När är det dags att flytta från Örebro?

För den som orkar, gissar att det inte är så många, så finns det en del att fundera över kring kommunernas ekonomi i allmänhet och Örebro kommuns i synnerhet. Men ekonomi är inget som får gilla-knapparna att glöda på vare sig facebook eller twitter. Det är kanske inte fler som läst kommunens bokslutskommuniké från den 7 februari än som läser detta blogginlägg - och bara det är kris.

Men för er som orkar ta er igenom denna bloggpost finns det en del att fundera över. Jag brukar ju rätt självsäkert påstå att det var med mig som den ekonomiska kompetensen inom politiken i Örebro dog ut. Numera finns det bara kommunikatörer och politiska karriärister i ledningen för partierna i kommunen. Ekonomi är satt på mellanhand. Ingen efterfrågar resultat, och ingen fattar egentligen vad som är orsak och verkan, vilka konsekvenser ett handlande idag får för morgondagen.

Sättet att hantera kommunens ekonomi kan bäst illustreras med ett inlägg på facebook av kristdemokraten Lennart Bondeson. Inför budget 2016, då skatten höjdes, skrev han på budget att det inte hade funnits några alternativ. Kommunledningen hade suttit "i en hel vecka" med ekonomin innan de fattade beslutet. Jag skriver "i en hel vecka" inom citationstecken för att det är ett sammandrag av inlägget.

I en hel vecka!!! Snacka om att dissa det viktigaste som finns i kommunal verksamhet. För den som är ansvarig, eller som i Bondesons fall näst högst ansvarig, borde ekonomin vara något man sysslade med 365 dagar om året. Men icke. Ekonomin tilläts tränga sig in i en vecka...

Så blir det som det blir också. Och den som följer utvecklingen har skäl att vara orolig.

Jag fick på facebook en intressant länk till EFN om kommunernas ekonomi. Här sitter två som sysslar med ekonomi lite mer än en vecka om året och är oroliga för kommunernas ekonomi - nästa krisbransch - de kommande åren. Frågan är vad som kommer att hända.

Med den kortsiktighet som karaktäriserar svensk politisk rapportering, så är det fascinerande att se att nästan ingen media, vare sig lokalt eller nationellt, bryr sig om de långsiktiga trenderna. Det man (kanske) skriver om är att resultatet 2016 har nått ett all time high. Kommunsektorn gör ett överskott på 20 miljarder. Örebro toppar på knappt 600 miljoner. Allt borde väl vara räkmacka in i framtiden, som kommunstyrelseordföranden Kenneth Nilsson säkert vill påskina.

Ändå finns det tecken på det motsatta. I Örebro vet inte kommunledningen vad man ska göra med allt som behöver byggas just nu. Det handlar om förskolor och skolor, men också om äldreboenden även om de kommer lite senare. Demografin, till stor del beroende på folkökningen genom flyktingmottagande, skapar snabba krav på insatser och investeringar.

Samtidigt är vi på toppen av en högkonjunktur. SKL räknar inte med att antalet arbetade timmar kommer att kunna öka så mycket mer. Och då stannar kommunernas intäktsökningar av. Dessutom går det inte att sälja av mer egendom i oändlighet.

Om jag vore kommunstyrelseordförande skulle jag kolla på sånt som detta som Affärsvärlden skriver om. Hur går det egentligen för Örebro kommun? Inte speciellt bra. Om inte staten fixar det, så fixar inte Örebro det. Resultatet som ser ut att vara 590 miljoner plus, är egentligen 570 miljoner minus. Det är statsbidrag och skatteutjämningssystem som fixar det hela. För Örebros kommunledning borde både själva resultatet som placeringen på listan vara ett bekymmer.

Örebro ligger på 13 plats - från botten!

Merparten av Sveriges kommuner går back. I botten samsas dock flera av de kommuner som sedan urminnes tider haft en stark och ofta majoritetsägande socialdemokrati. Örebro gör sällskap med exempelvis Malmö, Göteborg och Södertälje.

Statens bidrag är delvis tillfälliga. Frågan är om de kan permanentas. Skatteutjämningssystemet är ifrågasatt. De senaste åren har man försökt hitta alternativ. Alla som jag sett har påverkat Örebro kommun negativt i olika stor grad.

Resultaträkningen innehåller alltså ganska stora hål. Men det är ingenting mot balansräkningen.

Örebro kommun ligger i topp vad gäller låneskulder. Utvecklingen har varit enormt snabb de senaste åren. Enligt bokslutskommunikén för 2016 slår kommunen genom 13-miljardersspärren vad gäller lån och borgensåtaganden. 2011 var det ungefär hälften, 6,2 miljarder. När jag lämnade som kommunstyrelseordförande var det 3,77 miljarder...

Örebro ligger alltså fyra på listan. Och utvecklingen förskräcker. (Linköping som ligger över har försökt få hejd på investeringarna och därmed lånen. Södertälje minskar sin låneskuld. Örebro går motsatt väg...)

Men, som den förra kommunstyrelseordföranden sade en gång i en debatt i fullmäktige, det gäller att investera nu när räntorna är så låga. Problemet är att lånen finns kvar den dag räntorna stiger. Just nu ligger medelräntan för kommunsektorn på runt 1,7 %. Ett framtida möjligt scenario, det som man borde räkna med, är en medelränta på kanske 4% eller upp emot 4,5%. Det innebär en fördubbling av räntekostnaderna, även om man räknar in de instrument som ska säkra kommunerna från snabba förändringar.

I ett läge där kommunkoncernen tvingas betala 4 % på 13 miljarder, eller 520 miljoner per år varav knappt hälften hör till kommunens verksamheter, kommer kommunens stresstålighet att testas. Sker detta dessutom när konjunkturen viker och kostnaderna för framförallt äldreomsorgen sticker iväg, kommer situationen att inte bara testa stressen, utan rubba förutsättningarna för kommunens välfärdsåtaganden.

Det är i detta perspektiv man måste se Örebro kommuns "satsningar" de senaste åren. En resa av bortslösade pengar på vindkraft, bioenergi, skolflyttar, nybyggen av administrationslokaler och så vidare. Det handlar om långt över miljarden bara för dessa projekt. Och resan verkar fortsätta. Nu ska det byggas kulturkvarter och naturrum. Miljoner blir miljarder som blir räntor för kommande kommunledningar att hantera.

Kommunsektorn skakar i allmänhet. Örebro kommun skakar mer än de flesta. Morgondagen kommer att innebära betydligt mer av svårigheter än de kontinuerliga besparingar på kärnverksamheterna som vi ser idag. (Senast slog kommunstyret mot en av de allra svagaste grupperna - de funktionshindrade, läs här för dig som kan logga in på na.se.)

Men medan kommunledningen kanske sätter en vecka på att låtsas göra ekonomi, så kommer du och jag att få betala deras inkompetens och deras ointresse med våra skattepengar och vår välfärd så länge vi bor här.

Det är illa.

När den vänstra handen inte vet vad den vänstra gör

Gårdagens budgetpresentation var en sorglustig historia. Eller kanske var det inledningen till en grekisk tragedi.

Där var finansministern, fylld av den retorikens arrogans som ibland kännetecknar den som antingen inte vet tillräckligt, eller vet för mycket av det som inte ska och inte får sägas. När Dagens Nyheter i sin ledare beskriver finansministerns beskrivning av såväl läget idag som vilka eventuella effekter budgeten får för ekonomin, arbetskraftsutbudet och arbetslösheten är det en tydlig indikation på just detta.

Inte sällan önskar jag mig att politiker stod upp för sin politik på ett annat sätt. Mindre arrogant. Mer konstaterande: Ja - de här konsekvenserna får vår politik, och det är vår avsikt att det ska bli så. En del blir negativt, men vi menar att inriktningen ändå är den rätta.

Men så gör inte Magdalena Andersson och socialdemokratin idag. Istället för att redovisa de tunga ökningarna i budgeten, läs gärna Expressens ledare här, om LSS/LASS, sjukskrivningskostnader och flyktingmottagande, går man förbi dem med tystnad. Ingen vet i dagsläget hur staten ska finansiera dem. Ingen vet konsekvenserna.

Inte heller får vi reda på vad det innebär för arbetskraftsutbudet när regeringen höjer skatter på det sätt man idag gör. För den som är mer nördig rekommenderas bland annat SACOs enkla genomgång av konsekvenserna av dagens skattepussel. Där lär man sig i alla fall grunderna av de konsekvenser olika skatteförändringar kan få.

Sannolikt skulle regeringen i alla fall gå vidare med den politik man nu genomför. De direkta konsekvenserna, att 60% av individerna, eller 80% av hushållen, får en försämrad privatekonomi är acceptabla så länge de 40 eller 20% med lägst inkomster inte drabbas, alternativt får det bättre. Den synen - att det är viktigt att trycka ihop lönestrukturer oavsett konsekvenserna - är en tydlig inriktning som kan respekteras och debatteras, även från oss som tycker att den är fel. Men det är svårt att debattera om och kring det som inte sägs och inte får sägas.

Problemet med regeringens politik är att den inte sköter hela Sverige. Runt om i landet arbetar just nu lokala och regionala politiker med budgetarbetet för de kommande åren. Och risken är att det kommer att se ut som i Örebro på fler platser.

De styrande partierna i Örebro, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och stödpartiet Vänsterpartiet, har beslutat att höja skatten med 50 öre nästa år. Det märkliga skälet är att Örebro växer. För de flesta andra kommunpolitiker är detta ett av de tyngsta argumenten för att slippa höja skatten, eller till och med sänka den. Men för Örebros politiska ledning är det tvärsom.

