Likhet inför media...

Jag skrev en artikel på NA debatt idag. Den handlade om att jag tycker att media ska hantera privata och offentliga verksamheter likartad. Jag måste erkänna att jag var lite orolig över hur artikeln skulle tas emot.

Men jag har sällan mött ett så starkt gensvar som efter den artikeln. Jag har fått telefonsamtal, mail, kommentarer på både FB och twitter både från partivänner, från andra allianspartier och även från meningsmotståndare. Och jag har fått reaktioner från helt okända människor som velat prata äldreomsorg tack vare artikeln.

Och det enda jag ville var att media skulle granska alla lika. Kolla igenom de privata, för att se vad de gör dåligt. Och kolla de kommunala lika tufft, för att se vad de inte klarar. Och gärna också beskriva allt det fantastiska arbete som görs på alla äldreboenden.

En intressant tråd på FB kom från en journalist på Nerikes Allehanda. Hon menade att tidningen visst granskade alla lika. Man hade ju skrivit massor av skandalen i Kumla för tre år sedan. Så nu var det dags för att slå till mot det privata.

Det är en hårresande jämförelse. Dels för att vårdskandalen i Kumla handlade om ett antal anställda som i åratal misshandlat de gamla så att de omedelbart avskedades. I den nuvarande situationen handlar det inte ens om att man hittills kunnat belägga någon allvarlig brist i omsorgen, snarare risker för allvarliga brister i framtiden. (Kanske kommer man att kunna belägga att det redan brustit, men det finns idag inga fakta på bordet.)

Dels för att man inte kan hantera journalistik på det sättet. Tänk om det bara var fel i det privata - skulle journalisterna då strunta i att rapportera, iavvaktan på att det blev ett fel hos de kommunala? Eller tvärsom. Dels för att storleksjämförelserna haltar.

Örebro kommun har tyvärr bara fyra privata boenden. Attendo Elgströmska. Kosmo Berggården och Nordlandia Sturehov och Skäpplandsgården. De kommunala är:

1. Adolfsbergshemmet,
2. Askenäshemmet
3. Backagården
4. Demenscentrum
5. Hagagården
6. Jeremiasgården
7. Klosterbacken
8. Lindhultsgården
9. Löwenhielmska
10. Mikaeli
11. Rosenlund
12. Rosta
13. Skebäck
14. Södermalmshemmet
15. Tullhuset
16. Vintrosa
17. Ädelgården
18. Ängen
19. Ölmbrogården

De privata har ungefär 200 platser. De kommunala runt 1000. Så om journalisten hade rätt, så borde de skriva fem gånger så ofta om problem inom de kommunala boendena som inom de privata. Men det gör de inte...

Har då de kommunala färre problem? Här kan man både kolla på undersökningarna som görs av åsikter från de boende och deras anhöriga, som på anmälningar av främst lex Sarah (som ju är omsorgsrelaterade. Lex Maria är en (sjuk)vårdrelaterad anmälan). Och åter framträder mönstret att de kommunala i vart fall inte är bättre än de privata. Snarare tvärsom.

Men hur och vad granskar media? Och vilken bild vill de sätta?

Hanne Kjöller på DN verkar ha skrivit en intressant bok om dagens journalistik. Jag har ännu inte hunnit läsa den. Men den debatt mellan journalister som den dragit igång är kanske lika intressant som boken. Som jag förstår det finns det enligt henne en journalistkår som medvetet väljer att skapa sin egen verklighet, belägga den med vald information och välja bort det som inte passar den verklighetsbild man vill redovisa.

Tänk om det finns delar av detta även i granskningen av äldreboendena i Örebro. Att journalister inte förmår att slita sig loss från sina egna politiska synpunkter på hur samhället borde se ut, som att privat alltid är sämre än offentligt, och därmed skapar de en bild som passar just deras beskrivning av verkligheten, och som därmed inte beskriver verkligheten som den ser ut...

Och tänk om den sannolikt felaktiga bilden av verkligheten förstärks av politiker som har helt andra syften än att objektivt granska exempelvis hur bra de gamla har det på boendena. Som när vänstern omedelbart går ut och ropar om hur illa det är med privata boenden som Attendo Elgströmska. Men som håller mer än tyst kring problem på de kommunala.

