När jag läser Ann-Charlotte Marteus ledare i Expressen den 28 maj 2013 slås jag av två saker. Dels den oklara bild av svensk äldreomsorg som åter speglas av såväl partier som media. Dels hur viktig denna äldreomsorg är och måste få vara.
Marteus och socialdemokraterna menar att behoven i på äldreboendena alltid blir bättre om fler anställs. Men bilden är betydligt mer komplex än så. Och det är just denna komplexitet som gör socialdemokraternas förslag att använda arbetslösa inom äldreomsorgen så felaktigt.
Ungefär 80 procent av de boende på äldreboendena har olika former av demenssjukdomar. Var och en av dem har specifika behov, behov som kan förändras snabbt och ofta. Men för alla med demenssjukdom är långsiktighet och stabilitet viktigt. Det är viktigt att samma personal möter den gamla. Det är viktigt att bemötandet sker på rätt sätt, framförallt för de med demenssjukdomar som kan skapa oro och utåtagerande. Det är viktigt att dagens rutiner fungerar för att medicinerna ska tas, maten ätas, de medboende ses och bemötas på ett gott sätt.
I denna känsliga miljö vill socialdemokraterna föra in människor som inte valt äldreomsorgen som sitt yrkesval. Utifrån de arbetslösas egen synvinkel ska de stanna så kort tid som möjligt på äldreboendet – de vill ju egentligen ha ett annat arbete. De ska handledas av de ordinarie medarbetarna som redan idag upplever stress på sin arbetsplats, utan att de får några extra resurser för det. De ska, utan utbildning, veta var gränsen går mellan det tillåtna ”extrajobbandet” och det otillåtna vårdandet.
Redan idag vill alldeles för få unga bli medarbetare inom äldreomsorgen. Bara en fjärdedel av det årliga behovet täcks genom gymnasieutbildningar. Resten löses genom vuxenutbildning. Sannolikt har inte heller alla av dessa haft äldreomsorgen som första alternativ för sin yrkesroll. Men tack vare dem fungerar omsorgen.
I detta läge kan man välja två vägar. Antingen kan man, som socialdemokraterna, säga att det mesta inom äldreomsorgen kan skötas av vem som helst. Man behöver inte ens vilja jobba där. Äldreomsorgen blir en tvångskommendering för den arbetslöse. För en lägre lön än de ordinarie medarbetarna ska dessa ovilliga extrajobbare skapa kvalitet. Jag tvivlar på att den vägen är rimlig.
Eller så kan man värdera och uppvärdera de medarbetare som jobbar med världens viktigaste jobb. Ge dem löner och arbetsvillkor som gör att fler unga söker sig till området. Ge dem utbildning och vidareutbildning så att kompetensen hela tiden höjs. Skapa ledningsstrukturer som ger cheferna möjlighet att leda och utveckla arbetet och arbetsplatsen.
Det finns fyra sammanhängande kriterier som är avgörande för om äldreomsorgen ska fungera. Ett ledarskap, både från politiker och tjänstemän, som prioriterar de äldre och deras individuella behov. En verksamhetskultur som ser den gamla som en unik, värdig och oändligt värdefull medmänniska fram till det sista livsögonblicket. Ett bemötande, av den gamla och hennes anhöriga, som förmedlar de värderingar verksamhetskulturen bär. Rätt utbildade medarbetare, som tillsammans med den gamla och hennes anhöriga både förstår och kan stötta och bära henne den sista, ofta svåra tiden i livet.
Socialdemokraternas förslag stärker inget av detta. Istället för att omsorgen om den gamla sätts i centrum, används de äldre i behov av omsorg som ett redskap för att lösa ett arbetslöshetsproblem. Svensk äldreomsorg, och de gamla i behov av denna omsorg, är värda betydligt mycket mer än så.
Media: Expressen
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett arbetslöshet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetslöshet. Visa alla inlägg
2013-06-02
2013-02-09
Glöm (S)ödertälje, Baastad och Bondeson!
I veckans Dagens Samhälle kan vi läsa om hur Södertäljemodellen krackelerar allt mer. Vidlyftiga bolagsprojekt dras med stora ekonomiska problem. Och arbetslösheten biter sig fast.
Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.
Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.
Det finns tre huvudproblem.
Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.
Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.
Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.
Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?
Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.
Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.
Södertälje har valt en väg för att hantera sin stora arbetslöshet genom olika former av kommunala bolag som erbjuder jobb till arbetssökande. Denna Södertäljemodell, med ett otal olika bolag som jobbar med allt ifrån arbetsförmedling till byggjobb, har knappast lyckats. Prognoserna för arbetslösheten i Södertälje är inte gynnsamma. 2013 beräknas arbetslösheten totalt sett landa på nästan 14 %. Ungdomars arbetslöshet kommer att ligga på knappt 21 % och för utrikes födda nästan 27 %.
Södertälje har ett speciellt läge. Kommunen tar emot många flyktingar. Det skapar speciella utmaningar. Men frågan är om socialdemokraterna valt rätt väg för att lösa dem.
Det finns tre huvudproblem.
Med det system som nu etableras tar det offentliga över alldeles för mycket ansvar från den enskilda. Det blir mer kommunen som ska ordna jobb och utbildning, än den enskilde som har ansvar för sin egen situation. Det offentliga ska erbjuda likvärdiga förutsättningar, inte ta över. Det innebär att Södertälje borde satsa på förskola och skolans resultat i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Och att vuxenutbildningen borde vara central.
Södertäljemodellen riskerar att passivisera medborgarna. Den politiken var nationell under lång tid när socialdemokraterna styrde. Nu handlar politiken istället om att kräva ett större personligt ansvar för att den enskilde ska utbilda sig eller gå in i jobb.
Det blir Södertäljes andra problem. Hur påverkar de kommunala bolagen, hel- eller delägda, företagsklimatet? Ser man på de senaste siffrorna från Svenskt Näringsliv visar det sig att Södertälje har dåliga siffror överlag. Tittar man på hur företagen upplever konkurrensen från kommunen, politikernas inställning till företagande och de kommunala tjänstemännens inställning till samma sak, visar de dåliga siffror och nedåtgående trender. Det kommer att skapa långsiktiga problem för kommunen. Södertäljes näringsliv, som borde stärkas, försvagas långsiktigt. Det innebär att arbetslösheten riskerar att ligga kvar på de höga nivåerna.
Det tredje problemet handlar om kostnaderna. För ett knappt år sedan redovisade media i kommunen de stora problem som fanns i ett av de kommunala bolagen. Förlusterna låg i mångmiljonklassen. I veckan redovisar Dagens Samhälle ytterligare ekonomiska bekymmer. Naturligtvis finns en forskare som redovisar siffror på vad de arbeten som ändå skapats har betytt. Problemet är bara att ingen redovisar kostnaderna för de arbetstillfällen som gått förlorade genom det dåliga företagsklimatet. Hur många hundra miljoner har Södertälje förlorat? Hur många människor går arbetslösa i onödan?
