Högriskpolitik, för näringsliv, klimat och skattebetalare.

Jag har i flera bloggar beskrivit kommunens riskfyllda bolagspolitik. Framförallt handlar det om det kommunala vindkraftbolaget som ska bygga. Men hittills har vi inte vetat något om omfattningen. Nu kommer de första konkreta besluten fram för offentligheten.

På nästa kommunstyrelsesammanträde ska vi fatta beslut om att gå i borgen för de första lånen. Det handlar om 28 miljoner kronor, en hanterbar summa. Men de beslut som fattas under 2013 kommer att innebära att bolaget lånar upp 230 miljoner kronor! Denna summa ska läggas till alla andra miljarder som kommunledningen gödslar kreditmarknaden med. Örebro kommuns låneskuld kommer när Baastad & Co avgår om ett drygt år att ligga på över 10 miljarder kronor.

Till denna "lilla" investering kommer ytterligare bolagsprojekt. Kommunen ska gå in i Karlskoga biogas för den nätta summan av 26 miljoner kronor. Frågan är nu vilka ytteligare investeringar som krävs i detta bolag?

En politisk kollega har sagt att man inte vinner några val på kommunal ekonomi. Kommunala val handlar om vad man vill göra med skolan, äldreomsorgen, gatorna och vägarna. Men jag måste ändå få visa på ytterligare bekymmer med hur den nuvarande kommunledningen hanterar ekonomin.

Ett annat ärende på dagordningen handlar om borgensavgifter för delägda bolag. Bara rubriken är ju så tråkig att man slutar läsa där. Men ibland måste man ändå orka fortsätta. Här handlar det om hur kommunen ska hantera konkurrensfrågan. En kommunal borgen gör att ett kommunalt bolag kan låna billigare än ett privat. För att det inte ska bli någon konkurrenssnedvridning måste kommunen sätta en borgensavgift. Den ska motsvara skillnaden mellan räntorna på lån med och utan kommunal borgen.

I dagsläget är den avgiften 0,35%. Nu föreslår kommunledningen att även samägda bolag ska få en borgensavgift på 0,35 %. Men inte moderbolag. De ska klara sig utan borgensavgift.

Det finns två märkligheter i detta. De nya kommunala bolagen agerar på privata marknader, där risken är förhållandevis hög. Privata bolag får betala högre ränta när risken är högre (om de får några lån alls). Men de slipper alltså de nya kommunala bolagen. Konkurrensen snedvrids.

Och moderbolaget ska slippa betala borgensavgift, trots att bolagets lån kommer att gå till att bygga upp aktiekapital i dotterbolagen, som då slipper krav på avkastning som annars skulle varit nödvändig. Ännu mera konkurrenssnedvridning.

Summa summarum kommer kommunens påstådda klimatsatsningar att göra Örebro kommun mer självförsörjande på el. Men på bekostnad av en fungerande privat marknad. Färre privata vindsnurror kommer att byggas, och sannolikt blir det totalt sett mindre vind-el. Man motverkar alltså sitt eget syfte.

Och som vanligt bryr kommunledningen sig mycket litet om de privata företagen. Just nu finns planer på stora vindkraftsatsningar, med privat kapital och risktagande i botten, i länet och landet. Men de kommer att få klara sig utan Örebro som kund. (S) betyder i detta läge en återgång till (s)jälvförsörjning. Typ före industrialiseringen av världen. Tror någon att det är bättre???

 Inte heller bryr man sig om skattebetalarna. Nu kommer de att riskera en kvarts miljard i ett första skede. Men slutnotan lär landa på många gånger mer. Och låneräntorna ska betalas även om fem, tio eller femton år.

Vi liberaler i Örebro kommer inte att acceptera detta. Frågan är om vi är ensamma i vår kamp för ett bättre näringslivsklimat, och för en långsiktigt hållbar kommunal ekonomi och kommunal miljöpolitik? Om någon annan också orkar varaa mot kommunala bolag, mot kommunal snedvridande konkurrens och mot att använda skattebetalarnas pengar till politiska prestigeprojekt.

Bättre näringslivsklimat?

Örebro ska ta fram ett nytt näringslivsprogram. Det är inte första gången. Jag tror jag varit med om att ta fram tre program under min tid som förtroendevald för Folkpartiet i Örebro.

Hittills har programmen tagits fram under ledning av förtroendevalda från partierna såväl i majoritet som opposition. Processen har ofta varit rätt lång. Skälet är enkelt. Programmen ska kunna förankras, diskuteras, kompromissas och beslutas fram. Det har varit viktigt att ha en bred majoritet bakom programmen för att näringslivet ska veta vad som gäller.

Genom det har programmen blivit rätt utsuddade. Det har funnits stora skillnader mellan partierna, främst Folkpartiet å ena sidan och Socialdemokraterna å den andra. När vi slagits för fler privata företag, en större privat sektor, försäljning av kommunala bolag, valfrihet och entreprenörskap, har de bromsat och sagt att den offentliga sektorns andel inte ska minska (d.v.s. om privat företagande ökar, ska den offentliga sektorn öka minst lika mycket...). De kramar kommunala bolag så långt att de ibland målar ut privata företag som närmast onda. Och deras syn på frihet, valfrihet och entreprenörskap tar stopp när det gäller den egna kommunens verksamheter.

Nu ska ett nytt näringslivspolitiskt program fram. Och nu är det nya kvastar som sopar. Nu handlar det inte om någon politisk beredning, eller politisk förankring. Oppositionen har blivit inbjuden till en (1) sammandragning tillsammans med näringslivsföreträdare för att komma med inspel... Det är de kommunala chefstjänstemännen som tar fram programmet, förankrar det hos majoriteten och drar igenom det i kommunstyrelsen. Var det tänkt i alla fall. På kommunstyrelsen i april fanns ett förslag till näringslivspolitiskt program framme för beslut. Oppositionen skulle få fem dagar på sig att läsa igenom och göra egna alternativ...

Jag gick i taket. Programmet gick inte ens att kopiera till de förtroendevalda som inte fanns med i kommunstyrelsen. Jag fick be om att få det på mail (istället för på paddan där dokument inte kan vidarebefordras) och kräva att programmet i vart fall skulle ut på remiss.

