Tänk vad förskräckligt det vore om Storstenshöjden och Ånnaboda konferens ägdes av en privat företagare. Det vore oacceptabelt! Man vet ju vad privata företagare vill. Det handlar bara om vinst för dem själva. De kommer att stänga Kilsbergen för örebroarna, bygga nya hus och sätt upp staket.
Nej - det enda som garanterar örebroarnas tillgång till Kilsbergen är att kommunen är kvar som en stark ägare. Kommunen ska aldrig sälja ut den fantastiska tillgång som Ånnaboda och Storstenshöjden är!
Ungefär så lät det från de båda vänsterpartierna för några år sedan. Skrien från socialdemokraterna, Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin, var både högljudda och skrämmande. De försökte verkligen måla upp en bild av att Kilsbergen, Ånnaboda och Storstenshöjden skulle stängas. Att örebroarna inte skulle få komma dit om man inte betalade för sig.
I samma båt som sossarna satt vänsterpartisterna. De överklagade, försenade och försökte på alla sätt stoppa såväl försäljningen av Storstenshöjden som Ånnaboda konferensanläggning. Skälet var enkelt: Kommunen skulle vara kvar som ägare.
Sannolikt betydde detta en del för valutgången 2010. Som de mästare på negativ kampanj sossarna i Örebro är, skapade även denna bild en känsla av att någon (koalitionen som styrde) höll på att sälja ut kommunens tillgångar och stoppa örebroarna från att nå Kilsbergen. Att det inte var vare sig sant eller troligt spelade ingen roll.
Och det märks nu.
För nu är det annat ljud i skällan. Nu säljer sossarna såväl Storstenshöjden som Ånnabodaanläggningen till en nationell exploatör. Just en sådan exploatör som de målade ut som nästan hin onde för några år sedan, är idag hedersgäst vid det socialdemokratiska avtalsbordet.
Hur kan det gå så?
Jag har egentligen inget annat svar än att socialdemokraterna i Örebro helt saknar såväl politisk inriktning som politisk "heder". Ingen kan säga vart de styr Örebro idag. Vad vill de egentligen med den makt de har? Svaret kan väl inte bara vara att låta ombudsmännen gå ut och ställa ledande frågor till örebroarna på vardagskvällarna? Ett parti finns väl för att det finns en politisk vision om ett samhälle man ska bygga. Men inte hos socialdemokraterna i Örebro...
Och den saknade "hedern" visar sig gång efter gång. Baastad & Co kan lova i princip vad som helst före ett val. Men efter valet gäller något helt annat. Det kan handla om skolnedläggningar, om trygghet för de äldre, om jobb i Vivalla eller om föreningslokaler.
Och det kan handla om ett köp av ett par anläggningar som är så fel före ett val, men så rätt efter.
För det är rätt. Det som var rätt för Folkpartiet 2008, är lika rätt idag, när socialdemokraterna genomför den liberala politiken och säljer Storstenshöjden och Kilsbergen. En kommun ska inte driva konferensanläggningar. En kommun ska inte driva slalombackar. Det är något för de privata företagen.
Nu kan Branäs, som jag välkomnar som ägare, exploatör och risktagare, skapa något nytt kring Storstenshöjden och Ånnaboda. För området behöver utvecklas. Det behövs fler stugor, en bättre konferensanläggning, ett bättre hotellboende, mer aktiviteter, en större skidanläggning o.s.v. om det ska finnas någon framtid i Ånnabodaområdet.
Den utvecklingen hade kunnat starta för fem år sedan. Om vi hade fått genomföra våra planer utan att vänsterpartierna på alla sätt satt käppar i hjulen, hade kommunen sparat miljonbelopp, besöksnäringen blivit framgångsrikare, Ånnaboda berikats och örebroarna fått en bättre välfärd. Istället har det blivit år av förseningar, domstolsförhandlingar, tusentals kronor i advokatkostnader, strider mellan kommunen och företagarna, stoppad utveckling och år av fortsatta förluster.
Vad innebär nu detta för kommunen ekonomiskt? Vi har inte fått reda på någonting ännu. Den nuvarande kommunledningen är ju inte så intresserad av att ha en dialog med någon annan än med media. Så jag får gissa:
Då gissar jag följande:
Kilsbergen Konferens och Lodge har ett negativt värde. Skulderna är större än tillgångarna. Det kommunen får betalt kommer inte att täcka skulderna. Kommunen får ta en förlust. Gissningsvis är den på mellan 5 och 10 miljoner kronor.
När kommunen lovar att säkra skidåkningen för Örebro Slalomklubb, betalar man också för det. Det innebär sannolikt att det i princip blir "gratis" att köpa slalombacken. När räntorna är så låga som idag, innebär även en liten ersättning en lånefinansiering.
Och så gissar jag vidare:
I förhandlingarna mellan kommunen (jag gissar att det är Björn Sundin och Staffan Isling som fört dem) har den nuvarande kommunledningen ställt i utsikt att köparen ska få tillgång till ytterligare kommunal mark. Sundin har jobbat med det förslaget under en längre tid, men allt sker som vanligt i hemlighet. Så frågan är nu mer vilka löften som givits, än om några löften givits.
Ur ett kommunalt perspektiv kan alla dessa ovanstående ekonomiska gissningar ändå vara bra för både kommunen och för köparen. För det är sämre att behålla en konferensanläggning som går dåligt, än att sälja den med förlust.
Och det är bättre att betala för en tjänst från en privat företagare, än att driva en slalomanläggning i ett kommunalt förlustbolag.
Och det kan till och med vara bra att ställa ut löften om ytterligare markförsäljningar för att vidareexploatera området. Om Ånnaboda ska kunna utvecklas behövs utveckling på många olika sätt.
Men för demokratins skull borde det ske i öppenhet, och inte bakom stängda dörrar.
Så för örebroarna, Örebro, Storstenshöjden och Ånnaboda är affären bra.
För Branäs, och för Storstenshöjden AB, är den också förhoppningsvis bra.
För oss liberaler, som värnar välfärden och slåss mot illojal konkurrens, är den bra.
Men vad säger egentligen sossarnas förtroendevalda, medlemmar och väljare???
Media: NA, SR, SVT
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Kommunala bolag. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kommunala bolag. Visa alla inlägg
2013-08-26
Lokalisterna, de konservativa leder Örebro bakåt
Jag läser ett pressmeddelande av kristdemokraten Lennart Bondeson och
blir bekymrad. Bekymrad över synsätt och över politikens innehåll.
Bekymrad över att i vart fall han, och kanske hans lokala parti, blivit
så socialdemokratifierade. Bekymrade över sakpolitiken.
Åter handlar det om vindkraften. Lennart Bondeson talar med stolthet om för örebroarna att han räknar med att kommunen ska vara självförsörjande på el år 2020. Jag ställer bara frågan: Varför? Varför ska kommunen eftersträva att vara självförsörjande på el? Varför är Bondeson stolt?
Bondesons svar är klimatet. Om kommunen blir självförsörjande på el, genom att bygga egen vindkraft, så värnar man klimatet. Men det är ett totalt felaktigt perspektiv. Jag har i flera bloggar pekat på de ekonomiska risker kommunens vindkraftssatsning är. I någon blogg har jag också berört riskerna för el-omställningen. När kommunen ska äga, producera och köpa elen av sig själv, minskar marknaden för det privata. Det riskerar flera privata alternativ och därmed en lägre total elproduktion.
Men det bryr sig inte Bondeson om. Han är lokalist.
För det lokalistiska draget stannar inte vid vindkraften. I juni hade han och jag en rätt lång diskussion i kommunfullmäktige om kommunens vidlyftiga satsning på biogas. Bondeson argumenterade även där utifrån ett totalt lokalt perspektiv. Kommunen skulle ha koll på produktionen för att Bondeson och socialdemokraten Sundin sedan skulle veta att just den kommunala biogasen som Örebro kommun (tillsammans med Karlskoga kommun) producerar inte skickas till bilar och bussar i Stockholm, utan används i Örebro.
I och med denna syn på produktion och konsumtion går Bondeson och Sundin ideologiskt tillbaka till nån form av premarknadsekonomisk förhållande. I och med de gamla liberalerna, Smith och Mill, liksom den finlandssvenske prästen och liberalen Chydenius, eroderade för ett par hundra år sedan murarna mellan producenter och konsumenter. Då blev handeln det som skapade välstånd, ett välstånd som politiker sedan kunde skapa välfärd av.
Lennart Bondeson är konservativ. Men någon måtta borde det finnas. Tillsammans med Björn Sundin skapar de ett samhälle som tar det sämsta från konservatismen och kombinerar det med det sämsta från socialdemokratin. Konsekvensen blir kommunala bolag som ska producera det marknaden tidigare gjort, för kommunens egen konsumtion. Det blir en återgång till det lokalsamhälle som förr bara klarade av att skapa ovälfärd...
Prästen Anders Chydenius valde för 200 år sedan att ta de små böndernas parti mot städernas krav på att de skulle underordna sig skråväsendet. De fick inte sälja sina varor som de ville på stadens torg. Men Chydenius tog deras parti och ville öppna upp marknaden för deras produkter. Det lade grunden för de välfärdsstater vi idag bor i.
Nu rullar prästen Lennart Bondeson tiden tillbaka. Nu ska inte de små elproducenterna längre få sälja sin vindkraftel till kommunen. Nu ska den stora kommunens egna bolag få ensamrätt på kommunens produktion och de små stängs ute (liksom alla andra). Denna syn på politik, företagande, privat och offentlig produktion och konsumtion kommer att leda till ett sämre företagsklimat, ett slutnare samhälle, ett sämre välstånd och en sämre välfärd.
Och klimatet kommer inte att bli ett dugg bättre.
Media: NA, SVT
Åter handlar det om vindkraften. Lennart Bondeson talar med stolthet om för örebroarna att han räknar med att kommunen ska vara självförsörjande på el år 2020. Jag ställer bara frågan: Varför? Varför ska kommunen eftersträva att vara självförsörjande på el? Varför är Bondeson stolt?
Bondesons svar är klimatet. Om kommunen blir självförsörjande på el, genom att bygga egen vindkraft, så värnar man klimatet. Men det är ett totalt felaktigt perspektiv. Jag har i flera bloggar pekat på de ekonomiska risker kommunens vindkraftssatsning är. I någon blogg har jag också berört riskerna för el-omställningen. När kommunen ska äga, producera och köpa elen av sig själv, minskar marknaden för det privata. Det riskerar flera privata alternativ och därmed en lägre total elproduktion.
Men det bryr sig inte Bondeson om. Han är lokalist.
För det lokalistiska draget stannar inte vid vindkraften. I juni hade han och jag en rätt lång diskussion i kommunfullmäktige om kommunens vidlyftiga satsning på biogas. Bondeson argumenterade även där utifrån ett totalt lokalt perspektiv. Kommunen skulle ha koll på produktionen för att Bondeson och socialdemokraten Sundin sedan skulle veta att just den kommunala biogasen som Örebro kommun (tillsammans med Karlskoga kommun) producerar inte skickas till bilar och bussar i Stockholm, utan används i Örebro.
I och med denna syn på produktion och konsumtion går Bondeson och Sundin ideologiskt tillbaka till nån form av premarknadsekonomisk förhållande. I och med de gamla liberalerna, Smith och Mill, liksom den finlandssvenske prästen och liberalen Chydenius, eroderade för ett par hundra år sedan murarna mellan producenter och konsumenter. Då blev handeln det som skapade välstånd, ett välstånd som politiker sedan kunde skapa välfärd av.
Lennart Bondeson är konservativ. Men någon måtta borde det finnas. Tillsammans med Björn Sundin skapar de ett samhälle som tar det sämsta från konservatismen och kombinerar det med det sämsta från socialdemokratin. Konsekvensen blir kommunala bolag som ska producera det marknaden tidigare gjort, för kommunens egen konsumtion. Det blir en återgång till det lokalsamhälle som förr bara klarade av att skapa ovälfärd...
Prästen Anders Chydenius valde för 200 år sedan att ta de små böndernas parti mot städernas krav på att de skulle underordna sig skråväsendet. De fick inte sälja sina varor som de ville på stadens torg. Men Chydenius tog deras parti och ville öppna upp marknaden för deras produkter. Det lade grunden för de välfärdsstater vi idag bor i.
Nu rullar prästen Lennart Bondeson tiden tillbaka. Nu ska inte de små elproducenterna längre få sälja sin vindkraftel till kommunen. Nu ska den stora kommunens egna bolag få ensamrätt på kommunens produktion och de små stängs ute (liksom alla andra). Denna syn på politik, företagande, privat och offentlig produktion och konsumtion kommer att leda till ett sämre företagsklimat, ett slutnare samhälle, ett sämre välstånd och en sämre välfärd.
Och klimatet kommer inte att bli ett dugg bättre.
Media: NA, SVT
2013-05-07
Högriskpolitik, för näringsliv, klimat och skattebetalare.
Jag har i flera bloggar beskrivit kommunens riskfyllda bolagspolitik. Framförallt handlar det om det kommunala vindkraftbolaget som ska bygga. Men hittills har vi inte vetat något om omfattningen. Nu kommer de första konkreta besluten fram för offentligheten.
På nästa kommunstyrelsesammanträde ska vi fatta beslut om att gå i borgen för de första lånen. Det handlar om 28 miljoner kronor, en hanterbar summa. Men de beslut som fattas under 2013 kommer att innebära att bolaget lånar upp 230 miljoner kronor! Denna summa ska läggas till alla andra miljarder som kommunledningen gödslar kreditmarknaden med. Örebro kommuns låneskuld kommer när Baastad & Co avgår om ett drygt år att ligga på över 10 miljarder kronor.
Till denna "lilla" investering kommer ytterligare bolagsprojekt. Kommunen ska gå in i Karlskoga biogas för den nätta summan av 26 miljoner kronor. Frågan är nu vilka ytteligare investeringar som krävs i detta bolag?
En politisk kollega har sagt att man inte vinner några val på kommunal ekonomi. Kommunala val handlar om vad man vill göra med skolan, äldreomsorgen, gatorna och vägarna. Men jag måste ändå få visa på ytterligare bekymmer med hur den nuvarande kommunledningen hanterar ekonomin.
Ett annat ärende på dagordningen handlar om borgensavgifter för delägda bolag. Bara rubriken är ju så tråkig att man slutar läsa där. Men ibland måste man ändå orka fortsätta. Här handlar det om hur kommunen ska hantera konkurrensfrågan. En kommunal borgen gör att ett kommunalt bolag kan låna billigare än ett privat. För att det inte ska bli någon konkurrenssnedvridning måste kommunen sätta en borgensavgift. Den ska motsvara skillnaden mellan räntorna på lån med och utan kommunal borgen.
I dagsläget är den avgiften 0,35%. Nu föreslår kommunledningen att även samägda bolag ska få en borgensavgift på 0,35 %. Men inte moderbolag. De ska klara sig utan borgensavgift.
Det finns två märkligheter i detta. De nya kommunala bolagen agerar på privata marknader, där risken är förhållandevis hög. Privata bolag får betala högre ränta när risken är högre (om de får några lån alls). Men de slipper alltså de nya kommunala bolagen. Konkurrensen snedvrids.
Och moderbolaget ska slippa betala borgensavgift, trots att bolagets lån kommer att gå till att bygga upp aktiekapital i dotterbolagen, som då slipper krav på avkastning som annars skulle varit nödvändig. Ännu mera konkurrenssnedvridning.
Summa summarum kommer kommunens påstådda klimatsatsningar att göra Örebro kommun mer självförsörjande på el. Men på bekostnad av en fungerande privat marknad. Färre privata vindsnurror kommer att byggas, och sannolikt blir det totalt sett mindre vind-el. Man motverkar alltså sitt eget syfte.
Och som vanligt bryr kommunledningen sig mycket litet om de privata företagen. Just nu finns planer på stora vindkraftsatsningar, med privat kapital och risktagande i botten, i länet och landet. Men de kommer att få klara sig utan Örebro som kund. (S) betyder i detta läge en återgång till (s)jälvförsörjning. Typ före industrialiseringen av världen. Tror någon att det är bättre???
Inte heller bryr man sig om skattebetalarna. Nu kommer de att riskera en kvarts miljard i ett första skede. Men slutnotan lär landa på många gånger mer. Och låneräntorna ska betalas även om fem, tio eller femton år.
Vi liberaler i Örebro kommer inte att acceptera detta. Frågan är om vi är ensamma i vår kamp för ett bättre näringslivsklimat, och för en långsiktigt hållbar kommunal ekonomi och kommunal miljöpolitik? Om någon annan också orkar varaa mot kommunala bolag, mot kommunal snedvridande konkurrens och mot att använda skattebetalarnas pengar till politiska prestigeprojekt.
På nästa kommunstyrelsesammanträde ska vi fatta beslut om att gå i borgen för de första lånen. Det handlar om 28 miljoner kronor, en hanterbar summa. Men de beslut som fattas under 2013 kommer att innebära att bolaget lånar upp 230 miljoner kronor! Denna summa ska läggas till alla andra miljarder som kommunledningen gödslar kreditmarknaden med. Örebro kommuns låneskuld kommer när Baastad & Co avgår om ett drygt år att ligga på över 10 miljarder kronor.
Till denna "lilla" investering kommer ytterligare bolagsprojekt. Kommunen ska gå in i Karlskoga biogas för den nätta summan av 26 miljoner kronor. Frågan är nu vilka ytteligare investeringar som krävs i detta bolag?
En politisk kollega har sagt att man inte vinner några val på kommunal ekonomi. Kommunala val handlar om vad man vill göra med skolan, äldreomsorgen, gatorna och vägarna. Men jag måste ändå få visa på ytterligare bekymmer med hur den nuvarande kommunledningen hanterar ekonomin.
Ett annat ärende på dagordningen handlar om borgensavgifter för delägda bolag. Bara rubriken är ju så tråkig att man slutar läsa där. Men ibland måste man ändå orka fortsätta. Här handlar det om hur kommunen ska hantera konkurrensfrågan. En kommunal borgen gör att ett kommunalt bolag kan låna billigare än ett privat. För att det inte ska bli någon konkurrenssnedvridning måste kommunen sätta en borgensavgift. Den ska motsvara skillnaden mellan räntorna på lån med och utan kommunal borgen.
I dagsläget är den avgiften 0,35%. Nu föreslår kommunledningen att även samägda bolag ska få en borgensavgift på 0,35 %. Men inte moderbolag. De ska klara sig utan borgensavgift.
Det finns två märkligheter i detta. De nya kommunala bolagen agerar på privata marknader, där risken är förhållandevis hög. Privata bolag får betala högre ränta när risken är högre (om de får några lån alls). Men de slipper alltså de nya kommunala bolagen. Konkurrensen snedvrids.
Och moderbolaget ska slippa betala borgensavgift, trots att bolagets lån kommer att gå till att bygga upp aktiekapital i dotterbolagen, som då slipper krav på avkastning som annars skulle varit nödvändig. Ännu mera konkurrenssnedvridning.
Summa summarum kommer kommunens påstådda klimatsatsningar att göra Örebro kommun mer självförsörjande på el. Men på bekostnad av en fungerande privat marknad. Färre privata vindsnurror kommer att byggas, och sannolikt blir det totalt sett mindre vind-el. Man motverkar alltså sitt eget syfte.
Och som vanligt bryr kommunledningen sig mycket litet om de privata företagen. Just nu finns planer på stora vindkraftsatsningar, med privat kapital och risktagande i botten, i länet och landet. Men de kommer att få klara sig utan Örebro som kund. (S) betyder i detta läge en återgång till (s)jälvförsörjning. Typ före industrialiseringen av världen. Tror någon att det är bättre???
Inte heller bryr man sig om skattebetalarna. Nu kommer de att riskera en kvarts miljard i ett första skede. Men slutnotan lär landa på många gånger mer. Och låneräntorna ska betalas även om fem, tio eller femton år.
