När kulisserna faller...

Det skulle bli så fint. Precis som spindoktorerna planerat. Ett socialdemokratiskt kommunalråd som skulle dela ut ytterligare ett av dessa fina pris som man nuförtiden kan få från den fina kommunledningen. Ett kommunalråd som skulle få prata förskoleutveckling.

Men så damp verkligheten ner.

Två förskollärare tog chansen, bröt mot den tystnadens och likriktningens politik som råder i kommunen idag. På ett par minuter berättade de om hur verkligheten ser ut bakom alla de pris, och alla de "utvecklingsprojekt" som döljer denna verklighet. De berättade om den sanning som finns bakom besparingarna, nedskärningarna, stoppen. De visade hur naket kommunalrådet egentligen var bakom prisutdelningarna och de fina orden.

Och reaktionen blev häftig. Det räcker med att se på na.se för att förstå hur en makthavare som just sett sin upplagda plan förstöras beter sig. De två förskollärarna var knappast värdefulla medarbetare. De var kommunalrådets fiender. De var inte värda vatten. Deras agerande var så fel, så fel...

De två förskollärarnas aktion och Thomas Esbjörnssons agerande väcker flera frågor. Låt mig peka på några av dem:

Hur är det med resurserna till förskolan?

Svaret är ganska klart. Under de senaste åren har utbyggnadstakten varit hög. Men resurserna har inte hängt med. Skolan och förskolan har utsatts för omfattande besparingar. Det har varit inköpsstopp och anställningsstopp och vikariestopp. Och besparingarna fortsätter. Inför 2014 ligger besparingskraven på området på minst 20 miljoner. Det är lika mycket som 50 tjänster...

Hur är det med respekten i kommunen?

Thomas Esbjörnsson tycker att de två förskollärarna agerade respektlöst. Han skulle ju precis upp och dela ut pris. Men hans agerande är ännu mer respektlöst och skrämmande. Istället för att bejaka två medarberare som vågar (jag fattar inte hur dom törs...) berätta något som de upplever varje dag, går han upp på scenen, ställer sig i en tydlig maktposition och vänder till slut ryggen åt de två. Kommunalrådet bevärdigar sig inte ens om att ta emot de papper förskollärarna vill ge honom. Det är skrämmande respektlöst av överheten mot undersåtarna.

Vilken bild ger det av kommunens öppenhet?

Örebro kommun idag är en kommun som kännetecknas av rädsla. Ingen vågar säga hur det är och hur man upplever sin situation. Jag har fått höra det på omvägar när jag försökt lyfta frågan om äldreomsorgen. En medarbetare som skickar ett meddelande via facebook. Ett samtal på telefon. Möten med anhöriga. Och nästan alltid när jag gör något av mina besök. Men utåt hörs inget. Rädslan härskar.

På samma sätt är det med skolan och förskolan. Föräldrar som är oroliga för hur förskolan ska klara sitt uppdrag, speciellt de som har barn med särskilda behov. Förskollärare och lärare som hör av sig utanför offentligheten. Men nästan aldrig något utåt. Man är helt enkelt rädd för konsekvenserna.

Grunden för denna rädsla är dubbel. Dels beror den på kommunledningens (både politik och tjänstemän) arbete med målet för Örebro. ÖSBn (budgethandlingen) sätter ju upp bilden av Örebro som den mest attraktiva medelstora staden i Norden. Då gäller det att varenda medarbetare accepterar det och "drar åt samma håll". Om man inte gör det är man illojal mot kommunen och kommunledningen. Det accepteras inte. Nu hoppas man också på att vinna kvalitetspris. Då får ju inget störa bilden av den framgångsrika kommunen. Så den bild vi får av kommunens medarbetare är av en kommun där många högre chefer är "väldigt tydliga" i vad som förväntas av medarbetarna.

Men i lika hög grad beror rädslan på den osäkerhet som bristen på ledarskap innebär. Thomas Esbjörnsson ville dela ut pris på en gala. Men han vill inte ta ansvar för besparingarna i förskolan. Det får någon annan göra. Och Esbjörnssons agerande är en ren följd av hur socialdemokraterna styr.

Inte vid något tillfälle har Lena Baastad tagit ansvar för konsekvenserna av sin politik. Det är hennes ansvar att resurserna till förskola, skola och äldreomsorg år efter år minskar. Men hon tar det inte. Det är hennes ansvar att lärare hotas av uppsägning. Men hon tar det inte. Det är hennes ansvar att äldreomsorgens personal går på knäna. Men hon tar det inte.

Istället delar också hon ut pris, berättar om "satsningar" och ställer upp på fina fototillfällen. Precis som hennes spindoktorer och kommunikatörer inom partiet säger åt henne att göra.

Men det är inte ledarskap. Det är förljugenhet och ytlighet.

För ledarskap handlar både om att visa på vägen och att ta ansvar för den politik man driver. Det handlar om att satsa och ta glansen från det, och att spara och öppet och offentligt ta den skit som följer med de prioriteringar man gör.

Men så gör inte socialdemokraterna. Och inte heller deras stödpartier, kristdemokraterna och centerpartiet. De tar inte ansvar. De för över det till någon annan. Och det kan inte visas klarare än deras nyspråk i den budget de just lagt. Där besparingar döps om och blir "omprioriteringar" och där ansvaret därmed läggs på tjänstemännen.

Men om inte den högst ansvariga politikern tar ansvar, utan för över det på någon annan, så kommer det att bli en norm inom organisationen. Nämndpolitiker kommer inte heller att ta sitt ansvar. Och inte heller tjänstemännen. Det är alltid någon annans ansvar...

Men vems är det? Risken blir att allt blir ett spel om Svarte Petter, där det viktigaste blir att inte bli den som tar det ansvar som måste utkrävas. Och det föder rädsla.

Jag såg den rädslan i ögonen för sju år sedan. Jag har skrivit om den förut. Om hur rädslan satt i Rådhusets väggar, om tjänstemän som ängsligt såg sig om för att inte hamna med ansvarskortet i handen.

Men det som sker nu är betydligt allvarligare. Och rädslan sitter inte bara i väggarna. Den kryper utanpå.

Därför har de två förskollärarnas initiativ en djupare mening än att de visade på förskolans ohållbara situation. De var, sannolikt utan att veta om det, också två demokratikämpar. De vågade stå upp för den öppenhet och den genomsynlighet som borde vara självklar i alla kommuner, men som är satt på undantag i dagens Örebro. Och de pekade med all (o)önskvärd tydlighet på såväl Thomas Esbjörnssons som Lena Baastads och hela kommunledningens brister.

Thomas Esbjörnsson tänkte sig dela ut ett pris idag. Jag kan tänka mig att dela ut ett annat pris i morgon. Och jag vet vilka som skulle få det!

Media: NA1, NA2, SR, SVT

Vem ansvarar för skolan?

Jag lyssnade till Tvärsnytt i går. Folkpartisten Roger Haddad från Västerås och skolkommunalrådet Thomas Esbjörnsson, socialdemokrat, från Örebro. De pratade om valfrihetens problem och utmaningar.

Esbjörnsson var rätt tydlig i det han sade. Valfriheten var för honom bara ett problem. De som drabbades var de svagaste eleverna. Bara de starka vann.

Vilket var hans alternativ? Här blev det omedelbart svårt att förstå den socialdemokratiska politiken. I början lät det som om han helt ville avskaffa valfriheten, men det ville han väl inte, eller... I vart fall fick det inte vara som det var idag.

Roger Haddad pekade också på de problem sena och många omval kan få för skolorna. Men han pekade också på de lokala möjligheter till sista möjliga dag för omval av skola som kommunen själv kan fatta. Men inte ens i Örebro, där socialdemokraterna ser valfriheten inom skolan som ett gigantiskt problem, är detta gjort.

Det finns två huvudsakliga kritikvägar mot hur socialdemokraterna både lokalt och nationellt närmar sig skolfrågan. Låt mig bena lite:

Vem ansvarar för skolan? Socialdemokraterna ligger själva bakom kommunaliseringen. Det är kommunerna som är huvudman. Det är Thomas Esbjörnsson som ser till att prioritera, eller prioritera bort, resurser till skolan. I Örebro är det övertydligt att Esbjörnssons parti väljer att prioritera bort medel till skolan.

Men hela tiden skyller sossarna på regeringen och Jan Björklund (fp). Det är som ett mantra. Det är inte deras fel, det är alltid någon annans. Men ser man konkret på hur sossarna fördelar pengarna hemmavid ser man att trots att skatteintäkterna ökar, trots ökade bidrag för skolutveckling och lärarutveckling, så prioriteras resurserna totalt ner. Ingen regering kan tvinga kommunerna att fördela på ett visst sätt. Så ansvaret vilar helt på sossarnas, och Thomas Esbjörnssons, axlar. (Fast egentligen på Lena Baastads - eftersom hon är(?) högsta ansvariga för ekonomin.)

På samma sätt är det med deras nationella skolsatsningar. De vill ha fler lärare och mindre klasstorlekar. Men hur ska de se till att kommunerna gör som de säger nationellt? Ingen kan, inte minst Löfven, tvinga kommunerna att fördela. Så sannolikt skulle sossarna i Örebro fortsätta att prioritera asfalt och betong och prioritera bort elever och lärare, oavsett regering och oavsett statsbidrag.

Är valfriheten då till enbart för de starka? Knappast. Jag kan räkna upp fall efter fall efter fall där jag fått kontakt med elever och föräldrar som tack vare det fria skolvalet kunnat välja bort en skola som inte fungerade för dem av olika skäl. Och tack vare att de fick välja så klarade eleven sin skolgång.

Esbjörnsson och sossarna tror att de i alla lägen kan välja bättre än eleverna och föräldrarna. De tror inte på att ökad egenmakt innebär bättre skolgång för fler. Som så ofta ser de aldrig individerna, utan bara kollektiven. Den undertryckta eleven, eleven med speciella inlärningskrav, eleven som vantrivs, finns inte hos sossarna. Där finns bara en grå massa av likadana barn och unga som kan flyttas utifrån ett politiskt, administrativt synsätt.

För mig som liberal är det inte valfriheten som är problemet, utan snarare grunden för varför man väljer och väljer om. Sker valet utifrån rationella skäl är det bra. Sker val och omval på grund av tillfälliga önskningar, är det sämre. Mitt jobb blir i så fall att se till så att fler kan och klarar av att göra rationella val.

