik. De övriga 49 % ägs av 10 lokala riskkapitalister. Deras uppsida är att de får delta i framtida byggnationer kring Gustavsvik, där de förhoppningsvis (för dem) kan kamma hem storkovan.
Nu vill Sundin sälja delar av KKL på samma sätt. Men det är inte lika högt tryck på att bygga kring Ånnaboda som det är kring Gustavsvik. Så hur ska riskkapitalisterna få en uppsida på sin investering? Sundins första drag var att lägga in mer mark i KKL. Det finns förslag på markområden som KKL skulle kunna använda till stugbyar, anläggningar och annat. Men det räckte inte. Det fanns ändå inget intresse.
Vad gjorde Sundin då?
Ibland spelar slumpen en roll. Gustavsvik rekryterade en ny VD med mycket stor erfarenhet från besöksnäringen, Magnus Nilsson. Nilsson tillträdde i juni. Och nu började det hända saker.
Under hösten 2012 har Magnus Nilsson varit uppe och kollat på KKL och Storstenshöjden. Han har fört samtal med olika intressenter kring Gustavsvik. Men det har inte varit någon offentlig diskussion.
Nilsson har tagit Sundins gamla idé kring KKL och pimpat den. Eftersom det inte fanns någon uppsida för riskkapitalisterna med bara KKL och lite mer mark, kom idén upp att också lägga in Storstenshöjden. Storstenshöjden och marken runt omkring kanske kunde skapa intresse bland riskkapitalet. Runt backen finns sannolikt större möjligheter att bygga intressanta stugbyar, där riskkapitalet kan casha in.
Då fanns ju bara två problem. Det fanns ett beslut att sälja backen till Storstenshöjden AB. Och om detta löstes som Sundin ville så måste det finnas någon som drev backen.
Och det som sedan skett är historia. Sundin har kastat allt grus han kunnat i försäljningsprocessen. Och hans krav på Storstenshöjden AB är att de åter ska bli arrendatorer och drifta backen.
Sundin har fått som han vill. Med all den makt han som kommunalråd har så har han knäckt en lokal företagare, återkommunaliserat såväl KKL som Storstenshöjden, och räddat(?) skidåkningen.
Är detta då sanningen? Jag vet inte. Men det finns mycket som talar för det. Inte minst det som hände på kommunstyrelsen i tisdags, i ett helt annat ärende.
Gustavsvik ska byta namn. Nu ska det heta Gustavsvik Resorts AB. På en fråga från Fredrik Persson, om varför det heter Resorts (flera anläggningar) och inte Resort (en anläggning) blir svaret svävande. Men så säger Lena Baastad ungefär så här:
"Man kan ju tänka sig att man lägger in fler anläggningar i det..." och låter frågan hänga öppen.
Tänkte hon i det skedet på KKL och Storstenshöjden?
2012-03-10
Ånnaboda - 2 fel av 2 möjliga...
När vi den förra mandatperioden fick ta över sorgebarnet Ånnaboda, eller Kilsbergen i Örebro AB, eller Kilsbergen konferens och lodge, var vi fullt fokuserade på att sälja hela anläggningen. Skälet var enkelt. En kommun vare sig ska eller får driva en konferensanläggning. Det är utanför den kommunala kompetensen och riskerar att snedvrida konkurrensen med de privata företag som jobbar i denna rätt riskabla bransch.
Vi trodde vi hade en enighet över blockgränserna kring denna försäljning. Socialdemokraterna hade i vart fall inte sagt något annat. Men sedan började det närma sig valet 2010. Då blev plötsligt Ånnaboda en valfråga. Socialdemokraterna kunde inte tänka sig att sälja ut Ånnaboda. Ånnaboda skulle vara en angelägenhet för örebroarna, som det alltid varit.
Vi fortsatte vårt arbete med en försäljning av själva konferensanläggningen. Vårt syfte var tydligt: Örebro kommun ska inte äga eller vara inblandad i en konferensanläggning. Men Örebro kommun ska äga och kontrollera marken, den mark som är grunden för friluftslivet i Ånnaboda. Samtidigt kom dock problemen med vattendomen i Storstenshöjden. Vår bedömning var att vi skulle få ett bättre pris för anläggningen om vi avvaktade vattendomen. Men så fort den var på plats skulle försäljningen ske.
Under hösten 2011 kom det signaler om att främst Björn Sundin (s) hade andra tankar för Ånnaboda. Det handlade om att han vare sig ville fullfölja försäljningen av Storstenshöjden eller Ånnaboda. Istället skulle ett bolag som hade kommunen som storägare ta över båda anläggningarna. Därefter skulle riskkapital bjudas in för att exploatera friluftsanläggningen och skidbacken. Men under hela hösten förnekade såväl Sundin som Lena Baastad att något sådant pågick. Det fanns inga pågående förhandlingar. Det fanns inget annat uppdrag än att sälja Kilsbergen i Örebro AB.
Nu ser vi åter hur beslut fattas bakom stängda dörrar. Vi ser också hur ovarsam såväl Sundin som Baastad är med sanningen. För nu finns ett förslag som Nerikes Allehanda rapporterar om idag.
Förslaget går i korthet ut på:
Kommunen säljer ca 70 % av Kilsbergen i Örebro AB till olika riskkapitalister.
Kommunen ser över planerna för Ånnabodaområdet för att göra det möjligt att bygga hotell, stugbyar och anläggningar.
Bolaget får köpa mark i Ånnaboda från kommunen.
Bolaget bygger hotell, stugbyar och anläggningar.
Man kan enkelt säga att det är två fel av två möjliga.
Det första felet är att kommunen blir kvar som delägare. Varför ska Örebro kommun vara delägare i en konferensanläggning? Varför ska Örebro kommun deläga hotell och stugbyar? Det finns inga skäl överhuvudtaget.
Istället finns det uppenbara risker. Det som nu läggs upp på bordet handlar om mångmiljoninvesteringar. Ska örebroarnas skattepengar riskeras på hotellbyggen och stugbyar? Och om det går åt pipan, vem står med Svarte Petter? Självklart Örebro kommun. Örebro kommun kommer inte att kunna acceptera att vem som helst tar över. Istället riskerar man att bli helägare till konferensanläggningen igen, denna gång kompletterad med hotell och stugbyar...
