Gårdagens budgetpresentation var en sorglustig historia. Eller kanske var det inledningen till en grekisk tragedi.
Där var finansministern, fylld av den retorikens arrogans som ibland kännetecknar den som antingen inte vet tillräckligt, eller vet för mycket av det som inte ska och inte får sägas. När Dagens Nyheter i sin ledare beskriver finansministerns beskrivning av såväl läget idag som vilka eventuella effekter budgeten får för ekonomin, arbetskraftsutbudet och arbetslösheten är det en tydlig indikation på just detta.
Inte sällan önskar jag mig att politiker stod upp för sin politik på ett annat sätt. Mindre arrogant. Mer konstaterande: Ja - de här konsekvenserna får vår politik, och det är vår avsikt att det ska bli så. En del blir negativt, men vi menar att inriktningen ändå är den rätta.
Men så gör inte Magdalena Andersson och socialdemokratin idag. Istället för att redovisa de tunga ökningarna i budgeten, läs gärna Expressens ledare här, om LSS/LASS, sjukskrivningskostnader och flyktingmottagande, går man förbi dem med tystnad. Ingen vet i dagsläget hur staten ska finansiera dem. Ingen vet konsekvenserna.
Inte heller får vi reda på vad det innebär för arbetskraftsutbudet när regeringen höjer skatter på det sätt man idag gör. För den som är mer nördig rekommenderas bland annat SACOs enkla genomgång av konsekvenserna av dagens skattepussel. Där lär man sig i alla fall grunderna av de konsekvenser olika skatteförändringar kan få.
Sannolikt skulle regeringen i alla fall gå vidare med den politik man nu genomför. De direkta konsekvenserna, att 60% av individerna, eller 80% av hushållen, får en försämrad privatekonomi är acceptabla så länge de 40 eller 20% med lägst inkomster inte drabbas, alternativt får det bättre. Den synen - att det är viktigt att trycka ihop lönestrukturer oavsett konsekvenserna - är en tydlig inriktning som kan respekteras och debatteras, även från oss som tycker att den är fel. Men det är svårt att debattera om och kring det som inte sägs och inte får sägas.
Problemet med regeringens politik är att den inte sköter hela Sverige. Runt om i landet arbetar just nu lokala och regionala politiker med budgetarbetet för de kommande åren. Och risken är att det kommer att se ut som i Örebro på fler platser.
De styrande partierna i Örebro, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och stödpartiet Vänsterpartiet, har beslutat att höja skatten med 50 öre nästa år. Det märkliga skälet är att Örebro växer. För de flesta andra kommunpolitiker är detta ett av de tyngsta argumenten för att slippa höja skatten, eller till och med sänka den. Men för Örebros politiska ledning är det tvärsom.
Problemet med Örebro (och gissar jag rätt många andra kommuner) är att skattehöjningen inte har någon annan motivering än att pengarna inte räcker. Det är en inkompetens i ledning och styrning som motiverar skattehöjningarna. De styrande politikerna vet alldeles för lite av hur deras politik påverkar den kort- och långsiktiga utvecklingen av såväl kommunens organisation och funktion, som kommunens utveckling.
Men det finns ytterligare ett problem:
När Magdalena Andersson motiverar sina budgetförslag med att de sämst ställda ska få det bättre, tar Lena Baastad (s), Lennart Bondeson (kd), Rasmus Persson (c) och Murad Artin (v) i Örebro dessa pengar. Med kirurgisk precision använder de höjda kommunalskatter för att slå främst mot de grupper S-V-MP budgeten säger sig värna. Och än värre är det när den regionala S-V-MP ledningen också höjer skatten till regionen. De eventuella fördelar de sämst ställda skulle få, äts upp av inkompetenta lokala politiska ledningar.
Den ena röda handen vet inte vad den andra gör.
Jag har bara läst kommentarerna om socialdemokraternas valrapport. Det jag kan konstatera är att kommentatorerna ofta fastnat vid att socialdemokraterna inte längre har problemformuleringsinitiativet i svensk politik. Partiet ställer vare sig rätt frågor eller ger några svar på de oställda frågorna. Partiet vet vare sig var man är eller vart man ska. Årets budget är ett typexempel på detta.
Men övertydligt blir det först när bilden blir större. När den politik lokala och regionala socialdemokrater sätts ihop med den nationella politiken. När insikten om att det är själva makten, och inte det man gör med den, som är partiets livsluft. Och vilka konsekvenser det kan få.
I det grekiska dramat är det den som drabbas av hybris - övermod som är förloraren. Hon utmanar gudarna - krafter som hon inte förmår hantera - och faller. Det är den gudagivna ordningen som ska upprätthållas. Gudarnas straff, nemesis, blir hennes dom.
Inte för att jag vill jämställa de antika grekiska gudarna med dagens ekonomiska politik. Men en sak är säker: Utmanar man den ordning som är såväl national- som företagsekonomins grund, drabbas man av en sådan hybris att man tror att man själv kan styra världen oavsett den ekonomiska vetenskapens kunskaper, är risken stor att man så småningom drabbas av nemesis, de ekonomiska gudarnas straff.
Det räcker med att titta på dagens, och inte antikens, Grekland...
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Rasmus Persson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Rasmus Persson. Visa alla inlägg
2013-10-16
De gamla i Örebro får inte plats...
För några veckor sedan satt jag och kommunalrådet Rasmus Persson (c) och pratade om de äldres situation i Örebro. Skälet var att det fanns många signaler kring att de äldre tvingades ligga kvar på USÖ alldeles för länge. De väntade på äldreomsorgsplatser som inte finns.
Samtidigt står ett helt nytt äldreboende färdigt i Rynningeviken. Det är bara att flytta in. Verksamheten leds av den chef som tidigare lyfte Berggården till att bli Örebros mest populära äldreboende.
Men Rasmus Persson sa att kommunen inte hade något behov av några nya platser. Han ifrågasatte dessutom statistiken, menade att problemen handlade om sånt som skedde i våras men att nu var allt OK igen.
I går fick vi månadsrapporten för Örebro kommun. Den beskriver en ögonblicksbild av verksamheten som den såg ut i september. Och så här står det, i svart på vitt:
Ökningstakten för ersättning till USÖ för utskrivningsklara äldre som inte fått plats på något av vårdboendena är hissnande 272,1 %, från 2,5 till 9,5 miljoner kronor! Så här skriver tjänstemännen:
Men den viktigaste frågan är väl hur det mänskliga lidandet ökat i Perssons Örebro? Sjukhus är sannolikt den sämsta boendemiljön för äldre personer. Varje dag som en gammal människa tvingas kvar i en sjukhussäng, är ett onödigt personligt lidande. Och det blir inte bättre av att det inte bara drabbar den gamla människan. Hon tar i onödan upp en plats som en annan patient hade behövt bättre. Bara för att Rasmus Persson (c) och socialdemokraterna vägrar inse fakta: Örebro behöver fler bra äldreboenden. Nu.
Det är uppenbart att kommunalrådet Persson om inte blåljög, så i vart fall tummade rejält på sanningen när han i augusti sade att allt då var i sin ordning...
Men varför vägrar Persson att skriva avtal med Attendo Rynningeviken? Sannolikt bara för att det är Attendo som driver boendet. I sin syn på privata alternativ inom äldreomsorgen är Rasmus Persson mer en tydlig vänstersosse än en centerpartist. Det spelar ingen roll om de gamla får lida. Det spelar ingen roll att varje dag i onödan på sjukhuset innebär ökade risker för förlängd sjukdom, försämrat allmäntillstånd, ökad återfallsrisk för den gamla människan. För Rasmus Persson och hans kommunledning är vänsterideologin överordnad människan.
För mig som liberal och folkpartist är det istället självklart att det är den gamla människans behov som ska styra. Och då måste prestigen få stå åt sidan. Rasmus Persson och hans vänsteranhängare i kommunledningen måste lägga ideologin åt sidan, skriva avtal med Attendo och låta de gamla bo på ett nytt, bra och unikt äldreboende med kanske Örebros bästa äldreomsorgschef.
Men det gör inte Persson. Istället lägger han tid, energi och pengar på att säga upp avtal med Attendo, skriva stämningsansökningar och öka riskerna för kraftiga kostnadsökningar för kommunen. Det finns ingen idag som kan veta hur en rättslig process mot Attendo kommer att ske. Kanske vinner kommunen och får pengar. Kanske förlorar kommunen och tvingas betala miljoner till Attendo.
Men det som är säkert är att Rasmus Persson fokuserar på fel saker. Han väljer att tolka statistik så den passar hans ideologi. Och han väljer vänstervägen och vänsterideologin före de gamlas välfärd. Det är verkligen illa!
Media: NA, SR
Samtidigt står ett helt nytt äldreboende färdigt i Rynningeviken. Det är bara att flytta in. Verksamheten leds av den chef som tidigare lyfte Berggården till att bli Örebros mest populära äldreboende.
Men Rasmus Persson sa att kommunen inte hade något behov av några nya platser. Han ifrågasatte dessutom statistiken, menade att problemen handlade om sånt som skedde i våras men att nu var allt OK igen.
I går fick vi månadsrapporten för Örebro kommun. Den beskriver en ögonblicksbild av verksamheten som den såg ut i september. Och så här står det, i svart på vitt:
-
Antalet personer som väntar på vård och omsorgsboende har ökat
under sommarmånaderna.
-
Kostnaderna till USÖ/landstinget för utskrivningsklara patienter ökar betydligt
jämfört med tidigare år. Utfallet för 2013 beräknas uppgå till 12,9 mnkr varav Öster
6,8 mnkr och Väster 6,1 mnkr. Avvikelsen mot budget prognostiseras till -8,9 mnkr.
Men den viktigaste frågan är väl hur det mänskliga lidandet ökat i Perssons Örebro? Sjukhus är sannolikt den sämsta boendemiljön för äldre personer. Varje dag som en gammal människa tvingas kvar i en sjukhussäng, är ett onödigt personligt lidande. Och det blir inte bättre av att det inte bara drabbar den gamla människan. Hon tar i onödan upp en plats som en annan patient hade behövt bättre. Bara för att Rasmus Persson (c) och socialdemokraterna vägrar inse fakta: Örebro behöver fler bra äldreboenden. Nu.
Det är uppenbart att kommunalrådet Persson om inte blåljög, så i vart fall tummade rejält på sanningen när han i augusti sade att allt då var i sin ordning...
Men varför vägrar Persson att skriva avtal med Attendo Rynningeviken? Sannolikt bara för att det är Attendo som driver boendet. I sin syn på privata alternativ inom äldreomsorgen är Rasmus Persson mer en tydlig vänstersosse än en centerpartist. Det spelar ingen roll om de gamla får lida. Det spelar ingen roll att varje dag i onödan på sjukhuset innebär ökade risker för förlängd sjukdom, försämrat allmäntillstånd, ökad återfallsrisk för den gamla människan. För Rasmus Persson och hans kommunledning är vänsterideologin överordnad människan.
För mig som liberal och folkpartist är det istället självklart att det är den gamla människans behov som ska styra. Och då måste prestigen få stå åt sidan. Rasmus Persson och hans vänsteranhängare i kommunledningen måste lägga ideologin åt sidan, skriva avtal med Attendo och låta de gamla bo på ett nytt, bra och unikt äldreboende med kanske Örebros bästa äldreomsorgschef.
Men det gör inte Persson. Istället lägger han tid, energi och pengar på att säga upp avtal med Attendo, skriva stämningsansökningar och öka riskerna för kraftiga kostnadsökningar för kommunen. Det finns ingen idag som kan veta hur en rättslig process mot Attendo kommer att ske. Kanske vinner kommunen och får pengar. Kanske förlorar kommunen och tvingas betala miljoner till Attendo.
Men det som är säkert är att Rasmus Persson fokuserar på fel saker. Han väljer att tolka statistik så den passar hans ideologi. Och han väljer vänstervägen och vänsterideologin före de gamlas välfärd. Det är verkligen illa!
Media: NA, SR
2013-10-10
Löften och omprövningar
Ibland blir man så trött som politiker på andra politikers sätt att försöka dölja vad de gör. Majoritetens (socialdemokraternas, kristdemokraternas och centerpartiets) budget 2014 är det värsta jag sett i den kategorin.
Jag har bloggat om det tidigare i veckan. Men idag kom vi till en annan höjdpunkt.
I radion idag satt Rasmus Persson (c) och jag och debatterade Elgströmska huset, kostnader och besparingar.
Skälet är enkelt: Rasmus Persson har beslutat att återkommunalisera boendet. Det kommer att kosta kommunen 3,7 miljoner kronor, minst. Samtidigt måste programområdet spara det mångdubbla. Men ordet besparingar ville inte Rasmus Persson ta i sin mun. Istället handlade det om "omprövningar".
Vad är då skillnaden mellan en besparing och en "omprövning"? Svaret från Persson var rätt svävande. Men det exempel han kunde ta var att de också skulle titta på intäkter. (Som om detta var något nytt i och för sig) Vilka intäkter var det då?
Här kom Persson med en nyhet. Han sade att 7 miljoner av besparingarna, förlåt "omprövningarna" skulle tas på de funktionsnedsattas konton. Och det kunde handla om hur mycket man betalade till de assistansbolag som de funktionsnedsatta använde.
Jag hoppade till. Men det gjorde tyvärr inte reportern. För det Persson sade var en nyhet av rätt tufft slag: Under socialdemokraternas och centerpartiets ledning kommer de funktionsnedsatta att få det tuffare. För det enda sättet de kan minska kostnaderna genom att betala mindre, är att ge de funktionsnedsatta mindre service. Snacka om att slå på de svagaste.
Jag hoppas att radion fortsätter att granska detta.
Nåväl, det var inte det Persson ville debattera. Istället ville han ha bort fokus från de besparingar, förlåt "omprövningar" som äldreomsorgen i Örebro står inför. Överallt utom på det återkommunaliserade Elgströmska.