På samma sätt är det att välja från eller välja till. I sossarnas Örebro blir frånvalen allt tydligare. Det finns skolor som inte klarar sitt uppdrag tillräckligt väl. Kunskapsmässigt, ordningsmässigt eller på annat sätt. Eleverna väljer från skolorna.

För mig som liberal handlar det då om att göra så många skolor som möjligt så bra som möjligt. Alla skolor ska kunna vara tillvalsskolor utifrån sina specifika förutsättningar. Det innebär exempelvis en helt annan syn på såväl skolstyrning som lärarnas uppgifter och förutsättningar, till ordningsperspektivet och kunskapsmålens vikt i politiken.

Nationellt kan det tyckas som om socialdemokraterna närmar sig Folkpartiets och Jan Björklunds skolpolitik. Men när man kommer ner på kommunnivå, som i Örebro, är skillnaderna fortfarande avgrundsdjupa. Den socialdemokratiska, kollektivistiska flumskolan lever tyvärr kvar hos alldeles för många socialistiska kommunpolitiker.

Det är dags att förstatliga skolan.

Media:  SR, SVT,

Dubbla be(s)ked i skolpolitiken.

Den 14 maj skrev ett antal socialdemokratiska kommunalråd på SVD Brännpunkt om behovet av högre lärarlöner. Deras kommuner skulle satsa mer på karriärvägar för lärare. Det var sannolikt ett välkommet besked. Flera av kommunerna är lågt rankade, och har låga lärarlöner. Frågan är om en artikel på Brännpunkt kan anses vara ett löfte, eller bara en målsättning. Lärarfacken lär i vart följa upp om teori och verklighet stämmer överens...

Vare sig Lena Baastad eller Thomas Esbjörnsson fanns med bland undertecknarna. Det är inte så märkligt. Den lokala skolpolitiken karaktäriseras inte av satsningar, snarare tvärsom. Samtidigt som kommunen gör ett resultat på hundratals miljoner, skär socialdemokraterna ner på resurserna till skolan. Inköpsstopp och anställningsstopp är socialdemokratisk skolpolitik i Örebro.

Och blir det några högre löner? Örebro höjde lärarlönerna precis så mycket som krävdes efter de centrala förhandlingarna. När jag i kommunfullmäktige frågade kommunstyrelseordföranden om lönesatsningar var tonen defensiv: "Många faktorer tyder på att lärarna kommer att vara den yrkesgrupp som kommer få bland de största löneökningarna." var så långt hon kunde sträcka sig. Men vad det betyder är oklart. Betyder det att andra ska få mer? Kommunal till exempel som socialdemokraterna alltid prioriterat? Eller betyder det att man ska betala mer, bara för att det är svårt att rekrytera utbildade lärare?

Nu är det upp till bevis. Men när lönediskussionerna för revidering 2013 sätter igång, så visar det sig att Baastad och Esbjörnsson hittills inte ändrat inställning. Lärarna är ingen prioriterad grupp. Så här twittrar en av lärarfacken: Överläggning om löneöversyn 2013 i #örebro idag. Någon satsning på lärarna? -Största möjliga tyyyyyyyyyystnad från arbetsgivaren.
 



Det är i och för sig ingen överraskning. Under Lena Baastads "ledning" har just tystnaden lägrat sig över allt mer av politiken. Ingen vet vem som bestämmer. Ingen vet var besluten fattas. Ingen vet och ingen får veta. Gissningarna är däremot desto fler. Är det Björn Sundin som är den verkliga ledaren? Är Staffan Isling inte bara kommundirektör, utan även en de facto kommunstyrelseordförande? Sitter makten hos Roger Rådström och Torgny Larsson?

Kommunledningens syn på skolan är bekymmersam. När de största skolfrågorna handlar om hur man ska bevara svåranvändbara skollokaler och lägga ner väl fungerande skolor, är problemen stora. På område efter område saknas riktlinjer för skolan.

Istället för att fokusera på elevernas situation, på lärarnas behov och på skolornas utveckling, läggs tid på skolflyttar. Det senaste skvallret handlar om långtgågna planer på att lägga ner hela Risbergska skolan och flytta eleverna till främst Rudbecksskolan. (Som behöver investeringar för tiotals miljoner kronor för att bli funktionell. Men ett vallöfte får uppenbarligen kosta vad som helst. För eleverna och för skattebetalarna...)

Hur de lokala socialdemokraterna agerar verkar inte komma deras partiledning till känna. Istället försöker Stefan Löfven och Ibrahim Baylan på konststycket att gång efter gång presentera skolpolitik på riksplanet som går tvärs emot den Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson genomför. Problemet för Löfven och Baylan är ju bara att de inte kan lova 4000 nya lärare. Det är nämligen Baastad och Esbjörnsson som bestämmer om lärarna. Och de drar ju ner...

På samma sätt är det med satsning efter satsning i socialdemokraternas skolpolitik. På riksplanet lovar de runt om fler lärare, bättre villkor, mindre klasser. Men lokalt genomför de en precis motsatt politik; färre lärare, låga löner, större klasser. (På en skola jag känner kommer från och med nästa läsår 2,25 pedagoger att ha hand om 57 elever i klasserna 1-3 om sossarnas besparingar får slå igenom... Rimligt???)

Mot denna politik som inte hänger ihop, som är mer av innehållslösa flo(s)kler på riksplanet och rejäla nedskärningar i verkligheten, står Folkpartiets skolpolitik. Tydlig och sammanhållen från riksplan till lokalplan.

Vi lovar och genomför höjda lärarlöner.
Vi lovar och genomför förbättrad lärarutbidning.
Vi lovar och genomför lärarlegitimation.
Vi lovar och genomför minskad administration.
Vi lovar och genomför förnyade skollagar.
Vi lovar och genomför karriärvägar för lärare.
Vi lovar och tillför skolan nya resurser.

Folkpartiet tycker att skolan borde förstatligas. Kommunaliseringen var ett misslyckande. Än så länge står vi ensamma i den kampen. Socialdemokraterna håller emot. Men deras bristande sammanhållning i politiken borde leda dem till ett annat resultat. Om Löfven och Baylan vill ha genomslag för sin skolpolitik måste de ta makten från Baastad och Esbjörnsson. Frågan är om de vare sig vill eller vågar...

Media: DN, DN2, EX1, EX2, SVD

Rudbeck igen (sossarnas missar fortsätter)

Blev kontaktad idag av en skolledare på en av kommunens gymnasieskolor. Skolledaren var upprörd över de förändringar av ersättningssystemen till gymnasieskolorna som socialdemokraterna nu beslutar om. Upplevelsen var att förändringarna baserades på de ekonomiska problem som Rudbecksskolan har, och har haft under många år.

Åter visar det sig vad socialdemokraternas galna vallöfte om att rädda Rudbecksskolan kostar. Tiotals miljoner har lagts och läggs fortfarande på renoveringar och ombyggnationer av skolorna. En skolflytt följs av en annan som följs av en annan som... utan någon koll på vart det leder. Det finns ännu inte någon analys av vad kostnaderna för vallöftet har blivit (man kan ju önska att någon journalist läste detta och fick en idé till ett scoop) och vad de riskerar att bli i framtiden. Frågan är om kommunen tjänat något överhuvudtaget på alla flyttar, och vilka onödiga kostnader socialdemokraterna dragit på skattebetalarna. Den som vill gräva ännu lite djupare kan fundera över vilka intäkter som kommunen gått miste om på denna resa.

Men detta är kanske inte det allvarligaste. Det finns fler bekymmer med det galna löftet. Låt mig peka på två:

Ett:
Sedan socialdemokraterna kommunaliserade vårdutbildningen (undersköterskeutbildningen) i början på 1990-talet har antalet utbildade varit långt lägre än vad vi behöver. Det fattas ungefär 10.000 undersköterskor per år. Svensk äldreomsorg klarar sig i alla fall, men är helt beroende av vuxenutbildningsinsatser. Frågan är hur länge det fungerar.

På Wadköpings Utbildningscenter fanns bra och anpassade lokaler för det Vårdcollege vi startade. Men efter flytten till Rudbeck saknas det mesta. Risken finns att ännu färre söker sig till en av de viktigaste utbildningarna vi har. Det galna löftet om att behålla en skola till vilket pris som helst bara för att man ville vinna ett val, visar sina många baksidor. Men det blir inte socialdemokraterna som får betala. Det är de unga som får en sämre utbildning, och det är de gamla som riskerar att inte få tillräckligt många utbildade omsorgsgivare.

Bryr sig Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson om det? Det verkar inte så. Valet är ju vunnet...

(Ett par andra problem är hur fordonsutbildningen fungerar och hur det är med barnen med autismspektrautmaningar. Återkommer till det i en annan blogg.)

Två:
Rudbecksskolans specialhantering har väckt känslor hos flera andra gymnasieskolor. Man upplever hur en skola särbehandlas och hur de andra får betala denna skolas problem. Det senaste förslaget är bara ytterligare ett exempel på detta. Thomas Esbjörnsson bär ett tungt ansvar för detta. Han har byggt in konflikter i den egna organisationen som riskerar att innebära att kraft som borde sättas på utveckling istället fokuseras på annat. Det är inget annat än uselt ledarskap från skolkommunalrådet.

Och denna utveckling riskerar att fortsätta. I Nerikes Allehanda kan vi läsa att Jensen gymnasiet vill flytta. Det innebär att stora delar av Rudbecksskolan töms. Det kommunala bolaget Örebro Porten AB får in mindre hyror och måste fundera över vad man ska göra med fastigheten. Samtidigt krävs omfattande renoveringar för att fastigheten ska fungera som skola. Det handlar om ytterligare tiotals miljoner kronor.

Men medan pengarna öses över en gymnasieskola får de andra anställnings- och inköpsstopp. Eleverna på Risbergska, på Karro, på Virginska, på Tullängen o.s.v. får betala för Baastads och Esbjörnssons ofinansierade vallöfte, där alla konsekvenser av beslutet hemlighölls. Före valet skulle inget behöva hända med någon annan gymnasieskola. Efter valet lades WUC ner, Virginska krympte ihop och nu ser vi ytterligare steg i det socialdemokratiska skolmoraset.

Nu får det räcka. Nu är det nog. Folkpartiet har hela tiden krävt en utredning av skolorganisationen såväl vad gäller grundskolorna som gymnasieskolorna. Socialdemokraterna har nekat. Istället har de handlat utan plan och utan strategier. Men nu måste en plan fram!

