När kulisserna faller...

Det skulle bli så fint. Precis som spindoktorerna planerat. Ett socialdemokratiskt kommunalråd som skulle dela ut ytterligare ett av dessa fina pris som man nuförtiden kan få från den fina kommunledningen. Ett kommunalråd som skulle få prata förskoleutveckling.

Men så damp verkligheten ner.

Två förskollärare tog chansen, bröt mot den tystnadens och likriktningens politik som råder i kommunen idag. På ett par minuter berättade de om hur verkligheten ser ut bakom alla de pris, och alla de "utvecklingsprojekt" som döljer denna verklighet. De berättade om den sanning som finns bakom besparingarna, nedskärningarna, stoppen. De visade hur naket kommunalrådet egentligen var bakom prisutdelningarna och de fina orden.

Och reaktionen blev häftig. Det räcker med att se på na.se för att förstå hur en makthavare som just sett sin upplagda plan förstöras beter sig. De två förskollärarna var knappast värdefulla medarbetare. De var kommunalrådets fiender. De var inte värda vatten. Deras agerande var så fel, så fel...

De två förskollärarnas aktion och Thomas Esbjörnssons agerande väcker flera frågor. Låt mig peka på några av dem:

Hur är det med resurserna till förskolan?

Svaret är ganska klart. Under de senaste åren har utbyggnadstakten varit hög. Men resurserna har inte hängt med. Skolan och förskolan har utsatts för omfattande besparingar. Det har varit inköpsstopp och anställningsstopp och vikariestopp. Och besparingarna fortsätter. Inför 2014 ligger besparingskraven på området på minst 20 miljoner. Det är lika mycket som 50 tjänster...

Hur är det med respekten i kommunen?

Thomas Esbjörnsson tycker att de två förskollärarna agerade respektlöst. Han skulle ju precis upp och dela ut pris. Men hans agerande är ännu mer respektlöst och skrämmande. Istället för att bejaka två medarberare som vågar (jag fattar inte hur dom törs...) berätta något som de upplever varje dag, går han upp på scenen, ställer sig i en tydlig maktposition och vänder till slut ryggen åt de två. Kommunalrådet bevärdigar sig inte ens om att ta emot de papper förskollärarna vill ge honom. Det är skrämmande respektlöst av överheten mot undersåtarna.

Vilken bild ger det av kommunens öppenhet?

Örebro kommun idag är en kommun som kännetecknas av rädsla. Ingen vågar säga hur det är och hur man upplever sin situation. Jag har fått höra det på omvägar när jag försökt lyfta frågan om äldreomsorgen. En medarbetare som skickar ett meddelande via facebook. Ett samtal på telefon. Möten med anhöriga. Och nästan alltid när jag gör något av mina besök. Men utåt hörs inget. Rädslan härskar.

På samma sätt är det med skolan och förskolan. Föräldrar som är oroliga för hur förskolan ska klara sitt uppdrag, speciellt de som har barn med särskilda behov. Förskollärare och lärare som hör av sig utanför offentligheten. Men nästan aldrig något utåt. Man är helt enkelt rädd för konsekvenserna.

Grunden för denna rädsla är dubbel. Dels beror den på kommunledningens (både politik och tjänstemän) arbete med målet för Örebro. ÖSBn (budgethandlingen) sätter ju upp bilden av Örebro som den mest attraktiva medelstora staden i Norden. Då gäller det att varenda medarbetare accepterar det och "drar åt samma håll". Om man inte gör det är man illojal mot kommunen och kommunledningen. Det accepteras inte. Nu hoppas man också på att vinna kvalitetspris. Då får ju inget störa bilden av den framgångsrika kommunen. Så den bild vi får av kommunens medarbetare är av en kommun där många högre chefer är "väldigt tydliga" i vad som förväntas av medarbetarna.

Men i lika hög grad beror rädslan på den osäkerhet som bristen på ledarskap innebär. Thomas Esbjörnsson ville dela ut pris på en gala. Men han vill inte ta ansvar för besparingarna i förskolan. Det får någon annan göra. Och Esbjörnssons agerande är en ren följd av hur socialdemokraterna styr.

Inte vid något tillfälle har Lena Baastad tagit ansvar för konsekvenserna av sin politik. Det är hennes ansvar att resurserna till förskola, skola och äldreomsorg år efter år minskar. Men hon tar det inte. Det är hennes ansvar att lärare hotas av uppsägning. Men hon tar det inte. Det är hennes ansvar att äldreomsorgens personal går på knäna. Men hon tar det inte.

Istället delar också hon ut pris, berättar om "satsningar" och ställer upp på fina fototillfällen. Precis som hennes spindoktorer och kommunikatörer inom partiet säger åt henne att göra.

Men det är inte ledarskap. Det är förljugenhet och ytlighet.

För ledarskap handlar både om att visa på vägen och att ta ansvar för den politik man driver. Det handlar om att satsa och ta glansen från det, och att spara och öppet och offentligt ta den skit som följer med de prioriteringar man gör.

Men så gör inte socialdemokraterna. Och inte heller deras stödpartier, kristdemokraterna och centerpartiet. De tar inte ansvar. De för över det till någon annan. Och det kan inte visas klarare än deras nyspråk i den budget de just lagt. Där besparingar döps om och blir "omprioriteringar" och där ansvaret därmed läggs på tjänstemännen.

Men om inte den högst ansvariga politikern tar ansvar, utan för över det på någon annan, så kommer det att bli en norm inom organisationen. Nämndpolitiker kommer inte heller att ta sitt ansvar. Och inte heller tjänstemännen. Det är alltid någon annans ansvar...

Men vems är det? Risken blir att allt blir ett spel om Svarte Petter, där det viktigaste blir att inte bli den som tar det ansvar som måste utkrävas. Och det föder rädsla.

Jag såg den rädslan i ögonen för sju år sedan. Jag har skrivit om den förut. Om hur rädslan satt i Rådhusets väggar, om tjänstemän som ängsligt såg sig om för att inte hamna med ansvarskortet i handen.

Men det som sker nu är betydligt allvarligare. Och rädslan sitter inte bara i väggarna. Den kryper utanpå.

Därför har de två förskollärarnas initiativ en djupare mening än att de visade på förskolans ohållbara situation. De var, sannolikt utan att veta om det, också två demokratikämpar. De vågade stå upp för den öppenhet och den genomsynlighet som borde vara självklar i alla kommuner, men som är satt på undantag i dagens Örebro. Och de pekade med all (o)önskvärd tydlighet på såväl Thomas Esbjörnssons som Lena Baastads och hela kommunledningens brister.

Thomas Esbjörnsson tänkte sig dela ut ett pris idag. Jag kan tänka mig att dela ut ett annat pris i morgon. Och jag vet vilka som skulle få det!

Media: NA1, NA2, SR, SVT

Löften och omprövningar

Ibland blir man så trött som politiker på andra politikers sätt att försöka dölja vad de gör. Majoritetens (socialdemokraternas, kristdemokraternas och centerpartiets) budget 2014 är det värsta jag sett i den kategorin.

Jag har bloggat om det tidigare i veckan. Men idag kom vi till en annan höjdpunkt.

I radion idag satt Rasmus Persson (c) och jag och debatterade Elgströmska huset, kostnader och besparingar.

Skälet är enkelt: Rasmus Persson har beslutat att återkommunalisera boendet. Det kommer att kosta kommunen 3,7 miljoner kronor, minst. Samtidigt måste programområdet spara det mångdubbla. Men ordet besparingar ville inte Rasmus Persson ta i sin mun. Istället handlade det om "omprövningar".

Vad är då skillnaden mellan en besparing och en "omprövning"? Svaret från Persson var rätt svävande. Men det exempel han kunde ta var att de också skulle titta på intäkter. (Som om detta var något nytt i och för sig) Vilka intäkter var det då?

Här kom Persson med en nyhet. Han sade att 7 miljoner av besparingarna, förlåt "omprövningarna" skulle tas på de funktionsnedsattas konton. Och det kunde handla om hur mycket man betalade till de assistansbolag som de funktionsnedsatta använde.

Jag hoppade till. Men det gjorde tyvärr inte reportern. För det Persson sade var en nyhet av rätt tufft slag: Under socialdemokraternas och centerpartiets ledning kommer de funktionsnedsatta att få det tuffare. För det enda sättet de kan minska kostnaderna genom att betala mindre, är att ge de funktionsnedsatta mindre service. Snacka om att slå på de svagaste.

Jag hoppas att radion fortsätter att granska detta.

Nåväl, det var inte det Persson ville debattera. Istället ville han ha bort fokus från de besparingar, förlåt "omprövningar" som äldreomsorgen i Örebro står inför. Överallt utom på det återkommunaliserade Elgströmska.

