ÖSK och framtiden

Allsvenskan 2019 är slut. Djurgården vann alltså, men de två spelskickligaste lagen kom tvåa och trea. Jag har sällan sett skillnaden i klass mellan lag vara så stor som när MFF spelade ut ÖSK på Behrn Arena, eller när Bajen gjorde detsamma på Tele2. När man kollar på de riktigt stora internationella lagen är klassen ytterligare någon nivå upp, men tempot, passningsskickligheten, blicken - allt helt enkelt - blir så mycket högre att det är som ett annat spel. Men när ÖSK möter Malmö så syns skillnaderna. Passningar som MFF lägger på yta rinner ut över sidlinjen för ÖSK. När MFF kör kortpassning med ett tillslag klarar de också av rörelse mellan passen. När ÖSK försöker detsamma står spelarna stilla. När MFF pressar gör de det som lag, något som ÖSK bara klarar ibland. Och när MFF använder hela planen, på bredden och djupet, rullar ÖSK runt via halva laget för att komma från vänster till höger yttermittfällt.

Jag inser att jag, trots mitt nörderi, knappast är något ämne för större expert inom fotbollen. Och detta inlägg är inte tänkt som ett betygsättande av spelare. Men jag måste hålla med de många riktiga experter som menar att Allsvenskan numera består av tre delar: En storstadstopp (kanske inklusive Peking), en meningslös mitt och ett nedflyttningsgäng. ÖSKs plats i hackordningen är att hamna högst av de i mitten. Resten kan man bara drömma om.

Så vad ska ÖSK göra? Målsättningen med att vinna guld, spela i Europa och vara bäst av alla på plan måste överges. Kanske, som Alexander Axén säger i intervjun med Nerikes Allehanda, kan man något år komma högre i cupen, så länge den inte blir de sämsta av de bästas biljett till Europa...

Det är bara att acceptera: ÖSK kommer inte att fylla läktarna genom att vara med i toppen av Allsvenskan ständigt och jämt.

Så - det är bara att lägga sig ner och dö då?

Eller...

Jag tror faktiskt på motsatsen. Men då måste styrelsen, föreningen och bolaget börja agera utifrån en helt annan spelplan än den man gjort hittills. Man måste agera, istället för att reagera. Man måste tänka långsiktigt, istället för att titta på nästa säsong och de värvningar man kanske har råd med.

Låt mig peka på några förslag som jag tycker att vi borde jobba för:

ÖSK ska spela för fulla läktare, oavsett sportsliga resultat!
Lär av Bajen. Först kom publiken, sedan kom resultaten. Att vara Bajare är inte bara att gilla fotboll. Det är något mer. En livsstil, en gemenskap, en familj.

Vad är ÖSK? Knappast en familj i alla fall. Men även om vi inte är en familj, borde vi kunna vara en förening med hemkänsla - i vart fall på hemmamatcherna. Man går på matchen för att träffa kompisar, nya och gamla, ta en öl före och drömma om vinst och en till efter för att släppa förlusten. Man snackar lite i pausen när man tar en kaffe eller burgare. Kollar in vilka gamla och nya som finns där och om man saknar någon. Man glädjer sig åt Kubanerna som kör järnet, trots att de fyrar av de där eländes bengalerna, bara för att deras ramsor och glädje är en del av matchupplevelsen. Man kanske stannar kvar en stund efteråt, snackar ner matchen med några vänner, sitter och glor. Man tar en lunch med ÖSK-vännerna nån gång då och då bara för att det är kul att ses och snacka fotboll, Örebro och livet.

Men hur når man dit? Nu kommer de konkretare förslagen:

1) Fotboll är inte /bara/ sport - det är en upplevelse.
Att gå på Behrn Arena ska alltid, alltid, vara en upplevelse oavsett hur matchen går, om man är fotbollsnörd eller tvingats med av sambon eller barnbarnet. Det ska vara välkomnande att komma dit, det ska vara bra sittplatser och genuina ståplatser. Det ska vara ombonat. Man ska alltid, alltid, kunna få bra kaffe, gott fikabröd likaväl som en snabb kokt med bröd eller en Delicatomazarin. Ju tristare motstånd - tänk Mjällby - desto viktigare är det med det runt omkring.

Det finns några som fattat det. Erik Wärlegårds GFÖ-tankar är en bit på väg. Men det är första steget. Det krävs fler.

2) Man ska kunna sitta med såna man trivs med.
Om man står på Västra Stå vet man att ju närmre mitten man kommer, desto högljuddare blir det. Det är klart. Likadant är det på mitten av Norra. Där sitter de tristare sponsorbesökarna, de som sällan ropar och mest applåderar när det är medvind. På Södra är det lite mer blandat. Och så har vi familjeläktaren förståss. Men det går att göra så mycket mer.

Varför bara en GFÖ-läktare? (Varför är vi inte fler förresten?) Tänk om det borde finnas en tjejläktare eftersom vi män fortfarande inte alltid kan bete oss, en läktare för riktigt gamla gubbar som vill ha det varmt om stjärten och kaffe vid platsen, en läktare för de sponsorer som också är genuina fotbollsnördar osv osv Det är bara fantasin som sätter gränser. Och när man hittat olika koncept så gäller det att fylla dem med något. Guldklubbens medlemmar sitter på en viss plats och får en latte och en wrap i pausen. Det finns en avdelning där man accepterar att folk hela tiden rör på sig, helt enkelt för att man hela tiden kan köpa fika, mat eller en öl under pågående match.