Före sommaren borde en ny plan för kommunens gymnasieskolor vara klar. Vilka skolor ska finnas kvar? Hur ska de dimensioneras? Hur ser vi på fler skolor med annan huvudman än kommunen och hur hanterar vi den ökade konkurrensen?

Ska vi kanske lägga ner och istället bygga nytt? Även fast utredningen inte är gjord (och jag tror inte den kommer att bli det med Esbjörnsson vid rodret) så tror jag att det vore lika bra att fortsätta med en nedläggning av Rudbecksskolan. Då kunde vi frigöra tiotals miljoner för nya byggrätter, miljoner som kan komma alla gymnasieelever till del. När elevantalet på gymnasieskolorna ökar lite kraftigare om något år är det sannolikt betydligt bättre att bygga den nya, flexibla och framtidsinriktade Rudbecksskolan någon annan stans.

Kanske vid universitetet?

Vad vill sossarna med skolan?

Läser med häpnad Thomas Esbjörnssons blogg. Och inte bara bloggen utan även den debattartikel han och hans två koalitionsbröder, Anders Hagström (kd) och Per-Åke Sörman (c) levererar i dagens Nerikes Allehanda. Det verkar som om socialdemokraterna drabbats av panik när det börjar märkas vad deras besparingar på välfärden innebär. Tonläget är högt och personangreppen haglar. Idag drabbas Karolina Wallström (fp) av de tre herrarnas vrede för att hon påpekat det vi alla ser - barn med särskilda behov riskerar att bli utan det stöd de har laglig rätt att få när socialdemokraterna sparar på skolan.

Det är därför kanske inte så märkligt att Esbjörnsson tar i med storsläggan. I bloggen är det inte Karolina Wallström som är problemet. Istället är det utbildningsministern, Jan Björklund, jag och Folkpartiet som orsakar de problem som skolan står inför i Örebro.

Esbjörnsson skriver i sin blogg: Här i Örebro har vi bestämt oss för att sluta vänta på att Jan Björklund ska komma med någon mirakelmedicin för skolan. Den kommer inte att komma. Istället tar vi tag i arbetet med skolutveckling själva.

Visst låter det bra. Men vad innebär det i praktiken? Esbjörnsson nämner inte detta med ett enda ord i sin blogg. Inte ett enda ord om vad socialdemokraterna vill och gör med skolan i Örebro. INTE ETT ENDA ORD! Och jag förstår honom. För vad har de gjort (i avvaktan på Jan Björklunds mirakelmedicin)?

Folkpartiet och utbildningsministern reformerar skolan i snabb takt, en takt som är nödvändig efter årtionden av socialdemokratiskt skolförfall. En del tycker att det går för snabbt, att åtgärderna är för många, att det räcker nu. Men det krävs mer för att återta Sveriges position som kunskapsnation. Och Jan Björklund jobbar på. Det är bra.

På lokalplanet gör vi vad vi kan. Vi satsar mer pengar på förskola och skola. Vi ökar läraryrkets status och avsätter pengar till höjda lärarlöner. Vi fokuserar på kunskap och bildning, kräver bättre uppföljning och tydligare utvärderingar av skolorna. Vi ger makten över klassrummen till lärarna, och kräver att politikernas inflytande över lärarnas vardagsarbete ska minska. Vi tror på lärare och rektorer som de viktigaste krafterna för en bättre skola. Vi ökar samarbetet med universitetet och stärker Örebro som forskningsmiljö.

Och vad gör då Thomas Esbjörnsson och hans socialdemokrater för att kompensera för Jan Björklunds "misslyckande"?

Socialdemokraterna sparade på skolan 2012. Det innebar nödstopp, inköpsstopp, anställningsstopp och elevflyttar hit och dit.
Socialdemokraterna sparade så mycket så att många skolor inte klarade av sina uppdrag utan att spränga budgeten. Skola efter skola visar underskott 2012. Än vet vi inte hur stora underskotten är. Men Gymnasienämnden har flaggat för i storleksordningen 20 miljoner kronor, och Skolnämnd Sydost för 6 miljoner kronor.
Socialdemokraterna fortsätter besparingarna 2013. Förutom att spara in underskottet för 2012, saknas minst 25 miljoner kronor för att skolorna ska klara av sina uppdrag 2013. Skolområdet riskerar att behöva spara 50, 60, 70 miljoner kronor 2013 om de siffror som hittills presenterats inte förändras fram till bokslutet presenteras.
Socialdemokraternas vallöfte om att "rädda" Rudbecksskolan har inneburit omfattande skolflyttar, försämrad undervisning och stora kostnader. Vad slutnotan blir för investeringarna i Rudbecksskolan är ännu inte klart. Men utifrån min position i styrelsen för Örebro Porten AB (som äger skolan) finns det en risk att kostnaderna närmar sig 100 miljoner innan allt är klart. Pengar som kastats i sjön eftersom det fanns alternativ som inte kostade något...
Socialdemokraternas skolkommunalråd menar att han inte har något ansvar för lönebildningen för lärarna utan det bara är ett ansvar för SKL som arbetsgivarorganisation. Det är rätt märkligt... När lönerna till slut är färdigförhandlade lokalt får lärarna 4,4 %, men lönekompensationen beräknas bara på 4,2 %. Ytterligare besparingar blir följden.
Socialdemokraternas politik innebär att flera föräldrar med barn i behov av stöd berättar för oss folkpartister att de inte får det stöd deras barn behöver, eftersom skolledarna tvingas spara för att klara en för liten budgettilldelning istället för att följa skollagens oeftergivliga krav. Barn SKA få det stöd de behöver. Det kan man inte förhandla bort (om man inte är socialdemokrat, kristdemokrat eller centerpartist i Örebro, alltså...).

Thomas Esbjörnssons resonemang är märkligt. Först skyller han allt på Folkpartiet och på vår utbildningsminister. Sedan påstår han att han lokalt kompenserar för detta folkpartistiska misslyckande. Men hela hans politik har hittills gått ut på att spara ännu mer på skolorna. Snacka om "antikompensation"!

Thomas Esbjörnsson försöker sig sedan på något märkligt resonemang kring klasstorlekar för att försöka förklara varför lärartätheten sjunker så kraftigt under hans ledning. Jag gissar att det är fler än jag som har svårt att hänga med i vad hans slutsats är, annat än han nog talar sanning när han skriver: "Hur verkligheten i klassrummet ser ut bakom dessa siffror vet vi inte..."

Fakta talar annars sitt klara språk. Lärartätheten sjunker kraftigt, liksom antalet pedagogiskt utbildade per 100 elever, minus 6 % sedan 2010! Och det i en situation där elevantalet minskat eller legat stabilt. Det naturliga i en sådan situation vore annars att lärartätheten skulle öka när elevkullarna (på gymnasiet) minskar, eftersom det ofta är svårt att anpassa en organisation som behöver krympa. Men Thomas Esbjörnsson och socialdemokraterna i Örebro lyckas minska antalet lärare snabbare än  elevkullarnas förändring. Det är en tydlig effekt av hur de prioriterar. Betong och asfalt är socialdemokratisk politik. Barn och gamla får stå tillbaka.

Jag är säker på att Jan Björklund är en betydligt bättre utbildningsminister än vad Thomas Esbjörnsson är som utbildningskommunalråd. Och att Folkpartiets skolpolitik hänger ihop nationellt och lokalt är självklart.

Men när socialdemokrterna nationellt talar om alla möjliga skolsatsningar, visar Thomas Esbjörnsson och Lena Baastad med önskvärd tydlighet vad de fina orden betyder i verkligheten. När de får makten prioriteras skolan ner. Och de svagaste får stå för notan.

Media: SR

De sparar på våra unga (också...)

Socialdemokraternas tydliga prioriteringar, besparingar på välfärden och satsningar på asfalt och betong, har varit den bärande delen i den oklara trepartikombination som styr Örebro. Och det är ganska självklart att det blivit så. Den koalition som styr nu hålls inte samman av något annat än maktbegär. Och då de ideologiska skillnaderna inom välfärdsområdet är betydligt större än inom betong-området, blir den enklaste vägen att satsa på oideologisk asfalt än ideologisk skola eller äldreomsorg.

Man kan tydliggöra problemen genom den artikel som Lennart Bondeson (kd) skrev med biträdande socialministern Maria Larsson för några dagar sedan. I den lovsjunger Bondeson valfriheten som de äldre fått genom Lagen om Valfrihetssystem, LOV. Samtidigt sitter han vid makten i en kommun som inte gör något för att öka denna valfrihet, utan snarare försenar och fördröjer allt som har med valfrihet att göra. Socialdemokraterna vill inte, och Bondeson bryr sig mer om att sitta vid maktgrytan än att göra verklighet av de fagra orden i sin debattartikel...

Huvudansvaret för att det ser ut som det gör vilar ändå på socialdemokraterna. Kristdemokraterna och Centerpartiet är bara störningar i den socialdemokratiska marginalen, precis som tidigare stödpartier till det stora maktpartiet. Det är Lena Baastads huvudansvar att fördela pengarna. Och hon fördelar till förmån för betongen och bort från barnen.

Speciellt tydligt blir det när det gäller de områden där socialdemokraterna själva har makten. Björn Sundin spelar med örebroarnas skattepengar på vidlyftiga investeringar och stora affärer. Samhällsbyggnad begär, och får de resurser man vill ha.

Thomas Esbjörnsson ska styra skolområdet. Och där handlar det mest om besparingar, nedläggningar, köer och nödstopp. Det är uppenbart att det inte finns någon strategi för hur skolan ska utvecklas i socialdemokraternas Örebro.

Just nu pågår arbetet i de flesta skolor för att få koll på hur man ska få vardagen att gå ihop även 2013. Vi vet ännu inte slutresultatet, men det är sannolikt att hela området gjorde ett rejält underskott 2012. Hur ska de pengarna fördelas? Vilka skolor kommer att drabbas? Och vilka barn och unga kommer att få en sämre skola?

Skälet till underskottet är ganska enkelt. Redan för över ett år sedan visade vi i Folkpartiet på att det inte fanns tillräckliga medel för den verksamhet skolorna ska driva. Det struntade såväl Lena Baastad som Thomas Esbjörnsson i. Och nu står de där med resultatet. Men det är inte Baastad eller Esbjörnsson som drabbas. Det är barnen och ungdomarna i skolan som får betala deras dåliga politik.

