Höghastighet istället för politik

Det finns inget som talar för att Sverige ska bygga ut höghastighetståg. De skäl som redovisas saknar faktagrund.

• Höghastighetstågen kommer inte att gynna klimatet. Klimatpåverkan under byggnationen skapar mer utsläpp än vad tågen eventuellt tjänar in under åratal. Antalet resande är försumbart i förhållande till behoven. Dessutom sker utsläppen under bygget, den tid när vi borde minska utsläppen mest.
• Det kommer inte att finnas resande nog. Höghastighetståg är möjliga där stora städer ligger på rätt avstånd. I det glesbefolkade Sverige, där tåget exempelvis ska stanna i megastaden Värnamo(!), saknas befolkningsunderlag.
• Tron på att höghastighetstågen ska vara bra för arbetsmarknad och näringsliv kan ifrågasättas. Framförallt handlar det om alternativkostnader.
• Och det är just detta - de enorma investeringarna - som är höghastighetstågens största fel. 300 miljarder grovt räknat, det kan bli mer, kommer att innebära att mängder av andra investeringar får stå tillbaka.

Kostnaderna för själva byggandet ska inte underskattas. Det ska inte heller kostnaden för de kommuner och regioner som nu gör vågen över att få vara en del i detta (syd)Sverigeprojekt. För åtagandena för dessa - byggnation av lokal och regional infrastruktur, bostäder och annat - kommer att påverka landet långt mer än själva bansträckningen.

Här talar vi om att staten väljer att satsa på ett samhällsekonomiskt olönsamt projekt istället för att satsa på sådant som kunde ge enorma effekter: Bättre kollektivtrafik i och runt de tre stora städerna exempelvis, forskning och utveckling av "elmotorvägar" för tung lastbilstrafik, trespårsjärnvägar för mer gods på järnväg, underhåll av befintliga anläggningar för bättre funktionalitet - och så vidare...

Men det handlar också om kommuner och regioner som tvingas välja mellan att investera i förskolor och skolor, i vårdcentraler och äldreomsorg - eller i infrastruktur som staten kräver när höghastighetsbanan dras fram.

Den samhällsekonomiska O-nyttan med höghastighetstågen är väl utredd. I början, när den dåvarande Centerledaren Maud Olofsson började driva projektet, kunde man hör argument som "Ja - men andra länder har ju det och då ska vi också ha det!"... Men vad är argumentationen idag?

Och hur kommer det att politiken, nästan oavsett parti, är så faktaresistent i det största investeringsprojekt Sverige skådat i modern tid? Hur kommer det sig att partiledare efter partiledare, lokalt, regionalt och nationellt, gör vågen för något så kontraproduktivt? Vad säger det om politiken?

Jag skulle vilja hävda att denna väg mot avgrunden kantas, inte av goda föresatser, utan av rädsla och bristande politiska visioner.

Sverige är ett modernistiskt land. Det spelar nästan ingen roll inom vilket område man agerar. Nytt och modernt är bra. Ju modernare desto bättre. Eftertanke, djupare analyser och rejäla utredningar är något som tillhör historien. Och det är ju inte bra. Att säga nej till det moderna kan få nästan varenda spindoktor och partistrateg att just gå i spinn. Det är "JA TILL DET MODERNA" som gäller.

Rädslan att hamna fel i denna modernistiska absurditet är slående inom alla politikområden. Det gäller att visa handlingskraft. Det gäller att visa att politiker visst både vill och kan. Och ju mer vi visar desto bättre, och modernare, är det.

I Sverige har denna modernistiska ådra väldigt ofta en offentlig-sektor-prägel. Det är skattepengarna som ska fixa det nya. Det är staten som har ansvaret att leda befolkningen in i det moderna lyckosamhället. Det är politikerna som är modernismens främsta uttolkare.

Och just denna modernism tar ibland helt över partiernas andra tankar om samhällets utveckling. Eller snarare är det så att vissa modernistiska projekt får bli ersättning för den bristande politiken kring samhällsutveckling som partierna har.

Höghastighetståg blir svaret på frågorna om vilket land Sverige ska vara:

-Vad vill ditt parti med Sverige?
-Höghastighetståg, förstår du. Då binder vi ihop landet, fixar klimatet och skapar ett bättre näringslivsklimat!

-Vad tycker du om Sveriges framtida välfärdsutveckling?
-Höghastighetståg, fattar du väl. Bara vi kan resa till Malmö på tvåochenhalv timme så kommer vi att bli lyckliga!

-Hur tycker du att Sverige ska agera i en framtida folkvandringsvärld?
-Höghastighetståg är den enda vägen! Dessutom går det ju snabbare både att komma in i landet, och att skicka ut människor också!

Offentlig sektor är alldeles för grå för dagens politiker, men också för alldeles för många ledande tjänstemän. I ett samhälle där jaget är viktigare än laget, där "jag själv" alltid är det självklara centrat för allas blickar, ökar riskerna att det ofta rätt trista handhavandet av vården, skolan och omsorgerna helt enkelt blir - för trist. Bättre då att satsa: på schagerfestivaler, på idrottsarenor, på resor till mässor i länder långt borta och - på höghastighetståg.

Och ständigt hävdar man att just detta - schlagerfestivalen, elitidrottsarenan, byggmässan i Kina - just detta är det som kommer att skapa förutsättningar för att rädda välfärden. Det spelar ingen roll hur utfallet sedan blir. Det är inte resultatet som räknas, utan de goda avsikterna när projekten startar.

Precis samma analyser verkar de flesta partier, politiker och tjänstemän göra vad gäller höghastighetstågen. Det spelar ingen roll hur resultatet blir. Det är vår goda vilja idag som räknas.

Och medan Trafikverket sliter med ännu fler trasiga växlar på ounderhållna spår, medan elever och lärare får slita i schabbiga skolor, medan antalet boendeplatser för äldre fortsätter att minska, känns det bra att som politiker få drömma om det stora projektet - det som ska sätta mitt namn i historieboken - och slippa ta ansvar för den kommunalgrå vardagen.

Den perfekta stormen. Eller: När slår vi i taket?

Örebro kommun höjer skatten med 50 öre. Alla som kan något om ekonomi har sett det komma. Den nuvarande kommunledningen har inte koll på ekonomin. Örebro kommun blöder, och har räddats av regeringen och tillfälliga bidrag de senaste åren.

Skälen är flera. Ingen av de ansvariga kommunalråden har klarat av att hålla i sina budgetar. Pengar läcker ur massor av hål. Låt mig ta några exempel:

Skolorna: Skolflyttarna sedan 2011 har kostat Örebro minst 200 miljoner kronor i onödiga ombyggnationer (av främst Rudbeck) och uteblivna försäljningar av attraktiva skolfastigheter (främst Rudbeck).

Äldreomsorgen: Dyra räkningar från landstinget. Sämre omsorg om de gamla, ökade kostnader och ineffektiv organisation skapar underskott. När politikerna dessutom hellre tar kostsamma strider med de privata entreprenörerna än bryr sig om de gamla är det illa.