Men enligt Persson fanns inga besparingskrav. Han kunde "sju dagar i veckan" lova att det inte skulle bli några besparingar på äldreomsorgen. Då borde han fundera över sin egen budget. Låt mig klippa in alla de siffror som finns i hans egen budget:
Förändringar
Löneavtal 43,7
Tullhuset
11,7
Renovering/brandlarm Backagården 1,1
Fortsatt utbyggnad kallelselarm 1,6
Barnahus 0,3
Medfinansiering Servicecenter -1,2
Omprövningskrav -13,6
Ombudgetering mm -0,5
Tillfälliga anslag ur reservering eget kapital
Tillväxtsatsning 8,6
AFA-medel 12,8
Det är fyra siffror som sticker ut och som Persson bör förklara.
1) Elgströmska gården kostar 3,7 miljoner mer 2014 än vad det gjorde 2013, minst. Så antingen var avtalet med Attendo ett slavkontrakt där Persson själv vetat om att de pengar han betalade inte skulle räcka, eller så är det så att kommunen kostar mer för samma kvalitet...
2) "Omprövningskraven" på 13,6 miljoner kronor - är det besparingar eller inte? I juni kallades de omprioriteringskrav och då jag frågade ekonomidirektören om varför man inte skrev rent ut att det handlade om besparingar, fick jag inget svar. Och det blev inget svar idag heller.
3) AFA-medlen, 12,8 miljoner finns bara 2014. Men Persson använder dem som om de fanns för evigt. Men för att ekonomin ska gå ihop, måste de sparas senast hösten 2014. Men det räknar väl såväl Persson som Baastad att den som styr efter valet ska få göra.
4) Och var ska pengarna till medfinansieringen av skrytbygget Servicecentret tas? Från de äldre? Från de funktionsnedsatta?
Det är oacceptabelt att det finns politiker som inte vågar stå för sin politik, som försöker ljuga väljarna fulla med vackra ord utan innehåll, som hittar på nyspråk för att dölja det de inte vill att någon ska se.
Det lokala rekordet i den sunkiga branschen står nu Lena Baastad, Rasmus Persson och Lennart Bondeson för. Deras budget är full av synliga och dolda besparingar. Men de väljer att inte berätta tydligt om konsekvenserna av deras politik. De väljer att smita från ansvaret.
Men nu har Rasmus Persson, offentligt i radio, berättat att han "sju dagar i veckan" kan lova att det inte blir en enda besparing på äldreomsorgen i Örebro.
Jag lovar att jag ska granska det löftet, varenda dag fram till dess valet befriar Persson från hans löfte.
Media: NA, Rakt på sak, 16.07 idag
Löneavtal 43,7
Volymökning LSS/funktionshindrade
30,0
Elgströmska gården
3,7
Fortsatt utbyggnad kallelselarm 1,6
Barnahus 0,3
Medfinansiering Servicecenter -1,2
Omprövningskrav -13,6
Ombudgetering mm -0,5
Tillfälliga anslag ur reservering eget kapital
Tillväxtsatsning 8,6
AFA-medel 12,8
Det är fyra siffror som sticker ut och som Persson bör förklara.
1) Elgströmska gården kostar 3,7 miljoner mer 2014 än vad det gjorde 2013, minst. Så antingen var avtalet med Attendo ett slavkontrakt där Persson själv vetat om att de pengar han betalade inte skulle räcka, eller så är det så att kommunen kostar mer för samma kvalitet...
2) "Omprövningskraven" på 13,6 miljoner kronor - är det besparingar eller inte? I juni kallades de omprioriteringskrav och då jag frågade ekonomidirektören om varför man inte skrev rent ut att det handlade om besparingar, fick jag inget svar. Och det blev inget svar idag heller.
3) AFA-medlen, 12,8 miljoner finns bara 2014. Men Persson använder dem som om de fanns för evigt. Men för att ekonomin ska gå ihop, måste de sparas senast hösten 2014. Men det räknar väl såväl Persson som Baastad att den som styr efter valet ska få göra.
4) Och var ska pengarna till medfinansieringen av skrytbygget Servicecentret tas? Från de äldre? Från de funktionsnedsatta?
Det är oacceptabelt att det finns politiker som inte vågar stå för sin politik, som försöker ljuga väljarna fulla med vackra ord utan innehåll, som hittar på nyspråk för att dölja det de inte vill att någon ska se.
Det lokala rekordet i den sunkiga branschen står nu Lena Baastad, Rasmus Persson och Lennart Bondeson för. Deras budget är full av synliga och dolda besparingar. Men de väljer att inte berätta tydligt om konsekvenserna av deras politik. De väljer att smita från ansvaret.
Men nu har Rasmus Persson, offentligt i radio, berättat att han "sju dagar i veckan" kan lova att det inte blir en enda besparing på äldreomsorgen i Örebro.
Jag lovar att jag ska granska det löftet, varenda dag fram till dess valet befriar Persson från hans löfte.
Media: NA, Rakt på sak, 16.07 idag
2013-09-10
De gamla får lida för Örebrocenterns socialism
Jag läser innantill från den månadsrapport om ekonomi och verksamhet som redovisades för kommunstyrelsen i augusti:
Kostnaderna till USÖ/landstinget för utskrivningsklara patienter ökar betydligt jämfört med tidigare år.
Vad betyder det? Det betyder att allt fler gamla, som vårdats färdigt för sina sjukdomar på USÖ, tvingas ligga kvar i sjukhusrum. Det är en miljö som inte är anpassad för gamla människors boende. Sjukhus idag är allt mer något för en specialiserad sjukvård med korta vårdtider. Långvarigt boende på sjukhus riskerar att bryta ner alla människor, och framförallt de äldsta och sårbaraste.
Så läser jag på radio Örebros hemsida om vad det centerpartistiska kommunalrådet Rasmus Persson säger:
– I dagsläget har vi inte haft det behovet, vi kan inte köpa platser hux flux. Vi har ett ansvar för våra äldre. Det är ett företag som bygger på spekulation, dessutom har vi också haft en diskussion med Attendo kring deras boende Elgströmska som de har drivit i ett skick som vi inte är nöjda med, säger Rasmus Persson (C).
Jag häpnar. Man ska inte anklaga någon för lögn i första taget. Men Rasmus Persson ligger i vart fall rätt nära. Kostnaderna för utskrivningsklara patienter (det vill säga äldre personer som behandlats klart för sina sjukdomar) ökar betydligt. Men det ansvariga kommunalrådet säger att det inte finns något behov...
Detta är bara en av flera handlingar som pekar i en helt motsatt riktning än den Centerpartisten påstår. Varje kvartal får kommunstyrelsen också en redovisning av de beslut om rätt till bostad som inte kunnat genomföras för att det saknats platser. Också här visar det sig att antalet ärenden ökar kraftigt. Sista kvartalet 2012 var det 16 som fick vänta. Första kvartalet 2013 var det 36. En ökning med över 100 %! Varför? Tjänstemännen skriver att en bidragande orsak är att kommunen stängt ett boende, Tullhuset, för renovering och förändring. Det har Rasmus Persson vetat länge. Men han har inte brytt sig om vad det betyder för de gamla.
Persson vet ju att det inte finns något behov i dagsläget...
Fast även i detta skiner hans socialistiska ådra igenom. Persson gillar inte privata utförare i allmänhet, och Attendo i synnerhet. Han har stoppat en förlängning av Attendo Elgströmska på rätt oklara grunder. När han meddelade detta lät det mer som om han gladdes åt att kunna klämma dit Attendo, än att han hade omsorg om de gamla. Så här skriver Nerikes Allehanda:
- Vi har nu ett läge där vi har privata aktörer på marknaden och det ska vi fortsätta ha. Men med detta har vi i kommunen en annan roll, ett ansvar att följa upp dessa. Det är jätteviktigt att vi tar det ansvaret. Och när aktören inte tar sitt ansvar att hålla vad man lovat måste det få konsekvenser, säger Rasmus Persson (C)
Låter det som om han gillar privata aktörer? Knappast. "Vi har nu ett läge där vi har privata aktörer" låter mer som att han får förhålla sig till något som katten släpat in...
Tänk om Persson och hans socialdemokratiska kompisar istället såg till de gamlas behov och möjligheter istället för att stirra sig blinda på vem som driver äldreboendena. Då kunde de till exempel se:
Att Attendo Elgströmska inte alls är något perfekt äldreboende, det förekommer fel, avvikelser och sämre behandling även där. Men problemen på flera andra boenden, många av dem kommunala, är betydligt allvarligare. Och betygen från de som bor på boendena, och deras anhöriga, visar att Attendo Elgströmska ligger i toppskiktet när det gäller nöjdhet.
Att det är så enormt mycket bättre för en gammal människa att snabbt få flytta ut till ett boende, en permanent plats eller en korttidsplats, än att tvingas kvar på USÖ. Landstinget beskriver själva just denna ovilja från kommunens sida att skapa tillräckligt antal platser, som en av de stora utmaningarna både verksamhetsmässigt och ekonomiskt. De som är färdiga med sina behandlingar, men tvingas kvar, tar upp platser för andra som skulle behöva behandlas men som istället får köa.
Att privata aktörer kan tillföra också kommunal verksamhet mycket. Ser man på kvalitetsmätningar nationellt, visar det sig att kvaliteten generellt inom privat och offentlig äldreomsorg är ungefär likartad. Men man ser också att det på båda sidor finns föregångare, som klarar av att skapa mer kvalitet för varenda krona man har. Det är dessa föregångare, privata och offentliga, som vi kan lära oss mer av.
Att det politiska ansvaret dels ligger på att följa upp, utvärdera och återkoppla resultat till både privata och egna offentliga äldreboenden. Men också att visa ledarskap, peka på vägar för vad som karaktäriserar en god äldreomsorg, avsätta tillräckligt med resurser för äldreomsorgen, skapa en kultur som ser varenda åldrande människa som just en människa, en individ med förmågor, möjligheter, utmaningar och unika förutsättningar.
Men det politiska ledarskapet saknas totalt i Örebro kommuns äldreomsorg. Vare sig centerpartisten Rasmus Persson eller hans socialdemokratiska kollega Fisun Yavas syns i äldrefrågor i Örebro. Det verkar även för dem vara viktigare att bygga elithallar för fotboll, skapa vindkraftbolag eller köpa in ankor av gummidäck än att skapa den bästa äldreomsorgen i Sverige.
Vi i Folkpartiet har ett annat fokus. För oss är alltid den gamla människan, hennes möjligheter, förmågor, utmaningar och livschanser i centrum.
Media: SR Örebro1 och 2, NA
Kostnaderna till USÖ/landstinget för utskrivningsklara patienter ökar betydligt jämfört med tidigare år.
Vad betyder det? Det betyder att allt fler gamla, som vårdats färdigt för sina sjukdomar på USÖ, tvingas ligga kvar i sjukhusrum. Det är en miljö som inte är anpassad för gamla människors boende. Sjukhus idag är allt mer något för en specialiserad sjukvård med korta vårdtider. Långvarigt boende på sjukhus riskerar att bryta ner alla människor, och framförallt de äldsta och sårbaraste.
Så läser jag på radio Örebros hemsida om vad det centerpartistiska kommunalrådet Rasmus Persson säger:
– I dagsläget har vi inte haft det behovet, vi kan inte köpa platser hux flux. Vi har ett ansvar för våra äldre. Det är ett företag som bygger på spekulation, dessutom har vi också haft en diskussion med Attendo kring deras boende Elgströmska som de har drivit i ett skick som vi inte är nöjda med, säger Rasmus Persson (C).
Jag häpnar. Man ska inte anklaga någon för lögn i första taget. Men Rasmus Persson ligger i vart fall rätt nära. Kostnaderna för utskrivningsklara patienter (det vill säga äldre personer som behandlats klart för sina sjukdomar) ökar betydligt. Men det ansvariga kommunalrådet säger att det inte finns något behov...
Detta är bara en av flera handlingar som pekar i en helt motsatt riktning än den Centerpartisten påstår. Varje kvartal får kommunstyrelsen också en redovisning av de beslut om rätt till bostad som inte kunnat genomföras för att det saknats platser. Också här visar det sig att antalet ärenden ökar kraftigt. Sista kvartalet 2012 var det 16 som fick vänta. Första kvartalet 2013 var det 36. En ökning med över 100 %! Varför? Tjänstemännen skriver att en bidragande orsak är att kommunen stängt ett boende, Tullhuset, för renovering och förändring. Det har Rasmus Persson vetat länge. Men han har inte brytt sig om vad det betyder för de gamla.
Persson vet ju att det inte finns något behov i dagsläget...
Fast även i detta skiner hans socialistiska ådra igenom. Persson gillar inte privata utförare i allmänhet, och Attendo i synnerhet. Han har stoppat en förlängning av Attendo Elgströmska på rätt oklara grunder. När han meddelade detta lät det mer som om han gladdes åt att kunna klämma dit Attendo, än att han hade omsorg om de gamla. Så här skriver Nerikes Allehanda:
- Vi har nu ett läge där vi har privata aktörer på marknaden och det ska vi fortsätta ha. Men med detta har vi i kommunen en annan roll, ett ansvar att följa upp dessa. Det är jätteviktigt att vi tar det ansvaret. Och när aktören inte tar sitt ansvar att hålla vad man lovat måste det få konsekvenser, säger Rasmus Persson (C)
Låter det som om han gillar privata aktörer? Knappast. "Vi har nu ett läge där vi har privata aktörer" låter mer som att han får förhålla sig till något som katten släpat in...
Tänk om Persson och hans socialdemokratiska kompisar istället såg till de gamlas behov och möjligheter istället för att stirra sig blinda på vem som driver äldreboendena. Då kunde de till exempel se:
Att Attendo Elgströmska inte alls är något perfekt äldreboende, det förekommer fel, avvikelser och sämre behandling även där. Men problemen på flera andra boenden, många av dem kommunala, är betydligt allvarligare. Och betygen från de som bor på boendena, och deras anhöriga, visar att Attendo Elgströmska ligger i toppskiktet när det gäller nöjdhet.