Problemet med Örebro (och gissar jag rätt många andra kommuner) är att skattehöjningen inte har någon annan motivering än att pengarna inte räcker. Det är en inkompetens i ledning och styrning som motiverar skattehöjningarna. De styrande politikerna vet alldeles för lite av hur deras politik påverkar den kort- och långsiktiga utvecklingen av såväl kommunens organisation och funktion, som kommunens utveckling.

Men det finns ytterligare ett problem:

När Magdalena Andersson motiverar sina budgetförslag med att de sämst ställda ska få det bättre, tar Lena Baastad (s), Lennart Bondeson (kd), Rasmus Persson (c) och Murad Artin (v) i Örebro dessa pengar. Med kirurgisk precision använder de höjda kommunalskatter för att slå främst mot de grupper S-V-MP budgeten säger sig värna. Och än värre är det när den regionala S-V-MP ledningen också höjer skatten till regionen. De eventuella fördelar de sämst ställda skulle få, äts upp av inkompetenta lokala politiska ledningar.

Den ena röda handen vet inte vad den andra gör.

Jag har bara läst kommentarerna om socialdemokraternas valrapport. Det jag kan konstatera är att kommentatorerna ofta fastnat vid att socialdemokraterna inte längre har problemformuleringsinitiativet i svensk politik. Partiet ställer vare sig rätt frågor eller ger några svar på de oställda frågorna. Partiet vet vare sig var man är eller vart man ska. Årets budget är ett typexempel på detta.

Men övertydligt blir det först när bilden blir större. När den politik lokala och regionala socialdemokrater sätts ihop med den nationella politiken. När insikten om att det är själva makten, och inte det man gör med den, som är partiets livsluft. Och vilka konsekvenser det kan få.

I det grekiska dramat är det den som drabbas av hybris - övermod som är förloraren. Hon utmanar gudarna - krafter som hon inte förmår hantera - och faller. Det är den gudagivna ordningen som ska upprätthållas. Gudarnas straff, nemesis, blir hennes dom.

Inte för att jag vill jämställa de antika grekiska gudarna med dagens ekonomiska politik. Men en sak är säker: Utmanar man den ordning som är såväl national- som företagsekonomins grund, drabbas man av en sådan hybris att man tror att man själv kan styra världen oavsett den ekonomiska vetenskapens kunskaper, är risken stor att man så småningom drabbas av nemesis, de ekonomiska gudarnas straff.

Det räcker med att titta på dagens, och inte antikens, Grekland...

Jackelén, Bondeson, relativism och behovet av en fri kyrka

Jag läser kommunalrådet Lennart Bondesons debattartikel i Nerikes Allehanda. Bondeson är en fin politiker. Han vill alla väl. Och han berättar det gärna. Om hur viktigt det är att bekämpa "medmänsklighetens klimatkris".

Samtidigt är han ledare i en kommun som sparar på skolan så att inte ens eleverna med särskilda behov får sina behov uppfyllda.
Inom socialtjänstområdet är Örebro kommun en av de kommuner i landet som haft längst kö till boenden för äldre. Äldre människor tvingas lida i onödan och besparingarna fortsätter.
Socialtjänsten går på knäna av besparingarna, vilket innebär att det arbete som borde göras för nyanlända flyktingar inte blir av.

Listan kan göras längre. På område efter område rustas välfärden ner i Örebro. Men det ansvaret tar vare sig Bondeson eller någon annan av hans kommunledningskollegor. Istället skriver de artiklar med fina ord. Det är lite som med Fi i Stockholm, som Ivar Arpi skriver om  i SvD. Det är de fina orden som räknas i dagens politik. Inte vad man gör i praktisk politik.

Lennart Bondeson är vilse i en relativiserad politik. Ytan räknas. Djupen saknas. Medialt genomslag är bra. Ansvarstagande är problematiskt eftersom det kan störa bilden av de fina människorna med de goda orden. Mål och medel hänger inte ihop, om det ens finns något mål att sträva mot.

Debatten i NA lär inte bli stor efter Bondesons artikel. Gissar att få läser den. Större blev debatten efter prästernas DN-debattare som jag tidigare skrev om här på bloggen. En artikel som jag läste som att Svenska Kyrkan nu offentligt lämnar kristenheten för något löst gudligt. Efterdyningarna har inte skingrat den oron. Domkapitlet har i princip tagit prästerna i försvar. Och när ärkebiskopen såväl på samma debattsida som på sin egen facebooksida försöker klargöra kyrkans ställning blir det inte mindre soppigt.

Det är många fina ord. Men vad är Svenska Kyrkans mål och vilka medel har man för att ta sig dit?

Och varför ska man bry sig?

Jag talade med en granne häromdagen. Om mitt tidigare politiska liv och varför jag har så svårt med framförallt den lokala politiken nuförtiden. Om att den mest har blivit ett spel för galleriet, om politiker som vare sig kan eller vill befatta sig med reell styrning och ledning utan som lever ett liv bortom vardagsverkligheten i egenkonstruerade kommunikationsstrategivärldar.

Och hon sa ungefär så här: "Ja - men så där tycker väl alla att det är. Men vem bryr sig?"

Jag har tidigare trott att den svenska varianten av demokrati skulle få pyspunka in i historien. Att antalet människor som var villiga att vara politiker långsamt skulle minska för att någon gång upphöra. Att människors intresse att rösta långsamt skulle minska för att alla skulle inse tomheten i systemet. Att systemet därefter skulle ersättas med något annat, förhoppningsvis men inte säkert byggt på en stabil demokratisk grund.

Men kanske är det inte så. Kanske går vi mot undergången med flaggan i topp. Kanske inser folk att den moderna politiken bara är ett spel. Men, wtf, vem bryr sig? Jag röstar ändå på den som får flest likes och hoppas det funkar...

Och kyrkan ser det och kopierar. Ansvarstagande, också för de svåra ställena i tron (det finns rätt många, tro mig - till exempel kring vad "kärlek" egentligen är), är ju bara jobbigt. Det kan ju försämra den mediala bilden av en kyrka som ligger rätt i tiden. Varför sticka ut, ta konflikter som inte är mainstreamade, vara konservativa i en modernistisk värld? Bättre att skriva många fina ord, och hoppas att människorna inte tittar bakom, under, går på djupet...

Allt är ju ändå relativt.

Jag förstår dem som tycker att diskussionen kring Svenska kyrkans eventuella samhörighet med kristendomen är en pseudodebatt. För vem bryr sig. Annat än dem som skriver svar, som ett av de bästa här. Men tänker man efter lite mer så inser de flesta att det finns skäl att fundera. En del ledarskribenter har gjort det. På såväl SvD som GP har man funderat mer. Och kommit till andra resultat.

Det finns skäl att oroa sig för den utveckling som sker inom kyrkligheten i allmänhet och Svenska Kyrkan i synnerhet. Den kompetens som finns eller funnits kring behovet av dogmer, etik och moral inom många av livets områden, har tjänat samhället väl. Den bas som byggts av tänkare som haft sin huvudsakliga inriktning mot religionen och religionens uttolkning har skapat ett korrektiv som människa, stat och samhälle haft att förhålla sig till. Spänningsfältet mellan religiösa dogmer och samhällets inriktning skapar i bästa fall ett positivt klimat för samhällsutveckling för den enskilda individens behov men på de gemensamma behovens grund.

Nu är den största kyrkan i Sverige på väg att lämna såväl tro som dogmer. Och vad återstår då? Fina ord. Om inte tron finns där, saknas skäl att hålla kvar vid dogmerna. Och om inte dogmerna finns där, vad ska då kyrkan lära ut? Att säga åt andra att vara goda och att göra gott, utan att ge vägledning om vad det kan innebära, och att det faktiskt också kan innebära personliga uppoffringar.

Svenska Kyrkans kris blir konkret när man läser Bondesons artikel. Det är så många fina ord. Men det är så totalt innehållslöst. Och det hänger inte ihop med den verklighet människor upplever.

Men kanske bryr sig inte Bondesons väljare i kyrkan om det. De inser spelet, men tycker ändå att det känns bättre att rösta på någon som säger de rätta orden. För det är ju precis som i kyrkan...

Löften och omprövningar

Ibland blir man så trött som politiker på andra politikers sätt att försöka dölja vad de gör. Majoritetens (socialdemokraternas, kristdemokraternas och centerpartiets) budget 2014 är det värsta jag sett i den kategorin.

Jag har bloggat om det tidigare i veckan. Men idag kom vi till en annan höjdpunkt.

I radion idag satt Rasmus Persson (c) och jag och debatterade Elgströmska huset, kostnader och besparingar.

Skälet är enkelt: Rasmus Persson har beslutat att återkommunalisera boendet. Det kommer att kosta kommunen 3,7 miljoner kronor, minst. Samtidigt måste programområdet spara det mångdubbla. Men ordet besparingar ville inte Rasmus Persson ta i sin mun. Istället handlade det om "omprövningar".

Vad är då skillnaden mellan en besparing och en "omprövning"? Svaret från Persson var rätt svävande. Men det exempel han kunde ta var att de också skulle titta på intäkter. (Som om detta var något nytt i och för sig) Vilka intäkter var det då?