Vi liberaler i Örebro kommer inte att acceptera detta. Frågan är om vi är ensamma i vår kamp för ett bättre näringslivsklimat, och för en långsiktigt hållbar kommunal ekonomi och kommunal miljöpolitik? Om någon annan också orkar varaa mot kommunala bolag, mot kommunal snedvridande konkurrens och mot att använda skattebetalarnas pengar till politiska prestigeprojekt.
2013-05-03
Futurum fastigheter - Ett beslut att ångra..?..
När jag tillträdde som kommunstyrelseordförande i januari 2007 var det några surdegar som direkt landade på mitt bord. Ett av dem handlade om kommunens fastigheter.
Det fungerade helt enkelt för dåligt. Det fanns ingen tydlig ägarroll för fastigheterna i kommunen. Investeringsbesluten var otydliga. Hyressättningen oklar. Klagomålen på fastighetsunderhållet var legio. Och så vidare.
Vi diskuterade hur vi skulle hantera det hela. Det fanns egentligen bara en sak att göra. En total omstart.
Hur skulle då denna omstart ske? Vi diskuterade flera möjligheter. En av dem var att skapa ett nytt kommunalt bolag som skulle äga alla kommunens fastigheter. Då skulle vi få kontroll på ekonomin; investeringar, underhåll, hyror, allt. Vi skulle kunna hantera de eventuella förändringar som behövdes på personalsidan. Och ett bolags bokföring är faktiskt stabilare och mer långsiktigt jämförbar än en kommuns.
Så det fick bli ett bolag. Men nu, när bolaget är igång, funderar jag på om det verkligen var rätt.
Jag hade två skarpa funderingar kring bolagsbildningen. Två faror som väntade i vassen. Men med en förhoppning om att kunna vinna även valet 2010 och därmed skapa en stabil bas för bolaget lät jag det ändå gå vidare. Sett i backspegeln var det fel. För den nya kommunledningen har infriat båda mina farhågor, med råge!
Den första farhågan gällde investeringar och ekonomi. Så länge investeringarna i kommunens fastigheter låg i en kommunal förvaltning, blev investeringsbesluten offentliga, en fråga för budgetdebatter och diskussioner kring volymer och tider. Vi kunde mäta ett års investeringar mot ett annat. Hade volymerna gått upp? Hur stora delar av besluten hade genomförts? Vad fick det för påverkan på såväl balans- som resultaträkning?
Som den försiktiga general jag är i ekonomiska hänseenden, var detta viktigt. Kommunen ska inte sätta sig i skuld i onödan. Alla skulder måste betalas, förr eller senare, av pengar som tas från välfärdsuppdraget. Investeringsbeslut måste vägas mot andra viktiga beslut. Och diskussionen måste vara öppen.
Nu gäller något annat.
Kommunens investeringar går i taket. När jag styrde, tyckte jag att det var oroande när vi beslutade om en investeringsnivå över 500 miljoner kronor. Men titta vad som gäller nu. Här nedan ser ni en bild från dragningen av kommunens budgetförutsättningar:
Investeringsvolymen för 2013 går upp mot 1,2 miljarder!!! Det är helt osannolikt. Och 2014 ser nästa likadan ut. På de tre åren SKDC-partiet styrt, kommer kommunen att ha tagit investeringsbeslut på osannolika 2,9 miljarder kronor!!! (Här skulle man vilja skriva ut hundra ! om det hjälpte)
Stora delar av investeringarna täcks av nya lån. Tyvärr syns inte allt längre i kommunens bokslut. För de lån som Futurum fastigheter tar upp hanteras nu av bolaget själv, och syns bara som en fotnot i koncernredovisningen.
Men för de örebroare som någon gång ska betala tillbaka lånen, eller betala räntorna när de inte längre ligger på 1,5 % utan kanske på 5 % eller 9 %, spelar det ingen roll om det är Futurum eller kommunen som tagit dem. Välfärden kommer att få betala.
Men detta är det tyst om i Örebropolitiken idag. Varför? Ett skäl är att man inte vinner kommunala val på ekonomi. Om jag hade koll på ekonomin, och den nuvarande ledningen inte har det, spelar ingen eller liten roll i valet. Därför kan alldeles för många kommunpolitiker gömma sin ovilja eller okunskap om ekonomi bakom det lokala ointresset. Och intresset från den lokala journalistiken är lika litet. Det är kanske för svårt eller för svårt att göra medialt.
När det nu blivit så här, ångrar jag faktiskt att jag tog beslutet om bolagisering.
Det andra man kan ångra är just tystnaden. Och det har också delvis sin grund i bolagskonstruktionen.
Bolag är till sin konstruktion slutna. Styrelsen ska i första hand se till bolagets bästa. Inte till en öppen dialog med medborgarna. Som lokal politiker kan man ändå ha ett förhållningssätt till sina bolag, bejaka så stor öppenhet som möjligt.
Men så fungerar det inte i Örebro idag. Styrelse efter styrelse får reda på hur ansvarsfullt styrelsejobbet är, att allt fokus ska ligga på bolagets bästa och - att man ska hålla tyst om det som sker på styrelsemötena. SKDC kunde informera om att öppenheten är regel, och slutenheten undantaget (det undantag som handlar om att läckor som skadar bolaget är oacceptabla). Men bilden de ger styrelseledamöterna är den motsatta. Håll tyst. Prata inte med någon, inte ens i partiet, om det som sker i styrelsen.
För mig är det oacceptabelt. Och allra mest oacceptabelt är det i Futurum Fastigheter. Futurum är kommunens fastighetsbolag. Det ska bara äga fastigheter som det bedrivs kommunal verksamhet på och i. Kommunen ska vara den enda hyresgästen. Öppenheten borde vara norm. Örebroarna har rätt att veta vad styrelsen tycker, vad bolaget planerar och vilka skiljaktiga meningar som finns.
Men Baastad, Bondeson och Persson, driver en tystnadens linje.
Kommunala bolag måste vara ett fåtal undantag från regeln om den öppenhet en nämnd- och förvaltningsorganisation bygger på. Men i Örebro idag håller de på att bli norm. Allt fler kommunala bolag. Allt större tystnad.
Den utvecklingen oroar mig mycket.
Det fungerade helt enkelt för dåligt. Det fanns ingen tydlig ägarroll för fastigheterna i kommunen. Investeringsbesluten var otydliga. Hyressättningen oklar. Klagomålen på fastighetsunderhållet var legio. Och så vidare.
Vi diskuterade hur vi skulle hantera det hela. Det fanns egentligen bara en sak att göra. En total omstart.
Hur skulle då denna omstart ske? Vi diskuterade flera möjligheter. En av dem var att skapa ett nytt kommunalt bolag som skulle äga alla kommunens fastigheter. Då skulle vi få kontroll på ekonomin; investeringar, underhåll, hyror, allt. Vi skulle kunna hantera de eventuella förändringar som behövdes på personalsidan. Och ett bolags bokföring är faktiskt stabilare och mer långsiktigt jämförbar än en kommuns.
Så det fick bli ett bolag. Men nu, när bolaget är igång, funderar jag på om det verkligen var rätt.
Jag hade två skarpa funderingar kring bolagsbildningen. Två faror som väntade i vassen. Men med en förhoppning om att kunna vinna även valet 2010 och därmed skapa en stabil bas för bolaget lät jag det ändå gå vidare. Sett i backspegeln var det fel. För den nya kommunledningen har infriat båda mina farhågor, med råge!
Den första farhågan gällde investeringar och ekonomi. Så länge investeringarna i kommunens fastigheter låg i en kommunal förvaltning, blev investeringsbesluten offentliga, en fråga för budgetdebatter och diskussioner kring volymer och tider. Vi kunde mäta ett års investeringar mot ett annat. Hade volymerna gått upp? Hur stora delar av besluten hade genomförts? Vad fick det för påverkan på såväl balans- som resultaträkning?
Som den försiktiga general jag är i ekonomiska hänseenden, var detta viktigt. Kommunen ska inte sätta sig i skuld i onödan. Alla skulder måste betalas, förr eller senare, av pengar som tas från välfärdsuppdraget. Investeringsbeslut måste vägas mot andra viktiga beslut. Och diskussionen måste vara öppen.
Nu gäller något annat.
Kommunens investeringar går i taket. När jag styrde, tyckte jag att det var oroande när vi beslutade om en investeringsnivå över 500 miljoner kronor. Men titta vad som gäller nu. Här nedan ser ni en bild från dragningen av kommunens budgetförutsättningar:
Investeringsvolymen för 2013 går upp mot 1,2 miljarder!!! Det är helt osannolikt. Och 2014 ser nästa likadan ut. På de tre åren SKDC-partiet styrt, kommer kommunen att ha tagit investeringsbeslut på osannolika 2,9 miljarder kronor!!! (Här skulle man vilja skriva ut hundra ! om det hjälpte)
Stora delar av investeringarna täcks av nya lån. Tyvärr syns inte allt längre i kommunens bokslut. För de lån som Futurum fastigheter tar upp hanteras nu av bolaget själv, och syns bara som en fotnot i koncernredovisningen.
Men för de örebroare som någon gång ska betala tillbaka lånen, eller betala räntorna när de inte längre ligger på 1,5 % utan kanske på 5 % eller 9 %, spelar det ingen roll om det är Futurum eller kommunen som tagit dem. Välfärden kommer att få betala.
Men detta är det tyst om i Örebropolitiken idag. Varför? Ett skäl är att man inte vinner kommunala val på ekonomi. Om jag hade koll på ekonomin, och den nuvarande ledningen inte har det, spelar ingen eller liten roll i valet. Därför kan alldeles för många kommunpolitiker gömma sin ovilja eller okunskap om ekonomi bakom det lokala ointresset. Och intresset från den lokala journalistiken är lika litet. Det är kanske för svårt eller för svårt att göra medialt.
När det nu blivit så här, ångrar jag faktiskt att jag tog beslutet om bolagisering.
Det andra man kan ångra är just tystnaden. Och det har också delvis sin grund i bolagskonstruktionen.
Bolag är till sin konstruktion slutna. Styrelsen ska i första hand se till bolagets bästa. Inte till en öppen dialog med medborgarna. Som lokal politiker kan man ändå ha ett förhållningssätt till sina bolag, bejaka så stor öppenhet som möjligt.
Men så fungerar det inte i Örebro idag. Styrelse efter styrelse får reda på hur ansvarsfullt styrelsejobbet är, att allt fokus ska ligga på bolagets bästa och - att man ska hålla tyst om det som sker på styrelsemötena. SKDC kunde informera om att öppenheten är regel, och slutenheten undantaget (det undantag som handlar om att läckor som skadar bolaget är oacceptabla). Men bilden de ger styrelseledamöterna är den motsatta. Håll tyst. Prata inte med någon, inte ens i partiet, om det som sker i styrelsen.
För mig är det oacceptabelt. Och allra mest oacceptabelt är det i Futurum Fastigheter. Futurum är kommunens fastighetsbolag. Det ska bara äga fastigheter som det bedrivs kommunal verksamhet på och i. Kommunen ska vara den enda hyresgästen. Öppenheten borde vara norm. Örebroarna har rätt att veta vad styrelsen tycker, vad bolaget planerar och vilka skiljaktiga meningar som finns.
Men Baastad, Bondeson och Persson, driver en tystnadens linje.
Kommunala bolag måste vara ett fåtal undantag från regeln om den öppenhet en nämnd- och förvaltningsorganisation bygger på. Men i Örebro idag håller de på att bli norm. Allt fler kommunala bolag. Allt större tystnad.
Den utvecklingen oroar mig mycket.
2013-03-15
Varför Johan Larsson är bättre än Björn Sundin (på att driva bolag)
Sedan socialdemokraterna tog över makten, tillsammans med de i princip lika socialdemokratiska kristdemokraterna och det rätt oliberala lokala centerpartiet, har den kommunala koncernen vuxit med rekordfart.
Det är få som vet, men kommunkoncernens omsättning är idag runt 35 % av kommunens totala omsättning, eller 2,3 jämfört med 6,7 miljarder kronor. Och mer blir det. Med de nya kommunala bolagen riskerar omsättningen i bolagskoncernen Örebro Rådhus AB att nå nya höjder varje år.
Det finns flera skäl till varför kommuner är dåliga ägare till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Jag har berört dem i flera bloggar. Näringslivet blir svagare när kommunens bolag, som aldrig tillåts gå i konkurs, snedvrider konkurrensen. Jobben riskerar att bli färre. Utvecklingstakt och innovationsklimat blir sämre när inte det fria näringslivet är fritt. I samtal med företrädare för det lokala näringslivet nämns just den kommunala bolagshysterin som det viktigaste området för oss liberaler att jobba med. Stora delar av Örebros näringsliv ser fram emot en ny kommunledning efter valet 2014.
Men det finns ytterligare några skäl till varför bolagen är så malplacerade som kommunala ägarintressen. Just nu är alltså runt 25 % av kommunens verksamhet dolda ur demokratisk synvinkel. Den öppna demokratin fungerar inte för en fjärdedel av kommunens verksamhet. Och värre blir det om sossarna får bestämma. Det är inte demokrati och öppenhet som är Sundins eller Baastads fokus.
Det andra skälet är att politiker inte har en aning om hur marknader fungerar. ÖBO styrs idag av en informatör från länsstyrelsen. Örebro Porten har en pastor som ordförande. Kommunstyrelsens ordförande saknar totalt erfarenhet från något annat än politiken. Hennes biträdande har drivit ett eget litet bolag, men saknar all erfarenhet från näringslivet, och har istället all erfarenhet från politik eller politikens närhet (även här med informationsbakgrund).
Är det någon som tror att dessa människor, tillsammans med oss andra som sitter i styrelserna i bolagen, är skickade att leda dem? Knappast. De kommunala bolagen styrs i huvudsak av sina tjänstemän. Politikerna blir bara en potemkinkuliss framför tomheten. Och tomheten är stor. I de flesta kommunala bolagsstyrelser jag suttit i har jag fascinerats över att så få av ledamöterna klarat av att förstå en resultat- eller balansräkning. Det är få som funderar kring riskanalyser, kring strategier och strukturer för bolagets utveckling, eller hur bolaget kan påverka ägaren. Istället handlar det oftast om en kökkenmödding av detaljpolitik som inte passar speciellt väl i bolagssfären.
Just riskerna kan man fundera mer kring denna dag. Såväl SR Örebro som SVT Tvärsnytt skriver idag om tillståndet i Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL). Det har uppenbarligen inte fungerat som det ska. Förlusterna kommer att vara större än vad man beräknat.
Men bolaget kommer inte att gå i konkurs, som det hade gjort för länge sedan om det varit privatägt. Istället kommer det att få ännu mer av kommunala medel, pengar från de mer vinstrika bolagen, för att täcka skulderna. Pengar som kunde gått till vård och skola går nu till ett svart hål i ett kommunalt bolag.
Men tänk om detta inte varit KKL utan ÖBO eller Örebro Porten som stått på öronen. Det händer väl inte, säger du. Inte som det ser ut idag, säger jag, men ingen vet vad som händer i morgon. Eller tänk om det händer med vindkraften när sossarna investerat en miljard i den, eller när bredbandsbolaget blir värdelöst tack vare teknikutvecklingen. Miljoner och miljarder som kommunens skattebetalare måste punga ut med.
Jag har länge drivit frågan om att sälja KKL. Det är inte en kommunal uppgift att driva hotell och konferensanläggningar. Om jag fått fortsätta bestämma hade KKL idag haft en privat ägare. Men sossarna vill annorlunda. (Och de får stöd av KD och C i detta. Det är märkligt hur omgivningen kan påverka människor ideologiskt, och hur ytlig ideologisk övertygelse ändå kan vara...)
Och Björn Sundin vill att kommunen inte bara ska fortsätta driva hotell, stugbyar och konferensanläggningar utan även skidbackar. Det är svårt att förstå att han har någon kompetens inom området överhuvudtaget som skulle innebära att örebroarna kunde känna sig säkra att affären var gynnsam för dem. Riskerna för fortsatta förluster, fortsatt kommunalt stöd och fortsatt illojal konkurrens är uppenbara.
Man kan tycka vad man vill om Johan Larsson och hans bolag. Men hans kompetens inom området skidanläggningar är ljusår större än om man slog ihop alla sossar i hela Örebro (och lade till alla kristdemokrater och centerpartister också). Sannolikt är hans kompetens inom konferenssidan också eoner större.
Men framförallt är det hans kompetens och kunnande som avgör om han blir kvar på marknaden, inte att han har kommunala skattepengar i ryggen. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra på denna öppna marknad och han riskerar inte kommunens kärnverksamheter, omsorgen, förskolan och skolan.
Tyvärr verkar insikten hos kommunledningen om de kommunala bolagens konkurrenshämmande status vara lika djup som en upptorkande vattenpöl. På kommunfullmäktige på onsdag nästa vecka ska kommunstyrelsens ordförande svara på en fråga jag ställt till henne om kommunens illojala konkurrens. Trots att kommunen är anmäld i vart fall två gånger till konkurrensverket, och att ett av ärendena fortfarande är öppet, och det andra kanske kommer att återöppnas, blir hennes svar:
"Det finns ingen illojal konkurrens från de kommunala bolagen."
Tydligare kan det väl inte behovet av ena liberal kommunledning uttryckas.
Media: SR Örebro, SVT Tvärsnytt
Det är få som vet, men kommunkoncernens omsättning är idag runt 35 % av kommunens totala omsättning, eller 2,3 jämfört med 6,7 miljarder kronor. Och mer blir det. Med de nya kommunala bolagen riskerar omsättningen i bolagskoncernen Örebro Rådhus AB att nå nya höjder varje år.
Det finns flera skäl till varför kommuner är dåliga ägare till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Jag har berört dem i flera bloggar. Näringslivet blir svagare när kommunens bolag, som aldrig tillåts gå i konkurs, snedvrider konkurrensen. Jobben riskerar att bli färre. Utvecklingstakt och innovationsklimat blir sämre när inte det fria näringslivet är fritt. I samtal med företrädare för det lokala näringslivet nämns just den kommunala bolagshysterin som det viktigaste området för oss liberaler att jobba med. Stora delar av Örebros näringsliv ser fram emot en ny kommunledning efter valet 2014.
Men det finns ytterligare några skäl till varför bolagen är så malplacerade som kommunala ägarintressen. Just nu är alltså runt 25 % av kommunens verksamhet dolda ur demokratisk synvinkel. Den öppna demokratin fungerar inte för en fjärdedel av kommunens verksamhet. Och värre blir det om sossarna får bestämma. Det är inte demokrati och öppenhet som är Sundins eller Baastads fokus.
Det andra skälet är att politiker inte har en aning om hur marknader fungerar. ÖBO styrs idag av en informatör från länsstyrelsen. Örebro Porten har en pastor som ordförande. Kommunstyrelsens ordförande saknar totalt erfarenhet från något annat än politiken. Hennes biträdande har drivit ett eget litet bolag, men saknar all erfarenhet från näringslivet, och har istället all erfarenhet från politik eller politikens närhet (även här med informationsbakgrund).
Är det någon som tror att dessa människor, tillsammans med oss andra som sitter i styrelserna i bolagen, är skickade att leda dem? Knappast. De kommunala bolagen styrs i huvudsak av sina tjänstemän. Politikerna blir bara en potemkinkuliss framför tomheten. Och tomheten är stor. I de flesta kommunala bolagsstyrelser jag suttit i har jag fascinerats över att så få av ledamöterna klarat av att förstå en resultat- eller balansräkning. Det är få som funderar kring riskanalyser, kring strategier och strukturer för bolagets utveckling, eller hur bolaget kan påverka ägaren. Istället handlar det oftast om en kökkenmödding av detaljpolitik som inte passar speciellt väl i bolagssfären.
Just riskerna kan man fundera mer kring denna dag. Såväl SR Örebro som SVT Tvärsnytt skriver idag om tillståndet i Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL). Det har uppenbarligen inte fungerat som det ska. Förlusterna kommer att vara större än vad man beräknat.
Men bolaget kommer inte att gå i konkurs, som det hade gjort för länge sedan om det varit privatägt. Istället kommer det att få ännu mer av kommunala medel, pengar från de mer vinstrika bolagen, för att täcka skulderna. Pengar som kunde gått till vård och skola går nu till ett svart hål i ett kommunalt bolag.