Då är det lätt att det blir som denna historia.

Är då allt frid och fröjd på Elgströmska? Det tror jag absolut inte. Men bilden är betydligt mer komplicerad än vad media har beskrivit.

För tänk nu, när Arbetsmiljöverket upphävt skyddsstoppet på Elgströmska, om någon journalist istället skulle granska Kommunals agerande kring det skyddsstopp som utlöste den största aktiviteten. Har Kommunals företrädare agerat utifrån en omsorg om de gamla? Eller har det funnits andra, mer politiska, bevekelsegrunder? Hur har Vänsterpartiet agerat när de på oklara grunder krävt det de gjort? (Bra att ändå NA och SR skriver lite kring det. SVT fortsätter med att i rubriken få det till att Arbetsmiljöverket ställt ännu hårdare krav... Bild eller verklighet???) Det vore i vart fall intressant att få läsa ett par intervjuer med partikamraterna Artin och Balaj...

Och en del journalister borde verkligen fundera över vad de gör. Inom såväl public service som på NA. Jag förstår fortfarande inte hur en journalist på SVT Tvärsnytt kan komma undan med att säga "...för det är många som lider nu" helt utan någon faktabakgrund.

Jag har hållit på att jobba med svensk äldreomsorg inom Sveriges Kommuner och Landsting de senaste sju åren. Jag har fått lyssna på massor av intressanta föredrag, besökt många intressanta boenden, lyssnat på engagerade företrädare för boenden, medarbetargrupper, forskare, anhöriga. Och jag upphör aldrig att förvånas.

Förvånas över alla fantastiska gamla människor, så många med så stor livslust, trots allt!

Förvånas över alla engagerade anhöriga, som lever med och för sina gamla i nöd och lust.

Förvånas över all den fantastiska personal som gör jobbet och vardagen möjlig för alla de gamla i en omsorg som sannerligen inte alltid är enkel.

Förvånas över den mediala bild som sprids. Dels kring hur illa det står till inom äldreomsorgen. Dels hur illa det är med privata alternativ.

För det verkar inte stämma. Äldreomsorgen fungerar sannolikt väldigt bra för det mesta, även om allt kan bli bättre. Men det är inte alltid roligt att bli gammal och sjuk. Döden är inte alltid en vacker resa in i den eviga vilan.

Och exemplen på bra, bättre och ibland sämre boenden hänger knappast alls ihop med vem som äger dem. Istället är det helt andra orsaker som skapar det goda äldreboendet, liksom äldreboendet med allvarliga problem.

Så om någon journalist med lite vilja och tid att samtala, vill boka tid för en intervju kring vad som skapar det goda äldreboendet, så ställer jag upp. Och jag lovar att inte säga att vare sig bara de privata eller bara de kommunala är lösningen på frågan.

Media: EX, DN, NA, SR, SVT

Dagstidningens vara eller inte

I kväll har jag fått göra något roligt. Jag har varit deltagare i en debatt där jag fick lyfta blicken lite från den vardagliga politiska gärningen och istället diskutera större skeenden.

Det var jag och Nerikes Allehandas tidningschef Lennart Håkansson som av kulturdelen blivit inbjudna för att diskutera tidningens, framförallt NA's, framtid. Diskussionen böljade över många områden, med en stor publik som både var kunnig och engagerad. Det handlade om språket, om kulturen, om den lokala debatten och tidningens själ. Det handlade om demokrati, om den gemensamma arenan som tidningen är, och om tidningen har något större ansvar än att leverera vinst. Och mycket därutöver.

Jag tycker denna diskussion är intressant av många skäl. Låt mig peka på några:

Den moderna demokratin och tidningen hör ihop. Vår framväxt, uppgång och vårt fall(?) är sammankopplade. Samtidigt som demokratin växte fram, växte också den "moderna" tidningen fram. Den tredje statsmakten som skulle granska makten och politiken. Men samtidigt den arena där politiker kunde redovisa och bryta sina åsikter.