Vill örebroarna att pengar som borde gå till bättre förskolor, fler lärare i grundskolan och mer personal på äldreboendena ska gå till riskkapital i hotell och stugbyar? Jag är tveksam.
Det andra felet är att kommunen nu släpper kontrollen över området. En minoritetsandel i ett bolag skapar ingen kontroll. Istället riskerar man en kraftig exploatering av hela Ånnaboda friluftsområde. Nu ska det byggas hotell. Då stängs delar av området för allmänheten. Sen ska det byggas stugbyar. Ännu mer stängs för allmänheten. Och anläggningar - sannolikt stängs ännu mer av för örebroarna.
Men - säger säkert sossarna - vi har kvar planmonopolet. Problemet är att detta monopol sannolikt sätts ur spel. För vad måste Sundin lova sina riskkapitalister? Jo - avkastning på kapitalet. Och hur får de avkastning på kapitalet? Jo - exploatering av Ånnaboda. Så om Sundin och Baastad i sina förhandlingar är ärliga mot riskkapitalisterna säger de antingen att de inte kommer att få avkastning på sitt kapital, därför att kommunen inte kommer att tillåta exploatering.
Eller så kommer de att säga att de kommer att se till så att planerna förändras tillräckligt mycket för att göra det möjligt för en god avkastning. Då måste de också vara ärliga mot örebroarna och säga att Ånnabodas tid som centrum för allmänhetens friluftsliv är över. Området kommer att stängas, bebyggas och avgiftsbeläggas.
Riskerna för en än kraftigare expoatering är också stora. Om bolaget inte går så bra som riskkapitalisterna trott, blir sannolikheten stor att man kräver ännu större exploateringsmöjligheter, för att kunna tjäna pengar snabbare. Mer byggnation, försäljning av mark och fastigheter till företag eller privatpersoner riskerar att stänga Ånnaboda än mer.
Men den bild Lena Baastad försöker sätta i dagens Nerikes Allehanda är en annan...
Ånnaboda måste få fortsätta att vara örebroarnas friluftsparadis. Därför är Ånnaboda för värdefullt för att sossarna ska leka hotellägare och riskkapitalister. Därför ska inte Ånnaboda stängas och exploateras för att tillgodose ett antal riskkapitalisters behov av avkastning på sitt kapital. Därför ska konferensanläggningen säljas, men marken behållas av Örebro kommun.
Media: NA
Vi trodde vi hade en enighet över blockgränserna kring denna försäljning. Socialdemokraterna hade i vart fall inte sagt något annat. Men sedan började det närma sig valet 2010. Då blev plötsligt Ånnaboda en valfråga. Socialdemokraterna kunde inte tänka sig att sälja ut Ånnaboda. Ånnaboda skulle vara en angelägenhet för örebroarna, som det alltid varit.
Vi fortsatte vårt arbete med en försäljning av själva konferensanläggningen. Vårt syfte var tydligt: Örebro kommun ska inte äga eller vara inblandad i en konferensanläggning. Men Örebro kommun ska äga och kontrollera marken, den mark som är grunden för friluftslivet i Ånnaboda. Samtidigt kom dock problemen med vattendomen i Storstenshöjden. Vår bedömning var att vi skulle få ett bättre pris för anläggningen om vi avvaktade vattendomen. Men så fort den var på plats skulle försäljningen ske.
Under hösten 2011 kom det signaler om att främst Björn Sundin (s) hade andra tankar för Ånnaboda. Det handlade om att han vare sig ville fullfölja försäljningen av Storstenshöjden eller Ånnaboda. Istället skulle ett bolag som hade kommunen som storägare ta över båda anläggningarna. Därefter skulle riskkapital bjudas in för att exploatera friluftsanläggningen och skidbacken. Men under hela hösten förnekade såväl Sundin som Lena Baastad att något sådant pågick. Det fanns inga pågående förhandlingar. Det fanns inget annat uppdrag än att sälja Kilsbergen i Örebro AB.
Nu ser vi åter hur beslut fattas bakom stängda dörrar. Vi ser också hur ovarsam såväl Sundin som Baastad är med sanningen. För nu finns ett förslag som Nerikes Allehanda rapporterar om idag.
Förslaget går i korthet ut på:
Kommunen säljer ca 70 % av Kilsbergen i Örebro AB till olika riskkapitalister.
Kommunen ser över planerna för Ånnabodaområdet för att göra det möjligt att bygga hotell, stugbyar och anläggningar.
Bolaget får köpa mark i Ånnaboda från kommunen.
Bolaget bygger hotell, stugbyar och anläggningar.
Man kan enkelt säga att det är två fel av två möjliga.
Det första felet är att kommunen blir kvar som delägare. Varför ska Örebro kommun vara delägare i en konferensanläggning? Varför ska Örebro kommun deläga hotell och stugbyar? Det finns inga skäl överhuvudtaget.
Istället finns det uppenbara risker. Det som nu läggs upp på bordet handlar om mångmiljoninvesteringar. Ska örebroarnas skattepengar riskeras på hotellbyggen och stugbyar? Och om det går åt pipan, vem står med Svarte Petter? Självklart Örebro kommun. Örebro kommun kommer inte att kunna acceptera att vem som helst tar över. Istället riskerar man att bli helägare till konferensanläggningen igen, denna gång kompletterad med hotell och stugbyar...
Vill örebroarna att pengar som borde gå till bättre förskolor, fler lärare i grundskolan och mer personal på äldreboendena ska gå till riskkapital i hotell och stugbyar? Jag är tveksam.
Det andra felet är att kommunen nu släpper kontrollen över området. En minoritetsandel i ett bolag skapar ingen kontroll. Istället riskerar man en kraftig exploatering av hela Ånnaboda friluftsområde. Nu ska det byggas hotell. Då stängs delar av området för allmänheten. Sen ska det byggas stugbyar. Ännu mer stängs för allmänheten. Och anläggningar - sannolikt stängs ännu mer av för örebroarna.
Men - säger säkert sossarna - vi har kvar planmonopolet. Problemet är att detta monopol sannolikt sätts ur spel. För vad måste Sundin lova sina riskkapitalister? Jo - avkastning på kapitalet. Och hur får de avkastning på kapitalet? Jo - exploatering av Ånnaboda. Så om Sundin och Baastad i sina förhandlingar är ärliga mot riskkapitalisterna säger de antingen att de inte kommer att få avkastning på sitt kapital, därför att kommunen inte kommer att tillåta exploatering.