Men enligt Persson fanns inga besparingskrav. Han kunde "sju dagar i veckan" lova att det inte skulle bli några besparingar på äldreomsorgen. Då borde han fundera över sin egen budget. Låt mig klippa in alla de siffror som finns i hans egen budget:

Förändringar
Löneavtal                                                 43,7

Volymökning LSS/funktionshindrade     30,0

Tullhuset                                                  11,7

Elgströmska gården                                        3,7

Renovering/brandlarm Backagården       1,1
Fortsatt utbyggnad kallelselarm              1,6
Barnahus                                                 0,3
Medfinansiering Servicecenter              -1,2
Omprövningskrav                                 -13,6
Ombudgetering mm                               -0,5
Tillfälliga anslag ur reservering eget kapital
 Tillväxtsatsning                                     8,6
AFA-medel                                           12,8 

Det är fyra siffror som sticker ut och som Persson bör förklara.

1) Elgströmska gården kostar 3,7 miljoner mer 2014 än vad det gjorde 2013, minst. Så antingen var avtalet med Attendo ett slavkontrakt där Persson själv vetat om att de pengar han betalade inte skulle räcka, eller så är det så att kommunen kostar mer för samma kvalitet...

2) "Omprövningskraven" på 13,6 miljoner kronor - är det besparingar eller inte? I juni kallades de omprioriteringskrav och då jag frågade ekonomidirektören om varför man inte skrev rent ut att det handlade om besparingar, fick jag inget svar. Och det blev inget svar idag heller.

3) AFA-medlen, 12,8 miljoner finns bara 2014. Men Persson använder dem som om de fanns för evigt. Men för att ekonomin ska gå ihop, måste de sparas senast hösten 2014. Men det räknar väl såväl Persson som Baastad att den som styr efter valet ska få göra.

4) Och var ska pengarna till medfinansieringen av skrytbygget Servicecentret tas? Från de äldre? Från de funktionsnedsatta?

Det är oacceptabelt att det finns politiker som inte vågar stå för sin politik, som försöker ljuga väljarna fulla med vackra ord utan innehåll, som hittar på nyspråk för att dölja det de inte vill att någon ska se.

Det lokala rekordet i den sunkiga branschen står nu Lena Baastad, Rasmus Persson och Lennart Bondeson för. Deras budget är full av synliga och dolda besparingar. Men de väljer att inte berätta tydligt om konsekvenserna av deras politik. De väljer att smita från ansvaret.

Men nu har Rasmus Persson, offentligt i radio, berättat att han "sju dagar i veckan" kan lova att det inte blir en enda besparing på äldreomsorgen i Örebro.

Jag lovar att jag ska granska det löftet, varenda dag fram till dess valet befriar Persson från hans löfte.

Media: NA, Rakt på sak, 16.07 idag

Det som göms i (s)nömos...

Jag har ägnat en del av kvällen till att läsa hela budgeten från majoriteten. Och jag skräms över vad jag läser. För budgeten innehåller så mycket som någon försöker gömma. Det handlar om besparingar på tiotals, kanske över 100 miljoner kronor, som antingen göms, skjuts upp eller ges andra namn. Och det handlar om en budget där inte plus och minus går ihop.

Budgeten är 98 sidor lång. Men siffermaterialet är inte ens en tiondel av detta. Istället är merparten ord på ord på ord på ord. Och beskrivningar om vad man ska följa upp. Men vad säger man egentligen? Låt mig ta några citat:

Följande förhållanden kommer i övrigt att anses utgöra skäl för att inte återställa ett eventuellt negativt resultat i Örebro kommun 2014:

Redan på sidan 11 skriver kommunledningen om det som verkar uppenbart. Budgeten är så svag att man redan nu måste börja planera för ett underskott. Att redan i budget skriva detta är något unikt för Örebro. Sannolikt är det inte den politiska kommunledningen som gör detta. Istället handlar det om ekonomikontoret som behöver brasklappar för att ens våga skriva ut en budget som denna.

Den genomsnittliga resultatnivån för perioden 2003-2012 (exklusive reavinster vid bolagiseringen av kommunens fastigheter) uppgår till 3,3 procent av skatter och statsbidrag.

Mot denna bakgrund gör kommunledningskontoret bedömningen att kommunen för denna planperiod inte behöver sätta resultatnivån till två procent, det vill säga cirka 140 miljoner kronor per år.

Bara för att Mats Sjöström skötte sig de sista två åren som kommunstyrelseordförande, och jag hade koll på ekonomin under förra perioden, så är det OK för Lena Baastad att slösa idag... Hennes kommunledning lever på det som andra släpat ihop.

Arbetslösheten bedöms öka med 800 personer under 2013. 

Det största vallöften - att skapa jobb - har misslyckats. Örebro är åter igen på samma nivåer som under förra s-regimen. Då låg Örebro på ungefär 1 % högre arbetslöshet än rikssnittet. Vi klarade av att ligga i nivå med riket. Men idag är S tillbaka på 1%-sämre-nivån. 

Nettokostnadernas andel av skatteintäkterna uppgår till 101,2 procent.

 

Egentligen betyder detta att Baastad & Co lånar till löner, inköp, hyror o.s.v.  Allt över 98 % är ohållbart. När Folkpartiet styrde låg vi runt 95 %. Då klarade vi av att investera utan att låna...

Medel för 2014 års löneavtal fördelas ut till nämnderna i driftbudgetramen. Beloppen har beräknats utifrån aktuell information om avtal för 2014. Ytterligare kompensation kommer inte fördelas ut, det blir nämndernas ansvar att täcka kostnader för 2014 års löneavtal inom de givna driftbudgetramarna. 

Vad säger egentligen detta? Jo - att om kommunen kommer överens om ett högre avtal än det centrala så får nämnderna betala. Låt mig ta ett exempel. Läraravtalet centralt ligger på 2,3 %. SKL har krävt att kommunerna ska betala betydligt mer. Örebro kommun vill inte det, utan har lagt ett bud på en knapp halvprocent över. Men denna halva procent kostar ändå kommunen runt 5 miljoner. Men det får skolorna spara själva. Och vill de satsa mer på lärarna, vilket de borde, får de ta det genom egna besparingar. Så vissa lärares nödvändiga löneökningar innebär uppsägningar av andra lärare.

Det är bara så galet!

Under 2014 inför kommunen ett centralt servicecenter. Årskostnaden 2014 beräknas till 20 miljoner kronor, varav cirka 12 miljoner kronor finansieras av befintliga serviceytor som avvecklas. Resterande medelsbehov finansieras under 2014 av dels ett KS-anslag på 4,2 miljoner kronor, dels medfinansiering från nämnderna med motsvarande belopp.

Här sägs det svart på vitt. Socialdemokraterna prioriterar hellre ett servicecenter på Drottniggatan, än lärare och undersköterskor. För när nämnderna ska "medfinansiera" så är risken uppenbar att det ryker såväl lärartjänster som undersköterskor.

Kommunen erhåller 2013 sammanlagt 114 miljoner kronor avseende återbetalning av inbetalda premier till AFA-försäkringen. Beloppet avser återbetalning för åren 2005 och 2006. Cirka 77 miljoner kronor avses att disponeras för engångssatsningar åren 2013 och 2014, varav 57,8 miljoner kronor faller på 2014. Dessa tillfälliga ramförstärkningar är inarbetade i de driftbudgetramar som redovisas i denna handling.

Den som läser detta ett par gånger inser plötsligt att 57,8 miljoner av pengarna till verksamheten 2014 måste sparas 2015, eller senast 2016. Det är engångspengar som inte kommer att återkomma. Socialdemokraterna bygger upp ett enormt risktagande. Om inte utvecklingen går bättre än vad alla tror, kommer det kraftiga besparingar. Men de kommer efter valet...

Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen. På miljon efter miljon som måste sparas, omprioriteras, effektiviseras eller hur nu socialdemokraterna vill ombeskriva de kraftiga besparingar som sker. Det är tyvärr uppenbart att välfärden nu riskeras i Örebro. Det finns inte ett enda svar på hur kommunledningen tänker sig hantera de stora utmaningarna inom skolan, äldreomsorgen, välfärden, jobben. Det finns inte ett enda förslag om hur ekonomin ska bli långsiktigt hållbar.

Istället gömmer man enorma besparingar i ordmassor, och hoppas kanske att de flesta örebroare är lika ointresserade av en stabil kommunal ekonomi som kommunledningen själv verkar vara...

När släpps budgeten?

Idag skulle de tre partierna som styr presentera sin budget. Och man hade någon form av pressträff klockan 11. Ändå är det en fråga som dröjer sig kvar:

När släpps budgeten?

För det som majoriteten nu lagt fram är ---- ingenting.

Eller snarare, visst är det någonting. Men frågan är vad.

Några korta nedslag:

Man säger att man fördelar ytterligare 200 miljoner kronor. Men det är bara en lek med siffror. Förr om åren höll man på dessa pengar till dess avtalsförhandlingarna var klara och prisutvecklingen tydlig. De fanns på kommunstyrelsens konto. Nu läggs de ut redan i budget. Då verkar det som om de olika verksamheterna får mer pengar. Men i själva verket får de mindre.