Att det är så enormt mycket bättre för en gammal människa att snabbt få flytta ut till ett boende, en permanent plats eller en korttidsplats, än att tvingas kvar på USÖ. Landstinget beskriver själva just denna ovilja från kommunens sida att skapa tillräckligt antal platser, som en av de stora utmaningarna både verksamhetsmässigt och ekonomiskt. De som är färdiga med sina behandlingar, men tvingas kvar, tar upp platser för andra som skulle behöva behandlas men som istället får köa.
Att privata aktörer kan tillföra också kommunal verksamhet mycket. Ser man på kvalitetsmätningar nationellt, visar det sig att kvaliteten generellt inom privat och offentlig äldreomsorg är ungefär likartad. Men man ser också att det på båda sidor finns föregångare, som klarar av att skapa mer kvalitet för varenda krona man har. Det är dessa föregångare, privata och offentliga, som vi kan lära oss mer av.
Att det politiska ansvaret dels ligger på att följa upp, utvärdera och återkoppla resultat till både privata och egna offentliga äldreboenden. Men också att visa ledarskap, peka på vägar för vad som karaktäriserar en god äldreomsorg, avsätta tillräckligt med resurser för äldreomsorgen, skapa en kultur som ser varenda åldrande människa som just en människa, en individ med förmågor, möjligheter, utmaningar och unika förutsättningar.
Men det politiska ledarskapet saknas totalt i Örebro kommuns äldreomsorg. Vare sig centerpartisten Rasmus Persson eller hans socialdemokratiska kollega Fisun Yavas syns i äldrefrågor i Örebro. Det verkar även för dem vara viktigare att bygga elithallar för fotboll, skapa vindkraftbolag eller köpa in ankor av gummidäck än att skapa den bästa äldreomsorgen i Sverige.
Vi i Folkpartiet har ett annat fokus. För oss är alltid den gamla människan, hennes möjligheter, förmågor, utmaningar och livschanser i centrum.
Media: SR Örebro1 och 2, NA
2013-05-22
Centern (s)parar
Idag
kommer ytterligare en krisrapport om äldreomsorgen i Örebro. Idag berättar
hemtjänstpersonalen om sitt omöjliga uppdrag.
Ingen
kan vara förvånad.
Äldreomsorgen
har varit styvmoderligt behandlad under rätt lång tid. När Folkpartiet styrde,
såg vi till så att den sociala sidan i Örebro värnades. Det fanns år då området
helt värnades från omvandlingstryck. Skälet var enkelt. Vi tror att all
kommunal verksamhet måste förändras, ofta effektiviseras. Men det kan inte ske
under bilan. Mindre och mindre pengar kan lika gärna orsaka en
förändringsrädsla som en vilja till förändring.
När
socialdemokraterna och centern tog över ansvaret över äldreomsorgen
prioriterades området ner. Ständiga besparingar sker nu, både synliga och
osynliga.
Synliga:
Otillräckliga uppräkningar skapar stora problem. Det senaste budgetåret saknas
ungefär 55 miljoner för att täcka behoven enligt kommunens eget ekonomikontor.
Det motsvarar ungefär 150 tjänster inom äldreomsorgen.
Osynliga:
När äldreomsorgen tar tillbaka vikariehanteringen följer inte pengarna
med. Man kan tycka vad man vill om
det vikarieprojekt som jag startade. Det fungerade inte tillräckligt bra. Men
det tydliggjorde också kostnaderna för kommunens vikariehantering. Och
kommunstyrelsen tog kostnaderna. När vikarieprojektet lades ner, lades allt
ansvar och alla kostnader tillbaka till äldreomsorgen. Men inga pengar följde
med. Och när socialdemokraterna lovar rätt till heltid till alla, innebär det
ökade kostnader för äldreomsorgen, men inga pengar följer med.
Sammantaget
innebär detta brister på tiotalt miljoner kronor för sociala området. Och de
största kostnaderna finns inom äldreomsorgen.
Ingen
i majoriteten har brytt sig om detta. Och det är självklart om man förstår
sammanhangen. Det finns helt enkelt ingen politisk ledning. Ansvarigt
kommunalråd, Rasmus Persson (c), är inte intresserad av äldreomsorg. Hans
intresse är socialt arbete bland unga. Och Fisun Yavas, biträdande kommunalråd
(s), har en svag ställning såväl i sitt eget parti som i majoriteten.
Och
kommunens administrativa ledning saknar också vilja att utveckla äldreomsorgen.
Där handlar det mest om att prioritera kommunal affärsverksamhet inom kommunala
bolag…
Vi
ser följderna av detta idag. Äldreomsorgen dras med kraftiga problem. Låt mig
peka på några exempel:
- Dagens rapport om hemtjänsten/hemvården visar på hur socialdemokrater och centerpartister inte kan prioritera resurser rätt.
- Attendo Rynningeviken, ett äldreboende som står klart i augusti, får inte användas av de gamla i Örebro bara för att den politiska ledningen tycker att det är fel med privata alternativ.
- Personalomsättningen är hög. Nästan 30 % av sjuksköterskorna slutar varje år. De flesta lämnar kommunen helt.
- Läkemedelsgenomgångar sker inte på det sätt som lagen kräver.
- Allt fler gamla som har fått den vård USÖ kan ger, tvingas bo kvar på sjukhuset bara för att kommunen inte har platser på sina äldreboenden.
På
område efter område rustas äldreomsorgen i Örebro ner. För oss i Folkpartiet är
det oacceptabelt. Vi vill något annat:
- Fler platser på äldreboenden. Fler gamla skulle må bra om man fick bo på ett bra äldreboende än kvar i ensamheten hemma.
- Bättre utbildning av medarbetarna. Det sker massor av intressant utveckling inom äldreområdet. Kunskaper behöver hela tiden förnyas och utvecklas.
- Bättre chefskap. Tydliga krav på cheferna och den kvalitet vi kräver av äldreomsorgen. Men också tydliga befogenheter och stort eget ansvar.
- Självstyrande enheter och mer valfrihet. Kommunens äldreboenden ska vara självstyrande så långt möjligt. Det ger bättre kvalitet. Och privata alternativ ska välkomnas.
- Nollvisionen om medicinskt färdigbehandlade ska återställas. Ingen ska tvingas bo kvar på sjukhuset när man har behandlats klart.
Men
framförallt handlar det om att prioritera området, politiskt och
administrativt. Det som är den största skillnaden mellan bra och sämre
äldreomsorg är ledarskapet. Det måste finnas ett politiskt ledarskap som skapar
värdegrund, värderingar och resurser. Och det måste finnas ett ledarskap inom
tjänstemannaorganisationen, från kommundirektören till verksamhetschefen, som
ser till så att resurserna används rätt, som förändrar, förnyar och förbättrar
kvaliteten i ett ständigt pågående arbete.
När
vi tar makten lovar vi att prioritera äldreomsorgen i Örebro. Tyvärr kommer
Örebros gamla att tvingas vänta i ett drygt år innan det sker.
Media: SR Örebro
2013-02-22
Konkurrerande kommunal kraft
Socialdemokraterna bildar nya kommunala bolag på löpande band. Varför man gör det är ibland rätt oklart. Västerbolaget skulle, även med en socialdemokratisk politik, kunna vara en del av Örebro Porten AB. Att bilda ett speciellt bolag handlar mer om att låtsas ha nån form av politisk handlingskraft än något annat. Att det kostar örebroarna några miljoner i onödan är inget som en sann socialdemokrat bryr sig om...
Om Västerbolagets syfte är oklart är vindkraftbolagets syfte betydligt tydligare. Här handlar det om kommunal skatteplanering, en typ av legal skatteflykt. Kommuner som bygger egen vindkraft slipper energiskatta till en viss del. Det innebär att man tjänar hyfsat jämfört med om man skulle köpa vindkraftel från marknaden.
Lena Baastad har i flera intervjuer beskrivit detta syfte. Vindkraftbolaget ska tjäna pengar till Örebro kommun. Baastad beskrev det före valet på sossarnas hemsida och i NA när bolaget startades. Men är det rimligt?
Näringslivsklimatet blir allt sämre i Örebro kommun. Svenskt näringsliv redovisade företagens kraftigt försämrade betyg till socialdemokraternas kommunledning den 28 januari. Det kommer långsiktigt att påverka kommunens möjligheter till företagande och jobb.
En av orsakerna till detta är socialdemokraternas syn på privat respektive kommunalt ägande. För dem är det helt OK att kommunen går in på vilken marknad som helst och konkurrerar ut de privata företagen. Just nu handlar det om energi och vindkraft.
Samtidigt som deras parti på riksplanet försöker kamma hem politiska poäng på att regeringen varit en dålig ägare till Vattenfall (fast sossarna själv tyckt precis likadant och haft egen representation i Vattenfalls styrelse...) så gör de än värre politik på lokalplanet. Här ska man investera i ett helt nytt energibolag som ska bygga vindkraft. Politikerna tror att det ska löna sig.
Men om subventionerna till vindkraften tas bort blir hela affären en gigantisk förlustaffär för kommunen. Det som hänt efter Vattenfalls köp av Nuon är exempelvis att USA börjat bryta skiffergas, något som påverkat hela marknaden. Det finns inget som idag säger att vindkraft kommer att vara lönsamt om ett, fem eller tio år. Tekniken går framåt, nya energislag kommer till, subventioner kan tas bort. Men räntor och amorteringar ska ändå betalas.
Lena Baastad tror att hon vet hur marknaden ser ut om fem år. Hon binder gärna upp hundratals miljoner (de har själva sagt 600 miljoner kronor...) av örebroarnas pengar på vindkraft istället för att använda dem till vård, skola och omsorg. När vi tar över 2014 får vi hantera det.
Men lika illa är att hon snedvrider konkurrensen. Hennes VD i vindkraftbolaget är en tydlig husbondesröst när han hos Radio Örebro beskriver kommunens negativa hållning till privat vindkraft. Kommunen ska inte köpa. Kommunen ska inte stötta de privata initiativen. Kommunen kan och vet bäst själv.
Detta agerande visar ytterligare på Baastad & Co negativa syn på privat företagande. Men det visar också på deras bristande förståelse för kommunal konkurrens. Och det visar också på deras bristande insikter om vilken betydelse kommunen kan ha som aktör på marknaden. Om kommunen istället för att konkurrera med de privata företagarna, skulle köpa sin vindkraftel av de privata, skulle dessa kunna bygga mer och bättre. Det skulle också vara bra för klimatet, när privata företagare får mer kapital att investera för. Och det skulle vara bra för jobben, när privata företagare kan anställa fler.
Men det ser inte Lena Baastad. Det är trist, men det är i linje med socialdemokraternas traditionella politik. Det märkliga i detta är att Centerpartiets Rasmus Persson, som brukar låtsas att han är liberal, bejakar detta antiliberala agerande. (Lennart Bondeson är mer socialdemokrat än de flesta socialdemokrater så det är också förståeligt att han gillar kommunala bolag...)
För näringslivet och de privata företagen är det bara att vänta tills en ny lokal regering tillträder i oktober 2014. Då kommer vi att ändra dagens näringslivsfientliga politik och skapa bättre förutsättningar för ett starkare lokalt näringsliv.
Media: Radio Örebro
Om Västerbolagets syfte är oklart är vindkraftbolagets syfte betydligt tydligare. Här handlar det om kommunal skatteplanering, en typ av legal skatteflykt. Kommuner som bygger egen vindkraft slipper energiskatta till en viss del. Det innebär att man tjänar hyfsat jämfört med om man skulle köpa vindkraftel från marknaden.
Lena Baastad har i flera intervjuer beskrivit detta syfte. Vindkraftbolaget ska tjäna pengar till Örebro kommun. Baastad beskrev det före valet på sossarnas hemsida och i NA när bolaget startades. Men är det rimligt?
Näringslivsklimatet blir allt sämre i Örebro kommun. Svenskt näringsliv redovisade företagens kraftigt försämrade betyg till socialdemokraternas kommunledning den 28 januari. Det kommer långsiktigt att påverka kommunens möjligheter till företagande och jobb.
En av orsakerna till detta är socialdemokraternas syn på privat respektive kommunalt ägande. För dem är det helt OK att kommunen går in på vilken marknad som helst och konkurrerar ut de privata företagen. Just nu handlar det om energi och vindkraft.
Samtidigt som deras parti på riksplanet försöker kamma hem politiska poäng på att regeringen varit en dålig ägare till Vattenfall (fast sossarna själv tyckt precis likadant och haft egen representation i Vattenfalls styrelse...) så gör de än värre politik på lokalplanet. Här ska man investera i ett helt nytt energibolag som ska bygga vindkraft. Politikerna tror att det ska löna sig.
Men om subventionerna till vindkraften tas bort blir hela affären en gigantisk förlustaffär för kommunen. Det som hänt efter Vattenfalls köp av Nuon är exempelvis att USA börjat bryta skiffergas, något som påverkat hela marknaden. Det finns inget som idag säger att vindkraft kommer att vara lönsamt om ett, fem eller tio år. Tekniken går framåt, nya energislag kommer till, subventioner kan tas bort. Men räntor och amorteringar ska ändå betalas.
Lena Baastad tror att hon vet hur marknaden ser ut om fem år. Hon binder gärna upp hundratals miljoner (de har själva sagt 600 miljoner kronor...) av örebroarnas pengar på vindkraft istället för att använda dem till vård, skola och omsorg. När vi tar över 2014 får vi hantera det.