3) Det gäller att se det som finns omkring.
Visst är det så att man måste tänka på publiksnitt när man planerar omkringarrangemang som mat, fika osv. Men det finns en risk med att planera för dåliga matcher. En risk att det blir självförstärkande. Dålig motståndare betyder dålig match och dålig service. Det finns bara en sak som ÖSK kan påverka rakt av - servicen. Tänk om man tänkte tvärsom: Dålig motståndare betyder risk för trälig match - då måste kringarrangemangen vara det som drar! Bättre fika, snabbare service, annorlunda underhållning, ännu trevligare. Vi går på match inte bara för att se på fotboll. Vi går dit för allt det andra också.

4) Stolthet, hjärta och passion.
Tänk om vi ÖSK-are alltid kommer att kunna sjunga ramsan om våra icke-SM-guld. Om vi inte är bäst på fotboll - vad är vi bäst på då? Vad är själen i ÖSK?

Jag tror klubben gjorde en riktig miss när man blev degraderad av SvFF. Vi var rätt många som spottade på allt vad detta förljugna degraderande innebar. Men sedan då? Vad hände sedan? Borde vi inte tillsammans knutit näven, i vart fall i fickan, och gjort något annorlunda. Tänk om just bristen på guld och degraderandet är delar av den själen. ÖSK är kusinen från landet, underdogen, den som  blir nedslagen, MEN SOM ALLTID STÅR UPP IGEN! Och nu då - när MFF, Bajen och de andra storstadslagen omsätter hundratals miljoner och köper ihop stjärnor, så är ÖSK fortfarande underdogen, den som vägrar att acceptera rollen som slagpåse trots slagen, föreningen som alltid bär stoltheten och passionen med sig i hjärtat.

För att ÖSK ska kunna bli det man kan, måste man börja förändra det man har rådighet över, och det är i dagsläget mindre fotbollen som alltmer styrs av de stora pengarna, men allt mer den själ och det hjärta som finns i hängivna supporters och mer eller mindre fotbollsintresserad hemmapublik. Så jag tycker att styrelsen ska lägga mer fokus på stoltheten, hjärtat och passionen och lite mindre på att söka den där spelaren som ska ändra allt och göra ÖSK till det nya MFF...

5) Arenan är ÖSKs!
Idag är inte Behrn Arena ÖSKs. Det är kommunen som äger den. ÖSK är en nettobetalare till kommunen. Man får idag betydligt mindre i bidrag än vad man betalar i hyra. Framtiden kommer säkert att innebära mindre bidrag och högre kostnader. Det är orimligt.

ÖSK borde omedelbart inleda ett arbete med att bli ägare av arenan. Det första är väl att starta ett fastighetsbolag. När man gjort det kan man förhandla med kommunen om hur lite(!) man ska köpa arenan för. Lite - för att arenan är en förlustaffär för kommunen trots ÖSKs nettoinbetalningar. Kommunen får mindre förluster i framtiden. ÖSK får en arena. Sedan kan man börja utveckla den till den evenemangsarena den måste bli. I en framtid innebär det säkerligen en vädersäkrad arena. Fram tills dess kan den utvecklas för att bli en levande anläggning med service, handel, restauranger, sponsorkontor - allt som kan utveckla arenan till det ÖSK vill att den ska bli.

Men man måste starta idag.

6) Medlemskapet.
Idag finns det i princip ett medlemskap, som man betalar olika mycket för. Det borde ändras. Om man är guldmedlem ska det kosta - men man ska få service också. Varför är inte ÖSKs medlemsträffar den självklara träffpunkten för Örebros näringsliv förresten? Men för oss nördar måste det också finnas fler pluspunkter än en pin och möjligheten att gå på ett årsmöte (hur många har gjort det???). GFÖ-medlemskap kanske innebär att ÖSK faktiskt tar ansvar för att fixa den där månadslunchen på den självklara ÖSK-restaurangen, eller att gamla spelare är en del av upplevelsen på K. Familjemedlemskapet innebär faktiskt att barnen får en anpassad upplevelse, olika om man är fem eller tolv. Gubbmedlemskapet innebär att man får klippkortet till kaffet i pausen.

Kanske innebär det också att medlemskapet är en del av årskortskostnaden. Jag är medlem med årskort, och jag förnyar dem samtidigt. Varför inte som en prenumeration eller som en månadsavgift, bara att kryssa i rutan för att autogirot ska fortsätta... Det viktiga är att vi blir fler medlemmar som blir stabila på åskådarläktaren hemma, och ibland borta också.

7) Spelarna.
Jag gillar att det numera finns en betydligt bättre interaktion mellan spelare och framförallt Västra Stå efter vinster. Men ska klubben leva upp till Stolthet, hjärta och passion innebär det att spelarna, efter varje match, måste visa samma engagemang för de som stöttar från läktarna när de förlorat som när de vunnit. Jag fattar att en del är sådana vinnarskallar att det inte funkar, men då får man hitta på nåt annat. Publiken måste få något tillbaka för att man sjunger trots att spelet är skit.

Och om föreningens slogan är Stolthet, hjärta och passion, så ska det gälla spelet också. Lämna finliret till Bajen. Fixa spelare som likt elva Klas Ingesson plöjer konstgräset i en ständig jakt på motspelare, boll och mål.

Slutsats:

För att ÖSK ska kunna utvecklas måste man göra en synvända. Det handlar inte om att få publik för att man spelar bra och vinner guld. Det handlar om att få publik för att man spelar bra men aldrig vinner guld. Istället för att bygga framtiden på sådant som man inte kan påverka - som att guldet nästan alltid kommer att gå till det lag som har mest pengar på banken, måste man bygga på sånt man kan påverka - publiken, medlemmarna, upplevelsen, arenan...

ÖSK kan bli Sveriges intressantaste fotbollsklubb, Sveriges intressantaste fotbollslag. Men då gäller det att hitta sin själ. Och börja i rätt ände.