Nu får vi se vad som händer. Men själva sättet att ta fram ett näringslivspolitiskt program är ytterligare ett tecken på hur illa den nuvarande kommunledningen hanterar näringslivsfrågor. Borta är långsiktigheten. Borta är samförståndet. Borta är förankringsprocesserna. Hur ska näringslivet hantera insikten om att en majoritetsförändring är trolig efter nästa val?

Ansvaret vilar tungt på Lena Baastad och Lennart Bondeson. Som vanligt väljer de tystnad och beslut bakom stängda dörrar framför öppenhet och demokrati. Men på denna öppna blogg kan jag nu i alla fall berätta om 10 punkter för inriktningen av Folkpartiets näringslivspolitik:

1. Tydligare valfrihetsperspektiv. Kommunen ska inte göra allt. Men det vi gör ska vi göra bättre. Och vi blir bättre genom att örebroarna kan välja mellan olika alternativ.
2. Tydligare servicegarantier. Beslut ska fattas snabbt. Och beslut ska vara så billiga som möjligt. Onödig kommunal administration ska bort.
3. Objektiva grunder för beslut. Idag berättar många företagare att det är först när Björn Sundin sagt ja som besluten kommer. Och Sundin är svår att nå för de flesta utanför den innersta kretsen. Väntetider på månader är inte sällsynta.
4. En klar inriktning på ett framtidsinriktat näringsliv. Högt kompetensinnehåll. Universitetsanknutet. Internationellt fokus. Som exempel kan man ta framtidens omsorg. Äldreomsorg i framtiden handlar om service, teknik, robotik, IT. Men då kräver det en kommun som öppnar den egna verksamheten för alternativ.
5. Ingen kommunal illojal konkurrens. Färre kommunala bolag. Tydligare ägardirektiv.
6. Bättre upphandlingsregler. Upphandling anpassad till det lokala näringslivet, utan extrakrav på arbetsmarknadspolitik eller annat som ska hanteras via skattsedeln.
7. Utmaningsrätt för kommunal verksamhet. Kommunen är inte alltid bäst på allt.
8. Utökat samarbete med Örebro universitet. Kommunen kan och ska finansiera ett antal professurer och forskarmiljöer inom de sektorer vi vill bli starka.
9. En kraftfull satsning på kunskapsmålen inom grundskola och gymnasieskola. Örebro SKA ha Sveriges bästa skola med Sveriges bästa lärare.
10. Lägre kommunalskatt genom effektivare kommunal organisation med ökad kvalitet på välfärden.

Men framförallt handlar det om en annan syn på näringslivet. Socialdemokrater och Kristdemokrater i Örebrotappning har en alldeles för negativ syn på privat företagsamhet. Det handlar mest om att begränsa, styra, kontrollera, konkurrera mot.

För oss i Folkpartiet handlar därför den lokala näringslivspolitiken om en annan syn på näringslivet. Privat företagande är grunden för resurserna till välfärden, precis som den civila sektorn är grunden för välfärdens värderingar. Vi bejakar näringslivet. Vi bejakar de privata företagen. Vi bejakar ett starkare lokalt näringsliv. Vi öppnar kommunen för samarbete, samverkan och medverkan av privat näringsliv.

Det borde vara grunden för inte bara de fina orden i ett nytt program, utan också för den genomförda politiken. Dit har de styrande ännu en lång väg att gå...

Media: NA

Näringslivsopolitik

Kommer just från KSU, KommunStyrelsensUtskott. Det leds av Lennart Bondeson (kd) och Lena Baastad (s) och har bland annat hand om näringslivsfrågor.

Den sista frågan på dagordningen handlade om det nya näringslivsprogrammet. Om ett program som ska göra Örebro bättre. Det behövs verkligen. Men frågan är om nya program gör susen?

De styrande politikerna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Centerpartiet, har visat en förbluffande okänslighet inför näringslivets behov och intressen. Örebro växer, inte tack vare utan trots den nuvarande kommunledningen. Det är tur att det finns näringslivsgrenar som inte behöver en nära kontakt med Örebro kommun, eller som slipper att påverkas av den nuvarande kommunledningens politik.

För den är kontraproduktiv.

Några exempel:

Kommunen startar nya bolag på löpande band. Snart är deras omsättning en tredjedel av kommunens omsättning. Flera av bolagen agerar på den konkurrensutsatta marknaden. Flera har till uppgift att växa ytterligare. Det finns inget intresse från kommunledningen att sälja.

ÖBO lägger en död hand över bostadsproduktionen. Bolaget får inte sälja några fastigheter och inte heller höja hyrorna i den utsträckning man skulle behövt för att klara nybyggnation och renoveringsbehov. ÖBOs dominerande ställning gör det i princip omöjligt för privata hyresvärdar att bygga nytt idag.

Kommunledningen skapar upphandlingar som gynnar vissa. Upphandlingen av TruckStopbygget är det tydligaste exemplet, där ett kommunalråd ger direktiv att inte använda öppen upphandling utan riktar upphandlingen till en samarbetspartner. Men hela politiken med att ställa krav på bolag att genomföra arbetsmarknadsåtgärder för att komma i fråga som leverantörer, gynnar vissa på andras bekostnad.

Hanteringen av Storstenshöjden AB är skrämmande. Och om kommunalråden kan hantera en företagare så - hur hanterar de då andra? Är Storstenshöjden AB bara toppen på ett isberg, eller är det undantaget?

Den negativa inställningen till privata aktörer inom skola och äldreomsorg består. Just nu säger man upp Attendo, och vägrar teckna avtal för ett nytt boende. Frågan är vad som händer i framtiden? Kommer sossarnas gamla politik, med ett nej till allt privat, att slå igenom igen? Det verkar inte som om KD eller C bjuder något motstånd i alla fall.

En ouppmärksammad fråga är dialogen mellan näringsliv och kommunledning. Visst träffar kommunledningen vissa näringslivsföreträdare. Men varje vecka får jag höra en eller flera företagare som vittnar om hur svårt det är att komma i kontakt med kommunalråden. Kommunledningen har stängt in sig i Rådhuset och kommunicerar med hjälp av pressmeddelanden och de många kommunikatörerna man anställd.

Det är inte märkligt att näringsklimatet går åt det håll det går...

Vad vill då Folkpartiet?

Vi har en verktygslåda som är full. Och det handlar om allt från bolag till kommunalskatt. Låt mig peka på några av våra förslag:

Anpassa ÖBO till nutid och framtid. Fortsätt med försiktiga försäljningar. Använd pengarna till nybyggnation och renoveringar. Det stärker ÖBO, hyresgästerna och Örebro.