Nu får skattebetalarna på ett eller annat sätt stå för notan för dessa arbetsmarknadsprojekt. Förluster som uppstått i stängda bolag måste täckas. Men det demokratiska inflytandet över processerna är mycket litet. Det visar åter att arbetsmarknadsåtgärder måste ske öppet och med demokratin i centrum. Arbetsmarknadsåtgärder ska se under en nämnd och med de skattepengar som finns tillgängliga, inte bakom en bolagsstyrelses stängda rum med pengar som borde jobba i den privata sektorn, hos de privata företagarna.
Lena Baastad och Lennart Bondeson har valt väg. De tror att Södertäljes modell är en framgångsväg för Örebro. Men risken är att de biter både sig själva och örebroarna i svansen. De två senaste mätningarna av det lokala företagsklimatet visar att de är på helt fel väg. Mot sämre företagsklimat och sannolikt för hög arbetslöshet.
2012-08-31
Ta varningarna på allvar
I Länstidningen Södertälje idag kan man läsa om hur den storstilade satsningen på alla möjliga kommunala företag som skulle hjälpa upp arbetslösheten, nu börjar haverera. Just nu är det bolaget Telge Peab som är konkursmässigt. Om inte skattebetalarna pungar ut med ett antal miljoner kommer bolaget att gå i konkurs. Kanske blir det 4 miljoner, kanske blir det mer.
Telge Peab är ett av företagen som det dåvarande kommunalrådet Anders Lago lanserade. Det finns fler. Telge Manpower är ett annat. Telge Tillväxt ett tredje. De har alla olika sätt att nå samma mål: Minskad arbetslöshet i Södertälje.
Socialdemokraterna i Örebro har varit i Södertälje och tittat. Och bländats av den socialistiska drömmen om lokala politiker som tar saken i egna händer. Och fört över tankarna till Örebro. Nu startas nya bolag i Örebro i aldrig skådad omfattning. Holdingbolag, vindkraftbolag, fastighetsbolag. Och det står fler i kö. Avfallsbolag. Bemanningsföretag. Det står fler på kö i Lena Baastads och Björn Sundins socialiseringsiver.
Men innan de båda socialisterna fortsätter sin kamp för mer politisk styrning av Örebros näringsliv borde man väl titta på resultaten från Södertälje. Och fundera en gång till. Det finns ju några frågor man borde ställa, till exempel:
Hur har det gått med arbetslösheten?
Hur har det gått med ungdomsarbetslösheten?
Hur klarar sig bolagen?
Hur klarar sig näringslivet?
Om svaret på merparten av frågorna är att de nya bolagen inte löst de problem de varit satta att lösa, och att de kostat skattebetalarna miljonbelopp till ingen nytta, borde man kanske fundera om. För analysen av det som skett i Södertälje är inte gryningsröd, utan snarare stoppröd. Arbetslösheten är fortfarande hög och utvecklingen är inte bättre än i omgivande kommuner, snarare tvärsom. Bolagen är ingen framgång och idag visar sig att ett av dem omedelbart behöver miljoner i nya kommunala pengar.
Men Baastad och Sundin lyssnar inte. Det är inte verkligheten som styr, det är de socialistiska drömmarna. Nu drar de igång fastighetsbolaget som kallas Västerport och som ska riskera kommunala pengar i Vivalla. Nu drar de igång samägda bolag mellan Örebro Porten (kommunalt bolag) och privata bolag, precis som Telge Peab. Nu drar de igån "utvecklingsbolag" i samverkan med Kumla som inte bara riskerar skattepengar, utan också konkurrerar med befintligt privat näringsliv.
I Södertälje har Folkpartiet varit emot denna bolagisering. Enbart Telge Tillväxt (bolaget som anställer arbetslösa ungdomar) har funnit nåd inför de liberala ögona. (Visst är Telge Tillväxts siffror bra, 72 % av de som slutat har gått till arbete (52%) eller studier (20 %). Men man har inte påverkat arbetslöshetssiffrorna så man måste trots allt analysera vad bolaget betytt egentligen.) Tillsammans med Kristdemokraterna i Södertälje har man stått på barrikaderna mot detta projekt som har udden riktad mot det privata näringslivets frihet.
I Örebro är tyvärr Kristdemokraterna på den andra sidan. Det ansvariga kommunalrådet, Lennart Bondeson, är inte bara en passiv acceptant av de socialistiska bolagen. Snarare är han en aktiv part som vill gå vidare, bolagisera mer, konkurrera mer med det näringsliv han säger sig värna. Det är illa. Än värre är det att han dessutom ständigt söker att minska insynen i bolagen genom att minska styrelsernas storlek och förespråka tjänstemannastyrelser. Demokrati och fritt näringsliv väger lätt i den kristdemokrati som idag finns i Örebro, i vart fall i partiets ledning.
För mig som folkpartist är frågan om människors möjlighet att försörja sig själv central. Men till skillnad från socialisterna i socialdemokratin (och i det lokala kristdemokratiska partiet) tror jag på andra redskap.
Det handlar om att skapa den bästa förskolan och skolan för de uppväxande generationerna. Vi vill öka resurserna för lärarlöner för att kunna rekrytera, behålla och kunna ställa tuffa krav på de allra bästa lärarna. Vi vill öka resurserna till läromedel.
Det handlar om att samverka med universitetet, våga satsa pengar så att Örebro universitet kan bli ett spetsuniversitet inom tydliga forskningsområden. Att tillsammans med universitetet jobba för fler universitetsnära företag med forskningen som grund.
Det handlar om att låta näringslivet vara fritt och växande. Vi politiker ska sätta de ramar som näringslivet ska verka inom, men vi ska inte låtsas vara företagare och leka entreprenörer med kommunala skattepengar i ryggen.
Det handlar om frihet och valfrihet. Örebro kommun skulle må bättre om kommunen var mindre, gjorde mindre, men gjorde rätt saker på rätt sätt. Örebroarna skulle få bättre välfärd om det var deras intressen som vägde tyngst, inte värnandet av den kommunala organisationen.
Södertäljes socialistiska vision är inte framtiden. Örebro behöver lära mer av omvärlden, men man måste lära av de bra och lyckade exemplen. Örebro behöver inte mer socialism.
Örebro behöver en liberal kommunledning.
Media: Länstidningen, Länstidningen debatt, Länstidningen ledare, Svenskt Näringsliv,
Telge Peab är ett av företagen som det dåvarande kommunalrådet Anders Lago lanserade. Det finns fler. Telge Manpower är ett annat. Telge Tillväxt ett tredje. De har alla olika sätt att nå samma mål: Minskad arbetslöshet i Södertälje.
Socialdemokraterna i Örebro har varit i Södertälje och tittat. Och bländats av den socialistiska drömmen om lokala politiker som tar saken i egna händer. Och fört över tankarna till Örebro. Nu startas nya bolag i Örebro i aldrig skådad omfattning. Holdingbolag, vindkraftbolag, fastighetsbolag. Och det står fler i kö. Avfallsbolag. Bemanningsföretag. Det står fler på kö i Lena Baastads och Björn Sundins socialiseringsiver.