Men tänk om detta inte varit KKL utan ÖBO eller Örebro Porten som stått på öronen. Det händer väl inte, säger du. Inte som det ser ut idag, säger jag, men ingen vet vad som händer i morgon. Eller tänk om det händer med vindkraften när sossarna investerat en miljard i den, eller när bredbandsbolaget blir värdelöst tack vare teknikutvecklingen. Miljoner och miljarder som kommunens skattebetalare måste punga ut med.
Jag har länge drivit frågan om att sälja KKL. Det är inte en kommunal uppgift att driva hotell och konferensanläggningar. Om jag fått fortsätta bestämma hade KKL idag haft en privat ägare. Men sossarna vill annorlunda. (Och de får stöd av KD och C i detta. Det är märkligt hur omgivningen kan påverka människor ideologiskt, och hur ytlig ideologisk övertygelse ändå kan vara...)
Och Björn Sundin vill att kommunen inte bara ska fortsätta driva hotell, stugbyar och konferensanläggningar utan även skidbackar. Det är svårt att förstå att han har någon kompetens inom området överhuvudtaget som skulle innebära att örebroarna kunde känna sig säkra att affären var gynnsam för dem. Riskerna för fortsatta förluster, fortsatt kommunalt stöd och fortsatt illojal konkurrens är uppenbara.
Man kan tycka vad man vill om Johan Larsson och hans bolag. Men hans kompetens inom området skidanläggningar är ljusår större än om man slog ihop alla sossar i hela Örebro (och lade till alla kristdemokrater och centerpartister också). Sannolikt är hans kompetens inom konferenssidan också eoner större.
Men framförallt är det hans kompetens och kunnande som avgör om han blir kvar på marknaden, inte att han har kommunala skattepengar i ryggen. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra på denna öppna marknad och han riskerar inte kommunens kärnverksamheter, omsorgen, förskolan och skolan.
Tyvärr verkar insikten hos kommunledningen om de kommunala bolagens konkurrenshämmande status vara lika djup som en upptorkande vattenpöl. På kommunfullmäktige på onsdag nästa vecka ska kommunstyrelsens ordförande svara på en fråga jag ställt till henne om kommunens illojala konkurrens. Trots att kommunen är anmäld i vart fall två gånger till konkurrensverket, och att ett av ärendena fortfarande är öppet, och det andra kanske kommer att återöppnas, blir hennes svar:
"Det finns ingen illojal konkurrens från de kommunala bolagen."
Tydligare kan det väl inte behovet av ena liberal kommunledning uttryckas.
Media: SR Örebro, SVT Tvärsnytt
2013-03-06
Riskerna för välfärden ökar! Varför kramar Bondeson bolag?
Som folkpartist är jag skeptisk till kommunala bolag.
Bolagshysterin fortsätter i socialdemokraternas Örebro. Jag har många gånger på denna sida skrivit om hur socialdemokraterna bolagiserar mer och mer i Örebro. Det finns ingen hejd på vilka bolag som kan startas och vilka områden som kan bolagiseras. Insikten om politiskt styrda bolags snedvridna konkurrenssyn är noll. Insikten om politikernas okunskap om bolagsstyrning och marknader är också noll.
Men jag måste revidera mina ståndpunkter. Det verkar inte som om det bara är socialdemokraterna som driver bolagshysterin. Det verkar vara en lika stor hjärtefråga för kristdemokraterna, eller i vart fall för Lennart Bondeson. Bondeson försvarar ivrigt varje bolag som kommunen startar, driver och äger. Är det kristdemokratisk politik? Knappast. Men Bondeson visar sig allt mer inte bara ligga nära, utan nästan i kärnan av, socialdemokraterna. Kristdemokrati i Örebro är samma politik som socialdemokrati.
Just nu pågår två processer i Örebro där skattebetalarna riskerar sina pengar, där välfärden hotas och där politiker, läs Lennart Bondeson, leker företagsledare.
Snart ska det kommunala vindkraftbolaget börja köpa in tomter och vindkraftverk. Det handlar om först tiotals, sedan hundratals miljoner kronor. Kommer det att fungera?
Läs den här artikeln. Är det den framtiden som socialdemokraterna och kristdemokraterna har förmedlat? Nej - här i Örebro ska kommunen tjäna pengar på sin vindkraft (fast man inte får skapa sådana kommunala bolag) Men risken att förlora hundratals miljoner talas det tyst om.
Och nu ska Bondeson bli delägare i ett biogasföretag i Karlskoga. Man frågar sig varför? Varför ska kommunen starta biogasanläggningar? Varför ska kommunen bli producent för de varor man vill ha? Och om vi ska bli producenter för exempelvis biogas, varför ska vi då inte bli producenter för annat? Det saknas eko-mat. Ska Örebro kommun bli matproducent? Det saknas elbilar. Ska Örebro kommun börja producera bilar?
Socialdemokraternas och Bondesons politik hänger inte ihop. De leker företagsledare, spelar med örebroarnas surt förvärvade skattepengar och riskerar förskolan och skolan, äldreomsorgen och miljöarbetet bara för att de inte har en aning eller vill bry sig om företagandets risker.
De riskerar demokratin genom att gömma beslut i slutna styrelserum.
De riskerar jobben och företagandet när de konkurrerar ut privata alternativ. Det räcker med att se hur de behandlar de privata intressenter som nu vill bygga vindkraft runt Örebro. Kommunen ska inte köpa av dem. I socialdemokraternas och kristdemokraternas Örebro konkurrerar kommunen ut de privata och producerar själv!
För jobben, för företagandet, för demokratin och för välfärden måste bolagshysterin stoppas. Det finns ett liberalt alternativ där vi väljer förskolan, skolan och äldreomsorgen framför kommunala bolag.
Det är bara 17 månader kvar till valet 2014!
Media: SR, SVT, SR igen
- Det handlar om att värna förskola och skola, äldreomsorg och miljöarbete, om ekonomi och välfärd.
- Det handlar om min demokratisyn där jag vill att örebroarna ska ha full insyn i vad vi gör som politiker.
- Det handlar om att värna företagarna och entreprenörerna, om att värna jobb och företag, från de kommunalägda bolagens enorma styrka och snedvridande konkurrens.
Bolagshysterin fortsätter i socialdemokraternas Örebro. Jag har många gånger på denna sida skrivit om hur socialdemokraterna bolagiserar mer och mer i Örebro. Det finns ingen hejd på vilka bolag som kan startas och vilka områden som kan bolagiseras. Insikten om politiskt styrda bolags snedvridna konkurrenssyn är noll. Insikten om politikernas okunskap om bolagsstyrning och marknader är också noll.
Men jag måste revidera mina ståndpunkter. Det verkar inte som om det bara är socialdemokraterna som driver bolagshysterin. Det verkar vara en lika stor hjärtefråga för kristdemokraterna, eller i vart fall för Lennart Bondeson. Bondeson försvarar ivrigt varje bolag som kommunen startar, driver och äger. Är det kristdemokratisk politik? Knappast. Men Bondeson visar sig allt mer inte bara ligga nära, utan nästan i kärnan av, socialdemokraterna. Kristdemokrati i Örebro är samma politik som socialdemokrati.
Just nu pågår två processer i Örebro där skattebetalarna riskerar sina pengar, där välfärden hotas och där politiker, läs Lennart Bondeson, leker företagsledare.
Snart ska det kommunala vindkraftbolaget börja köpa in tomter och vindkraftverk. Det handlar om först tiotals, sedan hundratals miljoner kronor. Kommer det att fungera?
Läs den här artikeln. Är det den framtiden som socialdemokraterna och kristdemokraterna har förmedlat? Nej - här i Örebro ska kommunen tjäna pengar på sin vindkraft (fast man inte får skapa sådana kommunala bolag) Men risken att förlora hundratals miljoner talas det tyst om.
Och nu ska Bondeson bli delägare i ett biogasföretag i Karlskoga. Man frågar sig varför? Varför ska kommunen starta biogasanläggningar? Varför ska kommunen bli producent för de varor man vill ha? Och om vi ska bli producenter för exempelvis biogas, varför ska vi då inte bli producenter för annat? Det saknas eko-mat. Ska Örebro kommun bli matproducent? Det saknas elbilar. Ska Örebro kommun börja producera bilar?
Socialdemokraternas och Bondesons politik hänger inte ihop. De leker företagsledare, spelar med örebroarnas surt förvärvade skattepengar och riskerar förskolan och skolan, äldreomsorgen och miljöarbetet bara för att de inte har en aning eller vill bry sig om företagandets risker.
De riskerar demokratin genom att gömma beslut i slutna styrelserum.
De riskerar jobben och företagandet när de konkurrerar ut privata alternativ. Det räcker med att se hur de behandlar de privata intressenter som nu vill bygga vindkraft runt Örebro. Kommunen ska inte köpa av dem. I socialdemokraternas och kristdemokraternas Örebro konkurrerar kommunen ut de privata och producerar själv!
För jobben, för företagandet, för demokratin och för välfärden måste bolagshysterin stoppas. Det finns ett liberalt alternativ där vi väljer förskolan, skolan och äldreomsorgen framför kommunala bolag.
Det är bara 17 månader kvar till valet 2014!
Media: SR, SVT, SR igen
2013-03-03
Värdelösa fiberbolag?
Den vägförening jag är medlem i har just investerat i fiber till huset. Med hjälp av EU får vi landsbygdsbor ungefär samma status på vårt bredband som stassarna. Visst kostar det en del, men det är det värt. Det DSL vi kör idag är inte speciellt roligt. Hastigheterna kommer sällan upp i det man betalar för.
Det är kommunala Stadsnät AB som står för fibern in i huset. Ett kommunalt bolag som har som uppgift att hantera fibernätet i kommunen, om inte någon privat gör det. Skillnaden är att Stadsnät inte har någon bindning till en leverantör, vi som kunder får fixa det själva. Valfrihet alltså. Liberalt och bra, eller?
Folkpartiet har alltid varit emot att kommunen ska ha ett stadsnätsbolag. Skälen har varit enkla: Det finns en privat marknad som fungerar. Det är osäkert om investeringarna är långsiktigt hållbara. Teknikutvecklingen kan komma att göra fibern värdelös.
Våra huvudmotståndare i detta har inte bara varit socialdemokraterna. Såväl moderater som kristdemokrater har varit anhängare av kommunala fiberbolag.
Kristdemokraterna i Örebro framstår allt mer som några av de största bolagskramarna i kommunen. Deras syn på öppenhet och demokrati kontra slutenhet och bolag framstår allt mer som ett spel för gallerierna. Utåt slåss de för öppenhet och demokrati. Men deras interna framfart vittnar mer om att de försöker flytta så många beslut som möjligt till bolag, där ingen insyn finns. Lennart Bondeson (kd) var exempelvis den som hårdast drev för att Västerbolaget skulle ha en tjänstemannastyrelse. När han nu fått backa på det, blir det en kristdemokrat som blir ordförande...
Har då Stadsnätsbolaget varit bra? Sanningen är väl den att bolagets historia har kantats av bekymmer. Ekonomin har varit skakig. Bara de låga räntorna har de senaste åren räddat resultaten. Bolaget har fått byta operatörer ett antal gånger och försäljningen har hackat. ÖBO har räddat sin koncernsyster - något som borde fått de privata att fundera kring hur kommunen jobbar med öppenhet och konkurrens...
Under vår tid försökte vi sälja bolaget. Och det fanns intresse från de privata. Men sanningen är den att buden som kom var så låga att en försäljning skulle kostat kommunen miljoner. Investeringarna som kommunen borgat för, var inte värda ens de nettokostnader de dragit.
Och nu kommer än större risker för att det kommunala bredbandsbolaget blir en förlustko. Teknikutvecklingen går, som alla vet, framåt. Just nu kommer det trådlösa 4G och redan planeras för både 5 och 6G med hastigheter som slår allt från fiberkramarna.
Kanske innebär ett kommande tekniksprång att fiberbolagen blir värdelösa. Frågan är vad som händer med det bolag som nu ägs av både Örebro och Kumla kommuner. Hur många hundra miljoner har investerats? Hur mycket är oavskrivet? Vad riskerar förlusterna att bli om fibern ersätts av trådlöst?
Det finns två skäl för att det offentliga inte ska äga bolag:
1) Alla kommunala bolag som agerar på en marknad där det finns privata alternativ, snedvrider konkurrensen. En kommun kan inte gå i konkurs, det finns alltid mer pengar. Ett kommunalt bolag agerar inte med samma avkastningskrav som ett privat, man kan alltid agera ickekommersiellt. ÖBO, Örebro Porten, Ånnaboda Konferens, Stadsnät - alla är på sina sätt konkurrenssnedvridande.
2) Kommunala politiker ska inte agera på riskmarknader med skattebetalarnas pengar. Om teknikutvecklingen går åt det håll det verkar, och fibern blir värdelös, kommer örebroarna att bli tvungna att hantera en förlust på hundratals miljoner. Det kommer direkt att slå mot vården, skolan och omsorgen.
Det finns faktiskt ett skäl till: Det är mycket sällan kommunpolitiker fattar vad det handlar om att styra ett bolag. Få kan läsa en resultat- eller balansräkning. Ännu färre fattar vad olika förändringar innebär. Mycket få har en koll på den marknad som bolaget agerar på. Politiker är helt enkelt rätt värdelösa styrelseledamöter i bolag. Det blir tjänstemännen som styr. Och det är fel ur alla möjliga demokratiska tankar.
Folkpartiet har en mycket restriktiv hållning till bolag som ägs av det offentliga. Det gäller såväl statliga som kommunala bolag. För den kommunala välfärdens, liksom för demokratins, skull vore det bättre om fler av oss fokuserade på förskolan och skolan, på äldreomsorgen och på miljön, än på kommunala bolag.
Media: SR
Det är kommunala Stadsnät AB som står för fibern in i huset. Ett kommunalt bolag som har som uppgift att hantera fibernätet i kommunen, om inte någon privat gör det. Skillnaden är att Stadsnät inte har någon bindning till en leverantör, vi som kunder får fixa det själva. Valfrihet alltså. Liberalt och bra, eller?
Folkpartiet har alltid varit emot att kommunen ska ha ett stadsnätsbolag. Skälen har varit enkla: Det finns en privat marknad som fungerar. Det är osäkert om investeringarna är långsiktigt hållbara. Teknikutvecklingen kan komma att göra fibern värdelös.
Våra huvudmotståndare i detta har inte bara varit socialdemokraterna. Såväl moderater som kristdemokrater har varit anhängare av kommunala fiberbolag.
Kristdemokraterna i Örebro framstår allt mer som några av de största bolagskramarna i kommunen. Deras syn på öppenhet och demokrati kontra slutenhet och bolag framstår allt mer som ett spel för gallerierna. Utåt slåss de för öppenhet och demokrati. Men deras interna framfart vittnar mer om att de försöker flytta så många beslut som möjligt till bolag, där ingen insyn finns. Lennart Bondeson (kd) var exempelvis den som hårdast drev för att Västerbolaget skulle ha en tjänstemannastyrelse. När han nu fått backa på det, blir det en kristdemokrat som blir ordförande...
Har då Stadsnätsbolaget varit bra? Sanningen är väl den att bolagets historia har kantats av bekymmer. Ekonomin har varit skakig. Bara de låga räntorna har de senaste åren räddat resultaten. Bolaget har fått byta operatörer ett antal gånger och försäljningen har hackat. ÖBO har räddat sin koncernsyster - något som borde fått de privata att fundera kring hur kommunen jobbar med öppenhet och konkurrens...
Under vår tid försökte vi sälja bolaget. Och det fanns intresse från de privata. Men sanningen är den att buden som kom var så låga att en försäljning skulle kostat kommunen miljoner. Investeringarna som kommunen borgat för, var inte värda ens de nettokostnader de dragit.
Och nu kommer än större risker för att det kommunala bredbandsbolaget blir en förlustko. Teknikutvecklingen går, som alla vet, framåt. Just nu kommer det trådlösa 4G och redan planeras för både 5 och 6G med hastigheter som slår allt från fiberkramarna.
Kanske innebär ett kommande tekniksprång att fiberbolagen blir värdelösa. Frågan är vad som händer med det bolag som nu ägs av både Örebro och Kumla kommuner. Hur många hundra miljoner har investerats? Hur mycket är oavskrivet? Vad riskerar förlusterna att bli om fibern ersätts av trådlöst?
Det finns två skäl för att det offentliga inte ska äga bolag:
1) Alla kommunala bolag som agerar på en marknad där det finns privata alternativ, snedvrider konkurrensen. En kommun kan inte gå i konkurs, det finns alltid mer pengar. Ett kommunalt bolag agerar inte med samma avkastningskrav som ett privat, man kan alltid agera ickekommersiellt. ÖBO, Örebro Porten, Ånnaboda Konferens, Stadsnät - alla är på sina sätt konkurrenssnedvridande.
2) Kommunala politiker ska inte agera på riskmarknader med skattebetalarnas pengar. Om teknikutvecklingen går åt det håll det verkar, och fibern blir värdelös, kommer örebroarna att bli tvungna att hantera en förlust på hundratals miljoner. Det kommer direkt att slå mot vården, skolan och omsorgen.
Det finns faktiskt ett skäl till: Det är mycket sällan kommunpolitiker fattar vad det handlar om att styra ett bolag. Få kan läsa en resultat- eller balansräkning. Ännu färre fattar vad olika förändringar innebär. Mycket få har en koll på den marknad som bolaget agerar på. Politiker är helt enkelt rätt värdelösa styrelseledamöter i bolag. Det blir tjänstemännen som styr. Och det är fel ur alla möjliga demokratiska tankar.
Folkpartiet har en mycket restriktiv hållning till bolag som ägs av det offentliga. Det gäller såväl statliga som kommunala bolag. För den kommunala välfärdens, liksom för demokratins, skull vore det bättre om fler av oss fokuserade på förskolan och skolan, på äldreomsorgen och på miljön, än på kommunala bolag.
Media: SR
2013-02-09
Glöm (S)ödertälje, Baastad och Bondeson!
I veckans Dagens Samhälle kan vi läsa om hur Södertäljemodellen krackelerar allt mer. Vidlyftiga bolagsprojekt dras med stora ekonomiska problem. Och arbetslösheten biter sig fast.
Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.
Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.
Det finns tre huvudproblem.
Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.
Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.
Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.
Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?
Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.
Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.
Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.
Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.
Det finns tre huvudproblem.
Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.
Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.
Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.
Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?
Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.
Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.
2013-01-03
Politiker är inte affärsmän
En lokal liberal näringslivspolitik handlar om att skapa förutsättningar för ett starkt, växande och fritt näringsliv. Det handlar om att politikerna ska sätta tydliga regler för näringslivet, exempelvis genom olika krav på tillstånd för byggen, för livsmedel, för miljö, men att sedan ge de privata bolagen ansvar för sin egen verksamhet. Tydliga upphandlingar. Användande av valfrihetssystem och utmaningsrätter.
En lokal liberal näringslivspolitik handlar om att våga prioritera satsningar för att Örebro ska växa bättre än de städer vi konkurrerar med både nationellt och globalt. Det handlar inte om att satsa på enskilda bolag, det handlar om att bygga strukturer för att ge näringslivet kraft att själva växa.
En lokal liberal näringslivspolitik handlar om att öppna kommunens verksamheter för konkurrens från det privata. Kommunen ska alltid finansiera välfärden. Kommunen ska alltid ställa tuffa krav, följa upp, utvärdera, återkoppla och ställa till ansvar om det inte fungerar. Men det är otroligt om kommunen skulle vara bäst på att verkställa all välfärd. Konkurrens fungerar även inom välfärden. (Vilket också innebär att privata monopol aldrig kan accepteras av en liberal.)
En lokal liberal näringslivspolitik handlar om att begränsa den kommunala konkurrensen mot det lokala näringslivet så mycket som möjligt. Kommunala bolag ska vara undantag som bekräftar regeln att politikens uppgift är finansiering av offentlig välfärd.
