I en krönika i den "oberoende liberala" tidningen Nerikes Allehanda tar Lars Ströman (som tidigare har haft sin politiska hemvist långt till vänster om liberalismen...) heder och ära av bloggaren Rebecca Weidmo Uvell. Han kallar henne "slaskhöger" och pekar på ett antal sakfel hon haft i en blogg som angrep den nytillsatta partisekreteraren för socialdemokraterna, Lena Rådström Baastad.
Baastad (då i huvudsak utan mellannamn) var tidigare kommunalråd i opposition och kommunstyrelseordförande i Örebro. Under den tid hon innehade den högsta positionen i kommunen, var ledarsidan på Nerikes Allehanda påfallande ofta frånvarande eller mild i sin eventuella kritik av Baastad. I den nu aktuella krönikan fortsätter detta.
Lena Rådström Baastad kommer undan helskinnad från Strömans kritik. Istället är krönikan i mångt en kopia av den skrift' (mediakommentar) som socialdemokraterna gav ut omedelbart efter det att Valprövningsnämndens beslut blivit klart. Den skriftens huvudsakliga uppgift var att skjuta ansvaret så långt från såväl partiet som Baastad som möjligt. De som fick bära hundhuvudet var de tjänstemän som inte kunde ansvara för vallokalens ordning, liksom en enskild kandidat som var så okunnig/olycklig att hon sågs heja på en röstande precis invid röstmottagaren.
Men vad var det då som hände?
Strömans linje, liksom socialdemokraternas, ligger på att anklaga den enskilda kandidaten framme vid bordet, de röstmottagare som inte kunde hålla ordning i röstningslokalen och det faktum att det tält socialdemokraterna ställt upp stod för nära vallokalen. Men ingen skugga ska enligt Ströman falla på vare sig Rådström Baastad (hon nämns inte ens) eller Mona Sahlin.
Men vad var det som egentligen hände? Vad sade valnämnden? Och vad sade egentligen Valprövningsnämnden?
Det är helt klarlagt att socialdemokraterna haft en "valskola" inriktad på en specifik grupp invandrarkvinnor. Där har såväl röstsedlar som -kuvert funnits. På "valskolan" har både Mona Sahlin och Ala Idriss (välkänd lokal S-profil, numera även nationellt) uppträtt och berättat hur man röstar. Därefter har man i gemensam tropp gått till vallokalen. Mona Sahlin avvek före man kom fram till vallokalen, men där fanns flera lokala företrädare såväl utanför som innanför vallokalens väggar. Det har varit stökigt med många människor. Det är uppenbart att valhemligheten inte har kunnat garanteras. Det är sannolikt att i vart fall en lokal socialdemokratisk kandidat sannolikt kan ha påverkat själva röstningen.
Om det tvistar ingen.
Men är det så som Ströman skriver, om valskolan: "Men själva valskolan hade valprövningsnämnden inga anmärkningar på."
Är det så?
Först kan man kolla vad Valnämnden, den lokala nämnd som ansvarar för valet, hade att säga. I denna nämnd, som till sin natur är tjänstemannastyrd, skrev tjänstemännen följande yttrande:
Enligt Valnämnden synes det alltså framgå att ledande partiföreträdare hållit valskola med partipolitiskt innehåll, ledsagat deltagarna till röstmottagningsstället samt uppehållit sig tillsammans med deltagarna inne i den lokal, där rösterna avgavs. Ett syfte med ett sådant förfarande kan givetvis vara att påverka väljarna i deras val. Graden av oordning i lokalen är svårbedömd på det material Valnämnden förfogar över, men Valnämnden konstaterar att en av röstmottagarna funnit att det fanns så mycket folk, att det för en tid var omöjligt att hålla ordning. – Om det kan anses att någon otillbörligen verkat vid valet, torde det, med beaktande av partiernas styrkeförhållanden i den aktuella valkretsen, med fog kunna antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.
Det är uppenbart att den lokala varianten av Valprövningsnämnden tyckte att det fanns fog för funderingar kring det som Weidmo Uvell skriver. Men kanske är också den högst ansvarige tjänstemannen en del av den slaskhöger som Ströman verkar förakta...
Än intressantare kan man se hur det sedan blev med röstningen, eftersom valnämnden ändå har politiker som ska ta ansvar för besluten:
- Två av Valnämndens fyra ledamöter, företrädare för det socialdemokratiska partiet, har reserverat sig mot det beslutade yttrandet.
Oj - socialdemokraterna tyckte inte att det var någon fara. Vare sig med valskolan, kampanjtältet eller att en kandidat stått inne i vallokalen och hejat på en invandrarkvinna som röstade. Och vem tror att dessa två socialdemokrater tog ett eget beslut? Knappast. Beslutet om att rösta mot var förankrat hela vägen upp i den lokala politiska ledningen. Rådström Baastads ande svävade självklart över reservationen. Vem bär ansvar? Vem slaskar? Vem slarvar med fakta?
Och Valprövningsnämnden då - vad säger de?
Först och främst, låt oss se slutsatsen:
Vad gäller valskolan finner alltså Valprövningsnämnden inte visat att någon handlat på ett sätt som varit otillbörligt.
Det verkar ju stödja Strömans variant. Men läser vi straxt innan ser vi följande skrivning:
Om det – som klaganden uppgett – skulle ha förekommit att valarbetare i valskolan delat ut igenklistrade valkuvert innehållande valsedlar för att användas vid den efterföljande röstningen skulle detta, enligt Valprövningsnämndens mening, varit i strid med vallagens bestämmelser om hur röstning ska gå till. Det har dock inte genom utredningen klarlagts att det gått till så som klaganden uppgett.
Det har alltså inte klarlagts att det gått fel till. Det som inte kan bevisas kan inte heller läggas till grund för en dom. Det är därför inte Valprövningsnämnden heller kan säga att det varit valfusk. Men Valprövningsnämndens utredning har inte varit en brottsutredning. Man har inte eftersökt fel i den utsträckning exempelvis en åklagare kanske bort göra. Eller en spännande och engagerad lokal tidning... Hur många intervjuer gjordes med de närvarande invandrarkvinnorna? Under ed? Sannolikt ingen. Med de som arrangerade "valskolan"? Någon? Det framgår i vart fall inte av beslutet.
Och Valprövningsnämnden behövde inte heller göra en så djup analys. Dels ligger det inte i nämndens uppgift att göra en så djup utredning. Dels, och framförallt, räckte de andra missgreppen för att konstatera att Örebro behövde gå till omval.
Är Strömans analys rätt? Att valskolan inte var valfusk? Det vet vi inte. Och vi kommer aldrig att få veta eftersom ingen ställt de nödvändiga frågorna till de inblandade i tid. Men det är rätt magstarkt att anklaga en bloggare för att vara "slaskhöger" för att dra de slutsatser som den lokala valnämnden själv drog.
Och hur är det med de där röstsiffrorna? I valet 2011 "med bättre koll på röstningsförfarandet"? Då gick det ju ännu bättre för sossarna.
Läser man bara siffrorna rakt upp och ner så är det så. Men det Ströman undviker att ta upp är valdeltagandet. I det ordinarie valet låg valdeltagandet på ca 65, 63 respektive 65 % i de tre olika valdistrikten. I omvalet var det istället 53, 51 respektive 52 % valdeltagande.
Ströman är väl medveten om att omvalet var ett mobiliseringsval. Och han är lika medveten om att socialdemokraterna satsade nationellt på omvalet, med en budget som sannolikt översteg de övriga partiernas sammanlagda valbudgetar många gånger om. Med busslaster av valarbetare som enbart hade till syfte att knacka dörr och få människor att gå och rösta. I Vivalla hade vi i Folkpartiet sympatisörer som fick sin dörr knackade varje dag den sista veckan och fyra gånger på valdagen...
Gör man det man kan göra, jämföra resultatet med valdeltagandet, kan man rätt enkelt få fram att socialdemokraterna exempelvis tappade från ca 42 % av de totala antalet röstberättigade, till ca 40 % (Vivalla norra). Vi andra, som inte hade samma resurser, tappade betydligt mer främst i de områden som traditionellt är starka borgerliga områden där folk inte gick och röstade, men även i de för oss svagare områdena. Vi klarade inte av att mobilisera i samma utsträckning som socialdemokraterna. Självklart var det en resursfråga. Men knappast valfusk.
Det är enkelt att instämma i Benjamin Disraelis yttrande: Det finns tre sorters lögn. Lögn, förbannad lögn och statistik. Beroende på vilka sifferserier man visar och utelämnar kan man få olika bilder att framträda. Så gjorde Weidmo Uvell. Så gjorde Ströman. Den ene hävdar att den andra är "slaskhöger". Det är orimligt för de flesta att benämna en opponent på det sättet, och rejält olämpligt för en påstått liberal ledarskribent.
Fuskade då socialdemokraterna i Örebro? Och vilket ansvar hade Rådström Baastad? Det går inte att svara klart på någon av de frågorna idag. Med ett bättre journalistiskt arbete 2010 hade det gått att göra det. Men då fanns inget intresse. Nu får vi sannolikt aldrig veta om "valskolan" också innebar att invandrarkvinnorna fick färdiga valsedlar i färdiga valkuvert av de socialdemokratiska valarbetarna. Vi får aldrig veta om marschen upp mot vallokalen också innebar att det i praktiken bara fanns ett parti att rösta på för kvinnorna. Vi får aldrig veta vilken grad av påverkan på dem som de socialdemokratiska valarbetarna utsatte dem för.
Man kan bara gissa, och anta. Och den ena gissningen är i det läget lika god som den andra.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Lena Baastad. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lena Baastad. Visa alla inlägg
2015-09-22
När den vänstra handen inte vet vad den vänstra gör
Gårdagens budgetpresentation var en sorglustig historia. Eller kanske var det inledningen till en grekisk tragedi.
Där var finansministern, fylld av den retorikens arrogans som ibland kännetecknar den som antingen inte vet tillräckligt, eller vet för mycket av det som inte ska och inte får sägas. När Dagens Nyheter i sin ledare beskriver finansministerns beskrivning av såväl läget idag som vilka eventuella effekter budgeten får för ekonomin, arbetskraftsutbudet och arbetslösheten är det en tydlig indikation på just detta.
Inte sällan önskar jag mig att politiker stod upp för sin politik på ett annat sätt. Mindre arrogant. Mer konstaterande: Ja - de här konsekvenserna får vår politik, och det är vår avsikt att det ska bli så. En del blir negativt, men vi menar att inriktningen ändå är den rätta.
Men så gör inte Magdalena Andersson och socialdemokratin idag. Istället för att redovisa de tunga ökningarna i budgeten, läs gärna Expressens ledare här, om LSS/LASS, sjukskrivningskostnader och flyktingmottagande, går man förbi dem med tystnad. Ingen vet i dagsläget hur staten ska finansiera dem. Ingen vet konsekvenserna.
Inte heller får vi reda på vad det innebär för arbetskraftsutbudet när regeringen höjer skatter på det sätt man idag gör. För den som är mer nördig rekommenderas bland annat SACOs enkla genomgång av konsekvenserna av dagens skattepussel. Där lär man sig i alla fall grunderna av de konsekvenser olika skatteförändringar kan få.
Sannolikt skulle regeringen i alla fall gå vidare med den politik man nu genomför. De direkta konsekvenserna, att 60% av individerna, eller 80% av hushållen, får en försämrad privatekonomi är acceptabla så länge de 40 eller 20% med lägst inkomster inte drabbas, alternativt får det bättre. Den synen - att det är viktigt att trycka ihop lönestrukturer oavsett konsekvenserna - är en tydlig inriktning som kan respekteras och debatteras, även från oss som tycker att den är fel. Men det är svårt att debattera om och kring det som inte sägs och inte får sägas.
Problemet med regeringens politik är att den inte sköter hela Sverige. Runt om i landet arbetar just nu lokala och regionala politiker med budgetarbetet för de kommande åren. Och risken är att det kommer att se ut som i Örebro på fler platser.
De styrande partierna i Örebro, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och stödpartiet Vänsterpartiet, har beslutat att höja skatten med 50 öre nästa år. Det märkliga skälet är att Örebro växer. För de flesta andra kommunpolitiker är detta ett av de tyngsta argumenten för att slippa höja skatten, eller till och med sänka den. Men för Örebros politiska ledning är det tvärsom.
Problemet med Örebro (och gissar jag rätt många andra kommuner) är att skattehöjningen inte har någon annan motivering än att pengarna inte räcker. Det är en inkompetens i ledning och styrning som motiverar skattehöjningarna. De styrande politikerna vet alldeles för lite av hur deras politik påverkar den kort- och långsiktiga utvecklingen av såväl kommunens organisation och funktion, som kommunens utveckling.
Men det finns ytterligare ett problem:
När Magdalena Andersson motiverar sina budgetförslag med att de sämst ställda ska få det bättre, tar Lena Baastad (s), Lennart Bondeson (kd), Rasmus Persson (c) och Murad Artin (v) i Örebro dessa pengar. Med kirurgisk precision använder de höjda kommunalskatter för att slå främst mot de grupper S-V-MP budgeten säger sig värna. Och än värre är det när den regionala S-V-MP ledningen också höjer skatten till regionen. De eventuella fördelar de sämst ställda skulle få, äts upp av inkompetenta lokala politiska ledningar.
Den ena röda handen vet inte vad den andra gör.
Jag har bara läst kommentarerna om socialdemokraternas valrapport. Det jag kan konstatera är att kommentatorerna ofta fastnat vid att socialdemokraterna inte längre har problemformuleringsinitiativet i svensk politik. Partiet ställer vare sig rätt frågor eller ger några svar på de oställda frågorna. Partiet vet vare sig var man är eller vart man ska. Årets budget är ett typexempel på detta.
Men övertydligt blir det först när bilden blir större. När den politik lokala och regionala socialdemokrater sätts ihop med den nationella politiken. När insikten om att det är själva makten, och inte det man gör med den, som är partiets livsluft. Och vilka konsekvenser det kan få.
I det grekiska dramat är det den som drabbas av hybris - övermod som är förloraren. Hon utmanar gudarna - krafter som hon inte förmår hantera - och faller. Det är den gudagivna ordningen som ska upprätthållas. Gudarnas straff, nemesis, blir hennes dom.
Inte för att jag vill jämställa de antika grekiska gudarna med dagens ekonomiska politik. Men en sak är säker: Utmanar man den ordning som är såväl national- som företagsekonomins grund, drabbas man av en sådan hybris att man tror att man själv kan styra världen oavsett den ekonomiska vetenskapens kunskaper, är risken stor att man så småningom drabbas av nemesis, de ekonomiska gudarnas straff.
Det räcker med att titta på dagens, och inte antikens, Grekland...
Där var finansministern, fylld av den retorikens arrogans som ibland kännetecknar den som antingen inte vet tillräckligt, eller vet för mycket av det som inte ska och inte får sägas. När Dagens Nyheter i sin ledare beskriver finansministerns beskrivning av såväl läget idag som vilka eventuella effekter budgeten får för ekonomin, arbetskraftsutbudet och arbetslösheten är det en tydlig indikation på just detta.
Inte sällan önskar jag mig att politiker stod upp för sin politik på ett annat sätt. Mindre arrogant. Mer konstaterande: Ja - de här konsekvenserna får vår politik, och det är vår avsikt att det ska bli så. En del blir negativt, men vi menar att inriktningen ändå är den rätta.
Men så gör inte Magdalena Andersson och socialdemokratin idag. Istället för att redovisa de tunga ökningarna i budgeten, läs gärna Expressens ledare här, om LSS/LASS, sjukskrivningskostnader och flyktingmottagande, går man förbi dem med tystnad. Ingen vet i dagsläget hur staten ska finansiera dem. Ingen vet konsekvenserna.
Inte heller får vi reda på vad det innebär för arbetskraftsutbudet när regeringen höjer skatter på det sätt man idag gör. För den som är mer nördig rekommenderas bland annat SACOs enkla genomgång av konsekvenserna av dagens skattepussel. Där lär man sig i alla fall grunderna av de konsekvenser olika skatteförändringar kan få.
Sannolikt skulle regeringen i alla fall gå vidare med den politik man nu genomför. De direkta konsekvenserna, att 60% av individerna, eller 80% av hushållen, får en försämrad privatekonomi är acceptabla så länge de 40 eller 20% med lägst inkomster inte drabbas, alternativt får det bättre. Den synen - att det är viktigt att trycka ihop lönestrukturer oavsett konsekvenserna - är en tydlig inriktning som kan respekteras och debatteras, även från oss som tycker att den är fel. Men det är svårt att debattera om och kring det som inte sägs och inte får sägas.
Problemet med regeringens politik är att den inte sköter hela Sverige. Runt om i landet arbetar just nu lokala och regionala politiker med budgetarbetet för de kommande åren. Och risken är att det kommer att se ut som i Örebro på fler platser.
De styrande partierna i Örebro, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och stödpartiet Vänsterpartiet, har beslutat att höja skatten med 50 öre nästa år. Det märkliga skälet är att Örebro växer. För de flesta andra kommunpolitiker är detta ett av de tyngsta argumenten för att slippa höja skatten, eller till och med sänka den. Men för Örebros politiska ledning är det tvärsom.
Problemet med Örebro (och gissar jag rätt många andra kommuner) är att skattehöjningen inte har någon annan motivering än att pengarna inte räcker. Det är en inkompetens i ledning och styrning som motiverar skattehöjningarna. De styrande politikerna vet alldeles för lite av hur deras politik påverkar den kort- och långsiktiga utvecklingen av såväl kommunens organisation och funktion, som kommunens utveckling.
Men det finns ytterligare ett problem:
När Magdalena Andersson motiverar sina budgetförslag med att de sämst ställda ska få det bättre, tar Lena Baastad (s), Lennart Bondeson (kd), Rasmus Persson (c) och Murad Artin (v) i Örebro dessa pengar. Med kirurgisk precision använder de höjda kommunalskatter för att slå främst mot de grupper S-V-MP budgeten säger sig värna. Och än värre är det när den regionala S-V-MP ledningen också höjer skatten till regionen. De eventuella fördelar de sämst ställda skulle få, äts upp av inkompetenta lokala politiska ledningar.
Den ena röda handen vet inte vad den andra gör.