Eller så kommer de att säga att de kommer att se till så att planerna förändras tillräckligt mycket för att göra det möjligt för en god avkastning. Då måste de också vara ärliga mot örebroarna och säga att Ånnabodas tid som centrum för allmänhetens friluftsliv är över. Området kommer att stängas, bebyggas och avgiftsbeläggas.
Riskerna för en än kraftigare expoatering är också stora. Om bolaget inte går så bra som riskkapitalisterna trott, blir sannolikheten stor att man kräver ännu större exploateringsmöjligheter, för att kunna tjäna pengar snabbare. Mer byggnation, försäljning av mark och fastigheter till företag eller privatpersoner riskerar att stänga Ånnaboda än mer.
Men den bild Lena Baastad försöker sätta i dagens Nerikes Allehanda är en annan...
Ånnaboda måste få fortsätta att vara örebroarnas friluftsparadis. Därför är Ånnaboda för värdefullt för att sossarna ska leka hotellägare och riskkapitalister. Därför ska inte Ånnaboda stängas och exploateras för att tillgodose ett antal riskkapitalisters behov av avkastning på sitt kapital. Därför ska konferensanläggningen säljas, men marken behållas av Örebro kommun.
Media: NA
2011-12-02
Första steget taget!
Det börjar ljusna för Storstenshöjden. Vattendomstolen gav kommunen rätt att pumpa ut 130.000 kubikmeter vatten per säsong, istället för de 20.000 som den förra vattendomen gav rätt till. Det är bra. Sannolikt finns det en del buggar även i denna vattendom, exempelvis hur stort dygnsuttaget får vara, men i huvudsak är det bra.
Den nya vattendomen kommer att ge grundförutsättningar för snöproduktion. Nu återstår bara resten.
Från Folkpartiets sida har vi varit tydliga: Fullfölj försäljningen av anläggningen till Storstenshöjden AB omedelbart. Det fanns inga bärande skäl från kommunens sida att avbryta försäljningen när Storstenshöjden AB ville fullfölja köpet i juni i år. Köpeskillingen var överenskommen. Värderingen var gjord. Det enda som fanns var en rätt, för Storstenshöjden AB, att avbryta försäljningen efter två år om inte vattendomen var på plats.
Det enda skäl som fanns var politiskt. Socialdemokraterna vill helt enkelt inte sälja vare sig Storstenshöjden eller Ånnaboda konferens. De vill att kommunen ska fortsätta äga. Det har de varit tydliga med under hela processen. Diskussionerna i såväl Fritids- och turismnämnden, i Programnämnd Samhällsbyggnad och i kommunstyrelsen har varit klarläggande.
Nu, när de i praktiken själva styr Örebro kommun med hjälp av två små stödpartier, tar de chansen. Det finns en tydlig intern agenda kring vad som ska ske. Kommunen ska återta Storstenshöjden. Storstenshöjden AB ska köpas ut. Sedan ska man bilda ett bolag där kommunen är med som majoritetsägare och andra intressenter får bli minoritetsägare. Om det fungerar, om det finns intressenter, och om man kan köpa ut Storstenshöjden AB är oklart.
Men planeringen fortgår som vanligt bakom stängda dörrar. Det var sannolikt därför vare sig Lena Baastad, Björn Sundin eller Staffan Isling var intresserade av att träffa ägarna till Storstenshöjden AB inför förra styrelsemötet med Örebro Rådhus AB. Då hade de ju varit tvungna att svara på frågor de inte vill besvara. Och tyvärr har inte vare sig KD och det kommunalråd som egentligen är ansvarigt (Lennart Bondeson) eller C något att säga till om. Därifrån är det bara tystnad.
Frågan är hur detta kommer att gå, och vad det kommer att kosta kommunen. Kommunen är redan anmäld för konkurrensverket för att man driver konferensverksamhet vid Ånnaboda. Tidigare kunde man hänvisa till att man p g a bristen på vattendom avvaktade med försäljning av Ånnaboda. Nu finns inte detta argument längre. Så nu måste kommunen sälja.
Och om socialdemokraterna driver igenom sin linje att behålla Storstenshöjden i kommunal regi, sitter man dels med ett arrendeavtal med Storstenshöjden AB som inte går ut förrän 2020 (och som man själv var ansvarig för), dels med ett krav att ta över alla de investeringar Storstenshöjden AB gjort de senaste åren. Det handlar om många miljoner kronor som ska slängas ut till ingen nytta. Dessutom måste kommunen återuppbygga en avdelning som ska ha hand om en slalomanläggning. Förut, före entreprenadavtalet, så kostade den rätt många miljoner om året.
Det enda rätta är att omedelbart sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB och att genomdriva försäljningen av Ånnaboda (Kilsbergen Konferens och Lodge) omedelbart. Det finns intressenter. Det är bara att agera.
Media: NA, Radio Örebro, SVT-Tvärsnytt
Den nya vattendomen kommer att ge grundförutsättningar för snöproduktion. Nu återstår bara resten.
Från Folkpartiets sida har vi varit tydliga: Fullfölj försäljningen av anläggningen till Storstenshöjden AB omedelbart. Det fanns inga bärande skäl från kommunens sida att avbryta försäljningen när Storstenshöjden AB ville fullfölja köpet i juni i år. Köpeskillingen var överenskommen. Värderingen var gjord. Det enda som fanns var en rätt, för Storstenshöjden AB, att avbryta försäljningen efter två år om inte vattendomen var på plats.
Det enda skäl som fanns var politiskt. Socialdemokraterna vill helt enkelt inte sälja vare sig Storstenshöjden eller Ånnaboda konferens. De vill att kommunen ska fortsätta äga. Det har de varit tydliga med under hela processen. Diskussionerna i såväl Fritids- och turismnämnden, i Programnämnd Samhällsbyggnad och i kommunstyrelsen har varit klarläggande.
Nu, när de i praktiken själva styr Örebro kommun med hjälp av två små stödpartier, tar de chansen. Det finns en tydlig intern agenda kring vad som ska ske. Kommunen ska återta Storstenshöjden. Storstenshöjden AB ska köpas ut. Sedan ska man bilda ett bolag där kommunen är med som majoritetsägare och andra intressenter får bli minoritetsägare. Om det fungerar, om det finns intressenter, och om man kan köpa ut Storstenshöjden AB är oklart.