Med den basen vill vi skapa ett bättre Företagar-Örebro efter valet 2014. Låt mig bli lite mer konkret:
Idag vill kommunledningen blanda sig i alla möjliga affärer.
Om tydlighet:
Björn Sundin (s) fixar till ett Truck Stop i Berglunda. Det finns inte möjlighet att driva projektet affärsmässigt. Så kommunen rycker in. Det kostar kommunen några tiotals miljoner i investeringar och några miljoner varje år. Är det kommunens uppgift att prioritera parkeringsplatser för lastbilar istället för skolor och äldreboenden? Knappast. I vart fall inte för en liberal. Affärsmässighet handlar om att privata initiativ ska drivas av privat kapital.
Lennart Bondeson (KD) rycker ut som en vit riddare när han ger IKEA möjlighet att bygga ett nytt varuhus och ett nytt affärscentrum i Norra Marieberg. Fastighetsägarna i Södra Marieberg ser risker med sina investeringar. Bondeson lovar kommunalt stöd och bildar samrådsgrupper. Kanske har han till och med lovat att kommunen ska in med pengar (uppgifterna går isär) när IKEA flyttar. Men varifrån ska han ta pengarna? Skolan? Äldreomsorgen? Affärsmässighet handlar också om att politiker inte ska lägga sig i med skattemedel när privata investeringar riskeras. Aktiebolag handlar om just riskkapital. Skattepengar handlar om välfärd, inte risker. Så bör en liberal agera.
På kort sikt kan det säkert kännas bra att som politiker få fixa till det för några bolag. Men på längre sikt innebär det ett svagare näringsliv. Örebro är ett typexempel på det. Under årtionden av socialdemokratiskt styre, där politiken också sökt styra näringslivet och göra dem beroende av kommunen, har den offentliga sektorn vuxit på den privata sektorns bekostnad. Det finns för få privata bolag i Örebro. Det finns för få starka privata bolag. Det finns för få växande privata bolag i Örebro. Och det innebär att det finns för få jobb.
Det kommer vi att ändra på när vi får makten efter valet 2014!
Näringslivspolitik handlar också om att våga prioritera vilka "infrastruktursatsningar" man ska göra.
Baastad (s) , Sundin (s) och Bondeson (kd) prioriterar bara ett område. Logistik. Det handlar om att bygga för lastbilar och lager. Är det vettigt? Logistik handlar om läge. Ligger vi rätt? Just nu gör vi det. Men allt talar för att transportvägarna kommer att gå annorlunda i framtiden. Frågan är bara när och hur skiftet kommer. Och hur miljön påverkar logistiken.
Logistik a la (s); lager och transporter, är i huvudsak en sektor med låglönejobb där det finns få arbeten med krav på hög kompetens, på spetskompetens och på forskningsintensivitet. Man bygger knappast framtidens spännande stad genom att satsa på plåtlådor med höjdlager eller asfaltplattor med dieselmackar. (Men kanske är det bra ur ett rent partitaktiskt perspektiv. Sossarna prioriterar de jobb där de själva tror att de ska kunna hämta flest väljare...)
Vi liberaler menar att vi istället måste se på den globala konkurrensen. Och då handlar det om att konkurrera med människor och mänsklig kompetens. Istället för att satsa 35 miljoner på en parkeringsplats för lastbilar hade vi hellre sett 35 miljoner till en professur och ett forskningscentra kring omvårdnadsteknologi vid Örebro Universitet. Om vi ska satsa pengar på infrastruktur, är det viktigare att satsa mer på den mentala infrastrukturen än på den fysiska. Visst ska vi dra nytta av vårt strategiska läge just idag. Men det är stor skillnad på den infrastruktur en stad för lagerlådor och lastbilar behöver, och den infrastruktur en stad med forskningscentra, gasellväxande IT-bolag och Vård- och omsorgsservicebolag behöver.
Örebros näringslivspolitik får en tydlig inriktning när vi får makten efter valet 2014.
Örebro har under årtionden av socialdemokratiskt styre blivit en högborg för kommunsocialismen. Kommunen har kunnat allt bäst, vetat allt bäst, gjort allt bäst. Socialdemokraterna har sagt nej till alla försök att öppna kommunen. Det har varit nej till friskolor. Det har varit nej till fria förskolor. Det har varit nej till alternativ inom äldreomsorgen. Och den politiken fortsätter.
Denna socialdemokratiska nej-sägarpolitik är en av grunderna för att Örebro idag har en sämre service, en sämre kvalitet inom såväl skola som äldreomsorg, och ändå högre kostnader än många andra kommuner.
En liberal välfärdspolitik bygger på att öppna slutna system för konkurrens. Vi menar att den kommunala skolan mår väl när den kompletteras med friskolor av olika slag. Vi menar att den kommunala äldreomsorgen mår väl när den kompletteras med äldreboenden som inte drivs av kommunen. Vi tror att teknisk service mår väl när den kompletteras av privata bolag.
Jag kommer att återkomma till vad valfrihet betyder inom äldreomsorgen i en kommande blogg.
Förutom att skapa en god konkurrens mellan det offentliga och det privata, skapas förutsättningar för nya och växande privata marknader. Världen förändras, och näringslivet likaså. Framtiden kommer i betydligt större omfattning än idag att karaktäriseras av serviceköp. Den stad som har en väl utvecklad servicebolagsstruktur är en vinnare.
Örebro kommun under liberalt styre kommer att välkomna privat konkurrens inom välfärden. Det innebär att vi kommer att göra allt för att så många örebroare som möjligt ändå kommer att mena att den kommunalt utförda servicen, inom förskola, skola, äldreomsorg och så vidare, är den bästa.
När vi fått makten efter valet 2014 kommer vi att skapa ett öppnare Örebro för fler av framtidens serviceföretag!
Och sedan en "liten" avslutning om de kommunala bolagen. Just nu skapar Lena Baastad (s) en snabbt växande kommunal koncern. Bolag efter bolag slår upp sina portar. Låt mig visa en förenklad skiss:
Örebro Rådhus är moderbolaget.
Den största dottern är ÖBO. ÖBO har under sig ett bolag för vårdbostäder. Dessutom är ÖBO delägare i bolaget Västerport tillsammans med Örebro Porten.
Örebro Porten växer kontinuerligt. Bolaget har ett dotterbolag som heter Klädeshandlaren och är också delägare i bolaget Västerport. Man är dessutom huvudaktör i Gustavsviksbolagen.
Det nya fastighetsbolaget Futurum har hand om främst skol- och förskolelokaler.
Dessa är de tre stora.
Sedan kommer de andra:
Stadsnät - som snart bli samägt med Kumla kommun.
Gustavsviksbolagen, både själva badbolaget och utvecklingsbolaget.
KKL - Kilsbergens hotell- och konferenscenter.
Länsmusiken - Svenska Kammarorkesterns hemvist.
Nya bolag startas kontinuerligt. Just nu pågår en koncernbildning med Kumla kommun där de båda kommunerna ska skapa ett utvecklingsbolag, ett vindkraftbolag och ett stadsnätsbolag. Som en start. Sedan ska fler bolag komma...
Det är en koncern med just nu 14 aktiva bolag. Och det finns bolag i bakfickan.
Kommunala bolag är inte något liberalt guldägg. Snarare tvärs om. Kommunala bolag är dåliga för näringslivsklimatet, för demokratin och skapar stora risker för kommunens ekonomi.
Kommunala bolag riskerar hela tiden att snedvrida konkurrensen. Ett kommunalt bolag ska inte jobba för vinst men har samtidigt varenda skattekrona i ryggen. Inom alla områden där det finns privata alternativ riskerar kommunala bolag att förstöra för de privata företagen. Den långsiktiga utvecklingen av näringslivsklimatet blir sämre.
Kommunala bolag ska jobba efter aktiebolagslagstiftningen. Det innebär att huvuduppgiften är att se till bolagets bästa, inte till demokratins eller till örebroarnas bästa. Sköter inte styrelsen den uppgiften gör de inte sitt jobb. En bolagsstyrelse jobbar i det fördolda. Insynen är liten och vissa beslut så hemliga att en styrelseledamot kan bli skadeståndsskyldig om man berättar om dem. Demokrati är något annat. Det handlar om att öka möjligheten för alla örebroare. Och det handlar om öppenhet och insyn för alla örebroare, för media och för alla granskare.
Kommunala bolag får enligt lag inte ha som huvuduppgift att lämna vinst till kommunen. Men däremot är riskerna hela tiden lagda på skattebetalarna. När kommunala bolag går med förlust läggs bördan på örebroarna. Och eftersom vinsten inte får vara huvudsyfte, snedvrids konkurrensen mot de privata, som måste visa vinst för att kunna utvecklas och för att kunna möta svårare tider.
Det kan finnas skäl för vissa kommunala bolag. Länsmusiken AB är det tydligaste exemplet. En allmännytta värd namnet (d.v.s. inte en som dominerar och kontrollerar hyresmarknaden totalt) likaså. Kanske fungerar kommunens egen fastighetsförvaltning bättre i ett bolag (även om mina tveksamheter förstärkts). Men sedan???
När vi vunnit valet 2014 och fått makten i Örebro kommer vi att inleda en bolagsavveckling och bolagsförsäljning. Det finns inga skäl att kommunen ska äga hotell, nöjesbad, campingplatser eller vindkraftparker. Det finns inga skäl för att det kommunala hyresbolaget ska äga 2/3 av alla hyresrätter. Det finns lika små skäl att kommunen ska äga den fiber som transporterar information som att kommunen skulle äga elledningarna. Det finns inga skäl för kommunen att konkurrera om näringslivsfastigheter med privata aktörer.
När vi säljer bolag, och minskar det kommunala inflytandet över det privata företagandet, skapar vi också växtkraft, tillväxt och nya jobb i Örebro. Det är liberalt!
Valet 2014 kommer att vara en av de tydligaste vattendelarna för den lokala jobb- och näringslivspolitiken. Mer kommunsocialism eller mer liberalism? Mer regleringar och snedvridande kommunal konkurrens, eller mer öppenhet och tydliga politiska prioriteringar på välfärdens finansiering?
Det är bara att välja.
En lokal liberal näringslivspolitik handlar om att våga prioritera satsningar för att Örebro ska växa bättre än de städer vi konkurrerar med både nationellt och globalt. Det handlar inte om att satsa på enskilda bolag, det handlar om att bygga strukturer för att ge näringslivet kraft att själva växa.
En lokal liberal näringslivspolitik handlar om att öppna kommunens verksamheter för konkurrens från det privata. Kommunen ska alltid finansiera välfärden. Kommunen ska alltid ställa tuffa krav, följa upp, utvärdera, återkoppla och ställa till ansvar om det inte fungerar. Men det är otroligt om kommunen skulle vara bäst på att verkställa all välfärd. Konkurrens fungerar även inom välfärden. (Vilket också innebär att privata monopol aldrig kan accepteras av en liberal.)
En lokal liberal näringslivspolitik handlar om att begränsa den kommunala konkurrensen mot det lokala näringslivet så mycket som möjligt. Kommunala bolag ska vara undantag som bekräftar regeln att politikens uppgift är finansiering av offentlig välfärd.
Med den basen vill vi skapa ett bättre Företagar-Örebro efter valet 2014. Låt mig bli lite mer konkret:
Idag vill kommunledningen blanda sig i alla möjliga affärer.
Om tydlighet:
Björn Sundin (s) fixar till ett Truck Stop i Berglunda. Det finns inte möjlighet att driva projektet affärsmässigt. Så kommunen rycker in. Det kostar kommunen några tiotals miljoner i investeringar och några miljoner varje år. Är det kommunens uppgift att prioritera parkeringsplatser för lastbilar istället för skolor och äldreboenden? Knappast. I vart fall inte för en liberal. Affärsmässighet handlar om att privata initiativ ska drivas av privat kapital.
Lennart Bondeson (KD) rycker ut som en vit riddare när han ger IKEA möjlighet att bygga ett nytt varuhus och ett nytt affärscentrum i Norra Marieberg. Fastighetsägarna i Södra Marieberg ser risker med sina investeringar. Bondeson lovar kommunalt stöd och bildar samrådsgrupper. Kanske har han till och med lovat att kommunen ska in med pengar (uppgifterna går isär) när IKEA flyttar. Men varifrån ska han ta pengarna? Skolan? Äldreomsorgen? Affärsmässighet handlar också om att politiker inte ska lägga sig i med skattemedel när privata investeringar riskeras. Aktiebolag handlar om just riskkapital. Skattepengar handlar om välfärd, inte risker. Så bör en liberal agera.
På kort sikt kan det säkert kännas bra att som politiker få fixa till det för några bolag. Men på längre sikt innebär det ett svagare näringsliv. Örebro är ett typexempel på det. Under årtionden av socialdemokratiskt styre, där politiken också sökt styra näringslivet och göra dem beroende av kommunen, har den offentliga sektorn vuxit på den privata sektorns bekostnad. Det finns för få privata bolag i Örebro. Det finns för få starka privata bolag. Det finns för få växande privata bolag i Örebro. Och det innebär att det finns för få jobb.
Det kommer vi att ändra på när vi får makten efter valet 2014!
Näringslivspolitik handlar också om att våga prioritera vilka "infrastruktursatsningar" man ska göra.
Baastad (s) , Sundin (s) och Bondeson (kd) prioriterar bara ett område. Logistik. Det handlar om att bygga för lastbilar och lager. Är det vettigt? Logistik handlar om läge. Ligger vi rätt? Just nu gör vi det. Men allt talar för att transportvägarna kommer att gå annorlunda i framtiden. Frågan är bara när och hur skiftet kommer. Och hur miljön påverkar logistiken.
Logistik a la (s); lager och transporter, är i huvudsak en sektor med låglönejobb där det finns få arbeten med krav på hög kompetens, på spetskompetens och på forskningsintensivitet. Man bygger knappast framtidens spännande stad genom att satsa på plåtlådor med höjdlager eller asfaltplattor med dieselmackar. (Men kanske är det bra ur ett rent partitaktiskt perspektiv. Sossarna prioriterar de jobb där de själva tror att de ska kunna hämta flest väljare...)
Vi liberaler menar att vi istället måste se på den globala konkurrensen. Och då handlar det om att konkurrera med människor och mänsklig kompetens. Istället för att satsa 35 miljoner på en parkeringsplats för lastbilar hade vi hellre sett 35 miljoner till en professur och ett forskningscentra kring omvårdnadsteknologi vid Örebro Universitet. Om vi ska satsa pengar på infrastruktur, är det viktigare att satsa mer på den mentala infrastrukturen än på den fysiska. Visst ska vi dra nytta av vårt strategiska läge just idag. Men det är stor skillnad på den infrastruktur en stad för lagerlådor och lastbilar behöver, och den infrastruktur en stad med forskningscentra, gasellväxande IT-bolag och Vård- och omsorgsservicebolag behöver.
Örebros näringslivspolitik får en tydlig inriktning när vi får makten efter valet 2014.
Örebro har under årtionden av socialdemokratiskt styre blivit en högborg för kommunsocialismen. Kommunen har kunnat allt bäst, vetat allt bäst, gjort allt bäst. Socialdemokraterna har sagt nej till alla försök att öppna kommunen. Det har varit nej till friskolor. Det har varit nej till fria förskolor. Det har varit nej till alternativ inom äldreomsorgen. Och den politiken fortsätter.
Denna socialdemokratiska nej-sägarpolitik är en av grunderna för att Örebro idag har en sämre service, en sämre kvalitet inom såväl skola som äldreomsorg, och ändå högre kostnader än många andra kommuner.
En liberal välfärdspolitik bygger på att öppna slutna system för konkurrens. Vi menar att den kommunala skolan mår väl när den kompletteras med friskolor av olika slag. Vi menar att den kommunala äldreomsorgen mår väl när den kompletteras med äldreboenden som inte drivs av kommunen. Vi tror att teknisk service mår väl när den kompletteras av privata bolag.
Jag kommer att återkomma till vad valfrihet betyder inom äldreomsorgen i en kommande blogg.
Förutom att skapa en god konkurrens mellan det offentliga och det privata, skapas förutsättningar för nya och växande privata marknader. Världen förändras, och näringslivet likaså. Framtiden kommer i betydligt större omfattning än idag att karaktäriseras av serviceköp. Den stad som har en väl utvecklad servicebolagsstruktur är en vinnare.
Örebro kommun under liberalt styre kommer att välkomna privat konkurrens inom välfärden. Det innebär att vi kommer att göra allt för att så många örebroare som möjligt ändå kommer att mena att den kommunalt utförda servicen, inom förskola, skola, äldreomsorg och så vidare, är den bästa.
När vi fått makten efter valet 2014 kommer vi att skapa ett öppnare Örebro för fler av framtidens serviceföretag!
Och sedan en "liten" avslutning om de kommunala bolagen. Just nu skapar Lena Baastad (s) en snabbt växande kommunal koncern. Bolag efter bolag slår upp sina portar. Låt mig visa en förenklad skiss:
Örebro Rådhus är moderbolaget.
Den största dottern är ÖBO. ÖBO har under sig ett bolag för vårdbostäder. Dessutom är ÖBO delägare i bolaget Västerport tillsammans med Örebro Porten.
Örebro Porten växer kontinuerligt. Bolaget har ett dotterbolag som heter Klädeshandlaren och är också delägare i bolaget Västerport. Man är dessutom huvudaktör i Gustavsviksbolagen.
Det nya fastighetsbolaget Futurum har hand om främst skol- och förskolelokaler.
Dessa är de tre stora.
Sedan kommer de andra:
Stadsnät - som snart bli samägt med Kumla kommun.
Gustavsviksbolagen, både själva badbolaget och utvecklingsbolaget.
KKL - Kilsbergens hotell- och konferenscenter.
Länsmusiken - Svenska Kammarorkesterns hemvist.
Nya bolag startas kontinuerligt. Just nu pågår en koncernbildning med Kumla kommun där de båda kommunerna ska skapa ett utvecklingsbolag, ett vindkraftbolag och ett stadsnätsbolag. Som en start. Sedan ska fler bolag komma...
Det är en koncern med just nu 14 aktiva bolag. Och det finns bolag i bakfickan.
Kommunala bolag är inte något liberalt guldägg. Snarare tvärs om. Kommunala bolag är dåliga för näringslivsklimatet, för demokratin och skapar stora risker för kommunens ekonomi.
Kommunala bolag riskerar hela tiden att snedvrida konkurrensen. Ett kommunalt bolag ska inte jobba för vinst men har samtidigt varenda skattekrona i ryggen. Inom alla områden där det finns privata alternativ riskerar kommunala bolag att förstöra för de privata företagen. Den långsiktiga utvecklingen av näringslivsklimatet blir sämre.
Kommunala bolag ska jobba efter aktiebolagslagstiftningen. Det innebär att huvuduppgiften är att se till bolagets bästa, inte till demokratins eller till örebroarnas bästa. Sköter inte styrelsen den uppgiften gör de inte sitt jobb. En bolagsstyrelse jobbar i det fördolda. Insynen är liten och vissa beslut så hemliga att en styrelseledamot kan bli skadeståndsskyldig om man berättar om dem. Demokrati är något annat. Det handlar om att öka möjligheten för alla örebroare. Och det handlar om öppenhet och insyn för alla örebroare, för media och för alla granskare.
Kommunala bolag får enligt lag inte ha som huvuduppgift att lämna vinst till kommunen. Men däremot är riskerna hela tiden lagda på skattebetalarna. När kommunala bolag går med förlust läggs bördan på örebroarna. Och eftersom vinsten inte får vara huvudsyfte, snedvrids konkurrensen mot de privata, som måste visa vinst för att kunna utvecklas och för att kunna möta svårare tider.
Det kan finnas skäl för vissa kommunala bolag. Länsmusiken AB är det tydligaste exemplet. En allmännytta värd namnet (d.v.s. inte en som dominerar och kontrollerar hyresmarknaden totalt) likaså. Kanske fungerar kommunens egen fastighetsförvaltning bättre i ett bolag (även om mina tveksamheter förstärkts). Men sedan???