Man har döpt om "besparingar" till "omprövningskrav". Besparingarna kanske är det tydligaste exemplet som visar hur socialdemokraterna prioriterar. Skolan får spara 10 miljoner, äldreomsorgen 14 medan gatorna klarar sig med 4,5...

Men man mörkar krav på besparingar på lika mycket. Alla Sveriges kommuner har fått återbetalningar på sjukförsäkringspremier som man betalade in mellan 2004 och 2009. När Alliansregeringens arbete innebar att sjukskrivningarna minskade, visade det sig att kommunerna betalat in för mycket. Så nu har Örebro fått 110 miljoner tillbaka för premier som betalades 2006 och 2007. Nästa år får kommunen kanske 40-50 miljoner för de premier som betalades in 2004-2005. Sedan är det slut.

De pengarna använder nu socialdemokraterna som om de vore skatteintäkter. Man använder 35 miljoner för att "rädda" kommunens resultat. Men det innebär att besparingarna kommer på hösten 2014 istället. Och då kommer de att bli ännu större. Så skolan måste spara runt 25 miljoner och äldreomsorgen upp mot 30. Om socialdemokraterna får fortsätta styra, burrrr, så klarar sig gator och betong med 10 miljoner.

Kommunens låneskuld skenar. Den externa låneskulden, till bankirer och kapitalister, kommer att vara 9.650.000.000:- kronor 2014. Nio miljarder sexhundrafemtio miljoner kronor!

Nyupplåningen är 1.800.000.000:- kronor. En miljard åttahundra miljoner kronor!

Men, säger vän av ordning, det ÖBO lånar spelar ju ingen roll. Det betalar ju hyresgästerna. Så är det. Men ÖBOs andel är bara 400 miljoner kronor. Resten, 1.400.000.000:- kronor ska skattebetalarna betala räntor och amorteringar på. Och en del är enormt riskfyllda placeringar i vindkraft och flygplatser.

En räntehöjning på 1 % innebär besparingskrav på 100 miljoner kronor till. 100.000.000:- kronor!!! Det är lika mycket som 300 lärartjänster, ännu fler undersköterskor, förskollärare, barnskötare. Men ekonomi har aldrig varit Baastads, Bondesons och Perssons starka sida...

Så vad satsar man då på?

Ja, det är där frågan kommer: När släpps budgeten? För hur jag än läser och läser ser jag ingen satsning på någonting. Man ökar antalet förskoleplatser, men bara för att Örebro växer. Man höjer lönerna, men det bestäms centralt. Och man byter ut ett IT-system som kollapsat...

Och sedan är det slut.

Trots detta är budgeten otroligt svag. Resultatet 2014 beräknas bli ungefär 0:- De 5 miljoner man redovisar är mindre än 0,001 av omsättningen. Det är pengar som kan försvinna med exempelvis en tvist med Attendo om en felaktig uppsägning av Elgströmska, en minimal räntehöjning, någon extra placering inom socialtjänsten... Risken att kommunen går back är uppenbar.

För att lösa det, tar man det sista av besparingarna. Man löser upp reserver som byggts av tidigare majoriteter. Både Mats Sjöström (s) och jag klarade av att bygga upp ett kapital i kommunen som nu Baastad förslösat.

Och nu står hon vid vägs ände. De sparade pengarna är slut. Räkningarna ska betalas. Någon måste ta ansvaret.

Tyvärr lär inte Baastad göra det. Hittills har hon duckat. Det finns ingen form av ansvarstagande för ekonomin hos någon i den nuvarande majoriteten. Jag har sagt det förr, och jag kan säga det igen:

Ingen av de tre partiledarna som idag styr, har en aning om hur vare sig en resultat- eller balansräkning fungerar och vad som krävs för att få kommunens ekonomi att gå ihop.

Istället för att bygga Örebro starkt, göra Örebro oberoende av bankirer och långivare, så har de satt Örebro i en låne- och skuldkarusell. Följden av deras misskötsel kommer förskolebarnen, eleverna och de gamla att få betala.

Det paradoxala är att Baastad och hennes två stödpartier har en räddningsplanka. Och den heter Alliansregeringen. Socialdemokraterna i Örebro har gjort kommunen beroende av att Alliansregeringen skapar ännu fler arbeten. Lena Baastad är beroende av Anders Borg...

Media: NA, SR, SVT

De sparar på våra unga (också...)

Socialdemokraternas tydliga prioriteringar, besparingar på välfärden och satsningar på asfalt och betong, har varit den bärande delen i den oklara trepartikombination som styr Örebro. Och det är ganska självklart att det blivit så. Den koalition som styr nu hålls inte samman av något annat än maktbegär. Och då de ideologiska skillnaderna inom välfärdsområdet är betydligt större än inom betong-området, blir den enklaste vägen att satsa på oideologisk asfalt än ideologisk skola eller äldreomsorg.

Man kan tydliggöra problemen genom den artikel som Lennart Bondeson (kd) skrev med biträdande socialministern Maria Larsson för några dagar sedan. I den lovsjunger Bondeson valfriheten som de äldre fått genom Lagen om Valfrihetssystem, LOV. Samtidigt sitter han vid makten i en kommun som inte gör något för att öka denna valfrihet, utan snarare försenar och fördröjer allt som har med valfrihet att göra. Socialdemokraterna vill inte, och Bondeson bryr sig mer om att sitta vid maktgrytan än att göra verklighet av de fagra orden i sin debattartikel...

Huvudansvaret för att det ser ut som det gör vilar ändå på socialdemokraterna. Kristdemokraterna och Centerpartiet är bara störningar i den socialdemokratiska marginalen, precis som tidigare stödpartier till det stora maktpartiet. Det är Lena Baastads huvudansvar att fördela pengarna. Och hon fördelar till förmån för betongen och bort från barnen.

Speciellt tydligt blir det när det gäller de områden där socialdemokraterna själva har makten. Björn Sundin spelar med örebroarnas skattepengar på vidlyftiga investeringar och stora affärer. Samhällsbyggnad begär, och får de resurser man vill ha.

Thomas Esbjörnsson ska styra skolområdet. Och där handlar det mest om besparingar, nedläggningar, köer och nödstopp. Det är uppenbart att det inte finns någon strategi för hur skolan ska utvecklas i socialdemokraternas Örebro.

Just nu pågår arbetet i de flesta skolor för att få koll på hur man ska få vardagen att gå ihop även 2013. Vi vet ännu inte slutresultatet, men det är sannolikt att hela området gjorde ett rejält underskott 2012. Hur ska de pengarna fördelas? Vilka skolor kommer att drabbas? Och vilka barn och unga kommer att få en sämre skola?

Skälet till underskottet är ganska enkelt. Redan för över ett år sedan visade vi i Folkpartiet på att det inte fanns tillräckliga medel för den verksamhet skolorna ska driva. Det struntade såväl Lena Baastad som Thomas Esbjörnsson i. Och nu står de där med resultatet. Men det är inte Baastad eller Esbjörnsson som drabbas. Det är barnen och ungdomarna i skolan som får betala deras dåliga politik.

Inför 2013 gick det också ganska enkelt att visa att skolområdet fick för liten tilldelning. Behoven var 25 miljoner kronor högre än tilldelningen. Och med de nya lärarlönerna blir skillnaden ännu större. Det innebär större besparingar, och en sämre skola, än vad eleverna bör förvänta sig.

Socialdemokraternas nedprioriteringar av skolan syns tydligt i lärartäthet och i personaltätheten om man även räknar in övrig pedagogisk personal. Så här ser det ut:

2010 (när Folkpartiet styrde) ------->  9,4 pedagoger per 100 elever.
2011 (Baastad tog över) -------------->  8,9    -----"-----
2012 (Baastads andra år) ------------>  8,8    -----"-----

Det är en uppenbar prioritering som slår igenom. Baastad kan inte längre skylla på någon annan.

I lördagens Nerikes Allehanda skrev Karolina Wallström om en del av de problem som drabbar elever, föräldrar, lärare och rektorer när socialdemokraterna skolpolitik ska genomföras. Barn med behov av särskilt stöd får inte det stöd de är berättigade till. Föräldrar berättar om att rektorer och lärare sagt att det inte finns pengar. Ändå står det i skollagen:

Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

Det är inget man kan förhandla bort. Elever som har behov av stöd ska få det. Rektorn ska göra en utredning. Barnen ska få stöd.

Men i Lena Baastads och Thomas Esbjörnssons Örebro ställs barn utan stöd. Och de tar inte själva ansvaret för detta, utan låter tjänstemännen, rektorerna och lärarna ta stöten för deras politiska prioriteringar.