Säg ja till valfrihet inom förskola, skola och äldreomsorg. Privata utförare skapar en bredare bas och ökad kvalitet för föräldrar och barn, för unga och gamla. De skapar ett förändringstryck och ökar serviceekonomin.

Sälj eller avveckla de nya kommunala bolagen. Örebro ska inte konkurrera på vindkraftmarknaden. Inte heller på hotellmarknaden eller konferensmarknaden. Bredband fungerar bra även utan en kommunal koncerninblandning.

Öppna för fler utmaningar av kommunal verksamhet. Kommunen gör inte allt bäst själv. Det finns saker som Örebro kommun överhuvudtaget inte borde göra. Det kan de privata göra istället.

Förenkla upphandlingarna. Skapa ett upphandlingssystem som ger de små lokala företagarna en möjlighet att vara med och konkurrera. Låt inte bolagen betala dubbel skatt genom att ställa krav på alla möjliga extra inlägg i upphandlingarna, som arbetsmarknadsåtgärder och liknande.

Men framförallt handlar det om en annan syn på företag och företagande. När vi sålde några av ÖBOs fastigheter, drev socialdemokraterna en kampanj som fick de privata fastighetsägarna att likna monster som bara ville sina hyresgäster ont. När vi driver frågan om valfrihet och alternativ inom förskola, skola och äldreomsorg så driver socialdemokraterna en kampanj som får de privata företagen att likna elaka skattesmitare.

För oss i Folkpartiet är näringsliv och företagande grunden också till välfärden. De är de privata företagen som ger oss politiker den ekonomiska bas vi behöver för att kunna fördela välfärden jämlikt.

Örebro behöver en bättre näringslivspolitik. Det finns alla chanser att den politiken börjar grundläggas den 15 september 2014.

Media: NA, SR, SVT, DN, SVD

Annat: Svenskt näringsliv,

IKEA i Marieberg

Idag kan vi läsa om fastighetsägarnas ilska över kommunledningens agerande när det gäller IKEA-etableringen. Det finns skäl att kommentera det.

Folkpartiet har inte varit emot IKEA-etableringen i norra Marieberg. Vi tycker att det är viktigt att IKEA ges möjlighet att vidareutveckla sin verksamhet i Örebro.

Men vi inser samtidigt att etableringen inte är oproblematisk. Ytterligare en stor extern handelsetablering riskerar handeln i Örebro centrum. Vi kan se från andra orter hur illa det är när en stads centrum blir alltför utarmat. En stads centrum måste vara levande för att inte bli socialt utsatt. Det måste finnas ett brett utbud av butiker, restauranger och caféer, kultur och nöje, där människor rör sig och finns.

En extern handelsetablering är också en risk för ett samhälle med allt fler riktigt gamla personer. Socialdemokraternas ICA Maxi-etablering i Sörby riskerar att slå ut flera andra lokala butiker. Det innebär längre resavstånd för fler. För de äldre kan det innebära betydligt försämrad livskvalitet.

Kommunen måste vara medveten om detta när man planerar staden. Framtidens stad måste klara av att hantera integration, inte bara mellan människor med olika ursprung utan även mellan människor med olika ålder.

Därför är det viktigt att allt gått rätt till när det gäller IKEAs etablering. Värderingen måste vara rätt. De kostnader som kommunen tar för infrastruktur får inte innebära otillåtet stöd till en enskild näringsidkare. Hittills har inget som kommunledningen redovisat pekat mot något annat.

Men det är uppenbart att kommunikationen mellan kommunledningen, mellan Lena Baastad och Lennart Bondeson å ena sidan, och fastighetsägarna å den andra klickar. Det är inte första gången. Och läser man brevet från fastighetsägarnas advokat ser man något annat också. En kommunledning som försöker smita från ansvar genom att inte ta kontakt. Det är uppenbart att fastighetsägarna inte upplever att Baastad och Bondeson vill prata med dem.

(Det är inte heller så märkligt. I alla fall där det krävs politiskt ansvar för svåra beslut så backar Baastad och Bondeson. Då är det tystnad som gäller. Det fungerar mot media. Men knappast mot andra parter...)

Detta är märkligt. Lennart Bondeson har som uppdrag att hantera frågan kring södra Marieberg. Han har någon form av fullmakt från sossarna att hitta en lösning på problemen för södra Marieberg. Man kan fråga sig varför, och hur?

Antingen har man en fungerande marknadsekonomi. Då får fastighetsägare ta ansvar för sina investeringar. Det spelar mindre roll om fastigheten är i Örebro centrum eller i södra Marieberg. När handelsmönster ändras, finns både vinnare och förlorare. Det är en del av marknadens funktion. I det spelet ska inte politiker blanda sig.

Men om politikerna börjar ge löften, till exempel om att hålla fastighetsägare skadeslösa när kommunen agerar, börjar man samtidigt marschen mot avgrunden. Frågan är vilka löften Baastad och Bondeson har gett, och vilka de har svikit? Är det därför de är så tysta och låtsas som om det regnar när nu fastighetsägarna vill att de agerar?

Baastad och Bondeson har en problematisk inställning till företag och företagande. De startar kommunala bolag på löpande band, bolag som konkurrerar med de privata. Samtidigt agerar de som om kommunen skulle ha pengar för att hantera marknadens funktioner. Det är lika dåligt idag som när sossarna försökte rädda varven på 1970-talet.

Och det är skrämmande om Baastad och Bondeson är beredda att ta ännu mer pengar från skolan och äldreomsorgen för att kasta i alla de svarta hål som deras näringspolitik gräver.

I går skrev jag en blogg om en kommun som saknar ledning. Idag visar den själv än en gång hur ledningslös den är.

Media: SR Örebro

Konkurrerande kommunal kraft

Socialdemokraterna bildar nya kommunala bolag på löpande band. Varför man gör det är ibland rätt oklart. Västerbolaget skulle, även med en socialdemokratisk politik, kunna vara en del av Örebro Porten AB. Att bilda ett speciellt bolag handlar mer om att låtsas ha nån form av politisk handlingskraft än något annat. Att det kostar örebroarna några miljoner i onödan är inget som en sann socialdemokrat bryr sig om...

