In i domstolen igen?

Läser Rasmus Persson i media. Nu vill han ta över Elgströmska redan från 1/11. Det finns ännu inga skäl varför. Mer än att han och Attendo inte kommer överens. Och det har väl varit klart ända sedan i april.

I Rådhuset skvallras det om att Persson har ett ont öga till just Attendo, liksom hans partikamrat Gunhild Wallin. Jag vet inte om det är sant, men den senaste tidens agerande talar ju i alla fall inte emot det.

Rasmus Persson tänker också kräva Attendo på skadestånd. Han vill ha 45.000 i veckan från april. Det är sannolikt rätt grundlösa krav. Ett skadeståndskrav som ställts i april med en god motivering, hade kanske kunnat ses som trovärdigt. Men ett skadeståndskrav i oktober, utan andra grunder för avtalshävning än att kommunalrådet och Attendos ledning inte kommer överens är kanske inte något domstolen bryr sig så mycket om. Och själva tidsutdräkten, att Persson kunnat vänta i ett halvår utan ett enda krav på skadestånd, talar rätt mycket emot kommunen.

Istället riskerar Persson att hamna i rätten av direkt motsatt skäl. Om det inte finns godtagbara skäl för uppsägning i förtid, kan Attendo kräva skadestånd. Man får helt enkelt inte säga upp avtal hur som helst. Det kan kanske bli fråga om lika mycket. Och det som nu sker ställer också frågan om att vägra förlängning på sin spets. Jag kan se två scenarior framför mig.

1) Attendo kräver ersättning för tiden 1/11 2013 - 30/6 2014. Det är sammanlagt 35 veckor a 50.000, d.v.s. 1,75 miljoner. Men det är en grundsumma som säkerligen kan bli betydlig högre på grund av att Attendo har kvarliggande kostnader.

2) Attendo kräver även ersättning för tiden 8/5 2013 - 1/11 2013. Det blir ytterligare 29 veckor med risk för skadestånd. Ytterligare någon miljon i potten.

Men innan vi vet om kommunen eller Attendo vinner, kommer det att bli en rättsprocess. Det börjar bli alldeles för vanligt nu. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna processar mer med lokala företagare än någon tidigare gjort. Och det handlar idag inte om att man ifrågasätter kommunala beslut genom en så kallad förvaltningsprocess, utan att kommunen blir stämd för att man misskött sig och krävs på skadestånd.

Det är inte direkt så man fixar till ett gott företagsklimat.

Och det är absolut inte så man ordnar till en bra äldreomsorg.

En långdragen rättsprocess kommer att kosta Örebro kommun hundratusentals, kanske miljoner, kronor i advokatkostnader med mera. Och utgången är oviss, men kommunen riskerar alltså ytterligare miljonförluster.

Alla dessa pengar kunde ha använts för en bättre äldreomsorg. Fler sjuksköterskor, fler undersköterskor, bättre mat, mer förbrukningsmaterial, bättre stöd till anhöriga och så vidare.

Men Persson & Co väljer hellre konflikt och domstolar än samtal och omsorg om de äldre.

Man kan bara fundera över hur "bra" det nu kommer att bli när Elgströmska ska återkommunaliseras. Jag kan bara ge en lite fundering.

Attendo har sett till så Elgströmska har en god sjuksköterske-närvaro, även på natten. Det finns en egen nattsjuksköterska på Elgströmska. Det är bra. Det ger de äldre en god trygghet.

I den kommunala äldreomsorgen finns det inga fasta nattsjuksköterskor. Istället finns det tre (3) nattpatruller. För ett par år sedan var det fyra (4). Men eftersom socialdemokraterna under Baastad kräver besparingar på äldreomsorgen, så drogs en patrull in. Nu är det alltså bara tre.

Ska bli spännande att se om det innebär en förbättring för de äldre på Elgströmska. Jag tvivlar...

Och detta är inte det enda område där man kan ifrågasätta om kommunen verkligen är en bättre äldreomsorgsgivare än Attendo Elgströmska. Jag återkommer till de fakta som hittills är kända: Socialdemokraterna kräver inför 2014 ytterligare besparingar på äldreomsorgen. Just nu handlar det om runt 15 miljoner kronor, kanske mer. Det innebär knappast bättre kvalitet. Och ska sedan pengar läggas på advokater istället för på undersköterskor, då är läget rätt illa...

Det som hänt i Örebro visar rätt tydligt på vad som kommer att hända om (gud förbjude) socialdemokraterna vinner regeringsmakten. Då, när de tomma orden och ihåliga löftena ska bli reell politik. Då, när vänsterkanten i partiet också måste födas och gödas. Då, när vänsterpartiet är en del av regeringsunderlaget.

Då kommer de gamlas rätt att bli behandlade som individer att åter förminskas. Då kommer de åter att riskera att bli ett grått kollektiv i en stat där politikerna alltid vet bättre än medborgarna om hur de ska ha det med sina liv.