När rädslan att förlora tar över

Jag såg Ängelholm - ÖSK i fredags. En match som sade rätt mycket om framförallt ÖSK.

I 80 minuter spelade laget med en man mer. Det resulterade i första halvlek i ett snyggt spel och ett hyfsat övertag. Kalle Holmberg missade chanser på löpande band. Det kunde ha stått både 0-3 och 0-4 om inte om funnits...

I andra halvlek märktes knappt att ÖSK hade en man mer på banan. När man fick bollen gick det långsamt. Hellre en pass bakåt eller åt sidan, än en framåt. Väldigt lite rörelse från mittfältarna med boll. Knappt några genombrottsförsök. Ändå vaskade laget till sig några chanser som borde givit mål och avgjort matchen. Men det fungerade inte.

Och de sista 5 - 10 minuterna var ÖSK rejält illa ute. Ängelholm var vassare och borde haft fler chanser att både utjämna och avgöra. Men laget har inte de nödvändiga kvaliteterna. Trots detta kunde man kvittera. Som jag såg det var det åter en individuell miss. Samuel Wowoah hade inte någon koll på var han befann sig utifrån såväl med- som motspelare. Det var mer en mittbacksposition än en ytterbacksposition. Och det straffade sig, som så många gånger förr.

När jag satt där och tittade, tänkte jag på Falkenbergs senaste match. Mot Landskrona visade man upp ett helt annat spel än ÖSKs. Där fanns snabbheten. Där fanns genombrottsviljan. Där fanns en helt annan spelglädje och vilja än vad ÖSK visat upp de senaste matcherna. Och jag funderar på varför.

Är det så att favoritskapet och den fina våren nu slår tillbaka? Är det så att prestationsångesten gör spelarna rädda? Är det så att rädslan att förlora tar över viljan att vinna?

Jag kan inte tänka mig något annat. Det handlar om så många spelare som inte presterar. Och det handlar om ett lag som spelar under sin kompetensnivå.

När en mittfältare (både Saeid och Nilsson) hellre väljer att stanna upp, spela i sidled eller bakåt, trots att det finns en 30 meters-korridor framför dem, betyder det något. De har knappast blivit sämre spelare, men...

När Kalle Holmberg missar chans efter chans, friläge efter friläge, betyder det något. Han har knappast blivit en sämre spelare, men...

När varningarna duggar tätt, trots att laget har en man mer på banan, betyder det något. Ingen har blivit en sämre spelare i höst, men...

När laget faller ner och mot mitten, så mittfält och backar nästan krockar framför mål innanför straffområdet, betyder det något. Inte att de glömt hur man spelar, men...

Rädslan att förlora, att släppa in det där målet som man inte får, blir ett hinder som är större än motståndaren. Du gör dig själv dålig bara för att du inte vågar vara bra. Man gör sitt lag dåligt, bara för att ingen vågar göra bort sig och göra något utanför ramarna.

Som jag ser det handlar ÖSKs framtid nu mer om organisationstankar och management, än om fotbollsträning och skottövningar. Det handlar om att få 11 individualister att både våga fortsätta att vara individualister och att spela för laget. Det handlar om att få de 11 att acceptera att det är bättre att våga och misslyckas än att inte våga. Det handlar om att få de 11 att inse att det alltid är bättre att göra något, och få kritik för att man gör fel, än att sejfa och inte göra något alls.

För Falkenberg är säsongen redan över. De har vunnit mer än vad någon kunde tro när säsongen började. Varenda poäng de får med sig är ytterligare en glädje. De har redan lyckats. De kan helt enkelt inte misslyckas.

För ÖSK pågår säsongen till sista matchen. Ryggsäcken blir allt tyngre. Rädslan att förlora riskerar allt mer att gröpa ur glädjen att vinna. Risken att misslyckas blir en stängd dörr till chansen att lyckas.

Hur ska man vända? Kommer laget att klara av att hitta glädjen till morgondagens match mot Brage? Jag är osäker.

Som den politiker man är måste jag få dra en politisk parallell. Det finns många politiska partier som är i ÖSKs situation. Socialdemokraterna, som ser sitt röstetal och sitt inflytande sjunka år efter år. Moderaterna som omformade sig själva och Sverige men som verkar ha omformat klart. Kristdemokrater och Centerpartister som inte hittar en mening med sin existens. Och Folkpartiet som funderar över om liberalism handlar om något mer än privata moralfrågor.

I sin oro över att förlora, väljer rätt många partier och politiker att inte våga, inte sticka ut, inte utmana. Man kan ju misslyckas. Istället handlar det om att sejfa. Göra som de andra. Se ut som de andra. Spela i sidled.

Och istället för vågade och spännande kampanjer för den egna politiken, som ska lyfta partiet eftersom människor ser ett politiskt ledarskap, handlar så mycket istället om att förstöra för de andra. Negativa kampanjer ersätter positivt ledarskap.

Frågan är vad som händer när svensk politik får ett politikens Falkenberg? När det egna spelet, spelglädjen och framåtandan är det som gäller. När segrarna redan är vunna, och man därför inte kan förlora. När budskapet väcker människors intresse för partiets politik och inte bara är ett klagande på de andra partierna.

Jag hoppas att mitt parti, Folkpartiet, kunde ta den ledartröjan. Men risken är större att det istället blir ett opportunistiskt parti som har den "rätta" ledaren som säger de "rätta" sakerna i "rätt" tid. Vi har sett det i andra länder. Sverige är inte unikt.

Men så får det inte gå! I morgon mot Brage kommer ÖSK att göra en stormatch. Kalle Holmberg sätter 3 pannor. Nordin levererar smörpass på löpande band och Hagge sliter som bara han kan.

