Barn eller bilar?

Folkpartiet i Örebro jobbar med en vision för staden. Vi vill att Örebro ska bli en ännu vackrare stad, med fler spännande hus, intressanta miljöer med levande kultur och handel. Vi vill att Örebro ska ha vackra och trygga parker och grönområden där äldre kan promenera och barn kan leka. Vi vill att det ska finnas möjlighet för många att hitta just sitt smultronställe i Örebro, oavsett om det handlar om ett café, en affärsgata, en parkmiljö, en scen eller något helt annat.

Vi vill att Örebro ska bli intressantare för fler. Fler spännande företag, småföretag och växande företag. Mer spännande forskning vid Sveriges mest spännande universitet. Nya spännande vyer, från de lokala där du inte vet vilken arkitektur som väntar bakom hörnet, till de internationella utblickarna och sambanden med spännande städer i andra delar av världen.

Vi vill ha ett Örebro för örebroarna. För människorna som bor här idag och som ska bo här i morgon.

Örebro växer så det knakar. De senaste sex åren har vi växt med mer än 1500 personer per år i snitt. Det är bra. Men det ställer krav på hur staden ska växa.

Vi i Folkpartiet har stakat ut några riktlinjer:

Bygg gärna mer centralt, på höjden, men ställ krav på att alla höga hus också ska vara vackra, spännande hus.

Bevara det gröna i staden. Bygg inte sönder parker eller grönområden. Skapa istället mikroparker i stadskärnan, en lite gräsplätt, ett träd, en plantering, eftersom vi vet att det gröna ger livskvalitet.

Se till så att bussarna fungerar. Bygg ny kollektivtrafik ekonomiskt och så det passar en stad av Örebros storlek. Inga miljarddrömmar om spårtaxi, pendeltåg eller tunnelbana. Bussar med ny, miljövänlig teknik är nog framtiden.

Sätt hela tiden människan i centrum. Och det handlar mest om våra barn och våra gamla. Barnen behöver trygghet och lekmöjligheter var de än bor i staden. De gamla behöver möjlighet att nå bra miljöer snabbt; en park, en promenadslinga, en utsikt. Livskvalitet för barn och gamla skapar en stad också för oss mitt i livet.

Tyvärr har dagens trepartimajortet, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet, en helt annan agenda.

Just nu pågår ett arbete med att öppna tiotals gator runt om i Örebro. Frågan är varför. Visst finns det enstaka gator som kan öppnas. Men detta handlar om att omskapa hela Örebro, om att göra om tanken med staden.

Det är Björn Sundin (s) som driver projektet. Han har först drivit projektet i en hemlig grupp. Inte förrän jag tog upp frågan på kommunfullmäktigesammanträdet i december, verkar det som om han insåg att han måste lyfta frågan offentligt.

Jag lyfte frågorna om gatorna mellan nya och gamla Hjärsta och Vivalla, eftersom de är bland de tokigaste idéerna. Det finns inga andra skäl att bygga dessa gator än att Sundins elithall i Hjärstaskogen ska kunna trafikförsörjas. Då sade Sundin att några sådana förslag inte fanns. En månad senare fanns de, plus tiotals andra, på kartor.

Men gatorna i Hjärsta är inte de enda. Jag får just nu samtal från människor över hela Örebro som irriteras över den översittarattityd som Sundin och kommunledningen har. Ingen har frågat dem om att bygga eller öppna gator. Ingen vet något, förrän man får ett par veckor på sig att reagera på en färdig karta.

Sundins agenda verkar tydlig. Det handlar om att prioritera biltrafik runt om i Örebro. Här går han på tvärs mot de flesta andra städer som finns, där man istället prioriterar cykel, kollektivtrafik och gående. Det är fel ur många aspekter: miljö, stadsbild, trygghet, säkerhet.

Men framförallt handlar det om en annan syn på vem staden är till för. Är den för örebroarna, människorna, de gamla och de unga? Eller är den för bilarna och bilisternas krav att kunna transportera sig så fort som möjligt så kort som möjligt?

Björn Sundin, socialdemokraterna och deras två stödpartier väljer ständigt bilarna framför barnen.

Folkpartiet gör en annan prioritering: Vi väljer barnens framtid, de gamlas trygghet och alla örebroares livskvalitet.

