De gamla i Örebro får inte plats...

För några veckor sedan satt jag och kommunalrådet Rasmus Persson (c) och pratade om de äldres situation i Örebro. Skälet var att det fanns många signaler kring att de äldre tvingades ligga kvar på USÖ alldeles för länge. De väntade på äldreomsorgsplatser som inte finns.

Samtidigt står ett helt nytt äldreboende färdigt i Rynningeviken. Det är bara att flytta in. Verksamheten leds av den chef som tidigare lyfte Berggården till att bli Örebros mest populära äldreboende.

Men Rasmus Persson sa att kommunen inte hade något behov av några nya platser. Han ifrågasatte dessutom statistiken, menade att problemen handlade om sånt som skedde i våras men att nu var allt OK igen.

I går fick vi månadsrapporten för Örebro kommun. Den beskriver en ögonblicksbild av verksamheten som den såg ut i september. Och så här står det, i svart på vitt:

• Antalet personer som väntar på vård och omsorgsboende har ökat
  under sommarmånaderna.
  

Ökningstakten för ersättning till USÖ för utskrivningsklara äldre som inte fått plats på något av vårdboendena är hissnande 272,1 %, från 2,5 till 9,5 miljoner kronor! Så här skriver tjänstemännen:

• Kostnaderna till USÖ/landstinget för utskrivningsklara patienter ökar betydligt jämfört med tidigare år. Utfallet för 2013 beräknas uppgå till 12,9 mnkr varav Öster 6,8 mnkr och Väster 6,1 mnkr. Avvikelsen mot budget prognostiseras till -8,9 mnkr.
  

Men den viktigaste frågan är väl hur det mänskliga lidandet ökat i Perssons Örebro? Sjukhus är sannolikt den sämsta boendemiljön för äldre personer. Varje dag som en gammal människa tvingas kvar i en sjukhussäng, är ett onödigt personligt lidande. Och det blir inte bättre av att det inte bara drabbar den gamla människan. Hon tar i onödan upp en plats som en annan patient hade behövt bättre. Bara för att Rasmus Persson (c) och socialdemokraterna vägrar inse fakta: Örebro behöver fler bra äldreboenden. Nu.

Det är uppenbart att kommunalrådet Persson om inte blåljög, så i vart fall tummade rejält på sanningen när han i augusti sade att allt då var i sin ordning...

Men varför vägrar Persson att skriva avtal med Attendo Rynningeviken? Sannolikt bara för att det är Attendo som driver boendet. I sin syn på privata alternativ inom äldreomsorgen är Rasmus Persson mer en tydlig vänstersosse än en centerpartist. Det spelar ingen roll om de gamla får lida. Det spelar ingen roll att varje dag i onödan på sjukhuset innebär ökade risker för förlängd sjukdom, försämrat allmäntillstånd, ökad återfallsrisk för den gamla människan. För Rasmus Persson och hans kommunledning är vänsterideologin överordnad människan.

För mig som liberal och folkpartist är det istället självklart att det är den gamla människans behov som ska styra. Och då måste prestigen få stå åt sidan. Rasmus Persson och hans vänsteranhängare i kommunledningen måste lägga ideologin åt sidan, skriva avtal med Attendo och låta de gamla bo på ett nytt, bra och unikt äldreboende med kanske Örebros bästa äldreomsorgschef.

Men det gör inte Persson. Istället lägger han tid, energi och pengar på att säga upp avtal med Attendo, skriva stämningsansökningar och öka riskerna för kraftiga kostnadsökningar för kommunen. Det finns ingen idag som kan veta hur en rättslig process mot Attendo kommer att ske. Kanske vinner kommunen och får pengar. Kanske förlorar kommunen och tvingas betala miljoner till Attendo.

Men det som är säkert är att Rasmus Persson fokuserar på fel saker. Han väljer att tolka statistik så den passar hans ideologi. Och han väljer vänstervägen och vänsterideologin före de gamlas välfärd. Det är verkligen illa!

Media: NA, SR

In i domstolen igen?

Läser Rasmus Persson i media. Nu vill han ta över Elgströmska redan från 1/11. Det finns ännu inga skäl varför. Mer än att han och Attendo inte kommer överens. Och det har väl varit klart ända sedan i april.