Men lika illa är att hon snedvrider konkurrensen. Hennes VD i vindkraftbolaget är en tydlig husbondesröst när han hos Radio Örebro beskriver kommunens negativa hållning till privat vindkraft. Kommunen ska inte köpa. Kommunen ska inte stötta de privata initiativen. Kommunen kan och vet bäst själv.
Detta agerande visar ytterligare på Baastad & Co negativa syn på privat företagande. Men det visar också på deras bristande förståelse för kommunal konkurrens. Och det visar också på deras bristande insikter om vilken betydelse kommunen kan ha som aktör på marknaden. Om kommunen istället för att konkurrera med de privata företagarna, skulle köpa sin vindkraftel av de privata, skulle dessa kunna bygga mer och bättre. Det skulle också vara bra för klimatet, när privata företagare får mer kapital att investera för. Och det skulle vara bra för jobben, när privata företagare kan anställa fler.
Men det ser inte Lena Baastad. Det är trist, men det är i linje med socialdemokraternas traditionella politik. Det märkliga i detta är att Centerpartiets Rasmus Persson, som brukar låtsas att han är liberal, bejakar detta antiliberala agerande. (Lennart Bondeson är mer socialdemokrat än de flesta socialdemokrater så det är också förståeligt att han gillar kommunala bolag...)
För näringslivet och de privata företagen är det bara att vänta tills en ny lokal regering tillträder i oktober 2014. Då kommer vi att ändra dagens näringslivsfientliga politik och skapa bättre förutsättningar för ett starkare lokalt näringsliv.
Media: Radio Örebro
2012-11-13
Konserthus eller inte???
Idag var det cirkus igen på kommunstyrelsen i Örebro. Ytterligare ett beslut som inte hänger ihop presenterades. Det handlade idag om Örebro konserthus och den utredning kring ett större kulturhus som majoriteten vill göra. Så långt var allt OK.
Men sedan började det märkliga.
Någon igångsättning av ombyggnationen av Konserthuset fattades inte. Istället skulle två utredningar redovisas i kommunstyrelsen.
Den 22 januari 2013 ska vi få veta vad en om- och tillbyggnad av Konserthuset kostar och hur mycket driftkostnaderna ökar. (Fast det vet vi redan eftersom det stod i handlingen...)
Den 18 juni 2013 ska vi få veta vad det innebär att bygga ett Kulturhus bredvid Konserthuset.
Ni hänger med? Bra. Men nu då?
Folkpartiet ville sätta igång med ombyggnationen av Konserthuset direkt. Vi fick stöd av såväl M som MP och indirekt även V. Men enligt Lena Baastad m fl kunde vi inte fatta ett sådant beslut eftersom vi ännu inte visste hur Konserthuset skulle hänga ihop med Kulturhuset.
"Men vad ska vi besluta om den 22 januari då?" frågade flera av oss i oppositionen.
"Då får vi veta vad det kostar att bygga om Konserthuset", svarade Lena Baastad.
"Men det vet vi ju redan!" sade vi.
"Ja - men nu ska kommunledningskontoret kolla vad det kostar och vad det får kosta!" svarade Lena, Björn Sundin (s) och Rasmus Persson (c).
"Men vad ska vi då besluta om den 22 januari?" fortsatte vi att fråga. "Kan det tänkas att det då blir ett beslut om att sätta igång ombyggnationen?"
Nu blev det lite jobbigt för de tre i majoriteten.
"Visst kan vi besluta om att sätta igång då. Men vi måste ju först veta var dörrarna ska sitta. Och det vet vi ju inte förrän den 18 juni." svarade de tre.
"Så när ska vi fatta beslut om att sätta igång den nödvändiga om och tillbyggnaden av Konserthuset?" framhärdade jag och Henrik Elamson (m).
Det blev lite besked fram och tillbaka. Ibland efter den 18 juni. Ibland kunde vi göra det den 22 januari. Till slut bad jag att få ett konkret svar från Lena Baastad. Och hon svarade:
"Efter den 22 januari!"
Jaha -vad betyder det? Kommer beslutet i februari 2013 eller i juni 2014 eller någon helt annan gång? Finns det överhuvudtaget någon samstämmighet i kommunledningen kring Konserthuset? Det verkar som om de tre partierna inte drar åt helt samma håll, för att vara försiktig.
Under diskussionen var allt både möjligt och omöjligt. De tre gav följande klara och tydliga besked:
"Vi vill veta vad både Konserthuset och Kulturhuset kostar innan vi fattar beslut. Och det vet vi den 18 juni. Men vi kan fatta beslut om Konserthuset innan vi vet allt den 18 juni. Alltså någon gång efter den 22 januari. Men egentligen kan vi inte det eftersom vi måste samordna de båda besluten."
"Kanske kommer det nya Kulturhuset att inrymma en konsertsal. Då kan vi lägga ner det nuvarande Konserthuset. Men samtidigt kan vi innan vi vet det besluta om att bygga om Konserthuset för 80 miljoner. Men inte innan vi har klart helheten för oss. Så ett sådant beslut kan vi inte fatta."
Så när ska beslutet fattas? Och vad kommer beslutet att innehålla? Kommer Konserthuset överhuvudtaget att byggas om? Är man osams om ifall man ska bygga överhuvudtaget? Eller kommer kommunledningskontoret att få i uppdrag att göra en billighetsombyggnad? Eller mals det ned i den kökkenmödding kring miljardinvesteringar som Lena Baastad och Björn Sundin nu roddar och som aldrig verkar komma till skott någonstans?
Jag trodde vi var framme vid målet när vi fick handlingarna till kommunstyrelsens beredningssammanträde. Men efter beslutssammanträdet är vi tillbaka på ruta ett...
En händelse som kan se ut som en tanke. Det är ett parti i majoriteten som varit tydligast i sina krav på ett ombyggt Konserthus. Det är Kristdemokraterna. Idag var Lennart Bondeson borta från KS (han hade säkert giltigt förfall) och hans ersättare Behcet Barsom representerade det parti som inte sade någonting under hela diskussionen...
Men sedan började det märkliga.
Någon igångsättning av ombyggnationen av Konserthuset fattades inte. Istället skulle två utredningar redovisas i kommunstyrelsen.
Den 22 januari 2013 ska vi få veta vad en om- och tillbyggnad av Konserthuset kostar och hur mycket driftkostnaderna ökar. (Fast det vet vi redan eftersom det stod i handlingen...)
Den 18 juni 2013 ska vi få veta vad det innebär att bygga ett Kulturhus bredvid Konserthuset.
Ni hänger med? Bra. Men nu då?
Folkpartiet ville sätta igång med ombyggnationen av Konserthuset direkt. Vi fick stöd av såväl M som MP och indirekt även V. Men enligt Lena Baastad m fl kunde vi inte fatta ett sådant beslut eftersom vi ännu inte visste hur Konserthuset skulle hänga ihop med Kulturhuset.
"Men vad ska vi besluta om den 22 januari då?" frågade flera av oss i oppositionen.
"Då får vi veta vad det kostar att bygga om Konserthuset", svarade Lena Baastad.
"Men det vet vi ju redan!" sade vi.
"Ja - men nu ska kommunledningskontoret kolla vad det kostar och vad det får kosta!" svarade Lena, Björn Sundin (s) och Rasmus Persson (c).
"Men vad ska vi då besluta om den 22 januari?" fortsatte vi att fråga. "Kan det tänkas att det då blir ett beslut om att sätta igång ombyggnationen?"
Nu blev det lite jobbigt för de tre i majoriteten.
"Visst kan vi besluta om att sätta igång då. Men vi måste ju först veta var dörrarna ska sitta. Och det vet vi ju inte förrän den 18 juni." svarade de tre.
"Så när ska vi fatta beslut om att sätta igång den nödvändiga om och tillbyggnaden av Konserthuset?" framhärdade jag och Henrik Elamson (m).
Det blev lite besked fram och tillbaka. Ibland efter den 18 juni. Ibland kunde vi göra det den 22 januari. Till slut bad jag att få ett konkret svar från Lena Baastad. Och hon svarade:
"Efter den 22 januari!"
Jaha -vad betyder det? Kommer beslutet i februari 2013 eller i juni 2014 eller någon helt annan gång? Finns det överhuvudtaget någon samstämmighet i kommunledningen kring Konserthuset? Det verkar som om de tre partierna inte drar åt helt samma håll, för att vara försiktig.
Under diskussionen var allt både möjligt och omöjligt. De tre gav följande klara och tydliga besked:
"Vi vill veta vad både Konserthuset och Kulturhuset kostar innan vi fattar beslut. Och det vet vi den 18 juni. Men vi kan fatta beslut om Konserthuset innan vi vet allt den 18 juni. Alltså någon gång efter den 22 januari. Men egentligen kan vi inte det eftersom vi måste samordna de båda besluten."
"Kanske kommer det nya Kulturhuset att inrymma en konsertsal. Då kan vi lägga ner det nuvarande Konserthuset. Men samtidigt kan vi innan vi vet det besluta om att bygga om Konserthuset för 80 miljoner. Men inte innan vi har klart helheten för oss. Så ett sådant beslut kan vi inte fatta."
Så när ska beslutet fattas? Och vad kommer beslutet att innehålla? Kommer Konserthuset överhuvudtaget att byggas om? Är man osams om ifall man ska bygga överhuvudtaget? Eller kommer kommunledningskontoret att få i uppdrag att göra en billighetsombyggnad? Eller mals det ned i den kökkenmödding kring miljardinvesteringar som Lena Baastad och Björn Sundin nu roddar och som aldrig verkar komma till skott någonstans?
Jag trodde vi var framme vid målet när vi fick handlingarna till kommunstyrelsens beredningssammanträde. Men efter beslutssammanträdet är vi tillbaka på ruta ett...
En händelse som kan se ut som en tanke. Det är ett parti i majoriteten som varit tydligast i sina krav på ett ombyggt Konserthus. Det är Kristdemokraterna. Idag var Lennart Bondeson borta från KS (han hade säkert giltigt förfall) och hans ersättare Behcet Barsom representerade det parti som inte sade någonting under hela diskussionen...
2012-09-08
Hur djupt går splittringen?
I flera bloggar har jag pekat på de märkliga prioriteringar den nuvarande majoriteten gör. De sparar på skolan och äldreomsorgen och slösar på asfalt och betong. Varför?
Jag menar att det finns två huvudskäl. Det första är att det blir allt tydligare vem det är som egentligen bestämmer. När Lena Baastad lämnar KS-beredningssammanträdet och går ut på stan, tar Björn Sundin och Staffan Isling ytterligare en kopp kaffe på Sundins rum. Maktbalansen är klar. Den formella makten är inte den reella.
Men det finns ytterligare ett skäl. De tre partier som nu styr har inte så mycket gemensamt. Den kommunsocialistiska örebrovarianten av socialdemokrati har möjligtvis konservatismen gemensamt med kristdemokratin, men annars... Och var finns centerpartiet? Men de har ingen gemensam bild av utvecklingen av Örebro. När inte sossarna kör över sina stödpartier, så spretar det åt alla håll.
Inom skolområdet är det nödvändigt med en gemensam framtidsbild. Kunskap eller flum. Ordning och reda eller lösa tyglar. Tilltro till lärarna eller politik in i klassrummen. Men det är skillnad på sossarnas flumskola och centerns mer liberala kunskapspolitik.
Inom äldreomsorgsområdet är det nödvändigt med en gemensam framtidsbild. Det räcker med att säga valfrihet och vinster för att förstå var gränserna går. Hur ska centerns rätt nyliberala teser kunna samarbeta med socialdemokraternas vinstförbud och krav på kommunala monopol?
Och så vidare...
För en koalition utan gemensam politik blir samhällsbyggnadsområdet ventilen. Det finns mycket där som inte handlar om ideologi. Det är knappast ideologiskt att bygga snabbcykelvägar eller fråga örebroarna hur de vill ha Norrcity. Det är lite ideologi i att rita på resecentrum eller busslinjer. Skönt med lite friutrymme.
Men allt mer pekar mot att detta friutrymme inte räcker för att hålla ihop en gemensam fasad. På kommunstyrelsesammanträdena blir det allt tydligare att det är två mot en. Centerpartiets Rasmus Persson ställer frågor, men blir nästan alltid tystade av Sundin, Baastad eller Bondeson. Och nu spricker fasaden än mer.
På senaste programnämnd Barn och Utbildning fanns Esbjörnssons besparingsförslag med. 18 miljoner ska sparas. Men det finns ingen politiker som vill ta ansvar. Det fanns inte ens ett förslag till beslut. Esbjörnsson försöker flytta ansvaret till tjänstemännen. Är det så att han inte är säker på att han har majoriteten bakom sig?
På nästa sammanträde med Kultur (och medborgar)nämnden ska Folkpartiets motion om författarfristad behandlas. Det normala är att förvaltningen, på majoritetens uppdrag, skriver fram ett beslutsförslag som sedan klubbas. Men så här ser nämndhandlingen ut:
Jag menar att det finns två huvudskäl. Det första är att det blir allt tydligare vem det är som egentligen bestämmer. När Lena Baastad lämnar KS-beredningssammanträdet och går ut på stan, tar Björn Sundin och Staffan Isling ytterligare en kopp kaffe på Sundins rum. Maktbalansen är klar. Den formella makten är inte den reella.
Men det finns ytterligare ett skäl. De tre partier som nu styr har inte så mycket gemensamt. Den kommunsocialistiska örebrovarianten av socialdemokrati har möjligtvis konservatismen gemensamt med kristdemokratin, men annars... Och var finns centerpartiet? Men de har ingen gemensam bild av utvecklingen av Örebro. När inte sossarna kör över sina stödpartier, så spretar det åt alla håll.
Inom skolområdet är det nödvändigt med en gemensam framtidsbild. Kunskap eller flum. Ordning och reda eller lösa tyglar. Tilltro till lärarna eller politik in i klassrummen. Men det är skillnad på sossarnas flumskola och centerns mer liberala kunskapspolitik.