Om Västerbolagets syfte är oklart är vindkraftbolagets syfte betydligt tydligare. Här handlar det om kommunal skatteplanering, en typ av legal skatteflykt. Kommuner som bygger egen vindkraft slipper energiskatta till en viss del. Det innebär att man tjänar hyfsat jämfört med om man skulle köpa vindkraftel från marknaden.

Lena Baastad har i flera intervjuer beskrivit detta syfte. Vindkraftbolaget ska tjäna pengar till Örebro kommun. Baastad beskrev det före valet på sossarnas hemsida och i NA när bolaget startades. Men är det rimligt?

Näringslivsklimatet blir allt sämre i Örebro kommun. Svenskt näringsliv redovisade företagens kraftigt försämrade betyg till socialdemokraternas kommunledning den 28 januari. Det kommer långsiktigt att påverka kommunens möjligheter till företagande och jobb.

En av orsakerna till detta är socialdemokraternas syn på privat respektive kommunalt ägande. För dem är det helt OK att kommunen går in på vilken marknad som helst och konkurrerar ut de privata företagen. Just nu handlar det om energi och vindkraft.

Samtidigt som deras parti på riksplanet försöker kamma hem politiska poäng på att regeringen varit en dålig ägare till Vattenfall (fast sossarna själv tyckt precis likadant och haft egen representation i Vattenfalls styrelse...) så gör de än värre politik på lokalplanet. Här ska man investera i ett helt nytt energibolag som ska bygga vindkraft. Politikerna tror att det ska löna sig.

Men om subventionerna till vindkraften tas bort blir hela affären en gigantisk förlustaffär för kommunen. Det som hänt efter Vattenfalls köp av Nuon är exempelvis att USA börjat bryta skiffergas, något som påverkat hela marknaden. Det finns inget som idag säger att vindkraft kommer att vara lönsamt om ett, fem eller tio år. Tekniken går framåt, nya energislag kommer till, subventioner kan tas bort. Men räntor och amorteringar ska ändå betalas.

Lena Baastad tror att hon vet hur marknaden ser ut om fem år. Hon binder gärna upp hundratals miljoner (de har själva sagt 600 miljoner kronor...) av örebroarnas pengar på vindkraft istället för att använda dem till vård, skola och omsorg. När vi tar över 2014 får vi hantera det.

Men lika illa är att hon snedvrider konkurrensen. Hennes VD i vindkraftbolaget är en tydlig husbondesröst när han hos Radio Örebro beskriver kommunens negativa hållning till privat vindkraft. Kommunen ska inte köpa. Kommunen ska inte stötta de privata initiativen. Kommunen kan och vet bäst själv.

Detta agerande visar ytterligare på Baastad & Co negativa syn på privat företagande. Men det visar också på deras bristande förståelse för kommunal konkurrens. Och det visar också på deras bristande insikter om vilken betydelse kommunen kan ha som aktör på marknaden. Om kommunen istället för att konkurrera med de privata företagarna, skulle köpa sin vindkraftel av de privata, skulle dessa kunna bygga mer och bättre. Det skulle också vara bra för klimatet, när privata företagare får mer kapital att investera för. Och det skulle vara bra för jobben, när privata företagare kan anställa fler.

Men det ser inte Lena Baastad. Det är trist, men det är i linje med socialdemokraternas traditionella politik. Det märkliga i detta är att Centerpartiets Rasmus Persson, som brukar låtsas att han är liberal, bejakar detta antiliberala agerande. (Lennart Bondeson är mer socialdemokrat än de flesta socialdemokrater så det är också förståeligt att han gillar kommunala bolag...)

För näringslivet och de privata företagen är det bara att vänta tills en ny lokal regering tillträder i oktober 2014. Då kommer vi att ändra dagens näringslivsfientliga politik och skapa bättre förutsättningar för ett starkare lokalt näringsliv.

Media: Radio Örebro

Den osynliga ledaren...

Att vara kommunstyrelseordförande är ett förtroende- och ansvarsuppdrag. När du valts är du inte bara en representant för ditt parti. Du är framförallt en representant för din kommun och ska företräda hela den organisation du är högst ansvarig för.

Det ansvaret är inte alltid vare sig enkelt eller roligt. Det handlar ofta om att försöka sätta sig in i krångliga ärenden av alla möjliga slag. Och det handlar om att axla ansvaret för hela organisationens både goda och sämre beslut.

Just det senare är kanske det svåraste och det jobbigaste. Du måste ta ansvar för ärenden som hanterats av andra politiker och där ert interna ansvar är klart. Men externt är det du som styr. Ibland måste du säkert också ta ansvar för sådant som inte ens varit politiskt hanterat. Tjänstemän på olika nivåer har hanterat frågor, och du måste ta ansvar när det går snett.

Det ansvaret måste tas såväl inåt som utåt.

Det inåtriktade ansvaret handlar om att en organisation ska fungera. En organisation där inte chefer och ansvariga politiker tar det ansvar de är ålagda att ta, kommer att bli en rädd organisation. Den kommer att få många medarbetare som inte vågar göra mer än det absolut nödvändigaste. Nyskapande, förnyelse och förändring riskerar att bli åsidosatt eftersom de som borde ta ansvaret, inte gör det.

Det utåtriktade ansvaret handlar om företrädarskapet. Som kommunstyrelseordförande är du inte bara, eller inte ens främst, den som leder styrelsesammanträdena. Ditt huvudansvar är att hålla samman en kommunledning, tillsammans med dem peka ut en riktning för kommunen, och ta ansvaret för vad den politiken innebär. Det är ingen skillnad, annat än storleken på uppdrag, på det företrädarskapet och det som statsministern bär.

Det utåtriktade ansvaret är också en av kärnorna i den representativa demokratin. Du, som den främsta företrädaren, är en representant för dina väljare. De har valt dig för att driva den politik du gick till val på, och ta ansvar för den politikens verkan.

Idag saknas såväl det inåtriktade som det utåtriktade ansvaret hos kommunstyrelseordföranden i Örebro. Lena Baastad är mest osynlig. Det räcker med att ta ett par ärenden de senaste veckorna som exempel:

Storstenshöjden. Cirkusen kring kommunalrådet Björn Sundin och Storstenshöjden är omfattande. Det är sannolikt det enskilda ärendet som haft mest påverkan på kommunens näringslivsklimat under överskådlig tid. Svenskt Näringsliv, Företagarna, flera andra näringslivsorganisationer och enskilda har reagerat starkt på behandlingen en enskild näringsidkare fått utstå.