Men planeringen fortgår som vanligt bakom stängda dörrar. Det var sannolikt därför vare sig Lena Baastad, Björn Sundin eller Staffan Isling var intresserade av att träffa ägarna till Storstenshöjden AB inför förra styrelsemötet med Örebro Rådhus AB. Då hade de ju varit tvungna att svara på frågor de inte vill besvara. Och tyvärr har inte vare sig KD och det kommunalråd som egentligen är ansvarigt (Lennart Bondeson) eller C något att säga till om. Därifrån är det bara tystnad.
Frågan är hur detta kommer att gå, och vad det kommer att kosta kommunen. Kommunen är redan anmäld för konkurrensverket för att man driver konferensverksamhet vid Ånnaboda. Tidigare kunde man hänvisa till att man p g a bristen på vattendom avvaktade med försäljning av Ånnaboda. Nu finns inte detta argument längre. Så nu måste kommunen sälja.
Och om socialdemokraterna driver igenom sin linje att behålla Storstenshöjden i kommunal regi, sitter man dels med ett arrendeavtal med Storstenshöjden AB som inte går ut förrän 2020 (och som man själv var ansvarig för), dels med ett krav att ta över alla de investeringar Storstenshöjden AB gjort de senaste åren. Det handlar om många miljoner kronor som ska slängas ut till ingen nytta. Dessutom måste kommunen återuppbygga en avdelning som ska ha hand om en slalomanläggning. Förut, före entreprenadavtalet, så kostade den rätt många miljoner om året.
Det enda rätta är att omedelbart sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB och att genomdriva försäljningen av Ånnaboda (Kilsbergen Konferens och Lodge) omedelbart. Det finns intressenter. Det är bara att agera.
Media: NA, Radio Örebro, SVT-Tvärsnytt
2011-10-12
Sälj Ånnaboda!
Ånnabodaanläggningen, eller Kilsbergen i Örebro AB som det kommunala bolaget egentligen heter, borde redan ha sålts. Under den förra mandatperioden förberedde vi allt som behövdes för en försäljning och avvaktade egentligen bara slutet på den internationella lågkonjunkturen. Då räknade vi nämligen med att kunna få ett godtagbart pris för anläggningen.
Men sedan valet i september 2010 har allt gått i stå. Skälet är självklart. Socialdemokraterna vill inte.
För oss i Folkpartiet har frågan varit glasklar hela tiden: En kommun ska inte driva konferensanläggningar, vare sig i helägda eller majoritetsägda bolag. En kommun ska inte syssla med illojal konkurrens. En kommun ska inte riskera skattebetalarnas pengar. En kommun ska inte ta pengar från skola och omsorg och lägga på bolag som den privata sektorn ska driva.
Men socialdemokraterna agerar tvärsom.
När Folkpartiet beskriver det som borde vara självklart - att kommunen inte ska äga och driva konferensanläggningar - väljer sossarna att försöka hitta en lösning där kommunen blir kvar som majoritetsägare men där man blandar in privata intressenter i bolaget. Det är en dålig konstruktion av flera skäl.
För det första måste omfattande investeringar till för att anläggningen ska bli driftsmässig. Tiotals hotellrum bör byggas för att det ska bli jämvikt mellan anläggningen i övrigt och boendedelen. Det kostar miljoner. Ska kommunen riska skattebetalarnas pengar på detta? Absolut inte säger Folkpartiet! Men sossarna säger ja...
När Folkpartiet pekar på att Ånnaboda redan idag är ett typexempel på illojal konkurrens, hukar sossarna. Dagens siffror visar på att anläggningen åter går med miljonförluster. Nu pekar det upp mot två miljoner i underskott. En privat ägare hade fått kasta in handduken och gjort konkurs. Men kommunen går in med pengar som annars skulle kunnat gå till skola och omsorg och räddar anläggningen igen. För det är inte första gången. Ånnabodas konferensanläggning har kostat örebroarna massor av miljoner genom åren.
När Folkpartiet pekar på att Ånnabodas konferensanläggning är ett riskprojekt och att kommunen riskerar skattebetalarnas pengar, verkar sossarna hålla för öronen. Istället för att minska kommunens inblandning vill de öka den. OK - de vill minska kommunens ägande från 100 % till kanske 51 %. Men eftersom det krävs mångmiljoninvesteringar så ökar risken för skattebetalarna i alla fall.
Och när vi i Folkpartiet pekar på det orimliga i att kommunen år efter år skjuter till extra pengar för att inte konferensbolaget ska gå i konkurs, säger istället sossarna att det är viktigt att värna spår och leder. Men det hänger ju inte ens ihop. Örebro kommun kan behålla ägandet av vartenda spår och varenda sommar- och vinterled, varenda badplats och varenda kommunägd hektar av marken kring anläggningen även i framtiden för att värna det rörliga friluftslivets intressen. Det skulle sannolikt gynna också en framtida privat ägare av anläggningen. Men på något sätt verkar sossarna tro att just konferensanläggningen är så viktig att de kan ta miljoner som annars skulle kunna gå till skola och omsorg och sätta i anläggningen.
Jag har varit i kontakt med flera företrädare för bolag som har visat intresse för att ta över anläggningen. Det finns planer för omfattande investeringar i ett område som kan bli än mer intressant som en nationell angelägenhet. Men det förutsätter att kommunen lämnar sina krav på ägarskap eller delägarskap. Det borde vara en självklarhet att vi ska göra det.
Idag går Radio Örebro ut med att kommunledningen sträcker ut en hand för breda och långsiktiga uppgörelser kring näringslivspolitiken. Hittills är det fyra partier som omfattas av denna "breda" överenskommelse. Folkpartiet har ännu inte sett någon utsträckt hand. Det kan man ha olika uppfattning kring. Om den kommer är vår avsikt att vara aktiva deltagare i ett arbete för en bättre näringslivspolitik.
Men jag är skeptisk till att vi ska lyckas. Det räcker med att se till olikheterna kring Ånnaboda. Socialdemokraternas syn på privat företagande är så olikt Folkpartiets att det är osannolikt att vi ska kunna finna breda lösningar på annat än sådana självklarheter som god kommunal service och infrastrukturinvesteringar.