Och i valen 2014 gör Folkpartiet sitt bästa valresultat någonsin. Inte för att vi visat hur dåliga de andra är. Utan för att vi är så bra!

Media: NA1, NA2, NA3,

Lite ÖSK så här på kvällen

Hann med andra halvlek på Behrn Arena. Första tillbringades hemma med sjuk son och med hustrun på möte. Men när andra drog igång satt jag på plats.

Det var en intressant halvlek. Jag såg hela matchen mot Varberg på TV och blev rätt bekymrad. Det laget som spelade mot Varberg och vann, var inget lag för att vinna vare sig Superettan eller ta en enda poäng i Allsvenskan.

Den halvlek jag idag såg var något annat. ÖSK förlorade visserligen denna halvlek, matchen slutade oavgjort och de tre topplagen i Superettan ligger inom tre poäng. Men till skillnad från Varbergsmatchen var det ett helt annat lag som var på plan idag.

ÖSK borde kanske avgjort matchen i början av halvleken. Nordin Gerzic är en mycket bra fotbollspelare i den omgivning han nu befinner sig i. Det är spännande att se hur han täcker boll, hur han väljer att driva boll, eller passa med god adress, eller hitta öppnande crossbollar. Det är få fotbollspelare jag sett på Behrn Arena som har den överblick som Gerzic har. Emil Berger var på väg för ett par år sedan. Men just nu finns inga andra i ÖSK. Och inte i speciellt många andra lag heller.

Jag och många med mig trodde säkert att Falkenberg skulle falla igenom. Men det är ett bra lag. Enkelt spel. Tydliga roller och en målgörare som presterar. Hade Örebro haft en liknande hade matchen varit avgjord efter 10 minuter i andra... Men det är roligt att se ett lag som både klarar av en total defensiv i långa stunder, snabba omställningar och även har ett eget spel.

Jag hoppas verkligen att ÖSK går upp i Allsvenskan i år. De har alla möjligheter att göra det. Laget är sannolikt bättre än flera av bottenlagen i Allsvenskan. Men med åren har resultaten ändå blivit mindre viktiga för mig. Det mest spännande är att se hur spelare och tränare formeras efter de resurser man har. Och hur man klarar av att prestera, när det går bra och när man är pressad.

Idag hade ÖSK ett eget spel. Man gjorde många saker mycket bra. Det som saknades var det andra målet, men det var nära. Och ibland så darrade det bakåt när Falkenberg lyfte långt, eller när de kom på sin högerkant och satte press. Men så är fotbollen.

I kväll var det roligt att gå på fotboll. I kväll var det roligt att se ett spelande ÖSK. I kväll var det roligt att se spelare som ville, kunde och hela tiden försökte prestera. Det ger mersmak, oavsett resultat.

Media: NA, SR

Gamla fina ÖSK!

I går var jag på allsvensk fotboll på Behrn Arena. För i år. Och i vart fall för nästa. Det var naturligtvits roligt att se ÖSK vinna över GAIS med 4-0. Men jag tänkte i denna blogg inte fundera över spel, spelare och tränare. Istället tänkte jag fundera lite över ÖSK som fotbollsklubb och fotbollsförening.

För vem är ÖSK?

I går fanns 500 gaisare på plats på Behrn Arena. Min gode vän Jonas var en av dem. Klacken hade bestämt att de skulle vara klädda i svart och hålla igång hela matchen. Och det gjorde de. Hela tiden. Nästan bara med bra ramsor. Minns speciellt den om ”Lets pretend we score a goal” som fick hela klacken att lyfta. Det var värt all respekt. Efter matchen stod spelare och ledare kvar en lång stund framför klacken. Och som jag uppfattade var det inte några hårda ord som delades.

På andra sidan fanns ÖSK-klacken. Kanske 30 personer. Jag vet inte om de sjöng något under hela matchen eller om det var tyst hela tiden. Och på läktarna satt ytterligare ca 2000 örebroare. En unikt låg publiksiffra.

Varför är det så? Varför kan gasiarna få 500 pers att åka till Örebro för att se på ett unikt dåligt lag som redan är klara för superettan och inte vunnit sedan i våras? Som ger sitt lag stöd i en tung period? Och varför finns bara 30 ösk-are på plats?

En del kan säkert rikta kritik mot ÖSK-supportrarna. Jag tänker inte göra det. Jag vill istället rikta strålkastarljuset mot ÖSK som bolag och som förening.

ÖSK är värd all respekt för den resa man gjort sedan degraderingen 2004. Man har stärkt föreningen och bolaget och skapat en stark ekonomisk bas för sin verksamhet. Det har varit nödvändigt och är det fortfarande.

Men någon gång på vägen tappade man sin själ. För frågan är som ovan: För vem är ÖSK?

Som supporter känns det som om det någon gång har blivit sponsorerna som blivit det viktiga. Som om ekonomin har blivit överordnad. Men meningen med föreningen (eller bolaget) kan aldrig vara sponsorerna. Inte heller spelarna eller tränarna. Det är supportrarna som bygger föreningen. Utan supportrarna, ingen förening. Utan supportrarna, inget intresse för sponsorer. Utan supportrar, ingen ekonomi.

Tänk bara de sista två försäsongerna. Då alla kan bli svenska mästare. Då vi supportrar bedömer våra lag. Då intresset för säsongen grundläggs. Istället för att bygga intresset starkt på hemmaplan har ÖSK valt att åka bort. Knappt en hemmaträningsmatch. Inget intressebyggande. Och det har påverkat.