I Rådhuset skvallras det om att Persson har ett ont öga till just Attendo, liksom hans partikamrat Gunhild Wallin. Jag vet inte om det är sant, men den senaste tidens agerande talar ju i alla fall inte emot det.

Rasmus Persson tänker också kräva Attendo på skadestånd. Han vill ha 45.000 i veckan från april. Det är sannolikt rätt grundlösa krav. Ett skadeståndskrav som ställts i april med en god motivering, hade kanske kunnat ses som trovärdigt. Men ett skadeståndskrav i oktober, utan andra grunder för avtalshävning än att kommunalrådet och Attendos ledning inte kommer överens är kanske inte något domstolen bryr sig så mycket om. Och själva tidsutdräkten, att Persson kunnat vänta i ett halvår utan ett enda krav på skadestånd, talar rätt mycket emot kommunen.

Istället riskerar Persson att hamna i rätten av direkt motsatt skäl. Om det inte finns godtagbara skäl för uppsägning i förtid, kan Attendo kräva skadestånd. Man får helt enkelt inte säga upp avtal hur som helst. Det kan kanske bli fråga om lika mycket. Och det som nu sker ställer också frågan om att vägra förlängning på sin spets. Jag kan se två scenarior framför mig.

1) Attendo kräver ersättning för tiden 1/11 2013 - 30/6 2014. Det är sammanlagt 35 veckor a 50.000, d.v.s. 1,75 miljoner. Men det är en grundsumma som säkerligen kan bli betydlig högre på grund av att Attendo har kvarliggande kostnader.

2) Attendo kräver även ersättning för tiden 8/5 2013 - 1/11 2013. Det blir ytterligare 29 veckor med risk för skadestånd. Ytterligare någon miljon i potten.

Men innan vi vet om kommunen eller Attendo vinner, kommer det att bli en rättsprocess. Det börjar bli alldeles för vanligt nu. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna processar mer med lokala företagare än någon tidigare gjort. Och det handlar idag inte om att man ifrågasätter kommunala beslut genom en så kallad förvaltningsprocess, utan att kommunen blir stämd för att man misskött sig och krävs på skadestånd.

Det är inte direkt så man fixar till ett gott företagsklimat.

Och det är absolut inte så man ordnar till en bra äldreomsorg.

En långdragen rättsprocess kommer att kosta Örebro kommun hundratusentals, kanske miljoner, kronor i advokatkostnader med mera. Och utgången är oviss, men kommunen riskerar alltså ytterligare miljonförluster.

Alla dessa pengar kunde ha använts för en bättre äldreomsorg. Fler sjuksköterskor, fler undersköterskor, bättre mat, mer förbrukningsmaterial, bättre stöd till anhöriga och så vidare.

Men Persson & Co väljer hellre konflikt och domstolar än samtal och omsorg om de äldre.

Man kan bara fundera över hur "bra" det nu kommer att bli när Elgströmska ska återkommunaliseras. Jag kan bara ge en lite fundering.

Attendo har sett till så Elgströmska har en god sjuksköterske-närvaro, även på natten. Det finns en egen nattsjuksköterska på Elgströmska. Det är bra. Det ger de äldre en god trygghet.

I den kommunala äldreomsorgen finns det inga fasta nattsjuksköterskor. Istället finns det tre (3) nattpatruller. För ett par år sedan var det fyra (4). Men eftersom socialdemokraterna under Baastad kräver besparingar på äldreomsorgen, så drogs en patrull in. Nu är det alltså bara tre.

Ska bli spännande att se om det innebär en förbättring för de äldre på Elgströmska. Jag tvivlar...

Och detta är inte det enda område där man kan ifrågasätta om kommunen verkligen är en bättre äldreomsorgsgivare än Attendo Elgströmska. Jag återkommer till de fakta som hittills är kända: Socialdemokraterna kräver inför 2014 ytterligare besparingar på äldreomsorgen. Just nu handlar det om runt 15 miljoner kronor, kanske mer. Det innebär knappast bättre kvalitet. Och ska sedan pengar läggas på advokater istället för på undersköterskor, då är läget rätt illa...