Folkpartiet har gjort andra prioriteringar. Vi satsar mer än 50 miljoner mer på skolområdet. Vi värnar rätten till utbildning och kunskap även för de elever som har det svårare i skolan. Vi värnar lärarnas och rektorernas arbete och arbetssituation. Vi är säkra på att Örebro blir bättre, om skolan blir bättre, om fler elever når resultaten och både de som ser skolan som enkel, och de med större utmaningar, får utvecklas så mycket de bara kan utifrån sina förutsättningar. Skolans uppgift är att ge varje barn möjligheter att ta vara på sina färdigheter i den takt och med den mognad eleven just nu har. Det barn som har svårt idag, kan med rätt skola, bli morgondagens Nobelpristagare.

Media: NA, SR, SVT

Dyra vallöften är dåliga...

När man analyserar resultaten kring valet i Örebro 2010 och delvis 2011 finns några skäl till att socialdemokraterna gick så bra som de ändå gjorde. Ett av skälen är deras löfte att återstarta och behålla Rudbecksskolan som gymnasieskola.

Såväl Lena Baastad som Thomas Esbjörnsson var ständigt ute och berättade om att det var onödigt att lägga ner skolan. De var lika tydliga på att det inte skulle få några konsekvenser. I debatter och i media var budskapet detsamma. Nedläggningen av Rudbecksskolan var onödig. Man kan läsa om löftena exempelvis här eller här eller här. Eller i en tidigare blogg från mig här. Den som är riktigt intresserad ser att sossarna, med Baastad och Esbjörnsson i spetsen "oroades" över att allt färre lärare fick hand om allt fler elever.

De lovade allt till alla. (Och detta är sannolikt huvudskälet till att de gick så hyfsat)

Men de sade inget om baksidan. Inget om att lägga ner någon annan gymnasieskolan. Inget om att spara pengar på lärare och på material. Ingenting om någonting egentligen annat än att Rudbecksskolan skulle vara kvar. Och att det inte skulle kosta något. Esbjörnsson menar ju till exempel att lokalerna var bra...

De lovade till och med att kommunen skulle spara 20 miljoner om året. Läs här till exempel.

Nu ser vi resultatet. Gymnasienämnden går i år lika mycket i underskott som man trodde man skulle spara (nästan). Skolombyggnader för 26 miljoner (hittills). Renoveringsbehov på minst 50 miljoner på Rudbeck (den som enligt Esbjörnsson var så bra...). Skolklasser som flyttar och flyttar. Elever som får fara hit och dit i Örebro för att få del av sin undervisning. Undermåliga klassrum.

Och de elever som Esbjörnsson gång på gång lovade skulle få det bättre, de med högfungerande autism (tidigare Asperger), har knappast fått det tillnärmelsevis lika bra som de hade på WUC.

Folkpartiet har gång på gång krävt att Baastad och Esbjörnsson ska berätta om sina planer. Men de har hållit tyst.

Folkpartiet har gång på gång krävt att Baastad och Esbjörnsson ska redovisa kostnaderna för alla flyttar. Men de har hållit tyst.

Folkpartiet har gång på gång krävt en helhetsbild och konsekvensanalyser av flyttcirkusen. Av Baastad och Esbjörnsson. Men de har hållit tyst.

Kommunstyrelsen har inte någon gång fått någon redovisning av det katastrofala läge för gymnasieskolan och flyttarna som nu uppdagas. Lena Baastad har som kommunstyrelseordförande prioriterat ner ekonomin totalt. Det saknas i vart fall vilja (och jag tror även kunskap och intresse) för att få rätt redovisningar på rätt sätt.

Baastad mörkar. Baastad håller tyst. Baastad tar inte ansvar för den ekonomi som är hennes huvuduppdrag.

Vad händer nu? Det är uppenbart att gymnasieskolan står inför drastiska beslut. Majoritetens budget för 2013 är tagen. Den gav inte gymnasieskolan några ytterligare tillskott. Det ryktas om att inga förvaltningar kommer att få full kompensation för lönepåslagen (vi får ju inget veta om hur Baastad bestämmer om löner och personalpolitik). Och underskottet skenar.

Vem tar ansvaret för situationen? Lena Baastad håller tyst som vanligt. Dennis Begic, gymnasienämndens ordförande, har blivit lika osynlig. Och Thomas Esbjörnssons profil är märkligt låg. Han som trodde så starkt att ingenting behövde förändras om man räddade Rudbeck...

Förtroendet för socialdemokraternas skolpolitik i Örebro borde vara rejält under noll. Det finns helt enkelt ingen skolpolitik värd namnet.

Och förtroendet för deras ekonomiska politik borde vara lika låg. Den finns helt enkelt inte heller.

Detta kommer att drabba eleverna som får sämre undervisning och sämre lokaler än vad de har rätt till.

Det kommer att drabba lärarna som inte får tillräckligt bra undervisningsmöjligheter. (Och knappast heller de lönepåslag de förtjänar - Esbjörnsson har ju sagt att det inte är hans uppdrag...)

Och det kommer att drabba varenda örebroare som riskerar att få betala miljon efter miljon i onödiga skattepåslag när Lena Baastad inte håller koll på ekonomin.

Media: NA

Be(s)paringarna börjar synas

Gång på gång går socialdemokraterna och deras stödpartier ut med mediala utspel om olika satsningar. Idag är det de äldre som ska få bättre mat. Det handlar om en satsning på några hundratusen här, och en satsning på någon miljon där. Det är bra gjort att få media att gång efter gång köpa den verklighetsbild av satsningar som majoritetens många kommunikatörer gör.

För verkligheten är en annan. Visst satsar man lite, men man sparar stort.

Redan när deras budget togs var det tydligt att det skulle komma sparbeting. Utifrån de siffror de själva angivit i budgetförutsättningarna kunde man räkna fram följande siffror:

Barn och utbildning måste spara:  25,1 mkr
Social Välfärd måste spara:  52,7 mkr
Vuxenutb. arbmarkn:  50,4 mkr

Och nu börjar detta märkas. I skolnämnd efter skolnämnd tas nu budgeten för 2013. Det handlar om miljonbesparingar på barnen i förskola och grundskola. Vill man exempelvis se hur det ser ut i skolnämnd Sydost, kan man titta på hur budgeten ser ut här.

Det handlar om rätt många miljoner. Dessutom pekar prognosen på ett underskott i storleksordningen 6 miljoner kronor som också måste hämtas in. Det var ganska klart att socialdemokraternas budget även för 2012 var för snål vad gäller skolorna och förskolorna. Nu ser vi resultatet.

Men det är inte bara inom skolområdet som besparingarna nu slår hårt. Inom Social Välfärd får nu äldreboendena anpassa sig efter trängre kostymer. Det kommer inte att finnas pengar till det man borde göra. Besparingarna kommer att komma som brev på posten. Vi ser redan nu gigantiska besparingar på servicen för de funktionshindrade. Där är besparingarna 8 miljoner, eller 18 tjänster, du kan läsa mer här.

Tyvärr tar ingen majoritetspolitiker på sig ansvaret för besparingarna. Det får tjänstemännen göra. Fast prioriteringarna vilar på Lena Baastads axlar. Frågan är hur länge hon kan smita undan, hålla sig dold, välja tystnadens politik.

Samtidigt finns det pengar till annat. 150 miljoner till en elithall för fotboll i Hjärstaskogen. 100 miljoner till massa politiker och en enorm byråkrati. 35 miljoner till en parkeringsplats för lastbilar. 15 miljoner till flygplatsen. Några miljoner till att utreda att järnvägen ska ligga där den ligger. Och så vidare. Och så vidare.

Folkpartiet har gjort en annan prioritering. Vi valde att prioritera barn och unga, gamla och funktionshindrade, i vår budget. Den hade inneburit slopade besparingskrav på förskolan och skolan, en stabil utveckling inom äldreomsorgen och en trygghet för de som är i behov av service från kommunens LSS-verksamhet.

Det spelar roll hur man röstar. Det spelar roll hur partier agerar, före och efter val. Socialdemokraterna hade en politik före valet, och driver en annan efter. Folkpartiet driver samma politik, före som efter val.

Media: SR

Vem styr i Örebro?

Idag har kommunstyrelsen (KS) haft sammanträde. På det sammanträdet fanns ett extraärende som kastats in precis före mötet. Björn Sundin (s) (som ju inte har några hemliga listor men som ändå plockar fram ärenden som ingen vet något om...) ville att kommunstyrelsen skulle besluta om att återstarta TruckStop-projektet. Enligt ansvarig tjänsteman hade man jobbat med det i flera månader. Men ingen från oppositionen har fått veta något. Ärendet - som borde gått genom programnämnd Samhällsbyggnad - kommer direkt till KS och ska sedan omedelbart till KF.

Man kan tycka vad man vill om det (o)demokratiska sätt som ärenden bereds i Örebro kommun idag. Speciellt inom samhällsbyggnadsområdet är hemligheten norm. Och så kan en majoritet handla. Vill man så kan man vara hemlig. Ärenden kan läggas på bordet. Beredningsärenden kan bli beslutsärenden utan förhandsinformation. Bakgrundshandlingar kan saknas. Majoriteten avgör om de vill spela med öppna eller slutna kort. Det är uppenbart vilket spel den nuvarande majoriteten spelar.