På samma sätt borde man bygga matcherna som en upplevelse. Det ska egentligen inte spela någon roll om ÖSK vinner eller förlorar (annat än för oss fanatiker). Du ska kunna gå till Behrn, titta på fotboll, äta gott, se på folk, göra allt möjligt annat och gå därifrån påfylld. Du ska uppleva en match där stämningen är hög, där klacken låter som om den tränat i decennier, där det inte finns några döda punkter från en halvtimme före match till en halvtimme efter. Du ska kunna sjunga med i ”you’ll never walk alone” fast på svenska, typ ”gamla fina ösk”, tills hjärtat blöder.

Så hur bygger vi upp en supporterkultur som gör att nästa gång (?) ÖSK åker ur allsvenskan det finns 5000 i klacken som stöttar laget på ett positivt sätt? Den frågan menar jag är den viktigaste för styrelsen i ÖSK idag. Om man inte lyckas bygga upp ett starkare intresse för laget så kommer inte sponsorerna tillbaka. Och om man lyckas kommer sponsorerna att finnas, även om man inte går upp till allsvenskan redan nästa år.

Jag gillar Björn Åqvist som leder styrelsen i ÖSK på ett gott sätt. Det finns många goda krafter i de båda ÖSK-styrelserna. Men det har saknats en supportertillväxtansvarig i styrelsen. Det måste valberedningen nu fundera över.

För oss som vill ÖSK väl gäller det nu att ge styrelse, spelare och organisationen kring laget det stöd de behöver. Fortsätt ert goda arbete. Men komplettera med de krafter som behövs för att göra ÖSK till Sveriges bästa supporterlag.

 Media: NA1, NA2, NA3, SR, SVT

Likhet inför politiken

Idag har Lena Baastad och Björn Sundin beslutat att stödja KIF Örebro med ytterligare 1,3 miljoner kronor. Det var ganska tydligt att det inte fanns någon tydlig gemensam hållning från de tre styrande. Men som vanligt kör Baastad och Sundin över de små stödpartierna utan att blinka. Ibland blir det bara övertydligt.

Det finns rätt många sossar som uttrycker en ilska över beslutet. Det verkar vara en rätt rejäl spricka i både partiet och mellan partiledningen och de (tidigare) väljarna. De allra flesta tycker att det är fel prioritering att ge mer pengar till ett elitfotbollslag, medan samma sossar sparar 18 miljoner på förskolebarnen och eleverna i skolan, minskar bemanningen inom äldreomsorgen och blundar för uppenbara missförhållanden inom socialtjänsten.

Men även om man minskar fokus till idrotten finns det rätt stora skäl att vara irriterad över Baastad och Sundins tilltag. Det finns ett antal huvudskäl:

1) Rätt vänner gäller! Det är bara den som känner Sundin, Baastad och deras närmaste som får stöd. KIF Örebro har rätt ingång. På en vecka har Sundin och Baastad trollat fram miljoner. Men damhandbollen har inte samma ingång. De fick dra sig ur serien när pengarna inte räckte. ECO Örebro basket får minskade bidrag, tillåts inte spela i det nya idrottshuset (som är en förutsättning för att få ekonomin i balans) och får inte ens kontakt med Baastad och Sundin. På samma sätt är det med innebandyn och flera andra sporter.

Den som kan sin historia ser ett mönster. Före valet 2006 var det samma sak. Bara den med rätt ingångar till rätt politiker och tjänstemän fick framgång. Vi ändrade på det förra mandatperioden. Skapade tydliga regler. Lät info-avdelningen ta hand om marknadsföringen. Under hela perioden 2007-2010 krävde då Sundin, Baastad och Karlsson att Örebro Volley skulle få mer pengar. Varför? Det fanns inga reella skäl. Men efter valet 2010 kom tränaren Jonas Håård ut som socialdemokratisk politiker. Rätt ingångar... Rätt kontakter...

2) Kommunakuten har öppnat, eller? KIF Örebro fick 1.000.000:- kronor med skarpa krav så sent som för ett år sedan. Men inget av det som kommunen då krävde har uppfyllts. Snarare tvärs om. Läget är än sämre nu. Och KIF har antingen så dålig koll på ekonomin, eller spelar ett spel där kommunen ställs mot väggen, att man inte kan berätta att man är på väg mot konkurs förrän några dagar före konkursansökan ska skickas in.

Då öppnar Sundin och Baastad plånboken. Vad innebär det?

Förr var vi överens om att vi kunde acceptera att stötta en elitförening en gång, om ekonomin brakade. Men sedan var det upp till föreningen att reda upp sin situation. Hockeyn gjorde den resan, misslyckades. Och återuppstod. ÖSKs herrar gjorde den resan, rensade upp i föreningen, bolagiserade och kom tillbaka.

Men nu gäller andra regler. Om din förening vill spela i eliten men inte har ekonomiska förutsättningar är det bara att ringa Baastad och Sundin. Och inte bara en gång. Du har rätt att missköta dig, strunta i kommunens krav, och ändå komma tillbaka och få mer. Eller gäller olika regler för olika föreningar i socialdemokraternas (och kristdemokraternas och centerns) Örebro?

Hur många miljoner är Baastad beredd att ta från eleverna för att stötta sviktande elitföreningar? Hur många miljoner är Sundin beredd att ta från de gamla för att fylla i elitens oändliga behov?

3) Hur länge räcker pengarna? KIF Örebro får nu ytterligare 1,3 miljoner för att klara året. Sossarna kräver som motprestation att man ska dra in de pengarna i sponsorstöd nästa år. Dessutom kräver man att KIF stärker marknadsavdelningen och ekonomiavdelningen i föreningen. Ytterligare kostnader alltså. Det sannolika är att KIF ska flerdubbla sponsringsintäkterna för att klara säsongen 2013. Är det rimligt?

