När är det dags att flytta från Örebro?

För den som orkar, gissar att det inte är så många, så finns det en del att fundera över kring kommunernas ekonomi i allmänhet och Örebro kommuns i synnerhet. Men ekonomi är inget som får gilla-knapparna att glöda på vare sig facebook eller twitter. Det är kanske inte fler som läst kommunens bokslutskommuniké från den 7 februari än som läser detta blogginlägg - och bara det är kris.

Men för er som orkar ta er igenom denna bloggpost finns det en del att fundera över. Jag brukar ju rätt självsäkert påstå att det var med mig som den ekonomiska kompetensen inom politiken i Örebro dog ut. Numera finns det bara kommunikatörer och politiska karriärister i ledningen för partierna i kommunen. Ekonomi är satt på mellanhand. Ingen efterfrågar resultat, och ingen fattar egentligen vad som är orsak och verkan, vilka konsekvenser ett handlande idag får för morgondagen.

Sättet att hantera kommunens ekonomi kan bäst illustreras med ett inlägg på facebook av kristdemokraten Lennart Bondeson. Inför budget 2016, då skatten höjdes, skrev han på budget att det inte hade funnits några alternativ. Kommunledningen hade suttit "i en hel vecka" med ekonomin innan de fattade beslutet. Jag skriver "i en hel vecka" inom citationstecken för att det är ett sammandrag av inlägget.

I en hel vecka!!! Snacka om att dissa det viktigaste som finns i kommunal verksamhet. För den som är ansvarig, eller som i Bondesons fall näst högst ansvarig, borde ekonomin vara något man sysslade med 365 dagar om året. Men icke. Ekonomin tilläts tränga sig in i en vecka...

Så blir det som det blir också. Och den som följer utvecklingen har skäl att vara orolig.

Jag fick på facebook en intressant länk till EFN om kommunernas ekonomi. Här sitter två som sysslar med ekonomi lite mer än en vecka om året och är oroliga för kommunernas ekonomi - nästa krisbransch - de kommande åren. Frågan är vad som kommer att hända.

Med den kortsiktighet som karaktäriserar svensk politisk rapportering, så är det fascinerande att se att nästan ingen media, vare sig lokalt eller nationellt, bryr sig om de långsiktiga trenderna. Det man (kanske) skriver om är att resultatet 2016 har nått ett all time high. Kommunsektorn gör ett överskott på 20 miljarder. Örebro toppar på knappt 600 miljoner. Allt borde väl vara räkmacka in i framtiden, som kommunstyrelseordföranden Kenneth Nilsson säkert vill påskina.

Ändå finns det tecken på det motsatta. I Örebro vet inte kommunledningen vad man ska göra med allt som behöver byggas just nu. Det handlar om förskolor och skolor, men också om äldreboenden även om de kommer lite senare. Demografin, till stor del beroende på folkökningen genom flyktingmottagande, skapar snabba krav på insatser och investeringar.

Samtidigt är vi på toppen av en högkonjunktur. SKL räknar inte med att antalet arbetade timmar kommer att kunna öka så mycket mer. Och då stannar kommunernas intäktsökningar av. Dessutom går det inte att sälja av mer egendom i oändlighet.

Om jag vore kommunstyrelseordförande skulle jag kolla på sånt som detta som Affärsvärlden skriver om. Hur går det egentligen för Örebro kommun? Inte speciellt bra. Om inte staten fixar det, så fixar inte Örebro det. Resultatet som ser ut att vara 590 miljoner plus, är egentligen 570 miljoner minus. Det är statsbidrag och skatteutjämningssystem som fixar det hela. För Örebros kommunledning borde både själva resultatet som placeringen på listan vara ett bekymmer.

Örebro ligger på 13 plats - från botten!

Merparten av Sveriges kommuner går back. I botten samsas dock flera av de kommuner som sedan urminnes tider haft en stark och ofta majoritetsägande socialdemokrati. Örebro gör sällskap med exempelvis Malmö, Göteborg och Södertälje.

Statens bidrag är delvis tillfälliga. Frågan är om de kan permanentas. Skatteutjämningssystemet är ifrågasatt. De senaste åren har man försökt hitta alternativ. Alla som jag sett har påverkat Örebro kommun negativt i olika stor grad.

Resultaträkningen innehåller alltså ganska stora hål. Men det är ingenting mot balansräkningen.

Örebro kommun ligger i topp vad gäller låneskulder. Utvecklingen har varit enormt snabb de senaste åren. Enligt bokslutskommunikén för 2016 slår kommunen genom 13-miljardersspärren vad gäller lån och borgensåtaganden. 2011 var det ungefär hälften, 6,2 miljarder. När jag lämnade som kommunstyrelseordförande var det 3,77 miljarder...

Örebro ligger alltså fyra på listan. Och utvecklingen förskräcker. (Linköping som ligger över har försökt få hejd på investeringarna och därmed lånen. Södertälje minskar sin låneskuld. Örebro går motsatt väg...)

Men, som den förra kommunstyrelseordföranden sade en gång i en debatt i fullmäktige, det gäller att investera nu när räntorna är så låga. Problemet är att lånen finns kvar den dag räntorna stiger. Just nu ligger medelräntan för kommunsektorn på runt 1,7 %. Ett framtida möjligt scenario, det som man borde räkna med, är en medelränta på kanske 4% eller upp emot 4,5%. Det innebär en fördubbling av räntekostnaderna, även om man räknar in de instrument som ska säkra kommunerna från snabba förändringar.

I ett läge där kommunkoncernen tvingas betala 4 % på 13 miljarder, eller 520 miljoner per år varav knappt hälften hör till kommunens verksamheter, kommer kommunens stresstålighet att testas. Sker detta dessutom när konjunkturen viker och kostnaderna för framförallt äldreomsorgen sticker iväg, kommer situationen att inte bara testa stressen, utan rubba förutsättningarna för kommunens välfärdsåtaganden.

Det är i detta perspektiv man måste se Örebro kommuns "satsningar" de senaste åren. En resa av bortslösade pengar på vindkraft, bioenergi, skolflyttar, nybyggen av administrationslokaler och så vidare. Det handlar om långt över miljarden bara för dessa projekt. Och resan verkar fortsätta. Nu ska det byggas kulturkvarter och naturrum. Miljoner blir miljarder som blir räntor för kommande kommunledningar att hantera.

Kommunsektorn skakar i allmänhet. Örebro kommun skakar mer än de flesta. Morgondagen kommer att innebära betydligt mer av svårigheter än de kontinuerliga besparingar på kärnverksamheterna som vi ser idag. (Senast slog kommunstyret mot en av de allra svagaste grupperna - de funktionshindrade, läs här för dig som kan logga in på na.se.)

Men medan kommunledningen kanske sätter en vecka på att låtsas göra ekonomi, så kommer du och jag att få betala deras inkompetens och deras ointresse med våra skattepengar och vår välfärd så länge vi bor här.

Det är illa.

In i domstolen igen?

Läser Rasmus Persson i media. Nu vill han ta över Elgströmska redan från 1/11. Det finns ännu inga skäl varför. Mer än att han och Attendo inte kommer överens. Och det har väl varit klart ända sedan i april.

I Rådhuset skvallras det om att Persson har ett ont öga till just Attendo, liksom hans partikamrat Gunhild Wallin. Jag vet inte om det är sant, men den senaste tidens agerande talar ju i alla fall inte emot det.

Rasmus Persson tänker också kräva Attendo på skadestånd. Han vill ha 45.000 i veckan från april. Det är sannolikt rätt grundlösa krav. Ett skadeståndskrav som ställts i april med en god motivering, hade kanske kunnat ses som trovärdigt. Men ett skadeståndskrav i oktober, utan andra grunder för avtalshävning än att kommunalrådet och Attendos ledning inte kommer överens är kanske inte något domstolen bryr sig så mycket om. Och själva tidsutdräkten, att Persson kunnat vänta i ett halvår utan ett enda krav på skadestånd, talar rätt mycket emot kommunen.

Istället riskerar Persson att hamna i rätten av direkt motsatt skäl. Om det inte finns godtagbara skäl för uppsägning i förtid, kan Attendo kräva skadestånd. Man får helt enkelt inte säga upp avtal hur som helst. Det kan kanske bli fråga om lika mycket. Och det som nu sker ställer också frågan om att vägra förlängning på sin spets. Jag kan se två scenarior framför mig.

1) Attendo kräver ersättning för tiden 1/11 2013 - 30/6 2014. Det är sammanlagt 35 veckor a 50.000, d.v.s. 1,75 miljoner. Men det är en grundsumma som säkerligen kan bli betydlig högre på grund av att Attendo har kvarliggande kostnader.

2) Attendo kräver även ersättning för tiden 8/5 2013 - 1/11 2013. Det blir ytterligare 29 veckor med risk för skadestånd. Ytterligare någon miljon i potten.

Men innan vi vet om kommunen eller Attendo vinner, kommer det att bli en rättsprocess. Det börjar bli alldeles för vanligt nu. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna processar mer med lokala företagare än någon tidigare gjort. Och det handlar idag inte om att man ifrågasätter kommunala beslut genom en så kallad förvaltningsprocess, utan att kommunen blir stämd för att man misskött sig och krävs på skadestånd.

Det är inte direkt så man fixar till ett gott företagsklimat.

Och det är absolut inte så man ordnar till en bra äldreomsorg.

En långdragen rättsprocess kommer att kosta Örebro kommun hundratusentals, kanske miljoner, kronor i advokatkostnader med mera. Och utgången är oviss, men kommunen riskerar alltså ytterligare miljonförluster.

Alla dessa pengar kunde ha använts för en bättre äldreomsorg. Fler sjuksköterskor, fler undersköterskor, bättre mat, mer förbrukningsmaterial, bättre stöd till anhöriga och så vidare.

Men Persson & Co väljer hellre konflikt och domstolar än samtal och omsorg om de äldre.

Man kan bara fundera över hur "bra" det nu kommer att bli när Elgströmska ska återkommunaliseras. Jag kan bara ge en lite fundering.