Men innan de båda socialisterna fortsätter sin kamp för mer politisk styrning av Örebros näringsliv borde man väl titta på resultaten från Södertälje. Och fundera en gång till. Det finns ju några frågor man borde ställa, till exempel:
Hur har det gått med arbetslösheten?
Hur har det gått med ungdomsarbetslösheten?
Hur klarar sig bolagen?
Hur klarar sig näringslivet?
Om svaret på merparten av frågorna är att de nya bolagen inte löst de problem de varit satta att lösa, och att de kostat skattebetalarna miljonbelopp till ingen nytta, borde man kanske fundera om. För analysen av det som skett i Södertälje är inte gryningsröd, utan snarare stoppröd. Arbetslösheten är fortfarande hög och utvecklingen är inte bättre än i omgivande kommuner, snarare tvärsom. Bolagen är ingen framgång och idag visar sig att ett av dem omedelbart behöver miljoner i nya kommunala pengar.
Men Baastad och Sundin lyssnar inte. Det är inte verkligheten som styr, det är de socialistiska drömmarna. Nu drar de igång fastighetsbolaget som kallas Västerport och som ska riskera kommunala pengar i Vivalla. Nu drar de igång samägda bolag mellan Örebro Porten (kommunalt bolag) och privata bolag, precis som Telge Peab. Nu drar de igån "utvecklingsbolag" i samverkan med Kumla som inte bara riskerar skattepengar, utan också konkurrerar med befintligt privat näringsliv.
I Södertälje har Folkpartiet varit emot denna bolagisering. Enbart Telge Tillväxt (bolaget som anställer arbetslösa ungdomar) har funnit nåd inför de liberala ögona. (Visst är Telge Tillväxts siffror bra, 72 % av de som slutat har gått till arbete (52%) eller studier (20 %). Men man har inte påverkat arbetslöshetssiffrorna så man måste trots allt analysera vad bolaget betytt egentligen.) Tillsammans med Kristdemokraterna i Södertälje har man stått på barrikaderna mot detta projekt som har udden riktad mot det privata näringslivets frihet.
I Örebro är tyvärr Kristdemokraterna på den andra sidan. Det ansvariga kommunalrådet, Lennart Bondeson, är inte bara en passiv acceptant av de socialistiska bolagen. Snarare är han en aktiv part som vill gå vidare, bolagisera mer, konkurrera mer med det näringsliv han säger sig värna. Det är illa. Än värre är det att han dessutom ständigt söker att minska insynen i bolagen genom att minska styrelsernas storlek och förespråka tjänstemannastyrelser. Demokrati och fritt näringsliv väger lätt i den kristdemokrati som idag finns i Örebro, i vart fall i partiets ledning.
För mig som folkpartist är frågan om människors möjlighet att försörja sig själv central. Men till skillnad från socialisterna i socialdemokratin (och i det lokala kristdemokratiska partiet) tror jag på andra redskap.
Det handlar om att skapa den bästa förskolan och skolan för de uppväxande generationerna. Vi vill öka resurserna för lärarlöner för att kunna rekrytera, behålla och kunna ställa tuffa krav på de allra bästa lärarna. Vi vill öka resurserna till läromedel.
Det handlar om att samverka med universitetet, våga satsa pengar så att Örebro universitet kan bli ett spetsuniversitet inom tydliga forskningsområden. Att tillsammans med universitetet jobba för fler universitetsnära företag med forskningen som grund.
Det handlar om att låta näringslivet vara fritt och växande. Vi politiker ska sätta de ramar som näringslivet ska verka inom, men vi ska inte låtsas vara företagare och leka entreprenörer med kommunala skattepengar i ryggen.
Det handlar om frihet och valfrihet. Örebro kommun skulle må bättre om kommunen var mindre, gjorde mindre, men gjorde rätt saker på rätt sätt. Örebroarna skulle få bättre välfärd om det var deras intressen som vägde tyngst, inte värnandet av den kommunala organisationen.
Södertäljes socialistiska vision är inte framtiden. Örebro behöver lära mer av omvärlden, men man måste lära av de bra och lyckade exemplen. Örebro behöver inte mer socialism.
Örebro behöver en liberal kommunledning.
Media: Länstidningen, Länstidningen debatt, Länstidningen ledare, Svenskt Näringsliv,
2012-05-16
Den farliga socialdemokratin
Fredrik Reinfeldt pratade i går om arbetslöshet. Och blev citerad: "Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med
massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har
vi mycket låg arbetslöshet."
Omedelbart gick den socialdemokratiska twittermaskinen igång. Det är fascinerande att se dess effektivitet. Allt ifrån sådana som den lokala riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson till prästen Helle Klein går igång på samma tema. Det är verkligen fascinerande. Och det är effektivt. Man fick spinn. Journalister nappade. Det blev en nyhet.
Jag har svårt att förstå denna kollektivism. Alla går på samma boll. Alla har samma budskap. Storebror Löfvens mediakansli talar och partilandet följer. Bättre att låta någon annan tänka än att tänka själv, typ. Det skulle aldrig fungera i Folkpartiet. Här ställs väl frågan oftare om det verkligen är så att Björklund har rätt, de slaviskt följande partigängarna är få. Så är också den socialdemokratiska kampanjmaskinen bättre än den liberala, men frågan är hur det är med politiken.
I går fick statsministern på pälsen. Men vad sade han egentligen? Att arbetslösheten hos etniska svenskar är låg. Och? Är det någon som har någon annan åsikt?
Hans socialdemokratiske motkombattant, Stefan Löfven, hävdade att det var fel att dela in Sverige i vi och dom. Men gjorde statsministern det? Knappast. Han pekade på att arbetslösheten hos oss som funnits i Sverige länge och är mitt i livet är låg. Hos andra grupper är den högre. Hos ungdomar. Hos utrikes födda. Hos äldre.
Och vad ska man göra åt det? Självklart handlar det om att skapa en politik för de utmaningar som finns, inte för de som inte finns. Om man ska arbeta för att minska arbetslösheten, gäller det att hitta åtgärder som fungerar i det sammanhang de är satta att fungera. Som lägre kostnader för yngre på arbetsmarknaden. Eller bättre utbildning, och utbildning som är anpassad till dem som har det svårast att gå igenom skolan. Eller sänkt restaurangmoms. Eller nystartsjobb.
Det Löfven sa, och som han borde kritiseras för betydligt hårdare än statsministern, är att vi inte ska ha en arbetsmarknadspolitik som är inriktad på dem som behöver den mest. Det är bara generella åtgärder som gäller i så fall i sossarnas politik. Men så är det inte. I deras innehållslösa vårbudgetmotion är en av de få åtgärder som presenteras en som är direkt inriktad på en av de grupper som statsministern talade om: de unga. De vill i princip ha en obligatorisk gymnasieskola för alla. Varför? För att de menar att det är där problemet sitter.
Det är illa när ledaren för det största oppositionspartiet inte klarar av att hålla sig från populistisk slagordspolitik utan innehåll. Men det är ännu värre att han spelar ut SD-kortet. För den underliggande frågan, som alla dessa socialdemokrater i twittermobben trycker på, är om statsministern får säga "etniska svenskar". Får man överhuvudtaget använda de orden? Får det finnas etniska svenskar eller är vi inte bara en stor familj?