När vi vunnit valet 2014 och fått makten i Örebro kommer vi att inleda en bolagsavveckling och bolagsförsäljning. Det finns inga skäl att kommunen ska äga hotell, nöjesbad, campingplatser eller vindkraftparker. Det finns inga skäl för att det kommunala hyresbolaget ska äga 2/3 av alla hyresrätter. Det finns lika små skäl att kommunen ska äga den fiber som transporterar information som att kommunen skulle äga elledningarna. Det finns inga skäl för kommunen att konkurrera om näringslivsfastigheter med privata aktörer.
När vi säljer bolag, och minskar det kommunala inflytandet över det privata företagandet, skapar vi också växtkraft, tillväxt och nya jobb i Örebro. Det är liberalt!
Valet 2014 kommer att vara en av de tydligaste vattendelarna för den lokala jobb- och näringslivspolitiken. Mer kommunsocialism eller mer liberalism? Mer regleringar och snedvridande kommunal konkurrens, eller mer öppenhet och tydliga politiska prioriteringar på välfärdens finansiering?
Det är bara att välja.
2012-11-29
Samma regler för alla?
Sedan Lena Baastad tog över socialdemokraterna i Örebro har partiet förändrats. Det handlar tyvärr mindre om politik och mer om hur politiken bedrivs.
Mats Sjöström var en rätt märklig ledare för såväl sitt parti som Örebro kommun. Tystnaden var hans signum. Men han var värd respekt av flera skäl. Dels var han kunnig. Jag gissar att han var mycket väl medveten om att den politik han förde ledde till de ekonomiska bakslag den gjorde. Men han tog ett tydligt politiskt ansvar för sin ekonomiska politik. Sjöström var också ordhållig. Ett löfte var ett löfte. Ett handslag var ett handslag. Sjöström var mycket noga med att skilja på vad som var kommunens och vad som var partiets. Och Sjöström var intresserad av att driva en kommun, inte att komma ut rätt i media. Hans tystnad var lika stor när det gick bra som när det gick dåligt.
Med Lena Baastad vid rodret har det blivit annorlunda. Och det har inte blivit bättre. Låt mig ta några exempel:
Lena Baastads tid som socialdemokraternas ledare har kantats av märkligheter.
Under sin oppositionsperiod "lånade" de friskt av kommunen. Kampanjbrev efter kampanjbrev skickades. Men det rika partiet ville inte betala. Istället fick kommunen och skattebetalarna stå för kalaset. Trots löfte efter löfte från Baastad så upprepades handlingarna. Löfte efter löfte om återbetalning sveks. Först efter rejäla krav betalades en mindre summa in (även om inget kvitto hittills visats...).
Det var Lena Baastad som var ansvarig för de socialdemokratiska valkampanjmetoderna som ledde till omval efter valet 2010. Valprövningsnämndens kritik av partiets agerande var tydlig och kraftig. Kostnaderna för omvalet kan räknas i miljoner, onödiga miljoner till spillo.
Och nu som kommunstyrelseordförande väljer hon att gång efter annan tänja på de regler och gränser som borde styra Örebro kommun.
Nyss kom jag från ett styrelsemöte med Örebro Porten AB. Ett dotterbolag till Örebro Porten AB heter Västerport och ska syssla med fastighetsaffärer kring Vivalla av någon märklig anledning. Detta bolag har under flera månader planerat bygget av en elitidrottshall i Hjärstaskogen. Men några beslut kring hallen finns inte. Ändå pågår planeringen. De kommunala bolagen ska styras av ägardirektiv. Men Lena Baastad, som kommunstyrelsens ordförande och ordförande i kommunens koncernbolag, struntar i reglerna och gör som hon vill.
I tisdags hade just koncernbolaget, Örebro Rådhus AB, styrelsemöte. Jag kunde tyvärr inte vara med på grund av sjuka barn. Men det kanske var lika bra. För ett av ärendena hade fått i vart fall mitt blodtryck att slå nya rekord.
Det som vi alla länge vetat, att Lena Baastads och Björn Sundins agerande i frågan kring Storstenshöjden varit planerat för att utestänga Storstenshöjden AB från köp, besannades. Ett beslut på styrelsemötet blev så här:
Det är klart vad den politiska ledningen vill. Men kan den göra så här? Svaret är nej. Skälet - det finns regler. Och det är reglerna som bygger demokratin.
Det är rätt knöligt att styra bolagen med ägardirektiv från kommunfullmäktige. Det går så långsamt. Och det blir så bekymmersamt med alla debatter med den jobbiga oppositionen. Men det finns ett par tydliga skäl. Båda stavas demokrati.
De kommunala bolagen är liksom alla bolag slutna. De är en främmande fågel i det demokratiska samhället. Styrelserna ansvarar främst för bolagets väl och ve. Diskussionerna är slutna. Insynen dålig. Om en kommunledning vill att ett bolag ska göra något måste det ske demokratiskt. Då är en debatt och ett beslut i kommunfullmäktige det självklara.
Beslut i kommunala bolags styrelser kan inte överklagas på samma sätt som beslut i de demokratiska nämnderna och i fullmäktige. När vi fattade beslut om att sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB i programnämnd Samhällsbyggnad, överklagades det av vänsterpartiet. De vann. Länsrätten skriver i domen att programnämnd samhällsbyggnad, som tog beslut om försäljningen, har överskridit sina befogenheter.
Vi fick ta om diskussionen och beslutet i kommunfullmäktige. Det beslutet är inte ändrat. Det lyder:
Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.
Men nu ändras det beslutet. Och beslutet tas i ett bolag. Inget beslut kan överklagas. Ingen demokratisk diskussion har förts. Inga beslut om ägardirektiv har tagits. Reglerna, som är till för demokrati, insyn och medborgarmakt, används när det passar och läggs åt sidan när det passar.
Ibland önskar man mer än annars att det hade funnits kommunala konstitutionsutskott som hade till uppgift att granska makten, i detta fall Lena Baastad och Björn Sundin. Lika ofta önskar man att det fanns kommunala misstroendevotum, där vi i oppositionen i alla fall kunde få markera när makten, i detta fall Lena Baastad och Björn Sundin, går utanför de regler som borde gälla för alla.
Nu finns inte de möjligheterna. Men jag kommer att fortsätta att granska hur Lena Baastad och Björn Sundin hanterar sin makt. Det finns många demokratiska skäl att göra det. Vandringen mot ett system, där reglerna bara gäller vissa, får inte fortsätta.
Mats Sjöström var en rätt märklig ledare för såväl sitt parti som Örebro kommun. Tystnaden var hans signum. Men han var värd respekt av flera skäl. Dels var han kunnig. Jag gissar att han var mycket väl medveten om att den politik han förde ledde till de ekonomiska bakslag den gjorde. Men han tog ett tydligt politiskt ansvar för sin ekonomiska politik. Sjöström var också ordhållig. Ett löfte var ett löfte. Ett handslag var ett handslag. Sjöström var mycket noga med att skilja på vad som var kommunens och vad som var partiets. Och Sjöström var intresserad av att driva en kommun, inte att komma ut rätt i media. Hans tystnad var lika stor när det gick bra som när det gick dåligt.
Med Lena Baastad vid rodret har det blivit annorlunda. Och det har inte blivit bättre. Låt mig ta några exempel:
Lena Baastads tid som socialdemokraternas ledare har kantats av märkligheter.
Under sin oppositionsperiod "lånade" de friskt av kommunen. Kampanjbrev efter kampanjbrev skickades. Men det rika partiet ville inte betala. Istället fick kommunen och skattebetalarna stå för kalaset. Trots löfte efter löfte från Baastad så upprepades handlingarna. Löfte efter löfte om återbetalning sveks. Först efter rejäla krav betalades en mindre summa in (även om inget kvitto hittills visats...).
Det var Lena Baastad som var ansvarig för de socialdemokratiska valkampanjmetoderna som ledde till omval efter valet 2010. Valprövningsnämndens kritik av partiets agerande var tydlig och kraftig. Kostnaderna för omvalet kan räknas i miljoner, onödiga miljoner till spillo.
Och nu som kommunstyrelseordförande väljer hon att gång efter annan tänja på de regler och gränser som borde styra Örebro kommun.
Nyss kom jag från ett styrelsemöte med Örebro Porten AB. Ett dotterbolag till Örebro Porten AB heter Västerport och ska syssla med fastighetsaffärer kring Vivalla av någon märklig anledning. Detta bolag har under flera månader planerat bygget av en elitidrottshall i Hjärstaskogen. Men några beslut kring hallen finns inte. Ändå pågår planeringen. De kommunala bolagen ska styras av ägardirektiv. Men Lena Baastad, som kommunstyrelsens ordförande och ordförande i kommunens koncernbolag, struntar i reglerna och gör som hon vill.
I tisdags hade just koncernbolaget, Örebro Rådhus AB, styrelsemöte. Jag kunde tyvärr inte vara med på grund av sjuka barn. Men det kanske var lika bra. För ett av ärendena hade fått i vart fall mitt blodtryck att slå nya rekord.
Det som vi alla länge vetat, att Lena Baastads och Björn Sundins agerande i frågan kring Storstenshöjden varit planerat för att utestänga Storstenshöjden AB från köp, besannades. Ett beslut på styrelsemötet blev så här:
VD får i uppdrag att fortsätta försäljningsprocessen av
aktierna i Kilsbergen
i Örebro AB samt att denna process ska samordnas med kommunens
försäljning av skidanläggningen Storstenshöjden.
Det är rätt knöligt att styra bolagen med ägardirektiv från kommunfullmäktige. Det går så långsamt. Och det blir så bekymmersamt med alla debatter med den jobbiga oppositionen. Men det finns ett par tydliga skäl. Båda stavas demokrati.
De kommunala bolagen är liksom alla bolag slutna. De är en främmande fågel i det demokratiska samhället. Styrelserna ansvarar främst för bolagets väl och ve. Diskussionerna är slutna. Insynen dålig. Om en kommunledning vill att ett bolag ska göra något måste det ske demokratiskt. Då är en debatt och ett beslut i kommunfullmäktige det självklara.
Beslut i kommunala bolags styrelser kan inte överklagas på samma sätt som beslut i de demokratiska nämnderna och i fullmäktige. När vi fattade beslut om att sälja Storstenshöjden till Storstenshöjden AB i programnämnd Samhällsbyggnad, överklagades det av vänsterpartiet. De vann. Länsrätten skriver i domen att programnämnd samhällsbyggnad, som tog beslut om försäljningen, har överskridit sina befogenheter.
Vi fick ta om diskussionen och beslutet i kommunfullmäktige. Det beslutet är inte ändrat. Det lyder:
Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.
Men nu ändras det beslutet. Och beslutet tas i ett bolag. Inget beslut kan överklagas. Ingen demokratisk diskussion har förts. Inga beslut om ägardirektiv har tagits. Reglerna, som är till för demokrati, insyn och medborgarmakt, används när det passar och läggs åt sidan när det passar.
Ibland önskar man mer än annars att det hade funnits kommunala konstitutionsutskott som hade till uppgift att granska makten, i detta fall Lena Baastad och Björn Sundin. Lika ofta önskar man att det fanns kommunala misstroendevotum, där vi i oppositionen i alla fall kunde få markera när makten, i detta fall Lena Baastad och Björn Sundin, går utanför de regler som borde gälla för alla.
Nu finns inte de möjligheterna. Men jag kommer att fortsätta att granska hur Lena Baastad och Björn Sundin hanterar sin makt. Det finns många demokratiska skäl att göra det. Vandringen mot ett system, där reglerna bara gäller vissa, får inte fortsätta.
2012-11-19
Vem fattar besluten?
I flera inlägg har jag ställt frågan om var besluten om Storstenshöjden fattats. Evelyn Schreiber har i sin blogg varit än mer strukturerad och gått igenom flera, men sannolikt inte alla, frågetecken i affären som finns. Kommunalrådet Björn Sundin har valt att hittils inte svarat.
Några av frågorna är:
Var fattades beslutet om att inte fullfölja försäljningen i juni 2011?
Var har beslutet om att avsluta förhandlingarna fattats?
Var har beslutet om att förlänga entreprenadavtalet i juni fattats?
Var finns beslutet om att kräva ersättning för ny belysning i backen?
Var har beslutet om att kräva arrendeersättning för de investeringar som gjorts fattats?
Det finns inga svar på några av dessa frågor. Det är uppenbart att Björn Sundin själv, eller tillsammans med några andra majoritetspolitiker bakom stängda dörrar, fattat besluten. Denna brist på hänsyn till demokratins självklara krav på öppenhet och genomsynlighet är allvarlig nog när det gäller Storstenshöjden.
Tyvärr verkar det som hänt med Storstenhöjden mer vara det självklara socialdemokratiska sättet att styra, än ett enstaka kommunalråd som går över gränsen. Eller kanske är det så att Lena Baastad och Björn Sundin tillsammans satt en ny standard för hur en kommun ska styras.
Ytterligare ett av socialdemokraternas (Björn Sundins...) prestigeprojekt, Elitfotbollshallen i Hjärstaskogen, kännetecknas av samma brist på demokratisk grundkunskap. Ännu har inget beslut fattats i kommunfullmäktige (som är det enda organ som kan styra bolagen). Ändå pågår planeringen för fullt. Så här står det i protokollet för det kommunala bolaget Västerport AB från styrelsemötet den 5 november om projekteringen för elithallen i Hjärstaskogen:
26 november projektavtal och underlag klart
4 december beredning kommunstyrelsen
11 december beslut kommunstyrelsen
december förfrågningsunderlag skickas ut
19 december beslut styrelsen
Januari-mars upphandling av entreprenör
April beslut KF och styrelsen
Maj detaljplan klar
Juni bygglov klart
Västerport AB ägs av de kommunala bolagen ÖBO och Örebroporten tillsammans. Bolaget styrs av en ren tjänstemannastyrelse. När oppositionen påpekade att detta innebar ett stort demokratiskt underskott, ett bolag helt utan demokratisk insyn över de fattade besluten, viftade Lena Baastad, Björn Sundin (båda s) och Lennart Bondeson (kd) bort farhågorna. Alla beslut som skulle fattas i bolagets styrelse skulle vara rent affärsmässiga och underställas de båda andra bolagsstyrelserna om det visade sig behövas.
Nu ser vi följderna. Västerports styrelse, som sannolikt helt tvingas gå i Baastads, Sundins och Bondesons ledband, är i full planering för en elitfotbollshall. Tidschemat är enormt snabbt. Sundin & Co vill sannolikt ha igenom elithallen innan ett nytt val kan stoppa projektet. På ett drygt halvår ska allt vara klart. En process som normalt tar flera år att få igenom ska Sundin & Co dra igenom på några månader.
Men ännu finns inga beslut om vad det ska kosta. Än finns inga beslut om vem som ska betala. Än finns inga beslut om att ens ge bolagen i uppdrag att bygga. Ändå pågår projekteringen för fullt. Och i den tjänstemannaledda (men Sundin/Baastad/Bondeson-styrda) bolagsstyrelsens projektplanering finns inte något beslut om ägardirektiv med. Man kringgår helt frankt lagens och våra reglementens krav på en öppen, offentlig, genomsynlig och demokratisk styrning.
Detta sätt att agera är att sätta demokratin i baksätet, eller snarare slänga in den i bakluckan. Sundin, Baastad och Bondeson agerar som om de själva ägde kommunen och inte behövde ta hänsyn till de lagar som styr oss andra. Det är deras agenda som gäller!
Demokrati är ett rätt uselt sätt att styra en stad (för att travestera Churchill). Det tar tid. Medborgarna kan klaga och sätta käppar i hjulet. Media kan börja granska vad man gör och varför man gör det. Man kan få en besvärlig opposition på halsen som bara ställer till besvär. Det är en massa formaliteter som ska till.
Men den som har ett bättre sätt att styra en stad, en kommun eller ett land, kan presentera detta sätt. Skicka gärna ett mail till: staffan.werme@orebro.se så lovar jag att läsa och begrunda.
Den nuvarande kommunledningen verkar se just demokratin, öppenheten, dialogen och behoven av formella beslut som något som står i vägen för deras storstilade planer. Frågan är vart det slutar, och vem som då tar ansvaret. Det lär knappast vara Sundin, Baastad eller Bondeson...
Några av frågorna är:
Var fattades beslutet om att inte fullfölja försäljningen i juni 2011?
Var har beslutet om att avsluta förhandlingarna fattats?
Var har beslutet om att förlänga entreprenadavtalet i juni fattats?
Var finns beslutet om att kräva ersättning för ny belysning i backen?
Var har beslutet om att kräva arrendeersättning för de investeringar som gjorts fattats?
Det finns inga svar på några av dessa frågor. Det är uppenbart att Björn Sundin själv, eller tillsammans med några andra majoritetspolitiker bakom stängda dörrar, fattat besluten. Denna brist på hänsyn till demokratins självklara krav på öppenhet och genomsynlighet är allvarlig nog när det gäller Storstenshöjden.
Tyvärr verkar det som hänt med Storstenhöjden mer vara det självklara socialdemokratiska sättet att styra, än ett enstaka kommunalråd som går över gränsen. Eller kanske är det så att Lena Baastad och Björn Sundin tillsammans satt en ny standard för hur en kommun ska styras.
Ytterligare ett av socialdemokraternas (Björn Sundins...) prestigeprojekt, Elitfotbollshallen i Hjärstaskogen, kännetecknas av samma brist på demokratisk grundkunskap. Ännu har inget beslut fattats i kommunfullmäktige (som är det enda organ som kan styra bolagen). Ändå pågår planeringen för fullt. Så här står det i protokollet för det kommunala bolaget Västerport AB från styrelsemötet den 5 november om projekteringen för elithallen i Hjärstaskogen:
26 november projektavtal och underlag klart
4 december beredning kommunstyrelsen
11 december beslut kommunstyrelsen
december förfrågningsunderlag skickas ut
19 december beslut styrelsen
Januari-mars upphandling av entreprenör
April beslut KF och styrelsen
Maj detaljplan klar
Juni bygglov klart
Västerport AB ägs av de kommunala bolagen ÖBO och Örebroporten tillsammans. Bolaget styrs av en ren tjänstemannastyrelse. När oppositionen påpekade att detta innebar ett stort demokratiskt underskott, ett bolag helt utan demokratisk insyn över de fattade besluten, viftade Lena Baastad, Björn Sundin (båda s) och Lennart Bondeson (kd) bort farhågorna. Alla beslut som skulle fattas i bolagets styrelse skulle vara rent affärsmässiga och underställas de båda andra bolagsstyrelserna om det visade sig behövas.
Nu ser vi följderna. Västerports styrelse, som sannolikt helt tvingas gå i Baastads, Sundins och Bondesons ledband, är i full planering för en elitfotbollshall. Tidschemat är enormt snabbt. Sundin & Co vill sannolikt ha igenom elithallen innan ett nytt val kan stoppa projektet. På ett drygt halvår ska allt vara klart. En process som normalt tar flera år att få igenom ska Sundin & Co dra igenom på några månader.
Men ännu finns inga beslut om vad det ska kosta. Än finns inga beslut om vem som ska betala. Än finns inga beslut om att ens ge bolagen i uppdrag att bygga. Ändå pågår projekteringen för fullt. Och i den tjänstemannaledda (men Sundin/Baastad/Bondeson-styrda) bolagsstyrelsens projektplanering finns inte något beslut om ägardirektiv med. Man kringgår helt frankt lagens och våra reglementens krav på en öppen, offentlig, genomsynlig och demokratisk styrning.
Detta sätt att agera är att sätta demokratin i baksätet, eller snarare slänga in den i bakluckan. Sundin, Baastad och Bondeson agerar som om de själva ägde kommunen och inte behövde ta hänsyn till de lagar som styr oss andra. Det är deras agenda som gäller!
Demokrati är ett rätt uselt sätt att styra en stad (för att travestera Churchill). Det tar tid. Medborgarna kan klaga och sätta käppar i hjulet. Media kan börja granska vad man gör och varför man gör det. Man kan få en besvärlig opposition på halsen som bara ställer till besvär. Det är en massa formaliteter som ska till.