Attendo har sett till så Elgströmska har en god sjuksköterske-närvaro, även på natten. Det finns en egen nattsjuksköterska på Elgströmska. Det är bra. Det ger de äldre en god trygghet.

I den kommunala äldreomsorgen finns det inga fasta nattsjuksköterskor. Istället finns det tre (3) nattpatruller. För ett par år sedan var det fyra (4). Men eftersom socialdemokraterna under Baastad kräver besparingar på äldreomsorgen, så drogs en patrull in. Nu är det alltså bara tre.

Ska bli spännande att se om det innebär en förbättring för de äldre på Elgströmska. Jag tvivlar...

Och detta är inte det enda område där man kan ifrågasätta om kommunen verkligen är en bättre äldreomsorgsgivare än Attendo Elgströmska. Jag återkommer till de fakta som hittills är kända: Socialdemokraterna kräver inför 2014 ytterligare besparingar på äldreomsorgen. Just nu handlar det om runt 15 miljoner kronor, kanske mer. Det innebär knappast bättre kvalitet. Och ska sedan pengar läggas på advokater istället för på undersköterskor, då är läget rätt illa...

Det som hänt i Örebro visar rätt tydligt på vad som kommer att hända om (gud förbjude) socialdemokraterna vinner regeringsmakten. Då, när de tomma orden och ihåliga löftena ska bli reell politik. Då, när vänsterkanten i partiet också måste födas och gödas. Då, när vänsterpartiet är en del av regeringsunderlaget.

Då kommer de gamlas rätt att bli behandlade som individer att åter förminskas. Då kommer de åter att riskera att bli ett grått kollektiv i en stat där politikerna alltid vet bättre än medborgarna om hur de ska ha det med sina liv.

Mot den bilden finns Folkpartiet som den tydligaste motbilden. Vi sätter inte ett system före ett annat. Vi lägger inte kraft vid att motarbeta vare sig kommunala eller privata alternativ. Vi ser istället till den gamla människan som en individ, med samma rättigheter och skyldigheter, möjligheter och behov, som alla andra människor.

Och med den ovillkorliga rätten att alltid bli behandlad som den individ man är. Ingen politiker ska få använda dig som ett redskap för att förverkliga sina, eller sitt partis, drömmar...

Media: NA, SR Örebro

Ska vi sälja Södermalmshemmet nu, SVT, SR, NA och (V)?

Det mediala saknar logik.

Jag kollar hur många träffar jag får på Elgströmska den senaste månaden på na.se: Det blir 13 artiklar.
Och på SR Örebro: 17 artiklar.
Orkar inte ens kolla SVT Tvärsnytt.

Sedan kollar jag på hur många träffar jag får på Södermalmshemmet.
Na.se: 1 artikel
SR: Nada 0 Ingenting
SVT: Nada 0 Ingenting

Hur många personer har dött på grund av missförhållandena på Elgströmska? Vad jag vet - ingen.
Hur många personer har dött på grund av missförhållanden på Södermalmshemmet? Uppenbart en gammal kvinna.

Vilket boende är privat? Elgströmska (än så länge)
Vilket boende är offentligt? Södermalmshemmet

Varför är det på detta viset?

För mig blir det självklart att journalistiken har ett eget syfte. Jag skriver det igen: Hanne Kjöller sätter huvudet på spiken då hon beskriver dagens journalistik inte som något som beskriver verkligheten, utan något som beskriver den verklighet journalisten vill beskriva. Man väljer till och väljer bort rätt friskt.

Och eftersom journalisterna i huvudsak har en vänsteruppfattning, speglas samhället utifrån denna vänstersyn. Det privata är ont. Det offentliga är gott. Det spelar ingen roll vad fakta säger. Objektivitet och professionalitet får sitta emellan när de politiska ryggmärgsreflexerna sätter in.

En objektiv journalistik hade annars kunnat skriva lite om vad avvikelserapportering, lex Maria (sjukvård) och lex Sarah (omsorg) egentligen är.

Alla de tre stora har använt IVO och anmälan som om det vore någon form av bestraffning av det privata Attendo Elgströmska. Men är det så?

Svaret är ett entydigt NEJ.

De båda lex-anmälningsinstituten är det sista av tre steg på en skala som handlar om verksamhetsförbättringar.

Först SKA personalen anmäla risker och avvikelser i den vardagliga verksamheten. Dessa avvikelserapporteringar är en naturlig del av arbetet. Det är knappast ett tecken på en bra verksamhet om sådana saknas, snarare tvärsom. All mänsklig aktivitet innebär risk för att vi gör fel, just för att vi är felbara människor.

Därefter SKA huvudmannen utreda och åtgärda riskerna och avvikelserna. Det är också en del av vardagen. Ständigt förbättringsarbete handlar det egentligen om.

Ibland är avvikelsen eller risken allvarligare. Då SKA huvudmannen anmäla till IVO som ska utreda och kräva förbättringar.

Tittar man exempelvis på Attendos hemsida, kan man enkelt kolla upp vilka lex Sarah-anmälningar som gjorts och vad som hänt därefter. Det är bra. Öppenheten visar på att man förstått vad hela systemet egentligen är.

Motsvarande öppenhet finns inte hos Örebro kommun. Jag har sökt och sökt på hemsidan kring vilka lex-anmälningar som gjorts. Men det är omöjligt att hitta. Den kommun som borde ha öppenheten som norm, är betydligt sämre på detta än den privata omsorgsgivaren Attendo.

Då kan det bli som nu, vad gäller Södermalmshemmet.

Inte förrän IVO meddelar sitt beslut om den allvarliga avvikelsen blir något offentligt. Före dess har ingen, inte Kommunal, inte Vårdförbundet, inte Vänsterpartiet, inte någon journalist, kollat upp anmälningen. Och det leder inte till någon större medial uppståndelse.

Det är bra.

För avvikelser är något som har hänt och som kommer att hända. Vi kommer inte att ha en perfekt äldreomsorg idag, och den kommer inte att vara perfekt i morgon. Det kommer att göras mänskliga misstag. Medarbetare kommer att ha bättre och sämre dagar. Konflikter mellan medarbetare kommer att drabba de äldre. Dåliga verksamhetsledningar kommer att finnas.

Och därför är det viktigt att det finns system som följer upp och stöttar upp.

Det som hänt på Elgströmska är trist. Det som hänt på Södermalmshemmet är ännu tristare. Men inget av det som skett borde få till följd att någon skulle kräva förändrat huvudmannaskap. Att privatisera Södermalmshemmet är inte lösningen på de eventuella problem som finns där. Att återkommunalisera Elgströmska kommer bara att kosta pengar, och inte lösa ett enda problem.

Men det kommer sannolikt inte en enda journalist att skriva en enda artikel om...

Media: na

Att ta ansvar

Vem leder ett landsting? Vem bestämmer hur resurserna ska fördelas? Vem tar ansvar?

Frågan måste åter ställas efter det att Radio Örebro redovisat Sveriges Kommuners och Landstings redovisning av överbeläggningarna på landets sjukhus. Diagrammen hittar du på SKLs hemsida, här.

Det visar sig snabbt att Örebro läns landsting inte alls är i topp när det gäller överbeläggningar. Snarare placerar sig landstinget på den bättre halvan. Men varje patient som inte får en ordinarie plats är ett misslyckande.

En intressant detalj i analysen är hur det skiljer sig mellan olika landsting. Medan Dalarna och Gotland nästan inte har några överbeläggningar, har Gävleborg stora problem. Västmanland, Västerbotten och Västra Götaland likaså. Varför?

Roger Mörk s-landstingsråd i Örebro ser inte att han eller Marie-Louise Forssberg-Fransson, s-landstingsstyrelseordförande, kan göra något mer. Allt är regeringens fel.

Det är så trist att ständigt lyssna till dessa bortförklaringar. När det går bra drar landstingsråden gärna på sig rampljuset. Men när det går dåligt är det alltid någon annans, och helst regeringens fel...

På samma sätt är det i Örebro kommun. När kommunen gör ett gigantiskt resultat på 504 miljoner kronor, är det den socialdemokratiska kommunledningens förtjänst. (Fast om man tittar på de rensade siffrorna beror det mesta på att regeringen klarat av sysselsättningen och förändrat sjukskrivningstalen...) Men när det går dåligt, som inom skolan, så är det regeringens fel...

Är det någon som verkligen tror på det?

I dagarna håller socialdemokraterna kongress. Den ska peka ut någon väg för partiet mot någon framtid. Högtidstalen avlöser varandra om allt det stora som partiet ska göra.

Men någon gång kunde man se vad partiet verkligen gör när man har makten. Man kunde börja i Örebro.

Samtidigt som kommunen gör en vinst på 504 miljoner kronor (mer än vartenda bolag som driver vård i Sverige idag) så:

• Sparar man på förskolan: Vikariestopp. Anställningsstopp. Inköpsstopp.
• Sparar man på skolan: Vikariestopp. Anställningsstopp. Inköpsstopp. Nedlagda skolor. Uppsagda lärare.
• Sparar man på äldreomsorgen:Ingen fullständig kompensation för pris- och lönehöjningar. Inga pengar till ökad kvalitet. Flyttat ansvar för vikariehantering från kommunstyrelsen till vård- och omsorgsnämnderna, utan att några pengar följde med.

Och så vidare. Och så vidare.

I den lokala socialdemokratiska verkligheten syns inte mycket av högtidstalen på kongressen. Där är det istället en annan politik som gäller. Mindre resurser till välfärden. Mer till gator, bolag och hus.

Och medan överbeläggningarna på landstinget fortsätter, så satsar samma landstingsledning på lokaltrafik som få kommer att använda, till framtida skyhöga kostnader.

Det finns bara en sak som håller samman den lokala socialdemokratiska politiken med den nationella. Att den inte går ihop ekonomiskt. Stefan Löfven lovar allt åt alla. Men hur han ska finansiera det är oklart. Skattehöjningar på minst 30 miljarder kommer sannolikt inte att räcka. Löftet idag om att unga ska ha jobb eller utbildning inom 90 dagar kostar ytterligare ofinansierade miljarder. Statens kassa kommer att sina. Lånen skjuta i höjden.

