IT - ingen politikers ansvar, heller...

I dagens Nerikes Allehanda kan vi läsa om Örebro kommuns konsultkostnader för en IT-chef. 197.000:- kronor i månaden blev facit. Totalkostnaden 1,6 miljoner kronor. Köpet har skett utan upphandling och utan något formellt politiskt beslut. Ansvaret läggs på tjänstemännen, denna gång på Åsa Bellander och Staffan Islng.

Det är illa. Dubbelilla.

Kommunen har länge haft bekymmer med IT-avdelningen. Det gäller både vilken placering den ska ha och hur den ska besättas. När vi var vid makten jobbade vi för att IT i huvudsak var en fråga för kommunledningen och kommunstyrelsen. IT är en kommuncentral infrastrukturfråga.

Vi ville också söka vägar att lägga så mycket som möjligt av skötsel av IT utanför kommunen. Vi ville upphandla. Skälen var flera.  Dels handlar det om kompetens. Kommunen har inte möjligheterna att ligga på topp kring alla de system som vi måste jobba med. Politiker har sällan ens de grundläggande kunskaperna som krävs för att kunna styra IT på ett relevant sätt. Och IT kostar rejält.

Också den utvecklingen bröts när socialdemokraterna tog över makten. Nu är det bara kommunen som gäller.

Under lång tid har de försökt rekrytera en ny IT-chef. Men det har varit bekymmer. Det finns flera skäl också till detta. Oklar organisation. Oklart uppdrag. Bättre lönenivåer på den privata marknaden. Så blev läget akut och tjänstemännen agerade. Man köpte helt enkelt in en chef för 197.000 i månaden i avvaktan på att man skulle rekrytera en egen chef.

Men man gjorde det utan upphandling. Man gjorde det utan formella politiska beslut. Informationen kring köpet har i princip varit obefintlig.

När sedan media får reda på detta är det tjänstemännen som åter får stå i skottgluggen. När det borde vara politikerna. Ulrika Sandberg har visserligen vetat något, men har hon informerat sin nämnd? Icke.

Och man måste verkligen ställa sig frågan om hur relationen mellan Lena Baastad och Staffan Isling är. Tror någon att det ens är tänkbart att Lena Baastad som kommunstyrelseordförande inte fått veta något? För mig, som innehaft den positionen, är det otänkbart. Baastad är huvudansvarig för organisationen, för personalen, för lönebildningen. Men här är hon osynlig.

Som vanligt.

Annars borde hon funderat av minst fyra anledningar.

För det första kring upphandlingsfrågan. Var detta ett läge där LOU inte gällde och hur skulle KS informeras om det?

Påverkade detta budget för IT-avdelningen och Tekniska nämnden och hur skulle KS informeras om det?

Socialdemokraterna har ju som ett vallöfte lovat att minska konsultkostnaderna, och hur påverkade detta det?

Och hur påverkar köpet den kommunala lönebildningen?

Den högst betalde tjänstemannen, Staffan Isling, har drygt 100.000:- kronor i månaden. Om man lägger på sociala avgifter, och rejält med OH-kostnader, 30 % plus 40 %, kommer man upp i drygt 180.000:- kronor i månaden. En mer slimmad organisation får 197.000:- kronor per månad för att kommunen hyr in en person att göra jobbet som chef. Rejält betalt alltså.

Och samtidigt sparar Baastad på skolan. Samtidigt sparar Baastad på äldreomsorgen. Samtidigt sparar Baastad på de funktionshindrade.

Man kan tycka vad man vill om personifierade valrörelser. Men vi har gått från att de flesta väljer parti oberoende av person, till att man väljer person, ibland oberoende av parti. Och den socialdemokratiska valkampanjen såväl 2010 som 2011 var nog bland de mest personcentrerade som skådats.

De personcentrerade valkampanjerna innebär också förändringar för oss som politiker. Vi blir valda för vilka vi påstår oss vara. Vi blir valda för att just vi ska leda och ta ansvar.

Då kan man inte, när valet väl är vunnet, krypa bakom tjänstemän, gömma sig och bli osynlig. Men det är just det som sker i Örebro idag. Tjänstemännen får ta ansvar för de tuffa besluten, besparingarna och neddragningarna. Politikerna gör mediala utspel om ”satsningar” samtidigt som besparingsarbetet pågår…

Den utvecklingen bådar illa, både för örebroarna, för Örebro kommun som organisation och för demokratin.

Media: NA, SR Örebro

Ja - vem styr egentligen i Örebro?

Läser Kent Perssons utmärkta blogg om vem som styr i Örebro idag. Frågan är viktig ur många aspekter. Jag ska återkomma till dem. Men först lite bakgrund.