Näringsliv: Det läcker åt alla håll. Bara de senaste besluten; ytterligare 70 miljoner kronor i aktieägartillskott till den vindkraft som skulle generera miljoner, ytterligare 6 miljoner om året till den flygplats som aldrig visat plusresultat är bara ett par av en räcka beslut som aldrig borde fattats.

Stadsbyggnad: Örebro kommun investerar ofattbara 1,5 miljarder om året. Utan någon annan analys än att det "behövs" och att "räntan är så låg idag". Samtidigt ökar kommunens låneskuld kontinuerligt och är snart uppe i 15 miljarder kronor. Redan idag tränger de årliga kostnaderna för investeringarna ut välfärdstjänster, och vad händer när räntorna börjar gå upp???

Ekonomi: Vem styr Örebro kommun? Det verkar inte finnas någon som tar hand om ekonomin. När kommunstyrelsens ordförande argumenterar för skattehöjningen genom att peka på att Örebro växer, är det närmast genant. För det mesta är det tillväxt, såväl i företag som i nya medborgare, som gör att framgångsrika kommuner klarar av välfärdsuppdraget och ekonomin. Varje ny medborgare, oavsett ålder, innebär runt 50.000:- kronor i nya skatteintäkter. För Örebro kommuns del innebär det runt 100 miljoner per år till ny verksamhet. Trots detta förmår inte ansvarigt kommunalråd att hantera situationen.

Skattehöjningar innebär många saker. För inkompetenta kommunalråd handlar det om att tro att man får mer pengar i omlopp och kan "rädda" välfärden. Men för det mesta innebär det precis motsatsen. Nödvändiga åtgärder stoppas, kostnadsökningstakten ökar och kvaliteten förbättras inte.

Men det finns större problem. I fjol höjde landstinget skatten lika mycket. Det innebär att Örebros innevånare idag får betala en kommunalskatt på över 33:- kronor per hundralapp. Och det kommer sannolikt inte att stanna här. Om räntorna stiger, om flyktingsituationen fortsätter, om en inkompetent ledning inte får koll på kostnadsökningstakten, kommer detta bara vara ett steg på vägen. Och snart slår vi i det skattetak som många nationalekonomer har sagt ligger på runt 35:- kronor. Då kommer ekonomins funktionssätt att bli så försämrat, att det överhuvudtaget inte går att räkna hem ökade intäkter via skattehöjningar.

Problemet stannar dock inte här. Den röda regeringen har aviserat skattehöjningar i mångmiljardklassen. De kommer att slå hårdast mot de med något högre inkomster. Men kommunalskattehöjningarna slår hårdast mot de med lägst inkomster. Oavsett inkomstnivå innebär den nu förda politiken en rejäl åtstramning. Det spelar ingen roll om det är S-KD-C-V som styr lokalt i Örebro, eller S-MP-V nationellt. Problemet är att alldeles för få politiker ens har en grundläggande ekonomisk kompetens, och att det ofta medför en syn på den offentliga ekonomin, skatternas höjd och vems pengarna egentligen är som är långsiktigt skadlig för samhället. Och det kommer att påverka välfärden.

Ibland funderar jag på om det vi idag ser är inledningen på en perfekt storm. Alla komponenter finns där:

Unikt höga invandringsvolymer.
Allt mer sannolika klimatkostnader.
Ett välfärdsuppdrag som är underfinansierat.
En demografisk utmaning

Unikt låga räntekostnader.
Enorma investeringsvolymer.
Brister inom infrastruktur och bostäder.

En oklar politisk ledningssituation.
Populism på frammarsch.
Enorma kompetensbrister hos styrande politiker.

Det räcker med att fundera över vad det innebär på sikt. Allt pekar mot en välfärdsstat som går mot någon form av kris. Frågan är inte längre om, utan snarare när.

Och de allvarligaste frågorna:

Vad händer när detta sker?
Och vad kommer sedan?

VÄLFÄRD(S)SLAKTEN: FYRAOCHENHALVMILJARD KRONOR I NYA LÅN!!!

Jag tror jag aldrig skrivit en rubrik på bloggen med bara versaler. Men nu har det hänt. Och skälet är uppenbart. Under sossarna i Örebro är det långivarna som jublar. Lena Baastad och hennes kompisar i kommunledningen håller på att investera sönder Örebro. Och de gör det utan att bekymra sig om morgondagen.

Gigantiska investeringar kan vara bra. Om man har koll på ekonomin. Men det har inte Baastad & Co. För samtidigt som man går ut med de enorma investeringarna så sparar man på välfärden.

Baastad planerar just nu följande:

Skolor och förskolor ska spara minst 30 miljoner kronor. Det innebär bland annat att:
Skolpengen ska minskas. Alla elever får mindre pengar med sig till den skola man går i. Följden blir färre lärare, sämre läromedel, mindre resurser till dem som behöver det mest.
Antalet rektorer ska minskas främst på gymnasieskolan. Och det i en organisation som redan har för stora åtaganden för chefer och ledare...
Ännu fler skolnedläggningar.

På vård- och omsorgsområdet blir det främst de gamla och de med funktionshinder som drabbas. Vad det innebär är oklart. Men äldreboendena ska spara ytterligare 11 miljoner och nämnden för funktionshindrade drygt 7 miljoner.

Sammantaget innebär det alltså runt 50 miljoner i besparingar på välfärdens kärna. 50 miljoner är drygt 100 tjänster. Lärare, förskollärare, undersköterskor, sjuksköterskor.

Det är kanske inte så märkligt att Baastad öppnar för fler uppsägningar från kommunen...

Och det är i denna situation som kommunen kör igång sitt gigantiska investeringsprogram med nya miljardlån.

De kommande åren kommer Örebro kommun att för sin egen verksamhet låna upp 2,5 miljarder. Men då är inte flera av de löften sossarna ställt ut medräknade.

Till det kommer lån för bolagens egen verksamhet på 2 miljarder. Av de 2 miljarderna är 500 miljoner investeringar i den osäkra vindkraften.

Så vad händer på sikt? Vad finns för säkerheter att kommunen klarar detta långsiktigt. Svaret är - ingen vet. Och hos de tre partierna i kommunledningen verkar det vara tydligt att ingen bryr sig.

På dagens budgetberedning var det tomt på majoritetens stolar. Inget centerpartistiskt kommunalråd. Inget kristdemokratiskt kommunalråd. Några sossar som kom och gick. Men ointresset var tydligt. Och det ställdes inte en enda fråga från någon av majoritetspolitikerna. Ingen brydde sig.

Annars kunde det ju vara intressant att fundera över vad det skulle innebära om en rejäl räntehöjning skulle komma inom de närmaste åren. Ränteswapar i all ära - någon gång ska kalaset betalas. Och med en låneskuld på 8 miljarder (för kommunens egna verksamheter) eller 13 miljarder (för hela koncernen) så innebär varje procents ränteökning mellan 80 och 130 miljoner i ökade kostnader. Just nu är ränteläget rekordlågt. Men miljardlånen ska betalas om fem, tio eller 20 år. Men vem bryr sig om det...