Inför 2013 gick det också ganska enkelt att visa att skolområdet fick för liten tilldelning. Behoven var 25 miljoner kronor högre än tilldelningen. Och med de nya lärarlönerna blir skillnaden ännu större. Det innebär större besparingar, och en sämre skola, än vad eleverna bör förvänta sig.

Socialdemokraternas nedprioriteringar av skolan syns tydligt i lärartäthet och i personaltätheten om man även räknar in övrig pedagogisk personal. Så här ser det ut:

2010 (när Folkpartiet styrde) ------->  9,4 pedagoger per 100 elever.
2011 (Baastad tog över) -------------->  8,9    -----"-----
2012 (Baastads andra år) ------------>  8,8    -----"-----

Det är en uppenbar prioritering som slår igenom. Baastad kan inte längre skylla på någon annan.

I lördagens Nerikes Allehanda skrev Karolina Wallström om en del av de problem som drabbar elever, föräldrar, lärare och rektorer när socialdemokraterna skolpolitik ska genomföras. Barn med behov av särskilt stöd får inte det stöd de är berättigade till. Föräldrar berättar om att rektorer och lärare sagt att det inte finns pengar. Ändå står det i skollagen:

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

Det är inget man kan förhandla bort. Elever som har behov av stöd ska få det. Rektorn ska göra en utredning. Barnen ska få stöd.

Men i Lena Baastads och Thomas Esbjörnssons Örebro ställs barn utan stöd. Och de tar inte själva ansvaret för detta, utan låter tjänstemännen, rektorerna och lärarna ta stöten för deras politiska prioriteringar.

Folkpartiet har gjort andra prioriteringar. Vi satsar mer än 50 miljoner mer på skolområdet. Vi värnar rätten till utbildning och kunskap även för de elever som har det svårare i skolan. Vi värnar lärarnas och rektorernas arbete och arbetssituation. Vi är säkra på att Örebro blir bättre, om skolan blir bättre, om fler elever når resultaten och både de som ser skolan som enkel, och de med större utmaningar, får utvecklas så mycket de bara kan utifrån sina förutsättningar. Skolans uppgift är att ge varje barn möjligheter att ta vara på sina färdigheter i den takt och med den mognad eleven just nu har. Det barn som har svårt idag, kan med rätt skola, bli morgondagens Nobelpristagare.

Media: NA, SR, SVT

Dyra vallöften är dåliga...

När man analyserar resultaten kring valet i Örebro 2010 och delvis 2011 finns några skäl till att socialdemokraterna gick så bra som de ändå gjorde. Ett av skälen är deras löfte att återstarta och behålla Rudbecksskolan som gymnasieskola.

Såväl Lena Baastad som Thomas Esbjörnsson var ständigt ute och berättade om att det var onödigt att lägga ner skolan. De var lika tydliga på att det inte skulle få några konsekvenser. I debatter och i media var budskapet detsamma. Nedläggningen av Rudbecksskolan var onödig. Man kan läsa om löftena exempelvis här eller här eller här. Eller i en tidigare blogg från mig här. Den som är riktigt intresserad ser att sossarna, med Baastad och Esbjörnsson i spetsen "oroades" över att allt färre lärare fick hand om allt fler elever.

De lovade allt till alla. (Och detta är sannolikt huvudskälet till att de gick så hyfsat)

Men de sade inget om baksidan. Inget om att lägga ner någon annan gymnasieskolan. Inget om att spara pengar på lärare och på material. Ingenting om någonting egentligen annat än att Rudbecksskolan skulle vara kvar. Och att det inte skulle kosta något. Esbjörnsson menar ju till exempel att lokalerna var bra...

De lovade till och med att kommunen skulle spara 20 miljoner om året. Läs här till exempel.

Nu ser vi resultatet. Gymnasienämnden går i år lika mycket i underskott som man trodde man skulle spara (nästan). Skolombyggnader för 26 miljoner (hittills). Renoveringsbehov på minst 50 miljoner på Rudbeck (den som enligt Esbjörnsson var så bra...). Skolklasser som flyttar och flyttar. Elever som får fara hit och dit i Örebro för att få del av sin undervisning. Undermåliga klassrum.

Och de elever som Esbjörnsson gång på gång lovade skulle få det bättre, de med högfungerande autism (tidigare Asperger), har knappast fått det tillnärmelsevis lika bra som de hade på WUC.

Folkpartiet har gång på gång krävt att Baastad och Esbjörnsson ska berätta om sina planer. Men de har hållit tyst.

Folkpartiet har gång på gång krävt att Baastad och Esbjörnsson ska redovisa kostnaderna för alla flyttar. Men de har hållit tyst.

Folkpartiet har gång på gång krävt en helhetsbild och konsekvensanalyser av flyttcirkusen. Av Baastad och Esbjörnsson. Men de har hållit tyst.

Kommunstyrelsen har inte någon gång fått någon redovisning av det katastrofala läge för gymnasieskolan och flyttarna som nu uppdagas. Lena Baastad har som kommunstyrelseordförande prioriterat ner ekonomin totalt. Det saknas i vart fall vilja (och jag tror även kunskap och intresse) för att få rätt redovisningar på rätt sätt.

Baastad mörkar. Baastad håller tyst. Baastad tar inte ansvar för den ekonomi som är hennes huvuduppdrag.

Vad händer nu? Det är uppenbart att gymnasieskolan står inför drastiska beslut. Majoritetens budget för 2013 är tagen. Den gav inte gymnasieskolan några ytterligare tillskott. Det ryktas om att inga förvaltningar kommer att få full kompensation för lönepåslagen (vi får ju inget veta om hur Baastad bestämmer om löner och personalpolitik). Och underskottet skenar.

Vem tar ansvaret för situationen? Lena Baastad håller tyst som vanligt. Dennis Begic, gymnasienämndens ordförande, har blivit lika osynlig. Och Thomas Esbjörnssons profil är märkligt låg. Han som trodde så starkt att ingenting behövde förändras om man räddade Rudbeck...

Förtroendet för socialdemokraternas skolpolitik i Örebro borde vara rejält under noll. Det finns helt enkelt ingen skolpolitik värd namnet.

Och förtroendet för deras ekonomiska politik borde vara lika låg. Den finns helt enkelt inte heller.

Detta kommer att drabba eleverna som får sämre undervisning och sämre lokaler än vad de har rätt till.

Det kommer att drabba lärarna som inte får tillräckligt bra undervisningsmöjligheter. (Och knappast heller de lönepåslag de förtjänar - Esbjörnsson har ju sagt att det inte är hans uppdrag...)

Och det kommer att drabba varenda örebroare som riskerar att få betala miljon efter miljon i onödiga skattepåslag när Lena Baastad inte håller koll på ekonomin.

Media: NA

Hur djupt går splittringen?

I flera bloggar har jag pekat på de märkliga prioriteringar den nuvarande majoriteten gör. De sparar på skolan och äldreomsorgen och slösar på asfalt och betong. Varför?

Jag menar att det finns två huvudskäl. Det första är att det blir allt tydligare vem det är som egentligen bestämmer. När Lena Baastad lämnar KS-beredningssammanträdet och går ut på stan, tar Björn Sundin och Staffan Isling ytterligare en kopp kaffe på Sundins rum. Maktbalansen är klar. Den formella makten är inte den reella.

Men det finns ytterligare ett skäl. De tre partier som nu styr har inte så mycket gemensamt. Den kommunsocialistiska örebrovarianten av socialdemokrati har möjligtvis konservatismen gemensamt med kristdemokratin, men annars... Och var finns centerpartiet? Men de har ingen gemensam bild av utvecklingen av Örebro. När inte sossarna kör över sina stödpartier, så spretar det åt alla håll.

Inom skolområdet är det nödvändigt med en gemensam framtidsbild. Kunskap eller flum. Ordning och reda eller lösa tyglar. Tilltro till lärarna eller politik in i klassrummen. Men det är skillnad på sossarnas flumskola och centerns mer liberala kunskapspolitik.

Inom äldreomsorgsområdet är det nödvändigt med en gemensam framtidsbild. Det räcker med att säga valfrihet och vinster för att förstå var gränserna går. Hur ska centerns rätt nyliberala teser kunna samarbeta med socialdemokraternas vinstförbud och krav på kommunala monopol?

Och så vidare...

För en koalition utan gemensam politik blir samhällsbyggnadsområdet ventilen. Det finns mycket där som inte handlar om ideologi. Det är knappast ideologiskt att bygga snabbcykelvägar eller fråga örebroarna hur de vill ha Norrcity. Det är lite ideologi i att rita på resecentrum eller busslinjer. Skönt med lite friutrymme.

Men allt mer pekar mot att detta friutrymme inte räcker för att hålla ihop en gemensam fasad. På kommunstyrelsesammanträdena blir det allt tydligare att det är två mot en. Centerpartiets Rasmus Persson ställer frågor, men blir nästan alltid tystade av Sundin, Baastad eller Bondeson. Och nu spricker fasaden än mer.

På senaste programnämnd Barn och Utbildning fanns Esbjörnssons besparingsförslag med. 18 miljoner ska sparas. Men det finns ingen politiker som vill ta ansvar. Det fanns inte ens ett förslag till beslut. Esbjörnsson försöker flytta ansvaret till tjänstemännen. Är det så att han inte är säker på att han har majoriteten bakom sig?

På nästa sammanträde med Kultur (och medborgar)nämnden ska Folkpartiets motion om författarfristad behandlas. Det normala är att förvaltningen, på majoritetens uppdrag, skriver fram ett beslutsförslag som sedan klubbas. Men så här ser nämndhandlingen ut:

Beslutsunderlag
Motion från Folkpartiet liberalernas fullmäktigegrupp; "Gör Örebro till en författarfristad" bifogas i utskicket.
Förslag till beslut
Förvaltningens förslag till Kultur- och medborgarnämnden
- Förvaltningen överlämnar ärendet till nämnden för övervägande och beslut.

Men stopp här. Inget förslag. Ingen vägledning. När sammanträdet börjar vet inte någon vad majoriteten vill. Detta är något nytt. En majoritet som inte vill ta ansvar är en sak. Men en majoritet som inte vet vad den vill, är ...

Vad betyder detta? Det finns bara en förklaring. Majoriteten är inte ense. Kanske är det Sundins ande som vilar över beslutet. Han vill säga nej. Men Behcet Barsom vill något annat. Och så fastnar det hela.