Genom sitt agerande gör Stefan Löfven demokratin två otjänster. För det första vill han dölja ett problem som finns. Arbetslösheten bland svenskar som ännu inte har sin svenskhet som etnicitet, exempelvis utrikes födda, är ibland skrämmande hög. Det måste få sägas. Man kan inte sopa ett sådant problem under mattan. I så fall kommer det bara att göda dels de främlingsfientliga krafter som vill hävda att vi politiker blundar för verkligheten. Stefan Löfven och socialdemokratin (och en tyvärr alldeles för stor del av Mediasverige) spelar de främlingsfientliga krafterna i händerna.
För det andra innebär hans och hans partis hårda ställningstagande kring orden "etnisk svensk" att de vill begränsa det svenska språket. Och de gör det på de främlingsfientliga krafternas marknad. Läs den här bloggen exempelvis, från Andreas Johansson Heinö, som fördjupar frågan rätt rejält. Vi, som försvarar demokratin och därmed försvarar rätten att använda det språk som är demokratins enda redskap, vi, som försvarar rätten att demokratiskt arbeta för en politik och ett land där öppenhet och frihet är norm, vi måste ta striden mot de krafter som vill begränsa språket och som hävdar att vissa uttryck är farliga.
Stefan Löfven och hans socialdemokrati har själva insett riskerna med den politiska strategi de genomför. Den negativa politik som i huvudsak har som grund att smutskasta motståndaren utan att komma med egna förslag. Den politiken leder till rädsla och tystnad. Precis den tystnad som Löfven själv är det tydligaste exemplet på. Om man inte säger något kommer man inte att bli kritiserad för något man sagt. Och om man inte gör något så kommer man inte att bli kritiserad för något man gjort.
Men Sverige behöver politiker som vågar säga och som vågar göra. Tystnadens och rädslans politik är en återvändsgränd för demokratin. Men det är just denna väg som socialdemokraterna allt tydligare slår in på.
2012-03-21
Hjälp - Löfven testar politik i Örebro?
Socialdemokraterna under Stefan Löfven är än så länge ett parti helt utan politik. I två månader har den nya partiledaren klarat av att undvika alla politiska frågor. Det säger dels en del om hur skickliga socialdemokraterna är att spinna media, dels hur stora problem socialdemokraterna har med politik i praktiken. Istället för att media ställer den nya sosseledaren mot väggen, spinner de socialdemokratiska mediadoktorerna journalisterna att tycka att regeringen saknar framtidspolitik. Det märkliga är ju att socialdemokraterna saknar politik både för dagen och för framtiden...
Men nu börjar det kanske hända något. Idag har Stefan Löfven berättat att han vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och därmed minska trösklarna in på arbetsmarknaden. Jag har lite svårt att få ihop det där. En höjning av arbetsgivaravgifterna lär sannolikt innebära att trösklarna höjs. Men med socialdemokratisk politik har det ofta varit skillnad på karta och verklighet, på högtidstalen och på genomförandet. Här följer Löfven i spåren på Juholt.
Annars är det gammal skåpmat han kommer med, förslag som ibland är rent kontraproduktiva. En kort genomgång:
Men nu börjar det kanske hända något. Idag har Stefan Löfven berättat att han vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och därmed minska trösklarna in på arbetsmarknaden. Jag har lite svårt att få ihop det där. En höjning av arbetsgivaravgifterna lär sannolikt innebära att trösklarna höjs. Men med socialdemokratisk politik har det ofta varit skillnad på karta och verklighet, på högtidstalen och på genomförandet. Här följer Löfven i spåren på Juholt.
Annars är det gammal skåpmat han kommer med, förslag som ibland är rent kontraproduktiva. En kort genomgång:
(S) Investera i ett kunskapslyft för 20 000 utan gymnasie och grundskoleutbildning, där även folkhögskolan är en väg.
Kommentar:Ska detta bli tvingande? Ska sossarna tvinga i dem som sannolikt redan tidigare varit trötta på skolan att nu gå igenom den? Och: Är det inte möjligt för den som vill redan idag, utan tvång? Står det köer av människor utanför Komvux och folkhögskolor som inte kommer in?
(S) 6 500 platser på yrkeshögskolan för ungdomar med gymnasieutbildning, och 8 000 ytterligare platser på högskolan, som anpassas bättre till arbetsmarknaden.
Kommentar: Just nu går de största barnkullarna på länge på högskolor och universitet. Mellan 1990 och 1999 minskade antalet barn med mer än 25%. Det är de barnen som nu blivit unga vuxna. Många är snart klara med sina studier. Då kommer elevantalet på universiteten och högskolorna att minska. Men sossarna väljer att inte se verkligheten. Mer är alltid bra, även om platserna kommer att stå tomma...
(S) Socialdemokraterna är öppna för förslag från aktörer, inom fack, akademin och näringslivet. och Näringslivet är en samarbetspartner, inte ett särintresse.
Kommentar: Om någon anklagar regeringen för visionslöshet, är väl detta sättet att slå det. Eller grundkursen i politiskt vackra och korrekta ord, utan innehåll och färdriktning...
Men så till bloggrubrikens innehåll, en hänvisning till den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitik som nu förs i Örebro. Dessa förslag lyfts av Löfven:
(S) Utbildningsvikariat inom offentliga sektorn, Traineeplatser inom offentliga sektorn för unga under 25 år, Stöd från dag ett på arbetsförmedlingen och individuella planer, Sommarjobb till alla från årskurs nio till trean på gymnasiet.
eller som Expressen skriver: Satsa på samarbete mellan kommuner och näringsliv för att unga ska få sommarjobb.
Man kan ifrågasätta flera av förslagen ur ren faktasynvinkel. Hur kommer den offentliga sektorn att klara fler utbildningsvikariat och traineeplatser? Det verkar som Löfven tror att det bara är att sätta in en arbetslös ungdom i jobb. Men tranieeplatser (och utbildningsvikariat) är tuffa för handledarna. Om det ska få genomslag innebär det stora krav på nyanställningar, av förskollärare (finns dom överhuvudtaget?), av lärare (kanske de finns?) och av sköterskor och undersköterskor (som ju ofta går på knäna redan i socialdemokratiskt styrda landsting).
Vad stöd från dag ett på arbetsförmedlingen egentligen innebär är väl oklart. Antingen är det självklart, eller så är det en glidning mot att alla unga ska få jobbgaranti från dag ett av arbetslösheten. En sådan åtgärd är sannolikt kontraproduktiv och riskerar att öka kostnaderna utan att ge något i utbyte.
Och vilka sommarjobb ska Löfven fixa fram? Är det sysselsättning för sysselsättningens skull? Spelar det ingen roll vilket innehåll sysselsättningen har? Är den bild socialdemokraternas vill ge de unga en bild av arbete utan innehåll, arbete bara för att det måste finnas?
Men det som oroar mest är Expressencitatet: Satsa på samarbete mellan kommuner och näringsliv för att unga ska få sommarjobb. Visst låter det bra. Inte bara bra - jättebra! Men...