Och i Örebro riskerar såväl landsting som kommun att behöva höja skatterna kommande år. Vidlyftiga löften om allt ifrån elitidrottshallar till heltider, från regionaltåg till vindkraftparker ska finansieras. Men pengarna saknas. Så vad händer? Just nu skjuter lånen i höjden. Och nästa år höjs skatten?

Vare sig Sverige, Örebro län eller Örebro kommun skulle må speciellt bra av höjda skatter. Det skulle innebära sämre förutsättningar för företagande och tillväxt. Det skulle innebära ökade risker för högre arbetslöshet. Den vägen har socialdemokraterna prövat förut. Och även då var det ett misslyckande.

Det Örebro och Sverige behöver är mer av en liberal politik för kunskap, företagande och utveckling. En politik som hänger ihop, från det nationella, över det regionala till det lokala. Den politiken finns redan idag. Och om ett drygt år sätter vi fart och förändrar Örebro kommun och Örebro läns landsting.

För välfärdens och jobbens skull.

Media: SR Örebro

Budgettal

Idag är det budgetdags på kommunfullmäktige i Örebro. Mitt tal kan du läsa nedan.

Ordförande.

Det finns ett annat Örebro.

Framtiden är redan här. Utanför fönstren bakom åhörarna i fullmäktige susar den fram. Förändrar, förnyar. Sliter upp det gamla med rötterna. Krymper världen. Raserar murar och bygger broar. River ner stater och bygger upp samhällen. Får företag att dö och idéer att blomstra. Tar människors trygghet och skapar ny säkerhet.

Förändrar. Förnyar.

Men här inne härskar det förflutna.

Örebro är fortfarande alldeles för mycket av det som en gång var. Tron på det socialdemokratiska folkhemmet. Tron på den värld som kanske fanns där allvisa politiker kunde styra allas vardag. Tron på ett samhälle som kunde styras från ett Rådhus som var centrum i allt.

Men den tiden är förbi. Det är dags för förändring.

Vi måste, mentalt och fysiskt, bryta oss loss från det socialdemokratiska tankegods som påverkat oss alla.

Det som påstår att höga skatter alltid är bäst skatter.

Det som påstår att ÖBO bara ska bygga och köpa, aldrig sälja och förnya.

Det som låser in människor i utanförskapens miljöer bara för att ge politikerna möjlighet att vara de goda gåvornas givare.

Det som förvägrar människor rätten till frihet och valfrihet och hävdar att politikerna alltid vet bättre.

Det som stänger inne medarbetarnas engagemang och kompetens i en detaljreglerande politik, som tränger ända in i klassrummen, ända in i äldreboendenas korridorer. Den som säger: Om du gör något och det blir fel, får du ta hela ansvaret. Och om du gör rätt kommer du inte att belönas. För ingen får vara bättre än någon annan.

Det är dags för förändring.

När vi i Folkpartiet idag lägger vår budget visar vi på en annan väg än den som socialdemokraterna asfalterat under decennier. Vi vill framtid. Vi vill förändring. Vi vill förnyelse.

Örebro kan bättre. Örebro behöver inte vara en förvuxen bruksort, behärskad av enkla låglönejobb. Örebro behöver inte vara en stad där det allsmäktiga kommunala bostadsbolaget lägger sin döda hand över stadens utveckling. Örebro behöver inte vara en stad där vägarna genom staden ses som den viktigaste konkurrensfaktorn.

Örebro kan bli en stad för människor som kan, vill och får utveckla och utvecklas.

Örebro kan bli en universitetsstad, där högkompetenta forskare bygger samhällets osynliga infrastrukturer.

Örebro kan bli en stad för framtidens näringsliv, för entreprenörer inom vård, skola och omsorg, för företag som söker och finner den högsta kompetensen och är villiga att betala bra för den.

Örebro kan bli EN stad, där alla ges samma förutsättningar att verka, utvecklas, studera, känna trygghet.

Men det krävs en kommunledning som vågar.

Vi väljer att sänka skatten. Idag bara med tio öre. Men det är bara första steget. En välskött kommun klarar av att både öka kvalitet och minska kostnader. Det kommer att innebära att fler företag söker sig hit, att det går enklare att rekrytera högkompetent personal, att skattekraften ökar, att välfärden säkras.

Vi satsar på skolan. Ger lärarna det välbehövliga lönelyft de så länge krävt. Ger förutsättningarna för att skapa Sveriges bästa skolor, kommunala och privata.

Vi ger de äldre en reell valfrihet. Ser människan som människa hela livet. Inte som en del av ett grått kollektiv bara för att man fyllt 65, 75 eller 85.

Vi värnar kommunens ekonomi. Bryr oss om att plus och minus ska gå ihop. Håller koll på den låneskuld som nu rusar i höjden. Säkrar välfärden långt bortom nästa val.

Ordförande.

Jag skulle vilja ge örebroarna tre konkreta löften, löften som tar sin grund i den budget vi nu lägger.

För det första: Jag lovar att friheten i Örebro ska växa. Färre politiker med tydligare uppdrag. Ökad valfrihet inom förskolan, skolan och äldreomsorgen. Minskad kommunal byråkrati. Mer pengar i den egna plånboken.

För det andra: Jag lovar att vi när vi vinner nästa val ska se till så att skattepengarna används till det de ska; förskola, skola och äldreomsorg. Inte till kommunala utvecklingsbolag, elithallar i stadens parker eller subventionerade parkeringsplatser för lastbilar.

För det tredje: Jag lovar att vi ska förändra Örebro. Låta Örebro bli en del av den framtid som redan är här. Skapa trygghet, inte i det bestående, utan i insikten om att vår framtid och vår trygghet ligger i att vi kommer att bli bäst på att hantera förändringen och förnyelsen. Med mest kunskap. Med starkast näringsliv.

Ordförande.

Det finns ett annat Örebro.

Framtid.
Förändring.

Förnyelse.

Det är dags för ett liberalare Örebro.

Bifall till Folkpartiets budgetförslag.

Media: NA-ledarblogg, NA

Lena Lånar (del 2)

Knappt hade bläcket (om det nu funnits något sådant) torkat på förra bloggen om kommunens lånebehov, innan det visade sig att läget är än allvarligare. När kommunen i tisdags hade en så kallad budgetdag, informerades vi åter om hur kommunen ska finansiera sina åtaganden. Och det var ingen rolig läsning. Lite siffror kanske:

3. Finansiering av investeringar 2011 – 2013

                                           

Belopp i mnkr    Bokslut        Prognos        Prognos                     

                           2011            2012              2013      

Investeringar för

kommunens verksamhet 

                           543,0           953,0              862,0                                           

Årets resultat     - 123,1       - 215,0            - 130,0

Årets av-            - 265,7       - 206,0            - 221,0

skrivningar

Försäljningar     -  81,3                     

Behov av nyupplåning för

bolagen                72,9            535,0               511,0

Ta det lugnt Staffan, säger nu något. Du kan väl läsa att det handlar om bolagens upplåning.

Men icke sa Nicke. Kommunen har gjort om hela sin fastighetsförvaltning. I princip alla fastigheter ägs nu av bolag. Och det är bolagen som investerar men kommunen som betalar. När vi gjorde denna förändring var jag medveten om de risker det innebar. En sådan risk är att man gömmer och glömmer lånen bara för att de finns i bolag. Men den nuvarande kommunledningens ointresse och okunskap för och om ekonomi blir det än mer uppenbart.

För det är värre än så. Om man tar med allt som bolagen nu lånar ser det ut så här de tre åren:

2011: 6 682,5       2012: 9368,3        2013: 10 378,0 

miljarder kronor!  MILJARDER KRONOR!!!

Örebro kommunkoncern har skulder på 10,4 miljarder kronor. Av dessa är visserligen just nu knappt 2 miljarder rester av de interna fastighetsförsäljningarna. Men som jag skriver ovan - hur länge kan en majoritet utan ekonomikunskaper och ekonomiintresse hålla fingrarna borta från dem? De borde ha satts in som extra aktiekapital i bolagen, för att värnas från Baastad & Co. Men de 8,3 miljarderna som kommunen riskerar att ha som externa lån 2013 är realia. Och den enda egentliga säkerheten är ÖBOs lågt värderade lägenheter.

Men detta är inte allt. I dessa siffror saknas hundratals miljoner i investeringar. Vindkraftens minst 600 miljoner finns inte med. Flygplatsens 200 miljoner saknas också. Järnvägen till flygplatsen, över 200 miljoner. Idrottshallen i Hjärstaskogen, 150 miljoner. Konserthuset, 70 miljoner. Västerbolagets investeringar i Vivalla, Över 200 miljoner kronor. Påhittade investeringsfonder, 60 miljoner. Det är bara att plussa på och plussa på.

När Baastad & Co avslutar sitt regerande 2014 riskerar örebroarna att vara skyldiga externa lånegivare långt över 10 miljarder kronor. Det innebär att varje örebroare, från den allra nyföddaste till den just döende, är skyldiga bankirer i exempelvis Kina och Mellanöstern, ungefär 75.000:- kronor var. Men de har aldrig blivit tillfrågade om de vill stå i skuld. När Lena Baastad och socialdemokraterna bedrev valrörelse, pratade hon gärna om vad hon skulle göra, men aldrig vem som skulle betala.

För mig som liberal är detta en lek med elden. Lena Baastad lyckas inte klara av att hålla balans i kommunens ekonomi. Verksamheterna går 70 miljoner back just nu, med det nya läraravtalet inräknat och de gömda kostnaderna från kommunen till Futurum fastigheter borträknade. Kraftiga besparingar väntar förskolor och skolor, äldreomsorg och föreningar. Men det verkar Baastad & Co strunta i. Istället för en tydlighet i en långsiktig ekonomi med fokus på välfärd, pytsar de ut pengar än hit och än dit, och vägrar ta ansvar för de besparingar deras politik medför.

Om en vecka får vi se hela deras budget. Den lär prata om allt gott de ska göra. Men bygget är ett bygge av rost och röta. Och de som får betala är de som är i störst behov av en stark och fungerande välfärd.

Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt

Lena lånar (del 1)

Vi har haft två budgetgenomgångar de senaste veckorna. En tillsammans med kommunledningen och en tillsammans med oppositionen. Så länge det handlar om de neutrala tjänstemännens dragningar är läget ganska klart.

För det första vill majoriteten mer än vad den kan. Eller vill och vill. Det enda den nuvarande kommunledningen ser som kommunal utveckling är att satsa mer pengar. Så när det handlar om budget är de tillgängliga medlen redan övertecknade. Och då måste man istället spara. Fast det är ju tjänstemännens jobb...

Så är det redan idag. Gå igenom pressklippen ska ni se. De tre partiernas kommunalråd är ute och lovar lite pengar. Sedan kommer tjänstemännen och berättar om besparingsförslagen. Och så fjuttar kommunalråden ut lite pengar, som tjänstemännen måste spara någon annan stans...

Och resultatet blir att verksamheterna går back. Just nu pekar det mot ett underskott på runt 30 miljoner för 2012.

Det naturliga vore att någon i kommunledningen tog ett tydligt ekonomiskt ansvar. Men det finns ingen. Jag känner inte till djupet i Lena Baastads ekonomiska kompetens. Men det är uppenbart att hon inte heller i detta leder kommunen. Skälet är uppenbart. I den personfixerade socialdemokratiska valrörelsen lovade Baastad allt åt alla. Sannolikt räknar de med att hon ska göra samma sak 2014. Och då kan man ju inte ta ansvar för besparingar. Heller...

Skillnaden mellan kraven från förvaltningarna och de tillgängliga medlen är mellan 50 och 100 miljoner kronor. Och då är ändå inte höjda lärarlöner eller deras löfte om rätt till heltid med...

Frågan är hur SKDC-majoriteten bundit upp sig för dessa satsningar. Och hur de ska kunna hålla ihop och ändå prioritera bort. Blir det Björn Sundin som liksom i fjol bestämmer vad han ska ha, och vad som blir över åt de andra? Hur länge kan Rasmus Persson och hans parti acceptera att sitta i en majoritet där hans huvuduppdrag verkar vara att äta den skit som sossarna vill att han ska äta? Och hur länge accepterar KD som parti att deras enda tillgång i makten är att deras kommunalråd är ute och reser?

Detta är illa nog. Men det blir värre.

2012 kommer kommunkoncernen att behöva låna mer än 500 miljoner kronor externt, av banker och andra långivare. 2013 stiger den summan till nästan 1,3 miljarder. Det beror på en extremt hög investeringsnivå, där kommunledningen sagt åt såväl kommunen själv som de tre kommunala bolagen ÖBO, Örebro Porten och Futurum fastigheter, att investera maximalt.

Det handlar förståss om bostäder, gator och skolor. Men det handlar också om vindkraft, om parkeringsplatser för lastbilar, om landningsbanor och lager, om idrottsanläggningar. Ändå är inte 150-miljonersanläggningen i Vivalla med. Och inte heller några investeringar i det Västerbolag som enligt de socialdemokratiska dogmerna ska lösa segregationen... (Det räcker med att kolla hur det gått i Södertälje, den stad där de hämtat sin inspiration.)

Och det är här den ekonomiska okunskapen hos de ledande politikerna blir övertydlig. De inser vare sig att det krävs starka resultat för att kunna investera mycket, eller att investeringarna får följdverkningar på driftbudgeten.

När vi styrde hamnade Sverige i en av de djupaste internationella kriserna någonsin. Då valde vi att öka investeringarna. Men vi gjorde det med insikten om att det var de goda resultaten som bar investeringarna. Nu investerar man för att man tycker att det är kul...

När vi styrde hade vi många möten kring hur investeringarna påverkade driften. Ingen investering fick ske om vi inte först kunde säkra välfärdens verksamheter. Idag verkar det som om man tror att det inte hör ihop. När man väl investerar, menar Lena Baastad & Co, så har man använt pengarna och då behöver man inte bekymra sig om framtiden.

Men det är just dessa bekymmer som är det viktigaste för en kommunstyrelseordförande. Några frågor man bör ställa sig är:
Har vi råd med räntor och amorteringar idag? Och om räntan om tre år är dubbelt så hög som idag?
Hur stor låneskuld är det rimligt att kommunen har? Noll (som när vi lämnade över) eller en miljard (som risken är 2014)? Och hur mycket är det rimligt att de kommunala bolagen lånar?
Hur påverkar de ökade driftkostnaderna för investeringarna kommunens övriga verksamheter?
Är det rimligt att gömma kostnader i kommunala bolag eller bättre att ta fram dem så att alla kan granska och jämföra?

Men sådant struntar majoriteten i. Deras perspektiv verkar inte sträcka sig längre än till den andra söndagen i september 2014. Deras uppdrag är inte att leda Örebro kommun, utan att skapa en bild av en majoritet som styr.

Och det får till följd att Lena Baastad blir den KSO som återupptar den låneverksamhet som hennes företrädare Mats Sjöström tidigare hanterade. 1995 löste han den kris hans eget parti, socialdemokraterna, skapat genom att sälja Örebro Energi. 2015 finns en risk att Lena Baastad fört Örebro in i samma ekonomiska moras. Men då finns inte längre något Örebro Energi att sälja.

Det borde kännas ganska märkligt. Men Lena Baastads hopp står till moderaten Anders Borg. Det är bara om Alliansregeringen lyckas i sitt uppdrag att öka tillväxten och höja antalet arbetade timmar, som Örebros ekonomi kan klara sig. Det är bara om Borg ordnar så att skattetillväxten blir högre än beräknat som Örebros välfärd kan värnas.

När vi styrde i koalitionen hade vi som mål att bygga Örebro så starkt att vi själva kunde välja vår framtid: väfärdsmässigt som ekonomiskt. Nu vilar åter Örebros framtid i andras händer. Baastad kommer att få gå med mössan i hand till staten, till bankerna och till långivarna. Hon borde lyssnat mer till sin forna partiledare Göran Persson:

"Den som är satt i skuld är inte fri!"

Likhet inför politiken

Idag har Lena Baastad och Björn Sundin beslutat att stödja KIF Örebro med ytterligare 1,3 miljoner kronor. Det var ganska tydligt att det inte fanns någon tydlig gemensam hållning från de tre styrande. Men som vanligt kör Baastad och Sundin över de små stödpartierna utan att blinka. Ibland blir det bara övertydligt.

Det finns rätt många sossar som uttrycker en ilska över beslutet. Det verkar vara en rätt rejäl spricka i både partiet och mellan partiledningen och de (tidigare) väljarna. De allra flesta tycker att det är fel prioritering att ge mer pengar till ett elitfotbollslag, medan samma sossar sparar 18 miljoner på förskolebarnen och eleverna i skolan, minskar bemanningen inom äldreomsorgen och blundar för uppenbara missförhållanden inom socialtjänsten.

Men även om man minskar fokus till idrotten finns det rätt stora skäl att vara irriterad över Baastad och Sundins tilltag. Det finns ett antal huvudskäl:

1) Rätt vänner gäller! Det är bara den som känner Sundin, Baastad och deras närmaste som får stöd. KIF Örebro har rätt ingång. På en vecka har Sundin och Baastad trollat fram miljoner. Men damhandbollen har inte samma ingång. De fick dra sig ur serien när pengarna inte räckte. ECO Örebro basket får minskade bidrag, tillåts inte spela i det nya idrottshuset (som är en förutsättning för att få ekonomin i balans) och får inte ens kontakt med Baastad och Sundin. På samma sätt är det med innebandyn och flera andra sporter.

Den som kan sin historia ser ett mönster. Före valet 2006 var det samma sak. Bara den med rätt ingångar till rätt politiker och tjänstemän fick framgång. Vi ändrade på det förra mandatperioden. Skapade tydliga regler. Lät info-avdelningen ta hand om marknadsföringen. Under hela perioden 2007-2010 krävde då Sundin, Baastad och Karlsson att Örebro Volley skulle få mer pengar. Varför? Det fanns inga reella skäl. Men efter valet 2010 kom tränaren Jonas Håård ut som socialdemokratisk politiker. Rätt ingångar... Rätt kontakter...

2) Kommunakuten har öppnat, eller? KIF Örebro fick 1.000.000:- kronor med skarpa krav så sent som för ett år sedan. Men inget av det som kommunen då krävde har uppfyllts. Snarare tvärs om. Läget är än sämre nu. Och KIF har antingen så dålig koll på ekonomin, eller spelar ett spel där kommunen ställs mot väggen, att man inte kan berätta att man är på väg mot konkurs förrän några dagar före konkursansökan ska skickas in.

Då öppnar Sundin och Baastad plånboken. Vad innebär det?

Förr var vi överens om att vi kunde acceptera att stötta en elitförening en gång, om ekonomin brakade. Men sedan var det upp till föreningen att reda upp sin situation. Hockeyn gjorde den resan, misslyckades. Och återuppstod. ÖSKs herrar gjorde den resan, rensade upp i föreningen, bolagiserade och kom tillbaka.

Men nu gäller andra regler. Om din förening vill spela i eliten men inte har ekonomiska förutsättningar är det bara att ringa Baastad och Sundin. Och inte bara en gång. Du har rätt att missköta dig, strunta i kommunens krav, och ändå komma tillbaka och få mer. Eller gäller olika regler för olika föreningar i socialdemokraternas (och kristdemokraternas och centerns) Örebro?

Hur många miljoner är Baastad beredd att ta från eleverna för att stötta sviktande elitföreningar? Hur många miljoner är Sundin beredd att ta från de gamla för att fylla i elitens oändliga behov?

3) Hur länge räcker pengarna? KIF Örebro får nu ytterligare 1,3 miljoner för att klara året. Sossarna kräver som motprestation att man ska dra in de pengarna i sponsorstöd nästa år. Dessutom kräver man att KIF stärker marknadsavdelningen och ekonomiavdelningen i föreningen. Ytterligare kostnader alltså. Det sannolika är att KIF ska flerdubbla sponsringsintäkterna för att klara säsongen 2013. Är det rimligt?