I socialdemokraternas Örebro hotas välfärden. Inte ens välfärdens kärna; förskolan, skolan, äldreomsorgen och omsorgen om de med funktionshinder, värnas. Snarare prioriteras välfärden ner på investeringarnas och bolagens altare. Nu påstår Lena Baastad att det bara är tjänstemannaförslag. Men alla vi som varit med vet att antingen har Baastad godkänt varenda siffra som redovisades idag, eller så har hon inte skött sitt jobb.

Frågan är hur länge föräldrarna i förskolan, elever och föräldrar i skolan och anhöriga, äldre och brukare i omsorgerna kommer att tiga.

Kanske är det dags för ett uppror mot den socialdemokratiska välfärdsslakten?

Futurum fastigheter - Ett beslut att ångra..?..

När jag tillträdde som kommunstyrelseordförande i januari 2007 var det några surdegar som direkt landade på mitt bord. Ett av dem handlade om kommunens fastigheter.

Det fungerade helt enkelt för dåligt. Det fanns ingen tydlig ägarroll för fastigheterna i kommunen. Investeringsbesluten var otydliga. Hyressättningen oklar. Klagomålen på fastighetsunderhållet var legio. Och så vidare.

Vi diskuterade hur vi skulle hantera det hela. Det fanns egentligen bara en sak att göra. En total omstart.

Hur skulle då denna omstart ske? Vi diskuterade flera möjligheter. En av dem var att skapa ett nytt kommunalt bolag som skulle äga alla kommunens fastigheter. Då skulle vi få kontroll på ekonomin;  investeringar, underhåll, hyror, allt. Vi skulle kunna hantera de eventuella förändringar som behövdes på personalsidan. Och ett bolags bokföring är faktiskt stabilare och mer långsiktigt jämförbar än en kommuns.

Så det fick bli ett bolag. Men nu, när bolaget är igång, funderar jag på om det verkligen var rätt.

Jag hade två skarpa funderingar kring bolagsbildningen. Två faror som väntade i vassen. Men med en förhoppning om att kunna vinna även valet 2010 och därmed skapa en stabil bas för bolaget lät jag det ändå gå vidare. Sett i backspegeln var det fel. För den nya kommunledningen har infriat båda mina farhågor, med råge!

Den första farhågan gällde investeringar och ekonomi. Så länge investeringarna i kommunens fastigheter låg i en kommunal förvaltning, blev investeringsbesluten offentliga, en fråga för budgetdebatter och diskussioner kring volymer och tider. Vi kunde mäta ett års investeringar mot ett annat. Hade volymerna gått upp? Hur stora delar av besluten hade genomförts? Vad fick det för påverkan på såväl balans- som resultaträkning?

Som den försiktiga general jag är i ekonomiska hänseenden, var detta viktigt. Kommunen ska inte sätta sig i skuld i onödan. Alla skulder måste betalas, förr eller senare, av pengar som tas från välfärdsuppdraget. Investeringsbeslut måste vägas mot andra viktiga beslut. Och diskussionen måste vara öppen.

Nu gäller något annat.

Kommunens investeringar går i taket. När jag styrde, tyckte jag att det var oroande när vi beslutade om en investeringsnivå över 500 miljoner kronor. Men titta vad som gäller nu. Här nedan ser ni en bild från dragningen av kommunens budgetförutsättningar:

Investeringsvolymen för 2013 går upp mot 1,2 miljarder!!! Det är helt osannolikt. Och 2014 ser nästa likadan ut. På de tre åren SKDC-partiet styrt, kommer kommunen att ha tagit investeringsbeslut på osannolika 2,9 miljarder kronor!!! (Här skulle man vilja skriva ut hundra ! om det hjälpte)

Stora delar av investeringarna täcks av nya lån. Tyvärr syns inte allt längre i kommunens bokslut. För de lån som Futurum fastigheter tar upp hanteras nu av bolaget själv, och syns bara som en fotnot i koncernredovisningen.

Men för de örebroare som någon gång ska betala tillbaka lånen, eller betala räntorna när de inte längre ligger på 1,5 % utan kanske på 5 % eller 9 %, spelar det ingen roll om det är Futurum eller kommunen som tagit dem. Välfärden kommer att få betala.

Men detta är det tyst om i Örebropolitiken idag. Varför? Ett skäl är att man inte vinner kommunala val på ekonomi. Om jag hade koll på ekonomin, och den nuvarande ledningen inte har det, spelar ingen eller liten roll i valet. Därför kan alldeles för många kommunpolitiker gömma sin ovilja eller okunskap om ekonomi bakom det lokala ointresset. Och intresset från den lokala journalistiken är lika litet. Det är kanske för svårt eller för svårt att göra medialt.

När det nu blivit så här, ångrar jag faktiskt att jag tog beslutet om bolagisering.

Det andra man kan ångra är just tystnaden. Och det har också delvis sin grund i bolagskonstruktionen.

Bolag är till sin konstruktion slutna. Styrelsen ska i första hand se till bolagets bästa. Inte till en öppen dialog med medborgarna. Som lokal politiker kan man ändå ha ett förhållningssätt till sina bolag, bejaka så stor öppenhet som möjligt.

Men så fungerar det inte i Örebro idag. Styrelse efter styrelse får reda på hur ansvarsfullt styrelsejobbet är, att allt fokus ska ligga på bolagets bästa och - att man ska hålla tyst om det som sker på styrelsemötena. SKDC kunde informera om att öppenheten är regel, och slutenheten undantaget (det undantag som handlar om att läckor som skadar bolaget är oacceptabla). Men bilden de ger styrelseledamöterna är den motsatta. Håll tyst. Prata inte med någon, inte ens i partiet, om det som sker i styrelsen.

För mig är det oacceptabelt. Och allra mest oacceptabelt är det i Futurum Fastigheter. Futurum är kommunens fastighetsbolag. Det ska bara äga fastigheter som det bedrivs kommunal verksamhet på och i. Kommunen ska vara den enda hyresgästen. Öppenheten borde vara norm. Örebroarna har rätt att veta vad styrelsen tycker, vad bolaget planerar och vilka skiljaktiga meningar som finns.

Men Baastad, Bondeson och Persson, driver en tystnadens linje.

Kommunala bolag måste vara ett fåtal undantag från regeln om den öppenhet en nämnd- och förvaltningsorganisation bygger på. Men i Örebro idag håller de på att bli norm. Allt fler kommunala bolag. Allt större tystnad.

Den utvecklingen oroar mig mycket.