Här kom Persson med en nyhet. Han sade att 7 miljoner av besparingarna, förlåt "omprövningarna" skulle tas på de funktionsnedsattas konton. Och det kunde handla om hur mycket man betalade till de assistansbolag som de funktionsnedsatta använde.

Jag hoppade till. Men det gjorde tyvärr inte reportern. För det Persson sade var en nyhet av rätt tufft slag: Under socialdemokraternas och centerpartiets ledning kommer de funktionsnedsatta att få det tuffare. För det enda sättet de kan minska kostnaderna genom att betala mindre, är att ge de funktionsnedsatta mindre service. Snacka om att slå på de svagaste.

Jag hoppas att radion fortsätter att granska detta.

Nåväl, det var inte det Persson ville debattera. Istället ville han ha bort fokus från de besparingar, förlåt "omprövningar" som äldreomsorgen i Örebro står inför. Överallt utom på det återkommunaliserade Elgströmska.

Men enligt Persson fanns inga besparingskrav. Han kunde "sju dagar i veckan" lova att det inte skulle bli några besparingar på äldreomsorgen. Då borde han fundera över sin egen budget. Låt mig klippa in alla de siffror som finns i hans egen budget:

Förändringar
Löneavtal                                                 43,7

Volymökning LSS/funktionshindrade     30,0

Tullhuset                                                  11,7

Elgströmska gården                                        3,7

Renovering/brandlarm Backagården       1,1
Fortsatt utbyggnad kallelselarm              1,6
Barnahus                                                 0,3
Medfinansiering Servicecenter              -1,2
Omprövningskrav                                 -13,6
Ombudgetering mm                               -0,5
Tillfälliga anslag ur reservering eget kapital
 Tillväxtsatsning                                     8,6
AFA-medel                                           12,8 

Det är fyra siffror som sticker ut och som Persson bör förklara.

1) Elgströmska gården kostar 3,7 miljoner mer 2014 än vad det gjorde 2013, minst. Så antingen var avtalet med Attendo ett slavkontrakt där Persson själv vetat om att de pengar han betalade inte skulle räcka, eller så är det så att kommunen kostar mer för samma kvalitet...

2) "Omprövningskraven" på 13,6 miljoner kronor - är det besparingar eller inte? I juni kallades de omprioriteringskrav och då jag frågade ekonomidirektören om varför man inte skrev rent ut att det handlade om besparingar, fick jag inget svar. Och det blev inget svar idag heller.

3) AFA-medlen, 12,8 miljoner finns bara 2014. Men Persson använder dem som om de fanns för evigt. Men för att ekonomin ska gå ihop, måste de sparas senast hösten 2014. Men det räknar väl såväl Persson som Baastad att den som styr efter valet ska få göra.

4) Och var ska pengarna till medfinansieringen av skrytbygget Servicecentret tas? Från de äldre? Från de funktionsnedsatta?

Det är oacceptabelt att det finns politiker som inte vågar stå för sin politik, som försöker ljuga väljarna fulla med vackra ord utan innehåll, som hittar på nyspråk för att dölja det de inte vill att någon ska se.

Det lokala rekordet i den sunkiga branschen står nu Lena Baastad, Rasmus Persson och Lennart Bondeson för. Deras budget är full av synliga och dolda besparingar. Men de väljer att inte berätta tydligt om konsekvenserna av deras politik. De väljer att smita från ansvaret.

Men nu har Rasmus Persson, offentligt i radio, berättat att han "sju dagar i veckan" kan lova att det inte blir en enda besparing på äldreomsorgen i Örebro.

Jag lovar att jag ska granska det löftet, varenda dag fram till dess valet befriar Persson från hans löfte.

Media: NA, Rakt på sak, 16.07 idag

Lokalisterna, de konservativa leder Örebro bakåt

Jag läser ett pressmeddelande av kristdemokraten Lennart Bondeson och blir bekymrad. Bekymrad över synsätt och över politikens innehåll. Bekymrad över att i vart fall han, och kanske hans lokala parti, blivit så socialdemokratifierade. Bekymrade över sakpolitiken.

Åter handlar det om vindkraften. Lennart Bondeson talar med stolthet om för örebroarna att han räknar med att kommunen ska vara självförsörjande på el år 2020. Jag ställer bara frågan: Varför? Varför ska kommunen eftersträva att vara självförsörjande på el? Varför är Bondeson stolt?

Bondesons svar är klimatet. Om kommunen blir självförsörjande på el, genom att bygga egen vindkraft, så värnar man klimatet. Men det är ett totalt felaktigt perspektiv. Jag har i flera bloggar pekat på de ekonomiska risker kommunens vindkraftssatsning är. I någon blogg har jag också berört riskerna för el-omställningen. När kommunen ska äga, producera och köpa elen av sig själv, minskar marknaden för det privata. Det riskerar flera privata alternativ och därmed en lägre total elproduktion.

Men det bryr sig inte Bondeson om. Han är lokalist.

För det lokalistiska draget stannar inte vid vindkraften. I juni hade han och jag en rätt lång diskussion i kommunfullmäktige om kommunens vidlyftiga satsning på biogas. Bondeson argumenterade även där utifrån ett totalt lokalt perspektiv. Kommunen skulle ha koll på produktionen för att Bondeson och socialdemokraten Sundin sedan skulle veta att just den kommunala biogasen som Örebro kommun (tillsammans med Karlskoga kommun) producerar inte skickas till bilar och bussar i Stockholm, utan används i Örebro.

I och med denna syn på produktion och konsumtion går Bondeson och Sundin ideologiskt tillbaka till nån form av premarknadsekonomisk förhållande. I och med de gamla liberalerna, Smith och Mill, liksom den finlandssvenske prästen och liberalen Chydenius, eroderade för ett par hundra år sedan murarna mellan producenter och konsumenter. Då blev handeln det som skapade välstånd, ett välstånd som politiker sedan kunde skapa välfärd av.

Lennart Bondeson är konservativ. Men någon måtta borde det finnas. Tillsammans med Björn Sundin skapar de ett samhälle som tar det sämsta från konservatismen och kombinerar det med det sämsta från socialdemokratin. Konsekvensen blir kommunala bolag som ska producera det marknaden tidigare gjort, för kommunens egen konsumtion. Det blir en återgång till det lokalsamhälle som förr bara klarade av att skapa ovälfärd...

Prästen Anders Chydenius valde för 200 år sedan att ta de små böndernas parti mot städernas krav på att de skulle underordna sig skråväsendet. De fick inte sälja sina varor som de ville på stadens torg. Men Chydenius tog deras parti och ville öppna upp marknaden för deras produkter. Det lade grunden för de välfärdsstater vi idag bor i.

Nu rullar prästen Lennart Bondeson tiden tillbaka. Nu ska inte de små elproducenterna längre få sälja sin vindkraftel till kommunen. Nu ska den stora kommunens egna bolag få ensamrätt på kommunens produktion och de små stängs ute (liksom alla andra). Denna syn på politik, företagande, privat och offentlig produktion och konsumtion kommer att leda till ett sämre företagsklimat, ett slutnare samhälle, ett sämre välstånd och en sämre välfärd.

Och klimatet kommer inte att bli ett dugg bättre.

Media: NA, SVT

Re(s)pektlöst!

Idag har det varit extra sammanträden i Örebro. Först med kommunstyrelsen 08.45, därefter med kommunfullmäktige 10.00. Och sällan har jag varit så upprörd efter ett kommunstyrelsemöte som idag.

Skälen för de extra sammanträdena var två återremisser från förra kommunfullmäktige. Den ena handlade om det biogasbolag som Örebro kommun ska bilda med Karlskoga kommun. Det andra handlade om inköp av fastigheter för elithallen i Vivalla. Båda återremisserna krävde en ytterligare ekonomisk redogörelse före beslut.

När ärendena var färdiga för utskick, i går kl 16, visade det sig att det inte fanns så mycket mer kring ekonomin. Och det var ju inte så märkligt. För vem kunde göra en sådan analys på två arbetsdagar? Därför hoppades jag att vi skulle få en ordentlig dragning av ansvariga tjänstemän.

Men när kommunstyrelsen startade visade det sig att inga tjänstemän fanns på plats. Kommunstyrelsens ordförande, Lena Baastad, hade beslutat att inga tjänstemän skulle vara på plats. Ingen föredragning. Besluten var fattade på 4 minuter.

Det är respektlöst. Här handlar det om hundratals miljoner i investeringar, om stora risker för skattebetalare och välfärd, om hur kommunen agerar som bolagsägare eller som leverantör och konsument. Ekonomin borde föredragits. Berörda tjänstemän borde varit närvarande så vi kunnat ställa frågor.

Men synen på demokrati från Baastad & Co blir allt tydligare. Beslut döljs i slutna rum och på bolagsstyrelser. Oppositionen hålls utanför. Förslag läggs på bordet. Inga konsekvenser för vare sig välfärd eller skattebetalare finns.

Och frågor finns:

Vilka analyser görs av priskänsligheten på biogas utifrån tillgången på naturgas? Vilka risker och möjligheter ser man?
Hur ser kommunledningen på kostnaderna för avfallskollektivet? Kommer de (vi alla örebroare) att subventionera biogasen när långsiktiga avtal skrivs?
Vilka jämförande analyser kring avtal med köpare av rötbart avfall har gjorts? Hur ser marknaden ut och hur kan kommunen agera som leverantör och konsument?
Hur ser man på driftkostnader, risker med upphandling, risker med avskrivningar o.s.v. för anläggningen?
Hur har de tänkt sig att hantera risker med ökade räntekostnader? Vad händer om räntan blir 5% om några år?