För:
Vi är för valfrihet, de är emot.
Vi är för entreprenader, de är emot.
Vi är för utmaningsrätt, de är emot.
Vi är för en mindre monopolistisk bostadsmarknad, de är emot.
Vi är för att avskaffa illojal konkurrens, de är emot.
Vi är för att sälja bolag, de är emot.
Örebro behöver en mer liberal näringslivspolitik med politiker som har tilltro till företag och företagare. Örebro behöver en mer liberal kommun, som sätter gränser för kommunens agerande på den privata marknaden.
Örebro behöver en mer liberal kommun, där fokus för kommunpolitikerna ligger på förskola och skola, på omsorgen om de gamla och inte på att politiker ska få leka företagsledare.
Det arbetet kommer vi att driva både nu i opposition och inom kommande majoriteter.
Media: Radio Örebro1 och Radio Örebro2
Men sedan valet i september 2010 har allt gått i stå. Skälet är självklart. Socialdemokraterna vill inte.
För oss i Folkpartiet har frågan varit glasklar hela tiden: En kommun ska inte driva konferensanläggningar, vare sig i helägda eller majoritetsägda bolag. En kommun ska inte syssla med illojal konkurrens. En kommun ska inte riskera skattebetalarnas pengar. En kommun ska inte ta pengar från skola och omsorg och lägga på bolag som den privata sektorn ska driva.
Men socialdemokraterna agerar tvärsom.
När Folkpartiet beskriver det som borde vara självklart - att kommunen inte ska äga och driva konferensanläggningar - väljer sossarna att försöka hitta en lösning där kommunen blir kvar som majoritetsägare men där man blandar in privata intressenter i bolaget. Det är en dålig konstruktion av flera skäl.
För det första måste omfattande investeringar till för att anläggningen ska bli driftsmässig. Tiotals hotellrum bör byggas för att det ska bli jämvikt mellan anläggningen i övrigt och boendedelen. Det kostar miljoner. Ska kommunen riska skattebetalarnas pengar på detta? Absolut inte säger Folkpartiet! Men sossarna säger ja...
När Folkpartiet pekar på att Ånnaboda redan idag är ett typexempel på illojal konkurrens, hukar sossarna. Dagens siffror visar på att anläggningen åter går med miljonförluster. Nu pekar det upp mot två miljoner i underskott. En privat ägare hade fått kasta in handduken och gjort konkurs. Men kommunen går in med pengar som annars skulle kunnat gå till skola och omsorg och räddar anläggningen igen. För det är inte första gången. Ånnabodas konferensanläggning har kostat örebroarna massor av miljoner genom åren.
När Folkpartiet pekar på att Ånnabodas konferensanläggning är ett riskprojekt och att kommunen riskerar skattebetalarnas pengar, verkar sossarna hålla för öronen. Istället för att minska kommunens inblandning vill de öka den. OK - de vill minska kommunens ägande från 100 % till kanske 51 %. Men eftersom det krävs mångmiljoninvesteringar så ökar risken för skattebetalarna i alla fall.
Och när vi i Folkpartiet pekar på det orimliga i att kommunen år efter år skjuter till extra pengar för att inte konferensbolaget ska gå i konkurs, säger istället sossarna att det är viktigt att värna spår och leder. Men det hänger ju inte ens ihop. Örebro kommun kan behålla ägandet av vartenda spår och varenda sommar- och vinterled, varenda badplats och varenda kommunägd hektar av marken kring anläggningen även i framtiden för att värna det rörliga friluftslivets intressen. Det skulle sannolikt gynna också en framtida privat ägare av anläggningen. Men på något sätt verkar sossarna tro att just konferensanläggningen är så viktig att de kan ta miljoner som annars skulle kunna gå till skola och omsorg och sätta i anläggningen.
Jag har varit i kontakt med flera företrädare för bolag som har visat intresse för att ta över anläggningen. Det finns planer för omfattande investeringar i ett område som kan bli än mer intressant som en nationell angelägenhet. Men det förutsätter att kommunen lämnar sina krav på ägarskap eller delägarskap. Det borde vara en självklarhet att vi ska göra det.
Idag går Radio Örebro ut med att kommunledningen sträcker ut en hand för breda och långsiktiga uppgörelser kring näringslivspolitiken. Hittills är det fyra partier som omfattas av denna "breda" överenskommelse. Folkpartiet har ännu inte sett någon utsträckt hand. Det kan man ha olika uppfattning kring. Om den kommer är vår avsikt att vara aktiva deltagare i ett arbete för en bättre näringslivspolitik.
Men jag är skeptisk till att vi ska lyckas. Det räcker med att se till olikheterna kring Ånnaboda. Socialdemokraternas syn på privat företagande är så olikt Folkpartiets att det är osannolikt att vi ska kunna finna breda lösningar på annat än sådana självklarheter som god kommunal service och infrastrukturinvesteringar.
För:
Vi är för valfrihet, de är emot.
Vi är för entreprenader, de är emot.
Vi är för utmaningsrätt, de är emot.
Vi är för en mindre monopolistisk bostadsmarknad, de är emot.
Vi är för att avskaffa illojal konkurrens, de är emot.
Vi är för att sälja bolag, de är emot.
Örebro behöver en mer liberal näringslivspolitik med politiker som har tilltro till företag och företagare. Örebro behöver en mer liberal kommun, som sätter gränser för kommunens agerande på den privata marknaden.
Örebro behöver en mer liberal kommun, där fokus för kommunpolitikerna ligger på förskola och skola, på omsorgen om de gamla och inte på att politiker ska få leka företagsledare.
Det arbetet kommer vi att driva både nu i opposition och inom kommande majoriteter.
Media: Radio Örebro1 och Radio Örebro2
2011-09-23
Kommunen ska inte driva konferensanläggningar!
Under förra mandatperioden höll vi på att dra upp linjerna för hur den kommunala konferensanläggningen Kilsbergen Konferens och Lodge, eller i folkmun Ånnabodaanläggningen, skulle kunna säljas. Det fanns två enkla skäl för detta arbete:
För det första: Kommuner ska inte hålla på med konferensanläggningar eller annat som den privata marknaden gör bättre. Vi ska jobba med vård, skola och omsorg, typ. Annars blir det lätt illojal konkurrens. Och säga vad man säga vill - men visst är Ånnaboda ett fall av illojal konkurrens. Om någon privat ägt och drivit den hade den varit kursad för länge sedan...