Just detta ärende har en speciell sprängkraft. Det visar inte bara på splittringen mellan partierna utan också inom partier.

Skälet till att vi har den kommunledning vi har ligger sannolikt mest på det personliga planet och inom KD. Lennart Bondeson hade en tydlig agenda direkt efter omvalet. Samarbete med socialdemokraterna var vägen. Det möjliggjordes sannolikt genom att Bondeson i många frågor sympatiserar med en socialdemokratisk politik. På område efter område ligger han mycket nära socialdemokraterna. Ofta är han närmare socialdemokratin i sakfrågorna än sitt moderparti nationellt.

Personfrågorna är ofta avgörande för hur ett lokalt koalitionssamarbete ska fungera. Och om man dessutom lokalt delar synsätt på centrala politiska områden blir det än lättare.

Men Bondeson måste någon gång förhålla sig till sitt parti. Än så länge har det bara knorrats i korridorerna. Men frågan är hur länge det håller. Hur många kristdemokrater accepterar fortsatta besparingar i äldreomsorgen samtidigt som Bondeson och Sundin reser runt i världen och söker att locka diktaturer till Örebro? Hur många accepterar nödstopp i skolan, samtidigt som Bondeson och Sundin bygger ut kommunkoncernen med nya bolag? Hur många accepterar att Bondeson överger jobbet med civilsamhället och istället står vid Sundins sida när det gäller att kommunen ska göra mer, mer, mer? Borta är subsidiaritetsprincipen. Återkommen är kommunsocialismen.

Håller kristdemokraterna nu på att spricka? Är det som nu sker i såväl Kommunstyrelse som Kultur (och medborgar)nämnden de första tecknen på ett nytt skeende. Det finns mycket som talar för det.

Och vad händer inom Centerpartiet? Partiet som inte längre finns i Örebropolitiken...

Det politiska livet i Örebro är i sanning spännande.

Vem tar ansvar för ekonomin?

Jag sitter och läser Thomas Esbjörnssons ekonomiska redovisning kring WUC. Jag läser och läser. Men frågan är vad som är skrivet. Jag kan helt enkelt inte förstå hur han kunnat släppa fram denna handling. För maken till bortblandning av kort är svår att uppfatta.

Om man ska försöka göra det kort är beskrivningen som följer:

Om man lämnar WUC menar Esbjörnsson att gymnasieskolan sparar 18,9 miljoner kronor. Och om man lämnar Rudbeck så sparar man bara 14,6. Skillnaden är alltså 4,3 miljoner. Men hur får man fram siffran?

När man läser handlingen ser det ut som om tjänstemännen fått ett direktiv från Esbjörnsson: "Gör en utredning som visar att vi sparar mer om vi lämnar WUC!" Och sedan har tjänstemännen gjort det. (Här kan man peka på att Esbjörnsson kört över den lokala demokratin. Gymnasienämnden, som har ansvaret för och makten över sin förvaltning, har fattat ett demokratiskt beslut om att avbryta flytten av program. Men Esbjörnsson har struntat i det och använt sig av dessa tjänstemän för sin utredning. Vem tar ansvaret för de kostnader detta inneburit för förvaltningen? Inte är det Esbjörnsson. Det är nämnden och dess ordförande. Vad säger kommunens revisorer om detta?)

Nåväl vad innebär förslagen enligt Esbjörnssons utredning? Jo.

Om man lägger ner Rudbeck, menar Esbjörnsson att man kan flytta in Språk och Framtid till Virginska och även en liten del (560 kvadratmeter) administrativa lokaler. Minskade kostnader på Rudbeck är 10,7 och övrigt 3,9. Men vad som händer med Rudbeck när detta sker finns inte beskrivet. Inga intäkter av försäljningar eller annat. Ändå vet vi att hela skolan går att sälja till både ÖBO och den privata marknaden i morgon! Inte heller några beräkningar på vad man kan göra på WUC, med förändrad ytanvändning och ökad effektivitet finns medtaget.

Om man lägger ner WUC, menar Esbjörnsson istället att man kan flytta Språk och Framtid till Rudbeck och dessutom 3000 kvadratmeter administration till Virginska. Men det räcker inte. Man kan flytta vuxenutbildning från WUC till Rudbeck. Då tjänar gymnasienämnden ytterligare 4,8 miljoner (vilket i princip är skillnaden mellan förslagen). Men vad händer med WUC? Går fastigheten att sälja? Esbjörnssons kompis Jonas Karlsson har ryckt ut och sagt att landstinget kan köpa. Men till vad? Universitetet vill inte ha skolan för undervisning. Landstinget går 130 miljoner back. Skolan är byggd som reservsjukhus. Hur blir det egentligen med besparingarna för kommunen? Står vi med en tom skola som bara kostar pengar? Och vad är då vinsten?

Men vad innebär detta? Jo - Esbjörnsson har uppenbarligen gett ett direktiv att bara hitta denna lösning. Ingen annan. Ändå finns det material som visar på möjligheterna. Gymnasieförvaltingen och lokalförsörjningsenheten har gjort en mycket kortfattad beskrivning av samtliga skolor. Med den som grund hade Esbjörnsson kunnat hitta vägar för en bred politisk enighet om en djupare konsekvensbedömning av skolorna. Men han ville inte. Det finns ingen vilja från Esbjörnsson att samtala med andra partier, om dessa partier inte 100-procentigt ställer upp på hans förslag. Den nya majoritetens sätt att samtala skiner igenom gång efter gång.

Folkpartiet har redovisat andra möjliga förslag. Exempelvis kan en nedläggning av Rudbecksskolan innebära att kommunen och Örebro Porten AB får intäkter på hundratals miljoner kronor i försäljningar av byggrätter och fastigheter. Men det struntar Esbjörnsson i. Esbjörnssons egen partikamrat, Björn Sundin, föreslog för några år sedan att man skulle bygga om Risbergska skolan till äldreboende. Det var en usel idé på många sätt. Men om man formulerade om den - vilka alternativa planer kan finnas för Risbergska skolan, som ändå är en undermålig byggnad? Kan vissa delar vara skola, medan andra rivs och byggs om till något annat? Vad skulle det innebära? Och Karro - om man ändå bygger en ny matsal kanske man ska bygga till ytterligare klassrum som kan härbärgera fler elever. Det kan kanske innebära att man kan flytta hit fler elever från andra skolor. Och Virginska som gymnasiechefen påpekar måste lämna mer än de 3000 kvadratmeter som nu ska lämnas - varför inte göra en ordentlig utredning och ta ett helhetsgrepp? Om skolan ändå måste minska - ska man inte göra det på ett sätt som gör det möjligt för Örebro Porten AB att sälja en del av skolan i en enkel process, istället för att riskera tomma ytor som kostar kommunen pengar, även om gymnasienämnden sparar.

Esbjörnsson riskerar att bli chef för Örebrovarianten av Ebberöds bank. Det ser ut som om man sparar pengar, men de rinner bara ut genom andra, större hål...

Det borde finnas ett grundkrav på en kommunal utredning att den är professionellt gjord och redovisar fakta och konsekvenser på ett neutralt sätt. Det gör inte denna utredning. Den är en politiserad produkt som har som enda syfte att försöka hitta någon grund för ett beslut som inte borde fattats - nedläggningen av WUC. Esbjörnssons sätt att använda den kommunala administrationen förskräcker. Frågan är hur tjänstemännen och kommundirektören kan acceptera sådana förfaranden.

Media: NA1, SR Örebro, Tvärsnytt

Bloggar: Maria,

Vad händer nu?

Det finns ingen majoritet för att lägga ner WUC. Det stod klart idag efter gymnasienämndens sammanträde. FP, M, MP, V och Lars-Ruben Fahlström, KD valde att inte gå på det socialdemokratiska förslaget.

Kent Persson, M, säger på sin blogg att WUC nu är räddat. Jag är inte lika säker.

Återstarten av Rudbecksskolan var ett socialdemokratiskt krav i förhandlingarna med KD och C. Av vad jag erfarit har inte någon i KD överhuvudtaget varit informerad om att socialdemokraterna hade för avsikt att lägga ner WUC förrän timmarna innan det blev offentligt. WUC har varit en intern socialdemokratisk process där Lena Baastad, Thomas Esbjörnsson, Dennis Begic och Björn Sundin agerat på egen hand. Ställda emot väggen har såväl KD som C fått acceptera deras ultimativa krav. Det har inte spelat någon roll att det inte funnits någon faktabakgrund eller några bärande skäl för förslaget. Socialdemokraternas styrande trojka, och med Begic som den som fick hålla deras yxa, har bara sett till det interna socialdemokratiska behovet att värna sitt vallöfte.

Så vad händer nu?

Spricker majoriteten? Knappast. Lennart Bondeson KD har varit en mycket tydlig försvarare av socialdemokraterna. Rasmus Persson C lär hålla de sina i strama tyglar så länge han får sköta sitt programområde själv. Men det är uppenbart att de två stödpartiernas toppar får köra med partipiskan för att klara av att hålla ihop majoriteten. Det har skapat problem och kommer att fortsätta att skapa problem. Åter ser vi en socialdemokratiskt ledd majoritet som spricker mer och mer efterhand. Åren 1998 - 2006 var det en följetong.

Men de inblandade har också påstått att det finns en "plan B", om inte beslutet blir som man vill i gymnasienämnden. Men hittills har vi inte fått se någon plan B.

Sannolikt kommer beslutet att fattas någon annan stans, kanske utanför de offentliga nämndsammanträdena som så ofta hittills under denna socialdemokratiska ledning. Kanske i en nämnd där man har låtit partipiskan vina än hårdare. Om det sker är inte WUC räddat. Då handlar det bara om en tillfällig paus.

Eller så tänker sossarna om och gör rätt. Börjar en utredning av alla gymnasieskolors styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Sådana SWOT-analyser är vardagsmat när man jobbar med utveckling av såväl företag som organisationer och verksamheter. Det borde vara lika självklart för en kommunal ledning.

Men det är väl för mycket att begära, eller?

Media: NA,

Blogg: Kent, Maria, Fredrik, Karin

Gör rätt, för elevernas skull!