Bara för att ta några av de frågor som kunde ställas.

Men svaren uteblir. Och det blir rätt pinsamt i kommunfullmäktige när Lennart Bondesons (KD) svar blir att för att jag anklagar honom för okunskap i ekonomi, så kommer han inte att svara på mina frågor kring ekonomi... Och detta gäller uppenbarligen Lena Baastad också.

De två besluten kring kommunala bolagen riskerar inte bara välfärd och skattebetalarnas pengar. De handlar också om synen på företagande. Örebro kommun går allt mer in på vägen att konkurrera med de privata företagen. Och privata företag kan aldrig konkurrera med en kommun med alla skattemiljarder i ryggen. Här beskrivs förlustaffärer som något acceptabelt för kommunen. Men för den lilla företagaren kan socialdemokraternas agerande innebära den förlust som får företaget att rasa.

Socialdemokraterna och deras lydpartier, Kristdemokraterna och Centerpartiet, är inne på en farlig väg. De riskerar välfärden, barnens framtid och de gamlas trygghet. De riskerar skattebetalarnas pengar. Och de riskerar näringslivets framtid och jobben för örebroarna.

Och framförallt riskerar de respekten för demokratins grundvalar och funktionssätt.

Kaffe viktigare än företagande?

Idag skulle vi ha ett möte kring det nya näringslivsprogrammet. Det var på mitt initiativ. Skälet var enkelt:

För en månad sedan fick vi det program som majoriteten tagit fram. Det hade inte funnits något intresse tidigare till någon dialog för en bred överenskommelse. Istället hade programmet tagits fram helt av de tre som leder kommunen.

När mötet började insåg jag att Lennart Bondeson (kd) tänkt sig att vi skulle besluta att anta programmet direkt. Det blev lite för mycket, inte bara för mig.

Jag redogjorde för hur vi tidigare hade gått till väga kring näringslivsprogram, oavsett majoritet. Det handlade om långa, öppna dialogprocesser där så många partier som möjligt fick vara med från grunden. Kanske blev inte programmen de spetsigaste, men det fanns en bred insyn och samsyn kring det som skrevs.

Nu skedde alltså allt bakom majoritetens stängda dörrar. Jag krävde att vi minst skulle remittera programmet till partierna, fick medhåll av hela oppositionen, och Lennart Bondeson vek sig. Det blev inte bara en remiss. Vi skulle dessutom gå igenom programmet i en arbetsgrupp för att se om vi kunde komma överens.

Så långt allt väl.

Idag var första mötet med denna arbetsgrupp. På plats fanns gruppledarna, förutom mig själv, även från M, MP, V, C och KD. Men vem sänder sossarna? Lena Baastad, självskriven inte bara som gruppledare utan även som vice ordförande och delansvarig för all kommunens näringslivspolitik?

Icke.

Lena Baastad tog en lite längre fikapaus än vi andra i gruppen. Kaffet i caféet i Rådhuset var viktigare än hur Örebros framtida näringslivspolitik skulle formas och formeras. Istället satt Roger Andersson för sossarna.

Lena Baastads agerande är mångdubbelt pinsamt.

Pinsamt för Baastad själv som i fredags kallade till presskonferens för att berätta om sin vilja att ställa upp för att förändra Örebro i fyra år till. Men den viljan och den energin tog uppenbarligen slut över helgen. Nu finns det inte ens vilja och energi för att delta i den grupp alla andra gruppledare prioriterade för att skapa ett bättre näringslivsklimat.

Pinsamt för socialdemokraterna. Det är uppenbart att deras prat om hur viktigt näringslivet är bara är tomt prat. Det finns inget reellt engagemang för ett starkare näringsliv. Socialdemokratisk näringslivspolitik handlar om att kommunen själv ska starta bolag (idag två (2!) nya på kommunstyrelsen) och att tvinga näringslivet att genomföra arbetsmarknadspolitik som kommunen själv borde göra.

Pinsamt för Örebro kommun när det visar sig att kommunstyrelseordföranden hellre fikar än deltar i överläggningar om näringslivsfrågor.

Pinsamt för Lennart Bondeson som så uppenbart får leda något som inte det stora majoritetspartiet tycker är viktigt. Kanske är det så även här att de formella besluten inte är viktiga. De formella beslutsarenorna är bara en kuliss. De verkliga besluten fattas bakom dörrarna på kommunalrådets Sundins rum.

Och pinsamt för näringslivet i Örebro. Örebro har ett uselt näringslivsklimat. Örebro har ett alldeles för svagt näringsliv. Örebro har en alldeles för liten andel privat företagande. Örebro har alldeles för få som jobbar i privat näringsliv. Och det är uppenbart att en del av detta beror på att kommunledningen, idag såväl som under tidigare socialdemokratiska regimer, inte bryr sig. Näringslivet är bara ett särintresse som man ska prata väl om, men hålla kort.

Folkpartiet har en helt annan syn på företagande och näringsliv. Vi både pratar med och för näringsliv och företag i Örebro och i Sverige. Vi bejakar näringslivets värde, både som grund för välfärden och som motor i samhällsutvecklingen. Vi tror att Örebro behöver ett starkare, friare, mångfaldigare näringsliv.

Jag hade många tydliga krav med mig för att förbättra näringslivsprogrammet. Men de får vänta. Vänta tills Lena Baastad slutat fika för att delta i jobbet för ett starkare näringsliv och ett bättre näringslivsklimat.

Jag undrar om hon kommer att kalla till en presskonferens om det...

Riskerna för välfärden ökar! Varför kramar Bondeson bolag?

Som folkpartist är jag skeptisk till kommunala bolag.

• Det handlar om att värna förskola och skola, äldreomsorg och miljöarbete, om ekonomi och välfärd.
• Det handlar om min demokratisyn där jag vill att örebroarna ska ha full insyn i vad vi gör som politiker.
• Det handlar om att värna företagarna och entreprenörerna, om att värna jobb och företag, från de kommunalägda bolagens enorma styrka och snedvridande konkurrens.

Bolagshysterin fortsätter i socialdemokraternas Örebro. Jag har många gånger på denna sida skrivit om hur socialdemokraterna bolagiserar mer och mer i Örebro. Det finns ingen hejd på vilka bolag som kan startas och vilka områden som kan bolagiseras. Insikten om politiskt styrda bolags snedvridna konkurrenssyn är noll. Insikten om politikernas okunskap om bolagsstyrning och marknader är också noll.

Men jag måste revidera mina ståndpunkter. Det verkar inte som om det bara är socialdemokraterna som driver bolagshysterin. Det verkar vara en lika stor hjärtefråga för kristdemokraterna, eller i vart fall för Lennart Bondeson. Bondeson försvarar ivrigt varje bolag som kommunen startar, driver och äger. Är det kristdemokratisk politik? Knappast. Men Bondeson visar sig allt mer inte bara ligga nära, utan nästan i kärnan av, socialdemokraterna. Kristdemokrati i Örebro är samma politik som socialdemokrati.

Just nu pågår två processer i Örebro där skattebetalarna riskerar sina pengar, där välfärden hotas och där politiker, läs Lennart Bondeson, leker företagsledare.

Snart ska det kommunala vindkraftbolaget börja köpa in tomter och vindkraftverk. Det handlar om först tiotals, sedan hundratals miljoner kronor. Kommer det att fungera?

Läs den här artikeln. Är det den framtiden som socialdemokraterna och kristdemokraterna har förmedlat? Nej - här i Örebro ska kommunen tjäna pengar på sin vindkraft (fast man inte får skapa sådana kommunala bolag) Men risken att förlora hundratals miljoner talas det tyst om.

Och nu ska Bondeson bli delägare i ett biogasföretag i Karlskoga. Man frågar sig varför? Varför ska kommunen starta biogasanläggningar? Varför ska kommunen bli producent för de varor man vill ha? Och om vi ska bli producenter för exempelvis biogas, varför ska vi då inte bli producenter för annat? Det saknas eko-mat. Ska Örebro kommun bli matproducent? Det saknas elbilar. Ska Örebro kommun börja producera bilar?

Socialdemokraternas och Bondesons politik hänger inte ihop. De leker företagsledare, spelar med örebroarnas surt förvärvade skattepengar och riskerar förskolan och skolan, äldreomsorgen och miljöarbetet bara för att de inte har en aning eller vill bry sig om företagandets risker.

De riskerar demokratin genom att gömma beslut i slutna styrelserum.

De riskerar jobben och företagandet när de konkurrerar ut privata alternativ. Det räcker med att se hur de behandlar de privata intressenter som nu vill bygga vindkraft runt Örebro. Kommunen ska inte köpa av dem. I socialdemokraternas och kristdemokraternas Örebro konkurrerar kommunen ut de privata och producerar själv!

För jobben, för företagandet, för demokratin och för välfärden måste bolagshysterin stoppas. Det finns ett liberalt alternativ där vi väljer förskolan, skolan och äldreomsorgen framför kommunala bolag.

Det är bara 17 månader kvar till valet 2014!

Media: SR, SVT, SR igen

Konkurrerande kommunal kraft

Socialdemokraterna bildar nya kommunala bolag på löpande band. Varför man gör det är ibland rätt oklart. Västerbolaget skulle, även med en socialdemokratisk politik, kunna vara en del av Örebro Porten AB. Att bilda ett speciellt bolag handlar mer om att låtsas ha nån form av politisk handlingskraft än något annat. Att det kostar örebroarna några miljoner i onödan är inget som en sann socialdemokrat bryr sig om...