Men den som har ett bättre sätt att styra en stad, en kommun eller ett land, kan presentera detta sätt. Skicka gärna ett mail till: staffan.werme@orebro.se så lovar jag att läsa och begrunda.
Den nuvarande kommunledningen verkar se just demokratin, öppenheten, dialogen och behoven av formella beslut som något som står i vägen för deras storstilade planer. Frågan är vart det slutar, och vem som då tar ansvaret. Det lär knappast vara Sundin, Baastad eller Bondeson...
2012-10-29
Lägger Sundin ner Storstenshöjden?
Detta är sannolikt den längsta blogg jag skrivit. Läs gärna om historien om en pamp, en ideologi, ett företag som hånas och en skidbackes uppgång, fall, uppgång och - nedläggning???
-----
Under snart två år har kommunalrådet Björn Sundin
misshanterat en lokal näringsidkare. På alla möjliga och omöjliga sätt har
Sundin, med stöd av Lena Baastad, försvårat, försenat och förlöjligat både ett
företag och en entreprenör i kommunen.
Skälet?
Sundin vill egentligen att kommunen ska göra mer, äga mer,
behärska mer. Sundin vill ha makt. Han vill ha makt, inte bara över det som
sker i kommunen, utan också över det lokala näringslivet. Sundin är en rest av
det samhälle som borde varit borta. Han är en socialdemokratisk pamp som,
liksom en Harald Aronsson, vill se Örebro som sitt eget.
Örebro kommun är ägare till en slalombacke. Under lång tid
drevs backen av kommunen. Det var en självklarhet i det socialdemokratiska Örebro
att en kommun kunde äga och driva en slalombacke. Under denna tid söktes en
vattendom. Men ingen i kommunen brydde sig om att rätta sig efter vattendomen.
Det fick till följd att mer vatten användes än vad som man hade rätt till, och
att de krav på mätstationer för vattenytan med mera som vattendomen krävde inte
gjordes i ordning.
Slalombacken var en usel affär för kommunen. År efter år
gick den med miljonförluster. Till slut insåg även en del socialdemokrater att
det fick räcka. Vissa ville nog sälja backen, men det accepterade inte Partiet.
Så det fick bli ett arrende. Den dåvarande ordföranden i fritidsnämnden skrev
på ett långt arrendeavtal med Storstenshöjden AB. Det räckte ända till 2020.
Redan då ville Storstenshöjden AB köpa backen. Men
socialdemokraterna ville inte sälja.
Med Storstenshöjden AB som arrendator gick det bättre
ekonomiskt. Kommunen sparade pengar.. Men för att få snurr på hjulen, för att
våga investera, var det naturligt att arrendatorn ville köpa anläggningen. Då
styrde Folkpartiet kommunen. Vi gjorde en värdering, kom överens med
Storstenshöjden AB och skrev ett avtal.
Sedan uppdagades att det inte fanns någon vattendom som
gällde det vattenuttag som varit aktuellt i åratal. Vi fortsatte samtalen med
Storstenshöjden AB i vänlig ton. Vi var överens om att skjuta på genomförandet
av försäljningen till dess att kommunen fått vattendom. Vi gjorde det helt
enkelt för att kommunen satt på makten, och Storstenshöjden AB skulle slippa
att sitta med en obrukbar backe. Så skrev vi också ett entreprenadavtal som
skulle göra det möjligt för bolaget att driva backen på sparlåga, till dess
vattendomen var klar.
Sedan blev det maktskifte, och Björn Sundin tog över.
Först krävde han en ny värdering av backen. För vår gamla
var ju för låg. Men se – den nya värderingen visade på ett något lägre värde än
vår. Pinsamt för Sundin som kastat några hundra tusen i sjön på den nya
värderingen. Han kunde inte få upp priset. Han kunde inte avbryta affären. Så
vad skulle han göra nu?
Björn Sundin ville aldrig sälja backen. Egentligen ville han
slå ihop den med det kommunala bolag som driver hotellet och
konferensanläggningen i Ånnaboda. Sen ville han sälja tillbaka en andel i detta
kommunala bolag till Storstenshöjden AB, men behålla en stor post i kommunal
ägo.
Det fungerade inte. Ganska självklart. Kommunen kan och ska
inte driva skidbackar, konferensanläggningar, restauranger och hotell. Och få
privata ser några bärande skäl att ha en kommun som storägare i en delägd
anläggning.
Men Björn Sundin gav sig inte. Han sockrade budet. Om han
gav det kommunala bolaget mer mark runt anläggningen, som bolaget sedan skulle
få bygga mer hotell, stugbyar och annat på, så kanske det skulle gå?
Men icke. Och det är lätt att förstå det. En kommun med en
kommunal pamp som vill bestämma allt, är inte den bästa affärspartnern.
Storstenshöjden AB framhärdade i sin vilja att ta över
skidbacken. Man ville till och med fullfölja köpeavtalet trots att inte
vattendomen var helt klar. I juni 2011 skrev man under avtalet och skickade in
pengarna. Men Björn Sundin skickade tillbaka både pengar och avtal. (Fast han
behöll den arrendeskuld som enligt avtal skulle regleras vid köpet. Det där med
att följa regler och avtal har kanske inte alltid varit Sundins starka sida…)
Därefter börjar den riktiga cirkusen. Storstenshöjden vill
prata med Björn Sundin om entreprenadavtal, om köpeavtal, om vattendom och om
arrende. Men Sundin håller sig undan. Gång på gång kontaktar Storstenshöjden oss
i oppositionen och frågar hur man får tag i Sundin eller Baastad. Men det
verkar som om kommunledningen abdikerat.
Då och då skapas ändå kontakt. Men det är ofta lika illa som
tystnaden. Åter samtal efter samtal till oppositionen från en näringsidkare som
känner sig illa behandlad av Örebro kommun i allmänhet och kommunalrådet Björn
Sundin i synnerhet. Kommunalrådet mästrar. Kommunalrådet är otrevligt och
skriker på mötena. Kommunalrådet ställer oeftergivliga krav. Kommunalrådet
kommer överens, men ändrar sig när mötet är över och skickar på bolaget nya
pålagor för att den tidigare överenskommelsen ska gälla.
Månaderna går. Ingenting händer. Det finns inget underskrivet
entreprenadavtal längre. Kommunens krav på att entreprenören ska åtgärda
belysningen (som entreprenören berättat för kommunen att den inte fungerar) är
nu den huvudsakliga stöttestenen. Arbetena med vattenförsörjningen segar. Det
är inte säkert att det blir klart till säsongsstart. Storstenshöjden söker gång
på gång kontakt med kommunalrådet Sundin. Men han är tyst som muren.
Genom oppositionens försorg tecknas ändå ett
entreprenadavtal till sist. Det ska räcka till den sista november för att det
ska finnas marginal för de arbeten som görs. Det står inget om några elarbeten
i det avtalet eller i beslutet i programnämnden.
Tills:
Den 24 oktober skickar Björn Sundin ett mail till
Storstenshöjden AB. Det är ett ultimativt mail. Skriv under köpekontraktet och
betala före den 29 oktober. Annars har vi diskuterat färdigt.
Mailet skickas inte bara till Storstenshöjden AB. Även media
får del av det.
Varför?
Skälet skrivs nog Kisa. Björn Sundin har fått kalla fötter.
Den 24 oktober berättar Storstenshöjden AB att de förvärvat Tolvmannabacken i
Kisa för en krona.
Oj, kanske Björn Sundin tänker på sitt kommunalrådsrum. Oj –
tänk om Storstenshöjden AB nu struntar i vår backe. Tänk om jag segdragit detta
för långt. Vad ska jag nu göra för att komma ut rätt i media?
Jo, kanske kommunalrådet Sundin tänkte på sitt
kommunalrådsrum. Jo – om jag får det att verka som om det är Storstenshöjden AB
som säger nej, då kan ju ingen säga att det är jag som skjutit affären i sank.
Jag skriver ett mail med ett ultimatum. Och så skrev han.
Som vanligt är Sundin inte så noga med fakta. Trots att han
själv var ordförande på det nämndsammanträde som tog entreprenadavtalet, utan
några krav på elarbeten, påstår han helt frankt i sitt ultimativa brev att just
elarbetena är avgörande. Men det finns många vittnen på att några sådana
diskussioner överhuvudtaget inte ägde rum på programnämnden.
Sundin är ofta slarvig med fakta. Ofta klarar han sig
eftersom hans motparter inte har så bra koll. Lika ofta klarar han sig undan
genom att säga ungefär så här: Det blev väl fel. Vi bortser från det och går
vidare. Men nu har det sluntit ordentligt. I ett avtalsförhållande med ett
privat företag kan ingen, och framförallt inte ett kommunalråd, fara med osanna
påståenden.
Björn Sundin är sannolikt den skickligaste spindoktorn som
funnits i Örebro. Hans mediala kommunikativa förmåga är stor. Han kan spinna de
flesta nyheter och de flesta journalister kring sina fingrar.
Men nu spann det lite för mycket.
Storstenshöjden AB reagerade på mailet. Åter kontaktades
oppositionen, med en skrämmande beskrivning av hur Björn Sundin hanterat
bolaget under de gångna åren. Och med en vädjan om hjälp. Men vad kan vi göra
mot ett kommunalråd som äger sanningen?
Problemet är att Sundin denna gång inte tänkt tillräckligt
klart. Fortfarande finns arrendeavtalet i bottnen. Fortfarande är kommunen och
Storstenshöjden AB knutna till varandra. Men det ser inte Sundin när han nu gör
allt för att komma ut rätt i media när det gäller försäljningen.
Så vad händer nu?
Storstenshöjden ABs reaktion blir att gå till motattack. För
första gången vägrar de böja sig för makten. Det lilla privata bolaget mot den
stora mäktiga kommunen med det allsmäktiga kommunalrådet. Den striden är inte
enkel att ta. Den är inte enkel att våga. Men nu gör man det.
Bolaget hävdar att Björn Sundin inte bara avslutat
diskussionerna om försäljning. Hans mail måste också kanske anses som en
ensidig uppsägning av arrendekontraktet. Och en sådan uppsägning är grund för
skadestånd.
Så nu blir frågan när kraven kommer. Miljoner för de
intäkter som går förlorade för de återstående arrendeåren. Miljoner för de
investeringar som bolaget gjort.
Och tänk om bolaget lämnar backen om inte Björn Sundin
backar? Björn Sundin blir det kommunalråd som lade ner Storstenshöjden.
Vad gör Björn Sundin nu? Framhärdar i sin maktfullkomliga
envishet? Låter kommunen betala miljonerna, eller tar en strid i tingsrätten mot
det lilla företaget? Drar kommunens anseende och näringslivsklimat än mer i
smutsen? Lägger han ner backen, eller startar han en kommunal förvaltning som
ska driva den, kosta vad det kosta vill?
Eller kryper han till korset, inser sina misstag och gör upp
med Storstenshöjden AB i godo? Utan att skrika, ställa ultimativa krav, sätta
sig på maktens tron?
Ingen vet ännu. Det är svårt att bedöma hur en pamp
reagerar. Det är tyvärr bara att vänta och se. Kanske blir det skidåkning i
Storstenshöjden i vinter. Kanske inte. Det är bara Björn Sundin som kan avgöra
det…
Media: SR Örebro,
2012-09-27
Korruptionens miljöer
För ett tag sedan fick jag ett telefonsamtal. Det var en medborgare som hade funderingar kring hur ett kommunalt bolag agerade. Hur skedde egentligen upphandlingarna? Vilka bindningar fanns mellan bolagstjänstemän och politiker och ett privat bolag? Jag har följt upp frågan, men det är inte enkelt. Hur ska jag göra? Vem ska jag tala med?
Det visade väl sig ganska klart att detta var ett falsklarm. Men ändå - tänk om - tänk om det funnits något. Vad hade jag gjort?
I går på kommunfullmäktige debatterade vi en motion från Vänsterpartiet om att inrätta en så kallad "Whistleblower-funktion". Det är en funktion som innebär att om någon, medborgare, anställd eller politiker, ser något som han eller hon menar vara ett tecken på korruption kan man anonymt meddela detta. Man "blåser i visslan" för att något fel håller på att hända. Kommunen åtar sig sedan att följa upp tipset.
I Göteborg har man beslutat om en sådan funktion. Det är inte helt enkelt. Hur ska man hantera frågan om offentlighet som är norm inom kommunen? Vem ska utreda och hur säkrar man utredningskompetens, är andra frågor. Men Göteborg, med den historik man nu har, har satt igång.
I Örebro har vi inte heller varit förskonade från diskussioner kring detta. Nerikes Allehanda hade en lång artikelserie om olämplig hantering av kommunala resurser. Det som kom fram visade sig inte vara brottsligt, men det var uppenbart olämpligt.
Överallt riskerar vi att bli en del av korruptionens miljöer. Även fast vi har de bästa av avsikter, så finns risken där. Frågan är egentligen inte om korruptionen finns, utan hur vi motarbetar den och hanterar den.
Sett i backspegeln är offentligheten ett vaccin mot korruption. Offentliga miljöer, exempelvis nämnder och fullmäktige, där medborgare och media har full insyn, skapar mindre möjligheter till korruptiva tendenser. Slutenhet, exempelvis inom bolag, ökar riskerna.
I Örebro kommun idag genomförs den största bolagiseringen i modern tid. Nya bolag skapas ständigt. Etablerade kommunala bolag får vidgade uppgifter och breddar sina verksamheter. Istället för öppenhet och medborgarinsyn, går vi mot slutenhet och en omöjlighet för såväl medborgare som politiska partier att få insyn i det som sker.
Denna vandring mot slutenhet är medveten. Lena Baastad gör detta utifrån en medveten politisk hållning. Hon har dessutom velat minska insynen än mer, genom rena tjänstemannastyrelser och genom att ha så små styrelser som möjligt. Vid sin sida har hon haft Lennart Bondeson. I Flygplatsstyrelsen kommer exempelvis bara två av kommunfullmäktiges åtta partier att ha insyn i framtiden. (Men Lennart Bondeson (KD) sitter ju där och han förespråkade på KS ännu mindre styrelser i de övriga bolagen. Det är probematiskt med ett parti och en partiledare som ser så inskränkt på demokratin att bara de själva är representerade så är det OK...). Bara genom kraftiga invändningar från Folkpartiet och oppositionen, delvis med stöd av Centerpartiet, finns nu lite ökad insynsmöjlighet i de kommande bolagen i Örebro-Kumla-koncernen.
Men grundtanken är fel. Beslut som fattats i öppenhet kommer nu att fattas i slutenhet. Möjligheterna till insyn, för medborgare, media och politiker, inskränks. Vaccinet mot korruption försvagas.
Det borde Lena Baastad och Lennart Bondeson tänkt på i går när de vill dra jobbet med Whistleblower-funktionen i långbänk. I ett år har de lovat att ta itu med arbetet. Men inget har hänt. Nu ska det gå ytterligare tre månader innan de bestämmer sig hur de ska ha det.
Och deras skäl för att segdra är inte imponerande: Det finns osäkerhet. Vi vill avvakta SKL. Och det kommer att kosta pengar.
Men whistleblowerfunktioner är inget nytt. I bolag har det funnits länge. Och Göteborg jobbar med frågan. Men Baastad och Bondeson vill avvakta. Segdra. Långbänka. Men det är en lednings uppgift att jobba med viktiga frågor. Det är att ta ansvar. Det är att gå före. Men Baastad och Bondeson lägger mer energi på att bilda bolag än att se till så att de korruptiva miljöerna minskar.
Och Whistleblower-funktioner fungerar. I en KPMG-undersökning från 2007 visar det sig att 25 % av alla bedrägerier hos bolag kommer från Whistleblowers. Ingen annan verksamhet är lika framgångsrik.
Men Baastad och Bondeson avvaktar. De har sannolikt viktigare saker för sig. Och ett arbete mot korruption kommer ju att kosta pengar...
Media: NA
Det visade väl sig ganska klart att detta var ett falsklarm. Men ändå - tänk om - tänk om det funnits något. Vad hade jag gjort?
I går på kommunfullmäktige debatterade vi en motion från Vänsterpartiet om att inrätta en så kallad "Whistleblower-funktion". Det är en funktion som innebär att om någon, medborgare, anställd eller politiker, ser något som han eller hon menar vara ett tecken på korruption kan man anonymt meddela detta. Man "blåser i visslan" för att något fel håller på att hända. Kommunen åtar sig sedan att följa upp tipset.
I Göteborg har man beslutat om en sådan funktion. Det är inte helt enkelt. Hur ska man hantera frågan om offentlighet som är norm inom kommunen? Vem ska utreda och hur säkrar man utredningskompetens, är andra frågor. Men Göteborg, med den historik man nu har, har satt igång.
I Örebro har vi inte heller varit förskonade från diskussioner kring detta. Nerikes Allehanda hade en lång artikelserie om olämplig hantering av kommunala resurser. Det som kom fram visade sig inte vara brottsligt, men det var uppenbart olämpligt.
Överallt riskerar vi att bli en del av korruptionens miljöer. Även fast vi har de bästa av avsikter, så finns risken där. Frågan är egentligen inte om korruptionen finns, utan hur vi motarbetar den och hanterar den.
Sett i backspegeln är offentligheten ett vaccin mot korruption. Offentliga miljöer, exempelvis nämnder och fullmäktige, där medborgare och media har full insyn, skapar mindre möjligheter till korruptiva tendenser. Slutenhet, exempelvis inom bolag, ökar riskerna.
I Örebro kommun idag genomförs den största bolagiseringen i modern tid. Nya bolag skapas ständigt. Etablerade kommunala bolag får vidgade uppgifter och breddar sina verksamheter. Istället för öppenhet och medborgarinsyn, går vi mot slutenhet och en omöjlighet för såväl medborgare som politiska partier att få insyn i det som sker.
Denna vandring mot slutenhet är medveten. Lena Baastad gör detta utifrån en medveten politisk hållning. Hon har dessutom velat minska insynen än mer, genom rena tjänstemannastyrelser och genom att ha så små styrelser som möjligt. Vid sin sida har hon haft Lennart Bondeson. I Flygplatsstyrelsen kommer exempelvis bara två av kommunfullmäktiges åtta partier att ha insyn i framtiden. (Men Lennart Bondeson (KD) sitter ju där och han förespråkade på KS ännu mindre styrelser i de övriga bolagen. Det är probematiskt med ett parti och en partiledare som ser så inskränkt på demokratin att bara de själva är representerade så är det OK...). Bara genom kraftiga invändningar från Folkpartiet och oppositionen, delvis med stöd av Centerpartiet, finns nu lite ökad insynsmöjlighet i de kommande bolagen i Örebro-Kumla-koncernen.
Men grundtanken är fel. Beslut som fattats i öppenhet kommer nu att fattas i slutenhet. Möjligheterna till insyn, för medborgare, media och politiker, inskränks. Vaccinet mot korruption försvagas.
Det borde Lena Baastad och Lennart Bondeson tänkt på i går när de vill dra jobbet med Whistleblower-funktionen i långbänk. I ett år har de lovat att ta itu med arbetet. Men inget har hänt. Nu ska det gå ytterligare tre månader innan de bestämmer sig hur de ska ha det.
Och deras skäl för att segdra är inte imponerande: Det finns osäkerhet. Vi vill avvakta SKL. Och det kommer att kosta pengar.
Men whistleblowerfunktioner är inget nytt. I bolag har det funnits länge. Och Göteborg jobbar med frågan. Men Baastad och Bondeson vill avvakta. Segdra. Långbänka. Men det är en lednings uppgift att jobba med viktiga frågor. Det är att ta ansvar. Det är att gå före. Men Baastad och Bondeson lägger mer energi på att bilda bolag än att se till så att de korruptiva miljöerna minskar.
Och Whistleblower-funktioner fungerar. I en KPMG-undersökning från 2007 visar det sig att 25 % av alla bedrägerier hos bolag kommer från Whistleblowers. Ingen annan verksamhet är lika framgångsrik.
Men Baastad och Bondeson avvaktar. De har sannolikt viktigare saker för sig. Och ett arbete mot korruption kommer ju att kosta pengar...
