Forskning och utveckling

I tisdags fattade den nuvarande majoriteten ett beslut om en ny policy för forskning, utveckling och innovation. Det låter väl bra. Problemet är att policyn knappt innehåller något om forskning, mycket litet av utveckling och knappt någon innovation. Den är flera steg bakåt jämfört med det universitetssamarbete som kommunen inledde 2007 och som för denna gång avslutades med att kommunens stöttning var en bidragande faktor till universitetets läkarlinje.

Majoritetens "FOU"-policy handlar om att man ska delta i Science Park-arbetet, stötta universitetet i frågan om civilingenjörsutbildningen, på nåt obegripligt sätt jobba med grundutbildningen vid universitetet och sedan köpa någon oklar form av stöttning inom skolan och det sociala arbetet.

Men det finns ingen framsynthet överhuvudtaget. Forskningen lyser med sin frånvaro. Någon annan ska hantera innovationsfrågorna. Kommunen ska stötta några saker men det är oklart vad stöttningen innebär. Det är bara ett område som är tydligt. Kommunledningen vill ha en satsning på logistik som gör att Örebro är på plats 2-3 i norden vad gäller logistik. Det är bara att konstatera att socialdemokraterna regerar. Socialdemokraterna i form av de vanliga sossarna och i form av Lennart Bondeson, kristdemokraten som ofta för en mer socialdemokratisk politik än socialdemokraterna själva...

Jag var på kommunstyrelsens utskott tydlig med att vi från Folkpartiet tyckte att policyn var för dålig. Men vi ville ha en diskussion om hur vi gemensamt kunde förändra den. Men Bondeson inte bara stängde dörren för samtal. Han låste den, kastade bort nyckeln och spärrade av området. Samtal och diskussioner får uppenbarligen inte plats i vare sig Bondesons eller Baastads värld.

Man kan undra vad de är så rädda för?

Vi i Folkpartiet har utarbetat ett eget förslag till FOU-strategi. Vi ville diskutera. Vi menar att forskning och utveckling, universitetet och innovatoner, är de viktigaste förändringsfaktorerna för Örebro. Därför vill vi utveckla Örebro till en universitetsstad, inte förbli en stad med ett perifert universitet. Vi vill att Örebros näringsliv ska kännetecknas av företag med högt kunskapsinnehåll och stora behov av hög kompetens hos medarbetarna, där lager och lastbilar är ett komplement och inte huvudsaken.

Vad innehåller då vår policy? Låt mig visa på några konkreta saker:

Vi tycker dels att kommunen ska jobba med sin egen organisation. Därför vill vi:

1)   Införa möjligheter för medarbetare inom samtliga kommunala verksamhetsområden att kombinera forskning och arbete genom att speciella forskartjänster tillskapas.

2)   Införa lektoratstjänster i grund- och gymnasieskolan för disputerade pedagoger.

3)   Införa lektoratsliknande tjänster i förskolan för disputerade pedagoger.

4)   Införa speciella tjänster för sjuksköterskor som disputerat.

5)   Införa speciella tjänster för socionomer som disputerat.

Sen tycker vi att kommunen ska jobba ihop med universitetet kring reell forskning. Därför vill vi:

6)   Att Örebro kommun finansierar en professur inom det pedagogiska området.

7)   Att Örebro kommun finansierar en professur inom vårdvetenskapsområdet.

8)   Att Örebro kommun medfinansierar forskarinsatser inom området stadsmiljö och stadsutveckling.

9)   Att Örebro kommun medfinansierar forskarinsatser inom området civilsamhälle.

10)              Att Örebro kommun agerar som medfinansiär till forskningsmiljöer inom andra, för kommunen intressanta och prioriterade, vetenskapsområden.

Men ett universitet finns också i en omgivning. Däärför måste vi jobba både med universitetsområdet och med staden. Studenterna, forskarna, lärarna – alla som finns vid universitetet måste känna att Örebro är rätt plats för dem. Därför vill vi också:

11)              Underlätta planering för om- och nybyggnation i och kring Örebro universitet.

12)              Tillsammans med universitetet samverka kring organisationsformer som gör det möjligt för universitetet att utvecklas.

13)              Tillsammans med universitetet arbeta för en attraktiv miljö på campus.

14)              Tillsammans med universitetet och privata aktörer arbeta för att ett tillräckligt antal studentbostäder finns tillgängliga vid terminsstart.

15)              Tillsammans med universitetet samverka för en stadsmiljö som är attraktiv för såväl studenter som personal på Örebro universitet.Tillsammans med universitetet arbeta för effektiva kommunikationer mellan universitetet och stadens centrum, liksom från Örebro till andra relevanta orter i och utanför Sverige.