Inom äldreomsorgsområdet är det nödvändigt med en gemensam framtidsbild. Det räcker med att säga valfrihet och vinster för att förstå var gränserna går. Hur ska centerns rätt nyliberala teser kunna samarbeta med socialdemokraternas vinstförbud och krav på kommunala monopol?
Och så vidare...
För en koalition utan gemensam politik blir samhällsbyggnadsområdet ventilen. Det finns mycket där som inte handlar om ideologi. Det är knappast ideologiskt att bygga snabbcykelvägar eller fråga örebroarna hur de vill ha Norrcity. Det är lite ideologi i att rita på resecentrum eller busslinjer. Skönt med lite friutrymme.
Men allt mer pekar mot att detta friutrymme inte räcker för att hålla ihop en gemensam fasad. På kommunstyrelsesammanträdena blir det allt tydligare att det är två mot en. Centerpartiets Rasmus Persson ställer frågor, men blir nästan alltid tystade av Sundin, Baastad eller Bondeson. Och nu spricker fasaden än mer.
På senaste programnämnd Barn och Utbildning fanns Esbjörnssons besparingsförslag med. 18 miljoner ska sparas. Men det finns ingen politiker som vill ta ansvar. Det fanns inte ens ett förslag till beslut. Esbjörnsson försöker flytta ansvaret till tjänstemännen. Är det så att han inte är säker på att han har majoriteten bakom sig?
På nästa sammanträde med Kultur (och medborgar)nämnden ska Folkpartiets motion om författarfristad behandlas. Det normala är att förvaltningen, på majoritetens uppdrag, skriver fram ett beslutsförslag som sedan klubbas. Men så här ser nämndhandlingen ut:
Beslutsunderlag
Motion från Folkpartiet liberalernas fullmäktigegrupp; "Gör Örebro till en författarfristad" bifogas i utskicket.
Förslag till beslut
Förvaltningens förslag till Kultur- och medborgarnämnden
- Förvaltningen överlämnar ärendet till nämnden för övervägande och beslut.
Men stopp här. Inget förslag. Ingen vägledning. När sammanträdet börjar vet inte någon vad majoriteten vill. Detta är något nytt. En majoritet som inte vill ta ansvar är en sak. Men en majoritet som inte vet vad den vill, är ...
Vad betyder detta? Det finns bara en förklaring. Majoriteten är inte ense. Kanske är det Sundins ande som vilar över beslutet. Han vill säga nej. Men Behcet Barsom vill något annat. Och så fastnar det hela.
Just detta ärende har en speciell sprängkraft. Det visar inte bara på splittringen mellan partierna utan också inom partier.
Skälet till att vi har den kommunledning vi har ligger sannolikt mest på det personliga planet och inom KD. Lennart Bondeson hade en tydlig agenda direkt efter omvalet. Samarbete med socialdemokraterna var vägen. Det möjliggjordes sannolikt genom att Bondeson i många frågor sympatiserar med en socialdemokratisk politik. På område efter område ligger han mycket nära socialdemokraterna. Ofta är han närmare socialdemokratin i sakfrågorna än sitt moderparti nationellt.
Personfrågorna är ofta avgörande för hur ett lokalt koalitionssamarbete ska fungera. Och om man dessutom lokalt delar synsätt på centrala politiska områden blir det än lättare.
Men Bondeson måste någon gång förhålla sig till sitt parti. Än så länge har det bara knorrats i korridorerna. Men frågan är hur länge det håller. Hur många kristdemokrater accepterar fortsatta besparingar i äldreomsorgen samtidigt som Bondeson och Sundin reser runt i världen och söker att locka diktaturer till Örebro? Hur många accepterar nödstopp i skolan, samtidigt som Bondeson och Sundin bygger ut kommunkoncernen med nya bolag? Hur många accepterar att Bondeson överger jobbet med civilsamhället och istället står vid Sundins sida när det gäller att kommunen ska göra mer, mer, mer? Borta är subsidiaritetsprincipen. Återkommen är kommunsocialismen.
Håller kristdemokraterna nu på att spricka? Är det som nu sker i såväl Kommunstyrelse som Kultur (och medborgar)nämnden de första tecknen på ett nytt skeende. Det finns mycket som talar för det.
Och vad händer inom Centerpartiet? Partiet som inte längre finns i Örebropolitiken...
Det politiska livet i Örebro är i sanning spännande.
Motion från Folkpartiet liberalernas fullmäktigegrupp; "Gör Örebro till en författarfristad" bifogas i utskicket.
Förslag till beslut
Förvaltningens förslag till Kultur- och medborgarnämnden
- Förvaltningen överlämnar ärendet till nämnden för övervägande och beslut.
Men stopp här. Inget förslag. Ingen vägledning. När sammanträdet börjar vet inte någon vad majoriteten vill. Detta är något nytt. En majoritet som inte vill ta ansvar är en sak. Men en majoritet som inte vet vad den vill, är ...
Vad betyder detta? Det finns bara en förklaring. Majoriteten är inte ense. Kanske är det Sundins ande som vilar över beslutet. Han vill säga nej. Men Behcet Barsom vill något annat. Och så fastnar det hela.
Just detta ärende har en speciell sprängkraft. Det visar inte bara på splittringen mellan partierna utan också inom partier.
Skälet till att vi har den kommunledning vi har ligger sannolikt mest på det personliga planet och inom KD. Lennart Bondeson hade en tydlig agenda direkt efter omvalet. Samarbete med socialdemokraterna var vägen. Det möjliggjordes sannolikt genom att Bondeson i många frågor sympatiserar med en socialdemokratisk politik. På område efter område ligger han mycket nära socialdemokraterna. Ofta är han närmare socialdemokratin i sakfrågorna än sitt moderparti nationellt.
Personfrågorna är ofta avgörande för hur ett lokalt koalitionssamarbete ska fungera. Och om man dessutom lokalt delar synsätt på centrala politiska områden blir det än lättare.
Men Bondeson måste någon gång förhålla sig till sitt parti. Än så länge har det bara knorrats i korridorerna. Men frågan är hur länge det håller. Hur många kristdemokrater accepterar fortsatta besparingar i äldreomsorgen samtidigt som Bondeson och Sundin reser runt i världen och söker att locka diktaturer till Örebro? Hur många accepterar nödstopp i skolan, samtidigt som Bondeson och Sundin bygger ut kommunkoncernen med nya bolag? Hur många accepterar att Bondeson överger jobbet med civilsamhället och istället står vid Sundins sida när det gäller att kommunen ska göra mer, mer, mer? Borta är subsidiaritetsprincipen. Återkommen är kommunsocialismen.
Håller kristdemokraterna nu på att spricka? Är det som nu sker i såväl Kommunstyrelse som Kultur (och medborgar)nämnden de första tecknen på ett nytt skeende. Det finns mycket som talar för det.
Och vad händer inom Centerpartiet? Partiet som inte längre finns i Örebropolitiken...
Det politiska livet i Örebro är i sanning spännande.
2012-06-10
Plakatpolitik
Jag lyssnar på Radio Örebro. Hör tre företrädare för majoriteten prata om den stora sommarsatsningen. Tittar senare på radions hemsida. Och ser tre tydliga företrädare för den plakatpolitik som nu råder i Örebro.
Till vänster står Rasmus Persson. Han ska satsa 2 miljoner på de äldre. De ska få "guldkant" på tillvaron. Och bättre utemiljö. Vad synd då att Rasmus Persson redan har sparat nästan 20 miljoner på de äldre. Då är det knappast en miljon till "guldkant" som hjälper. När man dessutom ser att äldreomsorgen i Örebro 2012 riskerar att gå med 13 miljoner i underskott är det nästan cyniskt. Å ena sidan kommer Rasmus Persson att kräva besparingar på 13 miljoner på verksamheterna, på personalen, på aktiviteterna. Å andra sidan säger han att han ska ge 1 miljon till "guldkant". Det finns bara ett ord för detta: Plakatpolitik!
I mitten står Lena Baastad. Hon som bara finns i media när hon har något att säga. Nu har hon uppenbarligen det. 400 nya sommarjobb är det som får henne att bryta den normala tystnaden. Men hon kunde lika gärna berätta om de 500 jobb som hon inte fick fram till sommaren 2012, de 500 jobb som bara blev 20 när hon låtsades som om näringslivet skulle ta den offentliga sektorns plats. Men Lena Baastad borde veta att näringslivet inte kan agera alla goda gåvors givare. Näringslivet agerar på den privata marknaden, och måste få debet och kredit att gå ihop. Även i högskattekommunen Örebro. Det finns bara ett ord för detta: Plakatpolitik!
Till höger står Behcet Barsom. Han ska ordna fler aktiviteter för barn. Tyvärr berättar han inte om de besparingar på kulturbidragen som han gjort som ordförande i Kultur och medborgarnämnden. Inte heller berättar han om de besparingar inom skolans värld, drygt 20 miljoner kronor, som gjort Örebros skolor än mer problemtyngda, där barnen riskerar att komma i kläm. Det finns bara ett ord för detta: Plakatpolitik.
Det är märkligt att det inte finns tid för några djupare analyser av majoritetens så kallade satsningar. Budgeten 2012 var ett dråpslag för välfärden. Stora besparingar slår främst mot välfärdens kärna. Skolan får spara drygt 20 miljoner och visar i bokslutsprognos ett att underskottet riskerar att bli lika stort. Äldreomsorgen får spara knappt 20 miljoner men riskerar att gå mot ett underskott på 13. Arbetslösheten ökar snabbare i Örebro än i riket. Kommunens samlade verksamhetsunderskott 2012 går mot 50 miljoner. För det finns inget intresse. Och kommunledningen, med Lena Baastad i spetsen, håller tyst. Tyvärr ställer inte heller media några av de många relevanta frågor som borde ställas.
Istället får låtsassatsningar medialt utrymme. När man återför någon miljon blir det en satsning. När politikerna, som först tvingat verksamheterna att spara men själv inte tar ansvar för besparingarna, sedan på detaljnivå styr satsningarna, innebär det ett cyniskt spel med hela kommunen och alla dess anställda. Kommunledningens budskap är tydligt: Vi lämnar er ensamma med besparingarna. Men när vi "satsar" kommer vi själva att bestämma hur ni ska göra ner på detaljnivå.
Det är tydligt att Örebro idag har en kommunstyrelseordförande som inte vill eller får ta ansvar för den förda politiken utan som bara leds ut i media när någon av partiets pressekreterare gjort klart en positiv nyhet. En sådan ledare lämnar sin organisation i sticket, lämnar tjänstemännen ensamma med de svåra besluten och flyter själv bara med strömmen.
Men Lena Baastad är inte ensam. I dagens kommunledning finns det ingen som kan eller vill förstå de ekonomiska grundvalarna. Ekonomin är inte intressant. Politik är bara att vilja - inte att kunna. Det kommer, precis som på Olof Palmes tid, att leda till att välfärden vajar, att grunden för det gemensamma välfärdsbygget börjar spricka, att de resurser som borde användas långsiktigt rätt istället satsas på kortsiktiga plakatpolitiska utspel.
Det hade varit bättre om Rasmus Persson sagt: Vi sparade för mycket på äldreomsorgen. Här får ni tillbaka en tiondel av det vi sparade - ni tjänstemän vet bäst vilka hål ni måste fylla.
Det hade varit bättre om Len Baastad sagt: Vår näringslivspolitik måste göras om. Vi politiker kan inte styra näringslivet med dolda lokala skatter. Det är det fria näringslivet som skapar de nya jobben. Vi lovar istället att kommunen ska ordna framtida sommarjobb.
Det hade varit bättre om Behcet Barsom sagt: Barn och ungdomar är vår framtid. Vi sparade alldeles för mycket på skolan. Även om vi ville föra tillbaka mer så vågar vi idag inte lova mer än en dryg miljon, 5 % av det vi hittills sparat på er. Vi vet att goda skolledare har kunskap att använda även dessa små pengar på rätt sätt.
Men jag gissar att mina önskningar klingar ohörda. För idag leds Örebro kommun av den tysta kommunledningen. Den som bara kommer ut med sina plakat.
Media: SR, NA
Till vänster står Rasmus Persson. Han ska satsa 2 miljoner på de äldre. De ska få "guldkant" på tillvaron. Och bättre utemiljö. Vad synd då att Rasmus Persson redan har sparat nästan 20 miljoner på de äldre. Då är det knappast en miljon till "guldkant" som hjälper. När man dessutom ser att äldreomsorgen i Örebro 2012 riskerar att gå med 13 miljoner i underskott är det nästan cyniskt. Å ena sidan kommer Rasmus Persson att kräva besparingar på 13 miljoner på verksamheterna, på personalen, på aktiviteterna. Å andra sidan säger han att han ska ge 1 miljon till "guldkant". Det finns bara ett ord för detta: Plakatpolitik!
I mitten står Lena Baastad. Hon som bara finns i media när hon har något att säga. Nu har hon uppenbarligen det. 400 nya sommarjobb är det som får henne att bryta den normala tystnaden. Men hon kunde lika gärna berätta om de 500 jobb som hon inte fick fram till sommaren 2012, de 500 jobb som bara blev 20 när hon låtsades som om näringslivet skulle ta den offentliga sektorns plats. Men Lena Baastad borde veta att näringslivet inte kan agera alla goda gåvors givare. Näringslivet agerar på den privata marknaden, och måste få debet och kredit att gå ihop. Även i högskattekommunen Örebro. Det finns bara ett ord för detta: Plakatpolitik!
Till höger står Behcet Barsom. Han ska ordna fler aktiviteter för barn. Tyvärr berättar han inte om de besparingar på kulturbidragen som han gjort som ordförande i Kultur och medborgarnämnden. Inte heller berättar han om de besparingar inom skolans värld, drygt 20 miljoner kronor, som gjort Örebros skolor än mer problemtyngda, där barnen riskerar att komma i kläm. Det finns bara ett ord för detta: Plakatpolitik.