Idag har vi i Folkpartiet presenterat ett alternativ kring hur vi önskade att processen kring en förändrad gymnasieskola skulle se ut. Våra huvudkrav är följande:

1) Vi borde bli överens om vad som är viktigt när man drar ner antalet elever och program på en skola, eller helt lägger ner den. Vi har föreslagit sex punkter som borde kunna ligga till grund för en sådan diskussion. De är:

• De pedagogiska förutsättningarna för de program som de kommunala gymnasieskolorna ska erbjuda ska vara bättre efter förändringen än före.
• Elever med särskilda behov ska så långt möjligt vara kvar i nuvarande skolor.
• Program med särskilda behov ska så långt möjligt vara kvar i de nuvarande skollokalerna.
• Omflyttningarna ska innebära så små behov av nyinvesteringar som möjligt.
• Förändringarna måste innebära reella besparingar för kommunen som helhet, inte bara för en viss förvaltning.
• Möjligheterna till externa intäkter ska beaktas.

2) En skolnedläggning/förändring borde inte vara en partipolitisk process. Det finns rätt lite ideologi bakom socialdemokraternas hastverk kring WUC. Det handlar i det fallet mer om partipolitiska valstrategier än ideologi. Därför menar vi att tjänstemännen borde få ta fram olika förslag som vi politiker sedan kan prioritera mellan. Så här skriver vi:

Folkpartiet föreslår därför att kommunen omedelbart tillsätter en utredningsgrupp för dagens behov av lokaler för de kommunala gymnasieskolorna. Gruppen bör bestå av skolledarna/rektorerna för samtliga kommunala gymnasieskolor, chefen för gymnasieförvaltningen och VD för ÖrebroPorten AB respetive Futurum fastigheter AB. Gruppen ska till kommunstyrelsen redovisa konsekvenserna för neddragningar/nedläggningar på och av samtliga kommunala gymnasieskolenheter. Utöver det ska gruppen redovisa ett huvudförslag till hur kommunen bör agera. Gruppen ska sträva mot enighet, men eventuella avvikande åsikter från gruppens medlemmar ska redovisas i särskilda yttranden.

3) Vi pekar sedan på att en förändring är en komplex process. Det handlar inte bara om att lägga ner en skola, det handlar om så mycket mer. För att göra exemplet tydligt har vi visat vad som skulle kunna hända om man helt lade ner Rudbeck. Följande sju steg kunde tas:

1. ÖBO, som tidigare anmält intresse för att flytta sitt huvudkontor till fastigheten, får köpa ”Borgen” och näraliggande markområde. Huvudkontoret flyttas och det nuvarande huvudkontoret byggs om till bostäder i bra läge.
2. Genom ett avtal med ÖBO tillförsäkras Örebro konsthall / Örebro Open Art lokaler i Borgen som på detta sätt öppnas för allmänheten. Örebro konsthall lämnar externt hyrda lokaler i Centralpalatset.
3. Kvarvarande delar av skolområdet omformas. Nuvarande byggnader rivs. En ny konserthusbyggnad uppförs i hörnet av Rudbecksgatan/Trädgårdsgatan. Byggnaden omfattar de första våningsplanen. Ovanpå konserthuset byggs ett högt bostadshus som en pendang till Behrn-center. Området kring konserthuset / höghuset blir en ny park. Genom att lägga bostäderna ovanpå lokaler, klarar man ett nybygge i ett läge där luftkvaliteten annars skulle vara besvärande. Genom att skapa en ny park i centralt läge höjs centrums kvalitet.
4. På tomten på andra sidan Trädgårdsgatan byggs ytterligare ett högt bostadshus. För att klara luftkvalitetsnormerna för bostadsbyggande byggs ett nytt stadsbibliotek i bottenvåningarna. Örebro får därigenom ett nytt kulturellt centrum i centralt läge.
5. När konserthuset lämnas kan Kulturskolan ta över konserthusfastigheten. Danskompani Raande Vo och andra nya kulturyttringar kan inrymmas antingen i det nya konsert/kulturhuset eller tillsammans med Kulturskolan i det gamla konserthuset.
6. När kulturskolan lämnar sin fastighet kan den säljas och omvandlas till bostäder i ett centralt och attraktivt läge.
7. När stadsbiblioteket lämnar sina nuvarande lokaler kan stadsbibliotekets yta frigöras. Dessutom kan kvarvarande förvaltningar lämna lokalerna som friställs för Conventums behov. Med möjlighet för en privat intressent att bygga exempelvis ett hotell ökar möjligheten för Örebro Porten AB att sälja Conventumfastigheterna.

Vad innebär då detta, förutom att Rudbecksskolan upphör som skola? Jo:

• Kommunen slipper hyreskostnaderna för Rudbecksskolan.
• Kommunen slipper hyreskostnader (extern) för Konsthallen.
• Kommunen får intäkter för försäljning av delar av Rudbecksskolan till ÖBO. Det handlar om flera miljoner kronor.
• ÖBO kan bygga 50 - 70 lägenheter på Drottninggatan.
• Två höga hus innebär intäkter på i storleksordningen 50 - 70 mkr för kommunen.
• Om vi flyttar konserthuset och stadsbiblioteket kan Conventum säljas för flera hundra miljoner kronor. Investeringarna i dagsläget uppgår till mer än 300 mkr.
• Om vi flyttar Kulturskolan och bygger nya lägenheter i den fina kulturfastigheten innebär det intäkter på ytterligare tiotals miljoner kronor.

Självklart innebär ett nytt konserthus och ett nytt stadsbibliotek också nya årliga kostnader. Men eftersom nästan alla partier idag säger sig vilja ha ett nytt konserthus/kulturhus är det ett nollsummespel. Ett nytt stadsbibliotek innebär sannolikt något högre kostnader än idag.

Mot detta ska socialdemokraternas förslag ställas. Ännu vet ingen vad det innebär i minskade kostnader för kommunen. Hittills har vi enbart fått veta att kostnader flyttas mellan kommunala förvaltningar. När gymnasieförvaltningen "sparar" på att lägga ner WUC, ökar kostnaderna för kommunstyrelsen och kommunens fastighetsbolag. Är det rimligt?

Socialdemokraternas sätt att "utreda" en minskning av ytorna för gymnasieskolor är bakvänt. Först bestämmer de sig för att lägga ner en gymnasieskola. Sedan försöker de hitta rimliga sätt att göra det på. Därefter får man se om man sparar något på det hela.

Vi är väl medvetna om att förslaget kring Rudbecksskolan i alla delar inte behöver vara det optimala. Men låt oss då sätta oss ner och diskutera det, utifrån en gemensam grund, byggd på fakta. Idag gissar Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson friskt. Och det är eleverna, lärarna och Örebros skattebetalare som står för notan.

Media: NA1, NA2, NA3, SVT Örebro,

WUC - frågor utan svar

På onsdagens kommunfullmäktige var oppositionens frågor kring nedläggningen av Wadköpings Utbildningscentrum, WUC, det stora ärendet. Som vanligt fanns egentligen inga ärenden att besluta om, socialdemokraterna väljer som vanligt att fatta beslut i slutna rum och bakom stängda dörrar. Så istället för att vi ska diskutera, väga och sedan fatta beslut om viktiga saker, som exempelvis WUC, får vi istället debattera frågor utan att besluta. Detta sätt som socialdemokraterna ser på demokratin är djupt oroande.

Det gavs egentligen bara två tydliga svar under debatten. Thomas Esbjörnsson var tydlig i att hela skolan ska läggas ner. Men beslutet är inte taget! Snacka om demokratiskt underskott. Gång efter gång återupprepar Esbjörnsson att något beslut inte är fattat. Samtidigt berättar han om vad som ska ingå i det beslut som ännu inte fattats...

Och Lena Baastad var lika tydlig i att hon inte kommer att agera vare sig efter reglemente eller lagstiftning. Beslutet ska tas i gymnasienämnden, trots att beslut om lokaler enligt reglementet ska fattas av programnämnd Barn- och Utbildning och principiella ärenden enligt Kommunallagen ska fattas av Kommunfullmäktige. Men Baastads regering är märkt av att fatta beslut så långt från medborgarna som möjligt. Nu blev det bara extra tydligt...

Men de flesta frågorna blev utan svar. Jag ska spalta upp några nedan:

• Vad kommer kommunen att spara in på en nedläggning av WUC? Lena Baastad kunde inte svara.

• Vad kommer att hända med vård- och omsorgsprogrammet? Thomas Esbjörnsson kunde inte svara.

• Vad kommer att hända med eleverna som går på program som anpassats för elever med Asperger? Vare sig Esbjörnsson eller Begic kunde ge några svar.

• Vad kommer att hända med fordonsutbildningen? Ingen kunde ge svar.

• Vilka andra överväganden har gjorts kring andra skolor? Ingen kunde ge svar.

Och så vidare...

Det enda vi vet är att socialdemokraterna fattat ett beslut om att lägga ner WUC. Skälet är enkelt. Ett vallöfte om att bevara Rudbecksskolan. Konsekvenserna av deras beslut är underordnade. Konsekvenser för elever, för de som behöver samhällets stöd, för lärare, för kunskap och utbildning och till och med för kommunens ekonomi är av underordnad betydelse. Och man vill till och med sätta de demokratiska reglerna som man själv varit med och fattat beslut om, ur spel.

Tänk om politik ibland kunde vara mindre av prestige och mer av samtal. Då kunde även Lena Baastad säga: Ja - vi kanske tänkte fel, eller om inte fel så i alla fall inte helt rätt. Låt oss ta detta ett varv till. För det är bättre att göra rätt än att göra snabbt.

Bloggar: Maria, Fredrik,

WUC igen

I dagens media, NA och Radio Örebro, kan vi läsa att majoriteten nu knakar ordentligt i fogarna när det gäller nedläggningen av WUC. En kristdemokrat, Lars-Ruben Fahlström, säger så här enligt NA:

Lars-Ruben Fahlström anser att WUC är den gymnasieskola som håller bäst kvalitet i kommunen. Han påpekar också att lokalerna är i bra skick och inte behöver någon renovering.
– Rudbecksskolan är i behov av stora renoveringar, och man har hyrt ut delar av den till privatskola. Jag kan tänka mig att man samlar Komvux och Vuxam där i framtiden.

Hans resonemang är likt det vi i oppositionen, tillsammans med lärarna på WUC, fört. WUC har bra resultat. WUC har bra lokaler. WUC håller ekonomin i goda tömmar. WUC har ett bra läge. WUC har inga renoveringsbehov. WUC ligger rätt i förhållande till sina utbildningar. WUCs Vård- och omsorgsprogram och specialutbildningar för Aspergerbarn bör inte rubbas. Och så vidare.