Nu monteras tidningen ner. Det blir allt svårare för partierna att få sina förslag redovisade när det inte finns journalister som har tid, är insatta eller kunniga om politik och politiker. Istället för djup blir det yta. Man kan bara ta en av nyheterna denna vecka som exempel. Lena Baastad gräver med grävmaskin - intressant. Företagarnas betyg på kommunen - ointressant. Men för kommunen och örebroarna är det totalt ointressant om Baastad gräver med en grävmaskin. Men det är rätt allvarligt om företagen flyttar...

På samma sätt är det med tidningens oberoende. Förr hade Nerikes Allehanda runt 15 journalister som på hel eller deltid bevakade den lokala politiken. Nu är han ensam, eller möjligtvis två. Förr fanns tre ledarskribenter. Nu är han ensam. Det påverkar naturligtvis rapporteringen och bevakningen. Men det skapar också ett demokratiskt underskott. Det blir allt tydligare att de(t) parti(er) som har resurser kan hantera och styra media på ett helt annat sätt idag än förut. När ett parti i Örebro har fler kommunikatörer till sitt förfogande för att föra ut sitt partis agenda, än vad den största tidningen har journalister, innebär det ett demokratiskt problem. Pengarna styr, helt enkelt.

Även på andra områden handlar det om en annan roll för tidningen. Var finns den gemensamma arenan för den lokala kulturen när inte tidningen längre bevakar, när det inte längre finns kunniga lokala journalister med specialistkompetens? Man kan ta kulturbevakningen som ett test på diskussionen kring viktiga samhällsfrågor, om samhällets utveckling helt enkelt. Vilket samhälle vill vi ha? På vad ska det bygga? Vilka värden är viktiga och vilka kan ifrågasättas? Vilka är de lokala kulturpersonligheterna, de som bygger djup och inte bara yta?

I diskussioner med olika mer tidningskunniga än jag, där Lennart Håkansson idag var ytterligare ett exempel, blir det tydligt att tidningsmakarna ofta är så reaktiva. Man hanterar en utveckling som man inte tror kan vändas. Det blir en långsamt nedåtgående spiral där minskande inkomster möts med minskande journalistresurser som möts av minskat intresse från prenumeranter som blir minskande inkomster som...

Tänk om man istället kunde fundera proaktiv. Hur ska man skapa en modern lokaltidningsprodukt? Vad ska den innehålla? Hur ska den se ut? Min tro är att all journalistik, liksom all politik, är lokal. Även det internationella eller det nationella har en lokal förankring. Det innebär att morgondagens lokaltidning (oavsett hur den trycks) måste beskriva fler lokala händelser, och beskriva de nationella eller internationella händelserna ur ett lokalt perspektiv. Det kommer att ställa krav på kompetenta journalister.

Och med krav på kompetenta journalister kan morgondagens tidning också skapa mer av en lokalnyhetsbevakning där journalistiken skapar sammanhang. Man granskar makten, men sätter in granskningen i större skeenden. Man berättar om den senaste nyheten, men fördjupar och breddar den och söker kanske flera möjliga förklaringsvägar. Med lokala medarbetare, som också kan tjäna som lokala förebilder, skapas ett intresse från fler att följa de debatter, recensioner, granskningar som tidningen erbjuder.

Men det kommer att kosta pengar. Och då kommer ägarfrågan in. Jag hävdar att Nerikes Allehandas själ försvann någon gång emellan man satte dit en VD som inte hade någon tidningserfarenhet och ägarbytet och ägarkoncentrationen till Promedia och Stampen. Då blev det publicistiska nedprioriterat och vinstmarginalerna prioriterades upp. Men det är en kortsiktig strategi. En tidning utan publicistisk själ tappar snart sin publik. Och det är det som håller på att hända med NA, liksom med många andra lokaltidningar.