Enligt en obekräftad uppgift så menar SvFF att det krävs en budget på runt 10 mkr för att klara ett damallsvenskt spel. KIF Örebro ligger på halva den summan. Visst kan man göra en budget som omsätter 10 mkr för nästa år, men hur sannolikt är det att bokslutet blir i enlighet med budget? Och hur stor sannolikhet är det att KIF även nästa år kommer med en ansökan om mer pengar från kommunen?

Jag överlåter funderingarna till dig, läsare, men jag har min egen uppfattning klar.

---

För mig och Folkpartiet är idrotten en av de viktigaste delarna i skapandet av den goda staden. Idrotten är oöverträffad som skapare av goda fritidsvillkor, kan fostra i demokrati, etiska och moraliska överväganden och ge mervärde från barndom till ålderdom.

Därför lade vi ett helt annat förslag idag, i linje med det arbete som vi inledde förra perioden och som Baastad och Sundin nu lagt i malpåse. Tydliga regler. Likhet inför kommunen. Struktur på hur vi vill marknadsföras, av vilka vi vill marknadsföras, hur vi ska uppfattas lokalt och nationellt. En tydlig avgränsad budget. Bättre villkor för eliten som spelar i Idrottshuset genom att namnrättigheten även där säljs.

Om de reglerna följs finns inget utrymme för mer stöd till KIF Örebro. Man behöver inte ens väga elevernas rätt till skolböcker, eller de gamlas rätt till nattsjuksköterskor mot KIF. Det räcker med att väga idrottslag mot idrottslag, eller än mer begränsat, en damelitförening mot en annan. Det som Baastad och Sundin nu gör skadar hela Örebros idrottsrörelse, all elitverksamhet.

Det finns, som jag ser det, endast en liten öppning för KIF. Jag vet att det förekommit diskussioner mellan KIF och ÖSK om en närmare samverkan. Om att KIF helt enkelt skulle bli ÖSK damelit. Om ÖSK och KIF skulle komma överens om en sådan lösning är det sannolikt att det gemensamma marknadsföringsvärdet för Örebro kommun skulle vara större än för ÖSK respektive KIF var för sig. Om föreningarna dessutom kunde komma överens om att samverka kring administration, marknadsföring med mera, finns möjligtvis en öppning för en mer långsiktig lösning kring damelitfotbollen i Örebro.

Därför vill vi se om den möjligheten finns. Fråga såväl ÖSK som KIF om det är en framkomlig väg. Tillsammans med föreningarna se vilka möjligheter det ger för såväl dem som för kommunen.

Men om den vägen är stängd, är det bättre för alla, såväl för KIF som för Örebros andra elitföreningar som för damelitfotbollen nationellt, att låta damelitfotbollen i Örebro starta om. Ekonomisk doping är inte bra, framförallt inte där kommunen, skattebetalarna, skolbarnen och de gamla, står för fiolerna.

Vill du läsa hela förslaget och kanske se på presskonferensen? Titta här.

Vill du se vad media skriver och visar? NA1, NA2, NA3, SR1, SR2, SVT1, SVT2, TV4

Baastad fortsätter slösa

Idag presenterade socialdemokraterna sin investeringsbudget. Man kan säga mycket om den. Som:
Att Björn Sundin (s), ansvarig för de hårda frågorna tar hem storkovan igen. Han behövde inte spara så mycket som äldreomsorgen, förskolan och skolan behövde i sossarnas budget. Och nu får han sätta sprätt på 60 - 65 % av kommunens investeringsbudget. Skola och förskola får nöja sig med 11%. Äldreomsorgen likaså...




Att den nuvarande kommunledningen satsar på asfalt och betong istället för på barn, unga och gamla i behov av kommunal service blir allt tydligare. Gymnasieskolan borde, enligt Thomas Esbjörnsson, spara 50 - 55 miljoner nästa år. Det betyder, om man klarar av att lägga ner några skolor, ändå att mer än 100 lärartjänster hotas. Men det finns nästan obegränsade resurser till att investera.

Titta på nästa graf, som kommunens ekonomikontor gjort. Den visar investeringarna under en sjuårsperiod. 2012 kommer att gå till historien som det år då det investerades mest. Kanske blir 2013 värre, eftersom det inte finns någon uppgift om Örebro Portens investeringsvolymer detta år.



Sen kan man jämföra investeringsvolymerna med årets resultat för åren 2006 - 2010:

Fem år i sammandrag	2006	2007	2008	2009	2010
Resultat före extraordinära poster, mnkr	294	268	97	396	234

Det är en rätt intressant läsning. För den som är lite ekonomiskt intresserad, vilket knappast Lena Baastad eller någon annan i kommunledningen verkar vara, är det en självklarhet att resultaträkningen och investeringsvolymerna hänger ihop. Ett gott resultat klarar av att hantera de ökade kraven på avskrivningar som ökade investeringar innebär. Ett gott resultat klarar av att hantera ökade kostnader för drift, räntor, underhåll och allt annat en investering innebär.

Under åren 2005 - 2010 var resultaten goda. Mats Sjöström (s) insåg till slut att man inte kunde leda en kommun som om ekonomin var oviktig. Efter ett antal svaga år mellan 1995 och 2003, blev det uppenbart även för honom och den dåvarande socialdemokratiska kommunledningen att de var tvungna att göra något. Deras hemmasnickrade kris innebar att kommunen hade en obalans mellan intäkter och utgifter på mer än 300 miljoner kronor per år. Örebro var i princip moget för statlig tvångsförvaltning. Åren 2003 och 2004 blev det därför kraftiga besparingar. Flera hundra personer fick avsluta sina anställningar hos kommunen. Investeringar lades på is. Underhåll eftersattes. Det var anställningsstopp och inköpsstopp. Vi i den dåvarande oppositionen ställde upp på dessa kraftiga besparingar, vilket gjorde att kommunen klarade av elddopet.

Men det var egentligen ett meningslöst elddop. Om Sjöström hade valt att leda kommunen på ett bättre sätt de tidigare åren, hade Örebro stått betydligt starkare, och besparingarna hade aldrig behövt genomföras.

När vi i Koalition Örebro tog över var min uppgift att se till så att ekonomin gick ihop sig. Och det gjorde den. De fyra åren 2006 - 2010 var goda år för Örebro kommun, trots en enorm internationell lågkonjunktur. Vi skapade överskott på närmare en miljard. Vi investerade rejält och vi satsade på välfärden. Under vår period fanns det år då exempelvis äldreomsorgen fick alla de resurser de frågade efter.

Resultatet, välfärden och investeringarna hänger ihop. När vi lämnade makten 2011 var kommunens låneskuld i princip noll. Men nu håller det mesta på att rasa.

2011, då Sveriges ekonomi fortfarande växer med rekordfart - drygt 4 %, administrerar Baastad & Co fram ett resultat för Örebro kommun som närmar sig noll. Hon började sin period med att låtsas som om det inte fanns någon internationell kris. Långt fram på hösten berättade hon i offentliga sammanhang att det inte fanns skäl till oro och att kommunens ekonomi var stark. Men när budgeten för 2012 skulle läggas blev sparbetingen tydliga. Och det var välfärden som fick stryka på foten. Äldreomsorgen skulle få spara upp emot 20 miljoner. Förskolan och skolan 30 miljoner. Och det var innan man ens hade insett att vallöftet om Rudbecksskolan (och löftet att inga andra skolor skulle beröras) kostade 50 miljoner. Så idag måste skolområdet sannolikt spara osannolika 70 - 80 miljoner!

Ändå så anser man sig ha råd att investera rekordartat. Titta igen på det andra diagrammet. 2012 anser sossarna att Örebro kommun har råd att investera mer än 600 miljoner kronor! Det är mer än något tidigare år, eftersom man måste räkna med Futurums investeringar, som tidigare låg inom Örebro Kommunfastigheter. Samtidigt närmar sig resultatet för 2011 noll. Det blir inga 70 miljoner i resultat, som ändå var för lågt. Kanske kan man komma upp till hälften. Oavsett vilket innebär det att möjligheterna att investera borde vara begränsade. Men det verkar inte kommunledningen förstå.

Vad innebär då detta? Just nu klarar kommunledningen sina investeringar tack vare de tidigare kommunledningarnas goda ekonomiska resultat. Man tar allt som finns kvar av de pengar som vi värnade om. Men snart är de slut. Så här skriver ekonomikontoret:


Det innebär att nästan en miljard kronor måste lånas av banker och finansinstitut. Det mesta lånas av bolagen, eftersom kommunen tar tillbaka de pengar som man lånade ut till bolagen under de goda åren. Men när 2012 är över är dessa pengar sannolikt slut. Så om man ska investera vidare 2013 så innebär det antingen att man måste göra ett jättebra resultat 2012 (men det har man inte budgeterat för utan snarare tvärsom) eller att kommunen måste låna. Och det är då det blir otäckt.

Om Lena Baastad leder in Örebro kommun igen på den gamla sossevägen, där ekonomin aldrig var prioriterad och där de trodde att det alltid skulle lösa sig, så är tiden fram till nya nödstopp, nya uppsägningar, nya panikåtgärder kort. Externa lån äter upp såväl resurser som välfärd i en alldeles för snabb takt. Är det den kommunledningen örebroarna verkligen vill ha?

Så här ser det ut, svart på vitt. Och om resultatet för kommunen inte blir 70 miljoner, vilket ekonomikontoret redan säger att det inte blir, närmar sig lånebehovet en miljard. Baastad & Co kom till det dukade bordet. Men efter ett drygt år kommer det knappt ens finnas rester kvar...



Man kan tycka vad man vill om hur Örebro utvecklades under min och Folkpartiets ledning. Men vi höll i alla fall ihop kommunen, värnade välfärden, investerade för framtiden och klarade av kommunens ekonomi i tider av oro. Det hade varit bra om alla partier orkat inse att välfärden byggs på en stabil ekonomisk grund. Nu är vi istället åter till den socialdemokratiska slösarpolitiken.