Lena Baastad är huvudansvarig för näringslivspolitiken. Det självklara hade varit att hon uttalat sig, tagit ansvar för den politik kommunledningen för och företrätt kommunen både inåt och utåt. Men Lena Baastad har varit totalt osynlig.

Truck Stop. Direktupphandlingen av genomförandet av kommunens del av Truck Stop-anläggningen har ifrågasatts av det lokala näringslivet och av Konkurrensverket som nu granskar frågan. Upphandlingsärendena ligger direkt under kommunstyrelsen, och är kommunstyrelseordförandens ansvar. Bristen på upphandling påverkar också det lokala näringslivet och näringslivsklimatet, där kommunstyrelseordföranden också är ansvarig. Men Lena Baastad har varit totalt osynlig.

Man kan fortsätta att räkna upp ärende efter ärende, där bristen på ansvarstagande och synlighet från kommunstyrelseordföranden är det normala. Lena Baastad visar inte att hon tar det ansvar hon är vald till och har betalt för.

Denna osynlighet kommer att drabba Örebro kommun som organisation. Den kommer att drabba Örebros utveckling och den kommer att skada demokratin.

Den organisation som nu leds av en osynlig ledare, kommer att återgå till att vara en rädd organisation, där medarbetarna vet att om de gör rätt och det blir bra, då kommer politikerna att sola sig i ljuset, men om det går dåligt så kommer ingen att ställa up för dem. Det kommer att påverka kvaliteten i verksamheterna. Det kommer att påverka förändringstryck, förnyelse och omvandlingskraft.

Den regim som nu leds av en osynlig ledare, kommer inte att hitta någon väg framåt. Det räcker med att läsa den nuvarande budgethandlingen från majoriteten för att se det. Vart ska Örebro? Vilken profil ska kommunen och staden ha? Vilket näringsliv ska kommunen sträva efter? Ingen svarar. Ingen vet. Och ingen tar ansvar.

Den kommunledning som nu leds av en osynlig ledare, är ett bekymmer för demokratin. Inför valen såväl 2010 som 2011 genomförde socialdemokraterna sannolikt den tuffaste personvalskampanjen som någonsin gjorts i Örebro. Lena Baastads person var sannolikt en av de framgångsfaktorer som socialdemokraterna kunde räkna hem. Det borde innebära att Lena Baastad också tog det ansvar som örebroarna lade i hennes händer. Men det gör hon inte. Hennes mediastrateger verkar vilja att hon bara ska gå ut när det handlar om att ge några kronor hit eller dit i olika projekt. Men ansvaret för den dagliga verksamheten saknas.

När ekonomin krisar – finns ingen som tar ansvar.

När skolans måste spara – finns ingen som tar ansvar.

När äldreomsorgen blir otryggare – finns ingen som tar ansvar.

När näringslivet reagerar – finns ingen som tar ansvar.

Denna ovilja att ta ett tydligt och synligt ansvar, och istället bara finnas när projektpengar delas ut, kommer att skada förtroendet för lokala politiker och till demokratin.

Representativ demokrati förutsätter representanter som syns, tar ansvar och visar ledarskap. Då kan det demokratiska samtalet, mellan kommunledning, medborgare och opposition också bli tydligt. Då kan också den nödvändiga granskningen av den förda politiken och dess företrädare genomföras. Och det är en av demokratins allra viktigaste förutsättningar.

Media: NA, SR,

Storstenshöjden igen, och igen, och...

Storstenshöjden igen, och igen, och...

eller:

Ständigt denne Sundin.

Jag hade tänkt blogga om något annat i kväll. Hade tänkt mig en blogg om riskerna för ökad korruption i Örebro med den nuvarande kommunledningens politik. Men det får vänta. Jag måste skriva ytterligare en blogg om Storstenshöjden.

Ibland är man kanske för enfaldig. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att affären med Storstenshöjden AB skulle ta den vändning den nu har gjort. Och jag trodde inte att kommunalrådet Björn Sundin, Örebros mäktigaste politiker just nu, skulle agera som han gör. Och jag hade absolut inte trott att han, som ansvarig för försäljningen av skidanläggningen, skulle fortsätta att föra in nya krav och ställa till fler problem.

I min enfald trodde jag helt enkelt att affären skulle vara klar idag. Storstenshöjden skulle säljas för 1,6 miljoner. Entreprenadersättningen för det senaste halvåret skulle ha omförhandlats till en rimlig tid för båda parter. Och belysningsanläggningen skulle vara en sak för den nya ägaren till anläggningen.

Men icke. Björn Sundin fortsätter att försvåra, fördröja och spela in nya krav.

Det senaste kravet är att Storstenshöjden AB, om man nu blir ny ägare till backen, ska teckna ett nyttjanderättsavtal för den vattenförsörjningsanläggning som kommunen iordningställt efter vattendomen. I varje mail, brev och inlaga som Sundin skriver tar han upp de 4,7 miljoner detta kostat, som om det var en ynnest från kommunen till Storstenshöjden AB.

Men det är det inte. Den vattenförsörjningsanläggning som vattendomen stipulerar, borde sannolikt byggts någon gång på 1990-talet, när anläggningen för första gången började ta mer vatten ur Ånnabodasjön än vad man hade rätt till. Då styrde (sannolikt) sossarna. Då var Storstenshöjden en kommunal anläggning som gick med mångmiljonförluster, år efter år. Kommunen pumpade in pengar i Ånnaboda och Storstenshöjden. Men det fungerade ändå inte.

Då, för 15 - 20 år sedan, borde kommunen ha ansökt om en ny vattendom som tillät ett större vattenuttag. Då borde dessutom alla anläggningar byggts. Felet att det inte skedde är inte enbart politiskt. Politiker kan inte ha koll på allt. Men när en kommun uppenbarligen inte har ett sådant styrsystem som varnar för att man inte följer de domar som reglerar den egna verksamheten, har politikerna det slutliga ansvaret. Frågan är egentligen om det var Axel Gisslén (s), Erik Johansson (m) eller Mats Sjöström (s) som var ansvarig för styrsystemen då vattendomen överskreds. Sannolikt bär Axel Gisslén det huvudsakliga ansvaret. Han var sannolikt kommunstyrelsens ordförande när vattendomen avkunnades. Han borde sett till så den följdes och han borde skapat system för att kolla att den senare inte överträddes.