Det är märkligt att det inte finns tid för några djupare analyser av majoritetens så kallade satsningar. Budgeten 2012 var ett dråpslag för välfärden. Stora besparingar slår främst mot välfärdens kärna. Skolan får spara drygt 20 miljoner och visar i bokslutsprognos ett att underskottet riskerar att bli lika stort. Äldreomsorgen får spara knappt 20 miljoner men riskerar att gå mot ett underskott på 13. Arbetslösheten ökar snabbare i Örebro än i riket. Kommunens samlade verksamhetsunderskott 2012 går mot 50 miljoner. För det finns inget intresse. Och kommunledningen, med Lena Baastad i spetsen, håller tyst. Tyvärr ställer inte heller media några av de många relevanta frågor som borde ställas.
Istället får låtsassatsningar medialt utrymme. När man återför någon miljon blir det en satsning. När politikerna, som först tvingat verksamheterna att spara men själv inte tar ansvar för besparingarna, sedan på detaljnivå styr satsningarna, innebär det ett cyniskt spel med hela kommunen och alla dess anställda. Kommunledningens budskap är tydligt: Vi lämnar er ensamma med besparingarna. Men när vi "satsar" kommer vi själva att bestämma hur ni ska göra ner på detaljnivå.
Det är tydligt att Örebro idag har en kommunstyrelseordförande som inte vill eller får ta ansvar för den förda politiken utan som bara leds ut i media när någon av partiets pressekreterare gjort klart en positiv nyhet. En sådan ledare lämnar sin organisation i sticket, lämnar tjänstemännen ensamma med de svåra besluten och flyter själv bara med strömmen.
Men Lena Baastad är inte ensam. I dagens kommunledning finns det ingen som kan eller vill förstå de ekonomiska grundvalarna. Ekonomin är inte intressant. Politik är bara att vilja - inte att kunna. Det kommer, precis som på Olof Palmes tid, att leda till att välfärden vajar, att grunden för det gemensamma välfärdsbygget börjar spricka, att de resurser som borde användas långsiktigt rätt istället satsas på kortsiktiga plakatpolitiska utspel.
Det hade varit bättre om Rasmus Persson sagt: Vi sparade för mycket på äldreomsorgen. Här får ni tillbaka en tiondel av det vi sparade - ni tjänstemän vet bäst vilka hål ni måste fylla.
Det hade varit bättre om Len Baastad sagt: Vår näringslivspolitik måste göras om. Vi politiker kan inte styra näringslivet med dolda lokala skatter. Det är det fria näringslivet som skapar de nya jobben. Vi lovar istället att kommunen ska ordna framtida sommarjobb.
Det hade varit bättre om Behcet Barsom sagt: Barn och ungdomar är vår framtid. Vi sparade alldeles för mycket på skolan. Även om vi ville föra tillbaka mer så vågar vi idag inte lova mer än en dryg miljon, 5 % av det vi hittills sparat på er. Vi vet att goda skolledare har kunskap att använda även dessa små pengar på rätt sätt.
Men jag gissar att mina önskningar klingar ohörda. För idag leds Örebro kommun av den tysta kommunledningen. Den som bara kommer ut med sina plakat.
Media: SR, NA
2012-05-15
Två nya socialistiska partier i Örebro ett år efter omvalet
Politiken upphör aldrig att förvåna. Inte heller den kommunledning som nu styr.
Idag är det ett år sedan omvalet. Socialdemokraterna hade ett rätt folktomt firande på Stortorget. De stunder jag såg det var det enbart de egna Rådhuskanslianställda som fanns på plats. Örebroarna verkade inte vara så i firningstagen. Och det har man nog alla skäl att inte vara. I firningstagen alltså.
På kommunstyrelseberedningen idag kunde vi bland annat få reda på att arbetslösheten ökar i Örebro. Och mest i Vivalla. Sedan Lena Baastad tog över som kommunstyrelseordförande har arbetslösheten i Vivalla ökat med över 3 %. Och den ökar i hela Örebro.
Socialdemokraterna har uppenbarligen ingen aning om hur de ska attackera problemet med arbetslöshet. Det är ganska självklart. Under lång tid har de fört en näringslivsfientlig politik. I högtidstalen talar de om behovet av ett starkt lokalt näringsliv, men i praktisk politik går det på tvärs. Idag kom ytterligare exempel på detta.
Först fattades beslut om att subventionera en enskild företagare för att han ska bygga en dieselmack vid kommunens parkeringsplats för lastbilar. Miljonerna rullar ur kommunen, och en näringsidkare får försteg framför alla andra. Det är socialistisk politik mot företagande, i praktiken, i Örebro.
Därefter föredrogs ett par ärenden om gemensamma bolag mellan Örebro och Kumla. Nu ska dessa två kommuner inte bara äga vindkraftverk ihop. Även stadsnäten ska kopplas och ägas tillsammans. Och allt ska ske under ett paraply i form av ett gemensamägt holdingbolag. Örebro äger 80 % och Kumla 20 %.
Men detta är bara början. Kommunledningens syfte är att holdingbolaget ska starta fler dotterbolag. Det ska bli en energi och avfallskoncern, där biogas, solkraft, avfall och annat ska bli bolag för - ja för vad då? Kommunledningens svar var rätt svävande.
Jag frågade vad skälet var för alla dessa bolag.
"Det ska ge jobb" blev svaret.
Hur då? undrade jag.
"Jo - det kommer att bli nya bolag som startas om vi startar bolag och de kommer att anställa." blev svaret.
Jaha. Men hur då? undrade jag då och fortsatte: Så det innebär att Örebro kommun nu kommer att ha en policy att starta bolag inom många områden också, eftersom ni menar att andra bolag startar om kommunen startar bolag först? frågade jag.
"Öhhh" blev det ungefärliga svaret. Eller en talande tystnad. Typ.
Lika tyst blev det när jag frågade om de demokratiska aspekterna. Vilka ska örebroarna ställa till svars för de beslut som fattas i de slutna styrelserummen? Och vad ska kumlingarna säga, de som är helt i händerna på Örebro? Eller är det så att majoriteten planerar att enbart sätta majoritetspolitiker i styrelsen och därmed skapa en totalt insynsskyddad verksamhet?
Lennart Bondeson, kristdemokrat, satt ordförande när jag ställde frågorna. Han valde att överhuvudtaget inte svara och istället lämna ärendet och gå vidare till nästa. Det är sällan maktens arrogans blir tydligare. Men tyvärr är det väl vare sig första eller sista gången.
Just Lennart Bondeson och Rasmus Perssons ställning i majoriteten blir allt ofattbarare. De verkar inte längre bara vara köpta av det stora partiet. Nu är de mer försvarare av den socialistiska politik som förs. Snabbt är de med och monterar ned den politik för mer frihet och valfrihet som de förra perioden var med att bygga.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för egenmakt och ett starkare civilsamhälle.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för ett starkare näringsliv.
Såväl Lennart Bondeson som Rasmus Persson är inte bara passiva i sin hållning till den socialistiska politiken som nu förs. Bondeson har kommit ut som en fullfjädrad socialdemokrat. Och Rasmus Persson är bara stegen efter. Det finns inte mycket kvar av den kristdemokrati som tidigare menade att mer skulle avgöras nära människan. I Lennart Bondesons Örebro är det kommunens politiker som vet bäst. Och av det socialliberala Centerpartiet finns bara den första delen av epitetet kvar. Liberalismen har inte längre någon försvarare i det lokala Centerpartiet, hos Rasmus Persson finns bara socialismen kvar.
Det finns sannerligen en utmaning för det enda liberala partiet i Örebro. Vi har en tuff resa framför oss. Men det finns få kommuner som behöver ett starkt liberalt Folkparti så mycket som Örebro. Dagens kommunstyrelsesammanträde visar hur nödvändigt det är.
Och för er som vill veta vilka bolag som startats eller planeras att starta i Örebro under de tre socialistiska partierna i kommunledningen skriver jag en lista:
Åtta nya bolag i pipelinen på ett år. Det är rätt tufft jobbat av de tre socialistiska partierna i toppen...
Idag är det ett år sedan omvalet. Socialdemokraterna hade ett rätt folktomt firande på Stortorget. De stunder jag såg det var det enbart de egna Rådhuskanslianställda som fanns på plats. Örebroarna verkade inte vara så i firningstagen. Och det har man nog alla skäl att inte vara. I firningstagen alltså.
På kommunstyrelseberedningen idag kunde vi bland annat få reda på att arbetslösheten ökar i Örebro. Och mest i Vivalla. Sedan Lena Baastad tog över som kommunstyrelseordförande har arbetslösheten i Vivalla ökat med över 3 %. Och den ökar i hela Örebro.
Socialdemokraterna har uppenbarligen ingen aning om hur de ska attackera problemet med arbetslöshet. Det är ganska självklart. Under lång tid har de fört en näringslivsfientlig politik. I högtidstalen talar de om behovet av ett starkt lokalt näringsliv, men i praktisk politik går det på tvärs. Idag kom ytterligare exempel på detta.
Först fattades beslut om att subventionera en enskild företagare för att han ska bygga en dieselmack vid kommunens parkeringsplats för lastbilar. Miljonerna rullar ur kommunen, och en näringsidkare får försteg framför alla andra. Det är socialistisk politik mot företagande, i praktiken, i Örebro.
Därefter föredrogs ett par ärenden om gemensamma bolag mellan Örebro och Kumla. Nu ska dessa två kommuner inte bara äga vindkraftverk ihop. Även stadsnäten ska kopplas och ägas tillsammans. Och allt ska ske under ett paraply i form av ett gemensamägt holdingbolag. Örebro äger 80 % och Kumla 20 %.
Men detta är bara början. Kommunledningens syfte är att holdingbolaget ska starta fler dotterbolag. Det ska bli en energi och avfallskoncern, där biogas, solkraft, avfall och annat ska bli bolag för - ja för vad då? Kommunledningens svar var rätt svävande.
Jag frågade vad skälet var för alla dessa bolag.
"Det ska ge jobb" blev svaret.
Hur då? undrade jag.
"Jo - det kommer att bli nya bolag som startas om vi startar bolag och de kommer att anställa." blev svaret.
Jaha. Men hur då? undrade jag då och fortsatte: Så det innebär att Örebro kommun nu kommer att ha en policy att starta bolag inom många områden också, eftersom ni menar att andra bolag startar om kommunen startar bolag först? frågade jag.
"Öhhh" blev det ungefärliga svaret. Eller en talande tystnad. Typ.
Lika tyst blev det när jag frågade om de demokratiska aspekterna. Vilka ska örebroarna ställa till svars för de beslut som fattas i de slutna styrelserummen? Och vad ska kumlingarna säga, de som är helt i händerna på Örebro? Eller är det så att majoriteten planerar att enbart sätta majoritetspolitiker i styrelsen och därmed skapa en totalt insynsskyddad verksamhet?
Lennart Bondeson, kristdemokrat, satt ordförande när jag ställde frågorna. Han valde att överhuvudtaget inte svara och istället lämna ärendet och gå vidare till nästa. Det är sällan maktens arrogans blir tydligare. Men tyvärr är det väl vare sig första eller sista gången.
Just Lennart Bondeson och Rasmus Perssons ställning i majoriteten blir allt ofattbarare. De verkar inte längre bara vara köpta av det stora partiet. Nu är de mer försvarare av den socialistiska politik som förs. Snabbt är de med och monterar ned den politik för mer frihet och valfrihet som de förra perioden var med att bygga.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för egenmakt och ett starkare civilsamhälle.
Snabbt är de med och monterar ned politiken för ett starkare näringsliv.
Såväl Lennart Bondeson som Rasmus Persson är inte bara passiva i sin hållning till den socialistiska politiken som nu förs. Bondeson har kommit ut som en fullfjädrad socialdemokrat. Och Rasmus Persson är bara stegen efter. Det finns inte mycket kvar av den kristdemokrati som tidigare menade att mer skulle avgöras nära människan. I Lennart Bondesons Örebro är det kommunens politiker som vet bäst. Och av det socialliberala Centerpartiet finns bara den första delen av epitetet kvar. Liberalismen har inte längre någon försvarare i det lokala Centerpartiet, hos Rasmus Persson finns bara socialismen kvar.
Det finns sannerligen en utmaning för det enda liberala partiet i Örebro. Vi har en tuff resa framför oss. Men det finns få kommuner som behöver ett starkt liberalt Folkparti så mycket som Örebro. Dagens kommunstyrelsesammanträde visar hur nödvändigt det är.
Och för er som vill veta vilka bolag som startats eller planeras att starta i Örebro under de tre socialistiska partierna i kommunledningen skriver jag en lista:
- Västerbolaget - Fastigheter i Vivalla (beslutat och klart)
- Utvecklingsbolag Väster - arbetsmarknadspolitik (planeras)
- Vindkraftbolag med Kumla - Vindkraft i Närke (beslutat och klart)
- Holdingbolag med Kumla (beslutas nästa vecka)
- Biogasbolag (planeras)
- Solkraftbolag (planeras)
- Avfallsbolag (planeras)
- Fjärrvärme (planeras)
Åtta nya bolag i pipelinen på ett år. Det är rätt tufft jobbat av de tre socialistiska partierna i toppen...
2012-04-11
Inga kommunala vindkraftbolag
Den socialdemokratiska kommunledningen i Örebro går vidare i sitt arbete med att försämra näringslivsklimatet i Örebro. Allt tydligare märks det att de två så kallade samarbetspartierna KD och C bara har att rätta in sig i det socialistiska ledet. Förra månaden fick de acceptera att socialdemokraterna startade ett bolag för arbetsmarknadsåtgärder i Vivalla. Idag går de ut med en vindkraftssatsning, där Örebro och det minst lika socialistiska Kumla ska starta ett energibolag som ska konkurrera med alla de privata elbilar som finns.