Jag har bara läst kommentarerna om socialdemokraternas valrapport. Det jag kan konstatera är att kommentatorerna ofta fastnat vid att socialdemokraterna inte längre har problemformuleringsinitiativet i svensk politik. Partiet ställer vare sig rätt frågor eller ger några svar på de oställda frågorna. Partiet vet vare sig var man är eller vart man ska. Årets budget är ett typexempel på detta.
Men övertydligt blir det först när bilden blir större. När den politik lokala och regionala socialdemokrater sätts ihop med den nationella politiken. När insikten om att det är själva makten, och inte det man gör med den, som är partiets livsluft. Och vilka konsekvenser det kan få.
I det grekiska dramat är det den som drabbas av hybris - övermod som är förloraren. Hon utmanar gudarna - krafter som hon inte förmår hantera - och faller. Det är den gudagivna ordningen som ska upprätthållas. Gudarnas straff, nemesis, blir hennes dom.
Inte för att jag vill jämställa de antika grekiska gudarna med dagens ekonomiska politik. Men en sak är säker: Utmanar man den ordning som är såväl national- som företagsekonomins grund, drabbas man av en sådan hybris att man tror att man själv kan styra världen oavsett den ekonomiska vetenskapens kunskaper, är risken stor att man så småningom drabbas av nemesis, de ekonomiska gudarnas straff.
Det räcker med att titta på dagens, och inte antikens, Grekland...
2013-10-10
Löften och omprövningar
Ibland blir man så trött som politiker på andra politikers sätt att försöka dölja vad de gör. Majoritetens (socialdemokraternas, kristdemokraternas och centerpartiets) budget 2014 är det värsta jag sett i den kategorin.
Jag har bloggat om det tidigare i veckan. Men idag kom vi till en annan höjdpunkt.
I radion idag satt Rasmus Persson (c) och jag och debatterade Elgströmska huset, kostnader och besparingar.
Skälet är enkelt: Rasmus Persson har beslutat att återkommunalisera boendet. Det kommer att kosta kommunen 3,7 miljoner kronor, minst. Samtidigt måste programområdet spara det mångdubbla. Men ordet besparingar ville inte Rasmus Persson ta i sin mun. Istället handlade det om "omprövningar".
Vad är då skillnaden mellan en besparing och en "omprövning"? Svaret från Persson var rätt svävande. Men det exempel han kunde ta var att de också skulle titta på intäkter. (Som om detta var något nytt i och för sig) Vilka intäkter var det då?
Här kom Persson med en nyhet. Han sade att 7 miljoner av besparingarna, förlåt "omprövningarna" skulle tas på de funktionsnedsattas konton. Och det kunde handla om hur mycket man betalade till de assistansbolag som de funktionsnedsatta använde.
Jag hoppade till. Men det gjorde tyvärr inte reportern. För det Persson sade var en nyhet av rätt tufft slag: Under socialdemokraternas och centerpartiets ledning kommer de funktionsnedsatta att få det tuffare. För det enda sättet de kan minska kostnaderna genom att betala mindre, är att ge de funktionsnedsatta mindre service. Snacka om att slå på de svagaste.
Jag hoppas att radion fortsätter att granska detta.
Nåväl, det var inte det Persson ville debattera. Istället ville han ha bort fokus från de besparingar, förlåt "omprövningar" som äldreomsorgen i Örebro står inför. Överallt utom på det återkommunaliserade Elgströmska.
Men enligt Persson fanns inga besparingskrav. Han kunde "sju dagar i veckan" lova att det inte skulle bli några besparingar på äldreomsorgen. Då borde han fundera över sin egen budget. Låt mig klippa in alla de siffror som finns i hans egen budget:
Förändringar
Löneavtal 43,7
Tullhuset
11,7
Renovering/brandlarm Backagården 1,1
Fortsatt utbyggnad kallelselarm 1,6
Barnahus 0,3
Medfinansiering Servicecenter -1,2
Omprövningskrav -13,6
Ombudgetering mm -0,5
Tillfälliga anslag ur reservering eget kapital
Tillväxtsatsning 8,6
AFA-medel 12,8
Det är fyra siffror som sticker ut och som Persson bör förklara.
1) Elgströmska gården kostar 3,7 miljoner mer 2014 än vad det gjorde 2013, minst. Så antingen var avtalet med Attendo ett slavkontrakt där Persson själv vetat om att de pengar han betalade inte skulle räcka, eller så är det så att kommunen kostar mer för samma kvalitet...
2) "Omprövningskraven" på 13,6 miljoner kronor - är det besparingar eller inte? I juni kallades de omprioriteringskrav och då jag frågade ekonomidirektören om varför man inte skrev rent ut att det handlade om besparingar, fick jag inget svar. Och det blev inget svar idag heller.
3) AFA-medlen, 12,8 miljoner finns bara 2014. Men Persson använder dem som om de fanns för evigt. Men för att ekonomin ska gå ihop, måste de sparas senast hösten 2014. Men det räknar väl såväl Persson som Baastad att den som styr efter valet ska få göra.
4) Och var ska pengarna till medfinansieringen av skrytbygget Servicecentret tas? Från de äldre? Från de funktionsnedsatta?
Det är oacceptabelt att det finns politiker som inte vågar stå för sin politik, som försöker ljuga väljarna fulla med vackra ord utan innehåll, som hittar på nyspråk för att dölja det de inte vill att någon ska se.
Det lokala rekordet i den sunkiga branschen står nu Lena Baastad, Rasmus Persson och Lennart Bondeson för. Deras budget är full av synliga och dolda besparingar. Men de väljer att inte berätta tydligt om konsekvenserna av deras politik. De väljer att smita från ansvaret.
Men nu har Rasmus Persson, offentligt i radio, berättat att han "sju dagar i veckan" kan lova att det inte blir en enda besparing på äldreomsorgen i Örebro.
Jag lovar att jag ska granska det löftet, varenda dag fram till dess valet befriar Persson från hans löfte.
Media: NA, Rakt på sak, 16.07 idag
Löneavtal 43,7
Volymökning LSS/funktionshindrade
30,0
Elgströmska gården
3,7
Fortsatt utbyggnad kallelselarm 1,6
Barnahus 0,3
Medfinansiering Servicecenter -1,2
Omprövningskrav -13,6
Ombudgetering mm -0,5
Tillfälliga anslag ur reservering eget kapital
Tillväxtsatsning 8,6
AFA-medel 12,8
Det är fyra siffror som sticker ut och som Persson bör förklara.
1) Elgströmska gården kostar 3,7 miljoner mer 2014 än vad det gjorde 2013, minst. Så antingen var avtalet med Attendo ett slavkontrakt där Persson själv vetat om att de pengar han betalade inte skulle räcka, eller så är det så att kommunen kostar mer för samma kvalitet...
2) "Omprövningskraven" på 13,6 miljoner kronor - är det besparingar eller inte? I juni kallades de omprioriteringskrav och då jag frågade ekonomidirektören om varför man inte skrev rent ut att det handlade om besparingar, fick jag inget svar. Och det blev inget svar idag heller.
3) AFA-medlen, 12,8 miljoner finns bara 2014. Men Persson använder dem som om de fanns för evigt. Men för att ekonomin ska gå ihop, måste de sparas senast hösten 2014. Men det räknar väl såväl Persson som Baastad att den som styr efter valet ska få göra.
4) Och var ska pengarna till medfinansieringen av skrytbygget Servicecentret tas? Från de äldre? Från de funktionsnedsatta?
Det är oacceptabelt att det finns politiker som inte vågar stå för sin politik, som försöker ljuga väljarna fulla med vackra ord utan innehåll, som hittar på nyspråk för att dölja det de inte vill att någon ska se.
Det lokala rekordet i den sunkiga branschen står nu Lena Baastad, Rasmus Persson och Lennart Bondeson för. Deras budget är full av synliga och dolda besparingar. Men de väljer att inte berätta tydligt om konsekvenserna av deras politik. De väljer att smita från ansvaret.
Men nu har Rasmus Persson, offentligt i radio, berättat att han "sju dagar i veckan" kan lova att det inte blir en enda besparing på äldreomsorgen i Örebro.
Jag lovar att jag ska granska det löftet, varenda dag fram till dess valet befriar Persson från hans löfte.
Media: NA, Rakt på sak, 16.07 idag
2013-09-17
VÄLFÄRD(S)SLAKTEN: FYRAOCHENHALVMILJARD KRONOR I NYA LÅN!!!
Jag tror jag aldrig skrivit en rubrik på bloggen med bara versaler. Men nu har det hänt. Och skälet är uppenbart. Under sossarna i Örebro är det långivarna som jublar. Lena Baastad och hennes kompisar i kommunledningen håller på att investera sönder Örebro. Och de gör det utan att bekymra sig om morgondagen.
Gigantiska investeringar kan vara bra. Om man har koll på ekonomin. Men det har inte Baastad & Co. För samtidigt som man går ut med de enorma investeringarna så sparar man på välfärden.
Baastad planerar just nu följande:
Skolor och förskolor ska spara minst 30 miljoner kronor. Det innebär bland annat att:
Skolpengen ska minskas. Alla elever får mindre pengar med sig till den skola man går i. Följden blir färre lärare, sämre läromedel, mindre resurser till dem som behöver det mest.
Antalet rektorer ska minskas främst på gymnasieskolan. Och det i en organisation som redan har för stora åtaganden för chefer och ledare...
Ännu fler skolnedläggningar.
På vård- och omsorgsområdet blir det främst de gamla och de med funktionshinder som drabbas. Vad det innebär är oklart. Men äldreboendena ska spara ytterligare 11 miljoner och nämnden för funktionshindrade drygt 7 miljoner.
Sammantaget innebär det alltså runt 50 miljoner i besparingar på välfärdens kärna. 50 miljoner är drygt 100 tjänster. Lärare, förskollärare, undersköterskor, sjuksköterskor.
Det är kanske inte så märkligt att Baastad öppnar för fler uppsägningar från kommunen...
Och det är i denna situation som kommunen kör igång sitt gigantiska investeringsprogram med nya miljardlån.
De kommande åren kommer Örebro kommun att för sin egen verksamhet låna upp 2,5 miljarder. Men då är inte flera av de löften sossarna ställt ut medräknade.
Till det kommer lån för bolagens egen verksamhet på 2 miljarder. Av de 2 miljarderna är 500 miljoner investeringar i den osäkra vindkraften.
Så vad händer på sikt? Vad finns för säkerheter att kommunen klarar detta långsiktigt. Svaret är - ingen vet. Och hos de tre partierna i kommunledningen verkar det vara tydligt att ingen bryr sig.
På dagens budgetberedning var det tomt på majoritetens stolar. Inget centerpartistiskt kommunalråd. Inget kristdemokratiskt kommunalråd. Några sossar som kom och gick. Men ointresset var tydligt. Och det ställdes inte en enda fråga från någon av majoritetspolitikerna. Ingen brydde sig.
Annars kunde det ju vara intressant att fundera över vad det skulle innebära om en rejäl räntehöjning skulle komma inom de närmaste åren. Ränteswapar i all ära - någon gång ska kalaset betalas. Och med en låneskuld på 8 miljarder (för kommunens egna verksamheter) eller 13 miljarder (för hela koncernen) så innebär varje procents ränteökning mellan 80 och 130 miljoner i ökade kostnader. Just nu är ränteläget rekordlågt. Men miljardlånen ska betalas om fem, tio eller 20 år. Men vem bryr sig om det...
I socialdemokraternas Örebro hotas välfärden. Inte ens välfärdens kärna; förskolan, skolan, äldreomsorgen och omsorgen om de med funktionshinder, värnas. Snarare prioriteras välfärden ner på investeringarnas och bolagens altare. Nu påstår Lena Baastad att det bara är tjänstemannaförslag. Men alla vi som varit med vet att antingen har Baastad godkänt varenda siffra som redovisades idag, eller så har hon inte skött sitt jobb.
Frågan är hur länge föräldrarna i förskolan, elever och föräldrar i skolan och anhöriga, äldre och brukare i omsorgerna kommer att tiga.
Kanske är det dags för ett uppror mot den socialdemokratiska välfärdsslakten?
Gigantiska investeringar kan vara bra. Om man har koll på ekonomin. Men det har inte Baastad & Co. För samtidigt som man går ut med de enorma investeringarna så sparar man på välfärden.
Baastad planerar just nu följande:
Skolor och förskolor ska spara minst 30 miljoner kronor. Det innebär bland annat att:
Skolpengen ska minskas. Alla elever får mindre pengar med sig till den skola man går i. Följden blir färre lärare, sämre läromedel, mindre resurser till dem som behöver det mest.
Antalet rektorer ska minskas främst på gymnasieskolan. Och det i en organisation som redan har för stora åtaganden för chefer och ledare...
Ännu fler skolnedläggningar.
På vård- och omsorgsområdet blir det främst de gamla och de med funktionshinder som drabbas. Vad det innebär är oklart. Men äldreboendena ska spara ytterligare 11 miljoner och nämnden för funktionshindrade drygt 7 miljoner.
Sammantaget innebär det alltså runt 50 miljoner i besparingar på välfärdens kärna. 50 miljoner är drygt 100 tjänster. Lärare, förskollärare, undersköterskor, sjuksköterskor.
Det är kanske inte så märkligt att Baastad öppnar för fler uppsägningar från kommunen...
Och det är i denna situation som kommunen kör igång sitt gigantiska investeringsprogram med nya miljardlån.
De kommande åren kommer Örebro kommun att för sin egen verksamhet låna upp 2,5 miljarder. Men då är inte flera av de löften sossarna ställt ut medräknade.
Till det kommer lån för bolagens egen verksamhet på 2 miljarder. Av de 2 miljarderna är 500 miljoner investeringar i den osäkra vindkraften.
Så vad händer på sikt? Vad finns för säkerheter att kommunen klarar detta långsiktigt. Svaret är - ingen vet. Och hos de tre partierna i kommunledningen verkar det vara tydligt att ingen bryr sig.
På dagens budgetberedning var det tomt på majoritetens stolar. Inget centerpartistiskt kommunalråd. Inget kristdemokratiskt kommunalråd. Några sossar som kom och gick. Men ointresset var tydligt. Och det ställdes inte en enda fråga från någon av majoritetspolitikerna. Ingen brydde sig.
Annars kunde det ju vara intressant att fundera över vad det skulle innebära om en rejäl räntehöjning skulle komma inom de närmaste åren. Ränteswapar i all ära - någon gång ska kalaset betalas. Och med en låneskuld på 8 miljarder (för kommunens egna verksamheter) eller 13 miljarder (för hela koncernen) så innebär varje procents ränteökning mellan 80 och 130 miljoner i ökade kostnader. Just nu är ränteläget rekordlågt. Men miljardlånen ska betalas om fem, tio eller 20 år. Men vem bryr sig om det...
I socialdemokraternas Örebro hotas välfärden. Inte ens välfärdens kärna; förskolan, skolan, äldreomsorgen och omsorgen om de med funktionshinder, värnas. Snarare prioriteras välfärden ner på investeringarnas och bolagens altare. Nu påstår Lena Baastad att det bara är tjänstemannaförslag. Men alla vi som varit med vet att antingen har Baastad godkänt varenda siffra som redovisades idag, eller så har hon inte skött sitt jobb.
Frågan är hur länge föräldrarna i förskolan, elever och föräldrar i skolan och anhöriga, äldre och brukare i omsorgerna kommer att tiga.
Kanske är det dags för ett uppror mot den socialdemokratiska välfärdsslakten?
2013-09-12
Baastad sparkar lärare...
Vad är viktigast för en bra skola?
Fina lokaler? Visst behövs de, men inte är de viktigast.
Bra läromedel? Otroligt viktiga men inte viktigast.
Bra lärare? Självklart.
Var och en av oss har säker med sig ett minne av en riktigt bra lärare, en som kunde skapa intresse för det ämne hon lärde ut, en som skapade mer än själva lärandet.
Jag har flera stycken. Från Ella Berg i lågstadiet till Bertil Sterner och Bengt Petterson i gymnasiet finns de där som minnen av de som öppnade dörrar för mig och mitt lärande.
Lärarens roll i skolan kan inte överskattas. Och det gäller alla årskurser, alla ämnen, alla skolor. Det är den goda läraren som ger det goda lärandet. Alla andra strukturer, från skollag till läromedlen, kan stötta läraren i arbetet med eleverna. Men utan den goda läraren blir allt annat bara tomma byggställningar. Det är läraren som bygger huset.
Det är därför vi i Folkpartiet hela tiden tjatar om läraren. Om behoven av bättre förutsättningar för lärarna. Om högre löner. Om en ändrad utbildning. Om övningsskolor. Om tilltron till läraren som pedagogisk expert.
Och det är därför vi blir så upprörda när andra partier struntar i lärarnas situation.
Som i Örebro idag.
Örebro har haft en policy om att inte säga upp några medarbetare. Vi har jobbat med omställningsprogram av olika slag, försökt kompetensutveckla och omplacera. Örebro ska vara en trygg arbetsplats med tydliga ramar för verksamheten och medarbetarna.
Men nu förändras det. Nu planerar den nuvarande majoriteten att säga upp ett antal gymnasielärare på grund av arbetsbrist. Det är något helt nytt för kommunen.
Varför gör man då det?
Antalet gymnasielever minskar just nu. Det skulle kunna vara ett skäl för uppsägningarna. Men det klingar rätt ihåligt. Minskningarna har pågått under flera år. Gymnasieskolans kostym har krympt lika länge. Men ändå har man klarat sig från uppsägningar. Fram tills nu.
För mig blir skälet uppenbart om man sätter det i ett större perspektiv.
Lena Baastad gav i juni kommundirektören Staffan Isling i uppdrag att spara 50 miljoner kronor hösten 2013 inför budget 2014. Ytterligare 60 miljoner skulle sparas hösten 2014 för budget 2015. Skälet till besparingarna var helt enkelt att budgeten annars inte skulle gå ihop. Sossarna har slösat bort pengar på massor av onödiga projekt och ofinansierade löften. Och nån gång ska pengarna betalas.
Till detta officiella sparbeting kommer ett inofficiellt. På dragning efter dragning har ekonomikontoret berättat att dessa besparingar inte räcker för de löften sossarna ställt ut för 2014. Elithallen för fotboll i Vivalla är inte finansierad. Inte heller vinter SM i Ånnaboda. Förluster i vindkraften är inte finansierade. Inte heller ombyggnationen av konserthuset. Den ovillkorliga rätten till heltid är inte finansierad. Inte heller ökade IT-kostnader för elevdatorer.