När kommunen genomförde värderingen av anläggningen inför försäljningen 2007, gjordes den utifrån att det fanns en gällande vattendom som gjorde det möjligt att bedriva verksamheten som den då gjordes. När det visade sig att kommunen sedan länge (vi kommer aldrig att få veta hur länge) olagligt tagit för mycket vatten ur Ånnabodasjön, kom värderingen i ett annat läge. En marksnutt på en kulle i Kilsbergen har inget större värde om man inte kan bedriva den verksamhet där som den är avsedd för.

Alltså måste kommunen bygga en vattenförsörjningsanläggning för snötillverkningen i Ånnabodaspåret och för Storstenshöjden. Skälet är självklart att säkra skidåkningen. Men ett annat skäl är att kunna sälja backen till det värde som två olika värderingsinstitut kommit fram till.

Det borde Björn Sundin inse. Men icke. Utan några politiska beslut i ryggen lägger han idag in nya krav på Storstenshöjden AB. För att få rätt att nyttja den anläggning som byggts i år (men som borde byggts för 15-20 år sedan och som var en förutsättning för värderingen av anläggningen) kräver Sundin att en köpare av anläggningen (= Storstenshöjden AB) ska betala 200.000:- kronor om året, med en indexuppräkning som följer konsumentprisindex.

Man bara häpnar. Eller snarare - man häpnar inte ens längre. Sundin driver denna fråga över alla gränser, alla rimligheter, allt som är fattbart.

Man skulle ju kunna fundera ungefär så här: Om det varit känt för värderingsinstituten att en förutsättning för att kunna nyttja snöanläggningen varit dels en årlig, indexuppräknad, kostnad för vattenuttaget på >200.000:- kronor, dels en kostnad på 700.000:- kronor för en ny belysningsanläggning (som värderades som fungerande av värderingsinstituten), hur hade det påverkat värderingen?

Lite förenklat kan man ju säga att 200.000:- kronor i dagsläget motsvarar en räntekostnad på ett lån på 4 miljoner kronor. Det innebär alltså att värdet på backen borde reduceras med först 4 miljoner kronor, och därefter med 700.000:- kronor. Slutsumman blir därmed att Sundin borde betala den som övertar Storstenshöjden 3,1 miljoner kronor för att hamna på samma summa som värderingsinstituten.

Men så tänker inte Sundin. Han vill något annat. Och han avslöjar det i ett mail till en representant för en av företagarorganisationerna. Så här skriver Sundin:

"Jag har i snart två års tid arbetat med att sälja en anläggning som jag inte tycker borde säljas."

Häri ligger nyckeln. Sundin vill inte sälja. Han vill att kommunen ska fortsätta äga. Hans dolda agenda handlar sannolikt om att försvåra så mycket för Storstenshöjden AB att bolaget tappar sugen och hoppar av. Då kan han begära att de blir arrendatorer igen. Och om de inte heller orkar det (vem skulle göra det när man har en markägare som har försökt krossa ens bolag???) så står han där med en ren anläggning. Den kan han slå ihop med Ånnabodas konferensanläggning, bilda ett nytt bolag med båda enheterna, och försöka hitta delägare med kommunen som storägare i ett kommunalt fritidsbolag i Kilsbergen. Just de tankarna ventilerades på ett möte med styrelsen för Örebro Rådhus straxt efter det att den nya kommunledningen tagit över. Men ingen tog då det på något större allvar.

Så då står vi där. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före örebroarnas vilja att kunna åka skidor i Storstenshöjden. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före kommunens ekonomi. Med ett kommunalråd som sätter egen makt och egen prestige före kommunens behov av ett bättre näringslivsklimat för att fler företag ska etableras och fler örebroare ska få jobb.

Man önskar att det fanns en kommunstyrelseordförande som kunde gå in och rätta till det som blivit fel. Men än en gång är Lena Baastad (s) osynlig. Det blir allt tydligare att det inte är hon som styr. Björn Sundin är den politiker som leder Örebros nuvarande kommunledning. Lena Baastads roll verkar bli allt mer formell.

Man önskar att det näringslivsansvariga kommunalrådet, Lennart Bondeson (kd), kunde gå in och ryta till mot Sundin. Han borde vara rätt orolig för hur Sundins agerande påverkar näringslivsklimatet. Men än en gång visar det sig att Bondeson och kristdemokraterna mest agerar dörrmatta åt de styrande socialdemokraterna.

Så var slutar då detta? Jag önskar jag visste. Men med den nuvarande kommunledningens sätt att bedriva politik är frågan omöjlig att besvara. Finns viljan att göra upp, lägga ner prestigen och titta till örebroarnas och Örebros bästa?

Jag önskar verkligen det. Men min tro är svag.

Media: NA, SR, TV4

Storstenshöjden igen: Måste man vara kompis med kommunalrådet?

I går skrev jag en blogg om Storstenshöjden, både backen och bolaget, och alla de turer som varit de senaste åren. Idag när TV4 var här och gjorde en intervju, ställde reportern en fråga som fick mig att fundera vidare. Eller snarare, den blev en katalysator till denna blogg.

Frågan var ganska enkel: Vad tycker du är allvarligast med Björn Sundins och kommunledningens hantering av Storstenshöjden?

Och följdfrågorna: Är det risken att backen läggs ner? Eller är det hanteringen av en företagare?

Jag ska i denna blogg inrikta mig på den andra av följdfrågorna.

Örebro är av tradition en ganska usel företagarkommun. Just nu parkerar vi på plats 122 på svenskt Näringslivs ranking. Skälen till denna placering är många. Örebro har en tradition av att vara den offentliga sektorns centrum. Det gigantiska kommunala bostadsbolaget ÖBO lägger en död hand över bostadsmarknaden. Kommunen har en tradition av att konkurrera med det privata näringslivet på många områden. Och så vidare...

Och sedan alla dessa bindningar mellan människor, organisationer, företag.

Under åren av socialdemokratiskt styre organiserade partiet Örebro kommun som en del av partiet. Kommunen var centrum. Och det var socialdemokraterna som hade en gudagiven gåva att styra denna kommun. Kommunen skulle blanda sig i så mycket som möjligt, styra och ställa. Företagandet var undantaget som skulle hållas kort.