Media: Radio Örebro, NA, Tvärsnytt

Bloggar: Kent

Dålig timing, i avtalsrörelse och kommunekonomi

När fackföreningarna i går sade nej till medlarnas bud på 2,6 % löneökning för kommande 13-månadersperiod var det kanske ett av rekorden i dålig timing. Idag kan vi i alla möjliga media läsa om hur illa det är på väg med ekonomierna i Europa, hur (inte om) olika länder ska förbereda sig för eurons kollaps och hur detta påverkar Sverige.

Nordea räknar idag med en nolltillväxt i Sverige 2012, med ökande arbetslöshet och med en mycket långsam återhämtning de kommande åren. Frågan är om detta ännu är worst case-scenariet eller om det finns ytterligare bottnar under detta?

Den ekonomiska utvecklingen är ett bekymmer. Oavsett vad man tycker om hur vi idag räknar på tillväxtbegreppet (och där kan jag ha en del invändningar) så är tillväxten i sig en nyckel till såväl välstånd och välfärd, som social trygghet, fred och frihet. Det är enklare att fördela en växande kaka i fred och frihet, än en krympande. Det är enklare att arbeta med kvalitetsbegrepp inom välfärd om kakan växer.

Därför är fackens nej till medlarbuden svårförståeligt. Gör man helt andra analyser av världsutvecklingen? Finns det en speciell "fackligt ekonomisk utvecklingslära" som gör att löneökningar kan frikopplas från de övriga bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen?

Sverige har ett gyllene läge. Vi har en stabil ekonomi. Vi har ett näringsliv som ännu inte drabbats av de internationella konjunktursvängningarna i speciellt hög grad. Vi har enorma möjligheter att ta marknadsandelar om vi sköter våra kort rätt. Då handlar det om att vara ansvarsfull i lönebildningen. Här verkar nu facken ta en annan väg. Frågan är om det handlar om ekonomi, eller om politik. I radio Örebro säger en ombudsman så här:

– Förhandlingarna har gått väldigt trögt vad gäller nivån, vi vill ha 3,7 %. Det verkar som de bara vill dela ut bonusar till cheferna.

Oavsett om detta är sant eller inte, om bonusarna påverkar företagens resultat eller inte, så är det ett ansvarslöst sätt att resonera. Facken kan mycket väl ställa krav på att bonusprogrammen ska reformeras utifrån andra synvinklar än företagsledningens och ägarnas. Facken kan säkert också påtala att bonusar knappast har någon effekt på företagens välmående (vilket flera forskningsrapporter visat). Men det är inte speciellt ansvarsfullt att på grund av ett påstående som ovan kräva mer pengar om företagen är på väg in i en lågkonjunktur.

För mig som företrädare för den offentliga sektorn blir detta ytterligare bekymmersamt. Om de privata fackens syn på löneökningstakt också slår igenom i den offentliga sektorn, blir det dubbla bekymmer. Dels ska kommunerna hantera sämre intäktstakt som blir följden av lägre skatteintäktsökningar. Dels ska man hantera en ökad utgiftstakt som blir följden av ökad arbetslöshet. Till detta ska då också läggas högre löneökningstakt för de anställda. Sannolikheten för kraftiga neddragningar är uppenbar.

För Örebro kommuns del blir detta extra kännbart. Den nya majoriteten slösade med pengar som inte fanns redan 2011. Det har funnits dålig ekonomisk kontroll under året som gör att resultatet 2011 ser ut att landa nära noll. Budgeten för 2012 innehåller redan idag utgifter, eller minskade intäkter, som inte medräknats på tiotals miljoner kronor. Från en stark ekonomi med stabila framtidsutsikter 2010, har den socialdemokratiskt ledda koalitionen lett Örebro in i ett ekonomiskt moras på knappt ett år. Man kan tyvärr travestera det gamla citatet: Det tar en evighet att bygga en stabil ekonomi, men det tar ett ögonblick att rasera den.

Jag menar att vi inte längre kan ha en kommunledning som bara sitter på sin kammare utan att göra något. Vi kan inte ha en kommunstyrelseordförande som bär osynlighetsmantel. Det är dags för en bred samling kring hur vi ska hantera den ekonomiska kris som kommunledningen administrerat fram. Örebro kommun måste finna vägar där vi delar på såväl ansvar som befogenheter. Och det brådskar.

Media: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, SVD3, AB1, Expr1, Radio Örebro, SR, Svenskt Näringsliv, NA

Sälj Ånnaboda!

Ånnabodaanläggningen, eller Kilsbergen i Örebro AB som det kommunala bolaget egentligen heter, borde redan ha sålts. Under den förra mandatperioden förberedde vi allt som behövdes för en försäljning och avvaktade egentligen bara slutet på den internationella lågkonjunkturen. Då räknade vi nämligen med att kunna få ett godtagbart pris för anläggningen.

Men sedan valet i september 2010 har allt gått i stå. Skälet är självklart. Socialdemokraterna vill inte.

För oss i Folkpartiet har frågan varit glasklar hela tiden: En kommun ska inte driva konferensanläggningar, vare sig i helägda eller majoritetsägda bolag. En kommun ska inte syssla med illojal konkurrens. En kommun ska inte riskera skattebetalarnas pengar. En kommun ska inte ta pengar från skola och omsorg och lägga på bolag som den privata sektorn ska driva.

Men socialdemokraterna agerar tvärsom.

När Folkpartiet beskriver det som borde vara självklart - att kommunen inte ska äga och driva konferensanläggningar - väljer sossarna att försöka hitta en lösning där kommunen blir kvar som majoritetsägare men där man blandar in privata intressenter i bolaget. Det är en dålig konstruktion av flera skäl.

För det första måste omfattande investeringar till för att anläggningen ska bli driftsmässig. Tiotals hotellrum bör byggas för att det ska bli jämvikt mellan anläggningen i övrigt och boendedelen. Det kostar miljoner. Ska kommunen riska skattebetalarnas pengar på detta? Absolut inte säger Folkpartiet! Men sossarna säger ja...

När Folkpartiet pekar på att Ånnaboda redan idag är ett typexempel på illojal konkurrens, hukar sossarna. Dagens siffror visar på att anläggningen åter går med miljonförluster. Nu pekar det upp mot två miljoner i underskott. En privat ägare hade fått kasta in handduken och gjort konkurs. Men kommunen går in med pengar som annars skulle kunnat gå till skola och omsorg och räddar anläggningen igen. För det är inte första gången. Ånnabodas konferensanläggning har kostat örebroarna massor av miljoner genom åren.

När Folkpartiet pekar på att Ånnabodas konferensanläggning är ett riskprojekt och att kommunen riskerar skattebetalarnas pengar, verkar sossarna hålla för öronen. Istället för att minska kommunens inblandning vill de öka den. OK - de vill minska kommunens ägande från 100 % till kanske 51 %. Men eftersom det krävs mångmiljoninvesteringar så ökar risken för skattebetalarna i alla fall.

Och när vi i Folkpartiet pekar på det orimliga i att kommunen år efter år skjuter till extra pengar för att inte konferensbolaget ska gå i konkurs, säger istället sossarna att det är viktigt att värna spår och leder. Men det hänger ju inte ens ihop. Örebro kommun kan behålla ägandet av vartenda spår och varenda sommar- och vinterled, varenda badplats och varenda kommunägd hektar av marken kring anläggningen även i framtiden för att värna det rörliga friluftslivets intressen. Det skulle sannolikt gynna också en framtida privat ägare av anläggningen. Men på något sätt verkar sossarna tro att just konferensanläggningen är så viktig att de kan ta miljoner som annars skulle kunna gå till skola och omsorg och sätta i anläggningen.

Jag har varit i kontakt med flera företrädare för bolag som har visat intresse för att ta över anläggningen. Det finns planer för omfattande investeringar i ett område som kan bli än mer intressant som en nationell angelägenhet. Men det förutsätter att kommunen lämnar sina krav på ägarskap eller delägarskap. Det borde vara en självklarhet att vi ska göra det.

Idag går Radio Örebro ut med att kommunledningen sträcker ut en hand för breda och långsiktiga uppgörelser kring näringslivspolitiken. Hittills är det fyra partier som omfattas av denna "breda" överenskommelse. Folkpartiet har ännu inte sett någon utsträckt hand. Det kan man ha olika uppfattning kring. Om den kommer är vår avsikt att vara aktiva deltagare i ett arbete för en bättre näringslivspolitik.

Men jag är skeptisk till att vi ska lyckas. Det räcker med att se till olikheterna kring Ånnaboda. Socialdemokraternas syn på privat företagande är så olikt Folkpartiets att det är osannolikt att vi ska kunna finna breda lösningar på annat än sådana självklarheter som god kommunal service och infrastrukturinvesteringar.

För:

Vi är för valfrihet, de är emot.
Vi är för entreprenader, de är emot.
Vi är för utmaningsrätt, de är emot.
Vi är för en mindre monopolistisk bostadsmarknad, de är emot.
Vi är för att avskaffa illojal konkurrens, de är emot.
Vi är för att sälja bolag, de är emot.

Örebro behöver en mer liberal näringslivspolitik med politiker som har tilltro till företag och företagare. Örebro behöver en mer liberal kommun, som sätter gränser för kommunens agerande på den privata marknaden.
Örebro behöver en mer liberal kommun, där fokus för kommunpolitikerna ligger på förskola och skola, på omsorgen om de gamla och inte på att politiker ska få leka företagsledare.

Det arbetet kommer vi att driva både nu i opposition och inom kommande majoriteter.

Media: Radio Örebro1 och Radio Örebro2

Örebro kommun krisar!

Idag fick vi bokslutsprognos 2 föredragen på kommunstyrelsen. Det var ingen munter läsning. Ekonomin är sannerligen i gungning.

Resultatet ser ut att bli 60 miljoner kronor. Men räknar man bort tillfälliga intäkter så är man nere i 14 miljoner. Och sedan kommer ytterligare en post till, en ökning av pensionsskulden, med runt 25 miljoner kronor. Det innebär att det faktiska resultatet i år blir någonstans mellan +35 och -10 miljoner kronor.