För det andra: Ånnabodaanläggningen går inte ihop. De flesta år har bolaget som driver anläggningen haft minusresultat. Det finns flera skäl till detta. Ett är att anläggningen inte är sammansatt som den borde. Det finns för få hotellrum och för stor restaurang. Eller för många små konferensrum, inget stort konferensrum och för få hotellrum. Eller en för stor restaurangdel, men då kommer anläggningen å andra sidan inte längre kunna erbjuda en konferensservice.
Det självklara för oss i Folkpartiet är därför att vi som kommun inte ska äga vare sig hela eller delar av en sådan anläggning. Vi kan och ska äga den mark som behövs för det rörliga friluftslivet och som inte kan säkras för det på annat sätt. Men det är helt meningslöst, och rent av fel, att äga och driva konferensanläggningar.
Under lång tid fanns en bred enighet kring detta över blockgränsen. Men inför valet 2010 började de populistiska socialdemokraterna att skruva på sig. Det gick ju att göra politik av detta. En försäljning skulle, enligt deras valpropaganda, riskera såväl de badandes plaskande som de längdskidåkandes glid. Så är ju inte fallet. Men det går att göra valbudskap på. Och om sossarna är bra på något, så är det väl att göra propaganda av vind.
Tyvärr hann vi inte igenom med förslaget. Och redan efter valet 2010 började det blåsa andra vindar. Det gällde Storstenshöjden, där sossarna misshandlar ett litet privat företag och några företagare för sina principer om att kommunen ska äga allt. Och det gällde Ånnaboda, där försäljningsprocessen stannade av helt.
Nu går Björn Sundin (märkligt att det är han. Det borde väl vara Lena Baastad som är högst ansvarig för bolagsfrågorna, eller Lennart Bondeson som ansvarar för näringslivsfrågorna som tog frågan. Men det blir allt tydligare att det är Sundin som styr i Örebro, oavsett vem och vilket parti som har det formella ansvaret!) ut och säger att han vill göra en Gustavsvikare med Ånnaboda. Det betyder att kommunen ska äga en stor del av konferensanläggningen, men att man tar in privata finansiärer som ska dela risken.
Det är illa. Av två skäl:
För det första de rent principiella. Kommunen ska inte hålla på med konferensanläggningar. Sundin är tillbaka i det kommunsocialistiska 1970-talet då en kommun inte bara kunde, utan skulle göra allt. De spåren förskräcker. I kommun efter kommun har dessa satsningar bara slutat i att skattebetalarna fått stå för den dyra notan.
För det andra de ekonomiska. Om Ånnaboda ska kunna komma på fötter behövs mångmiljoninvesteringar i främst nya hotellrum. Men hela anläggningen behöver en ansiktslyftning. Det kommer att kosta tiotals miljoner kronor. Vem ska betala? Om kommunen står kvar som hälftenägare innebär det att skattebetalarna ska riska tiotals miljoner på mycket osäkra grunder. Och jag som skattebetalare skulle i vart fall fråga mig: Varför då? Varför ska kommunen äga hotell och restauranger, konferensrum och pubar? Bara en socialist kan nog först skälen.
Björn Sundin och hans socialdemokratiska följeslagare fortsätter det sorgliga resa som socialdemokraterna alltid beträtt i Örebro. De gör av med andras pengar i en sällan sinande ström. Det spelar ingen roll om konjunkturerna går upp eller ner, om pengarna finns eller saknas. I deras värld finns alltid pengar att använda.
Problemet är bara att någon ska betala. Antingen blir det skattebetalarna genom höjda skatter. Mer sannolikt blir det barn och äldre, när besparingskraven nu börjar dyka upp i de nämnder som har hand om de mjuka värdena.
För oss i Folkpartiet gäller det att vi politiker gör det vi är valda för. Och vi folkpartister är valda för att göra skolan bättre, äldreomsorgen tryggare, gatorna säkrare och miljön renare. Vi är inte valda för att driva hotell eller restauranger. Det borde inte någon kommunpolitiker vara.
Media: Radio Örebro
För det första: Kommuner ska inte hålla på med konferensanläggningar eller annat som den privata marknaden gör bättre. Vi ska jobba med vård, skola och omsorg, typ. Annars blir det lätt illojal konkurrens. Och säga vad man säga vill - men visst är Ånnaboda ett fall av illojal konkurrens. Om någon privat ägt och drivit den hade den varit kursad för länge sedan...
För det andra: Ånnabodaanläggningen går inte ihop. De flesta år har bolaget som driver anläggningen haft minusresultat. Det finns flera skäl till detta. Ett är att anläggningen inte är sammansatt som den borde. Det finns för få hotellrum och för stor restaurang. Eller för många små konferensrum, inget stort konferensrum och för få hotellrum. Eller en för stor restaurangdel, men då kommer anläggningen å andra sidan inte längre kunna erbjuda en konferensservice.
Det självklara för oss i Folkpartiet är därför att vi som kommun inte ska äga vare sig hela eller delar av en sådan anläggning. Vi kan och ska äga den mark som behövs för det rörliga friluftslivet och som inte kan säkras för det på annat sätt. Men det är helt meningslöst, och rent av fel, att äga och driva konferensanläggningar.
Under lång tid fanns en bred enighet kring detta över blockgränsen. Men inför valet 2010 började de populistiska socialdemokraterna att skruva på sig. Det gick ju att göra politik av detta. En försäljning skulle, enligt deras valpropaganda, riskera såväl de badandes plaskande som de längdskidåkandes glid. Så är ju inte fallet. Men det går att göra valbudskap på. Och om sossarna är bra på något, så är det väl att göra propaganda av vind.
Tyvärr hann vi inte igenom med förslaget. Och redan efter valet 2010 började det blåsa andra vindar. Det gällde Storstenshöjden, där sossarna misshandlar ett litet privat företag och några företagare för sina principer om att kommunen ska äga allt. Och det gällde Ånnaboda, där försäljningsprocessen stannade av helt.