Ser man hur kommunen fungerar ser man också dessa bindningar till det socialdemokratiska partiet, och till socialdemokratiska politiker. Gång efter gång ser man företagare som köar för att träffa kommunens politiker. De framgångsrika byggarna har de bästa kontakterna med kommunledningen. Och de som inte har de rätta kontakterna riskerar att hamna utanför.

Dessa tankar rullar igång efter två artiklar. Den ena naturligtvis om Storstenshöjden. Den andra om Truck Stop.

Truck Stop är en socialdemokratisk hjärtefråga. Redan före 2006 ville det dåvarande socialdemokratiska stadsbyggnadskommunalrådet (vilket ord!!!) Jonas Karlsson bygga Truck Stop. Men det fanns ingen ekonomi i projektet. Och det fanns en kommunstyrelseordförande som ändå försökte hålla koll på ekonomin efter tio år av ekonomiskt moras.

När vi i Folkpartiet styrde sa vi att visst fick Truck Stop byggas. Men utan kommunala subventioner. Så det blev inget.

Och så kom Baastad och Sundin. Den ena med ansvar för ekonomin, men utan vilja att ta det. Den andra med stora stadsbyggnadsplaner, och utan ekonomiskt ansvar. Ett av de första besluten de tog var att dra igång Truck Stop igen. Och nu gick kommunen in med pengar.

Sundin och Baastad gick in med mer än 30 miljoner i ett bygge av en parkeringsplats för lastbilar. Den årliga kostnaden uppgår till minst 2,4 miljoner kronor. Man sålde mark billigt till Engströms och bytte till sig en fastighet från samma bolag som det är svårt att se någon kommunal användning för.

För att göra det hela än mer attraktivt beslutade Björn Sundin, mot oppositionens vilja, att strunta i upphandlingen av iordningsställandet av Truck Stop-området och direktupphandla Engströms. Och nu reagerar det lokala näringslivet. Men man är rädd att stöta sig med Sundin. Det kan kanske riskera framtida kontakter med kommunen och sätta käppar i hjulen för projekt man vill delta i eller genomföra. Men ändå – detta går för långt så man skriver ändå brev. Och enligt Nerikes Allehanda idag får det Konkurrensverket att reagera.

Kanske finns fog för direktupphandlingen, kanske inte. Vare sig konkurrenslagstiftningen eller upphandlingslagstiftningen är några under av tydlighet. Det finns alltid möjlighet att göra avvägningar. Och sannolikt är det den med mest juridiska resurser som klarar sig bäst.

Men händelsen säger också något annat. Något som hör ihop med Storstenshöjden.

I fallet med Truck Stop finns en politisk vilja att genomföra något. Björn Sundin agerar för att det ska gå snabbt och enkelt. Det finns stora ekonomiska resurser att backa upp projektet. Och man tolkar lagen utifrån det man själv menar är bäst för projektet.

I fallet Storstenshöjden, saknas den politiska viljan. Björn Sundin hittar inte tid för möten (idag har han meddelat att han inte kan träffa Storstenshöjden förrän efter helgen trots sina ultimatum…). Han segar och långbänkar. Han påstår att de anläggningar (lite drygt en tiondel av kostnaderna för Truck Stop) som kommunen bort installera för tiotals år sedan, på något sätt belastar Storstenshöjden. Han kräver att det lilla bolaget ska stå för stora investeringar för att kommunen kräver kvällsskidåkning (som knappast är lönsam för bolaget).

Är detta en rimlig företagarpolitik? Ska en kommun hantera olika bolag så olika? Ska det finnas (åtminstone) två näringslivspolitiska agendor? En för de bolag som kommunen vill hantera väl, en annan för de i frysboxen?

Och den avgörande frågan: Måste man vara kompis med kommunalrådet för att få en god behandling av kommunen?

Vi som är politiker sitter på en enorm makt. Vi hanterar enorma ekonomiska resurser, pengar som människor avstår, en del med glädje – andra utan. Men avståendet är obligatoriskt, inte frivilligt. Och det innebär extra ansvar.

Ansvaret handlar om likabehandling. Varje kommunmedborgare ska hanteras likvärdigt. Varje företag ska hanteras likvärdigt.

Ansvaret handlar också om att inse sin makt. Örebro kommun är kommunens ojämförligt största arbetsgivare. Kommunen har en förmögenhet på miljarder (även om kommunledningen nu lånar som aldrig förr). Kommunen omsätter nästan 8 miljarder om man räknar in bolagen. Och kommunen kan aldrig gå i konkurs.

Det bör man tänka på när man jobbar med enskilda människor. Vilken makt man har bakom sig.

Det bör man också tänka på när man jobbar med små företag. Storstenshöjden AB sitter i en rävsax just nu. Man är beroende av den kommun som har ett kommunalråd som verkar vilja att det lilla privata bolaget helst skulle försvinna. Det är enkelt att inse att i en rättslig konflikt, kan kommunen sätta in hur stora resurser som helst och dra ut på processen hur länge som helst utan att beröras. Men det lilla bolaget har vare sig resurser eller oändlig tid. Det finns alltid en resultaträkning som ska hålla, en balansräkning som ska vara i jämvikt. År, efter år, efter år.

Men så tänker inte dagens kommunledning i Örebro. Här handlar näringspolitik inte om att skapa goda generella villkor för företag och företagande. Här handlar näringspolitik om att kommunens politiker ska stå på barrikaderna och genomföra de projekt man vill, och haverera de projekt man inte vill.

På sikt kommer det att leda till färre företag, färre företagare, färre jobb och mindre kommunala inkomster.

Men när politiken mest handlar om att komma rätt ut i media idag, i morgon och kanske nästa vecka, spelar den långsiktiga utvecklingen ingen roll. Då kan både små bolag, örebroarnas skidåkning och den långsiktiga utvecklingen av välfärden sättas i väntrum...

Media: NA, TV4

Lokal liberal utmaning

Allt fler pekar på det sammanpressade politiska läget i Sverige. Det finns två partier som kopierar varandra. Moderaterna säger sig vara det enda arbetarpartiet. Och socialdemokraterna påstår sig vara ett arbetarparti. Även om socialdemokraterna inte kommit med någon egen politik sedan Stefan Löfven tillträdde, låter deras kommentarer till Alliansens politik som ungefär samma.