Media: NA
2012-09-25
Affärsplaner och kommunala bolag
Ibland är det enkla det svåra. Det är ju så enkelt att ta ett uttryck från näringslivet, politisera det och använda det för att triangulera in sig på motståndarnas betesmarker. Och det kan bli så fel.
Stefan Löfvens & Co artikel i går på DN-debatt har skapat minst tre underdebatter: Om själva innehållet - vad sade den egentligen, vad betyder egentligen bristen på besked? Om positioneringen - är socialdemokraterna ett mittenparti eller, och vad händer med vänsterfalangen i så fall. Om ordvalen - affärsplan, näringsliv och så vidare som metaforer för politisk handlingskraft.
Låt mig fundera lite över det sistnämnda.
Stefan Löfven menar att han, med sin näringslivsbakgrund, kan använda näringslivets termer för att kraftfullt peka på den väg Sverige ska gå. Därav ordvalet "affärsplan". Men är det rimligt? Jag menar att det av flera skäl borde undvikas.
Expressen är något på spåren när de i sin ledare raljerar över ordvalet. Men mellan raderna finns sannolikt samma funderingar som mina egna.
Näringslivet och politiken behöver varandra. Politiken kan skapa bättre eller sämre förutsättningar för ett växande näringsliv. Och näringslivet skapar de resurser som politiken kan fördela. Men där borde det vara stopp.
Alldeles för ofta ser vi politiker som leker företagare. Just nu, i Örebro (och Kumla), pågår en omfattande bolagisering av verksamheter som tidigare varit öppna och demokratiskt styrda. De befintliga kommunala bolagen får i uppdrag att bedriva arbetsmarknadspolitik. Nya kommunala bolag får ytterligare arbetsmarknadspolitiska uppgifter. Andra bolag ska "utveckla" näringslivet i de två kommunerna genom Vindkraftbolag, Bredbandsbolag och sannolikt fler bolag inom den tekniska sektorn.
Beslut som tidigare fattats i öppenhet med en tydlig politisk ansvarshierarki, göms nu i slutna styrelserum. Demokrati och öppenhet får stryka på foten då lokala politiker (och tjänstemän) sätter effektiviteten först. Styrelserna blir rum för de särskilt invalda, insynen för lokala politiker och partier begränsas. (Det är märkligt att det i Örebro främst är socialdemokraterna och Kristdemokraterna som driver kraven på begränsad insyn och små styrelser. Även här går de lokala kristdemokraterna emot sitt moderparti.)
Det sannolika är att det kommer att vara enskilda kommunalråd, kommunstyrelseordföranden eller vem det nu är som styr, och de ledande tjänstemännen som gör upp kring bolagens utveckling. Därefter fattas beslut i de slutna styrelserummen. Medborgarnas rättigheter, exempelvis att kunna överklaga beslut, inskränks. Men det blir ju effektivare...
Nu tar Stefan Löfvens socialdemokrater detta ett steg vidare. Nu blir politiken en spegelbild av ett bolag. Men det är orimligt.
Demokrati och bolagsstyrning är i mångt väsensskilda. Demokrati är samtal, långsamhet, förankring, öppenhet. Bolagsstyrning är ensartade ägardirektiv, effektivitet, snabbhet, slutenhet. Där demokratin är medbestämmande, är bolagsstyrningen marknadsanpassning. Där demokratin är långsiktighet, är bolagsstyrning vinstmaximering. Där demokratin handlar om svårmätbara effekter av komplexa beslut (tänk bara på vad utbildningen gör med våra barn under 10 - 15 år och hur man ska kunna mäta vad som påverkat vad) är bolagsstyrningen betydligt mer av att snabbt kunna mäta av marknaden för att omedelbart kunna förändra produktion eller tjänsteutbudet.
Där ett bolags syfte nästan alltid handlar om att ta mer marknadsandelar, utvidga marknaden, öka bolagets storlek och styrka, kan (borde) demokratin minst lika ofta handla om att genom att skapa större egenmakt hos medborgarna, minska sin andel i samhället vad gäller såväl tjänsteproduktion som normgivningrätt.
Men framförallt handlar demokrati om att varje medborgare har en röst. Inte mer och inte mindre. Den rikaste svensken är inte mer värd vid valurnan än den fattigaste. Ingen kan göra anspråk på att äga mer av en kommun, mer av ett landsting eller mer av staten bara för att man har pengar.
I ett bolag är det annorlunda. Där handlar allt om att mest pengar styr. Det är aldrig en röst per person. Inflytandet går alltid att mäta.
När Stefan Löfven väljer att använda ord anpassade till bolagsstyrning som exempel på hur socialdemokraterna vill förändra såväl sitt partis politik som Sverige är han ute på farliga vägar. Men det är en del av samma väg som hans partikamrat Lena Baastad beträtt i Örebro.
Demokrati må vara ett uselt sätt att styra ett land eller en kommun, men alla andra sätt är sämre. (Fritt efter Winston Churchill)
Media: DN1, DN2, DN3, EX,
Stefan Löfvens & Co artikel i går på DN-debatt har skapat minst tre underdebatter: Om själva innehållet - vad sade den egentligen, vad betyder egentligen bristen på besked? Om positioneringen - är socialdemokraterna ett mittenparti eller, och vad händer med vänsterfalangen i så fall. Om ordvalen - affärsplan, näringsliv och så vidare som metaforer för politisk handlingskraft.
Låt mig fundera lite över det sistnämnda.
Stefan Löfven menar att han, med sin näringslivsbakgrund, kan använda näringslivets termer för att kraftfullt peka på den väg Sverige ska gå. Därav ordvalet "affärsplan". Men är det rimligt? Jag menar att det av flera skäl borde undvikas.
Expressen är något på spåren när de i sin ledare raljerar över ordvalet. Men mellan raderna finns sannolikt samma funderingar som mina egna.
Näringslivet och politiken behöver varandra. Politiken kan skapa bättre eller sämre förutsättningar för ett växande näringsliv. Och näringslivet skapar de resurser som politiken kan fördela. Men där borde det vara stopp.
Alldeles för ofta ser vi politiker som leker företagare. Just nu, i Örebro (och Kumla), pågår en omfattande bolagisering av verksamheter som tidigare varit öppna och demokratiskt styrda. De befintliga kommunala bolagen får i uppdrag att bedriva arbetsmarknadspolitik. Nya kommunala bolag får ytterligare arbetsmarknadspolitiska uppgifter. Andra bolag ska "utveckla" näringslivet i de två kommunerna genom Vindkraftbolag, Bredbandsbolag och sannolikt fler bolag inom den tekniska sektorn.
Beslut som tidigare fattats i öppenhet med en tydlig politisk ansvarshierarki, göms nu i slutna styrelserum. Demokrati och öppenhet får stryka på foten då lokala politiker (och tjänstemän) sätter effektiviteten först. Styrelserna blir rum för de särskilt invalda, insynen för lokala politiker och partier begränsas. (Det är märkligt att det i Örebro främst är socialdemokraterna och Kristdemokraterna som driver kraven på begränsad insyn och små styrelser. Även här går de lokala kristdemokraterna emot sitt moderparti.)
Det sannolika är att det kommer att vara enskilda kommunalråd, kommunstyrelseordföranden eller vem det nu är som styr, och de ledande tjänstemännen som gör upp kring bolagens utveckling. Därefter fattas beslut i de slutna styrelserummen. Medborgarnas rättigheter, exempelvis att kunna överklaga beslut, inskränks. Men det blir ju effektivare...
Nu tar Stefan Löfvens socialdemokrater detta ett steg vidare. Nu blir politiken en spegelbild av ett bolag. Men det är orimligt.
Demokrati och bolagsstyrning är i mångt väsensskilda. Demokrati är samtal, långsamhet, förankring, öppenhet. Bolagsstyrning är ensartade ägardirektiv, effektivitet, snabbhet, slutenhet. Där demokratin är medbestämmande, är bolagsstyrningen marknadsanpassning. Där demokratin är långsiktighet, är bolagsstyrning vinstmaximering. Där demokratin handlar om svårmätbara effekter av komplexa beslut (tänk bara på vad utbildningen gör med våra barn under 10 - 15 år och hur man ska kunna mäta vad som påverkat vad) är bolagsstyrningen betydligt mer av att snabbt kunna mäta av marknaden för att omedelbart kunna förändra produktion eller tjänsteutbudet.
Där ett bolags syfte nästan alltid handlar om att ta mer marknadsandelar, utvidga marknaden, öka bolagets storlek och styrka, kan (borde) demokratin minst lika ofta handla om att genom att skapa större egenmakt hos medborgarna, minska sin andel i samhället vad gäller såväl tjänsteproduktion som normgivningrätt.
Men framförallt handlar demokrati om att varje medborgare har en röst. Inte mer och inte mindre. Den rikaste svensken är inte mer värd vid valurnan än den fattigaste. Ingen kan göra anspråk på att äga mer av en kommun, mer av ett landsting eller mer av staten bara för att man har pengar.
I ett bolag är det annorlunda. Där handlar allt om att mest pengar styr. Det är aldrig en röst per person. Inflytandet går alltid att mäta.
När Stefan Löfven väljer att använda ord anpassade till bolagsstyrning som exempel på hur socialdemokraterna vill förändra såväl sitt partis politik som Sverige är han ute på farliga vägar. Men det är en del av samma väg som hans partikamrat Lena Baastad beträtt i Örebro.
Demokrati må vara ett uselt sätt att styra ett land eller en kommun, men alla andra sätt är sämre. (Fritt efter Winston Churchill)
Media: DN1, DN2, DN3, EX,
2012-09-10
Kommunal vindkraft???
Tankesmedjan Timbro, genom Lydiah Wålsten, skriver idag i tidningen Dagens Samhälle om vindkraft. I huvudsak beskriver artikeln de problem aktiemarknaden ser med de bolag som sysslar med energiproduktion från främst sol, vind och vatten. Aktiekurserna dyker eftersom vinsterna inte kommer. Och vinsterna kommer inte eftersom det är för dyrt att producera alternativel och de subventioner som hållit produktionen under armarna fasas ut.
Timbros frågeställning blir då varför kommunerna idag ska gå in och bilda bolag eller köpa in sig i produktion av främst vindkraft. Så här avslutas artikeln: Det finns ingen anledning att kommunen, med skattebetalarnas pengar som insats, också ska stå för den affärsmässiga risken.
Man kan tycka vad man vill om Timbro. Tankesmedjan har en tydligt liberal prägel och för fram de argument som är i linje med en liberal argumentation. Men alla argument bör hanteras likartat.
Hur ska vi politiker agera kring energiproduktion? Vilka regler ska gälla? Mitt svar är tydligt: Alla energibärare ska hanteras likvärdigt. Staten ska sätta upp ett regelverk där varje energibärare får ta sina egna kostnader. Det gäller att så långt möjligt internalisera även oklara kostnader, kostnader som kan vara olika för olika energibärare.
Kärnkraftens oklara kostnader berör exempelvis avfallet och riskerna för olyckor.
Vattenkraftens oklara kostnader berör exempelvis biologisk mångfald och olyckor.
Vindkraftens oklara kostnader berör exempelvis driftsäkerhet och buller.
Fossilkraftens oklara kostnader är självklart klimatet.
Om man skulle kunna hantera dessa variabler likartat, skulle energiproduktionen på ett sant liberalt sätt fördelas rätt. En marknad där vi kan avgöra vad våra val verkligen innebär skulle allokera resurserna rätt.
Men den marknaden finns inte. Så vad ska man göra?
Just energimarknaden är en av de marknader som istället karaktäriserats av regleringar. Framförallt har de gällt kärnkraften. Tankeförbudslagen, taket för investeringar i kärnkraft och så vidare. Istället för att skapa relevanta regler, giltiga för alla, har staten intagit en mer religiöst filosofisk hållning. Kärnkraft har de facto varit något riktigt ont som vi inte ska befatta oss med. Oljan är ju egentligen ondare, men den har vi ju redan. Och vattenkraften är lite mysig (för alla som inte sett Suorvadammen eller förstörda småvattendrag). Och vindkraften är den sanna goda energin.
Jag delar inte den synen. Alla energibärare har sina problem. All energiproduktion måste hantera sina utmaningar.
Annars kan det gå som i Tyskland.
Efter Fukushima-haveriet drabbades alldeles för många av just någon form av religiöst uppvaknande kring den onda kärnkraften. Nu skulle den bort. Men vad skulle den ersättas av? Vindkraft, eller? Tyvärr verkar det bli "eller" som i detta fall är kol. Klimatfrågan skjuts i bakgrunden eftersom den onda kärnkraften ska bort. Det är inte rimligt.
Samma pseudoreligiösa tankar verkar driva även den nuvarande kommunledningen i Örebro. Här ska man satsa på vindkraft i långa banor. Det handlar om planer på investeringar i tiotals, kanske hundratals miljoner. Det handlar om att bygga på platser som inte är optimala för vindkraft, bara för att visa att man bygger. Och det handlar om att skapa nya kommunala bolag.
Socialdemokraterna, denna gång med benäget stöd från såväl KD, C som MP, väljer att leka med skattebetalarnas pengar. Leken sker med hjälp av kalkyler som redan innan det första verket är byggt kan visa sig vara glädjekalkyler utan någon relevans. Men det spelar ju inte kommunalabolagskramarna i S, KD och C någon roll. De verkar ha en gudagiven rätt att leka med pengar som inte är deras. De leker. Skattebetalarna får stå för notan.
Det rimliga, även för den som liksom jag tror att vindkraften har en roll att spela kortsiktigt i själva omställningen från olja och kol till något nytt, vore att Örebro kommun istället köpte in el av tillverkare som tar riskerna själva. Riskerna för varierande priser. Riskerna för minskande subventioner. Riskerna för att nätet vare sig klarar av storm eller stiltje.
För det får man sannolikt betala en riskpremie till de privata vindkraftbolagen. Det är rätt och riktigt. Då kan också bolagen göra relevanta avvägningar och samla ihop resurser för att antingen bygga ny vindkraft eller forska kring det som ska ersätta vindkraften. Då kan örebroarna, näringslivet och skattebetalarna veta att resurserna fördelas rätt, både på kort och på längre sikt. Då kan också nya jobb skapas, i företag som får betala rätt för den energi man använder, och i de bolag som utvecklar och bygger för framtidens energiproduktion.
Men socialisterna i Örebro, de som tror att de äger örebroarnas pengar, väljer istället att riska skattepengar i nya kommunala bolag. Det är illa.
Media: Dagens Samhälle, DN1, DN2, SVD
Timbros frågeställning blir då varför kommunerna idag ska gå in och bilda bolag eller köpa in sig i produktion av främst vindkraft. Så här avslutas artikeln: Det finns ingen anledning att kommunen, med skattebetalarnas pengar som insats, också ska stå för den affärsmässiga risken.
Man kan tycka vad man vill om Timbro. Tankesmedjan har en tydligt liberal prägel och för fram de argument som är i linje med en liberal argumentation. Men alla argument bör hanteras likartat.
Hur ska vi politiker agera kring energiproduktion? Vilka regler ska gälla? Mitt svar är tydligt: Alla energibärare ska hanteras likvärdigt. Staten ska sätta upp ett regelverk där varje energibärare får ta sina egna kostnader. Det gäller att så långt möjligt internalisera även oklara kostnader, kostnader som kan vara olika för olika energibärare.
Kärnkraftens oklara kostnader berör exempelvis avfallet och riskerna för olyckor.
Vattenkraftens oklara kostnader berör exempelvis biologisk mångfald och olyckor.
Vindkraftens oklara kostnader berör exempelvis driftsäkerhet och buller.
Fossilkraftens oklara kostnader är självklart klimatet.
Om man skulle kunna hantera dessa variabler likartat, skulle energiproduktionen på ett sant liberalt sätt fördelas rätt. En marknad där vi kan avgöra vad våra val verkligen innebär skulle allokera resurserna rätt.
Men den marknaden finns inte. Så vad ska man göra?
Just energimarknaden är en av de marknader som istället karaktäriserats av regleringar. Framförallt har de gällt kärnkraften. Tankeförbudslagen, taket för investeringar i kärnkraft och så vidare. Istället för att skapa relevanta regler, giltiga för alla, har staten intagit en mer religiöst filosofisk hållning. Kärnkraft har de facto varit något riktigt ont som vi inte ska befatta oss med. Oljan är ju egentligen ondare, men den har vi ju redan. Och vattenkraften är lite mysig (för alla som inte sett Suorvadammen eller förstörda småvattendrag). Och vindkraften är den sanna goda energin.
Jag delar inte den synen. Alla energibärare har sina problem. All energiproduktion måste hantera sina utmaningar.
Annars kan det gå som i Tyskland.
Efter Fukushima-haveriet drabbades alldeles för många av just någon form av religiöst uppvaknande kring den onda kärnkraften. Nu skulle den bort. Men vad skulle den ersättas av? Vindkraft, eller? Tyvärr verkar det bli "eller" som i detta fall är kol. Klimatfrågan skjuts i bakgrunden eftersom den onda kärnkraften ska bort. Det är inte rimligt.
Samma pseudoreligiösa tankar verkar driva även den nuvarande kommunledningen i Örebro. Här ska man satsa på vindkraft i långa banor. Det handlar om planer på investeringar i tiotals, kanske hundratals miljoner. Det handlar om att bygga på platser som inte är optimala för vindkraft, bara för att visa att man bygger. Och det handlar om att skapa nya kommunala bolag.
Socialdemokraterna, denna gång med benäget stöd från såväl KD, C som MP, väljer att leka med skattebetalarnas pengar. Leken sker med hjälp av kalkyler som redan innan det första verket är byggt kan visa sig vara glädjekalkyler utan någon relevans. Men det spelar ju inte kommunalabolagskramarna i S, KD och C någon roll. De verkar ha en gudagiven rätt att leka med pengar som inte är deras. De leker. Skattebetalarna får stå för notan.
Det rimliga, även för den som liksom jag tror att vindkraften har en roll att spela kortsiktigt i själva omställningen från olja och kol till något nytt, vore att Örebro kommun istället köpte in el av tillverkare som tar riskerna själva. Riskerna för varierande priser. Riskerna för minskande subventioner. Riskerna för att nätet vare sig klarar av storm eller stiltje.
För det får man sannolikt betala en riskpremie till de privata vindkraftbolagen. Det är rätt och riktigt. Då kan också bolagen göra relevanta avvägningar och samla ihop resurser för att antingen bygga ny vindkraft eller forska kring det som ska ersätta vindkraften. Då kan örebroarna, näringslivet och skattebetalarna veta att resurserna fördelas rätt, både på kort och på längre sikt. Då kan också nya jobb skapas, i företag som får betala rätt för den energi man använder, och i de bolag som utvecklar och bygger för framtidens energiproduktion.
Men socialisterna i Örebro, de som tror att de äger örebroarnas pengar, väljer istället att riska skattepengar i nya kommunala bolag. Det är illa.
Media: Dagens Samhälle, DN1, DN2, SVD
2012-05-31
Liberal utmaning
Gårdagens kommunfullmäktige i Örebro bjöd inte på några större överraskningar. Det fanns i princip inga beslutsärenden. Och lagret av interpellationer och frågor blev bara marginellt mindre.
Ändå visade sig åter den tydliga skiljelinjen som nu finns inom Örebropolitiken. Linjen går mellan de partier som på olika sätt vill att kommunen ska göra mer, att det offentliga ska ta över, och de partier som menar att kommunen ska fokusera på sina kärnuppdrag (vård, skola, omsorg - typ).
Men skiljelinjen följer inte de traditionella partigränserna. Jag har skrivit om det förut. Idag finns det egentligen bara ett alternativ i Örebropolitiken för de som vill ha en politik som inte baseras på kommunsocialistiskt tänkesätt.
I går beslutade socialdemokraterna med sina stödpartier att kommunen ska gå vidare med sin bolagssatsning. Denna dag handlade det om att starta ett gemensamt vindkraftbolag med Kumla kommun. Det var tydligt att inget av partierna i fullmäktige hade något emot vindkraft. Skiljelinjen gick mellan oss som tycker att kommunen inte ska satsa på bolag, och de som menar att kommunala bolag är bra.