Lena Lånar (del 2)

Knappt hade bläcket (om det nu funnits något sådant) torkat på förra bloggen om kommunens lånebehov, innan det visade sig att läget är än allvarligare. När kommunen i tisdags hade en så kallad budgetdag, informerades vi åter om hur kommunen ska finansiera sina åtaganden. Och det var ingen rolig läsning. Lite siffror kanske:

3. Finansiering av investeringar 2011 – 2013

                                           

Belopp i mnkr    Bokslut        Prognos        Prognos                     

                           2011            2012              2013      

Investeringar för

kommunens verksamhet 

                           543,0           953,0              862,0                                           

Årets resultat     - 123,1       - 215,0            - 130,0

Årets av-            - 265,7       - 206,0            - 221,0

skrivningar

Försäljningar     -  81,3                     

Behov av nyupplåning för

bolagen                72,9            535,0               511,0

Ta det lugnt Staffan, säger nu något. Du kan väl läsa att det handlar om bolagens upplåning.

Men icke sa Nicke. Kommunen har gjort om hela sin fastighetsförvaltning. I princip alla fastigheter ägs nu av bolag. Och det är bolagen som investerar men kommunen som betalar. När vi gjorde denna förändring var jag medveten om de risker det innebar. En sådan risk är att man gömmer och glömmer lånen bara för att de finns i bolag. Men den nuvarande kommunledningens ointresse och okunskap för och om ekonomi blir det än mer uppenbart.

För det är värre än så. Om man tar med allt som bolagen nu lånar ser det ut så här de tre åren:

2011: 6 682,5       2012: 9368,3        2013: 10 378,0 

miljarder kronor!  MILJARDER KRONOR!!!

Örebro kommunkoncern har skulder på 10,4 miljarder kronor. Av dessa är visserligen just nu knappt 2 miljarder rester av de interna fastighetsförsäljningarna. Men som jag skriver ovan - hur länge kan en majoritet utan ekonomikunskaper och ekonomiintresse hålla fingrarna borta från dem? De borde ha satts in som extra aktiekapital i bolagen, för att värnas från Baastad & Co. Men de 8,3 miljarderna som kommunen riskerar att ha som externa lån 2013 är realia. Och den enda egentliga säkerheten är ÖBOs lågt värderade lägenheter.

Men detta är inte allt. I dessa siffror saknas hundratals miljoner i investeringar. Vindkraftens minst 600 miljoner finns inte med. Flygplatsens 200 miljoner saknas också. Järnvägen till flygplatsen, över 200 miljoner. Idrottshallen i Hjärstaskogen, 150 miljoner. Konserthuset, 70 miljoner. Västerbolagets investeringar i Vivalla, Över 200 miljoner kronor. Påhittade investeringsfonder, 60 miljoner. Det är bara att plussa på och plussa på.

När Baastad & Co avslutar sitt regerande 2014 riskerar örebroarna att vara skyldiga externa lånegivare långt över 10 miljarder kronor. Det innebär att varje örebroare, från den allra nyföddaste till den just döende, är skyldiga bankirer i exempelvis Kina och Mellanöstern, ungefär 75.000:- kronor var. Men de har aldrig blivit tillfrågade om de vill stå i skuld. När Lena Baastad och socialdemokraterna bedrev valrörelse, pratade hon gärna om vad hon skulle göra, men aldrig vem som skulle betala.

För mig som liberal är detta en lek med elden. Lena Baastad lyckas inte klara av att hålla balans i kommunens ekonomi. Verksamheterna går 70 miljoner back just nu, med det nya läraravtalet inräknat och de gömda kostnaderna från kommunen till Futurum fastigheter borträknade. Kraftiga besparingar väntar förskolor och skolor, äldreomsorg och föreningar. Men det verkar Baastad & Co strunta i. Istället för en tydlighet i en långsiktig ekonomi med fokus på välfärd, pytsar de ut pengar än hit och än dit, och vägrar ta ansvar för de besparingar deras politik medför.

Om en vecka får vi se hela deras budget. Den lär prata om allt gott de ska göra. Men bygget är ett bygge av rost och röta. Och de som får betala är de som är i störst behov av en stark och fungerande välfärd.

Media: NA, SR Örebro, SVT Tvärsnytt

Lena lånar (del 1)

Vi har haft två budgetgenomgångar de senaste veckorna. En tillsammans med kommunledningen och en tillsammans med oppositionen. Så länge det handlar om de neutrala tjänstemännens dragningar är läget ganska klart.

För det första vill majoriteten mer än vad den kan. Eller vill och vill. Det enda den nuvarande kommunledningen ser som kommunal utveckling är att satsa mer pengar. Så när det handlar om budget är de tillgängliga medlen redan övertecknade. Och då måste man istället spara. Fast det är ju tjänstemännens jobb...

Så är det redan idag. Gå igenom pressklippen ska ni se. De tre partiernas kommunalråd är ute och lovar lite pengar. Sedan kommer tjänstemännen och berättar om besparingsförslagen. Och så fjuttar kommunalråden ut lite pengar, som tjänstemännen måste spara någon annan stans...

Och resultatet blir att verksamheterna går back. Just nu pekar det mot ett underskott på runt 30 miljoner för 2012.

Det naturliga vore att någon i kommunledningen tog ett tydligt ekonomiskt ansvar. Men det finns ingen. Jag känner inte till djupet i Lena Baastads ekonomiska kompetens. Men det är uppenbart att hon inte heller i detta leder kommunen. Skälet är uppenbart. I den personfixerade socialdemokratiska valrörelsen lovade Baastad allt åt alla. Sannolikt räknar de med att hon ska göra samma sak 2014. Och då kan man ju inte ta ansvar för besparingar. Heller...

Skillnaden mellan kraven från förvaltningarna och de tillgängliga medlen är mellan 50 och 100 miljoner kronor. Och då är ändå inte höjda lärarlöner eller deras löfte om rätt till heltid med...

Frågan är hur SKDC-majoriteten bundit upp sig för dessa satsningar. Och hur de ska kunna hålla ihop och ändå prioritera bort. Blir det Björn Sundin som liksom i fjol bestämmer vad han ska ha, och vad som blir över åt de andra? Hur länge kan Rasmus Persson och hans parti acceptera att sitta i en majoritet där hans huvuduppdrag verkar vara att äta den skit som sossarna vill att han ska äta? Och hur länge accepterar KD som parti att deras enda tillgång i makten är att deras kommunalråd är ute och reser?

Detta är illa nog. Men det blir värre.

2012 kommer kommunkoncernen att behöva låna mer än 500 miljoner kronor externt, av banker och andra långivare. 2013 stiger den summan till nästan 1,3 miljarder. Det beror på en extremt hög investeringsnivå, där kommunledningen sagt åt såväl kommunen själv som de tre kommunala bolagen ÖBO, Örebro Porten och Futurum fastigheter, att investera maximalt.

Det handlar förståss om bostäder, gator och skolor. Men det handlar också om vindkraft, om parkeringsplatser för lastbilar, om landningsbanor och lager, om idrottsanläggningar. Ändå är inte 150-miljonersanläggningen i Vivalla med. Och inte heller några investeringar i det Västerbolag som enligt de socialdemokratiska dogmerna ska lösa segregationen... (Det räcker med att kolla hur det gått i Södertälje, den stad där de hämtat sin inspiration.)