Idag på Kommunstyrelseberedningen saknades åter de politiska ärendena. Det fanns ett administrativt ärende om hur kommunen ska organiseras (självstyrande enheter), ett ärende om en utredning om vindkraft, ett ärende om hur ett kommunalt servicecenter ska etableras (beslutet att det ska till är redan taget) och ytterligare ett ärende om att avsluta bemanningscentret. Annars var det rent administrativa ärenden, eller ärenden som initierats av andra än kommunen. Majoritetens politiska inriktning lyser med sin frånvaro. Den som följer kommunstyrelsen kan inte ha en aning om vad majoriteten vill.

Det avspeglar sig också i närvaron. Idag på kommunstyrelsen valde merparten av majoritetsföreträdarna att utebli från mötet. Ett socialdemokratiskt kommunalråd twittrade om att han istället skrev vykort och svarade på mail. Vad de andra majoritetsföreträdarna gjorde är oklart. Men enligt deras egen bedömning var det viktigare än kommunstyrelsen. Det är rätt illa för demokratin!

Om detta vore det enda fallet skulle det väl vara acceptabelt. Men det är en följd av nämndmöten som nu är innehållslösa. Våra nämndledamöter talar allt oftare om tomma och innehållslösa dagordningar. Förr kunde det säkert också inträffa i olika driftnämnder (vi har alldeles för många nämnder och då blir de innehållslösare än nödvändigt). Men nu händer det också på programnämndsnivå. På senaste programnämnd Samhällsbyggnad fanns (enligt en ledamot) till slut 14 ärenden. 5 var information. 9 var beslut - men alla dessa var akuta beslutsärenden som bereddes på förmiddagen och beslutades på eftermiddagen, helt emot kommunens riktlinjer. Och kommunfullmäktige ska vi inte tala om. December månads fullmäktige är lika tom på beslutsärenden som en sen novemberkväll på Drottninggatan.

Bilden är ändå klar. Demokratin sätts på undantag. Beslut fattas i andra rum än de öppna. Den känsla som finns är tyvärr att det nu inte är politikerna som styr. För att förenkla det lite: Det är inte Lena Baastad som styr Örebros centrala utveckling. Det är Staffan Isling. Eller: Det är inte Lennart Bondeson som styr Örebros näringslivspolitik. Det är Staffan Isling.

Är det då ett problem. Ja, det är det. Till skillnad från politikerna Baastad och Bondeson kan Isling fatta sina beslut i slutna rum (sannolikt ofta tillsammans med eller med sanktion från politikerna). Men besluten fattas i slutna rum och av personer som inte är valda, och därmed inte kan ta det fulla ansvaret om det går åt pipan. En kommunal tjänsteman kan inte avsättas i ett öppet och demokratiskt val.

Det har nu snart gått åtta månader sedan omvalet. Den majoritet som bildades har haft mer än ett halvår på sig att forma sin poltik. Det borde spruta ut politiska ärenden som skulle bilda de strategiska vägvalen för Örebro, vägval som borde skilja sig från vår tidigare politik i Koalitionen som ju sossarna kritiserade sönder och samman. Men inget verkar hända. Inga beslut tas. Inga majoritetspolitiker frontar någon gemensam politik. Örebroarna och oppositionen sitter på läktaren och undrar när spelet ska börja.

Det är något som är riktigt illa med politiken i Örebro under dagens majoritet.

Media:

Bloggar: Kent Persson, Fredrik Persson

Åter till socialismen...

Socialdemokraterna i Örebro ska starta två bolag. Ett byggbolag och ett utvecklingsbolag. Syftet är att klara av ungdomsarbetslösheten. Tankarna kommer från Södertälje, dit kommunledningen åkt för studiebesök. Studiebesök som var så viktiga att kommunstyrelsens ordförande prioriterade bort närvaron då kommunens allvarliga ekonomiska läge diskuterades på kommunstyrelsen.

Det är oklokt att som högst ansvariga ekonomiska politiker prioritera bort det kommunstyrelsesammanträde där redovisningen av det ekonomiska läget sker. Det sänder många felaktiga signaler. Dels att kommunledningen inte bryr sig om det ekonomiska läget och inte tar så allvarligt på ekonomin. Dels att samma kommunledning inte bryr sig om en diskussion med oppositionen. Det finns inget intresse att ens på de ordinarie tillfällena med kommunstyrelsen diskutera öppet och tillsammans försöka analysera vad som sker och vad som kan göras. Det är illa.

Istället prioriterar den socialdemokratiska kommunledningen studieresor för att få reda på hur Örebro ska bli mer socialistiskt.

Nu ska alltså två bolag bildas. Båda bolagen ska vara kommunalt ägda, men kanske ha privata intressenter inblandade. Men kommunen kommer att ha ett avgörande inflytande och stå som ekonomisk garant för bolagen. Om man ska bilda sådana bolag måste det finnas skäl. Och skälet är: Få ner ungdomsarbetslösheten.

Frågan är om det är rätt väg att gå. På något sätt.