Om Västerbolagets syfte är oklart är vindkraftbolagets syfte betydligt tydligare. Här handlar det om kommunal skatteplanering, en typ av legal skatteflykt. Kommuner som bygger egen vindkraft slipper energiskatta till en viss del. Det innebär att man tjänar hyfsat jämfört med om man skulle köpa vindkraftel från marknaden.

Lena Baastad har i flera intervjuer beskrivit detta syfte. Vindkraftbolaget ska tjäna pengar till Örebro kommun. Baastad beskrev det före valet på sossarnas hemsida och i NA när bolaget startades. Men är det rimligt?

Näringslivsklimatet blir allt sämre i Örebro kommun. Svenskt näringsliv redovisade företagens kraftigt försämrade betyg till socialdemokraternas kommunledning den 28 januari. Det kommer långsiktigt att påverka kommunens möjligheter till företagande och jobb.

En av orsakerna till detta är socialdemokraternas syn på privat respektive kommunalt ägande. För dem är det helt OK att kommunen går in på vilken marknad som helst och konkurrerar ut de privata företagen. Just nu handlar det om energi och vindkraft.

Samtidigt som deras parti på riksplanet försöker kamma hem politiska poäng på att regeringen varit en dålig ägare till Vattenfall (fast sossarna själv tyckt precis likadant och haft egen representation i Vattenfalls styrelse...) så gör de än värre politik på lokalplanet. Här ska man investera i ett helt nytt energibolag som ska bygga vindkraft. Politikerna tror att det ska löna sig.

Men om subventionerna till vindkraften tas bort blir hela affären en gigantisk förlustaffär för kommunen. Det som hänt efter Vattenfalls köp av Nuon är exempelvis att USA börjat bryta skiffergas, något som påverkat hela marknaden. Det finns inget som idag säger att vindkraft kommer att vara lönsamt om ett, fem eller tio år. Tekniken går framåt, nya energislag kommer till, subventioner kan tas bort. Men räntor och amorteringar ska ändå betalas.

Lena Baastad tror att hon vet hur marknaden ser ut om fem år. Hon binder gärna upp hundratals miljoner (de har själva sagt 600 miljoner kronor...) av örebroarnas pengar på vindkraft istället för att använda dem till vård, skola och omsorg. När vi tar över 2014 får vi hantera det.

Men lika illa är att hon snedvrider konkurrensen. Hennes VD i vindkraftbolaget är en tydlig husbondesröst när han hos Radio Örebro beskriver kommunens negativa hållning till privat vindkraft. Kommunen ska inte köpa. Kommunen ska inte stötta de privata initiativen. Kommunen kan och vet bäst själv.

Detta agerande visar ytterligare på Baastad & Co negativa syn på privat företagande. Men det visar också på deras bristande förståelse för kommunal konkurrens. Och det visar också på deras bristande insikter om vilken betydelse kommunen kan ha som aktör på marknaden. Om kommunen istället för att konkurrera med de privata företagarna, skulle köpa sin vindkraftel av de privata, skulle dessa kunna bygga mer och bättre. Det skulle också vara bra för klimatet, när privata företagare får mer kapital att investera för. Och det skulle vara bra för jobben, när privata företagare kan anställa fler.

Men det ser inte Lena Baastad. Det är trist, men det är i linje med socialdemokraternas traditionella politik. Det märkliga i detta är att Centerpartiets Rasmus Persson, som brukar låtsas att han är liberal, bejakar detta antiliberala agerande. (Lennart Bondeson är mer socialdemokrat än de flesta socialdemokrater så det är också förståeligt att han gillar kommunala bolag...)

För näringslivet och de privata företagen är det bara att vänta tills en ny lokal regering tillträder i oktober 2014. Då kommer vi att ändra dagens näringslivsfientliga politik och skapa bättre förutsättningar för ett starkare lokalt näringsliv.

Media: Radio Örebro

Glöm (S)ödertälje, Baastad och Bondeson!

I veckans Dagens Samhälle kan vi läsa om hur Södertäljemodellen krackelerar allt mer. Vidlyftiga bolagsprojekt dras med stora ekonomiska problem. Och arbetslösheten biter sig fast.

Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.

Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.

Det finns tre huvudproblem.

Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.

Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.

Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.

Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?

Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.

Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.

De sparar på våra unga (också...)

Socialdemokraternas tydliga prioriteringar, besparingar på välfärden och satsningar på asfalt och betong, har varit den bärande delen i den oklara trepartikombination som styr Örebro. Och det är ganska självklart att det blivit så. Den koalition som styr nu hålls inte samman av något annat än maktbegär. Och då de ideologiska skillnaderna inom välfärdsområdet är betydligt större än inom betong-området, blir den enklaste vägen att satsa på oideologisk asfalt än ideologisk skola eller äldreomsorg.

Man kan tydliggöra problemen genom den artikel som Lennart Bondeson (kd) skrev med biträdande socialministern Maria Larsson för några dagar sedan. I den lovsjunger Bondeson valfriheten som de äldre fått genom Lagen om Valfrihetssystem, LOV. Samtidigt sitter han vid makten i en kommun som inte gör något för att öka denna valfrihet, utan snarare försenar och fördröjer allt som har med valfrihet att göra. Socialdemokraterna vill inte, och Bondeson bryr sig mer om att sitta vid maktgrytan än att göra verklighet av de fagra orden i sin debattartikel...

Huvudansvaret för att det ser ut som det gör vilar ändå på socialdemokraterna. Kristdemokraterna och Centerpartiet är bara störningar i den socialdemokratiska marginalen, precis som tidigare stödpartier till det stora maktpartiet. Det är Lena Baastads huvudansvar att fördela pengarna. Och hon fördelar till förmån för betongen och bort från barnen.

Speciellt tydligt blir det när det gäller de områden där socialdemokraterna själva har makten. Björn Sundin spelar med örebroarnas skattepengar på vidlyftiga investeringar och stora affärer. Samhällsbyggnad begär, och får de resurser man vill ha.

Thomas Esbjörnsson ska styra skolområdet. Och där handlar det mest om besparingar, nedläggningar, köer och nödstopp. Det är uppenbart att det inte finns någon strategi för hur skolan ska utvecklas i socialdemokraternas Örebro.

Just nu pågår arbetet i de flesta skolor för att få koll på hur man ska få vardagen att gå ihop även 2013. Vi vet ännu inte slutresultatet, men det är sannolikt att hela området gjorde ett rejält underskott 2012. Hur ska de pengarna fördelas? Vilka skolor kommer att drabbas? Och vilka barn och unga kommer att få en sämre skola?

Skälet till underskottet är ganska enkelt. Redan för över ett år sedan visade vi i Folkpartiet på att det inte fanns tillräckliga medel för den verksamhet skolorna ska driva. Det struntade såväl Lena Baastad som Thomas Esbjörnsson i. Och nu står de där med resultatet. Men det är inte Baastad eller Esbjörnsson som drabbas. Det är barnen och ungdomarna i skolan som får betala deras dåliga politik.

Inför 2013 gick det också ganska enkelt att visa att skolområdet fick för liten tilldelning. Behoven var 25 miljoner kronor högre än tilldelningen. Och med de nya lärarlönerna blir skillnaden ännu större. Det innebär större besparingar, och en sämre skola, än vad eleverna bör förvänta sig.

Socialdemokraternas nedprioriteringar av skolan syns tydligt i lärartäthet och i personaltätheten om man även räknar in övrig pedagogisk personal. Så här ser det ut:

2010 (när Folkpartiet styrde) ------->  9,4 pedagoger per 100 elever.
2011 (Baastad tog över) -------------->  8,9    -----"-----
2012 (Baastads andra år) ------------>  8,8    -----"-----

Det är en uppenbar prioritering som slår igenom. Baastad kan inte längre skylla på någon annan.

I lördagens Nerikes Allehanda skrev Karolina Wallström om en del av de problem som drabbar elever, föräldrar, lärare och rektorer när socialdemokraterna skolpolitik ska genomföras. Barn med behov av särskilt stöd får inte det stöd de är berättigade till. Föräldrar berättar om att rektorer och lärare sagt att det inte finns pengar. Ändå står det i skollagen:

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

Det är inget man kan förhandla bort. Elever som har behov av stöd ska få det. Rektorn ska göra en utredning. Barnen ska få stöd.

Men i Lena Baastads och Thomas Esbjörnssons Örebro ställs barn utan stöd. Och de tar inte själva ansvaret för detta, utan låter tjänstemännen, rektorerna och lärarna ta stöten för deras politiska prioriteringar.

Folkpartiet har gjort andra prioriteringar. Vi satsar mer än 50 miljoner mer på skolområdet. Vi värnar rätten till utbildning och kunskap även för de elever som har det svårare i skolan. Vi värnar lärarnas och rektorernas arbete och arbetssituation. Vi är säkra på att Örebro blir bättre, om skolan blir bättre, om fler elever når resultaten och både de som ser skolan som enkel, och de med större utmaningar, får utvecklas så mycket de bara kan utifrån sina förutsättningar. Skolans uppgift är att ge varje barn möjligheter att ta vara på sina färdigheter i den takt och med den mognad eleven just nu har. Det barn som har svårt idag, kan med rätt skola, bli morgondagens Nobelpristagare.