Och det är här den ekonomiska okunskapen hos de ledande politikerna blir övertydlig. De inser vare sig att det krävs starka resultat för att kunna investera mycket, eller att investeringarna får följdverkningar på driftbudgeten.

När vi styrde hamnade Sverige i en av de djupaste internationella kriserna någonsin. Då valde vi att öka investeringarna. Men vi gjorde det med insikten om att det var de goda resultaten som bar investeringarna. Nu investerar man för att man tycker att det är kul...

När vi styrde hade vi många möten kring hur investeringarna påverkade driften. Ingen investering fick ske om vi inte först kunde säkra välfärdens verksamheter. Idag verkar det som om man tror att det inte hör ihop. När man väl investerar, menar Lena Baastad & Co, så har man använt pengarna och då behöver man inte bekymra sig om framtiden.

Men det är just dessa bekymmer som är det viktigaste för en kommunstyrelseordförande. Några frågor man bör ställa sig är:
Har vi råd med räntor och amorteringar idag? Och om räntan om tre år är dubbelt så hög som idag?
Hur stor låneskuld är det rimligt att kommunen har? Noll (som när vi lämnade över) eller en miljard (som risken är 2014)? Och hur mycket är det rimligt att de kommunala bolagen lånar?
Hur påverkar de ökade driftkostnaderna för investeringarna kommunens övriga verksamheter?
Är det rimligt att gömma kostnader i kommunala bolag eller bättre att ta fram dem så att alla kan granska och jämföra?

Men sådant struntar majoriteten i. Deras perspektiv verkar inte sträcka sig längre än till den andra söndagen i september 2014. Deras uppdrag är inte att leda Örebro kommun, utan att skapa en bild av en majoritet som styr.

Och det får till följd att Lena Baastad blir den KSO som återupptar den låneverksamhet som hennes företrädare Mats Sjöström tidigare hanterade. 1995 löste han den kris hans eget parti, socialdemokraterna, skapat genom att sälja Örebro Energi. 2015 finns en risk att Lena Baastad fört Örebro in i samma ekonomiska moras. Men då finns inte längre något Örebro Energi att sälja.

Det borde kännas ganska märkligt. Men Lena Baastads hopp står till moderaten Anders Borg. Det är bara om Alliansregeringen lyckas i sitt uppdrag att öka tillväxten och höja antalet arbetade timmar, som Örebros ekonomi kan klara sig. Det är bara om Borg ordnar så att skattetillväxten blir högre än beräknat som Örebros välfärd kan värnas.

När vi styrde i koalitionen hade vi som mål att bygga Örebro så starkt att vi själva kunde välja vår framtid: väfärdsmässigt som ekonomiskt. Nu vilar åter Örebros framtid i andras händer. Baastad kommer att få gå med mössan i hand till staten, till bankerna och till långivarna. Hon borde lyssnat mer till sin forna partiledare Göran Persson:

"Den som är satt i skuld är inte fri!"

Vem styr i Örebro?

Idag har kommunstyrelsen (KS) haft sammanträde. På det sammanträdet fanns ett extraärende som kastats in precis före mötet. Björn Sundin (s) (som ju inte har några hemliga listor men som ändå plockar fram ärenden som ingen vet något om...) ville att kommunstyrelsen skulle besluta om att återstarta TruckStop-projektet. Enligt ansvarig tjänsteman hade man jobbat med det i flera månader. Men ingen från oppositionen har fått veta något. Ärendet - som borde gått genom programnämnd Samhällsbyggnad - kommer direkt till KS och ska sedan omedelbart till KF.

Man kan tycka vad man vill om det (o)demokratiska sätt som ärenden bereds i Örebro kommun idag. Speciellt inom samhällsbyggnadsområdet är hemligheten norm. Och så kan en majoritet handla. Vill man så kan man vara hemlig. Ärenden kan läggas på bordet. Beredningsärenden kan bli beslutsärenden utan förhandsinformation. Bakgrundshandlingar kan saknas. Majoriteten avgör om de vill spela med öppna eller slutna kort. Det är uppenbart vilket spel den nuvarande majoriteten spelar.

Men det som verkligen borde bekymra örebroarna är ekonomin bakom de många besluten om stora investeringar som S-Kd-C-majoriteten nu genomdriver. Investeringsvolymerna har aldrig varit större. Och riskerna med investeringarna aldrig mer oroande.

Under den förra perioden investerade vi rejält. Men som ansvarig för ekonomin var jag alltid noga med att både bedöma de finansiella konsekvenserna, att det helt enkelt fanns pengar för investeringarna, för räntor och för avskrivningar, och verksamhetskonsekvenserna, det vill säga att det finns pengar till de verksamheter som ska använda investeringarna. Eftersom vi gjorde stora överskott fanns pengar till finansiering av investeringar. Och eftersom vi hade koll på ekonomin visste vi att verksamheterna fick sina pengar.

Men det finns ingen ekonomisk kompetens i den nuvarande majoriteten. Vare sig Lena Baastad eller Lennart Bondeson har visat sig ha kontroll på de nödvändiga besluten som måste fattas. Det verkar saknas strategier för att nå en ekonomi i balans. Det handlar om ständiga brandkårsutryckningar. Nämnderna har ingen styrning. Man fattar beslut som man hoppas ska ge resultat nu, men som inte har några konsekvensbeskrivningar på längre sikt. Den ena handen vet inte vad den andra gör. "Besparingarna" på fastigheter är det tydligaste exemplet. Skolnämnderna beslutar nu att lämna lokaler som inte går att avyttra. Kostnaderna för kommunen består, men en och annan nämnd kan påstå att man har tagit rätt beslut.

Majoriteten spelar ett högt spel. Redan från augusti 2011, när man fattade beslut om att ge nämnderna 50 miljoner som egentligen inte fanns, ökade man kostnadsnivåerna långsiktigt. Nu beslutar man om nya åtaganden som vare sig Baastad eller Bondeson har en aning om ifall kommunen har råd med.

Det märkliga med dessa nysatsningar är att de inte kommer inom kommunens kärnverksamheter. Förskolan och skolan, äldreomsorgen och servicen till de med funktionshinder - där sparar Baastad och Bondeson kraftigt. Bara idag kan vi höra om att det i Skolnämnd Sydost finns flera skolor som går med miljonunderskott. Och mer besparingar finns dolda, besparingar som vare sig Baastad eller Bondeson vill visa upp.

Men samtidigt som den socialdemokratiskt styrda majoriteten stänger halva Almbro skola, samtidigt som Navets skola får dra med sig underskott på 3,5 miljoner, samtidigt som man säger upp tiotals lärare, samtidigt som nattsjuksköterskorna minskas och de äldres otrygghet ökar - samtidigt finns det ett område som inte behöver spara.