Bolagsförespråkarna, dit framförallt KD men även C nu räknas, hävdar att man ska använda kommunala bolag för att driva på utvecklingen i stora och viktiga frågor. Klimatfrågan är en sådan och eftersom man menar att Eon och de andra privata energibolagen inte sköter sig så ska man konkurrera med dem. På något sätt ska Örebro kommuns bolagsbildande tvinga Eon att bygga ännu fler vindkraftverk. Och så ska man få jobb, tillväxt och mer pengar till välfärden också.
Man behöver inte ha så många poäng i nationalekonomi för att i vart fall kunna ifrågasätta ett sådant resonemang. Tillväxt, jobb och resurser till välfärd har hittills visat sig klara sig bäst när det offentliga sätter regler och ramar för det privata näringslivet men sedan låter de privata aktörerna göra det som de är bäst på - driva företag. Om det offentliga överger sin roll som ledare för välfärdssektorn och blir en konkurrerande aktör på den privata marknaden, minskar tillväxten, skapas färre jobb och välfärden får mindre pengar.
Men vare sig KD eller C i Örebro ställer numera upp på den modellen. Istället är kommunala bolag bra. Närheten till de dogmatiska socialdemokraterna har smittat väl.
Om detta vore ett enskilt fall, en gång, så vore det bara illa. Men utvecklingen i Örebro går åt fel håll på så många sätt.
Ett annat av ärendena i går handlade om den kommunala fotbollförening som nu startas i Vivalla. Socialdemokraterna och deras stödpartier menar att det alls inte är någon kommunal fotbollförening. Men de har inga svar på vad det då är. Och än krångligare blir det när de inte kan svara på varför de tillsatt en interrimsstyrelse - om det nu inte är en förening. Eller varför de inte pratar med de befintliga föreningarna före, utan efter bildandet.
Eva Eriksson (s) 1;e vice ordförande i Kultur- och medborgarnämnden, visade tydligt vad det egentligen handlar om. I hennes inlägg var den politiska styrningen klar. "Vi vill" var två återkommande ord. Vi vill att föreningen ska satsa si och så, göra det och det. (Fast eftersom det inte är någon förening så är frågan om vad det egentligen är...) Hon fick stöd i sina inlägg av KD och även C.
Erikssons m fl inlägg visar på hur grund insikten i den nuvarande majoriteten är även kring det civila samhällets grundfunktioner. Förra mandatperioden skrev vi en överenskommelse med civilsamhället (föreningar, ideella organisationer, nätverk, stiftelser) som mycket handlade om frihet, respekt och långsiktighet. Nu eroderar den grunden. Kommunen går in och tar över. Kommunen litar inte på Vivallaföreningarna utan vill ha en egen, bättre... Eftersom de befintliga föreningarna inte löser de problem kommunen ser, så ska kommunen bilda en egen.
Diskussionen från vindkraftbolaget speglas i diskussionen kring civilsamhället. Här finns ett antal partier som tycker att kommunen vet, kan och gör bäst. Ju mer desto bättre. Det är för dem OK om kommunen driver bolag eller startar föreningar. Kommunen ska inte bara sätta ramar, kommunen ska verka som aktör (bolag eller förening) och styra i detalj.
Mot detta står vi folkpartister. Den liberala rörelsen ser samhället på ett helt annat sätt. Istället för en kommun som ska göra mer av allt, vill vi att kommunen ska göra bättre av det man ska göra. Mer kunskaper till fler i skolan. En trygg och värdig äldreomsorg. En pedagogisk och trygg förskola. Här behövs inga kommunala bolag. Här behövs ingen kommun som startar föreningar.
Vi liberaler menar att det privata näringslivet klarar sig bäst själv. Vi politiker ska sätta ramar och regler. Men vi ska inte driva företag. Vi ska inte riskera skattebetalarnas pengar. Och vi ska se till så att näringslivet växer sig starkt och därmed kan ge resurser till välfärden. Det gör vi genom att låta näringslivet vara fritt och obundet.
Vi liberaler tror på människan. Vi tror att det är den enskilda människan som kan förändra världen. Själv, genom föreningar, organisationer eller nätverk. Vi tror att samhällets styrka byggs av dessa enskilda människor som tillsammans skapar det kitt som håller ihop samhället. Det civila samhället byggs alltid underifrån. Om politiker ska in och styra och bestämma, kommer det civila samhället att erodera bort. När politiker startar föreningar riskerar man samhällets sammanhållning.
Det finns ett tydligt liberalt uppdrag i Örebro. För människans frihet. För ett obundet föreningsliv. För det fria näringslivet. Motståndet är starkt. Men vi fortsätter kämpa!
Media: NA
Ändå visade sig åter den tydliga skiljelinjen som nu finns inom Örebropolitiken. Linjen går mellan de partier som på olika sätt vill att kommunen ska göra mer, att det offentliga ska ta över, och de partier som menar att kommunen ska fokusera på sina kärnuppdrag (vård, skola, omsorg - typ).
Men skiljelinjen följer inte de traditionella partigränserna. Jag har skrivit om det förut. Idag finns det egentligen bara ett alternativ i Örebropolitiken för de som vill ha en politik som inte baseras på kommunsocialistiskt tänkesätt.
I går beslutade socialdemokraterna med sina stödpartier att kommunen ska gå vidare med sin bolagssatsning. Denna dag handlade det om att starta ett gemensamt vindkraftbolag med Kumla kommun. Det var tydligt att inget av partierna i fullmäktige hade något emot vindkraft. Skiljelinjen gick mellan oss som tycker att kommunen inte ska satsa på bolag, och de som menar att kommunala bolag är bra.
Bolagsförespråkarna, dit framförallt KD men även C nu räknas, hävdar att man ska använda kommunala bolag för att driva på utvecklingen i stora och viktiga frågor. Klimatfrågan är en sådan och eftersom man menar att Eon och de andra privata energibolagen inte sköter sig så ska man konkurrera med dem. På något sätt ska Örebro kommuns bolagsbildande tvinga Eon att bygga ännu fler vindkraftverk. Och så ska man få jobb, tillväxt och mer pengar till välfärden också.
Man behöver inte ha så många poäng i nationalekonomi för att i vart fall kunna ifrågasätta ett sådant resonemang. Tillväxt, jobb och resurser till välfärd har hittills visat sig klara sig bäst när det offentliga sätter regler och ramar för det privata näringslivet men sedan låter de privata aktörerna göra det som de är bäst på - driva företag. Om det offentliga överger sin roll som ledare för välfärdssektorn och blir en konkurrerande aktör på den privata marknaden, minskar tillväxten, skapas färre jobb och välfärden får mindre pengar.
Men vare sig KD eller C i Örebro ställer numera upp på den modellen. Istället är kommunala bolag bra. Närheten till de dogmatiska socialdemokraterna har smittat väl.
Om detta vore ett enskilt fall, en gång, så vore det bara illa. Men utvecklingen i Örebro går åt fel håll på så många sätt.
Ett annat av ärendena i går handlade om den kommunala fotbollförening som nu startas i Vivalla. Socialdemokraterna och deras stödpartier menar att det alls inte är någon kommunal fotbollförening. Men de har inga svar på vad det då är. Och än krångligare blir det när de inte kan svara på varför de tillsatt en interrimsstyrelse - om det nu inte är en förening. Eller varför de inte pratar med de befintliga föreningarna före, utan efter bildandet.
Eva Eriksson (s) 1;e vice ordförande i Kultur- och medborgarnämnden, visade tydligt vad det egentligen handlar om. I hennes inlägg var den politiska styrningen klar. "Vi vill" var två återkommande ord. Vi vill att föreningen ska satsa si och så, göra det och det. (Fast eftersom det inte är någon förening så är frågan om vad det egentligen är...) Hon fick stöd i sina inlägg av KD och även C.
Erikssons m fl inlägg visar på hur grund insikten i den nuvarande majoriteten är även kring det civila samhällets grundfunktioner. Förra mandatperioden skrev vi en överenskommelse med civilsamhället (föreningar, ideella organisationer, nätverk, stiftelser) som mycket handlade om frihet, respekt och långsiktighet. Nu eroderar den grunden. Kommunen går in och tar över. Kommunen litar inte på Vivallaföreningarna utan vill ha en egen, bättre... Eftersom de befintliga föreningarna inte löser de problem kommunen ser, så ska kommunen bilda en egen.
Diskussionen från vindkraftbolaget speglas i diskussionen kring civilsamhället. Här finns ett antal partier som tycker att kommunen vet, kan och gör bäst. Ju mer desto bättre. Det är för dem OK om kommunen driver bolag eller startar föreningar. Kommunen ska inte bara sätta ramar, kommunen ska verka som aktör (bolag eller förening) och styra i detalj.
Mot detta står vi folkpartister. Den liberala rörelsen ser samhället på ett helt annat sätt. Istället för en kommun som ska göra mer av allt, vill vi att kommunen ska göra bättre av det man ska göra. Mer kunskaper till fler i skolan. En trygg och värdig äldreomsorg. En pedagogisk och trygg förskola. Här behövs inga kommunala bolag. Här behövs ingen kommun som startar föreningar.
Vi liberaler menar att det privata näringslivet klarar sig bäst själv. Vi politiker ska sätta ramar och regler. Men vi ska inte driva företag. Vi ska inte riskera skattebetalarnas pengar. Och vi ska se till så att näringslivet växer sig starkt och därmed kan ge resurser till välfärden. Det gör vi genom att låta näringslivet vara fritt och obundet.
Vi liberaler tror på människan. Vi tror att det är den enskilda människan som kan förändra världen. Själv, genom föreningar, organisationer eller nätverk. Vi tror att samhällets styrka byggs av dessa enskilda människor som tillsammans skapar det kitt som håller ihop samhället. Det civila samhället byggs alltid underifrån. Om politiker ska in och styra och bestämma, kommer det civila samhället att erodera bort. När politiker startar föreningar riskerar man samhällets sammanhållning.
Det finns ett tydligt liberalt uppdrag i Örebro. För människans frihet. För ett obundet föreningsliv. För det fria näringslivet. Motståndet är starkt. Men vi fortsätter kämpa!
Media: NA
2012-05-15
Två nya socialistiska partier i Örebro ett år efter omvalet
Politiken upphör aldrig att förvåna. Inte heller den kommunledning som nu styr.
Idag är det ett år sedan omvalet. Socialdemokraterna hade ett rätt folktomt firande på Stortorget. De stunder jag såg det var det enbart de egna Rådhuskanslianställda som fanns på plats. Örebroarna verkade inte vara så i firningstagen. Och det har man nog alla skäl att inte vara. I firningstagen alltså.
På kommunstyrelseberedningen idag kunde vi bland annat få reda på att arbetslösheten ökar i Örebro. Och mest i Vivalla. Sedan Lena Baastad tog över som kommunstyrelseordförande har arbetslösheten i Vivalla ökat med över 3 %. Och den ökar i hela Örebro.
Socialdemokraterna har uppenbarligen ingen aning om hur de ska attackera problemet med arbetslöshet. Det är ganska självklart. Under lång tid har de fört en näringslivsfientlig politik. I högtidstalen talar de om behovet av ett starkt lokalt näringsliv, men i praktisk politik går det på tvärs. Idag kom ytterligare exempel på detta.
Först fattades beslut om att subventionera en enskild företagare för att han ska bygga en dieselmack vid kommunens parkeringsplats för lastbilar. Miljonerna rullar ur kommunen, och en näringsidkare får försteg framför alla andra. Det är socialistisk politik mot företagande, i praktiken, i Örebro.
Därefter föredrogs ett par ärenden om gemensamma bolag mellan Örebro och Kumla. Nu ska dessa två kommuner inte bara äga vindkraftverk ihop. Även stadsnäten ska kopplas och ägas tillsammans. Och allt ska ske under ett paraply i form av ett gemensamägt holdingbolag. Örebro äger 80 % och Kumla 20 %.
Men detta är bara början. Kommunledningens syfte är att holdingbolaget ska starta fler dotterbolag. Det ska bli en energi och avfallskoncern, där biogas, solkraft, avfall och annat ska bli bolag för - ja för vad då? Kommunledningens svar var rätt svävande.
Jag frågade vad skälet var för alla dessa bolag.
"Det ska ge jobb" blev svaret.
Hur då? undrade jag.
"Jo - det kommer att bli nya bolag som startas om vi startar bolag och de kommer att anställa." blev svaret.
Jaha. Men hur då? undrade jag då och fortsatte: Så det innebär att Örebro kommun nu kommer att ha en policy att starta bolag inom många områden också, eftersom ni menar att andra bolag startar om kommunen startar bolag först? frågade jag.
"Öhhh" blev det ungefärliga svaret. Eller en talande tystnad. Typ.
Lika tyst blev det när jag frågade om de demokratiska aspekterna. Vilka ska örebroarna ställa till svars för de beslut som fattas i de slutna styrelserummen? Och vad ska kumlingarna säga, de som är helt i händerna på Örebro? Eller är det så att majoriteten planerar att enbart sätta majoritetspolitiker i styrelsen och därmed skapa en totalt insynsskyddad verksamhet?
Lennart Bondeson, kristdemokrat, satt ordförande när jag ställde frågorna. Han valde att överhuvudtaget inte svara och istället lämna ärendet och gå vidare till nästa. Det är sällan maktens arrogans blir tydligare. Men tyvärr är det väl vare sig första eller sista gången.
Just Lennart Bondeson och Rasmus Perssons ställning i majoriteten blir allt ofattbarare. De verkar inte längre bara vara köpta av det stora partiet. Nu är de mer försvarare av den socialistiska politik som förs. Snabbt är de med och monterar ned den politik för mer frihet och valfrihet som de förra perioden var med att bygga.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för egenmakt och ett starkare civilsamhälle.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för ett starkare näringsliv.
Såväl Lennart Bondeson som Rasmus Persson är inte bara passiva i sin hållning till den socialistiska politiken som nu förs. Bondeson har kommit ut som en fullfjädrad socialdemokrat. Och Rasmus Persson är bara stegen efter. Det finns inte mycket kvar av den kristdemokrati som tidigare menade att mer skulle avgöras nära människan. I Lennart Bondesons Örebro är det kommunens politiker som vet bäst. Och av det socialliberala Centerpartiet finns bara den första delen av epitetet kvar. Liberalismen har inte längre någon försvarare i det lokala Centerpartiet, hos Rasmus Persson finns bara socialismen kvar.
Det finns sannerligen en utmaning för det enda liberala partiet i Örebro. Vi har en tuff resa framför oss. Men det finns få kommuner som behöver ett starkt liberalt Folkparti så mycket som Örebro. Dagens kommunstyrelsesammanträde visar hur nödvändigt det är.
Och för er som vill veta vilka bolag som startats eller planeras att starta i Örebro under de tre socialistiska partierna i kommunledningen skriver jag en lista:
Åtta nya bolag i pipelinen på ett år. Det är rätt tufft jobbat av de tre socialistiska partierna i toppen...
Idag är det ett år sedan omvalet. Socialdemokraterna hade ett rätt folktomt firande på Stortorget. De stunder jag såg det var det enbart de egna Rådhuskanslianställda som fanns på plats. Örebroarna verkade inte vara så i firningstagen. Och det har man nog alla skäl att inte vara. I firningstagen alltså.
På kommunstyrelseberedningen idag kunde vi bland annat få reda på att arbetslösheten ökar i Örebro. Och mest i Vivalla. Sedan Lena Baastad tog över som kommunstyrelseordförande har arbetslösheten i Vivalla ökat med över 3 %. Och den ökar i hela Örebro.
Socialdemokraterna har uppenbarligen ingen aning om hur de ska attackera problemet med arbetslöshet. Det är ganska självklart. Under lång tid har de fört en näringslivsfientlig politik. I högtidstalen talar de om behovet av ett starkt lokalt näringsliv, men i praktisk politik går det på tvärs. Idag kom ytterligare exempel på detta.
Först fattades beslut om att subventionera en enskild företagare för att han ska bygga en dieselmack vid kommunens parkeringsplats för lastbilar. Miljonerna rullar ur kommunen, och en näringsidkare får försteg framför alla andra. Det är socialistisk politik mot företagande, i praktiken, i Örebro.
Därefter föredrogs ett par ärenden om gemensamma bolag mellan Örebro och Kumla. Nu ska dessa två kommuner inte bara äga vindkraftverk ihop. Även stadsnäten ska kopplas och ägas tillsammans. Och allt ska ske under ett paraply i form av ett gemensamägt holdingbolag. Örebro äger 80 % och Kumla 20 %.
Men detta är bara början. Kommunledningens syfte är att holdingbolaget ska starta fler dotterbolag. Det ska bli en energi och avfallskoncern, där biogas, solkraft, avfall och annat ska bli bolag för - ja för vad då? Kommunledningens svar var rätt svävande.
Jag frågade vad skälet var för alla dessa bolag.
"Det ska ge jobb" blev svaret.
Hur då? undrade jag.
"Jo - det kommer att bli nya bolag som startas om vi startar bolag och de kommer att anställa." blev svaret.
Jaha. Men hur då? undrade jag då och fortsatte: Så det innebär att Örebro kommun nu kommer att ha en policy att starta bolag inom många områden också, eftersom ni menar att andra bolag startar om kommunen startar bolag först? frågade jag.
"Öhhh" blev det ungefärliga svaret. Eller en talande tystnad. Typ.
Lika tyst blev det när jag frågade om de demokratiska aspekterna. Vilka ska örebroarna ställa till svars för de beslut som fattas i de slutna styrelserummen? Och vad ska kumlingarna säga, de som är helt i händerna på Örebro? Eller är det så att majoriteten planerar att enbart sätta majoritetspolitiker i styrelsen och därmed skapa en totalt insynsskyddad verksamhet?
Lennart Bondeson, kristdemokrat, satt ordförande när jag ställde frågorna. Han valde att överhuvudtaget inte svara och istället lämna ärendet och gå vidare till nästa. Det är sällan maktens arrogans blir tydligare. Men tyvärr är det väl vare sig första eller sista gången.
Just Lennart Bondeson och Rasmus Perssons ställning i majoriteten blir allt ofattbarare. De verkar inte längre bara vara köpta av det stora partiet. Nu är de mer försvarare av den socialistiska politik som förs. Snabbt är de med och monterar ned den politik för mer frihet och valfrihet som de förra perioden var med att bygga.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för egenmakt och ett starkare civilsamhälle.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för ett starkare näringsliv.
Såväl Lennart Bondeson som Rasmus Persson är inte bara passiva i sin hållning till den socialistiska politiken som nu förs. Bondeson har kommit ut som en fullfjädrad socialdemokrat. Och Rasmus Persson är bara stegen efter. Det finns inte mycket kvar av den kristdemokrati som tidigare menade att mer skulle avgöras nära människan. I Lennart Bondesons Örebro är det kommunens politiker som vet bäst. Och av det socialliberala Centerpartiet finns bara den första delen av epitetet kvar. Liberalismen har inte längre någon försvarare i det lokala Centerpartiet, hos Rasmus Persson finns bara socialismen kvar.
Det finns sannerligen en utmaning för det enda liberala partiet i Örebro. Vi har en tuff resa framför oss. Men det finns få kommuner som behöver ett starkt liberalt Folkparti så mycket som Örebro. Dagens kommunstyrelsesammanträde visar hur nödvändigt det är.
Och för er som vill veta vilka bolag som startats eller planeras att starta i Örebro under de tre socialistiska partierna i kommunledningen skriver jag en lista:
- Västerbolaget - Fastigheter i Vivalla (beslutat och klart)
- Utvecklingsbolag Väster - arbetsmarknadspolitik (planeras)
- Vindkraftbolag med Kumla - Vindkraft i Närke (beslutat och klart)
- Holdingbolag med Kumla (beslutas nästa vecka)
- Biogasbolag (planeras)
- Solkraftbolag (planeras)
- Avfallsbolag (planeras)
- Fjärrvärme (planeras)
Åtta nya bolag i pipelinen på ett år. Det är rätt tufft jobbat av de tre socialistiska partierna i toppen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)