Men det som verkligen borde bekymra örebroarna är ekonomin bakom de många besluten om stora investeringar som S-Kd-C-majoriteten nu genomdriver. Investeringsvolymerna har aldrig varit större. Och riskerna med investeringarna aldrig mer oroande.

Under den förra perioden investerade vi rejält. Men som ansvarig för ekonomin var jag alltid noga med att både bedöma de finansiella konsekvenserna, att det helt enkelt fanns pengar för investeringarna, för räntor och för avskrivningar, och verksamhetskonsekvenserna, det vill säga att det finns pengar till de verksamheter som ska använda investeringarna. Eftersom vi gjorde stora överskott fanns pengar till finansiering av investeringar. Och eftersom vi hade koll på ekonomin visste vi att verksamheterna fick sina pengar.

Men det finns ingen ekonomisk kompetens i den nuvarande majoriteten. Vare sig Lena Baastad eller Lennart Bondeson har visat sig ha kontroll på de nödvändiga besluten som måste fattas. Det verkar saknas strategier för att nå en ekonomi i balans. Det handlar om ständiga brandkårsutryckningar. Nämnderna har ingen styrning. Man fattar beslut som man hoppas ska ge resultat nu, men som inte har några konsekvensbeskrivningar på längre sikt. Den ena handen vet inte vad den andra gör. "Besparingarna" på fastigheter är det tydligaste exemplet. Skolnämnderna beslutar nu att lämna lokaler som inte går att avyttra. Kostnaderna för kommunen består, men en och annan nämnd kan påstå att man har tagit rätt beslut.

Majoriteten spelar ett högt spel. Redan från augusti 2011, när man fattade beslut om att ge nämnderna 50 miljoner som egentligen inte fanns, ökade man kostnadsnivåerna långsiktigt. Nu beslutar man om nya åtaganden som vare sig Baastad eller Bondeson har en aning om ifall kommunen har råd med.

Det märkliga med dessa nysatsningar är att de inte kommer inom kommunens kärnverksamheter. Förskolan och skolan, äldreomsorgen och servicen till de med funktionshinder - där sparar Baastad och Bondeson kraftigt. Bara idag kan vi höra om att det i Skolnämnd Sydost finns flera skolor som går med miljonunderskott. Och mer besparingar finns dolda, besparingar som vare sig Baastad eller Bondeson vill visa upp.

Men samtidigt som den socialdemokratiskt styrda majoriteten stänger halva Almbro skola, samtidigt som Navets skola får dra med sig underskott på 3,5 miljoner, samtidigt som man säger upp tiotals lärare, samtidigt som nattsjuksköterskorna minskas och de äldres otrygghet ökar - samtidigt finns det ett område som inte behöver spara.

Idag beslutade Baastad och Bondeson att ge minst 34 miljoner till en P-plats för lastbilar. Den kommer att kosta kommunen 2,5 miljoner per år. Och den nya kombiterminalen (som riskerar konkurrera ut Hallsberg och orsaka stor skada för regionen) får 600.000 bara för utredning. Kostnaden för att färdigställa den kommer inte att stanna vid 34 miljoner. Det nya Norrcity-projektet rullar vidare med konsultkostnader och kommande storinvesteringar. På samma sätt är det med järnvägsutredningen. Konsultkostnader och hundratals miljoner i investeringar.

De sammanhållande länkarna för det område som kan spendera är Samhällsbyggnad och Björn Sundin. Det blir allt tydligare att vare sig Baastad eller Bondeson förmår fördela pengarna efter behov. Sundin begär och Sundin får. Och de som får betala är förskolebarnen, eleverna och de äldre i behov av trygghet och stöd.

Så vem är det som styr i Örebro? Knappast Baastad. Knappast Bondeson. Mer sannolikt Sundin och den grupp han samlat kring sig. Det är ett visst bekymmer för den demokrati som kräver öppenhet och tydlighet. Men det är ett gigantiskt bekymmer för Örebro kommuns välfärd och ekonomi.

Media: NA, SRÖrebro

Att resa rätt är rätt...

Idag reser en 7-mannadelegation från Örebro till MIPIM, världens största fastighetsinvesteringsmässa, i Cannes. Beslutet om resan, och vilka som reser, och om det finns något syfte med resan, är höljt i dunkel. Det har även här saknats öppenhet från majoriteten. Som vanligt.

Ska man då resa till Cannes för att träffa fastighetsinvesterare? Kanske det. Jag är inte emot att man reser. Kanske är det så att MIPIM-mässan i Cannes också är en bra mässa, även om jag är tveksam. Enligt hemsidan är det över 19000 besökare på mässan. Det är alltså där Örebro kommun med sin 7-mannadelegation ska göra avtryck. Jag är rätt tveksam.

Det finns sannolikt andra möjligheter att prioritera. Men en sådan prioritering förutsätter att det finns en tydlig inriktning på kommunens arbete. Och det finns det inte i Örebro, i vart fall finns det inte någon tydlig offentlig agenda. Kanske har majoriteten en dold agenda vad de vill med sitt deltagande. Men den har inte redovisats på något tydligt sätt för någon annan. Och denna agenda borde ha sin bas i ett näringslivspolitiskt program. Men något sådant finns inte. Så det rimliga borde vara att först skapa basen, ett program för hela näringslivspolitiken, och sedan göra verkstad av det. Istället för som nu tvärsom.

Men den huvudsakliga invändningen är att det ekonomiska läget i kommunen nu är så ansträngt. Den nuvarande majoriteten har hittills inte haft koll på ekonomin. Resultatet 2011 var positivt enbart på grund av tillfälliga händelser. Det underliggande resultatet låg på ungefär 15 miljoner kronor, när det behövs 120 miljoner för att långsiktigt värna välfärden.

Denna brist har inneburit att kommunen nu sparar på välfärden. Förskolorna sparar. Det blir färre vikarier, mindre inköp. Skolorna sparar. Nedläggning av gymnasieskolor är bara en liten del av alla de besparingar på tiotals miljoner som nu kommer. Nyss fick jag info från nämnden för funktionshindrade om besparingar. Och inom äldreomsorgen kommer nu kraftiga indragningar.

Det är i huvudsak två områden som klarat sig. Den ena är samhällsbyggnadsområdet. Det andra är näringsliv. Som vanligt får de mjuka sektorerna bära den tyngsta bördan. De hårda sektorerna klarar sig bättre.

Den prioriteringen är inte rimlig. Politik handlar också om signaler. Och om Örebro kommun väljer att skicka en stor delegation till en mässa, som hittills inte genererat något tydligt resultat till Örebro så är det en signal som är bekymmersam. Äldreomsorgen måste spara. Skolan måste spara. Förskolan måste spara. Men näringslivsarbetet måste inte spara. Det bör man fundera över.

Jag tror att Örebro kommun behöver ha betydligt mycket mer information om hur världen ser ut utanför kommungränserna. Jag tror att vi måste lära oss mer av det som händer bortom Kumla. Men allt detta lärande måste ske i en lokal kontext. Och med en medvetenhet kring mål, medel och prioriteringar. I detta har kommunledningen brustit. Det är illa.

Media: NA, SR Örebro, SVD, GP

Det gäller att prioritera!

Läser i Nerikes Allehanda om att kommunledningen nu planerar att dra in nattsjuksköterskor. Det är ett förslag som drabbar de allra svagaste i samhället. Nattsjuksköterskornas arbetsuppgifter är att värna de mest sjuka gamla. Det är ofta vård till personer som befinner sig i slutet av livet. Det handlar om svåra arbetsuppgifter och svåra överväganden.

Det socialdemokratiska kommunalrådet Fisun Yavas säger att hon ska följa upp beslutet noggrant. Men problemet är att hon och hennes centerpartistiske kommunalrådskollega, Rasmus Persson, redan prioriterat ned omsorgen om de äldre i sin budget.

Den socialdemokratiska (tillsammans med stödpartierna KD och C) budgeten var tydlig. De stora sparbetingen lades på utbildningsområdet och på social välfärdsområdet. Samhällsbyggnadsområdet klarade sig väl. Socialdemokraterna prioriterade helt enkelt det område där man har sitt starkaste kommunalråd (Björn Sundin) och där man trodde sig kunna hitta de mest opportuna förslagen. Med den enorma investeringsbudgeten som nu lagts blir prioriteringarna än tydligare. Det handlar om betong, asfalt och byggjobb istället för lärare, sjuksköterskor, omsorg och pedagogik.

Men även inom programområde Social Välfärd har kommunledningen medvetet prioriterat ned äldreomsorgen. I princip hela det sparbeting som programnämnden fått, har lagts ut på Vård- och Omsorgsnämnderna. Det innebär att kommunalråden Persson (c) och Yavas (s) menar att det är de äldre som ska bära hela bördan för deras misslyckade ekonomi.