Miljon läggs på miljon. Utgifterna stiger och stiger. Men var finns pengarna?
Dessa hemliga besparingar summerar till tiotals miljoner. Så var ska de tas?
Ett av de enklare sätten är att kommunen gör sig av med folk. Man sparkar helt enkelt ut ett antal medarbetare och hävdar arbetsbrist. Det kan man göra. Men är det rätt?
Knappast.
Det finns tre bättre alternativ:
Medarbetare kan kompetensutvecklas till andra tjänster i kommunen. Gymnasielärare kan bredda och fördjupa sina kunskaper.
Medarbetare kan kompetensutvecklas för att bättre klara sitt arbete när utvecklingen vänder. Om ett par år blir antalet gymnasielever större igen. Då kommer kompetenta lärare att behövas.
Medarbetare kan ges möjlighet att frivilligt avsluta sina anställningar, genom olika utgångsalternativ med full finansiering. Ofta handlar det om en tidigare pensionsavgång, rätt till tjänstledighet eller helt enkelt att kommunen erbjuder ett antal månadslöner för den som frivilligt slutar.
Alla dessa alternativ har tidigare använts.
Men inte idag. Och det beror på att Baastad behöver pengarna snabbt. Och det blir, som vanligt, just lärarna som får sitta emellan.
Socialdemokraterna i Örebro har av tradition en orimlig inställning till lärare. År efter år har deras löner hållits tillbaka. År efter år har klåfingriga politiker i princip styrt dem i deras arbeten ända in i klassrummet genom de lokala planerna och programmen. År efter år har skolorna styrts av politiker istället för av kompetenta rektorer.
Och nu är det lärarna som åter drabbas när Lena Baastads Örebro måste spara för att rädda hennes elitfotbollshall i Vivalla.
Det är orimligt. Och ännu mer orimligt blir det när man inser att Jan Björlund just sett till så att Örebro fått ett tillskott på nästan 20 miljoner specialdestinerade till gymnasieskolan.
Det finns de som säger att skillnaderna i skolpolitik mellan Folkpartiet och socialdemokraterna håller på att raderas ut. När man lyssnar på Stefan Löfvens högtidstal kan det till och med verka så. Men i den krassa verkligheten, när sossarna verkligen styr skolan, blir skillnaderna övertydlig.
Folkpartiet vill utveckla lärarna.
Socialdemokraterna vill avveckla dem.
Media: SR Örebro 1, 2
Fina lokaler? Visst behövs de, men inte är de viktigast.
Bra läromedel? Otroligt viktiga men inte viktigast.
Bra lärare? Självklart.
Var och en av oss har säker med sig ett minne av en riktigt bra lärare, en som kunde skapa intresse för det ämne hon lärde ut, en som skapade mer än själva lärandet.
Jag har flera stycken. Från Ella Berg i lågstadiet till Bertil Sterner och Bengt Petterson i gymnasiet finns de där som minnen av de som öppnade dörrar för mig och mitt lärande.
Lärarens roll i skolan kan inte överskattas. Och det gäller alla årskurser, alla ämnen, alla skolor. Det är den goda läraren som ger det goda lärandet. Alla andra strukturer, från skollag till läromedlen, kan stötta läraren i arbetet med eleverna. Men utan den goda läraren blir allt annat bara tomma byggställningar. Det är läraren som bygger huset.
Det är därför vi i Folkpartiet hela tiden tjatar om läraren. Om behoven av bättre förutsättningar för lärarna. Om högre löner. Om en ändrad utbildning. Om övningsskolor. Om tilltron till läraren som pedagogisk expert.
Och det är därför vi blir så upprörda när andra partier struntar i lärarnas situation.
Som i Örebro idag.
Örebro har haft en policy om att inte säga upp några medarbetare. Vi har jobbat med omställningsprogram av olika slag, försökt kompetensutveckla och omplacera. Örebro ska vara en trygg arbetsplats med tydliga ramar för verksamheten och medarbetarna.
Men nu förändras det. Nu planerar den nuvarande majoriteten att säga upp ett antal gymnasielärare på grund av arbetsbrist. Det är något helt nytt för kommunen.
Varför gör man då det?
Antalet gymnasielever minskar just nu. Det skulle kunna vara ett skäl för uppsägningarna. Men det klingar rätt ihåligt. Minskningarna har pågått under flera år. Gymnasieskolans kostym har krympt lika länge. Men ändå har man klarat sig från uppsägningar. Fram tills nu.
För mig blir skälet uppenbart om man sätter det i ett större perspektiv.
Lena Baastad gav i juni kommundirektören Staffan Isling i uppdrag att spara 50 miljoner kronor hösten 2013 inför budget 2014. Ytterligare 60 miljoner skulle sparas hösten 2014 för budget 2015. Skälet till besparingarna var helt enkelt att budgeten annars inte skulle gå ihop. Sossarna har slösat bort pengar på massor av onödiga projekt och ofinansierade löften. Och nån gång ska pengarna betalas.
Till detta officiella sparbeting kommer ett inofficiellt. På dragning efter dragning har ekonomikontoret berättat att dessa besparingar inte räcker för de löften sossarna ställt ut för 2014. Elithallen för fotboll i Vivalla är inte finansierad. Inte heller vinter SM i Ånnaboda. Förluster i vindkraften är inte finansierade. Inte heller ombyggnationen av konserthuset. Den ovillkorliga rätten till heltid är inte finansierad. Inte heller ökade IT-kostnader för elevdatorer.
Miljon läggs på miljon. Utgifterna stiger och stiger. Men var finns pengarna?
Dessa hemliga besparingar summerar till tiotals miljoner. Så var ska de tas?
Ett av de enklare sätten är att kommunen gör sig av med folk. Man sparkar helt enkelt ut ett antal medarbetare och hävdar arbetsbrist. Det kan man göra. Men är det rätt?
Knappast.
Det finns tre bättre alternativ:
Medarbetare kan kompetensutvecklas till andra tjänster i kommunen. Gymnasielärare kan bredda och fördjupa sina kunskaper.
Medarbetare kan kompetensutvecklas för att bättre klara sitt arbete när utvecklingen vänder. Om ett par år blir antalet gymnasielever större igen. Då kommer kompetenta lärare att behövas.
Medarbetare kan ges möjlighet att frivilligt avsluta sina anställningar, genom olika utgångsalternativ med full finansiering. Ofta handlar det om en tidigare pensionsavgång, rätt till tjänstledighet eller helt enkelt att kommunen erbjuder ett antal månadslöner för den som frivilligt slutar.
Alla dessa alternativ har tidigare använts.
Men inte idag. Och det beror på att Baastad behöver pengarna snabbt. Och det blir, som vanligt, just lärarna som får sitta emellan.
Socialdemokraterna i Örebro har av tradition en orimlig inställning till lärare. År efter år har deras löner hållits tillbaka. År efter år har klåfingriga politiker i princip styrt dem i deras arbeten ända in i klassrummet genom de lokala planerna och programmen. År efter år har skolorna styrts av politiker istället för av kompetenta rektorer.
Och nu är det lärarna som åter drabbas när Lena Baastads Örebro måste spara för att rädda hennes elitfotbollshall i Vivalla.
Det är orimligt. Och ännu mer orimligt blir det när man inser att Jan Björlund just sett till så att Örebro fått ett tillskott på nästan 20 miljoner specialdestinerade till gymnasieskolan.
Det finns de som säger att skillnaderna i skolpolitik mellan Folkpartiet och socialdemokraterna håller på att raderas ut. När man lyssnar på Stefan Löfvens högtidstal kan det till och med verka så. Men i den krassa verkligheten, när sossarna verkligen styr skolan, blir skillnaderna övertydlig.
Folkpartiet vill utveckla lärarna.
Socialdemokraterna vill avveckla dem.
Media: SR Örebro 1, 2
2013-06-27
Re(s)pektlöst!
Idag har det varit extra sammanträden i Örebro. Först med kommunstyrelsen 08.45, därefter med kommunfullmäktige 10.00. Och sällan har jag varit så upprörd efter ett kommunstyrelsemöte som idag.
Skälen för de extra sammanträdena var två återremisser från förra kommunfullmäktige. Den ena handlade om det biogasbolag som Örebro kommun ska bilda med Karlskoga kommun. Det andra handlade om inköp av fastigheter för elithallen i Vivalla. Båda återremisserna krävde en ytterligare ekonomisk redogörelse före beslut.
När ärendena var färdiga för utskick, i går kl 16, visade det sig att det inte fanns så mycket mer kring ekonomin. Och det var ju inte så märkligt. För vem kunde göra en sådan analys på två arbetsdagar? Därför hoppades jag att vi skulle få en ordentlig dragning av ansvariga tjänstemän.
Men när kommunstyrelsen startade visade det sig att inga tjänstemän fanns på plats. Kommunstyrelsens ordförande, Lena Baastad, hade beslutat att inga tjänstemän skulle vara på plats. Ingen föredragning. Besluten var fattade på 4 minuter.
Det är respektlöst. Här handlar det om hundratals miljoner i investeringar, om stora risker för skattebetalare och välfärd, om hur kommunen agerar som bolagsägare eller som leverantör och konsument. Ekonomin borde föredragits. Berörda tjänstemän borde varit närvarande så vi kunnat ställa frågor.
Men synen på demokrati från Baastad & Co blir allt tydligare. Beslut döljs i slutna rum och på bolagsstyrelser. Oppositionen hålls utanför. Förslag läggs på bordet. Inga konsekvenser för vare sig välfärd eller skattebetalare finns.
Och frågor finns:
Vilka analyser görs av priskänsligheten på biogas utifrån tillgången på naturgas? Vilka risker och möjligheter ser man?
Hur ser kommunledningen på kostnaderna för avfallskollektivet? Kommer de (vi alla örebroare) att subventionera biogasen när långsiktiga avtal skrivs?
Vilka jämförande analyser kring avtal med köpare av rötbart avfall har gjorts? Hur ser marknaden ut och hur kan kommunen agera som leverantör och konsument?
Hur ser man på driftkostnader, risker med upphandling, risker med avskrivningar o.s.v. för anläggningen?
Hur har de tänkt sig att hantera risker med ökade räntekostnader? Vad händer om räntan blir 5% om några år?
Bara för att ta några av de frågor som kunde ställas.
Men svaren uteblir. Och det blir rätt pinsamt i kommunfullmäktige när Lennart Bondesons (KD) svar blir att för att jag anklagar honom för okunskap i ekonomi, så kommer han inte att svara på mina frågor kring ekonomi... Och detta gäller uppenbarligen Lena Baastad också.
De två besluten kring kommunala bolagen riskerar inte bara välfärd och skattebetalarnas pengar. De handlar också om synen på företagande. Örebro kommun går allt mer in på vägen att konkurrera med de privata företagen. Och privata företag kan aldrig konkurrera med en kommun med alla skattemiljarder i ryggen. Här beskrivs förlustaffärer som något acceptabelt för kommunen. Men för den lilla företagaren kan socialdemokraternas agerande innebära den förlust som får företaget att rasa.
Socialdemokraterna och deras lydpartier, Kristdemokraterna och Centerpartiet, är inne på en farlig väg. De riskerar välfärden, barnens framtid och de gamlas trygghet. De riskerar skattebetalarnas pengar. Och de riskerar näringslivets framtid och jobben för örebroarna.
Och framförallt riskerar de respekten för demokratins grundvalar och funktionssätt.
Skälen för de extra sammanträdena var två återremisser från förra kommunfullmäktige. Den ena handlade om det biogasbolag som Örebro kommun ska bilda med Karlskoga kommun. Det andra handlade om inköp av fastigheter för elithallen i Vivalla. Båda återremisserna krävde en ytterligare ekonomisk redogörelse före beslut.
När ärendena var färdiga för utskick, i går kl 16, visade det sig att det inte fanns så mycket mer kring ekonomin. Och det var ju inte så märkligt. För vem kunde göra en sådan analys på två arbetsdagar? Därför hoppades jag att vi skulle få en ordentlig dragning av ansvariga tjänstemän.
Men när kommunstyrelsen startade visade det sig att inga tjänstemän fanns på plats. Kommunstyrelsens ordförande, Lena Baastad, hade beslutat att inga tjänstemän skulle vara på plats. Ingen föredragning. Besluten var fattade på 4 minuter.
Det är respektlöst. Här handlar det om hundratals miljoner i investeringar, om stora risker för skattebetalare och välfärd, om hur kommunen agerar som bolagsägare eller som leverantör och konsument. Ekonomin borde föredragits. Berörda tjänstemän borde varit närvarande så vi kunnat ställa frågor.
Men synen på demokrati från Baastad & Co blir allt tydligare. Beslut döljs i slutna rum och på bolagsstyrelser. Oppositionen hålls utanför. Förslag läggs på bordet. Inga konsekvenser för vare sig välfärd eller skattebetalare finns.
Och frågor finns:
Vilka analyser görs av priskänsligheten på biogas utifrån tillgången på naturgas? Vilka risker och möjligheter ser man?
Hur ser kommunledningen på kostnaderna för avfallskollektivet? Kommer de (vi alla örebroare) att subventionera biogasen när långsiktiga avtal skrivs?
Vilka jämförande analyser kring avtal med köpare av rötbart avfall har gjorts? Hur ser marknaden ut och hur kan kommunen agera som leverantör och konsument?
Hur ser man på driftkostnader, risker med upphandling, risker med avskrivningar o.s.v. för anläggningen?
Hur har de tänkt sig att hantera risker med ökade räntekostnader? Vad händer om räntan blir 5% om några år?
Bara för att ta några av de frågor som kunde ställas.
Men svaren uteblir. Och det blir rätt pinsamt i kommunfullmäktige när Lennart Bondesons (KD) svar blir att för att jag anklagar honom för okunskap i ekonomi, så kommer han inte att svara på mina frågor kring ekonomi... Och detta gäller uppenbarligen Lena Baastad också.
De två besluten kring kommunala bolagen riskerar inte bara välfärd och skattebetalarnas pengar. De handlar också om synen på företagande. Örebro kommun går allt mer in på vägen att konkurrera med de privata företagen. Och privata företag kan aldrig konkurrera med en kommun med alla skattemiljarder i ryggen. Här beskrivs förlustaffärer som något acceptabelt för kommunen. Men för den lilla företagaren kan socialdemokraternas agerande innebära den förlust som får företaget att rasa.
Socialdemokraterna och deras lydpartier, Kristdemokraterna och Centerpartiet, är inne på en farlig väg. De riskerar välfärden, barnens framtid och de gamlas trygghet. De riskerar skattebetalarnas pengar. Och de riskerar näringslivets framtid och jobben för örebroarna.
Och framförallt riskerar de respekten för demokratins grundvalar och funktionssätt.
2013-06-18
Kaffe viktigare än företagande?
Idag skulle vi ha ett möte kring det nya näringslivsprogrammet. Det var på mitt initiativ. Skälet var enkelt:
För en månad sedan fick vi det program som majoriteten tagit fram. Det hade inte funnits något intresse tidigare till någon dialog för en bred överenskommelse. Istället hade programmet tagits fram helt av de tre som leder kommunen.
När mötet började insåg jag att Lennart Bondeson (kd) tänkt sig att vi skulle besluta att anta programmet direkt. Det blev lite för mycket, inte bara för mig.
Jag redogjorde för hur vi tidigare hade gått till väga kring näringslivsprogram, oavsett majoritet. Det handlade om långa, öppna dialogprocesser där så många partier som möjligt fick vara med från grunden. Kanske blev inte programmen de spetsigaste, men det fanns en bred insyn och samsyn kring det som skrevs.
Nu skedde alltså allt bakom majoritetens stängda dörrar. Jag krävde att vi minst skulle remittera programmet till partierna, fick medhåll av hela oppositionen, och Lennart Bondeson vek sig. Det blev inte bara en remiss. Vi skulle dessutom gå igenom programmet i en arbetsgrupp för att se om vi kunde komma överens.
Så långt allt väl.
Idag var första mötet med denna arbetsgrupp. På plats fanns gruppledarna, förutom mig själv, även från M, MP, V, C och KD. Men vem sänder sossarna? Lena Baastad, självskriven inte bara som gruppledare utan även som vice ordförande och delansvarig för all kommunens näringslivspolitik?
Icke.
Lena Baastad tog en lite längre fikapaus än vi andra i gruppen. Kaffet i caféet i Rådhuset var viktigare än hur Örebros framtida näringslivspolitik skulle formas och formeras. Istället satt Roger Andersson för sossarna.
Lena Baastads agerande är mångdubbelt pinsamt.
Pinsamt för Baastad själv som i fredags kallade till presskonferens för att berätta om sin vilja att ställa upp för att förändra Örebro i fyra år till. Men den viljan och den energin tog uppenbarligen slut över helgen. Nu finns det inte ens vilja och energi för att delta i den grupp alla andra gruppledare prioriterade för att skapa ett bättre näringslivsklimat.
Pinsamt för socialdemokraterna. Det är uppenbart att deras prat om hur viktigt näringslivet är bara är tomt prat. Det finns inget reellt engagemang för ett starkare näringsliv. Socialdemokratisk näringslivspolitik handlar om att kommunen själv ska starta bolag (idag två (2!) nya på kommunstyrelsen) och att tvinga näringslivet att genomföra arbetsmarknadspolitik som kommunen själv borde göra.
Pinsamt för Örebro kommun när det visar sig att kommunstyrelseordföranden hellre fikar än deltar i överläggningar om näringslivsfrågor.
Pinsamt för Lennart Bondeson som så uppenbart får leda något som inte det stora majoritetspartiet tycker är viktigt. Kanske är det så även här att de formella besluten inte är viktiga. De formella beslutsarenorna är bara en kuliss. De verkliga besluten fattas bakom dörrarna på kommunalrådets Sundins rum.
Och pinsamt för näringslivet i Örebro. Örebro har ett uselt näringslivsklimat. Örebro har ett alldeles för svagt näringsliv. Örebro har en alldeles för liten andel privat företagande. Örebro har alldeles för få som jobbar i privat näringsliv. Och det är uppenbart att en del av detta beror på att kommunledningen, idag såväl som under tidigare socialdemokratiska regimer, inte bryr sig. Näringslivet är bara ett särintresse som man ska prata väl om, men hålla kort.
