Den osynliga ledaren...

Att vara kommunstyrelseordförande är ett förtroende- och ansvarsuppdrag. När du valts är du inte bara en representant för ditt parti. Du är framförallt en representant för din kommun och ska företräda hela den organisation du är högst ansvarig för.

Det ansvaret är inte alltid vare sig enkelt eller roligt. Det handlar ofta om att försöka sätta sig in i krångliga ärenden av alla möjliga slag. Och det handlar om att axla ansvaret för hela organisationens både goda och sämre beslut.

Just det senare är kanske det svåraste och det jobbigaste. Du måste ta ansvar för ärenden som hanterats av andra politiker och där ert interna ansvar är klart. Men externt är det du som styr. Ibland måste du säkert också ta ansvar för sådant som inte ens varit politiskt hanterat. Tjänstemän på olika nivåer har hanterat frågor, och du måste ta ansvar när det går snett.

Det ansvaret måste tas såväl inåt som utåt.

Det inåtriktade ansvaret handlar om att en organisation ska fungera. En organisation där inte chefer och ansvariga politiker tar det ansvar de är ålagda att ta, kommer att bli en rädd organisation. Den kommer att få många medarbetare som inte vågar göra mer än det absolut nödvändigaste. Nyskapande, förnyelse och förändring riskerar att bli åsidosatt eftersom de som borde ta ansvaret, inte gör det.

Det utåtriktade ansvaret handlar om företrädarskapet. Som kommunstyrelseordförande är du inte bara, eller inte ens främst, den som leder styrelsesammanträdena. Ditt huvudansvar är att hålla samman en kommunledning, tillsammans med dem peka ut en riktning för kommunen, och ta ansvaret för vad den politiken innebär. Det är ingen skillnad, annat än storleken på uppdrag, på det företrädarskapet och det som statsministern bär.

Det utåtriktade ansvaret är också en av kärnorna i den representativa demokratin. Du, som den främsta företrädaren, är en representant för dina väljare. De har valt dig för att driva den politik du gick till val på, och ta ansvar för den politikens verkan.

Idag saknas såväl det inåtriktade som det utåtriktade ansvaret hos kommunstyrelseordföranden i Örebro. Lena Baastad är mest osynlig. Det räcker med att ta ett par ärenden de senaste veckorna som exempel:

Storstenshöjden. Cirkusen kring kommunalrådet Björn Sundin och Storstenshöjden är omfattande. Det är sannolikt det enskilda ärendet som haft mest påverkan på kommunens näringslivsklimat under överskådlig tid. Svenskt Näringsliv, Företagarna, flera andra näringslivsorganisationer och enskilda har reagerat starkt på behandlingen en enskild näringsidkare fått utstå.

Lena Baastad är huvudansvarig för näringslivspolitiken. Det självklara hade varit att hon uttalat sig, tagit ansvar för den politik kommunledningen för och företrätt kommunen både inåt och utåt. Men Lena Baastad har varit totalt osynlig.

Truck Stop. Direktupphandlingen av genomförandet av kommunens del av Truck Stop-anläggningen har ifrågasatts av det lokala näringslivet och av Konkurrensverket som nu granskar frågan. Upphandlingsärendena ligger direkt under kommunstyrelsen, och är kommunstyrelseordförandens ansvar. Bristen på upphandling påverkar också det lokala näringslivet och näringslivsklimatet, där kommunstyrelseordföranden också är ansvarig. Men Lena Baastad har varit totalt osynlig.

Man kan fortsätta att räkna upp ärende efter ärende, där bristen på ansvarstagande och synlighet från kommunstyrelseordföranden är det normala. Lena Baastad visar inte att hon tar det ansvar hon är vald till och har betalt för.

Denna osynlighet kommer att drabba Örebro kommun som organisation. Den kommer att drabba Örebros utveckling och den kommer att skada demokratin.

Den organisation som nu leds av en osynlig ledare, kommer att återgå till att vara en rädd organisation, där medarbetarna vet att om de gör rätt och det blir bra, då kommer politikerna att sola sig i ljuset, men om det går dåligt så kommer ingen att ställa up för dem. Det kommer att påverka kvaliteten i verksamheterna. Det kommer att påverka förändringstryck, förnyelse och omvandlingskraft.

Den regim som nu leds av en osynlig ledare, kommer inte att hitta någon väg framåt. Det räcker med att läsa den nuvarande budgethandlingen från majoriteten för att se det. Vart ska Örebro? Vilken profil ska kommunen och staden ha? Vilket näringsliv ska kommunen sträva efter? Ingen svarar. Ingen vet. Och ingen tar ansvar.

Den kommunledning som nu leds av en osynlig ledare, är ett bekymmer för demokratin. Inför valen såväl 2010 som 2011 genomförde socialdemokraterna sannolikt den tuffaste personvalskampanjen som någonsin gjorts i Örebro. Lena Baastads person var sannolikt en av de framgångsfaktorer som socialdemokraterna kunde räkna hem. Det borde innebära att Lena Baastad också tog det ansvar som örebroarna lade i hennes händer. Men det gör hon inte. Hennes mediastrateger verkar vilja att hon bara ska gå ut när det handlar om att ge några kronor hit eller dit i olika projekt. Men ansvaret för den dagliga verksamheten saknas.