Det Fahlström egentligen pekar på är att kommunledningen, med Baastad och Esbjörnsson i spetsen, fortfarande inte redovisat några konsekvensanalyser av sitt panikbeslut att lägga ner WUC. Det är intressant att nu majoritetspolitiker börjar inse det.

För just kristdemokraterna borde detta vara en läxa man lärt sig. Jag erkänner villigt att processen kring Rudbecksskolan från början inte var den bästa. Det fanns ett ovanifrånperspektiv och en brist på dialog när diskussionerna påbörjades. Huvudansvarig för detta var Lennart Bondeson, kristdemokrat. Men det tog nästan två år tills beslutet fattades, och under den tiden fick bland annat jag jobba rätt hårt med dialog och diskussion både med lärare, elever och politiker av olika färg. Det innebar också att beslutet förändrades. Från en nedläggning till en sammanläggning. Från en avslutning till en förändring. Vi beslutade om en ordentlig utredning kring hur framtidens gymnasieskola skulle se ut, med möjligheter till en nystart av en ny Rudbecksskola när elevkullarna någon gång i framtiden blev större. Men då som den modernaste och mest nyskapande gymnasieskola som funnits.

Nu är det socialdemokraterna som kör överifrånperspektiv. Det är uppenbart att Baastad och Esbjörnsson kör över merparten av kristdemokraterna och centerpartisterna. Det finns sannolikt ett mycket större missnöje bland dessa partier än vad som hittills synts. Frågan är hur länge de kan hålla ihop om en politik ingen egentligen tror på.

Lika intressant är det som Dennis Begic (s) säger:

Just Rudbecksskolan debatterades mycket innan senaste valet.
– Vi lovade att behålla den. Jag som socialdemokrat röstade för vårdnadsbidraget bara för att få behålla Rudbeck, säger Dennis Begic.

Det finns två intressanta saker med detta. Det ena är att Begic är tydlig med grunden till att socialdemokraterna valde att lägga ner WUC. Det var bara vallöftet kring Rudbeck. Det finns inga andra skäl. Pedagogik, ekonomi, elever och lärare är underordnade. Det är vallöftet som ska infrias.

Problemet är att vallöftet var större än så. Det var inte bara Rudbeck som skulle räddas. Det var alla gymnasieskolor. Ingen skola skulle behöva läggas ner för att Rudbeck sparades sade såväl Baastad som Esbjörnsson. Men valsveket kring WUC är tydligen lättare att bära än sveket kring Rudbeck.

Men sedan blir det än intressantare. Det Begic säger är egentligen att grunden för den nuvarande majoriteten inte är en samsyn kring utvecklingen av Örebro. Deras förhandlingar har snarare grundats på olika oeftergivliga krav. Socialdemokraterna kräver att få bevara Rudbeck. I utbyte kräver Kristdemokraterna att få vårdnadsbidrag. Jag gissar att ett av Centerns krav var att inga besparingar skulle ske inom socialtjänsten. Frågan är hur långt dessa krav och motkrav gått.

En sådan bild gör dagens beslutsbrist inom snart sagt alla nämnder förståelig. Det finns nämligen ingen majoritet. Det finns tre partier som jobbar tillsammans i en kommunledning. Men man gör det som någon form av terrorbalans, snarare än ett gott samarbete. Det handlar om oeftergivliga krav. Det handlar om att spela ut varandra. Och det handlar om att köra egna race. Vi vet redan att ingen i kommunledningen har en aning om vad Björn Sundin planerar och gör. Det berättar många med bekymrade suckar. Vi ser att Thomas Esbjörnsson kör skolan som om det vore hans egen ficka. Vad Rasmus Persson och Lennart Bondeson gör är mer oklart. Och vi ser en kommunstyrelseordförande, Lena Baastad, som inte finns.

En kommunledning som arbetar på det sättet är en kommunledning som egentligen inte fungerar. Det är som att återgå till perioden 2000 - 2006 då kriserna inom den dåvarande majoriteten (S+V+MP) var legio och då såväl V som MP förde diskussioner med mig om att bryta samarbetet. Det innebar att kommunens verksamheter gick dåligt och att ekonomin rasade.

Är det inte samma tecken vi ser idag? Och de som får betala är till exempel WUCs elever och de mest sjuka gamla!

Media: NA och Radio Örebro

WUC igen

Idag blir det tre ganska lika bloggar från mig, Kent och Fredrik. Vi var nämligen tillsammans nere på WUC idag för att prata med elever och lärare. Med oss fanns bland annat Karolina Wallström (fp), 2;e vice ordförande i programnämnd Barn och Utbildning och Maria Haglund (m), 2;e vice ordförande i gymnasienämnden.

Jag måste säga att jag är imponerad över elevernas engagemang för sin skola. I fredags fick de helt plötsligt veta att skolan ska läggas ner (Visserligen påstår sossarna att den inte alls ska läggas ner eftersom vård&omsorgsprogrammet blir kvar. Men det är ett spel för galleriet. Vård&omsorgsprogrammet har idag drygt 150 elever. Om eleverna blir kvar på WUC kommer sannolikt all administration att samordnas med någon annan gymnasieskola, allt annat är ekonomiskt vansinne. Och då blir ju bara namnet kvar. Återkommer lite längre ner i bloggen om just vård & omsorg.). Idag hade de ett möte i en fullsatt aula. Före mötet ställde de en massa relevanta frågor till oss från oppositionen. Det är bra.

I morgon ska gymnasienämndens ordförande, Dennis Begic, komma dit för att svara på frågor. Det är bra. Mindre bra är att inga av de ansvariga politikerna, Lena Baastad eller Thomas Esbjörnsson, vill eller vågar träffa elever och lärare. Det är ändå Baastad och Esbjörnsson som ligger bakom den strategi som nu Begic får försvara. Baastad är ansvarig för en ekonomi som blir allt sämre. Esbjörnsson är ansvarig för alla större skolbeslut. Och detta är ett beslut som jag menar måste fattas av såväl kommunstyrelse som kommunfullmäktige.

Det verkar bli allt tydligare att beslutet som socialdemokraterna nu fattat är ett hastverk och ett hafsverk. I våra samtal med lärare och elever kommer det fram information om hur oklart allt är. Det finns inga andra besked än att beslutet att lägga ner skolan är oåterkalleligt. Eller som en socialdemokrat skrev till mig på twitter: "Lokaler ska lämnas - HUR ska föregås av dialog." Det är en rätt fascinerande beskrivning av hur socialdemokraterna ser på dialog. När vi jobbade med Karlslundsskolan, eller med Rudbecksskolan, eller med Varbergaskolan, hade vi diskussioner med föräldrar, lärare, intresserade långt i förväg. Vi vägde argument för och emot nedläggning. Vi lyssnade och samtalade. Och vi kunde ändra oss. För socialdemokraterna är dialog att först fatta ett beslut i hemlighet, inte informera någon eller samtala med någon men sedan låta elever och lärare bestämma HUR en nedläggning ska genomföras...

Jag hoppas fortfarande på att de kan ta sitt förnuft till fånga och ändra sitt beslut. Det finns rätt många skäl för att bevara WUC. Jag skrev några i min blogg förra veckan. Jag ska ta ett till:

Jag har, förutom att vara kommunalråd för Folkpartiet i Örebro, ett nationellt uppdrag som ordförande i beredningen för Primärvård och Äldreomsorg hos Sveriges Kommuner och Landsting. Mitt uppdrag handlar om att leda denna berednings arbete kring ett par av de allra viktigaste frågorna för Sverige. Hur ska kvaliteten inom äldreomsorgen bli bättre?

En av de frågor som då och då kommer upp är personalförsörjningen. Hur ska vi få fler unga att välja vård- och omsorgsyrkena? Det är alldeles för få idag. Om några år riskerar vi att hamna i en ohållbar situation. För att klara det måste många olika saker göras. En är att göra utbildningen mer attraktiv.

Jag tror inte att beslutet kring WUC innebär att Vård & omsorgsprogrammet blir mer attraktivt, snarare tvärsom. WUC är en modern och bra skola, som fylld med andra gymnasieelever kan skapa stora mervärden. Men om bara 150 elever blir kvar, som en sista utpost, och resten av skolan fylls med andra verksamheter, hur kul är det? Hur stor är risken att restWUC blir en frånvalsskola? Hur stora är riskerna att ännu färre väljer det program som borde vara ett av de mest sökta?

På punkt efter punkt saknar socialdemokraternas beslut logik. Det verkar bara ha grundlagts i att de nu fått panik eftersom deras vallöfte kostar för mycket. Och så kanske att det funnits en medial tanke med att göra detta före jul, och hoppas att helgerna gör att det blåser över...

Karolina, Maria, Fredrik, Kent och jag gav eleverna och lärarna vårt stöd i deras engagemang. Det är de värda. Men jag var också mycket tydlig med en sak:

När vi arbetade med nedläggning av några skolor gick vissa människor över gränsen. Jag menar att den politiska stämningen blev alldeles för hätsk. Det blev personangrepp istället för politiska angrepp. Jag fick ta min del av dessa angrepp. Kanske smittade denna hätskhet av sig på de försök till samtal och diskussioner med medborgarna som ibland skapade fler bekymmer än de löste.

Så mitt besked till eleverna var att jag stödde deras engagemang. Det är fantastiskt. Men för att demokratin ska fungera så måste engagemanget hålla sig inom de gränser det demokratiska samtalet sätter. Vare sig Lena Baastad, Thomas Esbjörnsson eller Dennis Begic är några onda människor. De har inte fattat detta beslut för att de är dåliga människor. De tror på sin politik och vill genomföra det som de tror är bäst.

Det är farligt att måla ut sin motståndare som annorlunda, dåliga, onda. Därför måste man angripa politiken, ogilla förslagen, hitta alternativ och berätta om WUCs enorma möjligheter. Men man måste göra det inom demokratins gränser.

Media: NA

Bloggar: Kent, Fredrik

Ibland blir lögnen för tydlig...

Kan inte undanhålla mina läsare en kort artikel från Nerikes Allehanda från den 16 maj 2011. Då sossarna vunnit valet. Texten talar för sig själv. Men idag är vare sig Lena Baastad eller Thomas Esbjörnsson ute i media och berättar varför de sa en sak före valet och en annan sak efter. Här kommer texten:

Att riva upp nedläggningsbeslutet har varit en av de stora skiljelinjerna i Örebropolitiken, och ett vallöfte från Socialdemokraterna och Vänstern.