Vi ser hur det nu håller på att gå till i Örebro. Sossarna bildar kommunala bolag som ska ordna jobb åt arbetslösa. Men man ska samarbeta med privata företag. Hur det samarbetet ska ske är oklart. Men om man skapar ekonomiska incitament, innebär inte det antingen illojal konkurrens eller otillbörligt gynnande av enskild näringsidkare? Eller ska det bli med mer eller mindre milt tvång?
Det mer eller mindre milda tvånget ser vi nu i full gång hos ÖBO, Örebros allmännytta och ett av Sveriges absolut största bostadsbolag. När man nu ska renovera sina fastigheter för 600 miljoner kronor är det bara de företag som kan ställa upp med arbetsmarknadsåtgärder som kommer att komma i fråga. Det är ett nytt intressant sätt att beskatta näringslivet. Och samtidigt slår man ut mängder med små, lokala företagare som inte har resurser att ställa upp med de arbetsmarknadsågärder det kommunalägda bolaget ska kräva...
Hur kommer det att gå? Socialdemokraterna i Örebro gick till val på att ge fler jobb och minska arbetslösheten. Efter ett år ökar arbetslösheten. Och skillnaden mellan Örebro och riket (som under koalition Örebros ledning krympte ner mot noll) ökar...
Blogg: Anybodys place (har jag aldrig läst förr men detta inlägg var stringent)
2012-02-16
Hur går det egentligen?
Idag beslutade Riksbanken att sänka sin reporänta till 1,5 %. Det var ganska väntat. Läser man pressmeddelande och ser hur Riksbanken nu bedömer den framtida ekonomiska utvecklingen visar det sig också att banken till del anammat den uppfattning som flera andra analytiker haft. Det går helt enkelt inte lika bra längre. Riksbanken förutspår en tillväxt väl under 1 % det kommande året. 2013 blir också ett svagt år. Kanske vänder det 2014.
Samtidigt flaggar finansminister Anders Borg att det kanske inte ser lika mörkt ut som förut. 2012 kan bli något mindre dåligt än vad regeringen tidigare räknat med. Då ska man ändå ta hänsyn till att regeringen haft en mer optimistisk syn på utvecklingen än vad de mer pessimistiska bankerna haft. Och där finns det också nu de som menar att Riksbankens sänkning idag inte var den sista. Det kommer fler sänkningar när konjunkturen fortsätter att hacka.
En av de avgörande faktorerna för den ekonomiska utvecklingen är Greklands framtid. Och där känns ju allt förhandlingsbart. Vad händer på måndagens möte med EUs finansministrar? Vad händer tiden fram till vårens grekiska val? Och vad händer därefter? Det är lätt att bli fundersam och rätt orolig. En grekisk statsbankrutt, och/eller ett grekiskt utträde ur euron kommer att skapa enorma utmaningar för många stater och för hela det europeiska banksystemet. Och vad händer efter Grekland?
Lokalt kan man bli bekymrad. Visst fortsätter arbetslösheten totalt sett att minska. Men antalet ungdomar utan jobb blir fler. Det blir också färre som får jobb nu än för ett år sedan och antalet nyanmälda platser sannolikt minskar om man räknar bort sommarjobben.
I detta läge är det nödvändigt att värna det som är grunden för välfärden, det vill säga det privata näringslivet och den civila sektorn. Örebros näringsliv måste bli starkare, mer självständigt och en tydlig motpart till kommunen. Kommunen måste hålla sig till sitt huvuduppdrag, vård, skola och omsorg, och hålla sig ifrån det näringslivet gör bättre. På samma sätt är det med den civila sektorn. Kommunen ska inte ta över, utan låta föreningar, organisationer, enskilda och nätverk bygga sin egen framtid.
Men i det socialdemokratiska Örebro går utvecklingen åt fel håll. Socialdemokraterna, och deras passiva stödpartier KD och C, planerar att starta flera nya bolag som kommer att konkurrera med privata företag på fastighetsmarknaden och i byggsektorn. Örebro Porten AB får bygga en mycket lönsam lagerlokal ute vid flygplatsen, men när Folkpartiet begär att kommunen ska ge Örebro Porten AB ett direktiv att sälja fastigheten eftersom den aldrig borde byggas av ett kommunalt bolag, röstar S, KD och C nej. Försäljningen av Storstenshöjden ligger begravd under en lavin, signerad Björn Sundin. Lika begravd verkar försäljningen av den kommunala konferensanläggningen Kilsbergen Konferens och Lodge vara. ÖBO ska bara bli större och större. De utredningar kring kommunal kompetens och illojal kommunal konkurrens som vi tidigare drev, är nu lagda i något gammalt arkiv. Och snart kommer den ovillkorliga rätten till heltid...
Och på område efter område tar kommunen över verksamhet som tidigare drevs av den civila sektorn.
Detta kommer att leda till en sämre arbetsmarknad, ett svagare näringsliv och en mindre och osäkrare civil sektor. Örebro blir en stad där tillväxt kommer till trots, inte tack vare, kommunens agerande.
I det rådande ekonomiska läget är det allvarligt. Socialdemokraterna gick till val på att minska arbetslösheten. Hittills har deras politik varit kontraproduktiv.
Media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, NA1, NA2,
Övrigt: Riksbanken, Arbetsförmedlingen
Bloggar:
Samtidigt flaggar finansminister Anders Borg att det kanske inte ser lika mörkt ut som förut. 2012 kan bli något mindre dåligt än vad regeringen tidigare räknat med. Då ska man ändå ta hänsyn till att regeringen haft en mer optimistisk syn på utvecklingen än vad de mer pessimistiska bankerna haft. Och där finns det också nu de som menar att Riksbankens sänkning idag inte var den sista. Det kommer fler sänkningar när konjunkturen fortsätter att hacka.
En av de avgörande faktorerna för den ekonomiska utvecklingen är Greklands framtid. Och där känns ju allt förhandlingsbart. Vad händer på måndagens möte med EUs finansministrar? Vad händer tiden fram till vårens grekiska val? Och vad händer därefter? Det är lätt att bli fundersam och rätt orolig. En grekisk statsbankrutt, och/eller ett grekiskt utträde ur euron kommer att skapa enorma utmaningar för många stater och för hela det europeiska banksystemet. Och vad händer efter Grekland?
Lokalt kan man bli bekymrad. Visst fortsätter arbetslösheten totalt sett att minska. Men antalet ungdomar utan jobb blir fler. Det blir också färre som får jobb nu än för ett år sedan och antalet nyanmälda platser sannolikt minskar om man räknar bort sommarjobben.
I detta läge är det nödvändigt att värna det som är grunden för välfärden, det vill säga det privata näringslivet och den civila sektorn. Örebros näringsliv måste bli starkare, mer självständigt och en tydlig motpart till kommunen. Kommunen måste hålla sig till sitt huvuduppdrag, vård, skola och omsorg, och hålla sig ifrån det näringslivet gör bättre. På samma sätt är det med den civila sektorn. Kommunen ska inte ta över, utan låta föreningar, organisationer, enskilda och nätverk bygga sin egen framtid.