Enligt en obekräftad uppgift så menar SvFF att det krävs en budget på runt 10 mkr för att klara ett damallsvenskt spel. KIF Örebro ligger på halva den summan. Visst kan man göra en budget som omsätter 10 mkr för nästa år, men hur sannolikt är det att bokslutet blir i enlighet med budget? Och hur stor sannolikhet är det att KIF även nästa år kommer med en ansökan om mer pengar från kommunen?

Jag överlåter funderingarna till dig, läsare, men jag har min egen uppfattning klar.

---

För mig och Folkpartiet är idrotten en av de viktigaste delarna i skapandet av den goda staden. Idrotten är oöverträffad som skapare av goda fritidsvillkor, kan fostra i demokrati, etiska och moraliska överväganden och ge mervärde från barndom till ålderdom.

Därför lade vi ett helt annat förslag idag, i linje med det arbete som vi inledde förra perioden och som Baastad och Sundin nu lagt i malpåse. Tydliga regler. Likhet inför kommunen. Struktur på hur vi vill marknadsföras, av vilka vi vill marknadsföras, hur vi ska uppfattas lokalt och nationellt. En tydlig avgränsad budget. Bättre villkor för eliten som spelar i Idrottshuset genom att namnrättigheten även där säljs.

Om de reglerna följs finns inget utrymme för mer stöd till KIF Örebro. Man behöver inte ens väga elevernas rätt till skolböcker, eller de gamlas rätt till nattsjuksköterskor mot KIF. Det räcker med att väga idrottslag mot idrottslag, eller än mer begränsat, en damelitförening mot en annan. Det som Baastad och Sundin nu gör skadar hela Örebros idrottsrörelse, all elitverksamhet.

Det finns, som jag ser det, endast en liten öppning för KIF. Jag vet att det förekommit diskussioner mellan KIF och ÖSK om en närmare samverkan. Om att KIF helt enkelt skulle bli ÖSK damelit. Om ÖSK och KIF skulle komma överens om en sådan lösning är det sannolikt att det gemensamma marknadsföringsvärdet för Örebro kommun skulle vara större än för ÖSK respektive KIF var för sig. Om föreningarna dessutom kunde komma överens om att samverka kring administration, marknadsföring med mera, finns möjligtvis en öppning för en mer långsiktig lösning kring damelitfotbollen i Örebro.

Därför vill vi se om den möjligheten finns. Fråga såväl ÖSK som KIF om det är en framkomlig väg. Tillsammans med föreningarna se vilka möjligheter det ger för såväl dem som för kommunen.

Men om den vägen är stängd, är det bättre för alla, såväl för KIF som för Örebros andra elitföreningar som för damelitfotbollen nationellt, att låta damelitfotbollen i Örebro starta om. Ekonomisk doping är inte bra, framförallt inte där kommunen, skattebetalarna, skolbarnen och de gamla, står för fiolerna.

Vill du läsa hela förslaget och kanske se på presskonferensen? Titta här.

Vill du se vad media skriver och visar? NA1, NA2, NA3, SR1, SR2, SVT1, SVT2, TV4

Nästa ödesmatch

Så har då ÖSK spelat mot Kalmar. Själv lämnade jag Folkpartiets förtroendemannagrupp och tog mig 20 minuter försenad ner till BA för att vara på plats. Då hade redan Kalmar gjort ett mål och stämningen på läktaren var som på en bättre begravning.

Men hur ska man attackera problemet? Med banderoller som kräver någons avgång? Med burop? Eller genom att säga att supportrar inte får bua eller sätta upp banderoller?

Jag tror vare sig det ena eller det andra är rätt.

Jag har haft mina perioder av fanatisk ÖSK-hållning. Matcher då jag ständigt häcklat både domare som dömer totalt fel och bara gynnar motståndarlaget och ÖSK-spelare som ju inte kan passa ens en kortpassning rätt. Jag har haft mina perioder av högljutt klagande. Men jag har det inte längre, i vart fall inte nu. Visst blir det ett och annat sagt. Men det är något annat.

ÖSK 2012 har problem. Det är i dagsläget inte ett allsvenskt lag. Det kunde man tro efter de första tre matcherna, men nu är det inte längre en tillfällighet, nu är det en tydlig trend.

Det ÖSKs spelare och ledning idag behöver är sannolikt inte fler supportrar eller anhängare som klagar och visar missnöje. Men det är inte heller supportrar som undertrycker kritik. Istället handlar det om att skapa ett klimat för kreativ och framåtsyftande kritik, kritik som gör det möjligt att bygga vidare.

Dagens match var en bra ÖSK-match. Kalmar hade i princip ingenting den tid jag var där. ÖSK spelade ibland riktigt bra. Emil Berger, min favoritspelare från i fjol men som i år varit felpasskung var åter den som kunde se crossmöjligheterna och som i kväll lyckades mycket bättre än tidigare. William Atashkadeh slet och är duktig. Tyckte att såväl Holmberg, Astvald som Wiktorsson och Samuelsson gjorde bra insatser. Backlåsen testades inte under den tid jag satt på BA så det kan jag inte ha så mycket att säga kring. Och Tobias Grahn kom igång i andra på ett sätt som inte setts tidigare. ÖSK var på g i kväll. Inte framme. Men på g.

Men det saknades mål. ÖSK vann skottstatistiken med mer än 10 skott. Men det räcker inte.

Så ska ÖSK byta tränare, sälja spelare eller skaffa stjärnor? Jag tror inte det.

Jag tror att det handlar om att både våga fortsätta på den inslagna vägen. Se bara hur många unga spelare som fanns på plan i kväll. Fundera över fortsättningen.