Idag beslutade Baastad och Bondeson att ge minst 34 miljoner till en P-plats för lastbilar. Den kommer att kosta kommunen 2,5 miljoner per år. Och den nya kombiterminalen (som riskerar konkurrera ut Hallsberg och orsaka stor skada för regionen) får 600.000 bara för utredning. Kostnaden för att färdigställa den kommer inte att stanna vid 34 miljoner. Det nya Norrcity-projektet rullar vidare med konsultkostnader och kommande storinvesteringar. På samma sätt är det med järnvägsutredningen. Konsultkostnader och hundratals miljoner i investeringar.

De sammanhållande länkarna för det område som kan spendera är Samhällsbyggnad och Björn Sundin. Det blir allt tydligare att vare sig Baastad eller Bondeson förmår fördela pengarna efter behov. Sundin begär och Sundin får. Och de som får betala är förskolebarnen, eleverna och de äldre i behov av trygghet och stöd.

Så vem är det som styr i Örebro? Knappast Baastad. Knappast Bondeson. Mer sannolikt Sundin och den grupp han samlat kring sig. Det är ett visst bekymmer för den demokrati som kräver öppenhet och tydlighet. Men det är ett gigantiskt bekymmer för Örebro kommuns välfärd och ekonomi.

Media: NA, SRÖrebro

Baastad fortsätter slösa

Idag presenterade socialdemokraterna sin investeringsbudget. Man kan säga mycket om den. Som:
Att Björn Sundin (s), ansvarig för de hårda frågorna tar hem storkovan igen. Han behövde inte spara så mycket som äldreomsorgen, förskolan och skolan behövde i sossarnas budget. Och nu får han sätta sprätt på 60 - 65 % av kommunens investeringsbudget. Skola och förskola får nöja sig med 11%. Äldreomsorgen likaså...




Att den nuvarande kommunledningen satsar på asfalt och betong istället för på barn, unga och gamla i behov av kommunal service blir allt tydligare. Gymnasieskolan borde, enligt Thomas Esbjörnsson, spara 50 - 55 miljoner nästa år. Det betyder, om man klarar av att lägga ner några skolor, ändå att mer än 100 lärartjänster hotas. Men det finns nästan obegränsade resurser till att investera.

Titta på nästa graf, som kommunens ekonomikontor gjort. Den visar investeringarna under en sjuårsperiod. 2012 kommer att gå till historien som det år då det investerades mest. Kanske blir 2013 värre, eftersom det inte finns någon uppgift om Örebro Portens investeringsvolymer detta år.



Sen kan man jämföra investeringsvolymerna med årets resultat för åren 2006 - 2010:

Fem år i sammandrag	2006	2007	2008	2009	2010
Resultat före extraordinära poster, mnkr	294	268	97	396	234

Det är en rätt intressant läsning. För den som är lite ekonomiskt intresserad, vilket knappast Lena Baastad eller någon annan i kommunledningen verkar vara, är det en självklarhet att resultaträkningen och investeringsvolymerna hänger ihop. Ett gott resultat klarar av att hantera de ökade kraven på avskrivningar som ökade investeringar innebär. Ett gott resultat klarar av att hantera ökade kostnader för drift, räntor, underhåll och allt annat en investering innebär.

Under åren 2005 - 2010 var resultaten goda. Mats Sjöström (s) insåg till slut att man inte kunde leda en kommun som om ekonomin var oviktig. Efter ett antal svaga år mellan 1995 och 2003, blev det uppenbart även för honom och den dåvarande socialdemokratiska kommunledningen att de var tvungna att göra något. Deras hemmasnickrade kris innebar att kommunen hade en obalans mellan intäkter och utgifter på mer än 300 miljoner kronor per år. Örebro var i princip moget för statlig tvångsförvaltning. Åren 2003 och 2004 blev det därför kraftiga besparingar. Flera hundra personer fick avsluta sina anställningar hos kommunen. Investeringar lades på is. Underhåll eftersattes. Det var anställningsstopp och inköpsstopp. Vi i den dåvarande oppositionen ställde upp på dessa kraftiga besparingar, vilket gjorde att kommunen klarade av elddopet.

Men det var egentligen ett meningslöst elddop. Om Sjöström hade valt att leda kommunen på ett bättre sätt de tidigare åren, hade Örebro stått betydligt starkare, och besparingarna hade aldrig behövt genomföras.

När vi i Koalition Örebro tog över var min uppgift att se till så att ekonomin gick ihop sig. Och det gjorde den. De fyra åren 2006 - 2010 var goda år för Örebro kommun, trots en enorm internationell lågkonjunktur. Vi skapade överskott på närmare en miljard. Vi investerade rejält och vi satsade på välfärden. Under vår period fanns det år då exempelvis äldreomsorgen fick alla de resurser de frågade efter.

Resultatet, välfärden och investeringarna hänger ihop. När vi lämnade makten 2011 var kommunens låneskuld i princip noll. Men nu håller det mesta på att rasa.

2011, då Sveriges ekonomi fortfarande växer med rekordfart - drygt 4 %, administrerar Baastad & Co fram ett resultat för Örebro kommun som närmar sig noll. Hon började sin period med att låtsas som om det inte fanns någon internationell kris. Långt fram på hösten berättade hon i offentliga sammanhang att det inte fanns skäl till oro och att kommunens ekonomi var stark. Men när budgeten för 2012 skulle läggas blev sparbetingen tydliga. Och det var välfärden som fick stryka på foten. Äldreomsorgen skulle få spara upp emot 20 miljoner. Förskolan och skolan 30 miljoner. Och det var innan man ens hade insett att vallöftet om Rudbecksskolan (och löftet att inga andra skolor skulle beröras) kostade 50 miljoner. Så idag måste skolområdet sannolikt spara osannolika 70 - 80 miljoner!

Ändå så anser man sig ha råd att investera rekordartat. Titta igen på det andra diagrammet. 2012 anser sossarna att Örebro kommun har råd att investera mer än 600 miljoner kronor! Det är mer än något tidigare år, eftersom man måste räkna med Futurums investeringar, som tidigare låg inom Örebro Kommunfastigheter. Samtidigt närmar sig resultatet för 2011 noll. Det blir inga 70 miljoner i resultat, som ändå var för lågt. Kanske kan man komma upp till hälften. Oavsett vilket innebär det att möjligheterna att investera borde vara begränsade. Men det verkar inte kommunledningen förstå.

Vad innebär då detta? Just nu klarar kommunledningen sina investeringar tack vare de tidigare kommunledningarnas goda ekonomiska resultat. Man tar allt som finns kvar av de pengar som vi värnade om. Men snart är de slut. Så här skriver ekonomikontoret:


Det innebär att nästan en miljard kronor måste lånas av banker och finansinstitut. Det mesta lånas av bolagen, eftersom kommunen tar tillbaka de pengar som man lånade ut till bolagen under de goda åren. Men när 2012 är över är dessa pengar sannolikt slut. Så om man ska investera vidare 2013 så innebär det antingen att man måste göra ett jättebra resultat 2012 (men det har man inte budgeterat för utan snarare tvärsom) eller att kommunen måste låna. Och det är då det blir otäckt.