Media: NA, SR, SVT

Forskning och utveckling

I tisdags fattade den nuvarande majoriteten ett beslut om en ny policy för forskning, utveckling och innovation. Det låter väl bra. Problemet är att policyn knappt innehåller något om forskning, mycket litet av utveckling och knappt någon innovation. Den är flera steg bakåt jämfört med det universitetssamarbete som kommunen inledde 2007 och som för denna gång avslutades med att kommunens stöttning var en bidragande faktor till universitetets läkarlinje.

Majoritetens "FOU"-policy handlar om att man ska delta i Science Park-arbetet, stötta universitetet i frågan om civilingenjörsutbildningen, på nåt obegripligt sätt jobba med grundutbildningen vid universitetet och sedan köpa någon oklar form av stöttning inom skolan och det sociala arbetet.

Men det finns ingen framsynthet överhuvudtaget. Forskningen lyser med sin frånvaro. Någon annan ska hantera innovationsfrågorna. Kommunen ska stötta några saker men det är oklart vad stöttningen innebär. Det är bara ett område som är tydligt. Kommunledningen vill ha en satsning på logistik som gör att Örebro är på plats 2-3 i norden vad gäller logistik. Det är bara att konstatera att socialdemokraterna regerar. Socialdemokraterna i form av de vanliga sossarna och i form av Lennart Bondeson, kristdemokraten som ofta för en mer socialdemokratisk politik än socialdemokraterna själva...

Jag var på kommunstyrelsens utskott tydlig med att vi från Folkpartiet tyckte att policyn var för dålig. Men vi ville ha en diskussion om hur vi gemensamt kunde förändra den. Men Bondeson inte bara stängde dörren för samtal. Han låste den, kastade bort nyckeln och spärrade av området. Samtal och diskussioner får uppenbarligen inte plats i vare sig Bondesons eller Baastads värld.

Man kan undra vad de är så rädda för?

Vi i Folkpartiet har utarbetat ett eget förslag till FOU-strategi. Vi ville diskutera. Vi menar att forskning och utveckling, universitetet och innovatoner, är de viktigaste förändringsfaktorerna för Örebro. Därför vill vi utveckla Örebro till en universitetsstad, inte förbli en stad med ett perifert universitet. Vi vill att Örebros näringsliv ska kännetecknas av företag med högt kunskapsinnehåll och stora behov av hög kompetens hos medarbetarna, där lager och lastbilar är ett komplement och inte huvudsaken.

Vad innehåller då vår policy? Låt mig visa på några konkreta saker:

Vi tycker dels att kommunen ska jobba med sin egen organisation. Därför vill vi:

1)   Införa möjligheter för medarbetare inom samtliga kommunala verksamhetsområden att kombinera forskning och arbete genom att speciella forskartjänster tillskapas.

2)   Införa lektoratstjänster i grund- och gymnasieskolan för disputerade pedagoger.

3)   Införa lektoratsliknande tjänster i förskolan för disputerade pedagoger.

4)   Införa speciella tjänster för sjuksköterskor som disputerat.

5)   Införa speciella tjänster för socionomer som disputerat.

Sen tycker vi att kommunen ska jobba ihop med universitetet kring reell forskning. Därför vill vi:

6)   Att Örebro kommun finansierar en professur inom det pedagogiska området.

7)   Att Örebro kommun finansierar en professur inom vårdvetenskapsområdet.

8)   Att Örebro kommun medfinansierar forskarinsatser inom området stadsmiljö och stadsutveckling.

9)   Att Örebro kommun medfinansierar forskarinsatser inom området civilsamhälle.

10)              Att Örebro kommun agerar som medfinansiär till forskningsmiljöer inom andra, för kommunen intressanta och prioriterade, vetenskapsområden.

Men ett universitet finns också i en omgivning. Däärför måste vi jobba både med universitetsområdet och med staden. Studenterna, forskarna, lärarna – alla som finns vid universitetet måste känna att Örebro är rätt plats för dem. Därför vill vi också:

11)              Underlätta planering för om- och nybyggnation i och kring Örebro universitet.

12)              Tillsammans med universitetet samverka kring organisationsformer som gör det möjligt för universitetet att utvecklas.

13)              Tillsammans med universitetet arbeta för en attraktiv miljö på campus.

14)              Tillsammans med universitetet och privata aktörer arbeta för att ett tillräckligt antal studentbostäder finns tillgängliga vid terminsstart.

15)              Tillsammans med universitetet samverka för en stadsmiljö som är attraktiv för såväl studenter som personal på Örebro universitet.Tillsammans med universitetet arbeta för effektiva kommunikationer mellan universitetet och stadens centrum, liksom från Örebro till andra relevanta orter i och utanför Sverige.

Rätt mycket av detta kostar pengar. Det vill vi i Folkpartiet vara tydliga med. När kristdemokraterna drar ner resurserna till forskning och utveckling och ersätter dem med pengar till husbyggen, och dessutom inte med ett ord nämner vad deras nya policy ska kosta, så visar vi vad vi vill. Vi vill att en procent av kommunkoncernens omslutning ska användas till FOU-kostnader. Det innebär att såväl bolagen som själva kommunen ska satsa i detta. Inom några år innebär det en kostnad för kommunen på 70 miljoner. Det är mycket pengar. Men vi väljer detta istället för att slösa på p-platser för lastbilar, på monument i form av fotbollshallar, på hundratals politiker som inte beslutar något, på en övertung kommunal administration.

Örebros framtid bygger i stor utsträckning på hur vi klarar av att skapa en förändringsinriktad miljö. Vi måste börja konkurrera globalt. Det räcker inte att vara bäst i Närke, eller att tycka att vi är bättre än Västerås. Våra konkurrenter finns överallt; inom EU, i Kina och Sydostasien, i det snabbväxande Afrika, i Indien, i Nord- och Sydamerika. Vår framtid bygger på att vi blir attraktiva för människor som kan skapa sin egen framtid och dra med sig sin omgivning i förändringen.

Även i denna fråga, som borde vara en av dem där den politiska samsynen är stor, är det uppenbart att det finns en enorm skillnad mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna. Vi vill framtid. Vi vill forskning. Vi vill förändring. Vi vill universitet. De vill lastbilar. De vill lager. De vill gator och vägar. Tydligare kan inte skillnaden bli.

Media: NA

Jubileumsår

I går fattade majoriteten i kommunstyrelsen ett beslut om att satsa ytterligare 5 miljoner kronor på Örebros 750 miljoner kronor. Det kanske är bra.

Men det finns en del märkligheter. För det första avsätter man pengar man inte vet om man har. Som vanligt med denna kommunledning är ekonomin något som man mer eller mindre struntar i. Just i detta fall "öronmärker" man pengar i ett bokslut man ännu inte sett. Om det vore en engångsföreteelse kanske man kunde ta det som ett misstag, en gång är ingen gång, men det är det inte.

På samma kommunstyrelse fattades beslut om att satsa 126 miljoner på ökat underhåll genom att öka aktiekapitalet i de kommunala bolagen Futurum (som har hand om skolor och förskolor) och ÖBO (som har hand om äldreboenden). Att de pengarna ursprungligen kommer från samma bolag, som tvingats låna upp dem för att köpa fastigheterna av kommunen är en annan historia. Men den visar på hur socialdemokraterna under Lena Baastad hanterar ekonomin. Det finns inga gränser för vad man kan göra, vare sig med skattebetalarnas pengar, eller med lånade pengar. Nån annan får alltid betala.

Dessa 126 miljoner är, eller borde, också vara pengar som avsätts i bokslutet - när man vet hur det gått för kommunen. Men det gör man inte. Det är väl inte tillräckligt medialt. För det är ju pressmeddelandena som styr kommunledningens agerande. Det gäller att få ut Baastad i så många positiva nyheter som möjligt. Ansvaret för problemen de orsakar får någon annan ta...

Nåväl - hur ska vi då ha det med jubileumsåret? Ska vi avsätta några pengar alls? Är fem miljoner för lite, lagom eller för mycket? Och vad har vi råd med?

Just den sista frågan ville jag ha upp på bordet i kommunstyrelsen. Det var därför jag och Folkpartiet yrkade på återremiss. Vi ville se vad bokslutet 2012 landar på. Inte det bokslut som blåsts upp av att kommunen sålt fastigheter till sig själv. Utan det bokslut som är rensat från dessa låtsaspengar. Hur ser det ut? Vad kan vi avsätta till ett jubileumsår utan att det påverkar välfärden?

Mitt förslag var att om vi kunde komma överens om att skjuta på de stora pengarna, så kunde vi avsätta så mycket som behövdes för att få projektet att rulla vidare fram till i maj 2013 då vi vet. Men det var ingen för. Lennart Bondeson (kd) var den som så ofta visade på majoritetens ovilja till diskussioner. Det var direkt nej. Beslutet skulle tas nu. Och de andra hängde på. Det är trist med den attityden från majoriteten. Viljan till diskussioner och samtal är oftast noll och ingen. Inte ens när det handlar om ärenden som innehåller mycket lite ideologi, som ju ett jubileumsår gör, finns en vilja att samtala. Trist.

Om vi hade haft mer tid, och om vi sett att bokslutet blev bättre än vad man kunnat förvänta, hade vi också kunnat fundera över hur mycket pengar som behövs. Nu blev det åtta miljoner, tre redan lovade och fem nya. Ungefär som kostnaderna för Örebro 2010-jubiléet.