Men i det socialdemokratiska Örebro går utvecklingen åt fel håll. Socialdemokraterna, och deras passiva stödpartier KD och C, planerar att starta flera nya bolag som kommer att konkurrera med privata företag på fastighetsmarknaden och i byggsektorn. Örebro Porten AB får bygga en mycket lönsam lagerlokal ute vid flygplatsen, men när Folkpartiet begär att kommunen ska ge Örebro Porten AB ett direktiv att sälja fastigheten eftersom den aldrig borde byggas av ett kommunalt bolag, röstar S, KD och C nej. Försäljningen av Storstenshöjden ligger begravd under en lavin, signerad Björn Sundin. Lika begravd verkar försäljningen av den kommunala konferensanläggningen Kilsbergen Konferens och Lodge vara. ÖBO ska bara bli större och större. De utredningar kring kommunal kompetens och illojal kommunal konkurrens som vi tidigare drev, är nu lagda i något gammalt arkiv. Och snart kommer den ovillkorliga rätten till heltid...
Och på område efter område tar kommunen över verksamhet som tidigare drevs av den civila sektorn.
Detta kommer att leda till en sämre arbetsmarknad, ett svagare näringsliv och en mindre och osäkrare civil sektor. Örebro blir en stad där tillväxt kommer till trots, inte tack vare, kommunens agerande.
I det rådande ekonomiska läget är det allvarligt. Socialdemokraterna gick till val på att minska arbetslösheten. Hittills har deras politik varit kontraproduktiv.
Media: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, NA1, NA2,
Övrigt: Riksbanken, Arbetsförmedlingen
Bloggar:
2011-12-06
Arbetslöshet i Örebro
Den ekonomiska krisen fortsätter i Europa och världen. Kina reviderar ner sina tillväxtsiffror. På ett intressant föredrag för Folkpartiets partistyrelse i går fick vi information om hur Kinas utveckling styr många av världshändelserna. Svensk ekonomi är beroende av utvecklingen i omvärlden och Kina är en av de viktigaste delarna i denna utveckling.
I USA fortsätter chickenracet sannolikt ända fram till presidentvalet. De två sidorna kommer att göra allt för att kunna påstå att det är den andres politik som påverkar negativt. Tillväxten går långsamt.
Och Europa är åter världens sjuke man. Vi ser nu ytterligare ett försök att rädda euron genom den pakt Tyskland och Frankrike slutit med hårdare sanktioner för regelöverträdare. Frågan är om det hjälper. Och om de hårdare kraven på sanering av statsfinanser också innebär än lägre tillväxt för eurozonen, och därmed för såväl EU som världen?
Vi ser nu finansinstitut efter finansinstitut revidera ner sina prognoser för 2012. Och även andra organisationer drar ner sina bedömningar. Senast i raden är LO, som idag mer än halverar sin prognos för 2012, från 3% i våras till 1,3% nu. Ändå är LOs prognos positiv, om man exempelvis jämför med Nordea som spår nolltillväxt. Men LO har ett självändamål med sin positivitet. En alltför negativ prognos skulle menligt inverka på chanserna till höga löneavtal...
I alla prognoser pekar man på riskerna med ökad arbetslöshet 2012. Men arbetslösheten beräknas inte rusa i höjden. Istället handlar det om en försiktig ökning under ett eller ett par år. Därefter sjunker arbetslösheten igen.
Men i Örebro går utvecklingen åt motsatt håll. Antalet öppet arbetslösa i oktober 2011 är högre än i oktober 2010. När det gäller arbetslösheten bland utrikes födda visar siffrorna på än större problem. I Örebro ökar arbetslösheten kraftigt, 2,7 % sedan oktober 2010. Rikssiffran är 0,2%.
Socialdemokraternas huvudnummer i valrörelserna 2010 och 2011 var att ordna jobb. Men än har inget hänt. Istället för att skapa jobb har de fått arbetstillfällen att fly Örebro. Det är rätt förståeligt. Deras politik har hittills gått ut på att kommunen ska konkurrera illojalt ännu mer. Socialdemokraterna vill starta utvecklingsbolag som med skattepengar i ryggen ska konkurrera med privata byggare. Socialdemokraterna vill behålla konferensanläggningar i kommunal ägo. Socialdemokraterna är tveksamma till alternativa utförare inom kommunal service. Jag förstår de företagare som funderar vart Örebro är på väg.
Den socialdemokratiska politiken är som så ofta kortsynt. Den handlar om att köpa olika väljargrupper. Inför omvalet var man runt i Vivalla och lovade jobb. Nu startar man ett bolag som kan ordna dessa jobb, kortsiktigt. Men man struntar i de olika kostnaderna.
Man struntar i vad det kostar skattebetalarna, de kommunala bolagen och deras hyresgäster.
Man struntar i vad det kostar eleverna och de gamla som kommer att få betala.
Man struntar i vad det kostar det privata näringslivet och deras anställda som drabbas av illojal konkurrens.
Man struntar i vad det kostar det civila samhället, där kommunen drar bort stöd för långsiktig utveckling av egenmakt och därmed bättre företagsklimat.
Under den förra socialdemokratiska regimen hade Örebro kommun ett uselt rykte som företagarstad. Det finns risk att kommunen under den nuvarande regimen är på väg åt samma eländiga håll. Det kommer att leda till ökad arbetslöshet. Både på kort och längre sikt.
Media: DN1, DN2, DN3, SVD, SVT1, SVT2
I USA fortsätter chickenracet sannolikt ända fram till presidentvalet. De två sidorna kommer att göra allt för att kunna påstå att det är den andres politik som påverkar negativt. Tillväxten går långsamt.
Och Europa är åter världens sjuke man. Vi ser nu ytterligare ett försök att rädda euron genom den pakt Tyskland och Frankrike slutit med hårdare sanktioner för regelöverträdare. Frågan är om det hjälper. Och om de hårdare kraven på sanering av statsfinanser också innebär än lägre tillväxt för eurozonen, och därmed för såväl EU som världen?
Vi ser nu finansinstitut efter finansinstitut revidera ner sina prognoser för 2012. Och även andra organisationer drar ner sina bedömningar. Senast i raden är LO, som idag mer än halverar sin prognos för 2012, från 3% i våras till 1,3% nu. Ändå är LOs prognos positiv, om man exempelvis jämför med Nordea som spår nolltillväxt. Men LO har ett självändamål med sin positivitet. En alltför negativ prognos skulle menligt inverka på chanserna till höga löneavtal...
I alla prognoser pekar man på riskerna med ökad arbetslöshet 2012. Men arbetslösheten beräknas inte rusa i höjden. Istället handlar det om en försiktig ökning under ett eller ett par år. Därefter sjunker arbetslösheten igen.
Men i Örebro går utvecklingen åt motsatt håll. Antalet öppet arbetslösa i oktober 2011 är högre än i oktober 2010. När det gäller arbetslösheten bland utrikes födda visar siffrorna på än större problem. I Örebro ökar arbetslösheten kraftigt, 2,7 % sedan oktober 2010. Rikssiffran är 0,2%.