Om Lena Baastad leder in Örebro kommun igen på den gamla sossevägen, där ekonomin aldrig var prioriterad och där de trodde att det alltid skulle lösa sig, så är tiden fram till nya nödstopp, nya uppsägningar, nya panikåtgärder kort. Externa lån äter upp såväl resurser som välfärd i en alldeles för snabb takt. Är det den kommunledningen örebroarna verkligen vill ha?

Så här ser det ut, svart på vitt. Och om resultatet för kommunen inte blir 70 miljoner, vilket ekonomikontoret redan säger att det inte blir, närmar sig lånebehovet en miljard. Baastad & Co kom till det dukade bordet. Men efter ett drygt år kommer det knappt ens finnas rester kvar...



Man kan tycka vad man vill om hur Örebro utvecklades under min och Folkpartiets ledning. Men vi höll i alla fall ihop kommunen, värnade välfärden, investerade för framtiden och klarade av kommunens ekonomi i tider av oro. Det hade varit bra om alla partier orkat inse att välfärden byggs på en stabil ekonomisk grund. Nu är vi istället åter till den socialdemokratiska slösarpolitiken.

Media: Radio Örebro, NA, Tvärsnytt

Bloggar: Kent

Fortsatt förnyelse av Örebro city

Koalitionen bygger vidare i tio punkter!


I takt med att centrumkärnan förnyas för att skapa en attraktivare och bättre innerstadsmiljö, så har nu turen kommit till norrcity. Koalition Örebro är överens om att i kommande års investeringsbudgetar avsätta pengar för att kunna fortsätta utvecklingen av Örebro som en trygg och vacker stad. Men norrcity är mer än norr. Vi får inte göra Örebro till en stad i delar. Det handlar om att skapa en helhet. Därför fortsätter vi att göra hela Örebro city vackrare, hållbarare, mer företagsvänligt, mer anpassat för människor med funktionshinder och tryggare.

Vi gör det i samverkan med alla örebroare, alla som är engagerade i ett levande och mänskligare city. Vår stora medborgardialog "Stadsliv" som låg till grund för de första fyra årens arbete, följs nu upp med "Stadsliv 2011 - 2014".

Följande åtgärder ser vi som viktiga för att kunna fortsätta att utveckla innerstaden och för att skapa en tryggare trafikmiljö för alla som rör sig i området. Vi vill samtala och diskutera kring dessa och fler andra med alla örebroare:


1. Utveckla resecentrum på befintlig plats.
Resecentrum är en viktig pulsåder för norrcity. Dock behöver resecentrum byggas ut för att klara av att svälja den stora mängden människor som väljer att resa kollektivt. Detta gäller både tåg, men också bussar och angöringsytor för bilar. I anslutning till resecentrum ska det finnas trygga och säkra cykelparkeringsplatser. Ett utvecklat resecentrum betyder för oss självfallet att även Södra Station finns kvar.

2. Ett tydligare stråk från resecentrum upp mot Järntorget.
Det ska vara tydligt hur man ska gå för att ta sig in till Örebros stadskärna. Vi måste förstärka övergångsställen. Gång och cykelstråk och bli mycket tydligare med skyltning så man vet hur man ska ta sig vare sig man vill gå, cykla eller åka buss till sin målpunkt.

3. Gamla gatan ska utvecklas.
Gamla gatan har stor potential som handels- och restauranggata. Inglasade restauranger eller småbutiker med möjlighet till uteservering som kantar gatan, gör att den blir mer levande. Gamla gatan har möjlighet att bli ett tydligt promenadstråk mellan Järntorget och Järnvägsgatan.

4. Järntorget färdigställs i etapp 2.
Detta innebär att vi skapar försäljningsbodar vid juletid och uteserveringar under sommaren allt beroende på årstid och väderlek. Målet är att likna Kungsträdgården i Stockholm. Ner mot soldäcket möjliggör vi en glasveranda där man kan ta en glass eller en fika. Denna möjlighet följer med runt in på Olaigatan.

5. Olaigatan-kulturstråket.
Olaigatan förvandlas till en gårdsgata med kulturprägel där man kan sitta i solnedgången och ta en fika, eller bara umgås. Olaigatan med sin koppling till Svartån och slottet blir en plats för utveckling av mindre glasscafeer eller en plats där konsthallen och Bio Roxy kan finnas till hands med utomhusverksamhet, utställningar eller liknande.

6. Fisktorget byggs färdigt.
Fisktorget matchar upp Svartån från andra sidan slottet. Fisktorget blir ett s k skvallertorg där uteserveringarna får ta plats närmare vattnet, och där bilarna försiktigt får smyga förbi närmare husen.

7. Storgatan blir norrcitys gågata.
Storgatan öppnas upp för mer handel och restauratörer. Redan idag finns ett antal verksamheter med olika kulturell bakgrund efter gatan. Vi vill utveckla möjligheterna för dessa. Vi vill också utveckla norrcity till en mångkulturell matarena. För många människor som kommer med tåget så är norrcity det första intrycket man får av Örebro.

8. Ett nytt kulturcentrum ska utredas.
Vi vill skapa ett nytt kulturcentrum någonstans i Örebro. Detta innebär ett nytt bibliotek, en nytt konserthall och en ny möjlighet för vår konsthall. Vi vet idag inte var den bästa placeringen för ett nytt kulturcentrum ska vara, men vi vill utreda frågan brett och se på så många olika alternativ som möjligt. Innan mandatperioden är slut vill vi att ett beslut är fattat om hur och var ett nytt kulturcentra ska finnas.

9. Fortsätt Rudbecksgatans överdäckning österut.
Vi tror att det skulle vara spännande att matcha upp det kommande hotellet som Behrn fastigheter ska bygga, med att fortsätta se om Rudbeckstunnels kan förlängas ytterligare österut. Detta skulle frigöra mark i de centrala delarna av Örebro, och vi skulle få en renare luft i innerstaden. Under den kommande mandatperioden kommer vi därför att utreda om det är fysiskt möjligt att fortsätta att däcka över Rudbecksgatan österut.

10. Fräscha upp Järnvägsgatan.
Järnvägsgatan är idag ett central stråk för de som ska transportera sig mellan resecentrum och USÖ. Vi vill därför se till att gatan blir tryggare för dem som tar sig där. Detta betyder att vi vill säkra upp i korsningarna för gångare och cyklister, samt införa ledstråk för dem som inte ser så bra.


Under de senaste åren har vi i koalitionen klarat av att bära Örebro genom den djupaste internationella lågkonjunkturen på tiotals år. Vi har gjort det med en urstark ekonomi i botten. Vi har investerat Örebro ur krisen, skapat jobb och stärkt konkurrenskraften för handel och besöksnäring.