Men ett nollresultat är väl bra? Svaret är ett rungande nej!

För att kommunen ska kunna investera i skolor och äldreboenden så måste vi ha ett överskott. Det är överskottet som gör att vi kan investera utan att låna. Och det är överskottet som gör att kommunen kan klara sämre tider utan att behöva spara och säga upp.

Men nu finns inget överskott. Kommunen använder 100,2% av skatteintäkterna och statsbidragen till löpande räkningar. Det innebär att kommunen använder finansnettot, d.v.s. räntor på olika pengar som vi hanterar, om det är på plus. Och om det inte finns något positivt finansnetto så får kommunen låna. Det är illa!

OK - pengar är väl en sak. Men man måste kolla verksamheterna också. Det är OK om det kostar pengar om verksamheterna går bra. Men tyvärr är det inte så heller. Av åtta mål som ska nås, klarar Örebro kommun bara av att uppfylla ett. Det är målet att inte ha för många helt tomma lokaler... Alla andra misslyckas kommunen med.

Den nya kommunledningen bär ett stort ansvar för detta. Verksamheternas mål är förvisso en långsiktig process. Men för alldeles för många verksamhetsmål har trenderna vänt nedåt, eller stannat upp, under 2011.

Men framförallt bär Lena Baastad & Co det totala ansvaret för ekonomin. Hon var delansvarig under det första halvåret, och helt ansvarig i princip från 1 juni. Det var under hennes ledning som den nya kommunledningen i juni försökte snabbrösta igenom en ogenomtänkt budget. Det var under hennes ledning som samma politiker i augusti struntade i alla varningssignaler som fanns och röstade igenom den budget som var fel redan i juni.

Nu ser vi följderna. Kommunens nämnder klarar inte av att hålla sina budgetar. Just nu ser det ut som underskottet blir 8 miljoner kronor. Sannolikt beror det till stor del på att Baastad & Co släppt på kraven på ekonomin. Och hela kommunens resultat är i en brant rutschkana mot underskott, kanske redan 2011, men 2012 ser mycket allvarligt ut.

I det läget borde det finnas en stark politisk ledning. Men den saknas. Lena Baastad vare sig syns eller finns i den lokala politiken. Dagens allvarliga kommunstyrelse

Politiskt ledarskap: Håll i!

Nu skakar den svenska tillväxten. Idag presenterar Svensk Näringsliv sina siffror för tillväxten 2012. De menar att Sverige nu befinner sig i ett läge där tillväxten närmar sig noll. Deras siffror är de mest pessimistiska hittills, med en beräknad tillväxttakt på 0,2% 2012 och 0,9% 2013. Arbetslösheten kommer inte att sjunka. Sannolikheten är större att den istället ökar.

Snart kommer SKLs (Sveriges Kommuner och Landsting) nästa prognos för skatteintäkterna de kommande tre åren. Den senaste, som kom den 18 augusti, hade en viss nedrevidering av siffrorna för 2012, men ingen nedrevidering för 2013 och 2014. Den kommande prognosen kommer att visa en betydligt sämre utveckling för kommunerna och landstingens inkomster. De flesta av oss som är politiskt och ekonomiskt engagerade var medvetna om denna utveckling. Sett i ett längre historiskt perspektiv har SKL nästan alltid en eftersläpning i sina prognoser. När det blir bättre, ligger SKL efter och bedömer att konjunkturerna får genomslag på sysselsättning och skattekraft senare. På samma sätt när konjunkturerna viker.

Det finns nu två frågor man borde ställa sig som lokal eller regional politiker. Den första är hur stor den revidering som nu kommer är och vilka snabba åtgärder man då måste igång med. Den andra är om detta är den sista nedrevideringen, eller om läget kommer att fortsätta att försämras.

Den bild jag har av utvecklingen är att den kommande revideringen kommer att bli rätt kraftig, men att den inte blir den sista. Kanske minskar ökningstakten av skatteunderlaget med ytterligare någon miljard 2012. Bedömningarna för 2013 och 2014 är betydligt svårare, men ska man lita på Svenskt Näringsliv så kommer det att handla om många miljarder. Sannolikt kommer dessutom ytterligare revideringar under hösten som tar bort ytterligare någon miljard från kommunsektorn.

Men det finns ytterligare ett par frågor som knackar också på den lokala politiska dörren. Hur går det för Grekland och övriga Sydeuropa? Och hur går det för USA?

Än vet vi inget av vad som händer med skuldkrisen i Grekland och de andra högt skuldsatta länderna med Italien i topp. En kollaps för Euro-samarbetet skulle innebära enorma problem för tillväxten och därmed också för svensk arbetsmarknad, för sysselsättningen och därmed för kommunernas intäkter. Och om USA går in i en recession stannar den ekonomi som fortfarande är världens motor.

I detta läge krävs politiskt ledarskap. Nationellt tar Alliansregeringen detta ledarskap på allvar. Höstbudgeten hade två budskap. Dels att vi håller igen. Vi ser till att Sveriges ekonomi är i balands. Dels att det finns utrymme att satsa om det blir ännu värre. Då har regeringen möjligheter att mer kortsiktigt öka köpkraften både hos enskilda medborgare och framförallt den offentliga sektorn genom riktade statsbidrag och skattesänkningar.

Men vad händer lokalt? Vad händer i Örebro län och i Örebro kommun?

Örebro Läns Landsting är i ett utsatt läge. Ekonomin är i kris, även om de styrande socialdemokraterna hävdar något annat. Allt talar för ett noll- eller minusresultat redan 2011. Samtidigt spelar de med enorma investeringar, investeringar som idag inte är finansierade. Denna mix kommer att skapa enorma besparingskrav. Tyvärr saknar landstinget ledning. De har en politisk styrning, men ingen politisk ledning. Socialdemokraterna är tillsammans med Vänsterpartiet totalt låsta i frågan om alternativa utförare. De saknar en politik för hur landstingets verksamheter skulle kunna effektiviseras genom förändrad politik och förändrad organisation. Allt ska se ut som idag, drivas som idag, och styras som i går. Pengar och budgetbalans är något som inte är en politisk kärnfråga för dem.

Och Örebro kommun följer efter. Den nuvarande styrningen hävdar fortfarande att de inte behöver förändra sin syn från i juni, då krisen ännu inte slagit till. De saknar insikt om behoven av att förändra inriktningen för de kommande åren. De satsar pengar som inte finns. De investerar enorma summor utan någon kontroll över vad det innebär för avskrivningar, finansnetto eller drift. Och de släpper på kontrollen över nämndernas ekonomi. Gymnasienämnden är det tydligaste exemplet.

Örebro kommun kommer att klara sin ekonomi för 2011. Men vad händer 2012 och åren framför? Tjänstemännen varnar, men hittills varnar de för döva öron. De styrande vill eller kan inte lyssna. De förstår inte ens de grundläggande ekonomiska parametrarna.

Nu behövs ett annat politiskt ledarskap. Ett ledarskap som lyssnar istället för ett som stänger dörrar. Ett ledarskap som låter många delta, istället för ett där en person bestämmer allt. Ett ledarskap som tar in omvärlden, analyserar och bedömer, istället för ett som tror att Örebro är världens centrum. Ett ledarskap som ser positivt på tillväxt, och ser såväl den privata som den civila sektorn som starka komplement och basen för den offentligt finansierade välfärden.

Vi i Folkpartiet kommer att hålla alla dörrar öppna för den breda dialog vi menar måste till. Och den måste till omedelbart. Världen väntar inte på vare sig Sverige eller Örebro. Den ekonomiska utvecklingen i världen tar inte hänsyn till vad politiker tycker sig vilja och ha råd med vare sig i Sverige eller Örebro. Nu krävs ett öppet, ärligt och lyssnande ledarskap från de styrande i Örebro. För örebroarnas skulle måste vi finna breda, skarpa och tydliga överenskommelser.

Media: DN1 och DN2.  SVD1 och SVD2. SR1 och SR2. DI

Ett parti som tar (s)ig rätt...

I går hade vi en diskussion i fullmäktige i Örebro om en fråga som aldrig borde kommit dit. Den borde avgjorts och städats av långt tidigare.

Bakgrunden är att socialdemokraterna vid upprepade tillfällen, vi känner till tre, använt sig av kommunala kuvert eller internposten, för att skicka valpropaganda till företagarna i Örebro, eller till skolledare och rektorer.

Vid varje fall som kommit till andra partiers kännedom har vi tagit upp frågan med socialdemokraternas gruppledare, Lena Baastad. Vid varje tillfälle har hon lovat att det inte ska ske igen och att de ska betala, eller har betalat, de kostnader och den skada som uppkommit för kommunen. Senast detta löfte gavs var i kommunfullmäktige i april, då Baastad lovade att de betalat allt.

Nu visar det sig att det inte finns någon grund för det löftet. Baastad har ingen koll på om de har betalt eller inte, de verkar inte ha några egna underlag för hur mycket de tagit från kommunen eller om just detta fakturerats. Det är illa. Men det är tyvärr inte hela den bekymmersamma verkligheten.

Socialdemokraterna verkar ha en uppfattning om att de "äger" kommunen och kommunens resurser. Oavsett om de är i majoritet eller opposition så är de kommunen. Vid vissa fall blir det övertydligt. Frågan om kuvert är en sådan liten, men tydlig, värdemätare.

Första gången vi krävde att socialdemokraterna skulle sluta att ta kommunens kuvert för att använda dem för sin valpropaganda, blev svaret dels att de skulle sluta göra det, dels att de krävde egna kuvert som stämplades "oppositionskansliet". Men det är en omöjlighet.

Kommunen är en helhet. Det innebär en del saker. Majoriteten styr. De styr tjänstemännen och organisationen. De uttalar sig för kommunen och de har ansvaret för kommunen. Oppositionens roll är att utifrån sina partiståndpunkter komma med alternativa förslag, kritisera och utkräva ansvar.