Nu går Björn Sundin (märkligt att det är han. Det borde väl vara Lena Baastad som är högst ansvarig för bolagsfrågorna, eller Lennart Bondeson som ansvarar för näringslivsfrågorna som tog frågan. Men det blir allt tydligare att det är Sundin som styr i Örebro, oavsett vem och vilket parti som har det formella ansvaret!) ut och säger att han vill göra en Gustavsvikare med Ånnaboda. Det betyder att kommunen ska äga en stor del av konferensanläggningen, men att man tar in privata finansiärer som ska dela risken.
Det är illa. Av två skäl:
För det första de rent principiella. Kommunen ska inte hålla på med konferensanläggningar. Sundin är tillbaka i det kommunsocialistiska 1970-talet då en kommun inte bara kunde, utan skulle göra allt. De spåren förskräcker. I kommun efter kommun har dessa satsningar bara slutat i att skattebetalarna fått stå för den dyra notan.
För det andra de ekonomiska. Om Ånnaboda ska kunna komma på fötter behövs mångmiljoninvesteringar i främst nya hotellrum. Men hela anläggningen behöver en ansiktslyftning. Det kommer att kosta tiotals miljoner kronor. Vem ska betala? Om kommunen står kvar som hälftenägare innebär det att skattebetalarna ska riska tiotals miljoner på mycket osäkra grunder. Och jag som skattebetalare skulle i vart fall fråga mig: Varför då? Varför ska kommunen äga hotell och restauranger, konferensrum och pubar? Bara en socialist kan nog först skälen.
Björn Sundin och hans socialdemokratiska följeslagare fortsätter det sorgliga resa som socialdemokraterna alltid beträtt i Örebro. De gör av med andras pengar i en sällan sinande ström. Det spelar ingen roll om konjunkturerna går upp eller ner, om pengarna finns eller saknas. I deras värld finns alltid pengar att använda.
Problemet är bara att någon ska betala. Antingen blir det skattebetalarna genom höjda skatter. Mer sannolikt blir det barn och äldre, när besparingskraven nu börjar dyka upp i de nämnder som har hand om de mjuka värdena.
För oss i Folkpartiet gäller det att vi politiker gör det vi är valda för. Och vi folkpartister är valda för att göra skolan bättre, äldreomsorgen tryggare, gatorna säkrare och miljön renare. Vi är inte valda för att driva hotell eller restauranger. Det borde inte någon kommunpolitiker vara.
Media: Radio Örebro
2011-03-11
Hotad skidbacke
Idag har Fredrik Persson, mp och jag beskrivit läget för Storstenshöjden. Detta har vi skrivit:
Koalition Örebro vill fullfölja vattendomen, bygga nödvändiga anläggningar för att säkra vattentillgången till Storstenshöjden och förlänga köpeavtalet med Storstenshöjden i Örebro AB.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fördröjer och försenar nu på alla tänkbara sätt processen. Skälet är enkelt. De vill inte sälja Storstenshöjden utan låta den återgå till kommunalt ägande och drift. Detta riskerar hela Storstenshöjdens verksamhet. Med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vid makten kommer det sannolikt inte att bli någon skidåkning i Kilsbergen 2011. Dessutom riskerar deras agerande att kosta Örebro miljoner, pengar som borde gått till välfärd.
Bakgrund: För två år sedan såldes Storstenshöjdens slalomanläggning till Storstenshöjden i Örebro AB som drivs av bland annat Johan Larsson. Larsson har mångårig erfarenhet från drift av Storstenshöjden även när den låg i kommunal regi. Strax därefter blev kommunen anmäld för att ta otillåtna mängder vatten från Södra Ånnabodasjön. Detta har sannolikt pågått i många år. Kommunen har också godkänt en företagsbot.
Det blev då nödvändigt att genomföra en ansökan om ny vattendom. Köpeavtalet förlängdes till sommaren 2011, i förhoppning att vattendom skulle meddelats i god tid före denna tidpunkt. Så är inte fallet.
I sommar går köpeavtalet ut. Därefter finns inget gällande avtal längre mellan Örebro kommun och Storstenshöjden i Örebro AB. Det innebär en osäkerhet om vad som kommer att gälla nästa säsong. Om Storstenshöjden i Örebro AB ska ha en möjlighet att planera sin verksamhet, behöver de besked om att köpeavtalets sista datum förlängs för att göra det möjligt att få den vattendom slalombacken behöver.
En sådan förlängning har inte kommit till stånd. Socialdemokraterna har blockerat hela processen. De har hittills vägrat att förlänga köpeavtalet. De har också blockerat planeringen för byggnationer av de nya anläggningar som behövs för att kunna genomföra en ny vattenreglering och ny vattenföring till Storstenshöjden.
Nu har programnämnden sagt sig vilja förlänga entreprenadavtalet och låta Storstenshöjden i Örebro AB driva backen ett år till. Men det finns inget påskrivet avtal och frågan är om entreprenören vågar skriva under ett avtal om det finns en risk att kommunen inte tillåter köpet att gå igenom. Sannolikheten att kommunen står utan entreprenör kommande säsong är stor.
Vad kommer socialdemokraternas stoppolitik att få för konsekvenser?
1) Det blir svårt att få till stånd skidåkning i Storstenshöjden 2011/12. Kommunen måste bygga upp en helt ny och egen enhet som ska hantera verksamheten. Vem som ska göra det, vad det kommer att kosta på kort och lång sikt är minst sagt oklart.
2) Om Storstenshöjden i Örebro AB inte driver slalombacken har de sannolikt inga möjligheter att preparera de skidspår som går ut från Ånnaboda. Kommunen måste även här antingen hitta en ny entreprenör, eller starta en egen verksamhet till oanade kostnader.
3) Storstenshöjden i Örebro AB kommer sannolikt att ställa krav på ersättning från Örebro kommun för avtalsbrott vad gäller det arrendeadavtal som ligger till grund även för försäljningen. Det riskerar att kosta Örebro kommun miljontals kronor och starta en långdragen och kostsam process utan några vinnare.
4) Örebro kommun måste lösa in de inventarier som Storstenshöjden i Örebro AB införskaffat de senaste åren. Även här handlar det om miljonbelopp.
5) Socialdemokraterna visar hur man hanterar det lokala företagsklimatet när man behandlar en enskild företagare, en driftig entreprenör, som något som katten släpat in.
Koalitionens alternativa förslag:
1) Skriv redan idag ett förlängningsavtal med Storstenshöjden i Örebro AB som gör det möjligt att fullfölja försäljningen omedelbart efter att en ny vattendom kommit på plats, även om det sker efter den 16 juni då köpeavtalet nu går ut.