Men det finns två saker man kan fundera över.

Dels profilen på föreningen, laget, klubben. ÖSK är klubben som aldrig vunnit något. ÖSK är klubben som degraderats på grund av att det fattades några tusenlappar (fast det egentliga skälet var att Lagrell & Co behövde en landsortsklubb att statuera exempel med). ÖSK är alltid underdogs, slår från underläge. Men de senaste åren har man försökt sätta en annan bild av klubben. Det har inneburit rätt många bra saker, men skapar bekymmer när det blir som i år. Kanske ska man försöka vrida bilden något tillbaka. ÖSK är laget som alltid slår ur underläge. ÖSK mot resten av Fotbollsverige. ÖSK som underdogs.

Dels måste det finnas mervärden som publik. Idag kom 4700 pers på matchen. Snart har ÖSKs publiksiffra halverats från toppåret. Ingen, eller i vart fall få, vill se ett förlorande lag. Så vad ska då ÖSK göra? Svaret är sannolikt att våga. Att våga fortsätta på den inslagna vägen med unga, egna produkter. Men också att våga satsa framåt. När sommaren kommer behövs sannolikt något nyförvärv. Varför? Därför att spelet är så. Därför att vi i publiken vill hoppas, glädjas och tro på att det kommer ljusare tider. Fotboll är ständiga förhoppningar, ständiga förändringar, ständiga förväntningar. Det är också en del av spelet.

Media: NA, NA2

Allt var bättre förr!

I går kom jag hem från fotbollen, ÖSK mot Elfsborg. En rätt väntad förlust, 0 - 2. Det känns knappast som om det är dessa matcher ÖSK ska vinna i år. Om det varit för några år sedan hade jag varit knappt talbar, vresig och vred. I går, mer ett ryckande på axlarna. För det är bara att inse, allt var bättre förr, när Folkpartiet styrde i Örebro.

För så är det ju - den sportsliga utvecklingen är ju en spegel av den politiska.

Förr, när Folkpartiet styrde i Örebro, blev Örebro Sveriges Idrottshuvudstad. Det berodde på både bredd och elit, på många fantastiska lag och fantastiska prestationer, och ett enormt engagemang från massor av ideella krafter.

Men nu, när sossarna styr, rasar allt!

När Folkpartiet styrde låg ÖSK i topp i fotbollsallsvenskan. När sossarna styr ligger ÖSK sist.

När Folkpartiet styrde gick ÖSKs handbollstjejer som tåget mot eliten. När sossarna styr går de motsatt väg.

När Folkpartiet styrde var ECO Örebro basket på uppgång. Nu, när sossarna styr, sladdar de och vinner knappt en match.

Det var till och med så att Örebro Volley, trots att man hade en tränare som inte klarade av att skilja idrott och politik så sosse han var(är) (fast då var det inte officiellt men det var inte så svårt att gissa), gick bra. Men nu, när han är en del av de styrande sossarna, går det dåligt.

Folkpartiets positiva idrottsinverkan sträckte sig till och med utanför kommungränserna. Som starka regionala förespråkare, som exempelvis hellre ser att Hallsberg stärks som kombiterminalplats än låter skattebetalarna i Örebro konkurrera med stora risker som följd, gladdes vi åt Degerfors som blev allt starkare i Superettan. Och LIF Lindesbergs oranga orkan (orange är förresten den färg som Folkpartiet använde långt före Alliansen) svepte in över Sverige. När nu sossarna styr sladdar Degerfors i Superettan och LIF Lindesberg har långt till eliten.

Det finns de som påstår att idrott och politik inte hör ihop. Men det är bara att kolla tabellerna och se skillnaderna mellan ett liberalt Örebro och ett där sossarna styr. Framgång mot kräftgång helt enkelt.

Typ:-)

Media: NA1, NA2, NA3, Radio Örebro,

ÖSK ÖSK ÖSK

Har sett fram emot allsvenskans start rätt länge nu. Ett skäl är den märkliga försäsongen som ÖSK haft. Om jag vore ledare för ÖSK skulle jag boka in träningsmatcher kontinuerligt på hemmaplan. Dels för att bygga intresse för laget och de nya spelarna, dels för att på försäsongen är alla lag mästare. Men ÖSK har valt att spela borta nästan hela tiden. För mig är det svårt att förstå.

Men när väl allsvenskan började önskade nog fler än jag att detta var en träningsmatch. För maken till dålig start har man väl sällan skådat. Första halvlek var nog bland det sämsta jag sett på Behrn Arena. Åtvidaberg var inte bra. Men ÖSK var sämre. Det är rätt fascinerande när den spelare som kom in sist, Mohammed Saeid, var den spelare som försökte, som sprang, som drog upp lite tempo i den första halvleken. Men annars var det mörkare än mörkt.

Alla Åtvidabergs fyra mål kom på rätt stora misstag. Tappade bollar. Obefintlig markering. Märkliga rensningsförsök som blev till bra passningar till motståndarlaget. Segt, långsamt och oklara ansvarsfördelningar.

Men ett lag är alltid en helhet. Osäkerheten i försvarslinjen speglade en lika stor osäkerhet på mittfältet. Man kan ju fundera över om det verkligen går att spela 4-3-3 med det spelarmaterial som finns i Sverige, i vart fall i ÖSK idag. Det blir stora ytor för motståndarna där de kan ta gott om tid på sig med att ta emot, titta upp och spela fram. Och det blir inte tillräckligt kraftigt tryck framåt ens mot ett lag som Åtvidaberg.

Framåt glimtade det i vart fall till ibland. William Atashkadehs två mål var ju trevliga. Och Daniel Bambergs premiärmål var rejält vackert. Och gör man tre mål framåt så borde det räcka. Men inte i kväll.