Men kommunen kan aldrig i förhållande till tredje man, en örebroare, ett företag, en organisation, en myndighet, vara delad. När ett beslut är fattat är det majoriteten som fattade beslutet som för kommunens talan. Det kan aldrig vara så att majoriteten ena dagen skickar ett brev från kommunen och säger: "Nej - du får inte bygglov här." och oppositionen nästa dag skickar ett brev från samma kommun där de säger: "Vi vill att du ska få bygga här." För den som får breven blir det obegripligt.

Men det är just detta socialdemokraterna gjort. Till företagare i Örebro har de skickat propaganda där de säger att det kommunen gör är fel och att de har en annan (och bättre) politik. Det går fortfarande att hitta brevet på deras hemsida här om du söker på "företagarbrev Örebro". Och det är den rätten de menar sig ha. Det räcker med att läsa Björn Sundins blogg så går budskapet fram. Socialdemokraterna kräver rättigheter som ingen annan någonsin haft. Och han förringar de fel som de begått, det sannolikt brottsliga förfarandet som han och Lena Baastad bär ansvaret för. Det är inte bara illa. Det är så allvarligt att såväl Baastad som Sundin borde fundera över sin politiska framtid. Vi har nu ett lokalt parti som leds av personer som medvetet eller omedvetet för alla örebroare bakom ljuset, ledare som förringar sina egna fel och istället smutskastar motståndaren, ledare som inte verkar vilja ta till sig och rätta sina fel... I vilket annat sammanhang skulle detta accepteras? I vilket annat land skulle en sådan blogg som Sundins få stå opåtalad av en fri media med uppdrag att granska makthavare?

Örebro kommun har en tydlig policy om hur vi ska förfara med anställda som vi tror begått ett brott. Det handlar om polisanmälan. Därför måste kommunstyrelsen nu fatta beslut om att samma regler ska gälla alla. Vid nästa kommunstyrelsesammanträde kommer därför jag att begära att så sker. Först då kan vi få reda på om Lena Baastad och Björn Sundins agerande varit brottsligt, eller om de bara agerat omoraliskt och olämpligt.

Media: NA, ledarbloggen

600 förtroendevalda

Har suttit större delen av dagen på Örebro kommunfullmäktige. Där vi 65 direktvalda förtroendevalda samlas en gång i månaden för att förhoppningsvis fatta kloka beslut. Församlingen där även olika meningar ska blottas. För politik handlar både om att vara överens och att visa på skillnader.

Idag fanns det flera ärenden där det visades upp stora skillnader mellan blocken. Det ena, det som är så svårt att namnge (konservativt röda? maktalliansen? blanda och ge?), ville inte vara försiktig med kommunens utgifter, ville inte att kommunen skulle ha kontroll över stadstrafiken och ville inte berätta om hur kostnaderna för Rudbecksskolan skulle betalas. Här fanns stora och tydliga skillnader.

Men i en fråga var vi i princip överens, även om skillnaderna här kanske är ännu större.

Idag valdes representanter till över 600 platser i olika styrelser och nämnder. Det är en enormt hög siffra. Ingen annan jämförbar kommun kommer ens i närheten av dessa siffror. Det enda skälet som förespråkarna har för denna mängd är att många är bra. De menar att det skulle vara bra för demokratin.

Jag och Folkpartiet i Örebro har en helt annan syn. Det finns inget som talar för att fler politiker skulle öka vare sig demokratin i kommunen eller partiernas rekryteringsmöjligheter. Det finns inget heller som pekar på att fler politiker skulle innebära ett större engagemang från övriga kommunmedborgare. Valdeltagandet är inte högre i Örebro än i övriga Sverige. Partiernas medlemstal inte större. Besluten fattas knappast av fler, även om fler sitter i nämnder.

Jag har skrivit det förr och kan göra det igen. I de flesta av Örebros nämnder sker mycket litet beslutsfattande. Många nämnder har knappast några strategiska beslut alls att fatta under året. Alldeles för många nämndpolitiker tröttnar, väljer att inte gå på mötena och är knappast aktiva på sammanträdena.

Men det finns fler problem med denna gigantiska politiska överbyggnad. Det handlar både om demokrati och om styrning.

Demokrati: Fortfarande lever alldeles för många av politikerna i Örebro kvar i tron att Sverige ser ut som 1968. Då sossarna alltid skulle styra. Då politiker visste bäst vad du ville och skulle. Då kollektivet var norm och valfriheten noll. Då Sverige kunde vara en "god" ö i en "ond" värld.

Nu är som tur är sossarnas makttid över och Sverige ett mer demokratiskt land. Politiken har retirerat och ökad individens möjligheter och skapat valfrihet på område efter område. Och Sverige är den del av EU där beslut också fattas.

Den lokala politiken kläms både nedifrån, när medborgarna får mer att säga till om själva, och ovanifrån, då såväl stat som EU skapar regelsystem som minskar det lokala självbestämmandet. Att detta inte skulle påverka det lokala demokratiska systemet är en märkligt konservativ ståndpunkt. När örebroarna nu får bestämma mer själva, bestämmer vi politiker mindre, och det är bra. Men det måste märkas också på antalet politiker.

Det är dessutom sannolikt dåligt för partierna och demokratin när partiernas arbete mer går ut på att fylla ett stort antal poster i nämnder och styrelser, istället för att vara ute och propagera och kampanja och samtala och diskutera med örebroarna.

Styrning: När man, som i Örebro, har minst fyra olika styrningsnivåer i politiken, och ännu fler inom tjänstemannaorganisationen, blir all styrning seg och komplicerad. Det finns alltid möjligheter att försöka få beslut som någon ogillar omprövade. Det finns alltid risk att beslut blir försenade. Och det finns alltid risk att en "stark" ledare då tar över och kör sitt eget race. Vi ser det redan idag i den nya kommunledningen, när de demokratiska, långsamma processerna åsidosätts eller ifrågasätts eller förbigås.

För oss i Folkpartiet handlar detta både om demokrati och om resurser. Vi tror att demokratin i Örebro skulle må bättre om vi hade färre nämnder, styrelser och politiker och mer valfrihet och tydlighet. Vi tror att örebroarna skulle tycka att en mindre politisk överbyggnad skulle vara bättre ur ett demokratiskt perspektiv. Och vi är säkra på att vi skulle kunna spara massor av pengar som vi kunde använda till annat.

Jag har drivit denna fråga ända sedan 2002. Länge i ensamhet, när alla övriga partier valt den andra linjen. Nu har moderaterna ändrat sig. Kanske är fler på väg. Jag kommer, tillsammans med min förtroendemannagrupp, att fortsätta att driva denna fråga.

Hellre starkare partier och färre nämnder.
Hellre bättre resurser till färre politiker.
Hellre mer pengar till skolan och äldreomsorgen och mindre till nämnder, nämndförvaltningar och en stor administration.

Dubbelfel, Lena Baastad!

Läser NA på kvällen. Annars är det mest snor och elände. Har knappt orkat upp ur sängen. Vet inte när jag hade en augustiförkylning senast...

Inte gör mig läsningen av NA mindre sjuk. Ser de två starka kvinnorna i länet uttala sig om Sveriges Kommuners och Landstings senaste skatteprognos. Och det är inte bra.

Marie-Louise Forssberg-Fransson, landstingsstyrelsens ordförande, menar att man har ett bekymmersamt läge men att man räknat med en budget i balans. Det hon inte säger är att "budget i balans" för sossarna i landstinget är ett resultat nära noll. Men landstinget borde göra ett resultat på minst 140 miljoner. Framförallt om man ska ha råd med de enorma investeringar man nu flaggar för.

M-L F-F har i alla fall en syn som säger att det är bekymmersamt. Men hennes kollega i kommunen, Lena Baastad, ser inga bekymmer. Det finns inga skäl att spara. Allt kommer att ordna sig. På nåt sätt menar hon att det är pengar man ändå haft, och att man i så fall ska se över resultatnivån.

Så talar bara en Slösa, en som inte har koll, en som vandrar mot underskott. Hon gör ett dubbelfel. Hon har inte koll på de ekonomiska grundfundamenta som hon borde. Och hon ger ett carte blanche för fortsatt kostnadsökning i kommunen!

Sanningen är sannolikt den att Örebro redan idag har problem med balansen i ekonomin. Ser man till resultatrapport ett, som vi fick i maj, så ökar kostnaderna för snabbt i nämnderna. Det är sannolikt en följd av en slapp hantering av de ekonomiska kraven under våren. Efter den nya majoritetens budget i juni, då nämnderna och förvaltningarna fick veta att det fanns massor av pengar att hämta, är sannolikheten hög för att denna utveckling stärkts.

Till detta kommer en vikande aktiemarknad. Även här ser vi en resultatpåverkan som kan komma att innebära att även kommunens resultat snabbt går ner mot noll. Det är illa.

Och det värsta är att ingen i kommunledningen verkar bry sig. Det räcker med att titta på investeringsbudgeten. I år är den rekordhög. Över 700 miljoner. Räknar man bort överförda pengar så är det ändå 550 miljoner som ska plöjas ner i olika investeringar. Om man fortsätter att räkna bort sånt som den nya ishallen på Trängen och Tegelbruket, hamnar man trots det på nästan 350 miljoner kronor, 100 miljoner mer än vad kommunen brukar klara av.

För att klara sådana investeringsvolymer behöver man ett gott resultat. Dels för att klara avskrivningarna. Dels för att slippa låna.

Jag undrar om Lena Baastad överhuvudtaget inser det. Eller struntar hon och hennes närmaste i det? Oavsett vilket är det illavarslande.

Örebro har gått från usel ekonomi till sunda finanser. Det började under Mats Sjöströms tid. Jag fortsatte det arbetet. Nu verkar det som om den nuvarande kommunledningen hellre ser pengarna rinna genom fingrarna än tar skattebetalarnas intressen som sina.

Den tilläggsbudget vi ska ta på kommunfullmäktige den 31 augusti borde andas försiktighet och eftertänksamhet. Istället gasar Baastad och Sundin på för fullt. Sannolikheten för att det kommer att sluta i underskott och välfärdskaos är uppenbar. Blir Örebro åter ett svenskt Grekland?

Media: NA ledare, DN,