Räcker då de pengarna? Det beror ju på vad man vill göra. Med erfarenhet från Örebro 2010 skulle jag vilja påstå att det inte kommer att räcka speciellt långt. Det kommer knappast att bli ett jubileumsår att minnas. Till skillnad från Örebro 2010 finns ingen nationell dragkraft. Det saknas helt ett internationellt intresse, något som uppenbart fanns under Örebro 2010 och då framförallt under Bernadotte-dagarna. Sannolikheten att näringslivet skulle gå in och sponsra ett jubileumsår är mycket liten. Det blir de kommunala pengarna som kommer att finnas.

Om vi hade haft tid, och om socialdemokraterna och kristdemokraterna visat en vilja till diskussion, hade vi kunnat lyfta frågan om vad vi tror att örebroarna vill med jubileumsåret. Det är tydligt att de flesta vill att vi ska fira. Men frågan är vad de vill att det ska kosta?

Ska vi, som miljö- och vänsterpartierna, säga nej till alla stora utgifter och i princip bjuda på kaffe på Stortorget? Kanske kostar en miljon...

Ska vi satsa dessa nya fem miljoner och förutom kaffet och tårtan få några lokala engagemang som knappast kommer att lyfta Örebro som vare sig besöks- eller boendestad?

Eller ska vi satsa på något som verkligen kan sätta Örebro på kartan för besöksnäringen? Och vad kommer det i så fall att kosta? Ett nyrenoverat konserthus för 6 miljoner om året? Ett (eller flera) kulturens hus där fria kulturutövare kan hitta lokaler som passar deras plånbok? Tillsammans med det civila samhället? Och med en enorm kulturfestival över hela Örebro? Kostnad - en årlig miljon kanske? En gigantisk satsning på ungdomsidrott inom alla idrotter, inte ett SM för eliten utan massor av ungdoms"mästerskap"? Tillsammans med alla föreningar i kommunen. Kostar någon miljon under ett år. Kanske ett STCC-lopp inne i Örebro under sommaren 2015 med bara miljöbilar? Någon miljon kostar nog det.

Och så kan man fortsätta att fantisera och fundera och kanske drömma.

Men sedan visar bokslutet att det knappt går ihop. Eller så visar det att vi har pengar i överflöd. Men det vet vi ju inte förrän i april/maj.

Det är självklart att Örebro ska fira sitt 750-årsjubileum. Men vi måste göra det på örebroarnas villkor och med en ekonomi som främst klarar vården, skolan och omsorgerna. Och vi måste ha kvalitet även på vårt jubileumsfirande.

Nu riskerar det att bli en halvmesyr. Det är synd. Det är inte fler halvmesyrer som Örebro behöver.

Media: NA, SR,

Truck Stop

Idag berättar ä garna till Engströms om att de räknar med att bygget av Truck Stop kommer att sysselsätta 50 personer i ungefär ett år. Det är bra.

Samtidigt berättar de att anläggningen kommer att sysselsätta ytterligare runt 50 personer kontinuerligt. Det är också bra.

Visst kan man klaga över att det inte är någon fullständig bild som ges. De 50 kontinuerligt anställda - är det nyanställda eller är det flyttar av personer från en arbetsplats till en annan? Eller innebär de 50 nya arbetena på Truck Stop att 50 personer tappar sina jobb på andra ställen?

Skit samma. Det är bra med jobb.

Men, säger då vän av ordning (ni vet han som är kompis till Nasse på Barnkanalen), var inte du emot Truck Stop? På den frågan måste jag svara både ja och nej.

Jag har aldrig varit emot Truck Stop. Som KSO var jag mycket tydlig med att vi gärna ställde upp för den som ville bygga Truck Stop. Det fanns bara ett krav: Finansieringen skulle ske privat.

Jag har varit, och är, emot att kommunen går in och subventionerar privata aktörer, vilka de än vara må. Truck Stop skulle säkert bli ett bra projekt med fullt privat finansiering. Men nu finns en direkt kommunal subvention av en parkeringsplats för lastbilar. Den parkeringen kommer att kosta ett antal miljoner per år. Pengar som tas direkt från skolan, vården, förskolan.

Men det är väl små pengar för att få 50 jobb, säger då någon. Så sant. Men det finns i huvudsak två underliggande problem när en kommun går in och subventionerar privata företag.

Det första är att en kommun riskerar skattepengar på den osäkra privata marknaden. Idag är anställningarna på Truck Stop en bra nyhet. Men redan i morgon kan verkligheten vara en annan. Vad händer om klimatet till slut påverkar även transporterna? Vad händer om de logistiska funktionerna väljer andra transportsätt, eller transportvägar? Det privata kapitalet ska riskeras på de marknader där risken är stor. Där ska däremot skattebetalarnas pengar mest lysa med sin frånvaro.

Det andra är att hela näringslivet fungerar sämre om det offentliga, exempelvis genom en kommun, snedvrider konkurrens och snedvrider utvecklingen genom att stötta företag på olika sätt. Det räcker med att kolla på historien för att se hur det kan gå. Varvsindustrin. Tekoindustrin. SAAB. För staten hade miljarderna kunnat rulla till ingen nytta. Och på samma sätt är det med en kommun. Ett privat företag ska kunna räkna hem debet och kredit genom egna insatser, inte tack vare kommunala subventioner vare sig de är direkta eller indirekta.

Det finns ett tredje problem också. Och det är att våra pengar inte räcker till allt. Samtidigt som miljoner går till en parkeringsplats för lastbilar får skolbarnen inte tillräckligt med vare sig lärartimmar eller skolböcker. Samtidigt som grävskopor och dumprar drar kommunala pengar, sparas det in på nattsjuksköterskor och vårdpersonal. Det är illa. Som politiker måste man våga prioritera och ta ansvar för sina prioriteringar.

Och även om man skulle säga att dessa pengar borde användas till näringslivssatsningar kan man fundera över hur Lennart Bondeson, kristdemokraterna, och den nuvarande kommunledningen prioriterar. Det finns massor av pengar till lastbilar, parkeringar och dieselmackar. Samtidigt minskas stödet till den forskning som sker på Örebro universitet kraftigt. Idag återstår mindre än en tredjedel av det som vi satte in i ett nationellt unikt projekt för fem år sedan.

För mig skulle de 34 miljonerna som en parkeringsplats kostar, gjort betydligt mycket mer nytta inom forskningen vid Örebro Universitet än som asfalt vid en väg. Forskning, utbildning och hög kompetens är dessutom något som bygger framtiden och som skapar framtidens jobb och företag.

Så det finns alltid skäl att fundera över hur man prioriterar. Jag och Folkpartiet har prioriterat skolan, vården, omsorgen och universitetet. Lennart Bondeson prioriterar lastbilar, parkeringsplatser och asfalt.

Media: NA

Vem fattar besluten?

I flera inlägg har jag ställt frågan om var besluten om Storstenshöjden fattats. Evelyn Schreiber har i sin blogg varit än mer strukturerad och gått igenom flera, men sannolikt inte alla, frågetecken i affären som finns. Kommunalrådet Björn Sundin har valt att hittils inte svarat.

Några av frågorna är:
Var fattades beslutet om att inte fullfölja försäljningen i juni 2011?
Var har beslutet om att avsluta förhandlingarna fattats?
Var har beslutet om att förlänga entreprenadavtalet i juni fattats?
Var finns beslutet om att kräva ersättning för ny belysning i backen?
Var har beslutet om att kräva arrendeersättning för de investeringar som gjorts fattats?

Det finns inga svar på några av dessa frågor. Det är uppenbart att Björn Sundin själv, eller tillsammans med några andra majoritetspolitiker bakom stängda dörrar, fattat besluten. Denna brist på hänsyn till demokratins självklara krav på öppenhet och genomsynlighet är allvarlig nog när det gäller Storstenshöjden.

Tyvärr verkar det som hänt med Storstenhöjden mer vara det självklara socialdemokratiska sättet att styra, än ett enstaka kommunalråd som går över gränsen. Eller kanske är det så att Lena Baastad och Björn Sundin tillsammans satt en ny standard för hur en kommun ska styras.

Ytterligare ett av socialdemokraternas (Björn Sundins...) prestigeprojekt, Elitfotbollshallen i Hjärstaskogen, kännetecknas av samma brist på demokratisk grundkunskap. Ännu har inget beslut fattats i kommunfullmäktige (som är det enda organ som kan styra bolagen). Ändå pågår planeringen för fullt. Så här står det i protokollet för det kommunala bolaget Västerport AB från styrelsemötet den 5 november om projekteringen för elithallen i Hjärstaskogen:

 26 november    projektavtal och underlag klart
4 december       beredning kommunstyrelsen
11 december     beslut kommunstyrelsen
december          förfrågningsunderlag skickas ut
19 december     beslut styrelsen
Januari-mars   upphandling av entreprenör
April                 beslut KF och styrelsen
Maj                  detaljplan klar
Juni                 bygglov klart

Västerport AB ägs av de kommunala bolagen ÖBO och Örebroporten tillsammans. Bolaget styrs av en ren tjänstemannastyrelse. När oppositionen påpekade att detta innebar ett stort demokratiskt underskott, ett bolag helt utan demokratisk insyn över de fattade besluten, viftade Lena Baastad, Björn Sundin (båda s) och Lennart Bondeson (kd) bort farhågorna. Alla beslut som skulle fattas i bolagets styrelse skulle vara rent affärsmässiga och underställas de båda andra bolagsstyrelserna om det visade sig behövas.