Hemligheter kring elithallen

eller - var ska bilarna parkera?

Jag har plockat ut en karta från orebro.se över Nya Hjärsta och Hjärstaskogen. Den ser ut så här:

Den nya elithallen för fotboll kommer enligt förslaget att ligga längst till höger i parken, grönområdet mellan Vivalla, högst upp och Nya Hjärsta. Placeringen av hallen finns beskriven i planprogrammet som man kan hitta på kommunens hemsida, här.

I programmet kan man läsa om trafik och parkeringsplatser. Så här står det om parkeringsplatser:


Innanför området som avgränsas av Vivallaringens södra gata, motorvägen och Hedgatan finns inga allmänna parkeringsplatser, förutom korttidsparkering (15 min). På Vivallaringen vid planområdet tillskapas ca 25 bilplatser vid gatuombyggnaden. Huvudledsregleringen tas bort på Vivallaringen från Poesigatan till Visgatan, vilket gör att det blir tillåtet att parkera på ena sidan av Vivallaringen. Detta ger ca 270 bilplatser totalt. Gångavståndet blir då högst ca 800 meter, vilket är fullt rimligt. Det saknas (480-270=210) Det saknas ca 210 bilplatser.

Antagandet om att det saknas 210 parkeringsplatser grundas på den snälla tolkningen att hälften av alla besökare till hallen kommer att gå, cykla eller åka buss. Men eftersom hallen är tänkt att vara av nationellt intresse, och är tänkt att fungera för mässor, utställningar och idrottsevenemang av nationellt intresse, är risken att betydligt fler kommer att ta bilen. Det är långt att cykla från Köping, Västerås eller Karlstad...

Så när det är stora evenemang i hallen (något som är nödvändigt för att få ekonomin att gå ihop) kommer hundratals bilar att behöva parkera någonstans. Var ska de då parkera?

Jag försökte få Björn Sundin att svara på det när vi beredde ärendet på kommunstyrelsen i tisdags. Men han vägrade. Samtidigt twittrade jag med Thomas Esbjörnsson. Han försökte i det längsta att undvika svaret. Men till slut twittrade han:

Hjärsta förstås, men framför allt Vivalla och Boglundsängen samt Baronbackarna.

Det intressanta i Esbjörnssons twitter är att han inte verkar ha läst planprogrammet. Vivalla är redan medräknat i programmet. Och till Boglundsängen är det 1 km att gå. Det är nästan lika långt som till den västra utkanten av Nya Hjärsta. Och hela Gamla Hjärsta hänger med.

Risken finns alltså att hela Gamla Hjärsta och hela Nya Hjärsta blir parkeringsplats för de bilar som inte får plats vid hallen. Det är det som Björn Sundin inte vill säga. Två områden som varit barnvänliga, som varit lugna, kan nu få hundratals bilar parkerade överallt. Utanför tomter. Utanför lekplatser. Utanför parker.

Men än värre är att Björn Sundin håller på med ett hemligt projekt om att öppna gator runt om i Örebro. Två av dessa gator är Skördevägen och Slättvägen. Skördevägen går genom Nya Hjärsta från första avfarten från Varberga och rakt in i området. Slättvägen är tredje avfarten och mot Vivallakullen. För att lösa trafiksituationen, bland annat för idrottshallen, riskerar två lugna villagator att bli genomfartsgator. Vad det skulle innebära för barnens trygghet och områdets karaktär är inte svårt att räkna ut.

Men Björn Sundin vill inte säga något om detta. När jag lyfter frågan på kommunstyrelsen blir han arg och säger ungefär att om vi i oppositionen lyfter fram andra hemliga frågor kommer han att se till att vi inte får någon information alls.

Men vore det inte lämpligt att berätta för Hjärstaborna och de som bor i Nya Hjärsta om konsekvenserna med den nya elithallen. Är inte det en av demokratins grundvalar, att människorna, örebroarna i detta fall, ska få vara delaktiga och väl informerade om vad som händer, sker och planeras?

Det finns flera skäl att säga nej till elithallen i Hjärstaskogen. Tryggheten för barnen i Hjärsta och Nya Hjärsta är ytterligare ett.

Ingen miljö för (s) i Örebro.