Det hade gått att göra annorlunda. Vi i Folkpartiet har visat på det. Vi var försiktiga redan i augusti 2010 när kommunledningen lade ut miljoner i någon slags eftervalsglädjebudget. De miljoner man slängde ut där hade gjort mer nytta det besvärligare året 2012. Vi var försiktiga i vår egen budget med ofinansierade satsningar på länstrafik och järnvägsnedgrävningar, ökade kostnader för fritidsverksamhet och nya bolag med oklara uppdrag. Och vi var mycket tydliga i våra prioriteringar av välfärd, omsorg och skola istället för många politiker med meningslösa uppdrag och den stora administrativa överbyggnad som följer av dessa politikermängder.

Men vi har också varit tydliga i programnämnden. Vi värnar de äldres trygghet. Vi värnar de mest sjuka gamlas livssituation. Det handlar helt enkelt om människovärde. Om vi inte har ett samhälle som kan ta hand om de mest sjuka, de äldsta, de med störst behov av samhällsservice och de med de svagaste rösterna, så bygger vi in oss i ett samhälle där människans värde riskerar att ifrågasättas.

Det är den vägen socialdemokraterna i Örebro har valt. Istället för att värna de mest sjuka äldre satsar de på vindkraftbolag och järnvägsnedgrävningar. Istället för att värna om de mest sjuka äldre satsar de på parkeringsplatser för lastbilar och nybyggnationer av kombiterminaler. Det är sådana saker som man kan jobba med om man har en stabil ekonomi och verksamheter med god kvalitet. Men idag, när socialdemokraterna styr i Örebro, skakar ekonomin och välfärdens verksamheter undergrävs.

Det borde stå klart för alla, inte minst efter de senaste månadernas mediala rapportering, att svensk äldreomsorg har kvalitetsbrister. Det spelar ingen roll om den bedrivs kommunalt eller privat. Äldreomsorgen måste söka nya lösningar på svåra problem. Det gör man inte genom att prioritera ner och spara in.

Media: NA

Baastad fortsätter slösa

Idag presenterade socialdemokraterna sin investeringsbudget. Man kan säga mycket om den. Som:
Att Björn Sundin (s), ansvarig för de hårda frågorna tar hem storkovan igen. Han behövde inte spara så mycket som äldreomsorgen, förskolan och skolan behövde i sossarnas budget. Och nu får han sätta sprätt på 60 - 65 % av kommunens investeringsbudget. Skola och förskola får nöja sig med 11%. Äldreomsorgen likaså...




Att den nuvarande kommunledningen satsar på asfalt och betong istället för på barn, unga och gamla i behov av kommunal service blir allt tydligare. Gymnasieskolan borde, enligt Thomas Esbjörnsson, spara 50 - 55 miljoner nästa år. Det betyder, om man klarar av att lägga ner några skolor, ändå att mer än 100 lärartjänster hotas. Men det finns nästan obegränsade resurser till att investera.

Titta på nästa graf, som kommunens ekonomikontor gjort. Den visar investeringarna under en sjuårsperiod. 2012 kommer att gå till historien som det år då det investerades mest. Kanske blir 2013 värre, eftersom det inte finns någon uppgift om Örebro Portens investeringsvolymer detta år.



Sen kan man jämföra investeringsvolymerna med årets resultat för åren 2006 - 2010:

Fem år i sammandrag	2006	2007	2008	2009	2010
Resultat före extraordinära poster, mnkr	294	268	97	396	234

Det är en rätt intressant läsning. För den som är lite ekonomiskt intresserad, vilket knappast Lena Baastad eller någon annan i kommunledningen verkar vara, är det en självklarhet att resultaträkningen och investeringsvolymerna hänger ihop. Ett gott resultat klarar av att hantera de ökade kraven på avskrivningar som ökade investeringar innebär. Ett gott resultat klarar av att hantera ökade kostnader för drift, räntor, underhåll och allt annat en investering innebär.

Under åren 2005 - 2010 var resultaten goda. Mats Sjöström (s) insåg till slut att man inte kunde leda en kommun som om ekonomin var oviktig. Efter ett antal svaga år mellan 1995 och 2003, blev det uppenbart även för honom och den dåvarande socialdemokratiska kommunledningen att de var tvungna att göra något. Deras hemmasnickrade kris innebar att kommunen hade en obalans mellan intäkter och utgifter på mer än 300 miljoner kronor per år. Örebro var i princip moget för statlig tvångsförvaltning. Åren 2003 och 2004 blev det därför kraftiga besparingar. Flera hundra personer fick avsluta sina anställningar hos kommunen. Investeringar lades på is. Underhåll eftersattes. Det var anställningsstopp och inköpsstopp. Vi i den dåvarande oppositionen ställde upp på dessa kraftiga besparingar, vilket gjorde att kommunen klarade av elddopet.

Men det var egentligen ett meningslöst elddop. Om Sjöström hade valt att leda kommunen på ett bättre sätt de tidigare åren, hade Örebro stått betydligt starkare, och besparingarna hade aldrig behövt genomföras.

När vi i Koalition Örebro tog över var min uppgift att se till så att ekonomin gick ihop sig. Och det gjorde den. De fyra åren 2006 - 2010 var goda år för Örebro kommun, trots en enorm internationell lågkonjunktur. Vi skapade överskott på närmare en miljard. Vi investerade rejält och vi satsade på välfärden. Under vår period fanns det år då exempelvis äldreomsorgen fick alla de resurser de frågade efter.

Resultatet, välfärden och investeringarna hänger ihop. När vi lämnade makten 2011 var kommunens låneskuld i princip noll. Men nu håller det mesta på att rasa.

2011, då Sveriges ekonomi fortfarande växer med rekordfart - drygt 4 %, administrerar Baastad & Co fram ett resultat för Örebro kommun som närmar sig noll. Hon började sin period med att låtsas som om det inte fanns någon internationell kris. Långt fram på hösten berättade hon i offentliga sammanhang att det inte fanns skäl till oro och att kommunens ekonomi var stark. Men när budgeten för 2012 skulle läggas blev sparbetingen tydliga. Och det var välfärden som fick stryka på foten. Äldreomsorgen skulle få spara upp emot 20 miljoner. Förskolan och skolan 30 miljoner. Och det var innan man ens hade insett att vallöftet om Rudbecksskolan (och löftet att inga andra skolor skulle beröras) kostade 50 miljoner. Så idag måste skolområdet sannolikt spara osannolika 70 - 80 miljoner!

Ändå så anser man sig ha råd att investera rekordartat. Titta igen på det andra diagrammet. 2012 anser sossarna att Örebro kommun har råd att investera mer än 600 miljoner kronor! Det är mer än något tidigare år, eftersom man måste räkna med Futurums investeringar, som tidigare låg inom Örebro Kommunfastigheter. Samtidigt närmar sig resultatet för 2011 noll. Det blir inga 70 miljoner i resultat, som ändå var för lågt. Kanske kan man komma upp till hälften. Oavsett vilket innebär det att möjligheterna att investera borde vara begränsade. Men det verkar inte kommunledningen förstå.

Vad innebär då detta? Just nu klarar kommunledningen sina investeringar tack vare de tidigare kommunledningarnas goda ekonomiska resultat. Man tar allt som finns kvar av de pengar som vi värnade om. Men snart är de slut. Så här skriver ekonomikontoret:


Det innebär att nästan en miljard kronor måste lånas av banker och finansinstitut. Det mesta lånas av bolagen, eftersom kommunen tar tillbaka de pengar som man lånade ut till bolagen under de goda åren. Men när 2012 är över är dessa pengar sannolikt slut. Så om man ska investera vidare 2013 så innebär det antingen att man måste göra ett jättebra resultat 2012 (men det har man inte budgeterat för utan snarare tvärsom) eller att kommunen måste låna. Och det är då det blir otäckt.

Om Lena Baastad leder in Örebro kommun igen på den gamla sossevägen, där ekonomin aldrig var prioriterad och där de trodde att det alltid skulle lösa sig, så är tiden fram till nya nödstopp, nya uppsägningar, nya panikåtgärder kort. Externa lån äter upp såväl resurser som välfärd i en alldeles för snabb takt. Är det den kommunledningen örebroarna verkligen vill ha?

Så här ser det ut, svart på vitt. Och om resultatet för kommunen inte blir 70 miljoner, vilket ekonomikontoret redan säger att det inte blir, närmar sig lånebehovet en miljard. Baastad & Co kom till det dukade bordet. Men efter ett drygt år kommer det knappt ens finnas rester kvar...



Man kan tycka vad man vill om hur Örebro utvecklades under min och Folkpartiets ledning. Men vi höll i alla fall ihop kommunen, värnade välfärden, investerade för framtiden och klarade av kommunens ekonomi i tider av oro. Det hade varit bra om alla partier orkat inse att välfärden byggs på en stabil ekonomisk grund. Nu är vi istället åter till den socialdemokratiska slösarpolitiken.