Det som hänt i Örebro visar rätt tydligt på vad som kommer att hända om (gud förbjude) socialdemokraterna vinner regeringsmakten. Då, när de tomma orden och ihåliga löftena ska bli reell politik. Då, när vänsterkanten i partiet också måste födas och gödas. Då, när vänsterpartiet är en del av regeringsunderlaget.

Då kommer de gamlas rätt att bli behandlade som individer att åter förminskas. Då kommer de åter att riskera att bli ett grått kollektiv i en stat där politikerna alltid vet bättre än medborgarna om hur de ska ha det med sina liv.

Mot den bilden finns Folkpartiet som den tydligaste motbilden. Vi sätter inte ett system före ett annat. Vi lägger inte kraft vid att motarbeta vare sig kommunala eller privata alternativ. Vi ser istället till den gamla människan som en individ, med samma rättigheter och skyldigheter, möjligheter och behov, som alla andra människor.

Och med den ovillkorliga rätten att alltid bli behandlad som den individ man är. Ingen politiker ska få använda dig som ett redskap för att förverkliga sina, eller sitt partis, drömmar...

Media: NA, SR Örebro

Likhet inför media...

Jag skrev en artikel på NA debatt idag. Den handlade om att jag tycker att media ska hantera privata och offentliga verksamheter likartad. Jag måste erkänna att jag var lite orolig över hur artikeln skulle tas emot.

Men jag har sällan mött ett så starkt gensvar som efter den artikeln. Jag har fått telefonsamtal, mail, kommentarer på både FB och twitter både från partivänner, från andra allianspartier och även från meningsmotståndare. Och jag har fått reaktioner från helt okända människor som velat prata äldreomsorg tack vare artikeln.

Och det enda jag ville var att media skulle granska alla lika. Kolla igenom de privata, för att se vad de gör dåligt. Och kolla de kommunala lika tufft, för att se vad de inte klarar. Och gärna också beskriva allt det fantastiska arbete som görs på alla äldreboenden.

En intressant tråd på FB kom från en journalist på Nerikes Allehanda. Hon menade att tidningen visst granskade alla lika. Man hade ju skrivit massor av skandalen i Kumla för tre år sedan. Så nu var det dags för att slå till mot det privata.

Det är en hårresande jämförelse. Dels för att vårdskandalen i Kumla handlade om ett antal anställda som i åratal misshandlat de gamla så att de omedelbart avskedades. I den nuvarande situationen handlar det inte ens om att man hittills kunnat belägga någon allvarlig brist i omsorgen, snarare risker för allvarliga brister i framtiden. (Kanske kommer man att kunna belägga att det redan brustit, men det finns idag inga fakta på bordet.)

Dels för att man inte kan hantera journalistik på det sättet. Tänk om det bara var fel i det privata - skulle journalisterna då strunta i att rapportera, iavvaktan på att det blev ett fel hos de kommunala? Eller tvärsom. Dels för att storleksjämförelserna haltar.

Örebro kommun har tyvärr bara fyra privata boenden. Attendo Elgströmska. Kosmo Berggården och Nordlandia Sturehov och Skäpplandsgården. De kommunala är:

1. Adolfsbergshemmet,
2. Askenäshemmet
3. Backagården
4. Demenscentrum
5. Hagagården
6. Jeremiasgården
7. Klosterbacken
8. Lindhultsgården
9. Löwenhielmska
10. Mikaeli
11. Rosenlund
12. Rosta
13. Skebäck
14. Södermalmshemmet
15. Tullhuset
16. Vintrosa
17. Ädelgården
18. Ängen
19. Ölmbrogården

De privata har ungefär 200 platser. De kommunala runt 1000. Så om journalisten hade rätt, så borde de skriva fem gånger så ofta om problem inom de kommunala boendena som inom de privata. Men det gör de inte...

Har då de kommunala färre problem? Här kan man både kolla på undersökningarna som görs av åsikter från de boende och deras anhöriga, som på anmälningar av främst lex Sarah (som ju är omsorgsrelaterade. Lex Maria är en (sjuk)vårdrelaterad anmälan). Och åter framträder mönstret att de kommunala i vart fall inte är bättre än de privata. Snarare tvärsom.