Jag tror att det hade varit bättre för lokaltidningarna att ha kvar det lokala ägandet (i vart fall hade det varit mer liberalt med en större mångfald av ägare). Men nu när det ser ut som det gör, önskar man att Stampen kunde fundera kring hur man ska bygga NA vidare in i det nya mediala landskapet. Tänk om man istället för att kräva kortsiktiga vinstmarginaler, kunde fundera över en investering i en ny tidningsprodukt, med det lokala, det professionella, det publicistiska och journalistiska i centrum.

I kväll tog jag bilbranschen som exempel på behovet av investeringar i nya modeller, med nytt utseende men också med nytt bättre och framtidsinriktat innehåll. Det kostar massor, men det är nödvändigt. Där är inte lokaltidningen idag. Just nu funderar man på hur man ska förändra utseendet. Men vad gäller innehållet handlar det bara om att plocka bort och skala ner. Det är som om en bilfabrikant trodde att det skulle räcka med tre cylindrar, en vindrutetorkare och till slut tre hjul på bilen.

Framtiden för lokaltidningen är osäker. Men en sak är säker: Om man bara reagerar på det som händer, kommer utvecklingen mot ett lokalsamhälle utan lokal tidning att gå allt fortare.

Media: SVT, NA,

Vad blir kvar?

Jag läser i Nerikes Allehanda om de nya besparingskraven som ägarna ställer på tidningen. Enligt uppgifter är det upp emot 30 journalister och redigerare som ska bort från tidningen.

Jag har försökt ta reda på hur många journalister det finns på NA. Ungefär 60, med redigerare ytterligare ett drygt tiotal. De besparingar som nu kommer är alltså nästan en halvering av journalisterna på tidningen.

Jag har ju några gånger klagat på NA, jag tycker att kvaliteten på tidningen har sjunkit år efter år. Tidningen har blivit mer av en reklamblaska än en kvalitetsprodukt. Framförallt gäller det analyserande artiklar kring samhälle och politik. Djup har ersatts av yta.

Fortfarande tycker jag att det är alldeles för många journalister som ser världen ur ett vänsterperspektiv. De artiklar de skriver är korrekta, men analysen bygger på en världsbild som är skapad ur en socialdemokratisk, eller än längre till vänster stående, analys av såväl problem som möjligheter.

Men samtidigt måste man inse att det uppdrag som NAs journalister har blir allt omöjligare. När jag började i politiken för drygt 20 år sedan var antalet journalister på NA drygt 120 om jag minns rätt. Och nu kommer man att vara 30 - 40 stycken. Är det någon som tror att det går att bibehålla och utveckla kvaliteten på en lokal tidning om antalet journalister bara är en tredjedel, eller fjärdedel, av vad det tidigare var? Är det någon som tror att det går att bevaka lokal politik på ett relevant sätt? Är det någon som tror att det går att bevaka kultur, samhällsskeenden, eller ens sport, om det knappast finns några lokala journalister?

Den utveckling som NA nu är inne i är sannolikt en snabb utförsbacke mot slutet för tidningen, i vart fall som vi ser den idag. Allt fler av mina bekanta säger upp tidningen eftersom man inte tycker att den ger det man betalar för.

Varför har det blivit som det blivit?

Det främsta skälet är väl att internet allt mer dominerar mediabranschen. Och idag finns det ingen lönsamhet i webbtidningarna, i vart fall inte i samma utsträckning som hos den gamla papperstidningen. Men det finns också andra skäl.

Några veckor innan detta besked kom, fick vi av den avgående chefredaktören/VDn veta hur nöjd han var med lönsamheten hos tidningen. Men denna goda lönsamhet räckte uppenbarligen inte till för att värna den journalistiska kvaliteten. Tidningsmakeri har inte längre någon underliggande samhällsbevakarideologi. Tidningsmakeri idag är vinstmaximering. Kanske är det dags för journalisterna att bevaka sina egna ägares riskkapitalistiska drag...

Så, alla journalister på NA, jag kommer kanske att fortsätta att kritisera er för att ni ser världen ur ett alldeles för tydligt vänsterperspektiv. Men jag kommer att högakta er för att ni, trots era ägares krav, fortsätter att försöka göra en tidning med i vart fall spår av kvalitet. Ert arbete är nästan omöjligt. Ni är värda respekt.

Media: NA