Nu ser vi följderna. Västerports styrelse, som sannolikt helt tvingas gå i Baastads, Sundins och Bondesons ledband, är i full planering för en elitfotbollshall. Tidschemat är enormt snabbt. Sundin & Co vill sannolikt ha igenom elithallen innan ett nytt val kan stoppa projektet. På ett drygt halvår ska allt vara klart. En process som normalt tar flera år att få igenom ska Sundin & Co dra igenom på några månader.

Men ännu finns inga beslut om vad det ska kosta. Än finns inga beslut om vem som ska betala. Än finns inga beslut om att ens ge bolagen i uppdrag att bygga. Ändå pågår projekteringen för fullt. Och i den tjänstemannaledda (men Sundin/Baastad/Bondeson-styrda) bolagsstyrelsens projektplanering finns inte något beslut om ägardirektiv med. Man kringgår helt frankt lagens och våra reglementens krav på en öppen, offentlig, genomsynlig och demokratisk styrning.

Detta sätt att agera är att sätta demokratin i baksätet, eller snarare slänga in den i bakluckan. Sundin, Baastad och Bondeson agerar som om de själva ägde kommunen och inte behövde ta hänsyn till de lagar som styr oss andra. Det är deras agenda som gäller!

Demokrati är ett rätt uselt sätt att styra en stad (för att travestera Churchill). Det tar tid. Medborgarna kan klaga och sätta käppar i hjulet. Media kan börja granska vad man gör och varför man gör det. Man kan få en besvärlig opposition på halsen som bara ställer till besvär. Det är en massa formaliteter som ska till.

Men den som har ett bättre sätt att styra en stad, en kommun eller ett land, kan presentera detta sätt. Skicka gärna ett mail till: staffan.werme@orebro.se så lovar jag att läsa och begrunda.

Den nuvarande kommunledningen verkar se just demokratin, öppenheten, dialogen och behoven av formella beslut som något som står i vägen för deras storstilade planer. Frågan är vart det slutar, och vem som då tar ansvaret. Det lär knappast vara Sundin, Baastad eller Bondeson...

Storstenshöjden igen, och igen, och...

Storstenshöjden igen, och igen, och...

eller:

Ständigt denne Sundin.

Jag hade tänkt blogga om något annat i kväll. Hade tänkt mig en blogg om riskerna för ökad korruption i Örebro med den nuvarande kommunledningens politik. Men det får vänta. Jag måste skriva ytterligare en blogg om Storstenshöjden.

Ibland är man kanske för enfaldig. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att affären med Storstenshöjden AB skulle ta den vändning den nu har gjort. Och jag trodde inte att kommunalrådet Björn Sundin, Örebros mäktigaste politiker just nu, skulle agera som han gör. Och jag hade absolut inte trott att han, som ansvarig för försäljningen av skidanläggningen, skulle fortsätta att föra in nya krav och ställa till fler problem.

I min enfald trodde jag helt enkelt att affären skulle vara klar idag. Storstenshöjden skulle säljas för 1,6 miljoner. Entreprenadersättningen för det senaste halvåret skulle ha omförhandlats till en rimlig tid för båda parter. Och belysningsanläggningen skulle vara en sak för den nya ägaren till anläggningen.

Men icke. Björn Sundin fortsätter att försvåra, fördröja och spela in nya krav.

Det senaste kravet är att Storstenshöjden AB, om man nu blir ny ägare till backen, ska teckna ett nyttjanderättsavtal för den vattenförsörjningsanläggning som kommunen iordningställt efter vattendomen. I varje mail, brev och inlaga som Sundin skriver tar han upp de 4,7 miljoner detta kostat, som om det var en ynnest från kommunen till Storstenshöjden AB.

Men det är det inte. Den vattenförsörjningsanläggning som vattendomen stipulerar, borde sannolikt byggts någon gång på 1990-talet, när anläggningen för första gången började ta mer vatten ur Ånnabodasjön än vad man hade rätt till. Då styrde (sannolikt) sossarna. Då var Storstenshöjden en kommunal anläggning som gick med mångmiljonförluster, år efter år. Kommunen pumpade in pengar i Ånnaboda och Storstenshöjden. Men det fungerade ändå inte.

Då, för 15 - 20 år sedan, borde kommunen ha ansökt om en ny vattendom som tillät ett större vattenuttag. Då borde dessutom alla anläggningar byggts. Felet att det inte skedde är inte enbart politiskt. Politiker kan inte ha koll på allt. Men när en kommun uppenbarligen inte har ett sådant styrsystem som varnar för att man inte följer de domar som reglerar den egna verksamheten, har politikerna det slutliga ansvaret. Frågan är egentligen om det var Axel Gisslén (s), Erik Johansson (m) eller Mats Sjöström (s) som var ansvarig för styrsystemen då vattendomen överskreds. Sannolikt bär Axel Gisslén det huvudsakliga ansvaret. Han var sannolikt kommunstyrelsens ordförande när vattendomen avkunnades. Han borde sett till så den följdes och han borde skapat system för att kolla att den senare inte överträddes.

När kommunen genomförde värderingen av anläggningen inför försäljningen 2007, gjordes den utifrån att det fanns en gällande vattendom som gjorde det möjligt att bedriva verksamheten som den då gjordes. När det visade sig att kommunen sedan länge (vi kommer aldrig att få veta hur länge) olagligt tagit för mycket vatten ur Ånnabodasjön, kom värderingen i ett annat läge. En marksnutt på en kulle i Kilsbergen har inget större värde om man inte kan bedriva den verksamhet där som den är avsedd för.

Alltså måste kommunen bygga en vattenförsörjningsanläggning för snötillverkningen i Ånnabodaspåret och för Storstenshöjden. Skälet är självklart att säkra skidåkningen. Men ett annat skäl är att kunna sälja backen till det värde som två olika värderingsinstitut kommit fram till.

Det borde Björn Sundin inse. Men icke. Utan några politiska beslut i ryggen lägger han idag in nya krav på Storstenshöjden AB. För att få rätt att nyttja den anläggning som byggts i år (men som borde byggts för 15-20 år sedan och som var en förutsättning för värderingen av anläggningen) kräver Sundin att en köpare av anläggningen (= Storstenshöjden AB) ska betala 200.000:- kronor om året, med en indexuppräkning som följer konsumentprisindex.

Man bara häpnar. Eller snarare - man häpnar inte ens längre. Sundin driver denna fråga över alla gränser, alla rimligheter, allt som är fattbart.

Man skulle ju kunna fundera ungefär så här: Om det varit känt för värderingsinstituten att en förutsättning för att kunna nyttja snöanläggningen varit dels en årlig, indexuppräknad, kostnad för vattenuttaget på >200.000:- kronor, dels en kostnad på 700.000:- kronor för en ny belysningsanläggning (som värderades som fungerande av värderingsinstituten), hur hade det påverkat värderingen?

Lite förenklat kan man ju säga att 200.000:- kronor i dagsläget motsvarar en räntekostnad på ett lån på 4 miljoner kronor. Det innebär alltså att värdet på backen borde reduceras med först 4 miljoner kronor, och därefter med 700.000:- kronor. Slutsumman blir därmed att Sundin borde betala den som övertar Storstenshöjden 3,1 miljoner kronor för att hamna på samma summa som värderingsinstituten.

Men så tänker inte Sundin. Han vill något annat. Och han avslöjar det i ett mail till en representant för en av företagarorganisationerna. Så här skriver Sundin:

"Jag har i snart två års tid arbetat med att sälja en anläggning som jag inte tycker borde säljas."

Häri ligger nyckeln. Sundin vill inte sälja. Han vill att kommunen ska fortsätta äga. Hans dolda agenda handlar sannolikt om att försvåra så mycket för Storstenshöjden AB att bolaget tappar sugen och hoppar av. Då kan han begära att de blir arrendatorer igen. Och om de inte heller orkar det (vem skulle göra det när man har en markägare som har försökt krossa ens bolag???) så står han där med en ren anläggning. Den kan han slå ihop med Ånnabodas konferensanläggning, bilda ett nytt bolag med båda enheterna, och försöka hitta delägare med kommunen som storägare i ett kommunalt fritidsbolag i Kilsbergen. Just de tankarna ventilerades på ett möte med styrelsen för Örebro Rådhus straxt efter det att den nya kommunledningen tagit över. Men ingen tog då det på något större allvar.

Så då står vi där. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före örebroarnas vilja att kunna åka skidor i Storstenshöjden. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före kommunens ekonomi. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före kommunens behov av ett bättre näringslivsklimat för att fler företag ska etableras och fler örebroare ska få jobb.

Man önskar att det fanns en kommunstyrelseordförande som kunde gå in och rätta till det som blivit fel. Men än en gång är Lena Baastad (s) osynlig. Det blir allt tydligare att det inte är hon som styr. Björn Sundin är den politiker som leder Örebros nuvarande kommunledning. Lena Baastads roll verkar bli allt mer formell.

Man önskar att det näringslivsansvariga kommunalrådet, Lennart Bondeson (kd), kunde gå in och ryta till mot Sundin. Han borde vara rätt orolig för hur Sundins agerande påverkar näringslivsklimatet. Men än en gång visar det sig att Bondeson och kristdemokraterna mest agerar dörrmatta åt de styrande socialdemokraterna.

Så var slutar då detta? Jag önskar jag visste. Men med den nuvarande kommunledningens sätt att bedriva politik är frågan omöjlig att besvara. Finns viljan att göra upp, lägga ner prestigen och titta till örebroarnas och Örebros bästa?

Jag önskar verkligen det. Men min tro är svag.

Media: NA, SR, TV4