Folkpartiet har en helt annan syn på företagande och näringsliv. Vi både pratar med och för näringsliv och företag i Örebro och i Sverige. Vi bejakar näringslivets värde, både som grund för välfärden och som motor i samhällsutvecklingen. Vi tror att Örebro behöver ett starkare, friare, mångfaldigare näringsliv.
Jag hade många tydliga krav med mig för att förbättra näringslivsprogrammet. Men de får vänta. Vänta tills Lena Baastad slutat fika för att delta i jobbet för ett starkare näringsliv och ett bättre näringslivsklimat.
Jag undrar om hon kommer att kalla till en presskonferens om det...
För en månad sedan fick vi det program som majoriteten tagit fram. Det hade inte funnits något intresse tidigare till någon dialog för en bred överenskommelse. Istället hade programmet tagits fram helt av de tre som leder kommunen.
När mötet började insåg jag att Lennart Bondeson (kd) tänkt sig att vi skulle besluta att anta programmet direkt. Det blev lite för mycket, inte bara för mig.
Jag redogjorde för hur vi tidigare hade gått till väga kring näringslivsprogram, oavsett majoritet. Det handlade om långa, öppna dialogprocesser där så många partier som möjligt fick vara med från grunden. Kanske blev inte programmen de spetsigaste, men det fanns en bred insyn och samsyn kring det som skrevs.
Nu skedde alltså allt bakom majoritetens stängda dörrar. Jag krävde att vi minst skulle remittera programmet till partierna, fick medhåll av hela oppositionen, och Lennart Bondeson vek sig. Det blev inte bara en remiss. Vi skulle dessutom gå igenom programmet i en arbetsgrupp för att se om vi kunde komma överens.
Så långt allt väl.
Idag var första mötet med denna arbetsgrupp. På plats fanns gruppledarna, förutom mig själv, även från M, MP, V, C och KD. Men vem sänder sossarna? Lena Baastad, självskriven inte bara som gruppledare utan även som vice ordförande och delansvarig för all kommunens näringslivspolitik?
Icke.
Lena Baastad tog en lite längre fikapaus än vi andra i gruppen. Kaffet i caféet i Rådhuset var viktigare än hur Örebros framtida näringslivspolitik skulle formas och formeras. Istället satt Roger Andersson för sossarna.
Lena Baastads agerande är mångdubbelt pinsamt.
Pinsamt för Baastad själv som i fredags kallade till presskonferens för att berätta om sin vilja att ställa upp för att förändra Örebro i fyra år till. Men den viljan och den energin tog uppenbarligen slut över helgen. Nu finns det inte ens vilja och energi för att delta i den grupp alla andra gruppledare prioriterade för att skapa ett bättre näringslivsklimat.
Pinsamt för socialdemokraterna. Det är uppenbart att deras prat om hur viktigt näringslivet är bara är tomt prat. Det finns inget reellt engagemang för ett starkare näringsliv. Socialdemokratisk näringslivspolitik handlar om att kommunen själv ska starta bolag (idag två (2!) nya på kommunstyrelsen) och att tvinga näringslivet att genomföra arbetsmarknadspolitik som kommunen själv borde göra.
Pinsamt för Örebro kommun när det visar sig att kommunstyrelseordföranden hellre fikar än deltar i överläggningar om näringslivsfrågor.
Pinsamt för Lennart Bondeson som så uppenbart får leda något som inte det stora majoritetspartiet tycker är viktigt. Kanske är det så även här att de formella besluten inte är viktiga. De formella beslutsarenorna är bara en kuliss. De verkliga besluten fattas bakom dörrarna på kommunalrådets Sundins rum.
Och pinsamt för näringslivet i Örebro. Örebro har ett uselt näringslivsklimat. Örebro har ett alldeles för svagt näringsliv. Örebro har en alldeles för liten andel privat företagande. Örebro har alldeles för få som jobbar i privat näringsliv. Och det är uppenbart att en del av detta beror på att kommunledningen, idag såväl som under tidigare socialdemokratiska regimer, inte bryr sig. Näringslivet är bara ett särintresse som man ska prata väl om, men hålla kort.
Folkpartiet har en helt annan syn på företagande och näringsliv. Vi både pratar med och för näringsliv och företag i Örebro och i Sverige. Vi bejakar näringslivets värde, både som grund för välfärden och som motor i samhällsutvecklingen. Vi tror att Örebro behöver ett starkare, friare, mångfaldigare näringsliv.
Jag hade många tydliga krav med mig för att förbättra näringslivsprogrammet. Men de får vänta. Vänta tills Lena Baastad slutat fika för att delta i jobbet för ett starkare näringsliv och ett bättre näringslivsklimat.
Jag undrar om hon kommer att kalla till en presskonferens om det...
2013-06-14
Per(s)onkult
På torsdagseftermiddagen blev jag uppringd av några journalister. De hade alla samma typ av fråga:
-Varför ska Lena Baastad avgå?
Jag blev rätt ställd, eftersom jag inte hört något om det. Men det hade kommit en inbjudan till en presskonferens på fredagen och journalisternas analys var samstämmig: Lena Baastad skulle avgå. Frågan var inte "om", utan "varför".
Journalisternas egna tolkningar var lite olika.
En tolkningslinje handlade om personliga skäl; många sjukdomar, inte ork, inte vilja, andra önskningar.
En annan tolkningslinje rörde makt: Det som är uppenbart, att det inte är Lena Baastad som styr Örebro kommun, skulle bli offentligt. Björn Sundin skulle ta över även formellt.
Ingen av journalisterna funderade kring om Baastad hade fått andra, bättre politiska uppdrag, skulle kandidera till riksdagen eller någon annan politisk församling.
Och ingen hade ens i tanken att partiet kallade ihop media för att Baastad skulle berätta om att hon kandiderade för att bli socialdemokraternas toppkandidat ett val till. Det fanns inte ens i det yttersta av journalisternas medvetande.
Men så var det alltså. Och av vad jag kunnat följa på sociala media och även på t ex NA.se tycker rätt många journalister att de är lurade, blåsta. Eller som en av journalisterna skriver på twitter: Må vara att Lena Baastad inte finns på twitter, men leka med media kan hon :) #busted
(För er som inte är så inne på twitter betyder att man märker en tweet med en # (hashtag) att man vill specialmarkera vad man tycker, tänker, känner, eller vill koppla ihop tweeten med. Journalistens #busted betyder alltså "lurad" eller för att kopiera från ett fritt lexikon på internet "caught out doing something wrong and therefore in trouble you are so busted")
Ändå är det några andra lärdomar (än att journalisterna blivit lurade av sossarna) man kan dra av eftermiddagens händelser:
För det första är det frågan om vem som bestämmer i Örebro. Lena Baastad må vara kommunstyrelsens ordförande formellt. Men i princip alla inser att det inte är hon som styr. Det finns andra som ligger bakom. Idag blev det än mer uppenbart.
För det andra är det lika uppenbart att Baastads ställning är enormt svag. När partiet kallar till en presskonferens med henne där hon fritt ska prata om sin politiska framtid, blir den automatiska tolkningen från hela journalistkåren att hon ska avgå. Frågan verkar inte vara om, utan när det ska ske. När hon säger att hon vill fortsätta, blir det till och med en nyhet. Kan man tänka sig att någon annan ledare skulle ha behov av att göra den markeringen?
För det tredje visar det sig att socialdemokraternas mediala strategier ibland slår knut på sig själva. Socialdemokraterna har fler politiska journalister i sina kanslier, än vad som finns på Nerikes Allehandas redaktion. De är vana att styra och ställa med den verklighet de vill få fram. Som jag skrivit tidigare jobbar de mycket medvetet med bilden av Lena Baastad. Hon får inte ta ansvar för några jobbiga beslut, där skyfflas tjänstemännen fram. Istället ska hon ut i media och lova, eller fronta positiva beslut.
Och då kommer vi till den sista lärdomen. Socialdemokraterna i Örebro har under lång tid medvetet byggt en personkult kring Lena Baastad. Vi såg den formas under förra perioden. I valen 2010 och 2011 handlade socialdemokraternas kampanj mer om Baastad än om politik. Örebro har aldrig någonsin varit så uppskyltat med valaffischer med bara ett ansikte som under dessa val. Den förhoppade valvinsten 2014 har också byggts kring personen Lena Baastad. Exemplen på kultskapandet finns exempelvis hos de egna twittrarna, som John Johansson som idag skriver: PK för att berätta att Örebros populäraste politiker, vars förtroende sist det mättes var störst vill fortsätta.
Den bilden får inget nagga. Och försöker någon göra det går hela den socialdemokratiska organisationen i taket, som Björn Sundin gjort idag.
Men i personkultbyggandet har man gått för långt. När man tror sig äga sanningen, och ser en person mer som ett alltid gott, onåbart objekt, än ett mänskligt, felbart subjekt, kan man också förleda sig själv att tro att alla andra också ser den bilden. Och det var det som skedde idag.
De socialdemokratiska spindoktorerna trodde att alla såg den bild de själva såg, att den onåbara, goda, skulle framträda för folket för att berätta om sina storslagna framtidsplaner. Men de insåg inte att den allmänna tolkningen var den motsatta: Att folket ser en svag ledare, eller kanske inte ens en ledare utan en människa som visas upp av dem där bakom som verkligen bestämmer.
Och då skär det sig rejält. Journalisterna känner sig lurade. Socialdemokraterna blir arga, när deras egna uppbyggda bild raseras. Och det förtroende som ändå byggts mellan partiets spindoktorer, Lena Baastad och journalisterna, raseras på ett ögonblick.
Tyvärr är det väl så här politiken kommer att se ut i framtiden. Allt mer handlar om person. Allt mindre om politik. När de politiska skiljelinjerna blir allt svagare, när de stora partierna inte agerar utifrån ideologi utan utifrån att pragmatiskt administrera ett rådande system, blir frågan mer om vem som verkar bäst på att administrera, inte vilket samhälle man vill ha. Partiernas spindoktorer skapar bilder av den verklighet man vill förmedla, istället för att beskriva den verklighet som finns. Och ideologiernas framtidsvisioner om det samhälle som just detta parti vill bygga, försvinner. Istället för att berätta om vad man vill, ställer man frågor om både smått och stort för att i vart fall få det att se ut som om man bryr sig om vad medborgarna tycker.
Då spelar det inte heller någon roll vem det är som bestämmer i kommunen. Det kan lika gärna vara tjänstemännen. För den socialdemokratiska politiken bygger inte på att ta ansvar. Den bygger på att komma rätt ut i media för att få fortsätta att sitta på rätt positioner. Det är därför kommunstyrelsens ordförande aldrig tar ansvar för besparingarna. Det är därför tjänstemännen tvingas skapa nyord som "omprioriteringar" när det handlar om kraftiga besparingar. Det är därför det aldrig blir någon diskussion om hur man använder de 7.000.000.000 (7 miljarderna) som finns för välfärden, utan bara om de 700.000 som man låtsas satsa.
Det är därför makten flyttas från politiker till tjänstemän. Det är därför den informella makten blir viktigare än den formella. Det är därför besluten flyttas från de öppna nämndmötena, till de slutna korridorerna och arbetsrummen. Det är därför de slutna, kommunala bolagen blir allt fler och allt större medan de förtroendevalda i nämnderna knappt har ett beslutsärende. Det är därför ekonomistyrningen är en ickefråga - den är ju inte medial. Det är därför i princip ingen av de ledande politikerna ens kan läsa en resultat- eller balansräkning och än mindre reflektera över hur ekonomin förändras på kort och längre sikt - det går ju ändå inte att få någon bra medial bild av det....
Det är därför Staffan Isling i praktiken styr hela kommunen. Och det är därför dagens politiska ledning bara är en krusning på ytan, en frans på mattan, en spets på gardinen.
Är det då Staffan Islings fel? Knappast. Han sa ungefär så här när vi rekryterade honom: "Ni får se till att springa fortare än jag. För annars springer jag om er."
Och det är precis det som Lena Baastads kommunledning låtit ske. Inte för att de inte kan springa fortare - utan för att de inte vill. Det är nämligen inte intresserade av att verkligen styra kommunen, att ta ansvar. För om man tar ansvar kan man ju komma fel ut i media. Istället är de intresserade av att vinna nästa val.
För det viktiga är inte att verkligen styra. Det viktiga är att den mediala bilden är den riktiga. Och när den blir fel, är det inte bilden av verkligheten som är fel, det är verkligheten...
Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt, TV4
-Varför ska Lena Baastad avgå?
Jag blev rätt ställd, eftersom jag inte hört något om det. Men det hade kommit en inbjudan till en presskonferens på fredagen och journalisternas analys var samstämmig: Lena Baastad skulle avgå. Frågan var inte "om", utan "varför".
Journalisternas egna tolkningar var lite olika.
En tolkningslinje handlade om personliga skäl; många sjukdomar, inte ork, inte vilja, andra önskningar.
En annan tolkningslinje rörde makt: Det som är uppenbart, att det inte är Lena Baastad som styr Örebro kommun, skulle bli offentligt. Björn Sundin skulle ta över även formellt.
Ingen av journalisterna funderade kring om Baastad hade fått andra, bättre politiska uppdrag, skulle kandidera till riksdagen eller någon annan politisk församling.
Och ingen hade ens i tanken att partiet kallade ihop media för att Baastad skulle berätta om att hon kandiderade för att bli socialdemokraternas toppkandidat ett val till. Det fanns inte ens i det yttersta av journalisternas medvetande.
Men så var det alltså. Och av vad jag kunnat följa på sociala media och även på t ex NA.se tycker rätt många journalister att de är lurade, blåsta. Eller som en av journalisterna skriver på twitter: Må vara att Lena Baastad inte finns på twitter, men leka med media kan hon :) #busted
(För er som inte är så inne på twitter betyder att man märker en tweet med en # (hashtag) att man vill specialmarkera vad man tycker, tänker, känner, eller vill koppla ihop tweeten med. Journalistens #busted betyder alltså "lurad" eller för att kopiera från ett fritt lexikon på internet "caught out doing something wrong and therefore in trouble you are so busted")
Ändå är det några andra lärdomar (än att journalisterna blivit lurade av sossarna) man kan dra av eftermiddagens händelser:
För det första är det frågan om vem som bestämmer i Örebro. Lena Baastad må vara kommunstyrelsens ordförande formellt. Men i princip alla inser att det inte är hon som styr. Det finns andra som ligger bakom. Idag blev det än mer uppenbart.
För det andra är det lika uppenbart att Baastads ställning är enormt svag. När partiet kallar till en presskonferens med henne där hon fritt ska prata om sin politiska framtid, blir den automatiska tolkningen från hela journalistkåren att hon ska avgå. Frågan verkar inte vara om, utan när det ska ske. När hon säger att hon vill fortsätta, blir det till och med en nyhet. Kan man tänka sig att någon annan ledare skulle ha behov av att göra den markeringen?
För det tredje visar det sig att socialdemokraternas mediala strategier ibland slår knut på sig själva. Socialdemokraterna har fler politiska journalister i sina kanslier, än vad som finns på Nerikes Allehandas redaktion. De är vana att styra och ställa med den verklighet de vill få fram. Som jag skrivit tidigare jobbar de mycket medvetet med bilden av Lena Baastad. Hon får inte ta ansvar för några jobbiga beslut, där skyfflas tjänstemännen fram. Istället ska hon ut i media och lova, eller fronta positiva beslut.
Och då kommer vi till den sista lärdomen. Socialdemokraterna i Örebro har under lång tid medvetet byggt en personkult kring Lena Baastad. Vi såg den formas under förra perioden. I valen 2010 och 2011 handlade socialdemokraternas kampanj mer om Baastad än om politik. Örebro har aldrig någonsin varit så uppskyltat med valaffischer med bara ett ansikte som under dessa val. Den förhoppade valvinsten 2014 har också byggts kring personen Lena Baastad. Exemplen på kultskapandet finns exempelvis hos de egna twittrarna, som John Johansson som idag skriver: PK för att berätta att Örebros populäraste politiker, vars förtroende sist det mättes var störst vill fortsätta.
Den bilden får inget nagga. Och försöker någon göra det går hela den socialdemokratiska organisationen i taket, som Björn Sundin gjort idag.
Men i personkultbyggandet har man gått för långt. När man tror sig äga sanningen, och ser en person mer som ett alltid gott, onåbart objekt, än ett mänskligt, felbart subjekt, kan man också förleda sig själv att tro att alla andra också ser den bilden. Och det var det som skedde idag.
De socialdemokratiska spindoktorerna trodde att alla såg den bild de själva såg, att den onåbara, goda, skulle framträda för folket för att berätta om sina storslagna framtidsplaner. Men de insåg inte att den allmänna tolkningen var den motsatta: Att folket ser en svag ledare, eller kanske inte ens en ledare utan en människa som visas upp av dem där bakom som verkligen bestämmer.
Och då skär det sig rejält. Journalisterna känner sig lurade. Socialdemokraterna blir arga, när deras egna uppbyggda bild raseras. Och det förtroende som ändå byggts mellan partiets spindoktorer, Lena Baastad och journalisterna, raseras på ett ögonblick.
Tyvärr är det väl så här politiken kommer att se ut i framtiden. Allt mer handlar om person. Allt mindre om politik. När de politiska skiljelinjerna blir allt svagare, när de stora partierna inte agerar utifrån ideologi utan utifrån att pragmatiskt administrera ett rådande system, blir frågan mer om vem som verkar bäst på att administrera, inte vilket samhälle man vill ha. Partiernas spindoktorer skapar bilder av den verklighet man vill förmedla, istället för att beskriva den verklighet som finns. Och ideologiernas framtidsvisioner om det samhälle som just detta parti vill bygga, försvinner. Istället för att berätta om vad man vill, ställer man frågor om både smått och stort för att i vart fall få det att se ut som om man bryr sig om vad medborgarna tycker.
Då spelar det inte heller någon roll vem det är som bestämmer i kommunen. Det kan lika gärna vara tjänstemännen. För den socialdemokratiska politiken bygger inte på att ta ansvar. Den bygger på att komma rätt ut i media för att få fortsätta att sitta på rätt positioner. Det är därför kommunstyrelsens ordförande aldrig tar ansvar för besparingarna. Det är därför tjänstemännen tvingas skapa nyord som "omprioriteringar" när det handlar om kraftiga besparingar. Det är därför det aldrig blir någon diskussion om hur man använder de 7.000.000.000 (7 miljarderna) som finns för välfärden, utan bara om de 700.000 som man låtsas satsa.
Det är därför makten flyttas från politiker till tjänstemän. Det är därför den informella makten blir viktigare än den formella. Det är därför besluten flyttas från de öppna nämndmötena, till de slutna korridorerna och arbetsrummen. Det är därför de slutna, kommunala bolagen blir allt fler och allt större medan de förtroendevalda i nämnderna knappt har ett beslutsärende. Det är därför ekonomistyrningen är en ickefråga - den är ju inte medial. Det är därför i princip ingen av de ledande politikerna ens kan läsa en resultat- eller balansräkning och än mindre reflektera över hur ekonomin förändras på kort och längre sikt - det går ju ändå inte att få någon bra medial bild av det....
Det är därför Staffan Isling i praktiken styr hela kommunen. Och det är därför dagens politiska ledning bara är en krusning på ytan, en frans på mattan, en spets på gardinen.
Är det då Staffan Islings fel? Knappast. Han sa ungefär så här när vi rekryterade honom: "Ni får se till att springa fortare än jag. För annars springer jag om er."
Och det är precis det som Lena Baastads kommunledning låtit ske. Inte för att de inte kan springa fortare - utan för att de inte vill. Det är nämligen inte intresserade av att verkligen styra kommunen, att ta ansvar. För om man tar ansvar kan man ju komma fel ut i media. Istället är de intresserade av att vinna nästa val.
För det viktiga är inte att verkligen styra. Det viktiga är att den mediala bilden är den riktiga. Och när den blir fel, är det inte bilden av verkligheten som är fel, det är verkligheten...
Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt, TV4
2013-05-16
Dubbla be(s)ked i skolpolitiken.
Den 14 maj skrev ett antal socialdemokratiska kommunalråd på SVD Brännpunkt om behovet av högre lärarlöner. Deras kommuner skulle satsa mer på karriärvägar för lärare. Det var sannolikt ett välkommet besked. Flera av kommunerna är lågt rankade, och har låga lärarlöner. Frågan är om en artikel på Brännpunkt kan anses vara ett löfte, eller bara en målsättning. Lärarfacken lär i vart följa upp om teori och verklighet stämmer överens...
Vare sig Lena Baastad eller Thomas Esbjörnsson fanns med bland undertecknarna. Det är inte så märkligt. Den lokala skolpolitiken karaktäriseras inte av satsningar, snarare tvärsom. Samtidigt som kommunen gör ett resultat på hundratals miljoner, skär socialdemokraterna ner på resurserna till skolan. Inköpsstopp och anställningsstopp är socialdemokratisk skolpolitik i Örebro.
Och blir det några högre löner? Örebro höjde lärarlönerna precis så mycket som krävdes efter de centrala förhandlingarna. När jag i kommunfullmäktige frågade kommunstyrelseordföranden om lönesatsningar var tonen defensiv: "Många faktorer tyder på att lärarna kommer att vara den yrkesgrupp som kommer få bland de största löneökningarna." var så långt hon kunde sträcka sig. Men vad det betyder är oklart. Betyder det att andra ska få mer? Kommunal till exempel som socialdemokraterna alltid prioriterat? Eller betyder det att man ska betala mer, bara för att det är svårt att rekrytera utbildade lärare?
Nu är det upp till bevis. Men när lönediskussionerna för revidering 2013 sätter igång, så visar det sig att Baastad och Esbjörnsson hittills inte ändrat inställning. Lärarna är ingen prioriterad grupp. Så här twittrar en av lärarfacken: Överläggning om löneöversyn 2013 i #örebro idag. Någon satsning på lärarna? -Största möjliga tyyyyyyyyyystnad från arbetsgivaren.
Det är i och för sig ingen överraskning. Under Lena Baastads "ledning" har just tystnaden lägrat sig över allt mer av politiken. Ingen vet vem som bestämmer. Ingen vet var besluten fattas. Ingen vet och ingen får veta. Gissningarna är däremot desto fler. Är det Björn Sundin som är den verkliga ledaren? Är Staffan Isling inte bara kommundirektör, utan även en de facto kommunstyrelseordförande? Sitter makten hos Roger Rådström och Torgny Larsson?
Kommunledningens syn på skolan är bekymmersam. När de största skolfrågorna handlar om hur man ska bevara svåranvändbara skollokaler och lägga ner väl fungerande skolor, är problemen stora. På område efter område saknas riktlinjer för skolan.
Istället för att fokusera på elevernas situation, på lärarnas behov och på skolornas utveckling, läggs tid på skolflyttar. Det senaste skvallret handlar om långtgågna planer på att lägga ner hela Risbergska skolan och flytta eleverna till främst Rudbecksskolan. (Som behöver investeringar för tiotals miljoner kronor för att bli funktionell. Men ett vallöfte får uppenbarligen kosta vad som helst. För eleverna och för skattebetalarna...)
Hur de lokala socialdemokraterna agerar verkar inte komma deras partiledning till känna. Istället försöker Stefan Löfven och Ibrahim Baylan på konststycket att gång efter gång presentera skolpolitik på riksplanet som går tvärs emot den Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson genomför. Problemet för Löfven och Baylan är ju bara att de inte kan lova 4000 nya lärare. Det är nämligen Baastad och Esbjörnsson som bestämmer om lärarna. Och de drar ju ner...
På samma sätt är det med satsning efter satsning i socialdemokraternas skolpolitik. På riksplanet lovar de runt om fler lärare, bättre villkor, mindre klasser. Men lokalt genomför de en precis motsatt politik; färre lärare, låga löner, större klasser. (På en skola jag känner kommer från och med nästa läsår 2,25 pedagoger att ha hand om 57 elever i klasserna 1-3 om sossarnas besparingar får slå igenom... Rimligt???)
Mot denna politik som inte hänger ihop, som är mer av innehållslösa flo(s)kler på riksplanet och rejäla nedskärningar i verkligheten, står Folkpartiets skolpolitik. Tydlig och sammanhållen från riksplan till lokalplan.
Vi lovar och genomför höjda lärarlöner.
Vi lovar och genomför förbättrad lärarutbidning.
Vi lovar och genomför lärarlegitimation.
Vi lovar och genomför minskad administration.
Vi lovar och genomför förnyade skollagar.
Vi lovar och genomför karriärvägar för lärare.
Vi lovar och tillför skolan nya resurser.
Folkpartiet tycker att skolan borde förstatligas. Kommunaliseringen var ett misslyckande. Än så länge står vi ensamma i den kampen. Socialdemokraterna håller emot. Men deras bristande sammanhållning i politiken borde leda dem till ett annat resultat. Om Löfven och Baylan vill ha genomslag för sin skolpolitik måste de ta makten från Baastad och Esbjörnsson. Frågan är om de vare sig vill eller vågar...
Media: DN, DN2, EX1, EX2, SVD
Vare sig Lena Baastad eller Thomas Esbjörnsson fanns med bland undertecknarna. Det är inte så märkligt. Den lokala skolpolitiken karaktäriseras inte av satsningar, snarare tvärsom. Samtidigt som kommunen gör ett resultat på hundratals miljoner, skär socialdemokraterna ner på resurserna till skolan. Inköpsstopp och anställningsstopp är socialdemokratisk skolpolitik i Örebro.
Och blir det några högre löner? Örebro höjde lärarlönerna precis så mycket som krävdes efter de centrala förhandlingarna. När jag i kommunfullmäktige frågade kommunstyrelseordföranden om lönesatsningar var tonen defensiv: "Många faktorer tyder på att lärarna kommer att vara den yrkesgrupp som kommer få bland de största löneökningarna." var så långt hon kunde sträcka sig. Men vad det betyder är oklart. Betyder det att andra ska få mer? Kommunal till exempel som socialdemokraterna alltid prioriterat? Eller betyder det att man ska betala mer, bara för att det är svårt att rekrytera utbildade lärare?
Nu är det upp till bevis. Men när lönediskussionerna för revidering 2013 sätter igång, så visar det sig att Baastad och Esbjörnsson hittills inte ändrat inställning. Lärarna är ingen prioriterad grupp. Så här twittrar en av lärarfacken: Överläggning om löneöversyn 2013 i #örebro idag. Någon satsning på lärarna? -Största möjliga tyyyyyyyyyystnad från arbetsgivaren.
Det är i och för sig ingen överraskning. Under Lena Baastads "ledning" har just tystnaden lägrat sig över allt mer av politiken. Ingen vet vem som bestämmer. Ingen vet var besluten fattas. Ingen vet och ingen får veta. Gissningarna är däremot desto fler. Är det Björn Sundin som är den verkliga ledaren? Är Staffan Isling inte bara kommundirektör, utan även en de facto kommunstyrelseordförande? Sitter makten hos Roger Rådström och Torgny Larsson?
Kommunledningens syn på skolan är bekymmersam. När de största skolfrågorna handlar om hur man ska bevara svåranvändbara skollokaler och lägga ner väl fungerande skolor, är problemen stora. På område efter område saknas riktlinjer för skolan.
Istället för att fokusera på elevernas situation, på lärarnas behov och på skolornas utveckling, läggs tid på skolflyttar. Det senaste skvallret handlar om långtgågna planer på att lägga ner hela Risbergska skolan och flytta eleverna till främst Rudbecksskolan. (Som behöver investeringar för tiotals miljoner kronor för att bli funktionell. Men ett vallöfte får uppenbarligen kosta vad som helst. För eleverna och för skattebetalarna...)
Hur de lokala socialdemokraterna agerar verkar inte komma deras partiledning till känna. Istället försöker Stefan Löfven och Ibrahim Baylan på konststycket att gång efter gång presentera skolpolitik på riksplanet som går tvärs emot den Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson genomför. Problemet för Löfven och Baylan är ju bara att de inte kan lova 4000 nya lärare. Det är nämligen Baastad och Esbjörnsson som bestämmer om lärarna. Och de drar ju ner...
På samma sätt är det med satsning efter satsning i socialdemokraternas skolpolitik. På riksplanet lovar de runt om fler lärare, bättre villkor, mindre klasser. Men lokalt genomför de en precis motsatt politik; färre lärare, låga löner, större klasser. (På en skola jag känner kommer från och med nästa läsår 2,25 pedagoger att ha hand om 57 elever i klasserna 1-3 om sossarnas besparingar får slå igenom... Rimligt???)
Mot denna politik som inte hänger ihop, som är mer av innehållslösa flo(s)kler på riksplanet och rejäla nedskärningar i verkligheten, står Folkpartiets skolpolitik. Tydlig och sammanhållen från riksplan till lokalplan.
Vi lovar och genomför höjda lärarlöner.
Vi lovar och genomför förbättrad lärarutbidning.
Vi lovar och genomför lärarlegitimation.
Vi lovar och genomför minskad administration.
Vi lovar och genomför förnyade skollagar.
Vi lovar och genomför karriärvägar för lärare.
Vi lovar och tillför skolan nya resurser.
Folkpartiet tycker att skolan borde förstatligas. Kommunaliseringen var ett misslyckande. Än så länge står vi ensamma i den kampen. Socialdemokraterna håller emot. Men deras bristande sammanhållning i politiken borde leda dem till ett annat resultat. Om Löfven och Baylan vill ha genomslag för sin skolpolitik måste de ta makten från Baastad och Esbjörnsson. Frågan är om de vare sig vill eller vågar...
Media: DN, DN2, EX1, EX2, SVD
2013-03-20
Den sista Sovjetstaten...
Det blev ett kapitel till. I sagan om Storstenshöjden. Och den är inte roligare.
I går på kommunstyrelsen var frågan om uppsägningen av arrendet och avhysningen av Storstenshöjden AB uppe för information. Kommundirektören informerade om sitt sätt att se på saken. Informationen skapade fler frågor än den eventuellt besvarade. Och den pekade än en gång på att detta inte är en fråga för kommundirektörer, utan för de ansvariga politikerna, Lena Baastad och Björn Sundin.
Några av de frågor som informationen ställde var:
Accepterar kommundirektören att Storstenshöjden egentligen köpt anläggningen, eftersom han accepterar att de inte anser sig bundna av arrendeavtalet?
Vad innebär uppsägningen konkret?
Vad innebär beskedet om avhysning konkret?
Finns legala förutsättningar för såväl uppsägning som avhysning?
Vad kommer det att kosta?
Jag fick inga svar på några frågor. Det var bara det skrivna ordet som gällde. Därför yrkade jag att kommunstyrelsen skulle besluta:
att återkalla delegationen för kommundirektören i alla frågor som rör mellanhavandena mellan kommunen och Storstenshöjden AB. (Skälet var självklart att få ansvaret att falla på dem det ska falla på, majoritetens politiker i allmänhet och Lena Baastad och Björn Sundin i synnerhet.)
att få en ekonomisk redovisning av kostnaderna för uppsägningen och vilka kostnader en avhysning skulle innebära för kommunen. (En uppsägning av ett arrende innebär att kommunen måste lösa ut arrendatorn, eller att arrendatorn tar alla sina grejor med sig och kommunen måste köpa nytt.)
Lena Baastad och Rasmus Persson (c) yrkade på avslag. Alla S, KD och C-ledamöter röstade för avslag. Ingen förvånad. Kommunstyrelsens ordförande vill inte ta ansvar. Kommunens medborgare ska hållas utan information.
Idag på kommunfullmäktige skulle samma fråga diskuteras, eftersom Folkpartiets motion om försäljning av Storstenshöjden AB skulle behandlas. Det blev ungefär samma diskussion en gång till.
Skillnaderna är kända. Vi i Folkpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna vill sälja. Socialdemokraterna säger att de vill sälja, men inte till Storstenshöjden. Vänstern vill inte sälja. Vad KD och C vill är lika oklart som det mesta andra i deras politik, annat än att de stödjer sossarna i det mesta.
Jag har bloggat om några av de senaste turerna i mina förra bloggar. Jag trodde knappast att det kunde bli värre. Men det blev det.
Som avslutning på debatten gick Lena Baastad idag upp och berättade att hon gett kommundirektören i uppdrag att undersöka vad Fritidsförvaltningen kunde göra för att hålla backen igång även efter en avhysning av Storstenshöjden AB. Jag kippade efter andan!
Här går kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjätte största stad ut och berättar att hon har gett kommundirektören i uppdrag att undersöka hur han ska driva en anläggning, utan att det finns någon laglig grund för direktivet. Oavsett vad Lena Baastad tycker, är inte äganderätten till anläggningen klar. Oavsett vad Lena Baastad tycker, äger inte kommunen alla de investeringar som Storstenshöjden AB gjort i anläggningen de senaste åren.
Det Lena Baastad nu gör, är alltså att hon ger kommundirektören i uppdrag att planera för att en kommunal förvaltning ska använda en privat företagares egendom för att driva en anläggning som har en oklar ägarbild.
Jag är ingen juridisk expert, mina juridiska studier ligger för långt tillbaka, men att en kommun planerar för att ta över en privat näringsidkares egendom verkar för mig vara som att planera för en brottslig gärning. Kommunen ska, enligt kommunstyrelsens ordförande, planera för att driva verksamheten vidare med den privata näringsidkarens egendom.
I andra länder, med andra politiska system, kallas det konfiskation. Det brukar användas i stater som inte har ett demokratiskt styrelseskick som grund. Men i Örebro ger kommunstyrelsens ordförande kommundirektören i uppdrag att planera för en sådan konfiskation. Och vad händer?
Jag skulle frankt vilja påstå att i 289 av Sveriges 290 kommuner skulle ett sådant uttalande leda till en omöjlig sits för såväl kommunstyrelsens ordförande som för kommundirektören. Krav på avgång skulle också följas av en nödvändig avgång. Den högste politiskt ansvarige kan inte uttala sig på det sätt som Lena Baastad idag gjorde i kommunfullmäktige i Örebro. Det är förnedrande för hela demokratin och hela det politiska systemet och för hela kommunledningen.
Men hittills har granskningen av Lena Baastads maktutövning varit i princip obefintlig. Så det som gäller i 289 av Sveriges kommuner, fortsätter nog att gälla i bara 289 kommuner.
I går på kommunstyrelsen var frågan om uppsägningen av arrendet och avhysningen av Storstenshöjden AB uppe för information. Kommundirektören informerade om sitt sätt att se på saken. Informationen skapade fler frågor än den eventuellt besvarade. Och den pekade än en gång på att detta inte är en fråga för kommundirektörer, utan för de ansvariga politikerna, Lena Baastad och Björn Sundin.
Några av de frågor som informationen ställde var:
Accepterar kommundirektören att Storstenshöjden egentligen köpt anläggningen, eftersom han accepterar att de inte anser sig bundna av arrendeavtalet?
Vad innebär uppsägningen konkret?
Vad innebär beskedet om avhysning konkret?
Finns legala förutsättningar för såväl uppsägning som avhysning?
Vad kommer det att kosta?
Jag fick inga svar på några frågor. Det var bara det skrivna ordet som gällde. Därför yrkade jag att kommunstyrelsen skulle besluta:
att återkalla delegationen för kommundirektören i alla frågor som rör mellanhavandena mellan kommunen och Storstenshöjden AB. (Skälet var självklart att få ansvaret att falla på dem det ska falla på, majoritetens politiker i allmänhet och Lena Baastad och Björn Sundin i synnerhet.)
att få en ekonomisk redovisning av kostnaderna för uppsägningen och vilka kostnader en avhysning skulle innebära för kommunen. (En uppsägning av ett arrende innebär att kommunen måste lösa ut arrendatorn, eller att arrendatorn tar alla sina grejor med sig och kommunen måste köpa nytt.)
Lena Baastad och Rasmus Persson (c) yrkade på avslag. Alla S, KD och C-ledamöter röstade för avslag. Ingen förvånad. Kommunstyrelsens ordförande vill inte ta ansvar. Kommunens medborgare ska hållas utan information.
Idag på kommunfullmäktige skulle samma fråga diskuteras, eftersom Folkpartiets motion om försäljning av Storstenshöjden AB skulle behandlas. Det blev ungefär samma diskussion en gång till.
Skillnaderna är kända. Vi i Folkpartiet, Miljöpartiet och Moderaterna vill sälja. Socialdemokraterna säger att de vill sälja, men inte till Storstenshöjden. Vänstern vill inte sälja. Vad KD och C vill är lika oklart som det mesta andra i deras politik, annat än att de stödjer sossarna i det mesta.
Jag har bloggat om några av de senaste turerna i mina förra bloggar. Jag trodde knappast att det kunde bli värre. Men det blev det.
Som avslutning på debatten gick Lena Baastad idag upp och berättade att hon gett kommundirektören i uppdrag att undersöka vad Fritidsförvaltningen kunde göra för att hålla backen igång även efter en avhysning av Storstenshöjden AB. Jag kippade efter andan!
Här går kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjätte största stad ut och berättar att hon har gett kommundirektören i uppdrag att undersöka hur han ska driva en anläggning, utan att det finns någon laglig grund för direktivet. Oavsett vad Lena Baastad tycker, är inte äganderätten till anläggningen klar. Oavsett vad Lena Baastad tycker, äger inte kommunen alla de investeringar som Storstenshöjden AB gjort i anläggningen de senaste åren.
Det Lena Baastad nu gör, är alltså att hon ger kommundirektören i uppdrag att planera för att en kommunal förvaltning ska använda en privat företagares egendom för att driva en anläggning som har en oklar ägarbild.
Jag är ingen juridisk expert, mina juridiska studier ligger för långt tillbaka, men att en kommun planerar för att ta över en privat näringsidkares egendom verkar för mig vara som att planera för en brottslig gärning. Kommunen ska, enligt kommunstyrelsens ordförande, planera för att driva verksamheten vidare med den privata näringsidkarens egendom.
I andra länder, med andra politiska system, kallas det konfiskation. Det brukar användas i stater som inte har ett demokratiskt styrelseskick som grund. Men i Örebro ger kommunstyrelsens ordförande kommundirektören i uppdrag att planera för en sådan konfiskation. Och vad händer?
Jag skulle frankt vilja påstå att i 289 av Sveriges 290 kommuner skulle ett sådant uttalande leda till en omöjlig sits för såväl kommunstyrelsens ordförande som för kommundirektören. Krav på avgång skulle också följas av en nödvändig avgång. Den högste politiskt ansvarige kan inte uttala sig på det sätt som Lena Baastad idag gjorde i kommunfullmäktige i Örebro. Det är förnedrande för hela demokratin och hela det politiska systemet och för hela kommunledningen.
Men hittills har granskningen av Lena Baastads maktutövning varit i princip obefintlig. Så det som gäller i 289 av Sveriges kommuner, fortsätter nog att gälla i bara 289 kommuner.
2013-03-15
Varför Johan Larsson är bättre än Björn Sundin (på att driva bolag)
Sedan socialdemokraterna tog över makten, tillsammans med de i princip lika socialdemokratiska kristdemokraterna och det rätt oliberala lokala centerpartiet, har den kommunala koncernen vuxit med rekordfart.
Det är få som vet, men kommunkoncernens omsättning är idag runt 35 % av kommunens totala omsättning, eller 2,3 jämfört med 6,7 miljarder kronor. Och mer blir det. Med de nya kommunala bolagen riskerar omsättningen i bolagskoncernen Örebro Rådhus AB att nå nya höjder varje år.
Det finns flera skäl till varför kommuner är dåliga ägare till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Jag har berört dem i flera bloggar. Näringslivet blir svagare när kommunens bolag, som aldrig tillåts gå i konkurs, snedvrider konkurrensen. Jobben riskerar att bli färre. Utvecklingstakt och innovationsklimat blir sämre när inte det fria näringslivet är fritt. I samtal med företrädare för det lokala näringslivet nämns just den kommunala bolagshysterin som det viktigaste området för oss liberaler att jobba med. Stora delar av Örebros näringsliv ser fram emot en ny kommunledning efter valet 2014.
Men det finns ytterligare några skäl till varför bolagen är så malplacerade som kommunala ägarintressen. Just nu är alltså runt 25 % av kommunens verksamhet dolda ur demokratisk synvinkel. Den öppna demokratin fungerar inte för en fjärdedel av kommunens verksamhet. Och värre blir det om sossarna får bestämma. Det är inte demokrati och öppenhet som är Sundins eller Baastads fokus.
Det andra skälet är att politiker inte har en aning om hur marknader fungerar. ÖBO styrs idag av en informatör från länsstyrelsen. Örebro Porten har en pastor som ordförande. Kommunstyrelsens ordförande saknar totalt erfarenhet från något annat än politiken. Hennes biträdande har drivit ett eget litet bolag, men saknar all erfarenhet från näringslivet, och har istället all erfarenhet från politik eller politikens närhet (även här med informationsbakgrund).
Är det någon som tror att dessa människor, tillsammans med oss andra som sitter i styrelserna i bolagen, är skickade att leda dem? Knappast. De kommunala bolagen styrs i huvudsak av sina tjänstemän. Politikerna blir bara en potemkinkuliss framför tomheten. Och tomheten är stor. I de flesta kommunala bolagsstyrelser jag suttit i har jag fascinerats över att så få av ledamöterna klarat av att förstå en resultat- eller balansräkning. Det är få som funderar kring riskanalyser, kring strategier och strukturer för bolagets utveckling, eller hur bolaget kan påverka ägaren. Istället handlar det oftast om en kökkenmödding av detaljpolitik som inte passar speciellt väl i bolagssfären.
Just riskerna kan man fundera mer kring denna dag. Såväl SR Örebro som SVT Tvärsnytt skriver idag om tillståndet i Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL). Det har uppenbarligen inte fungerat som det ska. Förlusterna kommer att vara större än vad man beräknat.
Men bolaget kommer inte att gå i konkurs, som det hade gjort för länge sedan om det varit privatägt. Istället kommer det att få ännu mer av kommunala medel, pengar från de mer vinstrika bolagen, för att täcka skulderna. Pengar som kunde gått till vård och skola går nu till ett svart hål i ett kommunalt bolag.
Men tänk om detta inte varit KKL utan ÖBO eller Örebro Porten som stått på öronen. Det händer väl inte, säger du. Inte som det ser ut idag, säger jag, men ingen vet vad som händer i morgon. Eller tänk om det händer med vindkraften när sossarna investerat en miljard i den, eller när bredbandsbolaget blir värdelöst tack vare teknikutvecklingen. Miljoner och miljarder som kommunens skattebetalare måste punga ut med.
Jag har länge drivit frågan om att sälja KKL. Det är inte en kommunal uppgift att driva hotell och konferensanläggningar. Om jag fått fortsätta bestämma hade KKL idag haft en privat ägare. Men sossarna vill annorlunda. (Och de får stöd av KD och C i detta. Det är märkligt hur omgivningen kan påverka människor ideologiskt, och hur ytlig ideologisk övertygelse ändå kan vara...)
Och Björn Sundin vill att kommunen inte bara ska fortsätta driva hotell, stugbyar och konferensanläggningar utan även skidbackar. Det är svårt att förstå att han har någon kompetens inom området överhuvudtaget som skulle innebära att örebroarna kunde känna sig säkra att affären var gynnsam för dem. Riskerna för fortsatta förluster, fortsatt kommunalt stöd och fortsatt illojal konkurrens är uppenbara.
Man kan tycka vad man vill om Johan Larsson och hans bolag. Men hans kompetens inom området skidanläggningar är ljusår större än om man slog ihop alla sossar i hela Örebro (och lade till alla kristdemokrater och centerpartister också). Sannolikt är hans kompetens inom konferenssidan också eoner större.
Men framförallt är det hans kompetens och kunnande som avgör om han blir kvar på marknaden, inte att han har kommunala skattepengar i ryggen. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra på denna öppna marknad och han riskerar inte kommunens kärnverksamheter, omsorgen, förskolan och skolan.
Tyvärr verkar insikten hos kommunledningen om de kommunala bolagens konkurrenshämmande status vara lika djup som en upptorkande vattenpöl. På kommunfullmäktige på onsdag nästa vecka ska kommunstyrelsens ordförande svara på en fråga jag ställt till henne om kommunens illojala konkurrens. Trots att kommunen är anmäld i vart fall två gånger till konkurrensverket, och att ett av ärendena fortfarande är öppet, och det andra kanske kommer att återöppnas, blir hennes svar:
"Det finns ingen illojal konkurrens från de kommunala bolagen."
Tydligare kan det väl inte behovet av ena liberal kommunledning uttryckas.
Media: SR Örebro, SVT Tvärsnytt
Det är få som vet, men kommunkoncernens omsättning är idag runt 35 % av kommunens totala omsättning, eller 2,3 jämfört med 6,7 miljarder kronor. Och mer blir det. Med de nya kommunala bolagen riskerar omsättningen i bolagskoncernen Örebro Rådhus AB att nå nya höjder varje år.
Det finns flera skäl till varför kommuner är dåliga ägare till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Jag har berört dem i flera bloggar. Näringslivet blir svagare när kommunens bolag, som aldrig tillåts gå i konkurs, snedvrider konkurrensen. Jobben riskerar att bli färre. Utvecklingstakt och innovationsklimat blir sämre när inte det fria näringslivet är fritt. I samtal med företrädare för det lokala näringslivet nämns just den kommunala bolagshysterin som det viktigaste området för oss liberaler att jobba med. Stora delar av Örebros näringsliv ser fram emot en ny kommunledning efter valet 2014.
Men det finns ytterligare några skäl till varför bolagen är så malplacerade som kommunala ägarintressen. Just nu är alltså runt 25 % av kommunens verksamhet dolda ur demokratisk synvinkel. Den öppna demokratin fungerar inte för en fjärdedel av kommunens verksamhet. Och värre blir det om sossarna får bestämma. Det är inte demokrati och öppenhet som är Sundins eller Baastads fokus.
Det andra skälet är att politiker inte har en aning om hur marknader fungerar. ÖBO styrs idag av en informatör från länsstyrelsen. Örebro Porten har en pastor som ordförande. Kommunstyrelsens ordförande saknar totalt erfarenhet från något annat än politiken. Hennes biträdande har drivit ett eget litet bolag, men saknar all erfarenhet från näringslivet, och har istället all erfarenhet från politik eller politikens närhet (även här med informationsbakgrund).
Är det någon som tror att dessa människor, tillsammans med oss andra som sitter i styrelserna i bolagen, är skickade att leda dem? Knappast. De kommunala bolagen styrs i huvudsak av sina tjänstemän. Politikerna blir bara en potemkinkuliss framför tomheten. Och tomheten är stor. I de flesta kommunala bolagsstyrelser jag suttit i har jag fascinerats över att så få av ledamöterna klarat av att förstå en resultat- eller balansräkning. Det är få som funderar kring riskanalyser, kring strategier och strukturer för bolagets utveckling, eller hur bolaget kan påverka ägaren. Istället handlar det oftast om en kökkenmödding av detaljpolitik som inte passar speciellt väl i bolagssfären.
Just riskerna kan man fundera mer kring denna dag. Såväl SR Örebro som SVT Tvärsnytt skriver idag om tillståndet i Kilsbergen Konferens och Lodge AB (KKL). Det har uppenbarligen inte fungerat som det ska. Förlusterna kommer att vara större än vad man beräknat.
Men bolaget kommer inte att gå i konkurs, som det hade gjort för länge sedan om det varit privatägt. Istället kommer det att få ännu mer av kommunala medel, pengar från de mer vinstrika bolagen, för att täcka skulderna. Pengar som kunde gått till vård och skola går nu till ett svart hål i ett kommunalt bolag.
Men tänk om detta inte varit KKL utan ÖBO eller Örebro Porten som stått på öronen. Det händer väl inte, säger du. Inte som det ser ut idag, säger jag, men ingen vet vad som händer i morgon. Eller tänk om det händer med vindkraften när sossarna investerat en miljard i den, eller när bredbandsbolaget blir värdelöst tack vare teknikutvecklingen. Miljoner och miljarder som kommunens skattebetalare måste punga ut med.
Jag har länge drivit frågan om att sälja KKL. Det är inte en kommunal uppgift att driva hotell och konferensanläggningar. Om jag fått fortsätta bestämma hade KKL idag haft en privat ägare. Men sossarna vill annorlunda. (Och de får stöd av KD och C i detta. Det är märkligt hur omgivningen kan påverka människor ideologiskt, och hur ytlig ideologisk övertygelse ändå kan vara...)
Och Björn Sundin vill att kommunen inte bara ska fortsätta driva hotell, stugbyar och konferensanläggningar utan även skidbackar. Det är svårt att förstå att han har någon kompetens inom området överhuvudtaget som skulle innebära att örebroarna kunde känna sig säkra att affären var gynnsam för dem. Riskerna för fortsatta förluster, fortsatt kommunalt stöd och fortsatt illojal konkurrens är uppenbara.
Man kan tycka vad man vill om Johan Larsson och hans bolag. Men hans kompetens inom området skidanläggningar är ljusår större än om man slog ihop alla sossar i hela Örebro (och lade till alla kristdemokrater och centerpartister också). Sannolikt är hans kompetens inom konferenssidan också eoner större.
Men framförallt är det hans kompetens och kunnande som avgör om han blir kvar på marknaden, inte att han har kommunala skattepengar i ryggen. Han får konkurrera på samma villkor som alla andra på denna öppna marknad och han riskerar inte kommunens kärnverksamheter, omsorgen, förskolan och skolan.
Tyvärr verkar insikten hos kommunledningen om de kommunala bolagens konkurrenshämmande status vara lika djup som en upptorkande vattenpöl. På kommunfullmäktige på onsdag nästa vecka ska kommunstyrelsens ordförande svara på en fråga jag ställt till henne om kommunens illojala konkurrens. Trots att kommunen är anmäld i vart fall två gånger till konkurrensverket, och att ett av ärendena fortfarande är öppet, och det andra kanske kommer att återöppnas, blir hennes svar:
"Det finns ingen illojal konkurrens från de kommunala bolagen."
Tydligare kan det väl inte behovet av ena liberal kommunledning uttryckas.
Media: SR Örebro, SVT Tvärsnytt
2013-03-14
Mer Storstenshöjden
Vad är det som egentligen gäller i Storstenshöjdsfrågan? Vem har rätt och vem har fel? Varför har det blivit som det blivit?
Jag lyssnade på kommunens chefsjurist i eftermiddags i radion. Det var hon som idag skulle få föra kommunens talan. Hon och kommundirektören. Det är lite märkligt. Vad har de med saken att göra? Det är politik detta gäller, och antingen Lena Baastad eller Björn Sundin borde frontat. Men som vanligt nuförtiden väljer de att gå ner i bunkern när det bränns. Istället får alltså juristen prata.
Det hade kanske varit intressant om det på andra sidan suttit en jurist med likartade kunskaper. Tolkade stadsjuristen jordabalken rätt? Varför var man tvungen att säga upp just nu, efter två förfallna arrenden? Kan man avvisa någon på dessa premisser? Hur ska kommunen hantera de motkrav som Storstenshöjden AB ställt på kommunen?
(Man kan fundera över vad detta skulle få för konsekvenser på andra områden. Gissa hur många (elit)idrottsföreningar som drar på sina hyror. Tänk om Baastad och Sundin var lika tuffa där. Då hade exempelvis det inte funnits något KIF Örebro längre. Och rätt många fler föreningar hade fått skåda delgivningar...)
Men Baastad och Sundin är inte intresserade av att prata. Den mediala strategin ska ju skapa bilden av den goda Lena Baastad, hon som bara vill gott och som går ut i samhället och delar ut pengar till fina projekt. Alla de goda gåvornas givare. Björn Sundin är samhällsbyggaren, mannen som bygger den nya staden. Mannen som gräver ner järnvägar, får tågen att gå, cyklarna att rulla och lastbilarna att bli miljövänliga...
Med en sådan medial strategi kan man ju inte smutsa ner sig med fula knep kring en slalombacke. Inte kan man ta ansvar för de misslyckanden politiken medför. Inte kan man ta ansvar för en politik som går på tvärs emot all sans och vett.
Jag har skrivit det i bloggen förr, under hösten då affären var lika het som nu. Sundins agenda har hela tiden varit att få bort Storstenshöjden AB från anläggningen. Han har valt alla möjliga och omöjliga vägar för att nå dit. Det handlar såväl om att förvrida kommunala beslut (beslutet i KF om försäljning gäller fortfarande - men inte enligt Sundin), om att påstå att han har delegation när han inte har det (fråga demonstranterna från i höstas om vad han sa på torget), om att självsvåldigt lägga till krav (var finns beslutet om att kräva att Storstenshöjden ska stå för belysningsinvesteringar?) och skapa nya konsekvenser (kan man sälja en anläggning man inte vet om man äger?). Allt i syfte att göra det svårt, för att inte säga omöjligt, för Storstenshöjden AB att bli kvar.
Jag tror att Sundin hoppats på att Storstenshöjden AB skulle gett upp redan i höstas. Kanske var planen med Gustavsvik längre gången än jag då trodde. Men Storstenshöjden tog upp kampen, stämde kommunen och fortsatte driva anläggningen. Vad gör då Sundin?
Det enda skälet jag kan se är att han, som den skickliga spindoktor han är, insåg att riskerna med att förlora skidåkningen denna säsong övervägde problemen med att ha Storstenshöjden kvar några månader till. Och sedan, då säsongen borde vara över, slå till med krav på avvisning.
Det finns inga andra skäl till att just nu komma med denna delgivning och dessa krav. Det finns inget i jordabalken som kräver att kommunen just efter två förfallna arrenden ska kräva omedelbar avflyttning. Det enda relevanta skälet är att Sundin gör bedömningen att det är värt att avsluta saken nu, bara för att han då har tid på sig att "rädda" skidåkningen till nästa säsong. Problemen med att några inte får åka skidor i påsk kommer, enligt hans planer, att vägas upp när han (eller kanske Lena Baastad) får nyöppna backen i januari valåret 2014...
Jag blir så otroligt upprörd över detta agerande. Dels för att Baastad och Sundin beter sig som maktfullkomliga översittare gentemot ett litet bolag. Men framförallt för att såväl Lena Baastad som Björn Sundin helt verkar strunta i de personliga konsekvenserna för enskilda individer i denna historia. Det finns så många omänskliga drag i agerandet från såväl Lena Baastad som Björn Sundin som skrämmer i vart fall mig.
Bakom varje litet företag finns en företagare, en familj och en gemenskap. De är värda respekt, och ibland beundran. De är aldrig värda att trampas på, att förlöjligas, att förhånas.
Men Lena Baastad och Björn Sundin agerar med all den kraft som de som Örebro kommuns mäktigaste politiker kan uppbåda för att försvåra och omöjliggöra framtiden för en lite företagare.
Är det den framtiden vi vill uppleva?
Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt
Jag lyssnade på kommunens chefsjurist i eftermiddags i radion. Det var hon som idag skulle få föra kommunens talan. Hon och kommundirektören. Det är lite märkligt. Vad har de med saken att göra? Det är politik detta gäller, och antingen Lena Baastad eller Björn Sundin borde frontat. Men som vanligt nuförtiden väljer de att gå ner i bunkern när det bränns. Istället får alltså juristen prata.
Det hade kanske varit intressant om det på andra sidan suttit en jurist med likartade kunskaper. Tolkade stadsjuristen jordabalken rätt? Varför var man tvungen att säga upp just nu, efter två förfallna arrenden? Kan man avvisa någon på dessa premisser? Hur ska kommunen hantera de motkrav som Storstenshöjden AB ställt på kommunen?
(Man kan fundera över vad detta skulle få för konsekvenser på andra områden. Gissa hur många (elit)idrottsföreningar som drar på sina hyror. Tänk om Baastad och Sundin var lika tuffa där. Då hade exempelvis det inte funnits något KIF Örebro längre. Och rätt många fler föreningar hade fått skåda delgivningar...)
Men Baastad och Sundin är inte intresserade av att prata. Den mediala strategin ska ju skapa bilden av den goda Lena Baastad, hon som bara vill gott och som går ut i samhället och delar ut pengar till fina projekt. Alla de goda gåvornas givare. Björn Sundin är samhällsbyggaren, mannen som bygger den nya staden. Mannen som gräver ner järnvägar, får tågen att gå, cyklarna att rulla och lastbilarna att bli miljövänliga...
Med en sådan medial strategi kan man ju inte smutsa ner sig med fula knep kring en slalombacke. Inte kan man ta ansvar för de misslyckanden politiken medför. Inte kan man ta ansvar för en politik som går på tvärs emot all sans och vett.
Jag har skrivit det i bloggen förr, under hösten då affären var lika het som nu. Sundins agenda har hela tiden varit att få bort Storstenshöjden AB från anläggningen. Han har valt alla möjliga och omöjliga vägar för att nå dit. Det handlar såväl om att förvrida kommunala beslut (beslutet i KF om försäljning gäller fortfarande - men inte enligt Sundin), om att påstå att han har delegation när han inte har det (fråga demonstranterna från i höstas om vad han sa på torget), om att självsvåldigt lägga till krav (var finns beslutet om att kräva att Storstenshöjden ska stå för belysningsinvesteringar?) och skapa nya konsekvenser (kan man sälja en anläggning man inte vet om man äger?). Allt i syfte att göra det svårt, för att inte säga omöjligt, för Storstenshöjden AB att bli kvar.
Jag tror att Sundin hoppats på att Storstenshöjden AB skulle gett upp redan i höstas. Kanske var planen med Gustavsvik längre gången än jag då trodde. Men Storstenshöjden tog upp kampen, stämde kommunen och fortsatte driva anläggningen. Vad gör då Sundin?
Det enda skälet jag kan se är att han, som den skickliga spindoktor han är, insåg att riskerna med att förlora skidåkningen denna säsong övervägde problemen med att ha Storstenshöjden kvar några månader till. Och sedan, då säsongen borde vara över, slå till med krav på avvisning.
Det finns inga andra skäl till att just nu komma med denna delgivning och dessa krav. Det finns inget i jordabalken som kräver att kommunen just efter två förfallna arrenden ska kräva omedelbar avflyttning. Det enda relevanta skälet är att Sundin gör bedömningen att det är värt att avsluta saken nu, bara för att han då har tid på sig att "rädda" skidåkningen till nästa säsong. Problemen med att några inte får åka skidor i påsk kommer, enligt hans planer, att vägas upp när han (eller kanske Lena Baastad) får nyöppna backen i januari valåret 2014...
Jag blir så otroligt upprörd över detta agerande. Dels för att Baastad och Sundin beter sig som maktfullkomliga översittare gentemot ett litet bolag. Men framförallt för att såväl Lena Baastad som Björn Sundin helt verkar strunta i de personliga konsekvenserna för enskilda individer i denna historia. Det finns så många omänskliga drag i agerandet från såväl Lena Baastad som Björn Sundin som skrämmer i vart fall mig.
Bakom varje litet företag finns en företagare, en familj och en gemenskap. De är värda respekt, och ibland beundran. De är aldrig värda att trampas på, att förlöjligas, att förhånas.
Men Lena Baastad och Björn Sundin agerar med all den kraft som de som Örebro kommuns mäktigaste politiker kan uppbåda för att försvåra och omöjliggöra framtiden för en lite företagare.
Är det den framtiden vi vill uppleva?
Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt
2013-02-27
Att ljuga eller inte ljuga
Idag har det varit kommunfullmäktige. Bland annat har vi debatterat hur socialdemokraterna och Lena Baastad använder kommunens pengar för egna valkampanjer.
De kallar det i och för sig medborgardialog, men det finns inget i processen som har något med medborgardialog att göra. Istället handlar det om att låta socialdemokratiska politiker få åka ut och berätta om sin politik på kommunens bekostnad.
Socialdemokraterna i Örebro får varje år 10.000.000:- (tio miljoner) kronor i stöd. Lena Baastad styr dessa pengar. Det handlar om stöd till kommunalråd, till politiska sekreterare, till material och utbildning. Men det räcker inte för Baastad & Co. De väljer att använda mer av kommunens resurser för sina kampanjer. Det kan handla om att Björn Sundin åker ut och berättar om sitt projekt med elithallen i Hjärstaskogen. Eller det kan handla om när samme Sundin berättar om vilka gator han vill öppna.
Det är inte medborgardialog. Det är sossemonolog. För besluten är redan fattade. Färdplanen redan satt. Medborgarinflytandet finns inte. Ordet medborgardialog används för att rättfärdiga användandet av kommunala pengar.
Så här skriver SKL i sin skrift "11 tankar om medborgardialog i styrning"som du kan läsa här:
De kallar det i och för sig medborgardialog, men det finns inget i processen som har något med medborgardialog att göra. Istället handlar det om att låta socialdemokratiska politiker få åka ut och berätta om sin politik på kommunens bekostnad.
Socialdemokraterna i Örebro får varje år 10.000.000:- (tio miljoner) kronor i stöd. Lena Baastad styr dessa pengar. Det handlar om stöd till kommunalråd, till politiska sekreterare, till material och utbildning. Men det räcker inte för Baastad & Co. De väljer att använda mer av kommunens resurser för sina kampanjer. Det kan handla om att Björn Sundin åker ut och berättar om sitt projekt med elithallen i Hjärstaskogen. Eller det kan handla om när samme Sundin berättar om vilka gator han vill öppna.
Det är inte medborgardialog. Det är sossemonolog. För besluten är redan fattade. Färdplanen redan satt. Medborgarinflytandet finns inte. Ordet medborgardialog används för att rättfärdiga användandet av kommunala pengar.
Så här skriver SKL i sin skrift "11 tankar om medborgardialog i styrning"som du kan läsa här:
I utvärderingar efter medborgardialoger framkommer ofta en tveksamhet
från deltagarna om någon bryr sig om det som framkommit eller om det finns
en dold agenda. Om det fanns ett ärligt uppsåt eller om dialogen bara var till
för att förankra redan tagna beslut eller manipulera deltagarna så att man får
det svar man vill ha. Den verkliga dialogen kräver möjlighet att påverka. Det
är bättre att avstå från medborgardialog och bjuda in till ett informations-
möte om de förtroendevalda redan har tagit ställning i en fråga.
Det är uppenbart att det som sossarna kallar medborgardialog inte är det. Det fanns inget syfte att lyssna till medborgarna i Hjärsta eller Vivalla. I artikel efter artikel efter denna så kallade medborgardialog berättade Björn Sundin om att platsen var klar. Och många som var med på mötet gick därifrån rejält besvikna. Upplevelsen att ingen lyssnade var stark. Upplevelsen att det redan var bestämt var lika klar. Syftet var inte dialog, utan kampanj och monolog.
Att använda ordet "medborgardialog" på det sätt som socialdemokraterna gör, skadar tilltron till demokratin. Det är, precis som SKL skriver, bättre att avstå från medborgardialog och bjuda in till ett informations- möte om de förtroendevalda redan har tagit ställning i en fråga.
Men socialdemokraternas agerande skapar än större problem i och med att de rätt obekymrat använder kommunens informationspengar och informationsavdelning för att driva sina kampanjer. Deras 10 miljoner räcker inte. De vill ha mer av skattebetalarnas pengar. Men hur mycket mer kostade denna kampanj? Den frågan ville vare sig Lena Baastad eller Björn Sundin svara på.
Istället började Björn Sundin som vanligt att anklaga mig för lögner. Det är snart en tradition att Sundin anklagar mig eller någon annan att ljuga. Även denna gång hade kommunalrådet Sundin svårt att riktigt peka på vad lögnen bestod i. Men det var sannolikt något om att han visst inte hade sagt att elithallen skulle läggas i Hjärstaskogen.
Nå - var det då en lögn? Eller faller påståendet tillbaka på kommunalrådet Sundin? Döm själva. Så här säger han i Nerikes Allehanda den 24 oktober 2012:
(Journalisten frågar:) Men måste den nya hallen ligga i den känsliga Hjärstaskogen ett stenkast från motorvägen och i närheten av bostadsområdet?
(Sundin svarar:)– Ja, det blir ingen hall om den inte läggs i Vivallaområdet.
(min fetstil och understrykning)
Eller när miljökontoret sågar förslaget säger han i samma tidning den 10 januari 2013:
– Det kommer att försvinna en del träd, och det är ett minus, men det finns andra värden som vi har bedömt väga tyngre.
Sedan påpekar kommunalrådet Sundin: Han betonar också att det är byggnadsnämnden, inte miljönämnden, som slutligt ska pröva om läget är lämpligt eller inte.
Detta påpekande är nog inte ett ställningstagande för en annan placering, utan betyder sannolikt att kommunalrådet Sundin sätter sig på Miljönämnden. Det är ju inte de som fattar det riktiga beslutet, utan det är Byggnadsnämnden...
Den nya tekniken, där allt man sagt och gjort som politiker, ställer till rätt mycket problem för socialdemokratiska kommunalråd som går upp och hävdar att andra ljuger...
Men de tyngsta frågorna kvarstår: Vad kostade kampanjen? Varför fick kommunens skattebetalare betala en socialdemokratisk valkampanj? Varför vägrar Lena Baastad att svara?
Det är uppenbart att det som sossarna kallar medborgardialog inte är det. Det fanns inget syfte att lyssna till medborgarna i Hjärsta eller Vivalla. I artikel efter artikel efter denna så kallade medborgardialog berättade Björn Sundin om att platsen var klar. Och många som var med på mötet gick därifrån rejält besvikna. Upplevelsen att ingen lyssnade var stark. Upplevelsen att det redan var bestämt var lika klar. Syftet var inte dialog, utan kampanj och monolog.
Att använda ordet "medborgardialog" på det sätt som socialdemokraterna gör, skadar tilltron till demokratin. Det är, precis som SKL skriver, bättre att avstå från medborgardialog och bjuda in till ett informations- möte om de förtroendevalda redan har tagit ställning i en fråga.
Men socialdemokraternas agerande skapar än större problem i och med att de rätt obekymrat använder kommunens informationspengar och informationsavdelning för att driva sina kampanjer. Deras 10 miljoner räcker inte. De vill ha mer av skattebetalarnas pengar. Men hur mycket mer kostade denna kampanj? Den frågan ville vare sig Lena Baastad eller Björn Sundin svara på.
Istället började Björn Sundin som vanligt att anklaga mig för lögner. Det är snart en tradition att Sundin anklagar mig eller någon annan att ljuga. Även denna gång hade kommunalrådet Sundin svårt att riktigt peka på vad lögnen bestod i. Men det var sannolikt något om att han visst inte hade sagt att elithallen skulle läggas i Hjärstaskogen.
Nå - var det då en lögn? Eller faller påståendet tillbaka på kommunalrådet Sundin? Döm själva. Så här säger han i Nerikes Allehanda den 24 oktober 2012:
(Journalisten frågar:) Men måste den nya hallen ligga i den känsliga Hjärstaskogen ett stenkast från motorvägen och i närheten av bostadsområdet?
(Sundin svarar:)– Ja, det blir ingen hall om den inte läggs i Vivallaområdet.
(min fetstil och understrykning)
Eller när miljökontoret sågar förslaget säger han i samma tidning den 10 januari 2013:
– Det kommer att försvinna en del träd, och det är ett minus, men det finns andra värden som vi har bedömt väga tyngre.
Sedan påpekar kommunalrådet Sundin: Han betonar också att det är byggnadsnämnden, inte miljönämnden, som slutligt ska pröva om läget är lämpligt eller inte.
Detta påpekande är nog inte ett ställningstagande för en annan placering, utan betyder sannolikt att kommunalrådet Sundin sätter sig på Miljönämnden. Det är ju inte de som fattar det riktiga beslutet, utan det är Byggnadsnämnden...
Den nya tekniken, där allt man sagt och gjort som politiker, ställer till rätt mycket problem för socialdemokratiska kommunalråd som går upp och hävdar att andra ljuger...
Men de tyngsta frågorna kvarstår: Vad kostade kampanjen? Varför fick kommunens skattebetalare betala en socialdemokratisk valkampanj? Varför vägrar Lena Baastad att svara?
2013-02-22
Konkurrerande kommunal kraft
Socialdemokraterna bildar nya kommunala bolag på löpande band. Varför man gör det är ibland rätt oklart. Västerbolaget skulle, även med en socialdemokratisk politik, kunna vara en del av Örebro Porten AB. Att bilda ett speciellt bolag handlar mer om att låtsas ha nån form av politisk handlingskraft än något annat. Att det kostar örebroarna några miljoner i onödan är inget som en sann socialdemokrat bryr sig om...
Om Västerbolagets syfte är oklart är vindkraftbolagets syfte betydligt tydligare. Här handlar det om kommunal skatteplanering, en typ av legal skatteflykt. Kommuner som bygger egen vindkraft slipper energiskatta till en viss del. Det innebär att man tjänar hyfsat jämfört med om man skulle köpa vindkraftel från marknaden.
Lena Baastad har i flera intervjuer beskrivit detta syfte. Vindkraftbolaget ska tjäna pengar till Örebro kommun. Baastad beskrev det före valet på sossarnas hemsida och i NA när bolaget startades. Men är det rimligt?
Näringslivsklimatet blir allt sämre i Örebro kommun. Svenskt näringsliv redovisade företagens kraftigt försämrade betyg till socialdemokraternas kommunledning den 28 januari. Det kommer långsiktigt att påverka kommunens möjligheter till företagande och jobb.
En av orsakerna till detta är socialdemokraternas syn på privat respektive kommunalt ägande. För dem är det helt OK att kommunen går in på vilken marknad som helst och konkurrerar ut de privata företagen. Just nu handlar det om energi och vindkraft.
Samtidigt som deras parti på riksplanet försöker kamma hem politiska poäng på att regeringen varit en dålig ägare till Vattenfall (fast sossarna själv tyckt precis likadant och haft egen representation i Vattenfalls styrelse...) så gör de än värre politik på lokalplanet. Här ska man investera i ett helt nytt energibolag som ska bygga vindkraft. Politikerna tror att det ska löna sig.
Men om subventionerna till vindkraften tas bort blir hela affären en gigantisk förlustaffär för kommunen. Det som hänt efter Vattenfalls köp av Nuon är exempelvis att USA börjat bryta skiffergas, något som påverkat hela marknaden. Det finns inget som idag säger att vindkraft kommer att vara lönsamt om ett, fem eller tio år. Tekniken går framåt, nya energislag kommer till, subventioner kan tas bort. Men räntor och amorteringar ska ändå betalas.
Lena Baastad tror att hon vet hur marknaden ser ut om fem år. Hon binder gärna upp hundratals miljoner (de har själva sagt 600 miljoner kronor...) av örebroarnas pengar på vindkraft istället för att använda dem till vård, skola och omsorg. När vi tar över 2014 får vi hantera det.
Men lika illa är att hon snedvrider konkurrensen. Hennes VD i vindkraftbolaget är en tydlig husbondesröst när han hos Radio Örebro beskriver kommunens negativa hållning till privat vindkraft. Kommunen ska inte köpa. Kommunen ska inte stötta de privata initiativen. Kommunen kan och vet bäst själv.
Detta agerande visar ytterligare på Baastad & Co negativa syn på privat företagande. Men det visar också på deras bristande förståelse för kommunal konkurrens. Och det visar också på deras bristande insikter om vilken betydelse kommunen kan ha som aktör på marknaden. Om kommunen istället för att konkurrera med de privata företagarna, skulle köpa sin vindkraftel av de privata, skulle dessa kunna bygga mer och bättre. Det skulle också vara bra för klimatet, när privata företagare får mer kapital att investera för. Och det skulle vara bra för jobben, när privata företagare kan anställa fler.
Men det ser inte Lena Baastad. Det är trist, men det är i linje med socialdemokraternas traditionella politik. Det märkliga i detta är att Centerpartiets Rasmus Persson, som brukar låtsas att han är liberal, bejakar detta antiliberala agerande. (Lennart Bondeson är mer socialdemokrat än de flesta socialdemokrater så det är också förståeligt att han gillar kommunala bolag...)
För näringslivet och de privata företagen är det bara att vänta tills en ny lokal regering tillträder i oktober 2014. Då kommer vi att ändra dagens näringslivsfientliga politik och skapa bättre förutsättningar för ett starkare lokalt näringsliv.
Media: Radio Örebro
Om Västerbolagets syfte är oklart är vindkraftbolagets syfte betydligt tydligare. Här handlar det om kommunal skatteplanering, en typ av legal skatteflykt. Kommuner som bygger egen vindkraft slipper energiskatta till en viss del. Det innebär att man tjänar hyfsat jämfört med om man skulle köpa vindkraftel från marknaden.
Lena Baastad har i flera intervjuer beskrivit detta syfte. Vindkraftbolaget ska tjäna pengar till Örebro kommun. Baastad beskrev det före valet på sossarnas hemsida och i NA när bolaget startades. Men är det rimligt?
Näringslivsklimatet blir allt sämre i Örebro kommun. Svenskt näringsliv redovisade företagens kraftigt försämrade betyg till socialdemokraternas kommunledning den 28 januari. Det kommer långsiktigt att påverka kommunens möjligheter till företagande och jobb.
En av orsakerna till detta är socialdemokraternas syn på privat respektive kommunalt ägande. För dem är det helt OK att kommunen går in på vilken marknad som helst och konkurrerar ut de privata företagen. Just nu handlar det om energi och vindkraft.
Samtidigt som deras parti på riksplanet försöker kamma hem politiska poäng på att regeringen varit en dålig ägare till Vattenfall (fast sossarna själv tyckt precis likadant och haft egen representation i Vattenfalls styrelse...) så gör de än värre politik på lokalplanet. Här ska man investera i ett helt nytt energibolag som ska bygga vindkraft. Politikerna tror att det ska löna sig.
Men om subventionerna till vindkraften tas bort blir hela affären en gigantisk förlustaffär för kommunen. Det som hänt efter Vattenfalls köp av Nuon är exempelvis att USA börjat bryta skiffergas, något som påverkat hela marknaden. Det finns inget som idag säger att vindkraft kommer att vara lönsamt om ett, fem eller tio år. Tekniken går framåt, nya energislag kommer till, subventioner kan tas bort. Men räntor och amorteringar ska ändå betalas.
Lena Baastad tror att hon vet hur marknaden ser ut om fem år. Hon binder gärna upp hundratals miljoner (de har själva sagt 600 miljoner kronor...) av örebroarnas pengar på vindkraft istället för att använda dem till vård, skola och omsorg. När vi tar över 2014 får vi hantera det.
Men lika illa är att hon snedvrider konkurrensen. Hennes VD i vindkraftbolaget är en tydlig husbondesröst när han hos Radio Örebro beskriver kommunens negativa hållning till privat vindkraft. Kommunen ska inte köpa. Kommunen ska inte stötta de privata initiativen. Kommunen kan och vet bäst själv.
Detta agerande visar ytterligare på Baastad & Co negativa syn på privat företagande. Men det visar också på deras bristande förståelse för kommunal konkurrens. Och det visar också på deras bristande insikter om vilken betydelse kommunen kan ha som aktör på marknaden. Om kommunen istället för att konkurrera med de privata företagarna, skulle köpa sin vindkraftel av de privata, skulle dessa kunna bygga mer och bättre. Det skulle också vara bra för klimatet, när privata företagare får mer kapital att investera för. Och det skulle vara bra för jobben, när privata företagare kan anställa fler.
Men det ser inte Lena Baastad. Det är trist, men det är i linje med socialdemokraternas traditionella politik. Det märkliga i detta är att Centerpartiets Rasmus Persson, som brukar låtsas att han är liberal, bejakar detta antiliberala agerande. (Lennart Bondeson är mer socialdemokrat än de flesta socialdemokrater så det är också förståeligt att han gillar kommunala bolag...)
För näringslivet och de privata företagen är det bara att vänta tills en ny lokal regering tillträder i oktober 2014. Då kommer vi att ändra dagens näringslivsfientliga politik och skapa bättre förutsättningar för ett starkare lokalt näringsliv.
Media: Radio Örebro
2013-02-21
Rudbeck igen (sossarnas missar fortsätter)
Blev kontaktad idag av en skolledare på en av kommunens gymnasieskolor. Skolledaren var upprörd över de förändringar av ersättningssystemen till gymnasieskolorna som socialdemokraterna nu beslutar om. Upplevelsen var att förändringarna baserades på de ekonomiska problem som Rudbecksskolan har, och har haft under många år.
Åter visar det sig vad socialdemokraternas galna vallöfte om att rädda Rudbecksskolan kostar. Tiotals miljoner har lagts och läggs fortfarande på renoveringar och ombyggnationer av skolorna. En skolflytt följs av en annan som följs av en annan som... utan någon koll på vart det leder. Det finns ännu inte någon analys av vad kostnaderna för vallöftet har blivit (man kan ju önska att någon journalist läste detta och fick en idé till ett scoop) och vad de riskerar att bli i framtiden. Frågan är om kommunen tjänat något överhuvudtaget på alla flyttar, och vilka onödiga kostnader socialdemokraterna dragit på skattebetalarna. Den som vill gräva ännu lite djupare kan fundera över vilka intäkter som kommunen gått miste om på denna resa.
Men detta är kanske inte det allvarligaste. Det finns fler bekymmer med det galna löftet. Låt mig peka på två:
Ett:
Sedan socialdemokraterna kommunaliserade vårdutbildningen (undersköterskeutbildningen) i början på 1990-talet har antalet utbildade varit långt lägre än vad vi behöver. Det fattas ungefär 10.000 undersköterskor per år. Svensk äldreomsorg klarar sig i alla fall, men är helt beroende av vuxenutbildningsinsatser. Frågan är hur länge det fungerar.
På Wadköpings Utbildningscenter fanns bra och anpassade lokaler för det Vårdcollege vi startade. Men efter flytten till Rudbeck saknas det mesta. Risken finns att ännu färre söker sig till en av de viktigaste utbildningarna vi har. Det galna löftet om att behålla en skola till vilket pris som helst bara för att man ville vinna ett val, visar sina många baksidor. Men det blir inte socialdemokraterna som får betala. Det är de unga som får en sämre utbildning, och det är de gamla som riskerar att inte få tillräckligt många utbildade omsorgsgivare.
Bryr sig Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson om det? Det verkar inte så. Valet är ju vunnet...
(Ett par andra problem är hur fordonsutbildningen fungerar och hur det är med barnen med autismspektrautmaningar. Återkommer till det i en annan blogg.)
Två:
Rudbecksskolans specialhantering har väckt känslor hos flera andra gymnasieskolor. Man upplever hur en skola särbehandlas och hur de andra får betala denna skolas problem. Det senaste förslaget är bara ytterligare ett exempel på detta. Thomas Esbjörnsson bär ett tungt ansvar för detta. Han har byggt in konflikter i den egna organisationen som riskerar att innebära att kraft som borde sättas på utveckling istället fokuseras på annat. Det är inget annat än uselt ledarskap från skolkommunalrådet.
Och denna utveckling riskerar att fortsätta. I Nerikes Allehanda kan vi läsa att Jensen gymnasiet vill flytta. Det innebär att stora delar av Rudbecksskolan töms. Det kommunala bolaget Örebro Porten AB får in mindre hyror och måste fundera över vad man ska göra med fastigheten. Samtidigt krävs omfattande renoveringar för att fastigheten ska fungera som skola. Det handlar om ytterligare tiotals miljoner kronor.
Men medan pengarna öses över en gymnasieskola får de andra anställnings- och inköpsstopp. Eleverna på Risbergska, på Karro, på Virginska, på Tullängen o.s.v. får betala för Baastads och Esbjörnssons ofinansierade vallöfte, där alla konsekvenser av beslutet hemlighölls. Före valet skulle inget behöva hända med någon annan gymnasieskola. Efter valet lades WUC ner, Virginska krympte ihop och nu ser vi ytterligare steg i det socialdemokratiska skolmoraset.
Nu får det räcka. Nu är det nog. Folkpartiet har hela tiden krävt en utredning av skolorganisationen såväl vad gäller grundskolorna som gymnasieskolorna. Socialdemokraterna har nekat. Istället har de handlat utan plan och utan strategier. Men nu måste en plan fram!
Före sommaren borde en ny plan för kommunens gymnasieskolor vara klar. Vilka skolor ska finnas kvar? Hur ska de dimensioneras? Hur ser vi på fler skolor med annan huvudman än kommunen och hur hanterar vi den ökade konkurrensen?
Ska vi kanske lägga ner och istället bygga nytt? Även fast utredningen inte är gjord (och jag tror inte den kommer att bli det med Esbjörnsson vid rodret) så tror jag att det vore lika bra att fortsätta med en nedläggning av Rudbecksskolan. Då kunde vi frigöra tiotals miljoner för nya byggrätter, miljoner som kan komma alla gymnasieelever till del. När elevantalet på gymnasieskolorna ökar lite kraftigare om något år är det sannolikt betydligt bättre att bygga den nya, flexibla och framtidsinriktade Rudbecksskolan någon annan stans.
Kanske vid universitetet?
Åter visar det sig vad socialdemokraternas galna vallöfte om att rädda Rudbecksskolan kostar. Tiotals miljoner har lagts och läggs fortfarande på renoveringar och ombyggnationer av skolorna. En skolflytt följs av en annan som följs av en annan som... utan någon koll på vart det leder. Det finns ännu inte någon analys av vad kostnaderna för vallöftet har blivit (man kan ju önska att någon journalist läste detta och fick en idé till ett scoop) och vad de riskerar att bli i framtiden. Frågan är om kommunen tjänat något överhuvudtaget på alla flyttar, och vilka onödiga kostnader socialdemokraterna dragit på skattebetalarna. Den som vill gräva ännu lite djupare kan fundera över vilka intäkter som kommunen gått miste om på denna resa.
Men detta är kanske inte det allvarligaste. Det finns fler bekymmer med det galna löftet. Låt mig peka på två:
Ett:
Sedan socialdemokraterna kommunaliserade vårdutbildningen (undersköterskeutbildningen) i början på 1990-talet har antalet utbildade varit långt lägre än vad vi behöver. Det fattas ungefär 10.000 undersköterskor per år. Svensk äldreomsorg klarar sig i alla fall, men är helt beroende av vuxenutbildningsinsatser. Frågan är hur länge det fungerar.
På Wadköpings Utbildningscenter fanns bra och anpassade lokaler för det Vårdcollege vi startade. Men efter flytten till Rudbeck saknas det mesta. Risken finns att ännu färre söker sig till en av de viktigaste utbildningarna vi har. Det galna löftet om att behålla en skola till vilket pris som helst bara för att man ville vinna ett val, visar sina många baksidor. Men det blir inte socialdemokraterna som får betala. Det är de unga som får en sämre utbildning, och det är de gamla som riskerar att inte få tillräckligt många utbildade omsorgsgivare.
Bryr sig Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson om det? Det verkar inte så. Valet är ju vunnet...
(Ett par andra problem är hur fordonsutbildningen fungerar och hur det är med barnen med autismspektrautmaningar. Återkommer till det i en annan blogg.)
Två:
Rudbecksskolans specialhantering har väckt känslor hos flera andra gymnasieskolor. Man upplever hur en skola särbehandlas och hur de andra får betala denna skolas problem. Det senaste förslaget är bara ytterligare ett exempel på detta. Thomas Esbjörnsson bär ett tungt ansvar för detta. Han har byggt in konflikter i den egna organisationen som riskerar att innebära att kraft som borde sättas på utveckling istället fokuseras på annat. Det är inget annat än uselt ledarskap från skolkommunalrådet.
Och denna utveckling riskerar att fortsätta. I Nerikes Allehanda kan vi läsa att Jensen gymnasiet vill flytta. Det innebär att stora delar av Rudbecksskolan töms. Det kommunala bolaget Örebro Porten AB får in mindre hyror och måste fundera över vad man ska göra med fastigheten. Samtidigt krävs omfattande renoveringar för att fastigheten ska fungera som skola. Det handlar om ytterligare tiotals miljoner kronor.
Men medan pengarna öses över en gymnasieskola får de andra anställnings- och inköpsstopp. Eleverna på Risbergska, på Karro, på Virginska, på Tullängen o.s.v. får betala för Baastads och Esbjörnssons ofinansierade vallöfte, där alla konsekvenser av beslutet hemlighölls. Före valet skulle inget behöva hända med någon annan gymnasieskola. Efter valet lades WUC ner, Virginska krympte ihop och nu ser vi ytterligare steg i det socialdemokratiska skolmoraset.
Nu får det räcka. Nu är det nog. Folkpartiet har hela tiden krävt en utredning av skolorganisationen såväl vad gäller grundskolorna som gymnasieskolorna. Socialdemokraterna har nekat. Istället har de handlat utan plan och utan strategier. Men nu måste en plan fram!
Före sommaren borde en ny plan för kommunens gymnasieskolor vara klar. Vilka skolor ska finnas kvar? Hur ska de dimensioneras? Hur ser vi på fler skolor med annan huvudman än kommunen och hur hanterar vi den ökade konkurrensen?
Ska vi kanske lägga ner och istället bygga nytt? Även fast utredningen inte är gjord (och jag tror inte den kommer att bli det med Esbjörnsson vid rodret) så tror jag att det vore lika bra att fortsätta med en nedläggning av Rudbecksskolan. Då kunde vi frigöra tiotals miljoner för nya byggrätter, miljoner som kan komma alla gymnasieelever till del. När elevantalet på gymnasieskolorna ökar lite kraftigare om något år är det sannolikt betydligt bättre att bygga den nya, flexibla och framtidsinriktade Rudbecksskolan någon annan stans.
Kanske vid universitetet?
2013-02-09
Glöm (S)ödertälje, Baastad och Bondeson!
I veckans Dagens Samhälle kan vi läsa om hur Södertäljemodellen krackelerar allt mer. Vidlyftiga bolagsprojekt dras med stora ekonomiska problem. Och arbetslösheten biter sig fast.
Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.
Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.
Det finns tre huvudproblem.
Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.
Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.
Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.
Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?
Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.
Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.
Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.
Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.
Det finns tre huvudproblem.
Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.
Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.
Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.
Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?
Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.
Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.
2013-01-31
Inte bara köer...
I går kunde vi läsa om att risken för köer på E20 kunde stoppa den nya elithallen i Hjärstaskogen. Det var ytterligare ett bevis på den undermåliga hanteringen av det socialdemokratiska vallöftet om en föreningsgård i Vivalla. Björn Sundin och Lena Baastad bär ett tungt ansvar för detta debacle. Men de lär inte ta det. Någon tjänsteman får väl gå ut och beklaga...
Men läser man hela länsstyrelsens yttrande (här) blir det ännu tydligare att placeringen av hallen är totalt fel. Låt mig klippa några exempel:
Så här skriver de om översiktsplanen:
Men läser man hela länsstyrelsens yttrande (här) blir det ännu tydligare att placeringen av hallen är totalt fel. Låt mig klippa några exempel:
Så här skriver de om översiktsplanen:
En stor del av det som föreslås i
detaljplanen har inte stöd i översiktsplanen. Det bör i planbeskrivningen
tydliggöras vilka av de föreslagna åtgärderna som har stöd i
översiktsplanen och vilka som inte har det. Avsteg från översiktsplanen
ska motiveras
Och så här om buller:
Och så här om buller:
I planbeskrivningen anges att bullerdämpande åtgärder behövs för att
dämpa den maximala ljudnivån på uteplatserna för bostäderna norr om
Vivallaringen. Länsstyrelsen ställer sig frågande till hur dessa åtgärder
kan säkerställas då bostäderna ligger utanför planområdet.
Hela slutsatsen av MKBn (MiljöKonsekvensBeskrivning) får sig en känga:
Länsstyrelsen är lika frågande som vi andra kring hur Sundin och Baastad ska kunna ordna med naturvärdena som går förlorade. Så här skriver de:
Länsstyrelsen är positiv till att olika placeringar i området
har studerats men anser dock, i enlighet med MKB:s sammanfattning, att
det finns ett behov av att vidare utreda om den valda platsen är bäst
lämpad, inte bara vad gäller biologisk mångfald och grönstruktur utan även vad gäller trafik, parkeringsmöjligheter och sociala aspekter.
Alternativa lokaliseringar bör därför utredas vidare
I planbeskrivningen föreslås en rad kompensationsåtgärder för de
förluster ett plangenomförande innebär för naturvärden och sociala
värden. Länsstyrelsen ställer sig frågande till hur dessa
kompensationsåtgärder ska säkerställas. - Att flytta sedan lång tid tillbaka
etablerade buskar till en ny växtplats innebär stora krav på
genomförandet, eftersom risken är överhängande att arten inte klarar en
nyetablering. - Länsstyrelsen
anser därför att kompensationsåtgärderna bör utredas mer ingående för
att undersöka dess effekter och i vilken utstäckning de är genomförbara.
Och även Länsstyrelsen inser att Sundin och Baastad vill hålla parkeringsproblemen hemliga. Så här skriver de:
Och även Länsstyrelsen inser att Sundin och Baastad vill hålla parkeringsproblemen hemliga. Så här skriver de:
Utredningen behandlar
dock inte parkeringsförutsättningarna mer ingående. Länsstyrelsen anser
att det är viktigt att parkeringsfrågan utreds vidare.
Det kanske kan räcka. Kritiken är omfattande. Överklagandena som lär komma om Björn Sundin och Lena Baastad löper linan ut kommer att ha stora chanser att vinna.
Men som så ofta under Lena Baastads regeringsperiod återstår en fadd smak av en kommunledning som inte har koll på någonting. En kommunledning som lovar än hit och än dit men som inte uppfyller några löften. En kommunledning som tar det lätt på det här med regler, planer och offentlighet.
Nu kanske de blir tvungna att flytta elithallen. Men fortfarande måste de kunna förklara för örebroarna var de ska ta de miljoner som krävs för att hålla hallen igång. Vem får betala för Sundins och Baastads löften? Eleverna i skolan? De gamla i äldreomsorgen? ÖBOs hyresgäster?
Media: NA, SR Örebro,
Det kanske kan räcka. Kritiken är omfattande. Överklagandena som lär komma om Björn Sundin och Lena Baastad löper linan ut kommer att ha stora chanser att vinna.
Men som så ofta under Lena Baastads regeringsperiod återstår en fadd smak av en kommunledning som inte har koll på någonting. En kommunledning som lovar än hit och än dit men som inte uppfyller några löften. En kommunledning som tar det lätt på det här med regler, planer och offentlighet.
Nu kanske de blir tvungna att flytta elithallen. Men fortfarande måste de kunna förklara för örebroarna var de ska ta de miljoner som krävs för att hålla hallen igång. Vem får betala för Sundins och Baastads löften? Eleverna i skolan? De gamla i äldreomsorgen? ÖBOs hyresgäster?
Media: NA, SR Örebro,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)