Läser med intresse Lena Sommestads blogg om turerna kring socialdemokraternas misslyckade budgethantering. Firma Juholt och Waidelich blir allt mer lika den socialdemokrati som härskade på de platser där jag växte upp. Bruksorterna Sandviken och Garphyttan. Det är inte för inte som man hävdar att det är unga män från bruksorterna som är dagens och morgondagens förlorare. De som inte väljer högskola eller universitet. De som inte ser omvärlden. De som förlitar sig på att gårdagens lösningar ska leda in i framtiden.

Den interna budgetstrid som vi nu ändå får skymta i öppenhet kan i förstone tyckas vara en strid mellan förnyare och konservativa. Men det är sannolikt en alldeles för förenklad bild. Kanske står striden istället mellan två bakåtsträvande falanger. Dels bruksfalangen, där Juholt och Waidelich söker de mycket traditionella värdena som en gång skapade tanken om folkhemmet. Där betoningen av folkhemmet blir en alldeles för inskränkt nationalism. Det är en återgång till den gamla betongsocialismen.

Dels 68-falangen som istället är inriktad på en tid där det offentliga skulle kunna allt, men där det också fanns en internationell utblick. Det är sannolikt denna falang Sommestad tillhör. Där finns en djupare förståelse för miljön och vissa delar av globaliseringens fördelar. Men lösningen på samhällsproblemen ligger minst lika ofta här i en övertro på det offentliga.

Det verkar finnas samma konfliktytor inom den lokala socialdemokratin i Örebro. Betongsocialisterna som vill öka biltrafiken inne i staden, bygga offentliga monument och vägrar se att det finns en värld utanför Örebro. Och 68-orna som ser världen utanför, men som inte inser att den förändrats sen 1970-talet, och heller inte vill inse att omvärldens förändring ställer krav på förändring av den lokala politiken och de lokala lösningarna.

Nu ser det ut som betongsocialisterna vinner. Björn Sundin har, som ansvarigt kommunalråd för samhällsbyggnadsfrågor, redan påbörjat arbeten som kommer att sluka miljarder av kommunkassan. Det är gigantiska projekt som att gräva ner järnvägen och allt vad det innebär, till småprojekt som att öppna Storgatan för bilar. Det handlar om betong, betong och betong. Men det handlar också om brist på omvärldsanalys och långsiktighet.

Klimatfrågan vare sig står eller faller med bilar på Storgatan. Men signalen är tydlig. Örebro går från att vara en ledande klimatstad till en stad som prioriterar ner klimatfrågorna.

Och en nedgrävd järnväg kan någon säkert hävda att den är en miljöfråga. Men de miljarder det kommer att kosta är inte samhällsekonomiskt lönsamma. Det är bland annat därför en sådan satsning inte finns med på någon prioriteringslista från Trafikverket. De skulle kunna användas betydligt effektivare inom andra områden. Men har man den socialistiska synen på den starka politikern som kan och ska förändra samhällsbygget sätts människa och ekonomi lätt i bakgrunden. Minns arvet efter Harald Aronsson. En bostadsstiftelse i kris. En stad utan mänsklig själ. En kommun där ekonomin svajade. Nu riskerar vi samma vända igen.

På 1970-talet var Folkpartiet den kraftigaste kritikern av det lokala socialistiska folkhemsbygget. Det fanns en stridsvilja bland dåtidens liberaler som vi som är aktiva nu kan ta efter. Visst är situationen annorlunda nu, men kampen mellan de socialistiska drömmarna om de starka ledarna och de kollektiva idéerna å ena sidan och de liberala visionerna om starka individer som bygger sin egen framtid å den andra är i allra högsta grad aktuell också idag.

För oss i Folkpartiet i Örebro handlar dagens och morgondagens politik om kunskap och omvärld. Vi måste skapa en stad och en kommun där varje enskild individ får möjlighet till den kunskap och den bildning som behövs för att skapa sin egen framtid. Och vi måste vända oss ut mot omvärlden, lära av andra som gått före, ibland kanske till och med få lära ut där vi är bättre, bejaka globalisering och internationalism, bygga broar mellan människor både i vår närhet och runt om hela världen. Det är en politik som kommer att handla om de mjuka värden som skapar en växande, myllrande, levande, spännande stad för, av och med människan, idag och i morgon.

Media: NA1 och Radio Örebro, DN1 och DN2, SVD1 och SVD2, SR, Expressen, Aftonbladet