– Jag är absolut med på det. Vi har för avsikt att genomföra de löften vi har gått till val på, säger Lena Baa­stad.

– Jag tror inte det var ett litet antal som tyckte det var viktigt när de röstade, säger Thomas Esbjörnsson (S), talesmannen i skolfrågor.

– Men vi måste ha en majoritet bakom oss, och det vet vi inte om vi får, fortsätter han.

Måste en annan skola läggas ner i stället?
– Det tror jag inte, svarar Thomas Esbjörnsson.

Han anser att det går att flytta utbildningar mellan skolorna, och därmed få en jämnare fördelning av eleverna. Kommunen hyr dessutom redan ut lokaler på Rudbecksskolan.

– Jag tror det här kommer att funka, säger Thomas Esbjörnsson.


Nu vet vi svaret. Det fungerade inte. Det var ett rent valfläsk. Det var lögner för att vinna ett val. Och när valet är vunnet kan örebroarna känna sig blåsta. Då gäller inte det som sades före valet.

(Jag kan inte heller undanhålla ett citat från en rätt pretentiös blogg från Ulrika Sandberg (s) i april 2011. Så här skriver hon om Rudbecksskolan:

Som till exempel vår utbildningspolitiska talesperson Thomas Esbjörnsson, när han gång på gång träffar personal och elever på Rudbecksskolan som vill diskutera andra möjligheter än nedläggning, så lägger han också ner själen i att hitta dessa möjligheter. Många timmars dialog med både vår egen förvaltning och de som direkt berörs av Rudbeckskolan ger resultat och ett nytt intressant förslag presenteras, det här verkar inte Bondeson förstå utan avfärdar det som populism.

Men den tid för dialog han hade med Rudbecksskolans personal och elever hade han inte för WUC. Där får de veta på ett morgonmöte en vecka före julavslutningen att skolan ska läggas ner. Ingen dialog. Ingen diskussion. Inte ens någon Esbjörnsson...

Socialdemokraternas självbild är rätt intressant. Så här säger Ulrika om hur de driver politik:

Genom att aktivt söka upp människor för att få deras synpunkter, erfarenheter och idéer så blir också fler örebroare hörda.

Jag undrar hur många de aktivt sökt upp för att berätta om att de tänker lägga ner WUC och nästan hela Virginska skolan? Eller är det så att de örebroare de talat med har sagt att de tycker att socialdemokraterna ska spara Rudbeck och lägga ner de andra gymnasieskolorna? Eller är det helt enkelt så att sossarna är ute och låtsas lyssna, men sedan kör sin egen politik, som de alltid gjort...)

Media: NA från i maj, NA från idag, Radio Örebro från idag

Bloggar: Kent, Karin, Maria, Ulrika Sandberg

Lögnarens marknad

Thomas Esbjörnsson, ansvarigt skolkommunalråd, har länge hävdat att en återstart av Rudbecksskolan inte skulle innebära någonting för någon. Nya elever skulle på något sätt tas från andra skolor utan att det märktes. Den som vill kan läsa i Nerikes Allehanda här. Eller läs Esbjörnssons svar på en insändare här. Eller när han tog emot namnunderskrifter här. Eller på Tvärsnytt här. Huvudbeskedet var att ingen skola skulle drabbas. I ett ögonblick av någorlunda klarsyn svarade Esbjörnsson ändå att vissa yrkesförberedande program minskade och att därför man skulle titta på de skolor där dessa fanns. Det kan man läsa om i NA här.

Men läs den första artikeln i NA igen. Esbjörnsson talar i alla fall sanning om varför sossarna ville bevara skolan. Han säger: "– Jag tror inte det var ett litet antal som tyckte det var viktigt när de röstade, säger Thomas Esbjörnsson (S), talesmannen i skolfrågor."  Oj vad tydligt det blev. Rudbecksskolan var bara valfläsk!

Och så här säger han när det gäller att klara av det minskande antalet gymnasieelever:

NAs reporter frågar: Måste en annan skola läggas ner i stället?


Och så här svarar Esbjörnsson:
– Det tror jag inte, svarar Thomas Esbjörnsson.
Han anser att det går att flytta utbildningar mellan skolorna, och därmed få en jämnare fördelning av eleverna. Kommunen hyr dessutom redan ut lokaler på Rudbecksskolan.– Jag tror det här kommer att funka, säger Thomas Esbjörnsson.

Makten framför allt. Makten framför sanningen.

Men förr eller senare kommer sanningen ifatt den som ljuger. Och nu börjar den komma ifatt såväl Thomas Esbjörnsson som Lena Baastad. Den ena med ansvaret för gymnasieskolorna som nu gapar allt tommare. Den andra med ansvaret för ekonomin där besparingskraven närmar sig.

Vi har för avsikt att genomföra de löften vi har gått till val på, säger Lena Baa­stad.
Jag tror det här kommer att funka, säger Thomas Esbjörnsson.

Men det fungerar inte. Och vallöftena börjar svikas.

Idag hade elevrådet på Risbergska skolan kallat till träff med presidiet i programnämnden Barn- och Utbildning. Skälet? Att sossarna vill blanda sexåringar med gymnasieelever. Att sossarna nu måste börja krypa till korset för att ekonomin ändå spelar roll och kommunen går mot besparingar om inte något görs. Att sossarna efter valet vet vad det visste före men inte ville säga - att antalet gymnasieelever minskar och att lokalytorna måste följa med om inte ekonomin ska gå i kras.

Esbjörnsson fick sina fiskar varma. Eleverna var i uppror. Lärarna inser allvaret och hur illa detta kan sluta. Men Esbjörnsson slingrade sig. Sexåringarna ska ju få en egen ingång. Och de ska hållas åtskilda... Och andra skolor hyr ut sina gymnastiksalar till föreningar.

Det finns bara en sak att säga: Skitsnack! Det finns inga andra skäl för att sossarna tog kontakt med KIF än att de såg en möjlighet att få in pengar, pengar som är nödvändiga för att kostnaderna för Rudbeck ska kunna hanteras.

Jag har varit med ganska länge i Örebropolitiken. Jag har varit med när det var hårda tag mellan Erik Johansson, (m) och Axel Gisslén (s). De slogs så stickorna rök långt in på natten. Men även om tonen var hård, fanns en respekt för såväl motståndaren som för sanningen och demokratin.

Men under Lena Baastads, Björn Sundins och Thomas Esbjörnssons ledning har de lokala socialdemokraterna förändrats. De politiska motståndarna blir föremål för hatkampanjer. Demokratin förfuskas. Och sanningen har ett bäst före-, eller kanske man ska säga ett bäst efter-datum.

Rätt ofta har jag funderat om det är värt att fortsätta i ett sådant politiskt landskap. Men om alternativet är att detta parti och dessa partiföreträdare får stå oemotsagda, är valet ändå ganska enkelt.

Örebropolitiken har bivit en lögnarnas marknad. Men förhoppningen är att valet 2014 blir ett sanningens val.

Blogg: Kent Persson

Rudbecksskolan

Under rätt lång tid har Folkpartiet krävt öppenhet i fråga om vilka kostnader som skulle uppkomma om sossarnas vallöfte kring ett återöppnande av Rudbecksskolan skulle genomföras. Vi har tyckt att det varit viktigt för lärare och elever på alla andra gymnasieskolor att få veta hur de skulle få bära kostnaderna för att Rudbeck skulle återstartas. Under hela tiden har sossarna, såväl Lena Baastad som Thomas Esbjörnsson, mörkat. Antingen skulle det inte bli några kostnader, eftersom elevunderlaget ändå skulle räcka. Eller så skulle man klara det på något sätt i alla fall. Till slut har vi fått reda på att helårskostnaderna sannolikt blir minst 8 miljoner kronor det första året.

Trots allt mörkande börjar alternativkostnaderna nu visa sig. Det första vi ser är att sossarna nu ska låta sexåringar gå på samma skola som gymnasielever. Risbergska skolan ska hyra ut lokaler till en fristående skola för att man har för stora lokaler. Det är ett förslag som är både uselt och skrämmande.

Uselt: Därför att det inte finns några skäl för att göra en skola för sexåriga barn, som på sin första skoldag kommer att träffa såväl skoltrötta 15-åringar som nästanvuxna 18-åringar. Förutsättningarna och kraven för att skapa en god skolmiljö för sexåringar är helt annorlunda än att skapa dem för 15- eller 18-åringar.

Det finns vad jag vet inga pedagogiska vinster att dela en skola på detta sätt. Det kommer att skapa problem för de äldre eleverna, men framförallt riskera de små barnens skolgång.

Skrämmande: Därför att det åter visar sig hur cyniska socialdemokraterna är. För dem gäller det bara att vinna val. Kosta vad det kosta vill. Bara de vinner, kan vem som helst betala. Individperspektivet är noll. Före valet skulle inte en återstart av Rudbeck kosta någonting. Nu riskerar vi att låta ett antal av Örebros sex, sju och åttaåringar få betala sossarnas ofinansierade vallöften. Och det kommer inte att stoppa här.

Elevminskningen inom gymnasieskolan fortsätter. Det handlar både om att antalet 16-18 åringar blir färre och att antalet fristående skolor ökar. Hur många hundra elever färre kommer att gå i Örebro kommuns egna gymnasieskolor 2014 än 2010? Hur kommer Lena Baastad och Thomas Esbjörnsson att hantera det?

Vilka kommer de att svika? Barnen? Ungdomarna? Lärarna? Skattebetalarna?

Den märkliga kommunledningen fortsätter att driva sin politik bakom slutna dörrar. Det finns i princip ingen dialog med oppositionen. Vi får läsa i tidningen eller höra på radio att en fråga ska diskuteras på en nämnd eller i kommunstyrelsen. Det är en helt ny situation för Örebro-politiken.

Sannolikt var Rudbecksskolan en av de avgörande frågorna för valutgången i både fuskvalet 2010 och omvalet 2011. Men nu måste de upp till bevis. Så den fråga jag och Folkpartiet ställt under mer än ett år får återkomma:

Vem får bära kostnaderna för sossarnas vallöfte om en återstart av Rudbecksskolan? Blir det eleverna i de andra gymnasieskolorna? Blir det lärarna? Blir det skattebetalarna?

Media: NA, Radio Örebro