När ekonomin krisar – finns ingen som tar ansvar.

När skolans måste spara – finns ingen som tar ansvar.

När äldreomsorgen blir otryggare – finns ingen som tar ansvar.

När näringslivet reagerar – finns ingen som tar ansvar.

Denna ovilja att ta ett tydligt och synligt ansvar, och istället bara finnas när projektpengar delas ut, kommer att skada förtroendet för lokala politiker och till demokratin.

Representativ demokrati förutsätter representanter som syns, tar ansvar och visar ledarskap. Då kan det demokratiska samtalet, mellan kommunledning, medborgare och opposition också bli tydligt. Då kan också den nödvändiga granskningen av den förda politiken och dess företrädare genomföras. Och det är en av demokratins allra viktigaste förutsättningar.

Media: NA, SR,

IT - ingen politikers ansvar, heller...

I dagens Nerikes Allehanda kan vi läsa om Örebro kommuns konsultkostnader för en IT-chef. 197.000:- kronor i månaden blev facit. Totalkostnaden 1,6 miljoner kronor. Köpet har skett utan upphandling och utan något formellt politiskt beslut. Ansvaret läggs på tjänstemännen, denna gång på Åsa Bellander och Staffan Islng.

Det är illa. Dubbelilla.

Kommunen har länge haft bekymmer med IT-avdelningen. Det gäller både vilken placering den ska ha och hur den ska besättas. När vi var vid makten jobbade vi för att IT i huvudsak var en fråga för kommunledningen och kommunstyrelsen. IT är en kommuncentral infrastrukturfråga.

Vi ville också söka vägar att lägga så mycket som möjligt av skötsel av IT utanför kommunen. Vi ville upphandla. Skälen var flera.  Dels handlar det om kompetens. Kommunen har inte möjligheterna att ligga på topp kring alla de system som vi måste jobba med. Politiker har sällan ens de grundläggande kunskaperna som krävs för att kunna styra IT på ett relevant sätt. Och IT kostar rejält.

Också den utvecklingen bröts när socialdemokraterna tog över makten. Nu är det bara kommunen som gäller.

Under lång tid har de försökt rekrytera en ny IT-chef. Men det har varit bekymmer. Det finns flera skäl också till detta. Oklar organisation. Oklart uppdrag. Bättre lönenivåer på den privata marknaden. Så blev läget akut och tjänstemännen agerade. Man köpte helt enkelt in en chef för 197.000 i månaden i avvaktan på att man skulle rekrytera en egen chef.

Men man gjorde det utan upphandling. Man gjorde det utan formella politiska beslut. Informationen kring köpet har i princip varit obefintlig.

När sedan media får reda på detta är det tjänstemännen som åter får stå i skottgluggen. När det borde vara politikerna. Ulrika Sandberg har visserligen vetat något, men har hon informerat sin nämnd? Icke.

Och man måste verkligen ställa sig frågan om hur relationen mellan Lena Baastad och Staffan Isling är. Tror någon att det ens är tänkbart att Lena Baastad som kommunstyrelseordförande inte fått veta något? För mig, som innehaft den positionen, är det otänkbart. Baastad är huvudansvarig för organisationen, för personalen, för lönebildningen. Men här är hon osynlig.

Som vanligt.

Annars borde hon funderat av minst fyra anledningar.

För det första kring upphandlingsfrågan. Var detta ett läge där LOU inte gällde och hur skulle KS informeras om det?

Påverkade detta budget för IT-avdelningen och Tekniska nämnden och hur skulle KS informeras om det?

Socialdemokraterna har ju som ett vallöfte lovat att minska konsultkostnaderna, och hur påverkade detta det?

Och hur påverkar köpet den kommunala lönebildningen?

Den högst betalde tjänstemannen, Staffan Isling, har drygt 100.000:- kronor i månaden. Om man lägger på sociala avgifter, och rejält med OH-kostnader, 30 % plus 40 %, kommer man upp i drygt 180.000:- kronor i månaden. En mer slimmad organisation får 197.000:- kronor per månad för att kommunen hyr in en person att göra jobbet som chef. Rejält betalt alltså.

Och samtidigt sparar Baastad på skolan. Samtidigt sparar Baastad på äldreomsorgen. Samtidigt sparar Baastad på de funktionshindrade.

Man kan tycka vad man vill om personifierade valrörelser. Men vi har gått från att de flesta väljer parti oberoende av person, till att man väljer person, ibland oberoende av parti. Och den socialdemokratiska valkampanjen såväl 2010 som 2011 var nog bland de mest personcentrerade som skådats.

De personcentrerade valkampanjerna innebär också förändringar för oss som politiker. Vi blir valda för vilka vi påstår oss vara. Vi blir valda för att just vi ska leda och ta ansvar.

Då kan man inte, när valet väl är vunnet, krypa bakom tjänstemän, gömma sig och bli osynlig. Men det är just det som sker i Örebro idag. Tjänstemännen får ta ansvar för de tuffa besluten, besparingarna och neddragningarna. Politikerna gör mediala utspel om ”satsningar” samtidigt som besparingsarbetet pågår…

Den utvecklingen bådar illa, både för örebroarna, för Örebro kommun som organisation och för demokratin.

Media: NA, SR Örebro