Socialdemokraternas huvudnummer i valrörelserna 2010 och 2011 var att ordna jobb. Men än har inget hänt. Istället för att skapa jobb har de fått arbetstillfällen att fly Örebro. Det är rätt förståeligt. Deras politik har hittills gått ut på att kommunen ska konkurrera illojalt ännu mer. Socialdemokraterna vill starta utvecklingsbolag som med skattepengar i ryggen ska konkurrera med privata byggare. Socialdemokraterna vill behålla konferensanläggningar i kommunal ägo. Socialdemokraterna är tveksamma till alternativa utförare inom kommunal service. Jag förstår de företagare som funderar vart Örebro är på väg.
Den socialdemokratiska politiken är som så ofta kortsynt. Den handlar om att köpa olika väljargrupper. Inför omvalet var man runt i Vivalla och lovade jobb. Nu startar man ett bolag som kan ordna dessa jobb, kortsiktigt. Men man struntar i de olika kostnaderna.
Man struntar i vad det kostar skattebetalarna, de kommunala bolagen och deras hyresgäster.
Man struntar i vad det kostar eleverna och de gamla som kommer att få betala.
Man struntar i vad det kostar det privata näringslivet och deras anställda som drabbas av illojal konkurrens.
Man struntar i vad det kostar det civila samhället, där kommunen drar bort stöd för långsiktig utveckling av egenmakt och därmed bättre företagsklimat.
Under den förra socialdemokratiska regimen hade Örebro kommun ett uselt rykte som företagarstad. Det finns risk att kommunen under den nuvarande regimen är på väg åt samma eländiga håll. Det kommer att leda till ökad arbetslöshet. Både på kort och längre sikt.
Media: DN1, DN2, DN3, SVD, SVT1, SVT2
2011-10-30
Åter till socialismen...
Socialdemokraterna i Örebro ska starta två bolag. Ett byggbolag och ett utvecklingsbolag. Syftet är att klara av ungdomsarbetslösheten. Tankarna kommer från Södertälje, dit kommunledningen åkt för studiebesök. Studiebesök som var så viktiga att kommunstyrelsens ordförande prioriterade bort närvaron då kommunens allvarliga ekonomiska läge diskuterades på kommunstyrelsen.
Det är oklokt att som högst ansvariga ekonomiska politiker prioritera bort det kommunstyrelsesammanträde där redovisningen av det ekonomiska läget sker. Det sänder många felaktiga signaler. Dels att kommunledningen inte bryr sig om det ekonomiska läget och inte tar så allvarligt på ekonomin. Dels att samma kommunledning inte bryr sig om en diskussion med oppositionen. Det finns inget intresse att ens på de ordinarie tillfällena med kommunstyrelsen diskutera öppet och tillsammans försöka analysera vad som sker och vad som kan göras. Det är illa.
Istället prioriterar den socialdemokratiska kommunledningen studieresor för att få reda på hur Örebro ska bli mer socialistiskt.
Nu ska alltså två bolag bildas. Båda bolagen ska vara kommunalt ägda, men kanske ha privata intressenter inblandade. Men kommunen kommer att ha ett avgörande inflytande och stå som ekonomisk garant för bolagen. Om man ska bilda sådana bolag måste det finnas skäl. Och skälet är: Få ner ungdomsarbetslösheten.
Frågan är om det är rätt väg att gå. På något sätt.
Är Södertälje överhuvudtaget något bra exempel på att ha lyckats med arbetslöshetsbekämpning? Så här skriver Länstidningen i Södertälje den 13 oktober: Arbetslösheten sjunker - Men inte i Södertälje! Är det därför socialdemokraterna åker dit? I så fall borde väl man åka för att se vad man inte ska göra? Men tyvärr är det tvärs om. Så vad ska man lära? Och varför?
De bolag som nu etableras kommer att belastas av flera problem.
1) De blir sannolikt konkurrenssnedvridande. Om kommunen blir majoritetsägare eller ekonomisk garant, kommer bolaget att ha sådana ekonomiska muskler att ingen annan aktör kan spela på samma villkor. Det kommer att innebära att ett redan svagt lokalt näringsliv blir ännu svagare.
2) Om ÖBO och Örebro Porten får i uppdrag att finansiera satsningarna, kommer det att slå mot bolagens resultat. För Örebro Portens del innebär det att pengar som annars skulle gått till kommunen går till annat. Från vård och skola till osäkra bolagssatsningar.
3) För ÖBOs del innebär det att ÖBOs hyresgäster får betala socialdemokraternas satsningar på bolag för att minska arbetslösheten. Men det är fullständigt fel. Kommunala bostadsbolag får inte och ska inte agera finansiärer till kommunala arbetsmarknadsåtgärder. Det hade varit renhårigare att sossarna tagit ut mer pengar ur ÖBO genom krav på vinster och sedan använt dem i dessa satsningar. Hur många tiotals miljoner det handlar om per år vet ännu ingen, men det blir sannolikt rätt många!
4) När man lägger verksamhet i bolag försvinner det demokratiska tydliga inflytandet, och möjligheterna att granska verksamheterna öppet och offentligt försvagas. Istället blir det enskilda politiker och tjänstemän som styr utan vare sig offentlighet och öppenhet. Vi kan se det redan nu, när Lena Baastad, Björn Sundin och Staffan Isling styr och ställer i och med Örebro Porten utan någon form av offentlighet. Hur blir det i de nya bolagen? Var finns demokratin?
Vad borde man göra istället? För oss liberaler handlar det om en mångfald av åtgärder, till exempel:
1) Skolan är nyckeln till framtiden. En skola för kunskap och med elever som får baskunskaper och utvidgade kunskaper beroende på ålder. Ordning och reda. Individuellt anpassade krav, men tydliga krav, på alla elever. En tro på att alla elever kan lära. Lärare som är engagerade och har bra arbetsvillkor. Skolor med lokaler som gör skolans arbetsmiljö god för alla.
2) Tydliga krav på att alla bidrag ska följas av motprestationer. Det får inte finnas några bidragstagare som enbart är passiva. Nästan alla kan ges möjlighet att hitta en individuellt anpassad motprestation. Kommunen ska ta ansvar för meningsfulla arbeten som inte inkräktar på det privata företagandets villkor. Kommunen får gärna finansiera insatser som görs inom den civila sektorn.
3) Stärk det lokala näringslivet. Här finns massor att göra: Bättre och snabbare kommunal service. Ingen kommunal illojal konkurrens. Ökad entreprenadutsättning. Mer valfrihet och mer användning av Lagen om Valfrihetssystem.
4) Satsa på Universitetet. Fler och starkare forskningsmiljöer ger större möjligheter till fler företag och många nya arbetstillfällen. Ett växande universitet kommer också att lägga grunden för företag och handel som bara indirekt är kopplade till universitetet.
5) Lita till och lita på den civila sektorn. Kommunen ska inte ta över den civila sektorns uppgifter. Inte heller den privata sektorns uppgifter. Men ofta är det lätt för engagerade kommunpolitiker att tro att kommunen gör saker bättre än föreningar, organistioner, nätverk och enskilda. Men det gäller att skapa bra kommunikationsvägar, stabila ersättningssystem, men framförallt måste kommunen ha respekt för den civila sektorn.
6 ) Bygg ihop staden. Istället för att satsa på ytterligare ett projekt i Vivalla, som redan nu är ett område som lider av projektosis, måste vi ha en politik för hela Örebro. Det handlar om allt från bostäder, över infrastruktur till kultur och idrott. Men framförallt handlar det om de grundläggande kommunala verksamheterna: Den bästa skolan. Den tryggaste äldreomsorgen. Den humanaste sociala politiken. Men det ska inte spela någon roll om man bor i Adolfsberg eller Vivalla, i Hjärsta eller Brickebacken, i kontakterna med kommunen. Det ska vara lika bra välfärdsarbete överallt.
Socialism har aldrig varit en väg framåt. Kommunsocialistiska bolag inte heller. De förslag som nu finns borde ha stannat i skrivbordslådan.
Media: NA, SVT Tvärsnytt, Länstidningen Södertälje
Bloggar: Kent Persson,
Det är oklokt att som högst ansvariga ekonomiska politiker prioritera bort det kommunstyrelsesammanträde där redovisningen av det ekonomiska läget sker. Det sänder många felaktiga signaler. Dels att kommunledningen inte bryr sig om det ekonomiska läget och inte tar så allvarligt på ekonomin. Dels att samma kommunledning inte bryr sig om en diskussion med oppositionen. Det finns inget intresse att ens på de ordinarie tillfällena med kommunstyrelsen diskutera öppet och tillsammans försöka analysera vad som sker och vad som kan göras. Det är illa.
Istället prioriterar den socialdemokratiska kommunledningen studieresor för att få reda på hur Örebro ska bli mer socialistiskt.
Nu ska alltså två bolag bildas. Båda bolagen ska vara kommunalt ägda, men kanske ha privata intressenter inblandade. Men kommunen kommer att ha ett avgörande inflytande och stå som ekonomisk garant för bolagen. Om man ska bilda sådana bolag måste det finnas skäl. Och skälet är: Få ner ungdomsarbetslösheten.
Frågan är om det är rätt väg att gå. På något sätt.
Är Södertälje överhuvudtaget något bra exempel på att ha lyckats med arbetslöshetsbekämpning? Så här skriver Länstidningen i Södertälje den 13 oktober: Arbetslösheten sjunker - Men inte i Södertälje! Är det därför socialdemokraterna åker dit? I så fall borde väl man åka för att se vad man inte ska göra? Men tyvärr är det tvärs om. Så vad ska man lära? Och varför?
De bolag som nu etableras kommer att belastas av flera problem.
1) De blir sannolikt konkurrenssnedvridande. Om kommunen blir majoritetsägare eller ekonomisk garant, kommer bolaget att ha sådana ekonomiska muskler att ingen annan aktör kan spela på samma villkor. Det kommer att innebära att ett redan svagt lokalt näringsliv blir ännu svagare.
2) Om ÖBO och Örebro Porten får i uppdrag att finansiera satsningarna, kommer det att slå mot bolagens resultat. För Örebro Portens del innebär det att pengar som annars skulle gått till kommunen går till annat. Från vård och skola till osäkra bolagssatsningar.
3) För ÖBOs del innebär det att ÖBOs hyresgäster får betala socialdemokraternas satsningar på bolag för att minska arbetslösheten. Men det är fullständigt fel. Kommunala bostadsbolag får inte och ska inte agera finansiärer till kommunala arbetsmarknadsåtgärder. Det hade varit renhårigare att sossarna tagit ut mer pengar ur ÖBO genom krav på vinster och sedan använt dem i dessa satsningar. Hur många tiotals miljoner det handlar om per år vet ännu ingen, men det blir sannolikt rätt många!
4) När man lägger verksamhet i bolag försvinner det demokratiska tydliga inflytandet, och möjligheterna att granska verksamheterna öppet och offentligt försvagas. Istället blir det enskilda politiker och tjänstemän som styr utan vare sig offentlighet och öppenhet. Vi kan se det redan nu, när Lena Baastad, Björn Sundin och Staffan Isling styr och ställer i och med Örebro Porten utan någon form av offentlighet. Hur blir det i de nya bolagen? Var finns demokratin?
Vad borde man göra istället? För oss liberaler handlar det om en mångfald av åtgärder, till exempel:
1) Skolan är nyckeln till framtiden. En skola för kunskap och med elever som får baskunskaper och utvidgade kunskaper beroende på ålder. Ordning och reda. Individuellt anpassade krav, men tydliga krav, på alla elever. En tro på att alla elever kan lära. Lärare som är engagerade och har bra arbetsvillkor. Skolor med lokaler som gör skolans arbetsmiljö god för alla.
2) Tydliga krav på att alla bidrag ska följas av motprestationer. Det får inte finnas några bidragstagare som enbart är passiva. Nästan alla kan ges möjlighet att hitta en individuellt anpassad motprestation. Kommunen ska ta ansvar för meningsfulla arbeten som inte inkräktar på det privata företagandets villkor. Kommunen får gärna finansiera insatser som görs inom den civila sektorn.
3) Stärk det lokala näringslivet. Här finns massor att göra: Bättre och snabbare kommunal service. Ingen kommunal illojal konkurrens. Ökad entreprenadutsättning. Mer valfrihet och mer användning av Lagen om Valfrihetssystem.
4) Satsa på Universitetet. Fler och starkare forskningsmiljöer ger större möjligheter till fler företag och många nya arbetstillfällen. Ett växande universitet kommer också att lägga grunden för företag och handel som bara indirekt är kopplade till universitetet.
5) Lita till och lita på den civila sektorn. Kommunen ska inte ta över den civila sektorns uppgifter. Inte heller den privata sektorns uppgifter. Men ofta är det lätt för engagerade kommunpolitiker att tro att kommunen gör saker bättre än föreningar, organistioner, nätverk och enskilda. Men det gäller att skapa bra kommunikationsvägar, stabila ersättningssystem, men framförallt måste kommunen ha respekt för den civila sektorn.
6 ) Bygg ihop staden. Istället för att satsa på ytterligare ett projekt i Vivalla, som redan nu är ett område som lider av projektosis, måste vi ha en politik för hela Örebro. Det handlar om allt från bostäder, över infrastruktur till kultur och idrott. Men framförallt handlar det om de grundläggande kommunala verksamheterna: Den bästa skolan. Den tryggaste äldreomsorgen. Den humanaste sociala politiken. Men det ska inte spela någon roll om man bor i Adolfsberg eller Vivalla, i Hjärsta eller Brickebacken, i kontakterna med kommunen. Det ska vara lika bra välfärdsarbete överallt.
Socialism har aldrig varit en väg framåt. Kommunsocialistiska bolag inte heller. De förslag som nu finns borde ha stannat i skrivbordslådan.
Media: NA, SVT Tvärsnytt, Länstidningen Södertälje
Bloggar: Kent Persson,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)