Rätt mycket av detta kostar pengar. Det vill vi i Folkpartiet vara tydliga med. När kristdemokraterna drar ner resurserna till forskning och utveckling och ersätter dem med pengar till husbyggen, och dessutom inte med ett ord nämner vad deras nya policy ska kosta, så visar vi vad vi vill. Vi vill att en procent av kommunkoncernens omslutning ska användas till FOU-kostnader. Det innebär att såväl bolagen som själva kommunen ska satsa i detta. Inom några år innebär det en kostnad för kommunen på 70 miljoner. Det är mycket pengar. Men vi väljer detta istället för att slösa på p-platser för lastbilar, på monument i form av fotbollshallar, på hundratals politiker som inte beslutar något, på en övertung kommunal administration.

Örebros framtid bygger i stor utsträckning på hur vi klarar av att skapa en förändringsinriktad miljö. Vi måste börja konkurrera globalt. Det räcker inte att vara bäst i Närke, eller att tycka att vi är bättre än Västerås. Våra konkurrenter finns överallt; inom EU, i Kina och Sydostasien, i det snabbväxande Afrika, i Indien, i Nord- och Sydamerika. Vår framtid bygger på att vi blir attraktiva för människor som kan skapa sin egen framtid och dra med sig sin omgivning i förändringen.

Även i denna fråga, som borde vara en av dem där den politiska samsynen är stor, är det uppenbart att det finns en enorm skillnad mellan Folkpartiet och Socialdemokraterna. Vi vill framtid. Vi vill forskning. Vi vill förändring. Vi vill universitet. De vill lastbilar. De vill lager. De vill gator och vägar. Tydligare kan inte skillnaden bli.

Media: NA

Det nya, liberalare, Sverige

Så kom då forskningen med i regeringens höstbudget. Och partiledaren min, utbildningsminister Jan Björklund, har skäl att sträcka på sig. Sverige under Björklund formas snabbt om till ett land med fokus på utbildning och kunskap, forskning och vetenskap. Det är bra.

Det Björklund nu gör är både att förändra i grunden och göra det bra som finns ännu bättre.

Den svenska grund- och gymnasieskolan förändras rejält. Allt från lärarutbildning till nationella program, från betyg och kunskapsfokus till lärlingsutbildning. Det är ett historiskt skifte som nu är i full gång. Rätt många kräver redan nu resultat, men det tar tid att ändra på de 40 år med socialdemokratiskt nedmonterad skola vi levt med. Vare sig Rom eller den svenska skolan byggs på sex år.

Björklunds bild som skolpolitiker är välsatt. Från tiden som lokal skolpolitiker till skolminister och utbildningsminister. Björklunds forskningsprofil är, eller snarare har varit, otydligare. Det har varit rätt mycket tal om prioriteringar, spetsforskning och elit. Men det har saknats en del. Den luckan täcks nu i huvudsak till.

Och det är ett bra forskningspaket som levereras. Det handlar både om generella satsningar och riktade anslag. Det handlar om framtidsforskning inom medicin och teknik, liksom möjligheter för enskilda universitet att själva prioritera bland de områden man känner att man har spetskompetens.

Man kan inte nog bekräfta ett universitets betydelse för en stad. Örebros nutidshistoria räcker. Visst var den gamla socialhögskolan bra för Örebro, liksom den breddade högskolan senare. Men först när Högskolan Örebro blev Örebro Universitet skapades den riktiga utvecklingspotentialen. Och genom ett tydligt fokus, med goda företrädare i universitetsledningen, har Örebro Universitet haft en enorm utveckling. Och det är ändå bara början.

För snart sex år sedan, när den nytillträdda 5-partikoalitionen började sina gemensamma besök, valde vi att som första stopp besöka rektorn på Örebro Universitet. Vi blev mycket väl mottagna. Och det var inte utan viss förvåning från båda parter. Den tidigare kommunledningen hade aldrig varit i kontakt med universitetet kring mer än frågor om studentbostäder och bussar. Vi ville hitta gemensamma utvecklingsvägar. För oss var det en självklarhet.

Det var Folkpartiet som drev frågan. Nu, liksom då, ser vi utbildning, kunskap, forskning och vetenskap som de självklara katalysatorerna i samhällets omvandling. Universitetet är det självklara navet i den utvecklingen. Det var därför vi valde att satsa 5 miljoner kronor årligen på den unika forskarskolan. Det är därför vi nu väljer att prioritera en fortsatt gemensam satsning på forskning i Örebro, genom att som mål ha att 1 % av kommunens nettoomsättning ska gå till forskning.

På regeringsnivå är det också Folkpartiet som driver frågorna om forskning framåt. Och med det paket som Jan Björklund och hans Alliansvänner nu presenterar bygger man Sverige starkare. Och Örebro får en del av kakan. Möjligheterna till en positiv utveckling av Örebro ökar genom regeringens förslag. Men det gäller att prioritera rätt.