Är Södertälje överhuvudtaget något bra exempel på att ha lyckats med arbetslöshetsbekämpning?  Så här skriver Länstidningen i Södertälje den 13 oktober: Arbetslösheten sjunker - Men inte i Södertälje! Är det därför socialdemokraterna åker dit? I så fall borde väl man åka för att se vad man inte ska göra? Men tyvärr är det tvärs om. Så vad ska man lära? Och varför?

De bolag som nu etableras kommer att belastas av flera problem.

1) De blir sannolikt konkurrenssnedvridande. Om kommunen blir majoritetsägare eller ekonomisk garant, kommer bolaget att ha sådana ekonomiska muskler att ingen annan aktör kan spela på samma villkor. Det kommer att innebära att ett redan svagt lokalt näringsliv blir ännu svagare.

2) Om ÖBO och Örebro Porten får i uppdrag att finansiera satsningarna, kommer det att slå mot bolagens resultat. För Örebro Portens del innebär det att pengar som annars skulle gått till kommunen går till annat. Från vård och skola till osäkra bolagssatsningar.

3) För ÖBOs del innebär det att ÖBOs hyresgäster får betala socialdemokraternas satsningar på bolag för att minska arbetslösheten. Men det är fullständigt fel. Kommunala bostadsbolag får inte och ska inte agera finansiärer till kommunala arbetsmarknadsåtgärder. Det hade varit renhårigare att sossarna tagit ut mer pengar ur ÖBO genom krav på vinster och sedan använt dem i dessa satsningar. Hur många tiotals miljoner det handlar om per år vet ännu ingen, men det blir sannolikt rätt många!

4) När man lägger verksamhet i bolag försvinner det demokratiska tydliga inflytandet, och möjligheterna att granska verksamheterna öppet och offentligt försvagas. Istället blir det enskilda politiker och tjänstemän som styr utan vare sig offentlighet och öppenhet. Vi kan se det redan nu, när Lena Baastad, Björn Sundin och Staffan Isling styr och ställer i och med Örebro Porten utan någon form av offentlighet. Hur blir det i de nya bolagen? Var finns demokratin?

Vad borde man göra istället? För oss liberaler handlar det om en mångfald av åtgärder, till exempel:

1) Skolan är nyckeln till framtiden. En skola för kunskap och med elever som får baskunskaper och utvidgade kunskaper beroende på ålder. Ordning och reda. Individuellt anpassade krav, men tydliga krav, på alla elever. En tro på att alla elever kan lära. Lärare som är engagerade och har bra arbetsvillkor. Skolor med lokaler som gör skolans arbetsmiljö god för alla.

2) Tydliga krav på att alla bidrag ska följas av motprestationer. Det får inte finnas några bidragstagare som enbart är passiva. Nästan alla kan ges möjlighet att hitta en individuellt anpassad motprestation. Kommunen ska ta ansvar för meningsfulla arbeten som inte inkräktar på det privata företagandets villkor. Kommunen får gärna finansiera insatser som görs inom den civila sektorn.

3) Stärk det lokala näringslivet. Här finns massor att göra: Bättre och snabbare kommunal service. Ingen kommunal illojal konkurrens. Ökad entreprenadutsättning. Mer valfrihet och mer användning av Lagen om Valfrihetssystem.

4) Satsa på Universitetet. Fler och starkare forskningsmiljöer ger större möjligheter till fler företag och många nya arbetstillfällen. Ett växande universitet kommer också att lägga grunden för företag och handel som bara indirekt är kopplade till universitetet.

5) Lita till och lita på den civila sektorn. Kommunen ska inte ta över den civila sektorns uppgifter. Inte heller den privata sektorns uppgifter. Men ofta är det lätt för engagerade kommunpolitiker att tro att kommunen gör saker bättre än föreningar, organistioner, nätverk och enskilda. Men det gäller att skapa bra kommunikationsvägar, stabila ersättningssystem, men framförallt måste kommunen ha respekt för den civila sektorn.

6 ) Bygg ihop staden. Istället för att satsa på ytterligare ett projekt i Vivalla, som redan nu är ett område som lider av projektosis, måste vi ha en politik för hela Örebro. Det handlar om allt från bostäder, över infrastruktur till kultur och idrott. Men framförallt handlar det om de grundläggande kommunala verksamheterna: Den bästa skolan. Den tryggaste äldreomsorgen. Den humanaste sociala politiken. Men det ska inte spela någon roll om man bor i Adolfsberg eller Vivalla, i Hjärsta eller Brickebacken, i kontakterna med kommunen. Det ska vara lika bra välfärdsarbete överallt.

Socialism har aldrig varit en väg framåt. Kommunsocialistiska bolag inte heller. De förslag som nu finns borde ha stannat i skrivbordslådan.



Media: NA, SVT Tvärsnytt, Länstidningen Södertälje

Bloggar: Kent Persson,