Mot den bilden finns Folkpartiet som den tydligaste motbilden. Vi sätter inte ett system före ett annat. Vi lägger inte kraft vid att motarbeta vare sig kommunala eller privata alternativ. Vi ser istället till den gamla människan som en individ, med samma rättigheter och skyldigheter, möjligheter och behov, som alla andra människor.

Och med den ovillkorliga rätten att alltid bli behandlad som den individ man är. Ingen politiker ska få använda dig som ett redskap för att förverkliga sina, eller sitt partis, drömmar...

Media: NA, SR Örebro

Demonstrationsdags

En del saker skulle man helst vilja slippa. Typ:

·      En demonstration utanför Rådhuset där engagerade örebroare kräver att ansvarigt kommunalråd ska hantera små bolag på rimliga sätt. En sådan demonstration borde aldrig ha behövts. Ett kommunalråd ska inte agera på det sättet.

·      Ett kommunalråd som kommer ut och har en tydlig överhetsattityd mot de demonstranter som inte tycker som han. Som ledande politisk företrädare måste man acceptera att människor tycker annorlunda än vad man själv gör. Och alla ska bemötas med samma respekt.

·      En stämningsansökan från det lilla bolaget mot den stora kommunen, där bolaget bara vill att kommunen ska fullfölja det beslut man fattat.

Men i Örebro idag händer allt detta.

Det finns en facebookgrupp med upp emot 2000 medlemmar som engagerat sig i ödet för Storstenshöjden och Storstenshöjden AB. Deras kamp mot jätten Örebro kommun företrätt av kommunalrådet Björn Sundin. Deras engagemang ledde idag fram till en demonstration utanför Rådhuset i Örebro. Det är rätt fascinerande att se det spontana engagemang som kommer manifesteras.

Mindre roligt är att lyssna till kommunalrådet Björn Sundin, men även Hannah Ljung (c) i deras diskussion med demonstranterna. Respekten för demonstranterna lyser mest med sin frånvaro. Det ser mest ut som om ett kommunalråd som går ut och mästrar sina undersåtar som enligt honom inte riktigt förstår. Bristen på respekt för de som inte tycker som kommunalrådet och presidiet är uppenbar. Ni kan se hela diskussionen på dittorebro

Och så kom då stämningen. Storstenshöjden AB har till slut fått nog. Alla dessa förhandlingar som inte blivit av, alla dessa nya villkor som tillkommit, alla dessa löften som brutits, alla dessa obesvarade mail, telefonsamtal och sammanträdestrevare – till slut är det nog.

Nu vill Storstenshöjden AB att Örebro tingsrätt ska tvinga Örebro kommun att fullfölja det beslut vi fattade i december 2008. Det beslut som lyder: Del av Örebro Garphyttan 2:7, benämnd Storstenshöjden, överlåts och försäljs till Storstenshöjden AB i huvudsaklig överensstämmelse med upprättat köpekontrakt.

Det finns inga kryphål i detta beslut. Det är bara att sälja. Orden ”i huvudsaklig överensstämmelse” betyder bara marginella förändringar, som datum och andra formaliteter. Vi var helt överens om detta i den majoritet som styrde då, och som Storstenshöjden fick förhålla sig till. Och den dåvarande oppositionen var lika medveten om vad beslutet innebar.

Men för Lena Baastad och Björn Sundin är inte detta något som styr. Fattade beslut går från att vara styrande, till att bli en förhandlingsutgångspunkt. När Sundin talar till de demonstrerande medborgarna säger han, enligt uppgift, att han har delegation att sälja saker upp till 10 miljoner. Som om det hade något med detta beslut att göra. Hans delegation begränsas av de beslut som fattats av fullmäktige, kommunstyrelse och hans egen nämnd.

Med stämningen tar denna sak en helt ny vändning. Vad händer nu? Kan kommunen överhuvudtaget agera kring Storstenshöjden om ägandeskapet är oklart? Vet vare sig Sundin eller Baastad eller någon annan i deras majoritet vem som egentligen äger anläggningen idag?

I en blogg här om dagen skriver Björn Sundin att skidåkningen är räddad. Skälet är att han anser sig ha tvingat Storstenshöjden AB till underkastelse, försäljningen är stoppad och arrendeavtalet ska gälla. Men vad händer nu?

Det enda möjliga är att Sundin sväljer sin prestige och går tillbaka till förhandlingsbordet. Eller snarare, att han låter kompetenta tjänstemän förhandla fram en god uppgörelse kring försäljningen, arrendeavtalen och entreprenadersättningen. Det är det enda sättet att på både kort och längre sikt rädda skidåkningen, vända den negativa utvecklingen för kommunens näringslivsklimat och värna skattebetalarnas pengar.

Problemet kanske är att Sundin redan ställt ut ett antal löften till andra, och att han nu sitter i en rävsax. Så frågan blir, vem ska han svika?

Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt