Därför har Lars Ströman fullständigt fel (igen)

I en krönika i den "oberoende liberala" tidningen Nerikes Allehanda tar Lars Ströman (som tidigare har haft sin politiska hemvist långt till vänster om liberalismen...) heder och ära av bloggaren Rebecca Weidmo Uvell. Han kallar henne "slaskhöger" och pekar på ett antal sakfel hon haft i en blogg som angrep den nytillsatta partisekreteraren för socialdemokraterna, Lena Rådström Baastad.

Baastad (då i huvudsak utan mellannamn) var tidigare kommunalråd i opposition och kommunstyrelseordförande i Örebro. Under den tid hon innehade den högsta positionen i kommunen, var ledarsidan på Nerikes Allehanda påfallande ofta frånvarande eller mild i sin eventuella kritik av Baastad. I den nu aktuella krönikan fortsätter detta.

Lena Rådström Baastad kommer undan helskinnad från Strömans kritik. Istället är krönikan i mångt en kopia av den skrift' (mediakommentar) som socialdemokraterna gav ut omedelbart efter det att Valprövningsnämndens beslut blivit klart. Den skriftens huvudsakliga uppgift var att skjuta ansvaret så långt från såväl partiet som Baastad som möjligt. De som fick bära hundhuvudet var de tjänstemän som inte kunde ansvara för vallokalens ordning, liksom en enskild kandidat som var så okunnig/olycklig att hon sågs heja på en röstande precis invid röstmottagaren.

Men vad var det då som hände?

Strömans linje, liksom socialdemokraternas, ligger på att anklaga den enskilda kandidaten framme vid bordet, de röstmottagare som inte kunde hålla ordning i röstningslokalen och det faktum att det tält socialdemokraterna ställt upp stod för nära vallokalen. Men ingen skugga ska enligt Ströman falla på vare sig Rådström Baastad (hon nämns inte ens) eller Mona Sahlin.

Men vad var det som egentligen hände? Vad sade valnämnden? Och vad sade egentligen Valprövningsnämnden?

Det är helt klarlagt att socialdemokraterna haft en "valskola" inriktad på en specifik grupp invandrarkvinnor. Där har såväl röstsedlar som -kuvert funnits. På "valskolan" har både Mona Sahlin och Ala Idriss (välkänd lokal S-profil, numera även nationellt) uppträtt och berättat hur man röstar. Därefter har man i gemensam tropp gått till vallokalen. Mona Sahlin avvek före man kom fram till vallokalen, men där fanns flera lokala företrädare såväl utanför som innanför vallokalens väggar. Det har varit stökigt med många människor. Det är uppenbart att valhemligheten inte har kunnat garanteras. Det är sannolikt att i vart fall en lokal socialdemokratisk kandidat sannolikt kan ha påverkat själva röstningen.

Om det tvistar ingen.

Men är det så som Ströman skriver, om valskolan: "Men själva valskolan hade valprövningsnämnden inga anmärkningar på."

Är det så?

Först kan man kolla vad Valnämnden, den lokala nämnd som ansvarar för valet, hade att säga. I denna nämnd, som till sin natur är tjänstemannastyrd, skrev tjänstemännen följande yttrande:

Enligt Valnämnden synes det alltså framgå att ledande partiföreträdare hållit valskola med partipolitiskt innehåll, ledsagat deltagarna till röstmottagningsstället samt uppehållit sig tillsammans med deltagarna inne i den lokal, där rösterna avgavs. Ett syfte med ett sådant förfarande kan givetvis vara att påverka väljarna i deras val. Graden av oordning i lokalen är svårbedömd på det material Valnämnden förfogar över, men Valnämnden konstaterar att en av röstmottagarna funnit att det fanns så mycket folk, att det för en tid var omöjligt att hålla ordning. – Om det kan anses att någon otillbörligen verkat vid valet, torde det, med beaktande av partiernas styrkeförhållanden i den aktuella valkretsen, med fog kunna antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.

Det är uppenbart att den lokala varianten av Valprövningsnämnden tyckte att det fanns fog för funderingar kring det som Weidmo Uvell skriver. Men kanske är också den högst ansvarige tjänstemannen en del av den slaskhöger som Ströman verkar förakta...

Än intressantare kan man se hur det sedan blev med röstningen, eftersom valnämnden ändå har politiker som ska ta ansvar för besluten:

  - Två av Valnämndens fyra ledamöter, företrädare för det socialdemokratiska partiet, har reserverat sig mot det beslutade yttrandet.

Oj - socialdemokraterna tyckte inte att det var någon fara. Vare sig med valskolan, kampanjtältet eller att en kandidat stått inne i vallokalen och hejat på en invandrarkvinna som röstade. Och vem tror att dessa två socialdemokrater tog ett eget beslut? Knappast. Beslutet om att rösta mot var förankrat hela vägen upp i den lokala politiska ledningen. Rådström Baastads ande svävade självklart över reservationen. Vem bär ansvar? Vem slaskar? Vem slarvar med fakta?

Och Valprövningsnämnden då - vad säger de?

Först och främst, låt oss se slutsatsen:

Vad gäller valskolan finner alltså Valprövningsnämnden inte visat att någon handlat på ett sätt som varit otillbörligt.

Det verkar ju stödja Strömans variant. Men läser vi straxt innan ser vi följande skrivning:

Om det – som klaganden uppgett – skulle ha förekommit att valarbetare i valskolan delat ut igenklistrade valkuvert innehållande valsedlar för att användas vid den efterföljande röstningen skulle detta, enligt Valprövningsnämndens mening, varit i strid med vallagens bestämmelser om hur röstning ska gå till. Det har dock inte genom utredningen klarlagts att det gått till så som klaganden uppgett.

Det har alltså inte klarlagts att det gått fel till. Det som inte kan bevisas kan inte heller läggas till grund för en dom. Det är därför inte Valprövningsnämnden heller kan säga att det varit valfusk. Men Valprövningsnämndens utredning har inte varit en brottsutredning. Man har inte eftersökt fel i den utsträckning exempelvis en åklagare kanske bort göra. Eller en spännande och engagerad lokal tidning... Hur många intervjuer gjordes med de närvarande invandrarkvinnorna? Under ed? Sannolikt ingen. Med de som arrangerade "valskolan"? Någon? Det framgår i vart fall inte av beslutet.

Och Valprövningsnämnden behövde inte heller göra en så djup analys. Dels ligger det inte i nämndens uppgift att göra en så djup utredning. Dels, och framförallt, räckte de andra missgreppen för att konstatera att Örebro behövde gå till omval.

Är Strömans analys rätt? Att valskolan inte var valfusk? Det vet vi inte. Och vi kommer aldrig att få veta eftersom ingen ställt de nödvändiga frågorna till de inblandade i tid. Men det är rätt magstarkt att anklaga en bloggare för att vara "slaskhöger" för att dra de slutsatser som den lokala valnämnden själv drog.

Och hur är det med de där röstsiffrorna? I valet 2011 "med bättre koll på röstningsförfarandet"? Då gick det ju ännu bättre för sossarna.

Läser man bara siffrorna rakt upp och ner så är det så. Men det Ströman undviker att ta upp är valdeltagandet. I det ordinarie valet låg valdeltagandet på ca 65, 63 respektive 65 % i de tre olika valdistrikten. I omvalet var det istället 53, 51 respektive 52 % valdeltagande.

Ströman är väl medveten om att omvalet var ett mobiliseringsval. Och han är lika medveten om att socialdemokraterna satsade nationellt på omvalet, med en budget som sannolikt översteg de övriga partiernas sammanlagda valbudgetar många gånger om. Med busslaster av valarbetare som enbart hade till syfte att knacka dörr och få människor att gå och rösta. I Vivalla hade vi i Folkpartiet sympatisörer som fick sin dörr knackade varje dag den sista veckan och fyra gånger på valdagen...

Gör man det man kan göra, jämföra resultatet med valdeltagandet, kan man rätt enkelt få fram att socialdemokraterna exempelvis tappade från ca 42 % av de totala antalet röstberättigade, till ca 40 % (Vivalla norra). Vi andra, som inte hade samma resurser, tappade betydligt mer främst i de områden som traditionellt är starka borgerliga områden där folk inte gick och röstade, men även i de för oss svagare områdena. Vi klarade inte av att mobilisera i samma utsträckning som socialdemokraterna. Självklart var det en resursfråga. Men knappast valfusk.

Det är enkelt att instämma i Benjamin Disraelis yttrande: Det finns tre sorters lögn. Lögn, förbannad lögn och statistik. Beroende på vilka sifferserier man visar och utelämnar kan man få olika bilder att framträda. Så gjorde Weidmo Uvell. Så gjorde Ströman. Den ene hävdar att den andra är "slaskhöger". Det är orimligt för de flesta att benämna en opponent på det sättet, och rejält olämpligt för en påstått liberal ledarskribent.

Fuskade då socialdemokraterna i Örebro? Och vilket ansvar hade Rådström Baastad? Det går inte att svara klart på någon av de frågorna idag. Med ett bättre journalistiskt arbete 2010 hade det gått att göra det. Men då fanns inget intresse. Nu får vi sannolikt aldrig veta om "valskolan" också innebar att invandrarkvinnorna fick färdiga valsedlar i färdiga valkuvert av de socialdemokratiska valarbetarna. Vi får aldrig veta om marschen upp mot vallokalen också innebar att det i praktiken bara fanns ett parti att rösta på för kvinnorna. Vi får aldrig veta vilken grad av påverkan på dem som de socialdemokratiska valarbetarna utsatte dem för.

Man kan bara gissa, och anta. Och den ena gissningen är i det läget lika god som den andra.

Var finns S lojalitet?

-->

För den som inte kan sin historia innebar måndagen den 8 juni en märklig uppvisning på Facebook från det ledande socialdemokratiska kommunalrådet i Örebro, Björn Sundin. Sundin var tydligt irriterad på det moderata oppositionsrådet Anders Åhrlins utspel om att kommunen borde ställa högre krav på Örebro moské. Denna irritation fick till följd att Sundin såväl i eget inlägg, som genom att ”gilla” ett inlägg från en ledande företrädare för moskén tydligt kritiserade den svenska säkerhetspolisens arbete. Sundin stödde uttalanden som påstod att SÄPO var okunnigt, de ”spionerade på avstånd” och istället för att agera kraftfullt borde de föra ”dialog för att sedan skapa sig förståelse och därifrån ta ställning till vad som bör göras”.

 

Sundins stöd för Örebro Moské kan kännas märkligt. Men det finns en taktisk politisk förklaring bakom. För att förstå det socialdemokratiska kommunalrådets agerande måste vi gå tillbaka till valrörelsen 2010.

Kommunalvalet 2010 handlade om socialdemokratisk revansch. Efter valförlusten 2006 krävde nu partiet, såväl lokalt som nationellt, att Örebro åter skulle bli socialdemokratiskt. Örebro har sedan länge ansetts vara en av pärlorna i den socialdemokratiska kommunkronan. För att nå målet helgade ändamålen alldeles för många medel.

Valet 2010 blev en framgång för socialdemokraterna. Men priset var högt. Valresultatet överklagades, och bland annat på grund av de socialdemokratiska kampanjmetoderna, blev det omval. Valprövningsnämnden riktade hård kritik mot partiet. En så kallad ”valskola” för kvinnor med invandrarbakgrund, var en illa dold kampanj för socialdemokratin. Själva ”valskolan” hade säkert kunnat passera som dålig, men acceptabel kampanjmetod. Men socialdemokraterna nöjde sig inte med detta. Efter ”valskolan” ledde partifunktionärerna kvinnorna till vallokalen och såg till att de röstade genom att närvara i röstningslokalen. På klippet ovan från SVT kan man se en händelse, arrangerad av socialdemokraterna, som knappast hör hemma i en väl fungerande demokrati.

Valprövningsnämnden skriver därför: ”Däremot står det i uppenbar strid mot 8 kap. 3 § vallagen att en partiföreträdare uppehöll sig i röstningslokalen vid bordet för röstmottagning och där ställde en fråga till den röstande. Enligt Valprövningsnämndens mening kan hennes agerande uppfattas som en uppföljning av att valskolans deltagare avlämnade sina röster.”

Valprövningsnämndens kritik mot socialdemokraternas kampanjmetod var tydlig. Ordförandens uttalanden under presskonferensen vid offentliggörandet av beslutet likaså. Men det stannar inte där.

Valprövningsnämnden kunde inte fastslå att en annan anmälningspunkt, att socialdemokratiska valarbetare gett ”valskolans” deltagare färdigklistrade kuvert med istoppade valsedlar, verkligen ägt rum. Men vittnesmålen om att så skett, och inte bara i anknytning till ”valskolan”, var många. Berättelserna om hur socialdemokratiska kampanjarbetare kontinuerligt hämtat väljare, lett dem till vallokalen, försett dem med färdiga valkuvert, stannat utanför lokalen och därefter lett tillbaka dem från densamma var många.

Och det finns en gemensam nämnare bland de flesta av dessa händelser: De som ”hjälptes” att rösta hade ofta en anknytning till Örebro moské.

Samma informanter som berättade om de mer tveksamma ”kampanjmetoderna” kring röstningsförfarandet, berättade också om en omfattande löftesverksamhet från socialdemokraterna direkt riktad till Örebro moskés ledning och medlemmar. Man lovade, enligt uppgift alltifrån riktade jobbsatsningar, över större bidrag, till politiskt inflytande genom poster som förtroendevalda.

Arbetet gav också resultat. Socialdemokraterna vann i såväl valet 2010 som omvalet 2011 mellan 70 och 80 % av rösterna i valdistrikten i Vivalla. Kampanjledare för de båda kampanjerna var det nuvarande kommunalrådet, Björn Sundin.

Det är uppenbart att det finns en stark koppling mellan de lokala socialdemokraterna och Örebro moské. Partiets maktbas i Vivalla grundas i Örebro moské. Oavsett sanningshalten i den information om minst sagt tveksamma metoder vid själva röstningen, har såväl politik som retorik riktad mot området varit tydlig. Vivalla har specialbehandlats.

Det finns två övergripande frågor som detta agerande ställer. För det första: Är kommunalrådet Sundins kritik av SÄPOs arbete och hans följsamhet mot ledaren för Örebro moské ett tecken på att banden till ledarna för Örebro moské är viktigare än ett tydligt ställningstagande för säkerhetspolisens arbete? Är kommunalrådets ställningstagande ett ställningstagande som har stöd i partiet, lokalt såväl som nationellt?

Och för det andra: Finns likartade kopplingar i andra delar av Sverige? Det är inte bara i Vivalla som de socialdemokratiska valresultaten närmar sig traditionella enpartistaters siffror. Vilka andra kopplingar finns mellan socialdemokraterna och lokala muslimska ledare, kopplingar som riskerar att leda till en mer eftergiven politik än den som borde föras?

Det är inte första gången Örebro moské och dess företrädare kopplas till tveksamma aktörer och aktioner. Så sent som i maj i år bjöds en talare in som enligt uppgift i NA: ”förespråkar dödsstraff för hädelse och apostasi, att kvinnor ska hållas inlåsta, och vill förbjuda homosexualitet”. Och när en före detta talesperson för moskén på Facebook meddelade att den tidigare israeliske premiärministern Ariel Sharon ”använt palestinska barns blod för att göra blodpudding” ville inte ordföranden taavstånd från uttalandet. Och enligt NA hoppas moskéns företrädare att den nu häktade släpps, för att företrädaren aldrig sett den häktade göra något fel...

Ändå väljer en ledande socialdemokratisk företrädare att fortsätta den milda behandlingen av ledande företrädare för Örebro moské. Kommunalrådet Sundins kritik mot den svenska säkerhetspolisens arbete är sannolikt ett svåröverträffat snedsteg. Men frågorna kvarstår: Vilka taktiska skäl ligger bakom denna socialdemokratiska lokalpolitiska taktik? Vilka konsekvenser riskerar det att få? Och ser det likadant ut i andra socialdemokratiska föreningar på andra platser i Sverige?

Som ett brev på posten kom idag SvDs Ivar Arpi med ett intressant inlägg. Om klanernas återkomst. Hans beskrivningar är i princip en förlängning av den diskussion jag berört i ovanstående inlägg. Men våra båda inlägg kompletterar varandra. För vad händer om klanmentaliteten förstärks av partier som utnyttjar klanerna för egna maktändamål? Precis som socialdemokraterna gjort i Vivalla. Och där en representant för "klanen" också fått höga politiska poster som tack för rösterna...

 

Gör om. Gör rätt. Lyssna på örebroarna!

Idag kan vi läsa om de nyaste turerna kring Sundins elithall i Vivalla. Nu verkar det oklart om kommunen verkligen kan köpa de fastigheter man tänkt sig. Man är helt enkelt inte överens med fastighetsägaren. Inte ett enda avtal är undertecknat.

För en vanlig kommun skulle detta få majoriteten att avvakta. Men inte i Örebro. Här pågår planeringen för fullt som om inte det fanns några problem överhuvudtaget. Sundin och Baastad verkar inte bry sig så mycket. Det är ju ett "vallöfte" som ska genomföras. Till varje pris som helst verkar det som.

Det är få som vill ha elithallen. När vi pratat med föreningarna runt om i Örebro finns knappt något stöd för tanken. Att inte upprördheten är större än den är, beror på att Sundin lovat allt åt alla. Han ska bygga både en elithall, massor av konstgräsplaner, fler inomhushallar, allt vad man kan önska sig. Och då är det ju svårt att klaga. Men när det visar sig att löftena är tomma, lika tomma som kassakistan, lär det nog bli annat ljud i skällan.

Om nu hallen blir av...

Det verkar tyvärr inte som om Baastad och Sundin vill inse att det kanske inte blir någon elithall. För trots att de inte äger marken där de tänkt bygga, och därför inte har en aning om ifall det kommer att byggas någon elithall där, fortsätter de att planera i rekordtakt. Elithallens behov av planförändring har fått ett snabbspår på sidan om alla andra planer. För socialdemokraterna är det uppenbart viktigare att man planerar för en elithall som ingen vill ha, än för bostäder som alla köar för att få...

Och vad kostar då denna planering? Tusenlapparna bara rinner iväg, kanske till ingen nytta. Eller kanske till ren onytta. Tänk om man gjort om stadsplanen för att möjliggöra bygget av elithallen, och sedan blir det inget av. Hur ställer sig fastighetsägaren till detta? Kommer han att kräva skadestånd? Eller att hela planen görs om igen?

Vad har hela arbetet med elithallen kostat? Pengar som kanske är kastade i sjön. Vem ställs till svars för detta?

Folkpartiet har hela tiden lyssnat på såväl alla Örebros idrottsföreningar som på Vivallaborna. De svar vi har fått är tydliga. Om det finns pengar så tycker de att kommunen ska:

Bygga flera hallar för breddidrotten, istället för en för en liten elit.
Bygga fler hallar för örebroarna, oavsett var vi bor, istället för en för stockholmarna.
Bygga flera hallar för olika idrotter, istället för en för bara fotboll.

Därför har vi gjort en alternativ satsning på idrotten och anläggningarna i Örebro. Vi kallar den 9 istället för 1. 9 anläggningar anpassade för Örebros behov, istället för 1 hall anpassad för socialdemokraternas vallöften.

Kanske finns det ändå en möjlighet att även socialdemokraterna nu tänker om. Det vore bra om man först lyssnade på örebroarna, sedan gjorde om och då gjorde rätt.

Media: SR1 och SR2

Hellre sälja väl, än hyreshöjningar som (s)käl

Folkpartiet står upp för en bostadspolitik som håller ihop. Det gjorde vi förra mandatperioden. Det gör vi idag.

Vår politik bygger på några grunder:

• Allmännyttan ska ha en social profil. Alla ska ha möjlighet att bo i en bra bostad.
• Alla bolag ska behandlas lika. ÖBO och privata bolag ska ha samma förutsättningar.
• Bostadens läge ska spela roll. Det ska vara billigare att bo i Vivalla eller Brickebacken än på Öster eller i centrum.
• ÖBO ska både sälja, köpa, bygga nytt, bygga om, bygga till, renovera och underhålla sina lägenheter.
• ÖBO ska vara ekonomiskt starkt.
• ÖBO ägs av alla örebroare, inte av sina hyresgäster. Därför ska ÖBO ge en god avkastning till sina ägare.

Den politiken skulle innebära att vi hade ett bostadsbolag som var mindre, men vänligare och vassare. Det skulle innebära att vi hade mer pengar till bättre skolor, tryggare äldreomsorg och förskolor. Det skulle innebära att hyresgästerna visste vilken hyra de hade, både på kort och längre sikt.

Den politiken är sossarna i Örebro emot. De är så emot den att de förra perioden försökte få till en folkomröstning om att förbjuda ÖBO att sälja ett litet antal lägenheter. De är så emot den att de utmålade de privata fastighetsägarna till något nästan orimligt ont, kapitalister som bara var ute efter att pungslå sina hyresgäster. De är så emot den att de nu har skapat någon slags tankeförbud. I ÖBO idag är det förbjudet att ens fundera över om man skulle kunna sälja en enda lägenhet.

Socialdemokraternas politik är påstått solidarisk. Men idag rämnade denna "solidaritet" när tidningen Hem och Hyra visade vilka bolag som höjt hyrorna mest. ÖBO ligger i topp. Och skälet är enkelt. När ÖBO genomför en normal renovering saknas ekonomin för att ge hyresgästerna en rimlig hyreshöjning. Istället tar ÖBO ut hela kostnaden på den nya hyran.

Ska man vara konspiratorisk handlar det om att ÖBOs ledning bakvägen höjer hela hyressättningen. Och det kan behövas. För i socialdemokraternas ÖBO räcker inte intäkterna från hyrorna till för att klara av lägenhetsförvaltningen. Om inte ÖBO hade duktiga ekonomer som klarade av att placera pengarna rätt, skulle riskerna för förluster varit stora under mycket lång tid.

Detta är en medveten politik. Lena Baastad, Björn Sundin och Karin Sundin har gemensamt skapat förutsättningarna för rekordhyreshöjningarna. De är arkitekterna bakom den socialdemokratiska "solidariteten" som kan innebära:

• Hyre(s)höjningar på tiotals procent efter renovering.
• Högre hyror i Vivalla och Varberga än centralt och på Öster.
• Ett svagare ÖBO med mindre ekonomiska muskler.
• Kraftigt ökad upplåning i ÖBO och kommunen.
• Sämre kommunal ekonomi.

Och de som drabbas mest är de med minst ekonomiska möjligheter.

Mot detta borde Hyresgästföreningen naturligtvis reagera. Jag funderar över vilka proteststormar det hade varit om kommunen fortfarande leddes av en folkpartist. Men när systerorganisationerna (S) och (HGF) sitter i båten, blir det inga proteststormar, inga krav på folkomröstningar, inga demonstrationer, inga namninsamlingar. Istället är det en tillbakadragen ton hos HGFs ställföreträdare. Det är synd. Örebro skulle vara värd en riktig, opolitisk hyresgästförening.

Och som vanligt får tjänstemännen täcka upp när baksidan av socialdemokraternas politik visar sig. Inte berättar Lena Baastad om varför hon driver en politik som gör att de fattigaste i Vivalla inte kan bo kvar.
Inte berättar Björn Sundin om att hans politik innebär att de som bor i Vivalla och Varberga kan komma att få betala mer i hyra än de på Oskarsvägen eller i Krämaren.
Inte berättar Karin Sundin om att hennes politik innebär att ÖBO tvingar de fattigaste att flytta.

Nej - istället får en okänd ÖBO-tjänsteman ta smällen för den socialdemokratiska politiken. Som vanligt...

För oss i Folkpartiet innebär detta bara ytterligare en sporre för att göra Örebro bättre. Vi kommer att fortsätta att kräva att ÖBO både säljer och köper, bygger nytt och bygger om, för att fler ska få bostäder. Vi kommer att fortsätta att kräva att det ska spela roll var man bor, att centrala lägenheter i gamla sekelskifteshus ska kosta mer än lägenheter i miljonprogrammen. Att många lägenheter måste bli billigare för att det handlar om riktig solidaritet.

Det är som vanligt i politiken. Socialdemokraterna sprider många vackra ord omkring sig i flashiga trycksaker och annonser. Men i verkligheten levererar de ett hårdare och fattigare samhälle.

Vi folkpartister är inte lika bra på det flashiga. Inte lika bra på att lova allt åt alla. Men vi ser i alla fall till att de löften vi ger också levereras. För att Örebro kan så mycket bättre. För att Örebro ska vara en stad för utveckling.

Media: NA, SR, SVT, Hem o Hyra

Hyresregler - bra för vem?

ÖBO har diskuterat ett nytt system för att värdera sina lägenheter. Diskussionerna har delvis förts med privata fastighetsägare och andra intressenter. Men mest verkar det som om socialdemokraterna i ÖBO pratat med socialdemokraterna i Hyresgästföreningen. Och så har man kommit fram till ett resultat.

Tanken med ett nytt hyressystem är gott. Man ska värdera olika faktorer, läge, kvalitet, upprustningsnivå och så vidare och få ihop en värderingssumma för varje fastighet. Allt för att det ska vara lätt för både hyresvärd och hyresgäst att förstå varför just denna hyr är satt på denna lägenhet.

Men när de båda socialdemokratiska organisationerna satt sig ner och funderat har något gått snett, totalsnett.

Socialdemokraterna i partiet och HGF har ett par röda skynken framför sina ögon. Dels att ÖBO aldrig ska få sälja en enda lägenhet. Dels att marknadshyror är något som hin onde uppfunnit. Och det är dessa skynken som verkar ha fördunklat synen på partifunktionärerna i deras arbete.

Som vanligt har jobbet skett i det fördolda. Socialdemokraterna i Örebro verkar ha en inlärd reflex att alla viktiga samtal ska vara hemliga. (Visst låtsas de som om de vill ha dialog, men bara i oviktiga frågor och bara med dem som tycker "rätt" och bara om de ändå får bestämma som de själva vill i slutänden. Kolla gårdagens blogg som typexempel...) I detta fall har inte styrelsens övriga partier varit inblandade. Inte heller kommunen som ägare (fast hyressystemet påverkar betydligt mer än ÖBO) och absolut inte hyresgästerna eller örebroarna i allmänhet. Det har räckt med partikamraterna i HGF...

Och då går det fel.

För när sossarna suttit och bestämt hur olika faktorer ska samspela, har man tyckt att läget inte får spela så stor roll. Det kan ju uppfattas som ett steg mot marknadshyror. För alla vet ju att en central lägenhet kan hyras ut till betydligt högre hyror än en lägenhet i ett perifert läge i ett miljonprogramsområde. Så när man suttit där i hemlighet har man plockat bort nästan alla lägesfaktorer. Istället har man värderat upp sådant som när lägenheten senast renoverades, ytdetaljer och annat.

Vad får då det för konsekvenser?

För det första innebär det att i socialdemokraternas framtida Örebro så riskerar Vivallaborna att få betala högre hyror än de som bor centralt i stan. Varför? Helt enkelt för att just nu pågår omfattande renoveringar i Vivalla, och de kommer att slå igenom direkt på hyresnivåerna. Den som däremot har tur att bo i en sekelskifteslägenhet, med takhöjd, stuckaturer och fönstersmygar i centrala Örebro, kan räkna med små hyreshöjningar eller kanske till och med sänkningar. Så om några år, när renoveringarna i Vivalla är klara, får Vivallaborna betala mer i hyra än de som bor centralt eller på öster.

Rimligt? Knappast annat än i den värld som behärskas av sossar i och utanför parti och HGF och som är vettskrämda av marknadshyresordet.

För det andra riskerar det bostadsbyggandet i Örebro. De privata fastighetsägarna har skickat ett brev till alla styrelseledamöter med skarp kritik av förslaget. Enligt dem slår det undan fötterna på alla privata byggprojekt inom hyresrättsområdet. ÖBO riskerar än mer än idag att lägga en död hand över hyresmarknaden i Örebro. Bostadsbyggandet stoppar upp än mer och Örebros tillväxt hotas.

Men för sossarna i och utanför parti och HGF så är ju ÖBO världens centrum som alla andra får anpassa sig till. Så varför bekymra sig om de små privata? De har ju ändå bara en tredjedel av hyresrätterna. Och ÖBO ska ju bara bygga nytt, aldrig sälja...

Att detta slår mot de grupper som sossarna säger sig värna, verkar spela mindre roll. Nu kommer sanningens dag för alla de som trodde att en röst på sossarna var en röst för låga hyror i Vivalla och andra miljonprogramsområden. Som vanligt är löftena stora före valen, men lika snabbt som vallokalerna stänger, lika snabbt glöms sossarnas vallöften bort.

Jag är en förespråkare för en betydligt större grad av marknadsekonomiska styrmedel i bostadspolitiken. Jag är också en förespråkare för att såväl ÖBO som hyresgäster, hyresmarknad och tillväxt skulle må bra av ett mindre ÖBO där nybyggnation, renoveringar och försäljningar var en del av vardagen. Jag är det därför att jag tror att det gynnar alla örebroare, hela staden, alla hyresgäster och framförallt de hyresgäster med minst marginaler.

Kanske var det så att det sociala ansvarstagandet på 1950 och -60-talen handlade om allmännytta, hyresregleringar och hyresnormeringar. Men idag är det inte så. Idag handlar socialt ansvarstagande om att reglera marknaden så att det fungerar i dagens samhälle. Då gäller det att inte skåda bakåt för att finna lösningarna, utan framåt.

Vivallapanik hos socialdemokraterna

I valet 2010 vann socialdemokraterna Vivalla. I omvalet 2011 var det Vivalla som fällde avgörandet. Ungefär 80 % av Vivallaborna röstade på sossarna. Varför gjorde de det?

Svaret är ganska enkelt. Sossarna lovade dem allt. De skulle få jobb. De skulle få idrottshallar och föreningslokaler. De skulle få bidrag. De skulle få låga hyror. De skulle få allt de pekade på.

Det är inte så många andra partier som driver sådana valrörelser. För de flesta av oss som är politiskt aktiva handlar politik också om någon form av måttlighet. Vi vet att i valrörelserna så ställs löften ut som kan bli svåra att uppfylla, helt beroende av en positiv ekonomisk utveckling. Men det finns ändå en chans att göra det.

Så inte Örebros sossar. De lovar allt åt alla. Och speciellt i Vivalla.

Tre år efter valet har många Vivallabor fått nog. Jag gissar att det stora partiet, med alla sina enorma ekonomiska resurser, gör egna opinionsmätningar och ser hur illa det håller på att gå för dem i det bostadsområde som hållit dem vid maktens grytor. Folkpartiet får nya medlemmar i Vivalla. Moderaterna likaså. Från en mängd olika håll hör man nu hur Vivallabor beklagar sig över hur de kunde låta sig luras av sossarna.

För inget har hänt. Eller snarare - det som hänt har gått på tvärs mot löftena. Inga nya jobb. Mindre pengar till skolan. Hyrorna rekordhöjs. Idrottshallarna och föreningslokalerna för Vivallaborna blev till en elithall för Stockholmslagen. Det enda löfte som sossarna hållit är väl att ge ut socialbidrag. Men är det något som är värt att rösta på?

Nu gror paniken. Vad ska man göra? Det pågår ett enormt sparbeting på alla kommunens förskolor, grundskolor, gymnasieskolor, på alla äldreboenden och i hemtjänst och omsorg om funktionshindrade för att sossarna vill frigöra pengar att satsa på Vivalla. För det finns idag inga pengar till något. Elithallen för fotboll kostar kanske 15 miljoner om året. Men inga pengar finns. Ombyggnationerna som skulle skapa jobb stoppas. De är helt olönsamma. Så fortsätter det.

Det gäller att hitta de halmstrån som finns. Idag trodde man sig ha hittat ett sånt. Sossarna gick ut och berättade att tre förskolor skulle erbjuda 15-timmarsbarn ytterligare tid för språkinlärning.

Men löftet visade sig vara lika ihåligt som alla andra sosselöften. Inga nya pengar skulle tillskjutas. Istället skulle de eventuella överskotten, som just dessa tre förskolor av någon märklig anledning hade, användas. Och det gällde bara barnen i just dessa tre förskolor i Vivalla.

Det finns rätt många problem med detta sossehalmstrå. För det första gäller kommunallagen. Alla kommunmedborgare ska behandlas jämlikt. Inga får specialbehandlas. Det är därför kommunfullmäktige fattat ett beslut om att ge barn till arbetslösa med flera rätt till 3 timmars omsorg per dag. Det ska gälla alla, oavsett var man bor.

Men för sossarna är Vivallaborna mer värda än andra. Barn i Brickebacken, Varberga, Baronbackarna i behov av språkstöd är mindre värda för sossarna än barn i Vivalla. Barn från socialt utsatta hem i resten av Örebro har ett lägre värde enligt sossarna än vissa Vivallabarn. Och medan andra förskolor får dra in, minska, spara, får tre förskolor i Vivalla utöka.

Det säger sig självt att det beslut sossarna fattade är totalfel. Man kan inte ställa barn mot barn, väga barns behov olika bara för att vissa råkar gå på en förskola i ett visst område.

Jag hoppas föräldrarna i Brickebacken inser vad sossarna gör. Jag hoppas föräldrarna i Varberga, Baronbackarna, Rynninge, Adolfsberg, City, Björkhaga, Oxhagen - ja överallt - inser att sossarna i Örebro tycker att deras barn är mindre värda än vissa barn i Vivalla.

Och jag hoppas att Vivallaborna inser att det bara är just denna gång är de som spelar huvudrollen i sossarnas maktspel. Nästa gång kan det vara de boende i något helt annat område, ett område som sossarnas spindoktorer anser är ett nyckelområde för en kommande valvinst.

Media: NA, SR

Om gator i Nya Hjärsta

I dagarna har Lena Baastad och Björn Sundin sänt ut ett brev till de boende i Nya Hjärsta. Något kryptiskt menar de att Hjärstaborna inte behöver oroa sig för några öppnade vägar mellan Nya Hjärsta och Vivalla. Det finns inga planer. I vart fall inte just nu. Och om det blir några planer så kommer en öppning av vägarna att föregås av en bred dialog.

Är det någon mer än jag som får Tage Danielssons monolog om kärnkraften i örat?

Timingen av brevet är väl inte den bästa. För idag kan vi läsa att Björn Sundin är villig att satsa upp emot 80 miljoner av skattebetalarnas pengar på att lösa trafiken för den nya elithallen i Hjärstaskogen. Nej - så står det inte. Han är villig att satsa upp emot 80 miljoner på att lösa hela trafiksituationen för Boglundsängen/Vivalla. Och hans beräkning är att det bara är 3,5 miljoner som beror på elithallen.

Ja, ja. Jag säger som Mark Twain: Det finns lögn, förb.. lögn och statistik. Att ens bry sig om att hitta på en siffra för hur mycket av en investering som beror på den nya elithallen i Hjärstaskogen visar hur illa Sundin och Baastad är ute i frågan.

Diskussionen om behov av nya trafiklösningar kom sedan Länsstyrelsen i Örebro påpekat att de inte skulle godkänna elithallen om inte kommunen löste trafiken. Därför, och enbart därför, har utredningen gjorts just nu.

För att dribbla bort korten, har Sundin begärt en större utredning, en som tar med alla investeringar i en oviss framtid för hela området. Och vips, så kan man trolla bort massor av miljoner från elithallen och lägga det på framtida byggnationer som kanske kommer. Men till dess denna ovissa framtid är här, kommer kraven från länsstyrelsen att ligga fast. Och det innebär att varenda krona som investeras i nya gator och vägar, beror på elithallen i Hjärstaskogen.

Att påstå något annat är bara att slå röda dunster i ögonen på folk.

Men det finns massor av problem som Björn Sundin och Lena Baastad ännu inte rett ut. Ett av dessa är var alla bilar ska parkera. Läs i na.se idag i kommentatorsfältet. Där beskriver Sundin själv elithallens funktion så här: "Men hallen är till för fotbollen i hela regionen och kommer dessutom att locka fler att besöka Örebro".

Och det är just detta som varit huvudskälet till eltihallen hela tiden. Det handlar om någon märklig syn att om man bygger en elithall just där, så ska de som kommer dit och spelar eller tittar på fotboll, lyfta Vivallaborna ur deras utanförskap. Helt obegripligt för mig. De enda som kan lyfta Vivalla ur utanförskapet är Vivallaborna själva. Och då kräver det att vi litar på dem. Men det gör vare sig Sundin eller Baastad. De olitar på Vivallaborna så till den milda grad att de inte ens vill jobba med de befintliga fotbollföreningarna, utan istället startar en ny kommunal fotbollförening och ger den hundratusentals kronor om året i stöd.

Tillbaka till spåret, eller till parkeringarna. I utredningen som ligger till grund för bygget av elithallen beskrivs att det fattas upp emot 250 parkeringsplatser vid större evenemang. Ändå räknar man med att de flesta ska ta sig till elithallen med buss eller cykel. Men om Björn Sundin får rätt - om elithallen trots allt byggs och om den fylls av evenemang med elitlag från halva Sverige - är det någon som då tror att de kommer att cykla till hallen? Knappast.

Istället handlar det om att det kommer att fattas ytterligare hundratals med parkeringsplatser. Och här kommer gatorna i Nya Hjärsta in igen.

Jag kan inte förstå hur Lena Baastad och Björn Sundin kan skicka ut ett material med vägar som utpekats som möjliga att öppna, och sedan påstå att det inte finns några sådana planer. Varför är vägarna med från början då? Det enklaste hade väl varit att inte rita ut några vägar just där. Då hade allt varit lugnt. Skördevägen och Slättvägen hade fortsatt att sluta i grönområden.

Men så gjorde man inte. Och det finns skäl för det. Skälet stavas fortfarande: "Elithallen".

Om den trots allt byggs, men jag lovar att stoppa bygget om det går efter en valvinst och en ny majoritet 2014, kommer trafiken till hallen och bristen på parkeringsplatser att tvinga fram öppningar av de vägar som Baastad och Sundin nu säger att det inte finns några planer för. De vet det. Och det är just därför deras brev fortsätter att öppna dörrarna för att öppna Skördevägen och Slättvägen ut mot Vivallaringen. För dem är elithallen viktigare än tryggheten för barnen i Nya Hjärsta. Det är OK att göra den prioriteringen. Men då ska de våga stå för den också.

I går visade vi på ett annat Örebro, med andra möjligheter. Med en idrott byggd på idrottsrörelsens önskningar och tillsammans med alla de föreningar som jobbar med tusentals unga idrottare. Vår plan visar att det finns andra sätt att bygga Örebro. Vår plan visar att det finns andra sätt att styra Örebro Vår plan visar att det finns alla möjligheter att lyssna till Örebro och örebroarna.

Det är bara ett drygt år kvar till valet. Och redan nu ställer jag ut två tydliga vallöften:

När Folkpartiet är med och styr Örebro, skrotas alla planer på att öppna Skördevägen och Slättvägen för genomfartstrafik!

När Folkpartiet är med och styr Örebro, skrotas alla planer på en elithall i Hjärstaskogen.

Tydligt. Klart. Uppföljningsbart.

Media: NA

Att ljuga eller inte ljuga

Idag har det varit kommunfullmäktige. Bland annat har vi debatterat hur socialdemokraterna och Lena Baastad använder kommunens pengar för egna valkampanjer.

De kallar det i och för sig medborgardialog, men det finns inget i processen som har något med medborgardialog att göra. Istället handlar det om att låta socialdemokratiska politiker få åka ut och berätta om sin politik på kommunens bekostnad.

Socialdemokraterna i Örebro får varje år 10.000.000:- (tio miljoner) kronor i stöd. Lena Baastad styr dessa pengar. Det handlar om stöd till kommunalråd, till politiska sekreterare, till material och utbildning. Men det räcker inte för Baastad & Co. De väljer att använda mer av kommunens resurser för sina kampanjer. Det kan handla om att Björn Sundin åker ut och berättar om sitt projekt med elithallen i Hjärstaskogen. Eller det kan handla om när samme Sundin berättar om vilka gator han vill öppna.

Det är inte medborgardialog. Det är sossemonolog. För besluten är redan fattade. Färdplanen redan satt. Medborgarinflytandet finns inte. Ordet medborgardialog används för att rättfärdiga användandet av kommunala pengar.

Så här skriver SKL i sin skrift "11 tankar om medborgardialog i styrning"som du kan läsa här:

I utvärderingar efter medborgardialoger framkommer ofta en tveksamhet från deltagarna om någon bryr sig om det som framkommit eller om det finns en dold agenda. Om det fanns ett ärligt uppsåt eller om dialogen bara var till för att förankra redan tagna beslut eller manipulera deltagarna så att man får det svar man vill ha. Den verkliga dialogen kräver möjlighet att påverka. Det är bättre att avstå från medborgardialog och bjuda in till ett informations- möte om de förtroendevalda redan har tagit ställning i en fråga. 

Det är uppenbart att det som sossarna kallar medborgardialog inte är det. Det fanns inget syfte att lyssna till medborgarna i Hjärsta eller Vivalla. I artikel efter artikel efter denna så kallade medborgardialog berättade Björn Sundin om att platsen var klar. Och många som var med på mötet gick därifrån rejält besvikna. Upplevelsen att ingen lyssnade var stark. Upplevelsen att det redan var bestämt var lika klar. Syftet var inte dialog, utan kampanj och monolog.

Att använda ordet "medborgardialog" på det sätt som socialdemokraterna gör, skadar tilltron till demokratin. Det är, precis som SKL skriver,  bättre att avstå från medborgardialog och bjuda in till ett informations- möte om de förtroendevalda redan har tagit ställning i en fråga. 

Men socialdemokraternas agerande skapar än större problem i och med att de rätt obekymrat använder kommunens informationspengar och informationsavdelning för att driva sina kampanjer. Deras 10 miljoner räcker inte. De vill ha mer av skattebetalarnas pengar. Men hur mycket mer kostade denna kampanj? Den frågan ville vare sig Lena Baastad eller Björn Sundin svara på.

Istället började Björn Sundin som vanligt att anklaga mig för lögner. Det är snart en tradition att Sundin anklagar mig eller någon annan att ljuga. Även denna gång hade kommunalrådet Sundin svårt att riktigt peka på vad lögnen bestod i. Men det var sannolikt något om att han visst inte hade sagt att elithallen skulle läggas i Hjärstaskogen.

Nå - var det då en lögn? Eller faller påståendet tillbaka på kommunalrådet Sundin? Döm själva. Så här säger han i Nerikes Allehanda den 24 oktober 2012:

(Journalisten frågar:) Men måste den nya hallen ligga i den känsliga Hjärstaskogen ett stenkast från motorvägen och i närheten av bostadsområdet?
(Sundin svarar:)– Ja, det blir ingen hall om den inte läggs i Vivallaområdet.

(min fetstil och understrykning)

Eller när miljökontoret sågar förslaget säger han i samma tidning den 10 januari 2013:

– Det kommer att försvinna en del träd, och det är ett minus, men det finns andra värden som vi har bedömt väga tyngre.

Sedan påpekar kommunalrådet Sundin: Han betonar också att det är byggnadsnämnden, inte miljönämnden, som slutligt ska pröva om läget är lämpligt eller inte.

Detta påpekande är nog inte ett ställningstagande för en annan placering, utan betyder sannolikt att kommunalrådet Sundin sätter sig på Miljönämnden. Det är ju inte de som fattar det riktiga beslutet, utan det är Byggnadsnämnden...

Den nya tekniken, där allt man sagt och gjort som politiker, ställer till rätt mycket problem för socialdemokratiska kommunalråd som går upp och hävdar att andra ljuger...

Men de tyngsta frågorna kvarstår: Vad kostade kampanjen? Varför fick kommunens skattebetalare betala en socialdemokratisk valkampanj? Varför vägrar Lena Baastad att svara?

Vivalla igen. Bra, eller?

Socialdemokraterna levererar ytterligare ett vallöfte till Vivallaborna. Men som vanligt, blir det bara halva löftet, eller knappt det.

ÖBO ska renovera och bygga om hela Vivalla. Det kommer att kosta minst 600 miljoner kronor. För att infria sina många löften om jobb till Vivallaborna som socialdemokraterna gick till val på, och som de fick 70-80 % av rösterna i Vivalla på, har de krävt att ÖBO ska ställa vissa krav när de handlar upp renoveringen.

I korthet handlar det om att ett krav från ÖBO på leverantören var att man skulle anställa arbetslösa Vivallabor. Dessa skulle då få ett jobb och bli upplärda till byggarbetare. Visst låter det bra. Eller?

Självklart är det bra med jobbåtgärder. Men när vi politiker håller på med olika projekt måste vi tala om hela sanningen. Och då blir bilden av det goda mer problematisk.

Normalt handlar arbetsmarknadspolitik om att staten eller kommunerna jobbar med olika åtgärder för att sätta människor i jobb. Det finns en uppsjö av sådana åtgärder som prövats. En del fungerar bättre, andra sämre. Men alla finansieras via skattsedeln.

Detta är viktigt. Arbetsmarknadspolitik är som vilket politikområde som helst. Det ska krävas öppenhet, transparens och man ska också kunna ställa ansvariga politiker mot väggen om det går åt pipan. Detta öppna sätt lämnar nu socialdemokraterna i Örebro. Lena Baastad, som sannerligen inte har öppenhet som någon hjärtefråga, väljer att lägga delar av arbetsmarknadspolitiken i det stora kommunala bostadsbolaget. Där är öppenheten betydligt mindre. Transparensen mellan ÖBO och Skanska, som är entreprenör, är obefintlig.

Lena Baastad kommer inte att kunna ställas till svars om detta går åt pipan. Kanske är det en självklar del i den politik för den onåbara ledaren som socialdemokraterna leder. Gärna klippa invigningsband, gärna gräva startgropar. Men ansvar - det tar hon inte.

Så vem kommer att kunna ställas till svars? Blir det Ulf Rohlén, VD för ÖBO? Eller någon annan? Jag vet inte.

Ytterligare ett problem är att hyresgästerna i ÖBO genom dessa åtgärder får betala skatt två gånger. När arbetsmarknadspolitiken hamnar hos ÖBO, och ÖBO tvingas lägga in "skall-krav" i sina förfrågningar, blir kostnaderna för dessa en del av upphandlingen. Den blir helt enkelt dyrare. Denna kostnad får ÖBOs hyresgäster betala, framförallt de i Vivalla som får se sina hyror öka med 15 - 20 %. Var det detta löfte Lena Baastad gav i valet 2010? Inte. Då nämndes inget om extrema hyreshöjningar. Men vem bryr sig? Baastad tar ju ändå inte ansvar.

Det vore intressant att höra vad Hyresgästföreningen säger. De som så ofta när vi styrde påpekade att de inte ville betala skatt två gånger genom utdelningar, eller försäljningar, från ÖBO. De som berättade om detta för alla sina medlemmar, och alla andra ÖBO-hyresgäster också. Kanske deras kommunikationschef Kenneth Nilsson kan göra ett flygblad att dela ut om detta och de ohemula hyreshöjningarna. Nej just ja - han jobbar ju åt sossarna på Rådhuset nuförtiden (läs mer om kopplingarna här). Så kan det gå med den "opolitiska" hyresgästföreningen. Vi kan nog inte räkna med några större protester därifrån mot denna socialdemokratiska dubbelbeskattning...

Ett tredje problem är att det just är Skanska som fått jobbet. Det är inte Skanska i sig som är problemet, men det som sker visar med uppenbar tydlighet att denna upphandling inte var öppen för alla. Det var bara de stora giganterna som kunde klara ÖBOs och sossarnas krav. De mindre, lokala företagen stängdes ute. Denna politik går tvärs emot de upphandlingsdirektiv som vi nyss drivit igenom i kommunstyrelsen. Där och då sade sossarna ja, men i verkliga livet är deras upphandlingar som de alltid varit - inriktade på de stora.

När mindre, lokala företag stängs ute, försvagas den lokala marknaden. Näringslivsklimatet riskeras och jobben minskar. Så frågan är vad nettoeffekten för Örebro verkligen blir. Kanske blir några projektarbeten för vissa Vivallabor dödsstöten för några små lokala bolag och deras medarbetare. Man måste fråga sig om det är rimligt att politiker ger jobb åt vissa för att man lovat det i val, men struntar i konsekvenserna för andra.

Och hur många projektjobb blir det egentligen? Jag har av flera underleverantörer hört en stor motvilja mot det socialdemokratiska Vivallaprojektet. Man tycker att man blir påtvingad sådana uppgifter som man vare sig har kompetens att göra, eller får kostnadstäckning för. Arbetsledning och utbildning är inte något man bara snyter ur rockärmen. Ska det fungera så måste det finnas kvalitetssäkring. Och gör det det? Ingen vet.

Historiskt ser man att när politiker försöker gå in och styra marknader i detalj blir det ofta dåligt. Bygg- och bostadsmarknaden är ett typexempel. Det vore bättre för alla om marknadskrafterna i större utsträckning fick råda även här. Mer marknad och större socialt fokus kan kombineras. Idag har sossarna administrerat fram ett dåligt alternativ, med ständigt ökande utanförskap som följd. Mer marknad skulle betyda lägre hyror och fler jobb - även för dem i Vivalla.

Demokratin, pengarna och jobben - allt talar emot det projekt som dras igång nu. Kanske klarar det sig över valet 2014. Men risken för att det bara blir en tumme av det hela är uppenbar. Och då har hyresgästerna fått betala för inget med sina kraftiga hyreshöjningar.

Vem tar ansvar för det? Ja se det är en bra fråga.

Media: Radio Örebro, Tvärsnytt

Hela Örebro!

Det finns många Örebro. Alla har vi våra favoriter.
Rynninge, kanske - 30-talscharmens villakvarter med vattenkontakt.
Öster - med de många olika hyreshusen i mänsklig tappning.
Rosta - dåtidens framtidsboende.

Eller något helt annat. För de flesta av oss är platsen där vi bor också platsen vi älskar.

För mig som liberal politiker är det viktigt att hela staden kan utvecklas och få utveckla sina speciella tillgångar. Olika delar av staden ska se olika ut. Men alla ska utvecklas, ständigt förbättras och anpassas till sina innevånares vilja och önskningar.

Jag har flera drömmar om stadsutveckling. Det handlar om att bygga en stad för fler eftersom Örebro växer så kraftigt. Det handlar om att bygga en stad för människor, som lever i sin stadsmiljö. En stad för handel, tryggt boende, med mötesplatser, där hela staden är en spännande kulturell upplevelse. En stad för människan, inte en stad för bilar, eller med bara raka linjer. En stad för människan, inte bara en stad anpassad för byggkranar och effektivitet. En stad för människan, där natur, kultur och miljö skapar livskvalitet.

Den staden var vi på väg att bygga. Den handlade både om höga, vackra hus och om små microparker för mer gröna lungor överallt där det var möjligt. Det handlade om att bygga en kompakt stad för att klara av klimat- och miljöutmaningarna, men också bygga en stad som växer åt många håll. Och det handlade om att bygga EN stad med många pusselbitar, inte en stad av delar.

Tyvärr kastades det arbetet över ända när den nya majoriteten tog över. Många av våra planer har förkastats eller hamnat i något arkiv. Klara byggplaner på höga hus skrinläggs. Parker planeras bli bebyggda. Och enorma, fula hus har fått tillåtelse av det ansvariga kommunalrådet Björn Sundin. Ibland har vi ändå lyckats ändra på planerna, men oftast är Sundins ord oåterkalleligt.

Den nuvarande trepartimajoriteten har också lagt all sin utvecklingskraft och alla sina pengar på ett fåtal områden. Framförallt handlar det om Vivalla. I Vivalla ska det byggas. Till Vivalla finns pengar. Vivalla är så viktigt att inte ens Vivallaborna får bestämma - det är bara de socialdemokratiska kommunalråden som vet vad som är bäst för dem...

Den vägen är fel väg att gå. Och nu visar det sig hur fel det är.

När Coop i Lillån lägger ner, förändras hela norra Örebro. Lillån, Hovsta och angränsande områden blir utan en riktig dagligvaruhandel. Och socialdemokraterna står helt handfallna. För de ser ju bara Vivalla...

Men den som hade ögona öppna kunde se Coops problem sedan flera år. Underlaget för en sådan typ av affär, i det läget, finns helt enkelt inte. Frågan var inte om, utan när, en nedläggning skulle ske. Men det såg inte socialdemokraterna. De tittar ju bara på Vivalla...

När vi jobbade med frågan hade vi planer på byggnationer mellan Vivalla och Hovsta, för att knyta ihop staden och öka underlaget för handel. Dessa planer har hamnat i Björn Sundins arkiv. (Han har väl inte haft tid. Han har ju planerat en elithall i Hjärstaskogen, förlåt  i Vivalla, eller...)

Det är synd. En sådan förtätning av bebyggelsen på norr hade gett massor av nytta för staden. Den hade byggt en tätare stad. Den hade skapat mer underlag för befintlig kollektivtrafik. Den hade skapat underlag för handel och service. Och den hade skapat bra boende i närhet av såväl service som miljö.

Nu står Sundin där med byxorna nere. Men det är inte han som tar ansvaret. Nu petas Lennart Bondeson (kd) fram. Han står gärna som krockkudde för sossarnas misstag, nu och tidigare. Det är kanske kul att vara i media, men det är synd att den som har ansvaret inte tar det.

Jag kan garantera såväl Lillå- som Hovsta- och Axbergsborna att med en liberal politik hade chansen att ni fått behålla er dagligvaruhandel varit betydligt större. Vi vill bygga en hel stad och se till alla örebroares bästa. Då gäller det att vara före både i tanke och gärning. Inte bli sittande överraskad utan att veta vad man ska göra eller vart man ska.

(Jag glömde ju - Sundin har ju sysslat med två andra saker. Dels att bygga en gigantisk parkeringsplats för lastbilar. Dels att lägga miljoner på internt arbete och externa konsulter som kom fram till att järnvägen ska ligga där den ligger...)

Media: SR1, SR2

Hemligheter kring elithallen

eller - var ska bilarna parkera?

Jag har plockat ut en karta från orebro.se över Nya Hjärsta och Hjärstaskogen. Den ser ut så här:

Den nya elithallen för fotboll kommer enligt förslaget att ligga längst till höger i parken, grönområdet mellan Vivalla, högst upp och Nya Hjärsta. Placeringen av hallen finns beskriven i planprogrammet som man kan hitta på kommunens hemsida, här.

I programmet kan man läsa om trafik och parkeringsplatser. Så här står det om parkeringsplatser:


Innanför området som avgränsas av Vivallaringens södra gata, motorvägen och Hedgatan finns inga allmänna parkeringsplatser, förutom korttidsparkering (15 min). På Vivallaringen vid planområdet tillskapas ca 25 bilplatser vid gatuombyggnaden. Huvudledsregleringen tas bort på Vivallaringen från Poesigatan till Visgatan, vilket gör att det blir tillåtet att parkera på ena sidan av Vivallaringen. Detta ger ca 270 bilplatser totalt. Gångavståndet blir då högst ca 800 meter, vilket är fullt rimligt. Det saknas (480-270=210) Det saknas ca 210 bilplatser.

Antagandet om att det saknas 210 parkeringsplatser grundas på den snälla tolkningen att hälften av alla besökare till hallen kommer att gå, cykla eller åka buss. Men eftersom hallen är tänkt att vara av nationellt intresse, och är tänkt att fungera för mässor, utställningar och idrottsevenemang av nationellt intresse, är risken att betydligt fler kommer att ta bilen. Det är långt att cykla från Köping, Västerås eller Karlstad...

Så när det är stora evenemang i hallen (något som är nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop) kommer hundratals bilar att behöva parkera någonstans. Var ska de då parkera?

Jag försökte få Björn Sundin att svara på det när vi beredde ärendet på kommunstyrelsen i tisdags. Men han vägrade. Samtidigt twittrade jag med Thomas Esbjörnsson. Han försökte i det längsta att undvika svaret. Men till slut twittrade han:

Hjärsta förstås, men framför allt Vivalla och Boglundsängen samt Baronbackarna.

Det intressanta i Esbjörnssons twitter är att han inte verkar ha läst planprogrammet. Vivalla är redan medräknat i programmet. Och till Boglundsängen är det 1 km att gå. Det är nästan lika långt som till den västra utkanten av Nya Hjärsta. Och hela Gamla Hjärsta hänger med.

Risken finns alltså att hela Gamla Hjärsta och hela Nya Hjärsta blir parkeringsplats för de bilar som inte får plats vid hallen. Det är det som Björn Sundin inte vill säga. Två områden som varit barnvänliga, som varit lugna, kan nu få hundratals bilar parkerade överallt. Utanför tomter. Utanför lekplatser. Utanför parker.

Men än värre är att Björn Sundin håller på med ett hemligt projekt om att öppna gator runt om i Örebro. Två av dessa gator är Skördevägen och Slättvägen. Skördevägen går genom Nya Hjärsta från första avfarten från Varberga och rakt in i området. Slättvägen är tredje avfarten och mot Vivallakullen. För att lösa trafiksituationen, bland annat för idrottshallen, riskerar två lugna villagator att bli genomfartsgator. Vad det skulle innebära för barnens trygghet och områdets karaktär är inte svårt att räkna ut.

Men Björn Sundin vill inte säga något om detta. När jag lyfter frågan på kommunstyrelsen blir han arg och säger ungefär att om vi i oppositionen lyfter fram andra hemliga frågor kommer han att se till att vi inte får någon information alls.

Men vore det inte lämpligt att berätta för Hjärstaborna och de som bor i Nya Hjärsta om konsekvenserna med den nya elithallen. Är inte det en av demokratins grundvalar, att människorna, örebroarna i detta fall, ska få vara delaktiga och väl informerade om vad som händer, sker och planeras?

Det finns flera skäl att säga nej till elithallen i Hjärstaskogen. Tryggheten för barnen i Hjärsta och Nya Hjärsta är ytterligare ett.

Italien, Vivalla och sossarna i Örebro

Den välkände forskaren Robert Putnam har i flera texter beskrivit skillnaden mellan södra Italiens fattigdom och norra Italiens rikedom. Mycket ligger i hur den civila sektorn fungerar. Förenklat kan man säga att det beror på hur människorna i samhället är sammankopplade.

I norra Italien handlar det om horisontella relationer. Oavsett vilken annan status människorna har i samhället så finns det kopplingar mellan dem. En direktör och en lagerarbetare kan sjunga tillsammans i samma kör, som exempel. Alla dessa horisontella relationer skapar förutsättningar för både ett stabilt samhälle och för tillväxt. Om du har en bra idé som du behöver pengar för att utveckla, kanske din kollega i din stämma i kören kan hjälpa dig. Om du har problem med något företag, kan någon annan hjälpa dig, och om du har problem med kommunen kan du ta upp det med kommundirektören, som ju också sjunger i kör. Detta skapar stabilitet och bygger förtroendekapital mellan människor som trots allt är varandras jämlikar. Man inser sitt ömsesidiga beroende.

I södra Italien är det precis tvärsom. Där handlar det om de vertikala relationerna. Om en man, eller en styrelse, som gör andra människor beroende av de högas gunst. Man bygger inte relationer mellan människor från olika bakgrunder, och därmed saknas såväl förutsättningar för stabilitet som för tillväxt. För om du har en idé att utveckla, finns ingen du kan fråga. Det är bara att gå med mössan i handen till chefen. Och om du har problem med ett företag, är det sannolikt den chef du själv är beroende av eller en av hans närmaste som äger det. Alla dessa vertikala strukturer skapar också konflikter, eftersom det inte byggs några relationer mellan några människor oavsett nivåer. Det finns ett fint ordpar för detta också: De som styr - patronerna. De som tar emot - klienterna.

När vi i Folkpartiet styrde försökte vi hitta vägar att stärka de horisontella strukturerna. Skälet var enkelt. Den civila sektorn kommer alltid att finnas, men frågan är vilken form av civil sektor som finns. Och alla aktörer inom den civila sektorn är inte goda. Både Frälsningsarmén, Röda Korset och motorcykelklubbar och brottssyndikat är delar av denna sektor. Då gäller det att hitta vägar att stärka sådana som Frälsningsarmén och Röda Korset. De är också motkrafter till de sämre delarna av civisamhället.

Vi jobbade alltså strukturerat och strategiskt med frågorna kring civilsamhället. Det handlade lite om det stora, och mycket om det lilla. Mest handlade det om att skapa en förtroendefull samverkan mellan oss som företrädare för den offentliga sektorn, och så många som möjligt av de traditionellt organiserade inom den civila sektorn. Vår överenskommelse med den civila sektorn, och vårt arbete med den, låg till och med före regeringens arbete.

En av de frågor vi jobbade med handlade om Vivalla. Tillsammans med stiftelsen Cesam startade vi ett arbete i Vivalla för att hitta vägar att stötta de horisontella strukturerna, projektet Dynamo. Vår tanke var att det på sikt skulle stärka Vivallabornas egna möjligheter att skapa sin egen framtid. Vi trodde helt enkelt att Putnam hade rätt. Ett samhälles styrka byggs inte uppifrån och ner, utan mellan människor med kontakter hit och dit, fram och tillbaka, upp och ner och ner och upp.

När socialdemokraterna tog över, var ett av de första besluten de fattade att avsluta Dynamo. Och deras syn på det civila samhället visades med all tydlighet. Istället för civilsamhälle, kommunaliserade de hela projektet. Det offentliga tog över. Sedan har det bara fortsatt.

I valrörelserna 2010 och 2011 var Lena Baastad och hennes kompisar ute i Vivalla och lovade runt om allt vad politikerna skulle göra för Vivallaborna. De lovade en föreningsgård åt alla föreningar. De lovade tryggt boende och låga hyror hos ÖBO som aldrig skulle sälja något. Och de lovade jobb åt Vivallaborna.

Och nu ska de leverera. Men det blir så fel. Ingen föreningsgård, utan en elithall. Ingen trygghet med låga hyror hos ÖBO, utan kraftiga hyreshöjningar efter de omfattande upprustningar som sker. Och jobben kommer inte. Kanske det blir några projektjobb.

Det är allvarligt. Men det allvarligaste är att de sjösätter en struktur som långsiktigt kommer att försvaga både Vivalla och hela samhället. Det handlar om att skapa fler vertikala strukturer, istället för fler horisontella. Vivallaborna görs beroende av socialdemokraternas godhet. Det är de socialdemokratiska ledarna som levererar och Vivallaborna som tar emot. Lena lovar att hon fixar jobb. Vivallaborna tar emot. Björn lovar att han fixar en hall som ska integrera Vivalla. Vivallaborna tar emot. Lena Baastad och Björn Sundin blir patroner, Vivallaborna blir klienter.

Därför är det otroligt positivt att några Vivallabor nu tar ett eget initiativ och funderar på att starta ett eget parti. De har förhoppningsvis insett att deras egen framtid ligger i deras egna händer och inte i händerna på någon politiker i Rådhuset.

Media: NA, SVT

Om elithallar i skyddsvärda skogar och Vivallabor som ingen lyssnar på

Vi blev inbjudna till Vivalla för att de föreningar som är verksamma där ville berätta för oss om sina problem. 11 föreningar stod bakom inbjudan. Och historiken är enkel:

I valrörelsen 2010 och omvalrörelsen 2011 gick socialdemokraterna och knackade dörr och lovade. De lovade jobb. De lovade föreningshus. De lovade en idrottshall åt Vivallas föreningar.

Efter valet gäller inte längre löftena. Jobben blir inte av, eller som vanligt korta projekt utan framtid. Föreningshuset (Socialdemokraterna lovade att behålla Öknaskolans matsal men rev den när de kom till makten) finns inte längre. Och idrottshallen i Vivalla för Vivallas föreningar har blivit en elithall för fotboll i Hjärstaskogen.

Det har varit ett antal träffar kring denna elitfotbollshall i Hjärstaskogen. En av deltagarna berättade att denna träff var den femte han deltagit i.

Bilden från deltagarna var glasklar. De vill inte ha någon elithall. De vill inte att den byggs i Hjärstaskogen. De vill inte att någon ska bestämma över deras huvuden.

För det är just det senaste som är det tydligaste budskapet. Ingen i dagens kommunledning lyssnar. Här kommer Björn Sundin ut och berättar vad han har bestämt. Och när de skickar mail till honom får de inga svar.

På samma sätt är det med de andra i kommunledningen. Lena Baastad får mail. Men svarar inte. Och ingen vill längre prata med de människor som var så viktiga i valrörelserna. Nu handlar det inte längre om att fråga vad Vivallaborna vill ha och vilka löften socialdemokraterna gav. Nu handlar det om att kommunalråden åker ut till Vivalla för att berätta vad de beslutat göra.

Det andra huvudbudskapet var: Bygg ingen fotbollshall i Hjärstaskogen. Ingen i Vivalla vill ha den. (Inga andra heller...) Det fanns andra prioriteringar hos föreningarna. Lokaler för alla de tiotals föreningar som är aktiva i Vivalla. Idrottsanläggningar för de föreningar som finns i lokalsamhället, konstgräsplaner, bollhallar, anläggningar för sånt som dans och boxning. Men ingen fotbollshall för eliten i en skog som är skyddsvärd.

Vi lyssnade och diskuterade i ett par timmar med föreningarna. Vårt huvudfokus var just att lyssna. Vår politik går ut på att göra det örebroarna vill, oavsett om de bor i Vivalla, Adolfsberg eller Hovsta. Vi vill inte bygga monument över vår förträfflighet, slösa pengar på sånt som bara politiker i Rådhuset vill ha. Vår politik är likadan såväl före som efter valen.

Men socialdemokraterna med Lena Baastad och Björn Sundin i spetsen agerar annorlunda. Skillnaden mellan vad man lovar före och gör efter är enorm. Örebroarnas roll är att vara valboskap för den socialdemokratiska valmaskinen. Men deras värde efter valet är ringa.

Just nu planerar tjänstemännen för fullt för att genomföra den hall som bara Björn Sundin vill ha. De planerar utan att några beslut fattats, utan att någon ekonomisk kalkyl presenterats, utan att några örebroare fått påverka processen. Till sommaren ska allt vara klart för byggstart. Sundins gräddfil för det egna monumentet är lagd och klar.

Och vivallaborna står vid sidan om och suckar.

Media: tvärsnytt 21.45

Bygg inte sönder Hjärstaskogen

När Björn Sundin och Lena Baastad var på löftesturné inför valet 2010 fanns idrottshallen i Vivalla med. Före valet 2006 hade det varit en friidrottshall som skulle placeras på grusplanen vid Vivalla IP. Men ingen ville ha den där. Inte friidrottarna. Inte Vivallaborna. Och tur var väl det. För det Sundin, Baastad (och Jonas Karlsson) då mörkade var bland annat att Hjärstaskogen skulle ryka när de behövde bygga parkeringsplatser.

Men enligt socialdemokratisk logik måste Vivallaborna få löften. Det är ju inte för inte som man får ihop 80 % av rösterna (med alla möjliga och omöjliga medel...). Så inför valet 2010 handlade det om en fotbollshall för lagen i Vivalla, tillsammans med lokaler för alla föreningar som finns där. Löften. Löften. Löften.

Men tiden går. Och löftena likaså. Först sveks löftet i och med att uppbyggnationen av gymnastikhallen vid Vivallaskolan inte blev något lyft. Istället för att ta chansen och bygga något spännande för fler, blev gymnastikhallen ungefär som förut.

Och nu sviks också löftet om en hall som ska lyfta Vivalla. Istället driver Björn Sundin nu tanken på att bygga en fullstor fotbollsanläggning i Hjärstaskogen. Halva skogen ska fällas, en gigantisk hall byggas och en massa parkeringsplatser ska fram där skogen nu står. (Obekräftade uppgifter talar också om att resten av skogen hotas. Sundin ska ha planer på fler byggnationer i Hjärstaskogen. Men än så länge är de obekräftade. Jag får gräva vidare.)

Sundinhallen kommer att kosta någonstans mellan 100 och 140 miljoner kronor. Den årliga kostnaden blir minst 13,5 miljoner kronor första året, för att sedan öka.

Men är det inte bra med en fotbollshall? Och i Vivalla?

Det finns en klubb som glädjer sig. Det är ÖSK . Den klubb som är tydligast elitsatsande. Men breddfotbollsklubbarna gör minst sagt tummen ner. Det pågår just nu ett uppror bland flera av klubbarna. De ser sina egna bidrag minska, skötselbidrag försvinna, anläggningar misskötas, konstgräsplaner försenas. Och istället ska det byggas en elithall. För vem?

Utnyttjandegraden i Sundinhallen blir låg. Inomhusfotbollsäsongen är rätt kort. November till och med mars kanske. 5 månader x 30 dagar x 5 utnyttjade timmar om dagen = 750 timmar per år. Låt oss dubbla siffran, 1500 timmar per år (det innebär att hallen utnyttjas mellan 6 - 9 varje morgon och mellan 15 - 23 varje kväll). Timkostnaden blir då 9.000:- kronor. Om hallen bara utnyttjas 750 timmar blir timkostnaden 18.000:- kronor. Vem har råd med det?

Självklart måste kommunen subventionera. Men med vilka pengar? När Sundin och Baastad styr skärs stödet till idrotten ner. Föreningsbidragen urholkas. Det finns ingen långsiktighet. Sannolikt måste Sundin och Baastad omfördela ännu mer pengar för att ha råd med hallen. Det blir alltså breddföreningarna, exempelvis i Vivalla, som får betala Sundinhallen.

Till detta kommer självklart att de föreningar, som ÖSK, som utnyttjar Sundinhallen, inte utnyttjar Behrn Arena. Då minskar intäkterna för denna arena, utan möjligheter för kommunen att kompensera.

Men är det inte bra för integrationen? Svaret ges av Sundin själv. I flera av de möten han deltagit i har han sagt att hallen ska dra fotbollslag från hela Mellansverige. Det är inte en hall för Simon Viva, för Ekers IF, för Syrianska, för Hovsta IF. Det är en hall för ÖSK, för Norrköping, för Degerfors (fast de har ju redan en själv), för AIK... Och på något sätt ska dessa elitspelare lyfta Vivalla när de reser dit för att träna.

Det är rätt orimligt. Vivalla lyfts inte för att en eller ett par politiker över huvudena på Vivallaborna beslutar sig att bygga en arena för andra. Integration handlar inte om att överheten i sin godhet bygger en lyxarena för andra i ett utanförskapsområde. Integration handlar om att ge människor hopp och egenmakt. Vivalla lyfts av Vivallaborna, med rätt stöd och stöttning. Inte genom att Sundin och Baastad tar över.

Och allt tydligare blir Sundins betongdrömmar. Nu riskerar Hjärstaskogen att ryka. De överenskommelser som tidigare funnits mellan alla partier om Örebro som den gröna staden, blir under Sundin till betongsand. Örebro blir allt mer betonggrå och allt mindre grön. En av de gröna lungorna som Hjärstabor, Vivallabor och Baronbackebor använt förstörs för evigt. Skolbarnens skog huggs ner. Spännande natur blir parkeringsplatser, asfalt och betong.

Än finns det möjlighet att göra om och göra rätt. Hellre börja bygga konstgräsplaner än att bara prata om dem. Hellre skapa fler men mindre hallar, enkla hallar som fungerar för sju- eller niomannaspel. Hellre bygga fler inomhushallar för basket (en typisk integrationsidrott) eller gymnastik (genusperspektivet borde lyftas mer) eller anläggningar för ridsporten som förbigåtts i årtionden. Hellre skapa långsiktiga avtal med goda förutsättningar för bidrag till breddidrottsföreningarna.

Folkpartiet drev under hela den förra mandatperioden en idrottspolitik i samklang med idrottsrörelsen. Sundin och Baastad visar gång på gång att de inte förstår idrottsföreningarna, och att de även här menar att de som politiker har rätt att göra det de vill göra, över huvudena på dem det berör. Deras åsikt verkar vara att politiker alltid vet bäst.

Det finns ett annat Örebro, ett liberalt Örebro, ett Örebro där örebroarna själva utvecklar och förändrar sin stad, och där politikernas uppgift är att stötta och stödja men aldrig ta över. Om två år är det möjligt för örebroarna att välja den vägen.

Slutenhet och tystnad i socialdemokraternas Örebro

Läser handlingarna kring det nya Västerbolaget, rättare benämnt Vivallabolaget eftersom all verksamhet ska ligga i Vivalla, som sossarna driver igenom med stöd av kristdemokraterna och centerpartisterna i Örebro. Det kommer att bli ett bolag som har en enorm agenda. Grunden är det arbete som vi i flera år tillsammans diskuterat kring om hur vi utvecklar hela västra Örebro. Men nu är det nedkokat till att bara omfatta Vivalla. Och det är inte små saker som ska hända. Några exempel:

·      Attraktiva stads- och boendemiljöer

·       Bra skolor som är efterfrågade

·       Hel stad – bygga bort fysiska och mentala barriärer

·       Stadsdelar med varierande upplåtelseformer och olika bostadsalternativ

·       Trygga miljöer

·        Rikt kultur och föreningsliv med attraktioner i alla delar av staden

·        Starka attraktioner – fler besöksmagneter

·        Goda uppväxtvillkor för barn och ungdomar

·        Skapa förutsättningar för delaktiga medborgare och starkt föreningsliv

·         Skapa förutsättningar för bra offentlig och kommersiell service

·         Nya arbetsplatser och verksamheter

·         Fler har jobb

För att klara av det ska man alltså starta ett bolag. Detta bolags huvudsyfte blir enligt förslaget:

Bolaget ska i samverkan med Örebro kommun och andra aktörer bidra till att fler arbetstillfällen skapas i de västra stadsdelarna samt att människorna som bor där blir aktiva i utvecklingen av sina närområden.

Avsikten är att bolaget genom fastighetsutveckling och nybyggnation ska skapa nya arbetsplatser, arbetstillfällen och mötesplatser i de västra stadsdelarna samt att bolaget genom försäljningar av fastigheter ska skapa mångfald i ägandet av affärs- och verksamhetslokaler. 

Bolaget kommer att ta över Vivalla företagsby, Vivallaskolan och Vivalla Centrum. Fastigheter för mer än 200 miljoner i bokfört värde läggs i bolaget. Dessutom räknar sossarna med att bolaget ska investera för 200 miljoner i olika projekt i området, alltifrån lokaler till idrottsanläggningar.

Det är inte svårt att ha invändningar mot att sossarna vill starta ett bolag för att göra sådant som kommunala nämnder redan gör. Istället för den öppenhet som nämnderna har så kommer här slutenheten att bli norm. Här ska man driva näringspolitik bakom slutna rum istället för i öppenhet i kommunstyrelsen. Här lämnar Vuxenutbildnings och Arbetsmarknadsnämnden över uppdrag till ett bolag där slutenheten är norm. Här placeras fastigheter värda hundratals miljoner och investeringar för hundratals miljoner till ett bolag som saknar insyn.

Kan det bli värre? Ja - faktiskt. Sossarna planerar att bolaget ska styras av en ren tjänstemannastyrelse. VDarna i ÖBO och Porten tillsammans med ytterligare tjänstemän ska bakom stängda dörrar hantera det som politiker gjort tidigare. Folkpartiet gillar inte kommunala bolag, men i styrelser där det finns politisk medverkan finns ändå en chans till viss insyn. Den dörren stänger Lena Baastad och Björn Sundin nu, låser och reglar kring öppenhet och demokrati.

Den styrning som kommer att ske av bolaget kommer att bli informell. Här kommer Baastad och Sundin att sitta med sina tjänstemän och ge direktiv. Ingen får insyn. Ingen får information. Kanske kan styrelserna i ÖBO och Porten försöka följa verksamheten i efterhand. Och om det fattas fel beslut kan ingen klaga eller överklaga. Till skillnad från verksamhet i nämnder är även allmänhetens insyn och möjligheter noll.

Vi vet redan hur det går till. Processen fram till detta beslut har varit lika dold som den kommer att vara framåt. Det har varit en process där Lena Baastad, Björn Sundin och kanske Lennart Bondeson pratat med kommundirektören Staffan Isling och givit uppdrag och direktiv. Vi har försökt få reda på vad som sagts och vad som planerats, men ingen information har givits. Den information som ändå kommit fram har mest berott på att vissa tjänstemän oroats över utvecklingen och ändå velat prata.

Är det denna demokrati vi vill ha i Örebro? Är det örebroarnas mening att politiken ska flyttas från öppenhet till slutenhet, från nämnder till bolag? Är det örebroarnas mening att ett område, Vivalla, ska specialhanteras?

Och: Vad kommer det att kosta? Vem kommer att få betala? Hur påverkar det ÖBO, ÖBOs hyresgäster, Örebro Porten, kommunkoncernen och möjligheterna till den avkastning vi idag använder för bättre välfärd? Ingen information. Ingen öppehet. Slutna rum. Toppstyrning.

Ute går vi just nu mot ljusare tider. Men i sossarnas Örebro stängs dörrarna mot öppenhet och genomlysning.

Om socialdemokratiskt fusk

I går var jag i radio. Radio Örebro. Jag trodde jag skulle diskutera socialdemokraternas fusk i valet i Vivalla med Björn Sundin eftersom han och Lena Baastad var de som var ansvariga för genomförandet av valet. Men han dök inte upp. Det blev en ersättare istället, Peter Dahlgren. Det enda han ville var att inte prata om det som det skulle pratas om - socialdemokraternas fuskande.

Tyvärr ville inte reportern det heller. Det var rätt uppenbart att den bild som skulle sättas var att det inte var valfusk. Ja, ja - det får man väl acceptera. Reportern tyckte istället att vi skulle prata om vad vi ville framåt. Vem bryr sig väl om det som varit? Och det är väl fult att kalla fusk för fusk...

Tänk vad bekvämt. Vi struntar i att prata om varför vi har omval. Vi struntar i att prata om att ett parti agerat så att vallagen överträtts. Det spelar ju ingen roll.

Tänk om man skulle ha samma journalistiska princip när det gäller andra länder. Vi struntar i vad valfuskarna har för sig i alla de länder där Europarådets valövervakare agerar. Det har ju redan hänt. Istället är det väl bra att lyssna på vad fuskarna vill göra framåt.

Näe - så går det inte till. Men i Örebro gör det det. Det är ett problem. Jag har ännu inte sett en enda journalistisk djupdykning i det som skedde i Vivalla. Jag har ännu inte sett en enda journalist gå igenom ombudsrösterna, kolla vem som varit ombud, frågat relevanta frågor, kanske kollat hur många av de väljare som enligt ombuden var förmögna att fatta ett aktivt beslut kring valet som nu är döda, kanske kollat hur många av de andra väljarna som ombudsröstat som verkligen var i den situation där ombudsröstning var tillåten, ställt frågor till de kvinnor som var med i "valskolan" om deras förståelse för såväl "valskolan" som den efterföljande röstningen, funderat över hur det kommer sig att två socialdemokratiska kandidater gått så bra i just dessa valdistrikt, o.s.v.

Men man har vant sig vid att media inte granskar socialdemokraterna. Det är ett stort demokratiskt bekymmer, kanske lika stort som själva fusket vid valet. För visst har socialdemokraterna fuskat. Det är uppenbart för alla som läser Valprövningsnämndens beslut. För den som tog sig tid att lyssna på Valprövningsnämndens ordförande när han drog skälen för beslutet blir det än tydligare.

Låt mig visa på de tydligaste exemplen på varför socialdemokraterna har fuskat:

1) "Valskolan".

Valprövningsnämnden konstaterar att "valskolan" i sig inte bryter mot vallagen. Eftersom lokalen låg en bit ifrån vallokalen är det OK. Propagandan i lokalen skiljer sig inte heller mot vanlig partipropaganda. Men frågan är om det delats ut färdigställda valkuvert i lokalen. Flera vittnen har pekat på det. Enligt vad jag förstått har Valprövningsnämnden inte undersökt det närmare. Några vittesuppgifter från medverkande och närvarande, som man kan inkräva, har inte inhämtats. Man skriver därför:
"Om det - som klagande uppgett - skulle ha förekommit att valarbetare i valskolan delat ut igenklistrade valkuvert innehållande valsedlar för att användas vid den efterföljande röstningen skulle detta, enligt Valprövningsnämndens mening, varit i strid med vallagens bestämmelser om hur röstning ska gå till. Det har dock inte genom utredningen klarlagts att det gått till så som klagande uppgett."

Fusk eller inte? Det är inte klarlagt.

2) Valtältet.

Det socialdemokratiska valtältet stod alldeles för nära vallokalen. Det borde varit uppenbart för alla. Medan alla andra partier håller god distans till vallokalerna, valde socialdemokraterna en annan strategi. Deras valtält stod alldeles utanför vallokalen. Så här skriver Valprövningsnämnden:
"Om ett parti på detta sätt har en valstuga eller ett valtält uppställt i anslutning till ett röstmottagningsställe är det risk för att skyddet för väljaren urholkas. Enligt Valprövningsnämndens mening är det därför inte förenligt med vallagens bestämmelser i 8 kap. 3§ att valstugor eller andra anordningar för valpropaganda finns så nära ett röstmottagningsställe (vallokal eller röstningslokal för förtidsröstning) som var fallet vid Vivalla bibliotek."

Extra allvarligt är detta därför att så många ledande socialdemokrater var där, agerade och propagerade. Den förra partiledaren Mona Sahlin, liksom det nuvarande landstingsrådet Jonas Karlsson, syntes i mängden. Det är osannolikt att de inte varit medvetna om vallagens bestämmelser. Skulle man ens låtsas att en statsministerkandidat har så dålig koll på en av demokratins viktigaste byggstenar. Knappast. Detta var en medveten handling i syfte att påverka väljare ända in till vallokalen.

Socialdemokratiskt fusk? Självklart!

3) Socialdemokratiska valarbetare (och kandidater) i vallokalen.

Alla som sett Tvärsnytts inslag (kan fortfarande ses på Youtube här) och som har någon erfarenhet av valrörelser och politik måste ha satt allt vad man hade i halsen när nyheterna spelades upp. Där stod en socialdemokratisk kandidat i valet, ända framme vid valurnan, talandes med en av de väljare som gått kollektivt till vallokalen. I full valmundering.

Det är ofattbart. När vi i Folkpartiet har våra utbildningar för våra valarbetare är vi övertydliga i att vallokalen är "helgad" för väljarna. Det får inte finnas någon partisymbol i lokalen. Vi tar till och med av oss våra jackor när vi går in och snabbkollar om det behövs påfyllning av valsedlar. Jag vet att alla andra partier gör likadant, alla utom ett.

Det finns inga ursäkter för det som skedde. Antingen har socialdemokraterna inte haft den utbildning av sina kandidater och valarbetare som krävs, och då är det oursäktligt eftersom det möjliggör än allvarligare fel som bara inte upptäckts. Eller så har man haft utbildning, men struntat i att följa vallagens krav. Jag är övertygad om att det största och rikaste partiet har alla möjligheter att utbilda såväl kandidater som valarbetare mer och bättre än oss övriga, mindre och betydligt fattigare partier.

Och så här skriver Valprövningsnämnden:
"Däremot står det i uppenbar strid om 8 kap. 3 § vallagen att en partiföreträdare uppehöll sig i röstningslokalen vid bordet för röstmottagning och där ställde en fråga till den röstande. Enligt Valprövningsnämndens mening kan hennes agerande uppfattas som en uppföljning av att valskolans deltagare avlämnade sina röster."

Detta är en enormt hård kritik. Och den är också indirekt mot "valskolan". Som jag läser det ifrågasätter Valprövningsnämnden här det egentliga syftet med "valskolan". Var "valskolans" uppgift egentligen att se till så att de som fanns med röstade som de (s)kulle? Och var marschen och spektaklet vid vallokalen bara "en uppföljning av att valskolans deltagare avlämnade sina röster."

Det Valprövningsnämnden här funderar kring borde vara intressant för såväl lokala rättsvårdande myndigheter som nationella dito. Vilket var det egentliga syftet med "valskolan"? Varför hölls den just första förtidsröstningsdagen? Vad hände egentligen inne i "valskolan", med röstsedlar och kuvert? Vad var meningen med att gå kollektivt till vallokalen, med valtältet och med närvaron inne i vallokalen?

Om det fanns ett annat syfte än att informera, vilket jag inte kan frigöra mig ifrån, är detta lika illa som det som sker i stater som vi aldrig annars vill jämföra oss med.

Socialdemokratiskt fusk? Tyvärr självklart. Och det är mycket illa!

Men borde då inte personalen reagerat? Självklart. De borde omedelbart stängt vallokalen, slängt ut alla sossar, bett dem packa ihop tältet och inte öppnat förrän valhemligheten och den individuella rösträtten säkrats. Men detta undandrar inte ansvaret från socialdemokratin. Har du rätt att överträda andra lagar bara för att ingen bemöter dig rätt? Knappast. Men här menar tyvärr alla lokala socialdemokrater att de inte har något ansvar. Det var ju valpersonalens fel. Det gör bara det hela än värre!

Sen finns det en del annat också. Lena Beime har ombudsröstat åt minst två örebroare i Nordöstra valkretsen utan att ha fyllt i ombudskorten rätt. Har hon missat? Har hon inte vetat? Har hon vetat men chansat? Det är bara Lena Beime som vet. Men här borde en åklagare gå in och granska. Det är liknande förfaranden som tidigare inneburit att socialdemokrater (och det är bara socialdemokrater..) dömts för brott i samband med allmänna val.

Nu vill inte Radio Örebro att jag ska kalla fusket fusk. Björn Sundin twittrar dessutom utdrag ur Brottsbalken till mig där han verkar vilja att jag ska bli rädd att när jag kallar socialdemokraternas fusk för fusk så kommer han eller någon annan att anmäla mig för förtal...

Men jag kommer att framhärda. Varför? Svaret är enkelt. Det räcker med ett ord: Demokrati! För mig handlar det om att försäkra mig om att jag gjort allt som står i min makt att det som skedde i Vivalla i Örebro inte upprepas igen, inte i Örebro, inte någon annan stans! Sverige får inte ännu mer bli en banandemokrati. Valet 2010 måste bli en vändpunkt!

Men är deras fusk straffbart? Jag önskar att riksåklagaren verkligen gick igenom det som hänt. Det vore bra av många skäl. Tyvärr är det sannolika utfallet att det inte är straffbart att fuska på det sättet socialdemokraterna gjort. Jag påpekade redan i min debattartikel i DN den 9 februari de allvarliga brister som finns i vallagen. Och en otydlig vallag innebär svårigheter att därefter fälla för handlingar som borde varit brott.

Men jag kommer alltså att fortsätta att prata om fusk. För fusk är fusk. Eller för att travestera Fröding:

"Och fusk är fusk, och snus är snus, om ock i gyllne dosor..."