Tyvärr verkar den nuvarande kommunledningen fortfarande vara mer intresserade av lastbilar och lager än av forskning och universitet. Den inriktningen måste vi ändra. Örebros framtid ligger i och kring universitetet. Den gemensamma utmaning vi har idag är att vi lokalt måste kapitalisera på den kunskap och den forskning som bedrivs vid universitetet. Fler universitetsnära företag. Fler företag som använder universitetets forskare och kunskap för att utveckla sina processer.

Politik kan handla om att administrera det som redan finns och låta andra bestämma vart man är på väg. Politik kan också handla om att leda i en tydlig riktning, och ständigt söka medborgarnas stöd för den politiken. Jan Björklund och Alliansregeringen har valt den senare varianten. Det är bra. För Sverige. För Örebro.

Media: DN1, SVD1, SR1, SVT1, EX, AB,

Människan kommer att göra vad människan kan göra...

Det är Nobelpristid. Det ena priset efter det andra presenteras. Vi som inte är experter förstummas över forskare som hittar supernovor som kastar ljus över universums ofattbarhet, eller orimliga kristaller. Vi förstår inte. Men fascineras. Vetenskapen är fantastisk! Grunden för vår civilisation.

Samtidigt: Jag läser tre små notiser på tre olika sidor. Spännande! Skrämmande!

Är det nya sättet att använda stamceller för att bygga organ, ett gott medicinskt genombrott som kommer att skapa livskvalitet för fler?

Eller är det ytterligare ett steg på vägen mot den onda kloningen, när forskare bygger människor efter behov eller krav?

Det finns vissa som tror att man kan kontrollera forskningen. Att de etiska riktlinjer som sätts upp kommer att vara ett skydd mot oetisk forskning. Jag delar inte den synen. Det människan kan göra, kommer hon också att göra. Någonstans. Förr eller senare. Oavsett om det gäller material, växter, djur, eller - människor.

Vi kommer att få se mänskliga kloner, sannolikt inom min livstid. Och vi kommer att få se hur forskare bygger människor efter krav eller behov. Förhoppningsvis långt senare. Men det kommer att ske. Det finns inget som skulle kunna hindra utvecklingen. Skälet? Det finns inget gemensamt etiskt eller moraliskt raster som skulle kunna förhindra vare sig vetgirighet, eller bara girighet, eller egoism, eller vad det nu är som driver forskning och forskare.

Det finns de som hävdar att vetenskap och forskning är något som ersatt religionen som rättesnöre för människan. Jag delar inte heller den synen. Vetenskap och forskning kommer troligtvis aldrig att i sig innehålla relevanta synpunkter på ont eller gott, på mening eller sanning. Vetenskap och forskning innehåller i sig både vägar mot det vi karaktäriserar som ont, och det vi karaktäriserar som gott. Det är människorna som forskar, men framförallt de som befinner sig kring forskarna och upptäckterna, som väljer väg för hur forskningsresultaten ska användas.

Ett gift kan användas för att skydda grödor, eller döda människor.
Kärnteknik kan användas för att skapa energi, eller ödelägga allt.
Kloning kan användas för att läka sjukdomar, eller för att skapa kopior av liv.

För mig blir det en av de starkaste grunderna för behoven av något mer som håller ihop samhällskroppen. En bas för den diskussion om rätt och fel, ont och gott, sant och falskt, som måste finnas i en värld som inte bara vill se till de starkaste. En grund för den diskussion om de värden som inte kan mätas, vägas, beräknas.

Förr var denna bas och denna grund rätt självklar, även i Sverige. Religionen och kyrkans dogmer hade en normerande roll och skapade, trots allt, förutsättningar för både djupa och långsiktiga funderingar kring människans värde - funderingar som sedan kunde transformeras in i det övriga samhället.

Men säger då vän av ordning - kyrkan och religionen har väl snarare varit en bromskloss och en fiende mot de individer som hävdade andra ordningar än kyrkans? Det var väl oftast i motstånd mot kyrkan som vetenskapliga genombrott skedde!

Sannolikt är det så. Men det ändrar i princip ingenting. För det finns inget som säger att en diskussion om rätt eller fel, sant eller falskt, ont eller gott, momentant hamnar på en riktig position. Det kan lika gärna vara en totalt felaktig position som hämmar såväl vetenskap som människa. Men det intressanta är att diskussionen hela tiden fortsatt, förändrats, och förnyats.

Men om den diskussionen aldrig förs, om vetenskapen tillåts både verka och genomföra sina resultat i ett rum helt åtskilt från de värden som inte kan mätas, och om samhället inte tar sådana samtal om det omätbara på allvar, då kommer världen förr eller senare att bli en plats där människan kommer att göra vad människan kan göra.

Och det är inte säkert att det vare sig är rätt, gott eller sant.

Media: DN1 och DN2 och DN3, SVD1 och SVD2 och SVD3, Expressen1 och Expressen2, SVT1 och SVT2