Socialdemokraterna påstår att de gör det för klimatet. Men det finns inget som säger att just kommunägd vindkraft är bättre för klimatet än privatägd. För det finns rätt mycket privatägd vindkraft i Sverige. Och utbyggnadstakten är just nu hög. Så varför ska Örebro kommun ut och konkurrera med de privata företagen? Vore det inte bättre för såväl kommunmedborgarna som för näringslivet att kommunen istället agerade som den stora kund man är? Istället för att bygga själv, snedvrida konkurrensen och riskera skattebetalarnas pengar, kunde man kräva att den energi som köps ska vara vindkraft om man nu menar att den är det bästa.
För det finns risker med satsningen. Vindkraften är lönsam idag tack vare de statliga subventioner som finns. Men skulle skatter och elcertifikatsmarknaden förändras riskerar örebroarna att bli av med många miljoner de kommande åren. Och vad som händer med ekonomin i framtiden vet vi inte. Dessutom är det läge som föreslås inte optimalt. Självklart ska vi bygga vindkraft i Sverige. Men den ska byggas där det blåser bäst. Närkeslätten är inte ett sådant område. Och det ökade utbytet av bara en liten ökning av medeltiden är mycket stor.
Jag har ändå förståelse att sossarna i Örebro och Kumla fortsätter sin bolagiseringsiver. De har aldrig haft full förståelse för värdet av ett fritt och privatägt näringsliv. Men jag blir allt mer förvånad över hur de två stödpartierna, Kd och C,man motivera sin medverkan i kommunledningen.
Hur kan Rasmus Persson (c) som säger sig vara liberal, få med sitt parti på en politik som är socialistisk? Är inte Centerns nya näringslivsvänliga politik djupare än så? Är den bara ett spel för gallerierna?
Och hur kan Lennart Bondeson (KD) med ansvar för näringslivsfrågor ställa sig bakom en kommunal satsning som med skattepengar riskerar att både snedvrida konkurrens och riskera skattepengar. Är det inte samma kristdemokrati som säger att staten ska bli mindre och låta människan bestämma mer?
Det liberala alternativet är glasklart. Örebro behöver ett starkare, friare och mer växande näringsliv. Kommunen ska värna det vi verkligen ska leverera: Bättre skola. Tryggare äldreomsorg. Flexiblare förskola. Men kommunen ska inte starta energibolag, utan agera som ansvarsfull konsument inom energiområdet.
Det blir allt tydligare att det finns en klar skiljelinje inom Örebropolitiken. Ett antal partier som lever kvar i den socialdemokratiska tankehegemonin där kommunen kan och ska göra allt. Och ett liberalt parti som vill förändra Örebro och ta Örebro från gårdagens konserverande kommunsocialism till en framtid med ett liberalt, växande, spännande Örebro. Folkpartiet står starkt för ett liberalare Örebro.
- Posted using BlogPress from my iPad
Socialdemokraterna påstår att de gör det för klimatet. Men det finns inget som säger att just kommunägd vindkraft är bättre för klimatet än privatägd. För det finns rätt mycket privatägd vindkraft i Sverige. Och utbyggnadstakten är just nu hög. Så varför ska Örebro kommun ut och konkurrera med de privata företagen? Vore det inte bättre för såväl kommunmedborgarna som för näringslivet att kommunen istället agerade som den stora kund man är? Istället för att bygga själv, snedvrida konkurrensen och riskera skattebetalarnas pengar, kunde man kräva att den energi som köps ska vara vindkraft om man nu menar att den är det bästa.
För det finns risker med satsningen. Vindkraften är lönsam idag tack vare de statliga subventioner som finns. Men skulle skatter och elcertifikatsmarknaden förändras riskerar örebroarna att bli av med många miljoner de kommande åren. Och vad som händer med ekonomin i framtiden vet vi inte. Dessutom är det läge som föreslås inte optimalt. Självklart ska vi bygga vindkraft i Sverige. Men den ska byggas där det blåser bäst. Närkeslätten är inte ett sådant område. Och det ökade utbytet av bara en liten ökning av medeltiden är mycket stor.
Jag har ändå förståelse att sossarna i Örebro och Kumla fortsätter sin bolagiseringsiver. De har aldrig haft full förståelse för värdet av ett fritt och privatägt näringsliv. Men jag blir allt mer förvånad över hur de två stödpartierna, Kd och C,man motivera sin medverkan i kommunledningen.
Hur kan Rasmus Persson (c) som säger sig vara liberal, få med sitt parti på en politik som är socialistisk? Är inte Centerns nya näringslivsvänliga politik djupare än så? Är den bara ett spel för gallerierna?
Och hur kan Lennart Bondeson (KD) med ansvar för näringslivsfrågor ställa sig bakom en kommunal satsning som med skattepengar riskerar att både snedvrida konkurrens och riskera skattepengar. Är det inte samma kristdemokrati som säger att staten ska bli mindre och låta människan bestämma mer?
Det liberala alternativet är glasklart. Örebro behöver ett starkare, friare och mer växande näringsliv. Kommunen ska värna det vi verkligen ska leverera: Bättre skola. Tryggare äldreomsorg. Flexiblare förskola. Men kommunen ska inte starta energibolag, utan agera som ansvarsfull konsument inom energiområdet.
Det blir allt tydligare att det finns en klar skiljelinje inom Örebropolitiken. Ett antal partier som lever kvar i den socialdemokratiska tankehegemonin där kommunen kan och ska göra allt. Och ett liberalt parti som vill förändra Örebro och ta Örebro från gårdagens konserverande kommunsocialism till en framtid med ett liberalt, växande, spännande Örebro. Folkpartiet står starkt för ett liberalare Örebro.
- Posted using BlogPress from my iPad
2012-02-03
Vad händer nu?
Det finns ingen majoritet för att lägga ner WUC. Det stod klart idag efter gymnasienämndens sammanträde. FP, M, MP, V och Lars-Ruben Fahlström, KD valde att inte gå på det socialdemokratiska förslaget.
Kent Persson, M, säger på sin blogg att WUC nu är räddat. Jag är inte lika säker.
Återstarten av Rudbecksskolan var ett socialdemokratiskt krav i förhandlingarna med KD och C. Av vad jag erfarit har inte någon i KD överhuvudtaget varit informerad om att socialdemokraterna hade för avsikt att lägga ner WUC förrän timmarna innan det blev offentligt. WUC har varit en intern socialdemokratisk process där Lena Baastad, Thomas Esbjörnsson, Dennis Begic och Björn Sundin agerat på egen hand. Ställda emot väggen har såväl KD som C fått acceptera deras ultimativa krav. Det har inte spelat någon roll att det inte funnits någon faktabakgrund eller några bärande skäl för förslaget. Socialdemokraternas styrande trojka, och med Begic som den som fick hålla deras yxa, har bara sett till det interna socialdemokratiska behovet att värna sitt vallöfte.
Så vad händer nu?
Spricker majoriteten? Knappast. Lennart Bondeson KD har varit en mycket tydlig försvarare av socialdemokraterna. Rasmus Persson C lär hålla de sina i strama tyglar så länge han får sköta sitt programområde själv. Men det är uppenbart att de två stödpartiernas toppar får köra med partipiskan för att klara av att hålla ihop majoriteten. Det har skapat problem och kommer att fortsätta att skapa problem. Åter ser vi en socialdemokratiskt ledd majoritet som spricker mer och mer efterhand. Åren 1998 - 2006 var det en följetong.
Men de inblandade har också påstått att det finns en "plan B", om inte beslutet blir som man vill i gymnasienämnden. Men hittills har vi inte fått se någon plan B.
Sannolikt kommer beslutet att fattas någon annan stans, kanske utanför de offentliga nämndsammanträdena som så ofta hittills under denna socialdemokratiska ledning. Kanske i en nämnd där man har låtit partipiskan vina än hårdare. Om det sker är inte WUC räddat. Då handlar det bara om en tillfällig paus.
Eller så tänker sossarna om och gör rätt. Börjar en utredning av alla gymnasieskolors styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Sådana SWOT-analyser är vardagsmat när man jobbar med utveckling av såväl företag som organisationer och verksamheter. Det borde vara lika självklart för en kommunal ledning.
Men det är väl för mycket att begära, eller?
Media: NA,
Blogg: Kent, Maria, Fredrik, Karin
Kent Persson, M, säger på sin blogg att WUC nu är räddat. Jag är inte lika säker.
Återstarten av Rudbecksskolan var ett socialdemokratiskt krav i förhandlingarna med KD och C. Av vad jag erfarit har inte någon i KD överhuvudtaget varit informerad om att socialdemokraterna hade för avsikt att lägga ner WUC förrän timmarna innan det blev offentligt. WUC har varit en intern socialdemokratisk process där Lena Baastad, Thomas Esbjörnsson, Dennis Begic och Björn Sundin agerat på egen hand. Ställda emot väggen har såväl KD som C fått acceptera deras ultimativa krav. Det har inte spelat någon roll att det inte funnits någon faktabakgrund eller några bärande skäl för förslaget. Socialdemokraternas styrande trojka, och med Begic som den som fick hålla deras yxa, har bara sett till det interna socialdemokratiska behovet att värna sitt vallöfte.
Så vad händer nu?
Spricker majoriteten? Knappast. Lennart Bondeson KD har varit en mycket tydlig försvarare av socialdemokraterna. Rasmus Persson C lär hålla de sina i strama tyglar så länge han får sköta sitt programområde själv. Men det är uppenbart att de två stödpartiernas toppar får köra med partipiskan för att klara av att hålla ihop majoriteten. Det har skapat problem och kommer att fortsätta att skapa problem. Åter ser vi en socialdemokratiskt ledd majoritet som spricker mer och mer efterhand. Åren 1998 - 2006 var det en följetong.
Men de inblandade har också påstått att det finns en "plan B", om inte beslutet blir som man vill i gymnasienämnden. Men hittills har vi inte fått se någon plan B.
Sannolikt kommer beslutet att fattas någon annan stans, kanske utanför de offentliga nämndsammanträdena som så ofta hittills under denna socialdemokratiska ledning. Kanske i en nämnd där man har låtit partipiskan vina än hårdare. Om det sker är inte WUC räddat. Då handlar det bara om en tillfällig paus.
Eller så tänker sossarna om och gör rätt. Börjar en utredning av alla gymnasieskolors styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Sådana SWOT-analyser är vardagsmat när man jobbar med utveckling av såväl företag som organisationer och verksamheter. Det borde vara lika självklart för en kommunal ledning.
Men det är väl för mycket att begära, eller?
Media: NA,
Blogg: Kent, Maria, Fredrik, Karin
2012-01-17
WUC igen
I dagens media, NA och Radio Örebro, kan vi läsa att majoriteten nu knakar ordentligt i fogarna när det gäller nedläggningen av WUC. En kristdemokrat, Lars-Ruben Fahlström, säger så här enligt NA:
Lars-Ruben Fahlström anser att WUC är den gymnasieskola som håller bäst kvalitet i kommunen. Han påpekar också att lokalerna är i bra skick och inte behöver någon renovering.
– Rudbecksskolan är i behov av stora renoveringar, och man har hyrt ut delar av den till privatskola. Jag kan tänka mig att man samlar Komvux och Vuxam där i framtiden.
Hans resonemang är likt det vi i oppositionen, tillsammans med lärarna på WUC, fört. WUC har bra resultat. WUC har bra lokaler. WUC håller ekonomin i goda tömmar. WUC har ett bra läge. WUC har inga renoveringsbehov. WUC ligger rätt i förhållande till sina utbildningar. WUCs Vård- och omsorgsprogram och specialutbildningar för Aspergerbarn bör inte rubbas. Och så vidare.
Det Fahlström egentligen pekar på är att kommunledningen, med Baastad och Esbjörnsson i spetsen, fortfarande inte redovisat några konsekvensanalyser av sitt panikbeslut att lägga ner WUC. Det är intressant att nu majoritetspolitiker börjar inse det.
För just kristdemokraterna borde detta vara en läxa man lärt sig. Jag erkänner villigt att processen kring Rudbecksskolan från början inte var den bästa. Det fanns ett ovanifrånperspektiv och en brist på dialog när diskussionerna påbörjades. Huvudansvarig för detta var Lennart Bondeson, kristdemokrat. Men det tog nästan två år tills beslutet fattades, och under den tiden fick bland annat jag jobba rätt hårt med dialog och diskussion både med lärare, elever och politiker av olika färg. Det innebar också att beslutet förändrades. Från en nedläggning till en sammanläggning. Från en avslutning till en förändring. Vi beslutade om en ordentlig utredning kring hur framtidens gymnasieskola skulle se ut, med möjligheter till en nystart av en ny Rudbecksskola när elevkullarna någon gång i framtiden blev större. Men då som den modernaste och mest nyskapande gymnasieskola som funnits.
Nu är det socialdemokraterna som kör överifrånperspektiv. Det är uppenbart att Baastad och Esbjörnsson kör över merparten av kristdemokraterna och centerpartisterna. Det finns sannolikt ett mycket större missnöje bland dessa partier än vad som hittills synts. Frågan är hur länge de kan hålla ihop om en politik ingen egentligen tror på.
Lika intressant är det som Dennis Begic (s) säger:
Just Rudbecksskolan debatterades mycket innan senaste valet.
– Vi lovade att behålla den. Jag som socialdemokrat röstade för vårdnadsbidraget bara för att få behålla Rudbeck, säger Dennis Begic.
Det finns två intressanta saker med detta. Det ena är att Begic är tydlig med grunden till att socialdemokraterna valde att lägga ner WUC. Det var bara vallöftet kring Rudbeck. Det finns inga andra skäl. Pedagogik, ekonomi, elever och lärare är underordnade. Det är vallöftet som ska infrias.