2) Planera i detalj alla nödvändiga åtgärder för att kunna tillföra vatten till anläggningen så snart vattendomen är på plats. Detta bör ske inom kommunens bolagskoncern för att låta en övergång gå så smidigt som möjligt.
3) Värna det lokala företagsklimatet. Var stolt över att det finns lokala företagare som vågar ta de risker som finns i att driva en vinterverksamhet på våra breddgrader. Fortsätt och fördjupa samarbetet med Storstenshöjden i Örebro AB så att Ånnabodaanläggningen och Storstenshöjden blir ännu bättre komplement till varandra och konferensverksamheten vid Ånnaboda blir en naturlig förlängning av sportanläggningen i Storstenshöjden.
---
Som vanligt angriper Björn Sundin i TV 4 mig som person med felaktiga uppgifter. Kommunen kan aldrig förlänga ett entreprenadavtal. Det krävs två parter som skriver under. Det är illa att den mäktigaste socialdemokraten i Örebro hanterar sanningen på det sättet.
Media: TV4 Örebro, Radio Örebro, Tvärsnytt
Koalition Örebro vill fullfölja vattendomen, bygga nödvändiga anläggningar för att säkra vattentillgången till Storstenshöjden och förlänga köpeavtalet med Storstenshöjden i Örebro AB.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fördröjer och försenar nu på alla tänkbara sätt processen. Skälet är enkelt. De vill inte sälja Storstenshöjden utan låta den återgå till kommunalt ägande och drift. Detta riskerar hela Storstenshöjdens verksamhet. Med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vid makten kommer det sannolikt inte att bli någon skidåkning i Kilsbergen 2011. Dessutom riskerar deras agerande att kosta Örebro miljoner, pengar som borde gått till välfärd.
Bakgrund: För två år sedan såldes Storstenshöjdens slalomanläggning till Storstenshöjden i Örebro AB som drivs av bland annat Johan Larsson. Larsson har mångårig erfarenhet från drift av Storstenshöjden även när den låg i kommunal regi. Strax därefter blev kommunen anmäld för att ta otillåtna mängder vatten från Södra Ånnabodasjön. Detta har sannolikt pågått i många år. Kommunen har också godkänt en företagsbot.
Det blev då nödvändigt att genomföra en ansökan om ny vattendom. Köpeavtalet förlängdes till sommaren 2011, i förhoppning att vattendom skulle meddelats i god tid före denna tidpunkt. Så är inte fallet.
I sommar går köpeavtalet ut. Därefter finns inget gällande avtal längre mellan Örebro kommun och Storstenshöjden i Örebro AB. Det innebär en osäkerhet om vad som kommer att gälla nästa säsong. Om Storstenshöjden i Örebro AB ska ha en möjlighet att planera sin verksamhet, behöver de besked om att köpeavtalets sista datum förlängs för att göra det möjligt att få den vattendom slalombacken behöver.
En sådan förlängning har inte kommit till stånd. Socialdemokraterna har blockerat hela processen. De har hittills vägrat att förlänga köpeavtalet. De har också blockerat planeringen för byggnationer av de nya anläggningar som behövs för att kunna genomföra en ny vattenreglering och ny vattenföring till Storstenshöjden.
Nu har programnämnden sagt sig vilja förlänga entreprenadavtalet och låta Storstenshöjden i Örebro AB driva backen ett år till. Men det finns inget påskrivet avtal och frågan är om entreprenören vågar skriva under ett avtal om det finns en risk att kommunen inte tillåter köpet att gå igenom. Sannolikheten att kommunen står utan entreprenör kommande säsong är stor.
Vad kommer socialdemokraternas stoppolitik att få för konsekvenser?
1) Det blir svårt att få till stånd skidåkning i Storstenshöjden 2011/12. Kommunen måste bygga upp en helt ny och egen enhet som ska hantera verksamheten. Vem som ska göra det, vad det kommer att kosta på kort och lång sikt är minst sagt oklart.
2) Om Storstenshöjden i Örebro AB inte driver slalombacken har de sannolikt inga möjligheter att preparera de skidspår som går ut från Ånnaboda. Kommunen måste även här antingen hitta en ny entreprenör, eller starta en egen verksamhet till oanade kostnader.
3) Storstenshöjden i Örebro AB kommer sannolikt att ställa krav på ersättning från Örebro kommun för avtalsbrott vad gäller det arrendeadavtal som ligger till grund även för försäljningen. Det riskerar att kosta Örebro kommun miljontals kronor och starta en långdragen och kostsam process utan några vinnare.
4) Örebro kommun måste lösa in de inventarier som Storstenshöjden i Örebro AB införskaffat de senaste åren. Även här handlar det om miljonbelopp.
5) Socialdemokraterna visar hur man hanterar det lokala företagsklimatet när man behandlar en enskild företagare, en driftig entreprenör, som något som katten släpat in.
Koalitionens alternativa förslag:
1) Skriv redan idag ett förlängningsavtal med Storstenshöjden i Örebro AB som gör det möjligt att fullfölja försäljningen omedelbart efter att en ny vattendom kommit på plats, även om det sker efter den 16 juni då köpeavtalet nu går ut.
2) Planera i detalj alla nödvändiga åtgärder för att kunna tillföra vatten till anläggningen så snart vattendomen är på plats. Detta bör ske inom kommunens bolagskoncern för att låta en övergång gå så smidigt som möjligt.
3) Värna det lokala företagsklimatet. Var stolt över att det finns lokala företagare som vågar ta de risker som finns i att driva en vinterverksamhet på våra breddgrader. Fortsätt och fördjupa samarbetet med Storstenshöjden i Örebro AB så att Ånnabodaanläggningen och Storstenshöjden blir ännu bättre komplement till varandra och konferensverksamheten vid Ånnaboda blir en naturlig förlängning av sportanläggningen i Storstenshöjden.
---
Som vanligt angriper Björn Sundin i TV 4 mig som person med felaktiga uppgifter. Kommunen kan aldrig förlänga ett entreprenadavtal. Det krävs två parter som skriver under. Det är illa att den mäktigaste socialdemokraten i Örebro hanterar sanningen på det sättet.
Media: TV4 Örebro, Radio Örebro, Tvärsnytt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)