Media: Radio Örebro, NA, Tvärsnytt

Bloggar: Kent

Ännu en sänkning

Så sänker då Riksbanken repo-räntan igen. Det var väl väntat. Riksbanken är den senaste i raden som gör ungefär samma bedömning. Konjunkturen bromsar. Arbetslösheten riskerar att öka. Osäkerheten är stor. Än vet ingen hur de Sydeuropeiska ekonomierna kommer att klara sig, och vad det kommer att kosta om de klarar sig.

Lika intressant var reservanterna i Riksbankens styrelse. Om majoriteten av styrelsen gick på den offentliga sektorns prognoser, SKL och KI, så är reservanterna mer pessimistiska och ser på verkligheten lite mer som affärsbankerna. Därför vill de ha en snabbare och kraftfullare sänkning.

Som vanligt funderar jag över vad detta innebär för Örebro och örebroarna. I förra veckan meddelade SKL att skatteprognosen för 2012 justeras upp marginellt, eftersom lönesummorna 2010 och 2011 blir högre. Nu kommer ett besked som pekar i motsatt riktning. Vad är sant? Svaret är - både och.

SKLs prognos bygger på fakta kring hur löneutvecklingen varit. Skeenden påverkar kommunernas ekonomi i ett tvåårsperspektiv. Och med högre löneutveckling ökar kommunernas intäkter. Därför har SKL sannolikt rätt i sin prognos.

Men övriga bedömare har också rätt när de pekar på de allvarliga problem som håller på att blåsa in över oss. Konjunkturerna viker. Tillväxten stannar eller till och med backar. Arbetslösheten ökar. Det kommer att påverka oss i framtiden. Med högre arbetslöshet, minskad tillväxt och sämre konjunkturer kommer den lönesummeökning, som våra skatteintäkter bygger på, att bli sämre. Men genomslaget kommer inte bara 2012, utan även kommande år.

I ett sådant läge vore det bra att ha en fallhöjd i ekonomin. Det vore bra om kommunens överskott låg i topp i ingången av en sämre ekonomisk utveckling. Tyvärr är Örebro inte längre så välskött. De överskott som vi i den förra majoriteten arbetade ihop har den nuvarande gjort av med. De kom, för att använda ett gammal socialdemokratisk slogan, till det dukade bordet. Men de har ätit upp det mesta av maten och är nu på väg att duka av hela bordet.

Om inte Örebros kommunledning klarar av att vända utvecklingen väntar sannolikt ökad upplåning nästa år. Om de löften som socialdemokraterna ställt ut också ska uppfyllas, är lånedagen snart inne. Och då väntar en lång tid av sämre välfärdsutveckling för örebroarna.

Det verkar som om Örebro kommun och Örebro Läns Landsting nu styrs av samma typ av socialdemokrati. En socialdemokrati som ser skattebetalarnas pengar som sina egna, och som inte bryr sig om ekonomiska grundsatser. Sånt som till exempel att en kommun eller ett landsting behöver ett överskott på 2 % över tid för att klara av sina investeringar.

Nästa år höjs skatten i 63 kommuner. Vår socialdemokratiskt styrda grannkommun Karlskoga är tyvärr en av rekordhöjarna. Frågan är när kommunalskatten höjs i Örebro? Som det känns nu är det snarare en fråga om när än om om...

Media: DN1, DN2, DN3, TV4-1, Expressen, Expressen2, SR1, SR2, SVT1, NA

Riksbanken

Ekonomi, syster, alltid ekonomi!

Har just avslutat en interpellationsdebatt på Örebro kommunfullmäktige som handlade om kommunens ekonomi. Orsaken var den tilläggsbudget majoriteten tog i augusti, en budget som ökade kommunens kostnader 2011 med 50 miljoner kronor. Det var kanske hanterbart om det funnits en beredskap om att spara de kostnader som överförs till 2012. Men det fanns det inte. Det har inte heller funnits någon strategi för att hantera de andra kostnadsökningar som tilläggsbudgeten innebar. Den är lite svårtolkad. Men sannolikt handlar det om 50 - 70 miljoner kronor till. Det är dessa pengar som nu måste tas ifrån vård, skola och omsorg i olika besparingsomgångar.

Det är uppenbart att Örebro kommun idag saknar en politisk ledning som klarar av ekonomistyrning. Kommunstyrelsens ordförande är mer än oklar på alla punkter när det gäller ekonomi. Istället för att ta ansvar för även svåra beslut, har hon under hösten gång efter annan förklarat att det nog ordnar sig. Man kan till exempel läsa i NA här, eller här. Det låter kanske inte så allvarligt. Men det är desto allvarligare. Det är samma problematik som ledde kommunen in i det ekonomiska moras som socialdemokraterna förvaltade under åren 1995 - 2003. Ekonomin var bara något ovidkommande. Det var de politiska visionerna som styrde. Nämnderna klarade sällan av att hålla sina ekonomiska ramar. Kommunen lånade allt mer.

Socialdemokraterna hänger som på isdubbar i en vak med iskallt vatten. Isdubbarna är de goda resultat vi gjorde den förra mandatperioden. Men snart är pengarna slut, och då åker kommunen rakt ner i spat. Då blir det iskallt för betydligt fler verksamheter än WUC, Virginska skolan och Karolinska skolan. Då riskerar örebroarna att stå med en kommunledning och en kommunstyrelseordförande som inte har en aning om vad man ska göra, eftersom ingen av dem har någon koll på ekonomin.

Att vara kommunstyrelseordförande är ett fantastiskt uppdrag. Det ger enorma möjligheter. Men det tynger också. Under den period jag fick förtroendet att vara KSO var inte ekonomin så enkel. Världen var nere för räkning. Men jag ville leda en kommun som klarade sig av egen kraft. En som inte behövde springa till staten och begära pengar gång efter annan. En som hade en kommunledning som inte heller alltid behövde klaga på staten. Därför var vi försiktiga med utgifter. Jag fick rätt mycket kritik för det internt i början. Socialdemokraterna gjorde allt för att beskriva det de kallade för en majoritet som, för att ta Björn Sundins ord, "inte sparar för att de måste, utan för att de vill". Men efter fyra år var kommunens ekonomi i toppskick och välfärden fick ökande resurser. Kritiken hade också tystnat.

Idag, med Baastad och Sundin i spetsen, är tonläget ett annat. Det är samma politik som man drev i opposition som man nu tagit med sig in i Rådhuset. Det finns inget ekonomiskt ansvar. Man sparar inte för att man inte vill, och knappt ens när man måste. Kostnader döljs eller tas inte ens med. Det viktiga verkar vara att komma rätt ut i media med nya satsningar.

Just nu har socialdemokraterna lagt ut 50 miljoner i besparingar på skolor och äldreomsorg. Man har dessutom struntat att ta med kostnader på 35 miljoner i budget. Till det kommer de ökade kostnaderna för de två bolag man vill starta i Vivalla. De vägrar redovisa vad det kommer att kosta, men det kommer att bli tiotals miljoner kronor som måste sparas någon annan stans. Och bara de utredningsuppdrag som de lagt på Örebro Porten AB kommer att kosta kommunen tiotals miljoner per år. Med en fortsatt försämring av internationell ekonomi, som påverkar svensk ekonomi, som påverkar Örebro kommuns intäkter, är det inte otänkbart att besparingskraven i februari eller april överstiger 100 miljoner kronor.

Det borde Lena Baastad planera för nu. Det borde Örebro kommuns politiska ledning fundera över och ta fram strategier för. Men det gör man inte. Det illavarslande beskedet till örebroarna är: Det finns idag ingen politiker i Örebro som tar ansvar för kommunens ekonomi.

Det kommer att påverka välfärden 2012 och långt därefter. Men det är väl det som kallas "social demokrati"?

Media: NA1, NA2, NA3,

(Tråkigt att så sällan få länka till SVT Tvärsnytt och SR Örebro, men efter valet har det ju märkts att de är mer av (S)VT Tvär(s)nytt och (S)R Örebro. Ännu har inte Tvär(s)nytt ens märkt att sossarna sviker ett antal vallöften och sätter lärare och elever på WUC på pottan...)

(S) offrar de svagaste

Jag har inte kunnat undgå att tänka på det beslut om nedläggning av WUC som  sossarna meddelade örebroarna i fredags. Det är en rätt fascinerande, och samtidigt skrämmande, händelse.

Skrämmande, därför att det som skett - allt förarbete som måste ha försigått inne på kommunalrådskansliet - har varit totalt hemligstämplat. På torsdagen hade Gymnasienämnden möte. Ingen fick veta något. Oppositionen bjöds istället in till ett möte på fredagsmorgonen för information om det ekonomiska läget. Snacka om desinformation!