I förra veckans blogg skrev jag lite om behoven av en ny liberal ekonomisk offensiv. Vi kan inte fortsätta att lägga oss platta för vare sig det ena eller det andra "arbetarpartiets" ekonomiska politik. Det måste finnas en egen liberal agenda, en politik som ser till näringslivets behov, som ser hållbar tillväxt som central och som vill lägga en grund för växande människor.

Nationellt kommer vi liberaler att behöva bli tydligare. Jag menar att det finns en rädsla för att stå upp för liberalismens grundteser. Det finns fortfarande alldeles för många som är uppväxta och formade av den socialdemokratiska tankehegemonin. Fredagens gemensamma artikel från kvinnoförbunden om det socialistiska förslaget om att styra föräldrarnas rätt att hantera föräldraförsäkringen själva är ett typexempel. Denna socialdemokratiska tankehegemoni vilar fortfarande tung över Örebro, en gång den socialdemokratiska kommunsocialismens högborg, och fortfarande en stad som vilar i resterna av 1968.

I den kommunledning vi idag ser, fullständigt styrd av socialdemokraterna, är återgången till det som en gång var övertydlig. Kommunen kan allt, ska göra allt, ta över allt och vara inblandad i allt. Några av alldeles för många exempel:

• Kommunen bildar bolag som ska konkurrera med näringslivet när det gäller byggande och förvaltande av fastigheter. Affärsmässigheten kommer att sättas på undantag. 
• Kommunens bolag kräver att underleverantörer ska genomföra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att komma ifråga. Åter sätts affärsmässigheten ur spel, och såväl skattebetalare som hyresgäster riskerar att få betala dubbelt. Samtidigt försvagas det lokala näringslivet när reglerna skrivs så att bara storföretag kommer ifråga.
• Socialdemokraterna menar att kommunen ska vara med och driva hotell och konferensanläggningar. Istället för att sälja bolag så startar man nya.
• Socialdemokraterna är inte nöjd med att det finns privata energibolag som i princip bygger ett vindkraftverk om dagen. Istället ska man konkurrera med ett kommunalägt vindkraftbolag.
• I de flesta kommuner är kommunala fotbollföreningar ett skämt. Men inte i Örebro. Här vill socialdemokraterna starta en kommunal fotbollförening i Vivalla.
• Valfriheten sätts på undantag, lagen om valfrihetssystem sniglas fram, entreprenörer göre sig inte besvär.
• Istället för strategiska försäljningar av bostadslägenheter, riskerar socialdemokraterna bolagets status eller ställer hyresgästerna inför faktum: Enorma hyreshöjningar eller minskat underhåll.
• Och kommunens ekonomi är mest till besvär. Det finns ingen insikt om behoven av att värna en långsiktigt hållbar ekonomi. Socialdemokraterna räknar med att det alltid finns någon annan som räddar kommunens ekonomiska ställning.

Och så vidare...

Mot detta måste det finnas en alternativ liberal agenda. En sådan agenda handlar både om en liberalare ekonomisk politik och ett starkare värnade av långsiktigt hållbar välfärd. Låt mig exemplifiera ytterligare:

• När socialdemokraterna vill bilda nya kommunala bolag, sätter vi liberaler tilltro till näringslivet. Vi vässar vår upphandling, men låter politiker sköta det offentliga, och det privata sköta näringslivet.
• När socialdemokraterna hävdar att privata bolag ska driva arbetsmarknadspolitik, menar vi liberaler att bäst arbetsmarknad får vi om näringslivet får sköta sig självt. Flest arbeten kommer om vi har starka, fria och växande företag, företag som tjänar pengar och som kan investera i framtiden. Kommunen ska sköta arbetsmarknadspolitiken med skattepengar. Näringslivet driver företag och skapar jobb.
• När socialdemokraterna vill bilda kommunala fotbollföreningar, visar vi liberaler att vi tror på föreningslivet och det civila samhället. Underifrånperspektivet är självklart för oss. Synen på egenmakt likaså. Ett civilsamhälle och ett föreningsliv som styrs av och från kommunen kommer att leda till svagare föreningar och minskat engagemang från örebroarna.
• När socialdemokraterna vill sätta spärrar och gränser för valfriheten, bejakar vi liberaler den. Vi tror på varje människas vilja att göra sina egna livsval, i skolan, som förälder, som gammal eller som anhörig. Valfrihet och mångfald är självklara i vårt Örebro.
• När socialdemokraterna påstår att bara ÖBO kan garantera bra boende, väljer vi liberaler en annan väg. För oss är det mindre viktigt vem som äger lägenheterna, men viktigare att alla lägenheter är bra. För oss är det viktigare att det byggs fler hyresrätter i Örebro, än att det är ÖBO som ska bygga dem. När socialdemokraterna leder ÖBO mot enorma hyreshöjningar eller kraftigt minskat underhåll, vill vi värna hyresgästernas rätt till begränsade hyreshöjningar och fortsatt starkt underhåll.
• För oss liberaler är en långsiktigt hållbar ekonomi alltid grunden för en lika långsiktigt hållbar välfärd. Det innebär att vi värnar en växande, framåtsyftande, förändringsbenägen kommun. Vi vet att Örebro kan bättre. Vi ser Örebros potential, men vi ser också alla de begränsningar årtionden av socialdemokratiskt styre satt kring kommunen.

Idag presenterades åter Svenskt Näringslivs mätning över läget i näringslivsklimatet i landets 290 kommuner. Örebro parkerar fortfarande på 122 plats. Det är dåligt. Det tyngsta skälet är att Örebro hittills inte haft politiker som förstått sig på näringslivets villkor. Det senaste årets återgång till socialdemokratisk kommunsocialism riskerar att försämra läget ytterligare. Men det beror också på ett näringsliv som har alldeles för många företrädare som insocialiserats i socialdemokraternas tankebanor.

Örebro skulle behöva ett friare näringsliv, ett näringsliv med företrädare som vågade ryta till mot kommunen. Istället har vi alldeles för ofta näringslivsföreträdare som tror att framtiden ligger i att hålla god min i elakt spel och spela på politikernas villkor. Och historiskt har de sannolikt gjort rätt. Vänskap med rätt socialdemokrater öppnade dörrar till framgång.

Örebro behöver ett starkare näringsliv för jobb och framtid. Örebro behöver bli liberalare för att lägga grunden till detta starkare näringsliv, för jobb och framtid. Örebro behöver ett starkare Folkparti.

Media: AB, SVD, NA, EX,