Men hur och vad granskar media? Och vilken bild vill de sätta?

Hanne Kjöller på DN verkar ha skrivit en intressant bok om dagens journalistik. Jag har ännu inte hunnit läsa den. Men den debatt mellan journalister som den dragit igång är kanske lika intressant som boken. Som jag förstår det finns det enligt henne en journalistkår som medvetet väljer att skapa sin egen verklighet, belägga den med vald information och välja bort det som inte passar den verklighetsbild man vill redovisa.

Tänk om det finns delar av detta även i granskningen av äldreboendena i Örebro. Att journalister inte förmår att slita sig loss från sina egna politiska synpunkter på hur samhället borde se ut, som att privat alltid är sämre än offentligt, och därmed skapar de en bild som passar just deras beskrivning av verkligheten, och som därmed inte beskriver verkligheten som den ser ut...

Och tänk om den sannolikt felaktiga bilden av verkligheten förstärks av politiker som har helt andra syften än att objektivt granska exempelvis hur bra de gamla har det på boendena. Som när vänstern omedelbart går ut och ropar om hur illa det är med privata boenden som Attendo Elgströmska. Men som håller mer än tyst kring problem på de kommunala.

Då är det lätt att det blir som denna historia.

Är då allt frid och fröjd på Elgströmska? Det tror jag absolut inte. Men bilden är betydligt mer komplicerad än vad media har beskrivit.

För tänk nu, när Arbetsmiljöverket upphävt skyddsstoppet på Elgströmska, om någon journalist istället skulle granska Kommunals agerande kring det skyddsstopp som utlöste den största aktiviteten. Har Kommunals företrädare agerat utifrån en omsorg om de gamla? Eller har det funnits andra, mer politiska, bevekelsegrunder? Hur har Vänsterpartiet agerat när de på oklara grunder krävt det de gjort? (Bra att ändå NA och SR skriver lite kring det. SVT fortsätter med att i rubriken få det till att Arbetsmiljöverket ställt ännu hårdare krav... Bild eller verklighet???) Det vore i vart fall intressant att få läsa ett par intervjuer med partikamraterna Artin och Balaj...

Och en del journalister borde verkligen fundera över vad de gör. Inom såväl public service som på NA. Jag förstår fortfarande inte hur en journalist på SVT Tvärsnytt kan komma undan med att säga "...för det är många som lider nu" helt utan någon faktabakgrund.

Jag har hållit på att jobba med svensk äldreomsorg inom Sveriges Kommuner och Landsting de senaste sju åren. Jag har fått lyssna på massor av intressanta föredrag, besökt många intressanta boenden, lyssnat på engagerade företrädare för boenden, medarbetargrupper, forskare, anhöriga. Och jag upphör aldrig att förvånas.

Förvånas över alla fantastiska gamla människor, så många med så stor livslust, trots allt!

Förvånas över alla engagerade anhöriga, som lever med och för sina gamla i nöd och lust.

Förvånas över all den fantastiska personal som gör jobbet och vardagen möjlig för alla de gamla i en omsorg som sannerligen inte alltid är enkel.

Förvånas över den mediala bild som sprids. Dels kring hur illa det står till inom äldreomsorgen. Dels hur illa det är med privata alternativ.

För det verkar inte stämma. Äldreomsorgen fungerar sannolikt väldigt bra för det mesta, även om allt kan bli bättre. Men det är inte alltid roligt att bli gammal och sjuk. Döden är inte alltid en vacker resa in i den eviga vilan.

Och exemplen på bra, bättre och ibland sämre boenden hänger knappast alls ihop med vem som äger dem. Istället är det helt andra orsaker som skapar det goda äldreboendet, liksom äldreboendet med allvarliga problem.

Så om någon journalist med lite vilja och tid att samtala, vill boka tid för en intervju kring vad som skapar det goda äldreboendet, så ställer jag upp. Och jag lovar att inte säga att vare sig bara de privata eller bara de kommunala är lösningen på frågan.

Media: EX, DN, NA, SR, SVT