Problemet är att vallöftet var större än så. Det var inte bara Rudbeck som skulle räddas. Det var alla gymnasieskolor. Ingen skola skulle behöva läggas ner för att Rudbeck sparades sade såväl Baastad som Esbjörnsson. Men valsveket kring WUC är tydligen lättare att bära än sveket kring Rudbeck.
Men sedan blir det än intressantare. Det Begic säger är egentligen att grunden för den nuvarande majoriteten inte är en samsyn kring utvecklingen av Örebro. Deras förhandlingar har snarare grundats på olika oeftergivliga krav. Socialdemokraterna kräver att få bevara Rudbeck. I utbyte kräver Kristdemokraterna att få vårdnadsbidrag. Jag gissar att ett av Centerns krav var att inga besparingar skulle ske inom socialtjänsten. Frågan är hur långt dessa krav och motkrav gått.
En sådan bild gör dagens beslutsbrist inom snart sagt alla nämnder förståelig. Det finns nämligen ingen majoritet. Det finns tre partier som jobbar tillsammans i en kommunledning. Men man gör det som någon form av terrorbalans, snarare än ett gott samarbete. Det handlar om oeftergivliga krav. Det handlar om att spela ut varandra. Och det handlar om att köra egna race. Vi vet redan att ingen i kommunledningen har en aning om vad Björn Sundin planerar och gör. Det berättar många med bekymrade suckar. Vi ser att Thomas Esbjörnsson kör skolan som om det vore hans egen ficka. Vad Rasmus Persson och Lennart Bondeson gör är mer oklart. Och vi ser en kommunstyrelseordförande, Lena Baastad, som inte finns.
En kommunledning som arbetar på det sättet är en kommunledning som egentligen inte fungerar. Det är som att återgå till perioden 2000 - 2006 då kriserna inom den dåvarande majoriteten (S+V+MP) var legio och då såväl V som MP förde diskussioner med mig om att bryta samarbetet. Det innebar att kommunens verksamheter gick dåligt och att ekonomin rasade.
Är det inte samma tecken vi ser idag? Och de som får betala är till exempel WUCs elever och de mest sjuka gamla!
Media: NA och Radio Örebro
Lars-Ruben Fahlström anser att WUC är den gymnasieskola som håller bäst kvalitet i kommunen. Han påpekar också att lokalerna är i bra skick och inte behöver någon renovering.
– Rudbecksskolan är i behov av stora renoveringar, och man har hyrt ut delar av den till privatskola. Jag kan tänka mig att man samlar Komvux och Vuxam där i framtiden.
Hans resonemang är likt det vi i oppositionen, tillsammans med lärarna på WUC, fört. WUC har bra resultat. WUC har bra lokaler. WUC håller ekonomin i goda tömmar. WUC har ett bra läge. WUC har inga renoveringsbehov. WUC ligger rätt i förhållande till sina utbildningar. WUCs Vård- och omsorgsprogram och specialutbildningar för Aspergerbarn bör inte rubbas. Och så vidare.
Det Fahlström egentligen pekar på är att kommunledningen, med Baastad och Esbjörnsson i spetsen, fortfarande inte redovisat några konsekvensanalyser av sitt panikbeslut att lägga ner WUC. Det är intressant att nu majoritetspolitiker börjar inse det.
För just kristdemokraterna borde detta vara en läxa man lärt sig. Jag erkänner villigt att processen kring Rudbecksskolan från början inte var den bästa. Det fanns ett ovanifrånperspektiv och en brist på dialog när diskussionerna påbörjades. Huvudansvarig för detta var Lennart Bondeson, kristdemokrat. Men det tog nästan två år tills beslutet fattades, och under den tiden fick bland annat jag jobba rätt hårt med dialog och diskussion både med lärare, elever och politiker av olika färg. Det innebar också att beslutet förändrades. Från en nedläggning till en sammanläggning. Från en avslutning till en förändring. Vi beslutade om en ordentlig utredning kring hur framtidens gymnasieskola skulle se ut, med möjligheter till en nystart av en ny Rudbecksskola när elevkullarna någon gång i framtiden blev större. Men då som den modernaste och mest nyskapande gymnasieskola som funnits.
Nu är det socialdemokraterna som kör överifrånperspektiv. Det är uppenbart att Baastad och Esbjörnsson kör över merparten av kristdemokraterna och centerpartisterna. Det finns sannolikt ett mycket större missnöje bland dessa partier än vad som hittills synts. Frågan är hur länge de kan hålla ihop om en politik ingen egentligen tror på.
Lika intressant är det som Dennis Begic (s) säger:
Just Rudbecksskolan debatterades mycket innan senaste valet.
– Vi lovade att behålla den. Jag som socialdemokrat röstade för vårdnadsbidraget bara för att få behålla Rudbeck, säger Dennis Begic.
Det finns två intressanta saker med detta. Det ena är att Begic är tydlig med grunden till att socialdemokraterna valde att lägga ner WUC. Det var bara vallöftet kring Rudbeck. Det finns inga andra skäl. Pedagogik, ekonomi, elever och lärare är underordnade. Det är vallöftet som ska infrias.
Problemet är att vallöftet var större än så. Det var inte bara Rudbeck som skulle räddas. Det var alla gymnasieskolor. Ingen skola skulle behöva läggas ner för att Rudbeck sparades sade såväl Baastad som Esbjörnsson. Men valsveket kring WUC är tydligen lättare att bära än sveket kring Rudbeck.
Men sedan blir det än intressantare. Det Begic säger är egentligen att grunden för den nuvarande majoriteten inte är en samsyn kring utvecklingen av Örebro. Deras förhandlingar har snarare grundats på olika oeftergivliga krav. Socialdemokraterna kräver att få bevara Rudbeck. I utbyte kräver Kristdemokraterna att få vårdnadsbidrag. Jag gissar att ett av Centerns krav var att inga besparingar skulle ske inom socialtjänsten. Frågan är hur långt dessa krav och motkrav gått.
En sådan bild gör dagens beslutsbrist inom snart sagt alla nämnder förståelig. Det finns nämligen ingen majoritet. Det finns tre partier som jobbar tillsammans i en kommunledning. Men man gör det som någon form av terrorbalans, snarare än ett gott samarbete. Det handlar om oeftergivliga krav. Det handlar om att spela ut varandra. Och det handlar om att köra egna race. Vi vet redan att ingen i kommunledningen har en aning om vad Björn Sundin planerar och gör. Det berättar många med bekymrade suckar. Vi ser att Thomas Esbjörnsson kör skolan som om det vore hans egen ficka. Vad Rasmus Persson och Lennart Bondeson gör är mer oklart. Och vi ser en kommunstyrelseordförande, Lena Baastad, som inte finns.
En kommunledning som arbetar på det sättet är en kommunledning som egentligen inte fungerar. Det är som att återgå till perioden 2000 - 2006 då kriserna inom den dåvarande majoriteten (S+V+MP) var legio och då såväl V som MP förde diskussioner med mig om att bryta samarbetet. Det innebar att kommunens verksamheter gick dåligt och att ekonomin rasade.
Är det inte samma tecken vi ser idag? Och de som får betala är till exempel WUCs elever och de mest sjuka gamla!
Media: NA och Radio Örebro
2012-01-15
Det gäller att prioritera!
Läser i Nerikes Allehanda om att kommunledningen nu planerar att dra in nattsjuksköterskor. Det är ett förslag som drabbar de allra svagaste i samhället. Nattsjuksköterskornas arbetsuppgifter är att värna de mest sjuka gamla. Det är ofta vård till personer som befinner sig i slutet av livet. Det handlar om svåra arbetsuppgifter och svåra överväganden.
Det socialdemokratiska kommunalrådet Fisun Yavas säger att hon ska följa upp beslutet noggrant. Men problemet är att hon och hennes centerpartistiske kommunalrådskollega, Rasmus Persson, redan prioriterat ned omsorgen om de äldre i sin budget.
Den socialdemokratiska (tillsammans med stödpartierna KD och C) budgeten var tydlig. De stora sparbetingen lades på utbildningsområdet och på social välfärdsområdet. Samhällsbyggnadsområdet klarade sig väl. Socialdemokraterna prioriterade helt enkelt det område där man har sitt starkaste kommunalråd (Björn Sundin) och där man trodde sig kunna hitta de mest opportuna förslagen. Med den enorma investeringsbudgeten som nu lagts blir prioriteringarna än tydligare. Det handlar om betong, asfalt och byggjobb istället för lärare, sjuksköterskor, omsorg och pedagogik.
Men även inom programområde Social Välfärd har kommunledningen medvetet prioriterat ned äldreomsorgen. I princip hela det sparbeting som programnämnden fått, har lagts ut på Vård- och Omsorgsnämnderna. Det innebär att kommunalråden Persson (c) och Yavas (s) menar att det är de äldre som ska bära hela bördan för deras misslyckade ekonomi.
Det hade gått att göra annorlunda. Vi i Folkpartiet har visat på det. Vi var försiktiga redan i augusti 2010 när kommunledningen lade ut miljoner i någon slags eftervalsglädjebudget. De miljoner man slängde ut där hade gjort mer nytta det besvärligare året 2012. Vi var försiktiga i vår egen budget med ofinansierade satsningar på länstrafik och järnvägsnedgrävningar, ökade kostnader för fritidsverksamhet och nya bolag med oklara uppdrag. Och vi var mycket tydliga i våra prioriteringar av välfärd, omsorg och skola istället för många politiker med meningslösa uppdrag och den stora administrativa överbyggnad som följer av dessa politikermängder.
Men vi har också varit tydliga i programnämnden. Vi värnar de äldres trygghet. Vi värnar de mest sjuka gamlas livssituation. Det handlar helt enkelt om människovärde. Om vi inte har ett samhälle som kan ta hand om de mest sjuka, de äldsta, de med störst behov av samhällsservice och de med de svagaste rösterna, så bygger vi in oss i ett samhälle där människans värde riskerar att ifrågasättas.
Det är den vägen socialdemokraterna i Örebro har valt. Istället för att värna de mest sjuka äldre satsar de på vindkraftbolag och järnvägsnedgrävningar. Istället för att värna om de mest sjuka äldre satsar de på parkeringsplatser för lastbilar och nybyggnationer av kombiterminaler. Det är sådana saker som man kan jobba med om man har en stabil ekonomi och verksamheter med god kvalitet. Men idag, när socialdemokraterna styr i Örebro, skakar ekonomin och välfärdens verksamheter undergrävs.
Det borde stå klart för alla, inte minst efter de senaste månadernas mediala rapportering, att svensk äldreomsorg har kvalitetsbrister. Det spelar ingen roll om den bedrivs kommunalt eller privat. Äldreomsorgen måste söka nya lösningar på svåra problem. Det gör man inte genom att prioritera ner och spara in.
Media: NA
Det socialdemokratiska kommunalrådet Fisun Yavas säger att hon ska följa upp beslutet noggrant. Men problemet är att hon och hennes centerpartistiske kommunalrådskollega, Rasmus Persson, redan prioriterat ned omsorgen om de äldre i sin budget.
Den socialdemokratiska (tillsammans med stödpartierna KD och C) budgeten var tydlig. De stora sparbetingen lades på utbildningsområdet och på social välfärdsområdet. Samhällsbyggnadsområdet klarade sig väl. Socialdemokraterna prioriterade helt enkelt det område där man har sitt starkaste kommunalråd (Björn Sundin) och där man trodde sig kunna hitta de mest opportuna förslagen. Med den enorma investeringsbudgeten som nu lagts blir prioriteringarna än tydligare. Det handlar om betong, asfalt och byggjobb istället för lärare, sjuksköterskor, omsorg och pedagogik.
Men även inom programområde Social Välfärd har kommunledningen medvetet prioriterat ned äldreomsorgen. I princip hela det sparbeting som programnämnden fått, har lagts ut på Vård- och Omsorgsnämnderna. Det innebär att kommunalråden Persson (c) och Yavas (s) menar att det är de äldre som ska bära hela bördan för deras misslyckade ekonomi.
Det hade gått att göra annorlunda. Vi i Folkpartiet har visat på det. Vi var försiktiga redan i augusti 2010 när kommunledningen lade ut miljoner i någon slags eftervalsglädjebudget. De miljoner man slängde ut där hade gjort mer nytta det besvärligare året 2012. Vi var försiktiga i vår egen budget med ofinansierade satsningar på länstrafik och järnvägsnedgrävningar, ökade kostnader för fritidsverksamhet och nya bolag med oklara uppdrag. Och vi var mycket tydliga i våra prioriteringar av välfärd, omsorg och skola istället för många politiker med meningslösa uppdrag och den stora administrativa överbyggnad som följer av dessa politikermängder.
Men vi har också varit tydliga i programnämnden. Vi värnar de äldres trygghet. Vi värnar de mest sjuka gamlas livssituation. Det handlar helt enkelt om människovärde. Om vi inte har ett samhälle som kan ta hand om de mest sjuka, de äldsta, de med störst behov av samhällsservice och de med de svagaste rösterna, så bygger vi in oss i ett samhälle där människans värde riskerar att ifrågasättas.
Det är den vägen socialdemokraterna i Örebro har valt. Istället för att värna de mest sjuka äldre satsar de på vindkraftbolag och järnvägsnedgrävningar. Istället för att värna om de mest sjuka äldre satsar de på parkeringsplatser för lastbilar och nybyggnationer av kombiterminaler. Det är sådana saker som man kan jobba med om man har en stabil ekonomi och verksamheter med god kvalitet. Men idag, när socialdemokraterna styr i Örebro, skakar ekonomin och välfärdens verksamheter undergrävs.
Det borde stå klart för alla, inte minst efter de senaste månadernas mediala rapportering, att svensk äldreomsorg har kvalitetsbrister. Det spelar ingen roll om den bedrivs kommunalt eller privat. Äldreomsorgen måste söka nya lösningar på svåra problem. Det gör man inte genom att prioritera ner och spara in.
Media: NA
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)