Det finns nog rätt mycket för tränaren att fundera över. Men samtidigt ska man nog veta att fler tränare behöver fundera. Norrköping - Helsingborg 1 - 0. Syrianska - IFK G 2 - 1. Malmö - Gefle 0 - 0.

För ÖSKs del gäller det att ladda om rejält. Både fysiskt, mentalt och socialt. Fysiskt - det gäller att jobba stenhårt och hålla tempot uppe hela matchen. Mentalt - nu fortsätter fjolårssäsongens dåliga resultat in i årets säsong och det gäller att kunna fokusera om. Socialt -  fotboll är lagbygge, det handlar om att få alla i laget att dra åt samma håll, och tänka fotboll på ungefär samma sätt.

Jag är obotlig optimist (i vart fall vad gäller fotboll). Så nu kan det bara gå uppåt:-)

Media: NA, EX1, EX2, AB, SVT, DN, SR Örebro

Hemmapremiär

I morgon är det hemmapremiär för ÖSK. Vi lär bli några tusen som äntligen får sätta oss på Behrn Arena för att se ett av Sveriges bästa fotbollslag spela sin första hemmamatch för säsongen.

Det känns fantastiskt roligt.

Örebro har genomgått en enorm förändring de senaste fyra åren, när det gäller satsningar på idrotten. För rätt många år sedan skrev jag en motion "En plan för fler planer" som handlade om det som vi sedan genomfört. Motionen handlade om vilka behov idrotten hade utifrån den situation som många års socialdemokratiskt vanstyre orsakat. Jag gjorde en jämförelse med ett antal kommuner av någorlunda lika storlek. Örebro var nästan sämst på allt. I pressen kunde man läsa om Örebro som ett svart hål i Idrottssverige.

Men efter fyra år med koalitionen är det inte så längre. NU beskriver DN Örebro som "Sveriges lagidrottshuvudstad." Det är en rätt fantastisk resa idrotten i Örebro gjort. Det handlar inte bara om alla de anläggningar vi i koalitionen byggt eller hjälpt till att bygga, utan om en allmän inställning till idrott, föreningar och engagemang för civilsamhället.

Behrn Arena vinter och sommar.
Tybblelundshallen.
Rosta Gärde.
Eklunda.
Idrottshuset.
Trängen.
Karlslund.
Vivalla IP.
Pettersberg.
Grenadjärvallen.
Adolfsberg.

Jag kan fortsätta uppräkningen av alla de projekt vi genomfört eller planerat för idrottens, barnens och ungdomarnas, skull. Alla de miljoner vi lagt ner för folkhälsa, för gemenskap, för att skapa goda uppväxtmiljöer som på sikt sparar betydligt fler miljoner än de vi lagt ut.

Vi har varit tydliga i våra satsningar. Vi bygger för bredden, men gör det möjligt för de föreningar som så vill och kan, att bygga vidare med egna pengar för eliten. Det som händer med och på Behrn Arena är ett typexempel på detta. Vi har lagt resurser för att göra det möjligt för många flickor och pojkar att träna. ÖSK har fått möjligheter att bygga en av Sveriges bästa elitanläggningar.

Det finns en tydlig politisk skiljelinje kring idrotten. Folkpartiet har varit det parti som tydligast drivit det idrottspolitiska arbetet. Vi har också drivit arbetet med samverkan med det civila samhället, att föreningarna ska ha självständighet och utvecklas som de själva vill och kan. Mellan skål och vägg är det flera gamla sossar som ger mig och oss beröm för detta. Gamla sossar som minns tiden då socialdemokratin hade en koppling till idrotten.

Nu saknas denna koppling. Då brister också engagemanget för såväl idrott som föreningar. Jag minns fortfarande när Jonas Karlsson (s) för några år sedan hävdade att bandyn i Örebro bara berörde ett seniorlag, trots att flera hundra unga fanns i ungdomsbandyn. Jag mins väl alla de förslag från socialisterna om att kräva att idrottsföreningarna ska vara sociala inrättningar, ska ha samma policydokument som kommunen, inte får konkurrera med kommunala tjänser, för att de ska ha rätt att få kommunala bidrag. En sådan politik leder just till det som Örebro var under socialdemokraterna, ett svart (eller möjligtvis rött) hål.

Efter en omvalsvinst vill jag gå vidare med satsningarna på idrott i Örebro. Fortfarande saknar vi flera inomhushallar. Fortfarande behöver vi fler konstgräsplaner. Fortfarande behöver vi satsa på hästsporten. Fortfarande har vi alldeles för få isrinkar. Fortfarande finns behov inom så många idrotter att det inte ens räcker med denna mandatperiod för att klara det.

Då är det skönt att få koppla av med ett par timmars fotboll. Förhoppningsvis gör Andreas Haddad ett par mål också. Då ska jag med glädje läsa NA på lördag!

ÖSK

Såg delvis på DIF-ÖSK, samtidigt som jag lagade mat och vaktade på en racerkrypande 9 månaders. Första halvlek var väl OK. Men andra. Vem hade lagt sömnpiller i sportdrycken? DIF kunde ju formera tre pers runt varenda ÖSKare innan det var dags att passa. Avståndet mellan DIFarna och de försvarande ÖSKarna var meter, ingen närkamp alls...

Det är rätt märkligt att så många lag i årets allsvenska, även bland topplagen, blandar och ger så mycket. EN bra match kan följas av en usel. En bra halvlek av en superseg.

ÖSK hade åter chansen att skaffa sig lite mer utrymme och segla iväg mot tredjeplatsen. Man tog den inte. Hoppas nästa match ser annorlunda ut!