OK - kanske det är ett politiskt spel att inte informera oppositionen. Men ingen annan har heller vetat något. När personalen och eleverna kom till skolan på fredagsmorgonen fanns ett informationsmöte om ekonomin. Då, som ett slag i ansiktet, kom istället beskedet om att skolan ska läggas ner. Två veckor före jul!

Detta är något helt nytt för Örebro. Under den förra perioden kritiserade sossarna oss rätt ofta för att vi inte hade någon öppen dialog. Men jag vågar påstå att den sämsta dialog vi gjorde var bättre än den envägskommunikation som sossarna satte upp i fredags. Sedan har man mage att påstå att man nu ska ha dialog i ett par månader före beslut. Men alla vet att det bara är ett spel för galleriet. Beslutet är redan fattat. Det finns ingen chans för skolan att klara av att vara sökbar till hösten eftersom beslutet tas efter det att sista ansökningsdag har gått. Vem kommer att söka en skola som är nedlagd?

Lena Baastad, Björn Sundin, Jonas Karlsson, John Johansson och Peter Dahlgren var ofta högljudda i sin kritik mot våra dialoger. Då kan man ändå påminna sig om att arbetet med förslaget om att slå ihop Karro och Rudbeck tog två år, med mängder av offentliga möten innan beslutet slutligen fattades. Här handlar det om två månader, varav nästan en månad försvinner runt jul och nyår.

Var finns nu Lena Baastads, Björn Sundins, John Johanssons och Peter Dahlgrens demokratiska sinnelag? Var finns viljan till dialog. Den slutenhetskultur som dessa fyra satt i sjön i Örebro idag kan sannolikt mäta sig med det värsta som någon tidigare socialdemokratisk kommunledning genomfört. Och ingen av dem vågar ta ansvar. Ingen av dem har uttalat sig. Ingen av dem har sagt flasklock i media. Lena Baastad, högst ansvarig för den usla ekonomiska hanteringen, finns inte i lokalpolitiken annat än när hon oemotsagd får prata om mysiga saker som stadsjubileum eller liknande. Det är illa.

Det finns sannolikt flera skäl till att sossarna väljer att lägga ner WUC. Men jag skulle vilja hävda att det viktigaste är ett rent medialt resonemang. Man räknar sannolikt med att vare sig WUC eller Virginska (som ju i princip också läggs ner) har sådana elev-, föräldra- och lärargrupper som kommer att göra samma liv som Rudbecksskolans elever, föräldrar och lärare.

Annars finns det massor som talar mot en nedläggning av just WUC. Låt mig peka på några:

WUC har hållit budget.

WUCs lokaler är svåra att använda till annat än skola.

WUC har ett gott söktryck bland eleverna.

WUC har omsorgsprogrammet, ett program som behöver fler, inte färre, sökande och som måste finnas i en stark skolmiljö.

WUC har några av de svagaste eleverna, unga med Asperger (eller högfungerande autism), bland sina elever. Elever som behöver trygghet, stabilitet och långsiktigt fungerade vardagsmiljöer. Elever som behöver vara en del av en större, trygg skola och inte hänvisade till något undantag.

Det struntar sossarna i. Antingen för att de inte vet, eller för att de inte vill veta, eller för att de inte tycker sig ha något annat alternativ.

Annars finns det fortfarande starkare skäl för att slå ihop Karro och Rudbeck. Låt mig peka på några:

Rudbeck har gått miljoner back varje år.

Rudbeck har haft svagt söktryck.

Rudbecks program kan enkelt flyttas till andra skolor.

Rudbeck har inga program där de sårbaraste eleverna går.

Och framförallt:

Om Rudbeck och Karro slagits ihop, hade kommunen kunnat sälja Rudbecks-fastigheten och fått in tiotals miljoner kronor. Vi hade kunnat bevara borgen och planera om resten av området till verksamheter och bostäder, byggt på höjden och gjort Örebro vackrare och intressantare. Och vi hade frigjort pengar som andra gymnasieskolor kunnat leva av.

Men det vallöften blir sannolikt för tydligt att bryta för Baastad & Co. Istället bryter man de vallöften som oftast var mer outtalade. Det att det inte skulle innebära någonting om man bevarade Rudbeck. Ingen skola skulle behöva läggas ner. Ingen skola skulle påverkas. Inga elever skulle märka något. Inga lärare skulle behöva vara oroliga.

Socialdemokraterna visste redan i april att de skulle behöva lägga ner andra skolor för att "rädda" Rudbecksskolan. Men de valde att mörka, ljuga och att undanhålla sanningen för att få örebroarna att tro på deras politik. Det enda syftet var att vinna valet. Nu får örebroarna, elever och lärare vid WUC och Virginska skolan betala notan för sossarnas valvinst.

Förhoppningsvis är det en del som minns detta ända fram till 2014.

Media: NA1 och NA2

Bloggar: Kent, Maria, Fredrik,

Nu läggs Alnängsskolan ned!

Idag var oppositionen i Gymnasienämnden kallade till ett extra möte med anledning av det ekonomiska läget. Det fanns ingen annan information än att man skulle informera om den ekonomi som nu rasar. Gymnasienämnden har nu ett underskott på 16,6 miljoner kronor. Det finns en risk att underskottet ökar till 20 miljoner kronor innan året är slut.

När mötet väl började var det en annan information som gavs. Socialdemokraterna har nu beslutat att lägga ner hela Wadköpings Utbildningscenter, WUC, den gamla Alnängsskolan. Beslutet ska tas på programnämnd Barn och Utbildning i februari. Fram till dess ska en utredning göras. Men den är egentligen överflödig. För på mötet gavs information om att alla program ska flyttas till andra skolor, att vårterminen 2012 blir den sista på WUC och att ytterligare 6000 kvadratmeter ska sparas på Virginska skolan och Rudbecksskolan.

I och för sig var det inte socialdemokraterna som gav informationen. Den socialdemokratiske ordföranden, Dennis Begic, fanns inte på plats. Istället var det Centerpartiets förste vice ordförande som fick ge informationen...

Det är nu ett annat läge än inför omvalet i maj. Då lovade socialdemokraterna att man skulle återstarta Rudbecksskolan. Inga andra skolor skulle drabbas. Ingen ekonomisk analys behövde göras. Vi lyckades genom en återremiss i fullmäktige tvinga socialdemokraterna att i vart fall ta fram en rudimentär ekonomisk analys. Men de ville helst inte göra något alls.

Efter omvalet tillfrågades alla partier varför valet gick som det gick. Ett av de svar socialdemokraterna gav var att deras engagemang för Rudbecksskolan spelade stor roll. De har sannolikt rätt. Men frågan är vad som hänt om de varit ärliga i sitt engagemang. Om de berättat att WUC skulle läggas ner, att 600 elever, lärare och skolpersonal skulle få besked om att deras skola läggs ner, bara två veckor före jul. Om de berättat att Virginska skolan måste krympa. Om de berättat att lärare sannolikt kommer att sägas upp. Om de berättat att 20 miljoner kronor, motsvarande 60 lärartjänster, stod på spel. Hade valet haft en annan utgång? Sannolikt.

Tyvärr är det inte första gången socialdemokraterna säger en sak före ett val och gör en annan sak efter. 2002 gick det bra för Örebro ända fram till valvinsten. Dagen efter fick vi veta att ekonomin var i fritt fall. Då drabbade det nästan 1000 anställda. Frågan är hur många anställda som måste fundera över sin framtid 2012.

Det socialdemokratiska valfläsket är sönderstekt. De har inte haft någon dialog med vare sig elever, lärare eller föräldrar. De har inte informerat oppositionen. De kör sitt eget race bakom stängda dörrar. De vågar inte ta ansvar för sin egen politik.

Tydligast märks det på att Lena Baastad alltid är osynlig när det är bekymmer. Som en uppburen drottning får hon presentera de goda förslagen. Men när kommunen ska spara på grund av hennes styre är det antingen tjänstemän eller andrarangens politiker som får fronta. Lena Baastad har givit en ny tolkning av bokstäverna KSO. De betyder inte längre Kommunstyrelsens ordförande, utan Kommunstyrelsens osynliga.

Nu måste Lena Baastad upp på banan. Det är hennes uppgift att berätta om hur ekonomin ser ut. Det är hennes uppgift att berätta för örebroarna om hur hon vill spara. Det är hennes uppgift att berätta för kommunens anställda hur många som kommer att tvingas sluta.

Hon kan inte längre gömma sig. Hon kan inte låta sina underhuggare skylla på regeringen. 2011 har Sverige fortfarande den högsta tillväxten på länge, 4,4 %. Pengar finns. Men det har saknats kommunal politisk beslutskraft lokalt. Socialdemokraterna bär hela det ansvaret. De vann valet på ofinansierade löften. Nu måste de ta ansvaret för att finansiera de underskott deras valvinst skapat.

Media: NA, NA2, Radio Örebro

Blogg: Kent, Karin