Och vi har gjort det med starkt motstånd från socialdemokraterna som inte velat bygga, lika mycket och lika snabbt...

Nu begär vi örebroarnas förtroende för en fortsatt ansvarsfull förnyelse av Örebro city. Med örebroarna i centrum!

Ekonomisk (o)kunskap

Lyssnade på radio idag. Radio Örebro. Kent Persson (m) mot Björn Sundin (s). Om gator och gatuunderhåll. Sundin hade förståss mer pengar till gator också. Kent var betydligt mer tydlig i att det hela tiden handlar om att prioritera. Barn och äldre, gator och vägar. Var lägger man balanspunkten?

Man kan och får tycka olika om vad jag och koalitionen gjort under de senaste fyra åren. Men rent ekonomiskt är det svårt att kunna klaga. Överskotten 2007-2010 är runt en miljard. Nettoinvesteringarna samma år har legat mellan 250 och 300 miljoner kronor. Det är bra. Vi har kunnat investera för att vi haft ordning på ekonomin. Överskott leder till möjlighet att självfinansiera investeringar, slippa låna och klara avskrivningar. Kommunens skulder är när jag lämnar över i princip noll kronor.

Vart och ett av de senaste åren har våra investeringsbudgetar varit större än sossarnas. Fast de har låtsats som om de haft mer pengar. För att få ihop detta har de varit tvungna att jobba med kreativ bokföring.

De har valt att acceptera våra överskott när de uppstått, samtidigt som de alltid velat satsa mer pengar på löpande verksamhet. Om de fått bestämma hade inte dessa överskott funnits. Men nu kan sossarna använda samma pengar två gånger.

I sina investeringsbudgetar har de lagt mindre pengar än oss. Men med sin kreativa bokföring har de tagit de pengar som varit kvar av investeringarna föregående år (det blir tyvärr alltid ett överdrag mellan åren - men vi har jobbat hårt med en ny investeringsprocess som är klar nu) och lagt till sin lägre investeringsbudget. Då verkar det som om de har mer pengar än vad vi har. Men det är bara en chimär. Samma pengar finns kvar i våra planer, men vi har redovisat ärligt och tydligt vad som gäller för varje år. Även här använder sossarna samma pengar två gånger.

Det har varit ett fult sätt att hantera budgetprocessen. Men det är inte det värsta.

I debatten i radio påstod Sundin att sossarna hade lagt mer pengar till underhåll av vägar i 2009 års budget. Och det stämmer. I tilläggsbudgeten lägger de 15 mkr på vägar och 15 mkr på fastigheter. Då kommer de upp i samma nivåer som oss. Men problemet är att de inte fattar var de gör.

De kallar dessa underhållspengar "reinvesteringar" och tror att man kan använda föregående års överskott till detta. Här visar sig den socialdemokratiska ekonomiska okunskapen i sin fulla dager. Det verkar som vare sig Baastad eller Sundin vet skillnaden mellan investeringar och underhållskostnader.

För att göra det överenkelt:
Investeringar hanteras i balansräkningen. Bygger du ett hus tar du inte kostnaden för huset år ett. Du lånar och betalar räntor och amorterar under lång tid.
Underhåll är drift och hanteras av resultaträkningen. Det är som om du målar huset. Då köper du färgen när du får lön.

Det förstår inte sossarna. I sin budget gör de underhåll till investeringar. Då räcker pengarna bättre... Men det är fullständigt ekonomiskt vansinne. Satt i system skulle det knäcka kommunens ekonomi på nolltid. Och revisorerna skulle skrika högt. Antingen är det av okunskap, eller för att man medvetet vill lura örebroarna. Jag tror tyvärr på en kombination.

Det förtjänar att påpekas att sossarnas ekonomiska fögderi är kantat av underskott, usel ekonomihantering, kreativa politiska floskler (det går bra för Örebro sa de, när underskotten var så stora att kommunen hotades av tvångsförvaltning), massuppsägningar av personal, tvingade försäljningar av ekonomiskt starka bolag. Åren 1995-2004 var de röda siffrorna, underskotten, norm.

Lena Baastad var ansvarigt kommunalråd för skolan när betygen rasade och ekonomin var i fritt fall. Är det någon som tror att hon kommer att klara detta bättre nu? Nej - det är hon som varit ansvarig för dessa budgetar. Det är hennes ansvar att den ekonomiska kunskapen saknas. Det är hennes ansvar att kreativ bokföring krävts för att få ihop, eller låtsas få ihop debet och kredit.

Jag tyckte Kent Persson skötte sig bra. Han höll fast vid koalitionens tydliga och klara linje om att ekonomin måste vara i balans. Det är det enda som klarar välfärden för barn och gamla.

Det finns politiker, som Björn Sundin, som låtsas som om det finns pengar till allt. Som aldrig, i vart fall inte före ett val, gör nödvändiga prioriteringar. Ont får komma efter, precis som efter valet 2002, när det före valet fanns gott om pengar medan efter valet blev massuppsägningar.

Sen finns det politiker som tar ansvar. Det har koalitionens politiker gjort i fyra år. I fyra år har vi byggt Örebro starkare än någonsin. Med ekonomisk kompetens och kunskap. Med tydlighet om prioriteringar, mer på barn och gamla än gator och vägar, typ. Det är ibland kärvt. Men det har lett till att Örebro idag är ett föredöme.

Läser man de gångna årens alternativa budgetar, borde rätt många örebroare skrämmas av det alternativ till koalitionens ekonomiska politik som finns. Okun(s)kap. Okompeten(s). Flo(s)kler. O(s)äkerhet.

(För den som vill ha en fördjupande analys av investeringarna i kommunen kommer en här: Den begränsande faktorn vad gäller investeringar är inte pengar. Det är organisation. Under alla våra år vid makten har vi velat att mer pengar skulle användas till de investeringar vi såg som prioriterade. Framförallt under de svåra lågkonjunktursåren ville vi lägga på rejält för att få fler i arbete. Men organisationen klarar inte det. Därför alla dessa miljoner som skjuts mellan åren.

Det gäller att ha en organisation som klarar av att planera, rita, besluta, upphandla, budgetera o.s.v. i så snabb takt som möjligt. Samtidigt gäller det att ha en organisation som klarar av att både öka och minska investeringsvolymerna utan att vi får övertalighet. För att klara investeringsvolymer årligen på 300 mkr eller mer skulle det inneburit att vi skulle gjort stadsbyggnadskontoret, tekniska förvaltningen osv betydligt större med fler handläggare för att klara uppgiften. Men då hade vi riskerat övertalighet. Och samtidigt hade det ekonomiska resultatet för kommunen blivit sämre, vilket inneburit minskade möjligheter till en hög investeringsvolym... Men det är väl inget som vare sig sossar eller media egentligen är intresserade av. Det är ju mer politiskt korrekt att låtsas som om det blir bättre om man har pengar till allt.)