Om opinionen svänger...

Sverige har under lång tid haft en minskande andel medborgare som anser att Sverige ska stänga sina gränser. Främlingsfientligheten, eller kanske mer rädslan för vad som skulle hända med Sverige och med det samhälle vi identifierar oss med, är mindre idag än någonsin. Den utvecklingen är enbart av godo.

Men när media nu redovisar nya siffror som visar på en snabb och kraftig omsvängning i synen på flyktingar, måste man fundera mer över utvecklingen. För den positive innebär svenskarnas ökade vilja att ta emot flyktingar, även i sitt eget hem, enbart en önskvärd utveckling. Men frågorna bakom är fler än svaren.

Den flyktingsituation som Europa och Sverige står mitt i är unik. Den är inte jämförbar med någon annan situation i modern svensk historia. Vare sig flyktingmottagandet från Finland under andra världskriget, eller det år av massivt flyktingmottagande under det Jugoslaviska sönderfallet är jämförbara.

Idag tar Sverige emot över 7000 personer i veckan, mer än 1000 om dagen. På årsbasis skulle ett sådant mottagande innebära att nästan 400.000 människor sökte sig till Sverige. Ingen tror på en sådan utveckling, men samtidigt är det få som tror att vi under överskådlig tid ska se en återgång till tiden före 2013, med jämförelsevis relativt små flyktingströmmar till Sverige.

Av dessa 7000 är mer än 1300 ensamkommande barn/ungdomar. Det är en unikt hög siffra, både för Sverige och i ett EU-perspektiv. Om 7000 flyktingar i veckan ställer Sverige inför stora utmaningar, är de krav 1300 barn/unga ställer än högre.

Det kan vara svårt att relatera till siffror, men normalt föds i Sverige dagligen ungefär 275 barn. Det nuvarande mottagandet innebär nästan en fördubbling av antalet nya barn varje dag. När samhället tidigare haft svårt att hantera välfärden för barn, med nya förskolor, skolor och social trygghet, har födelsetalen varierat mellan 260 och 360 per dag. Nu är ökningen nästan den dubbla.

Hur ska samhället klara det? Var finns resurserna?

Just nu är själva mottagandet överbelastat. Migrationsverket sa bara för några veckor sedan att de hade förmåga att ta emot 4000 per vecka. Idag är antalet tusentals fler. Det innebär att det knappast finns boende för alla. De avtal om mottagande som hittills funnits är överspelade. Nu handlar det dels om att tränga ihop så många som möjligt på så liten yta som möjligt, dels om att använda alla tillgängliga fastigheter, oavsett lämplighet.

Men detta är ändå inte den stora utmaningen. Frågan som måste ställas är vad som händer sedan. Var finns de resurser vi behöver: I förskola och skola. I sjukvård och socialtjänst. På bostads- och arbetsmarknaden?

Svensk integrationspolitik är de senaste årtiondena ett stort misslyckande. Antalet utanförskapsområden har vuxit ohämmat. Idag ser vi nästa utvecklingssteg. De så kallade NOGO-zonerna, bostadsområden där inte ens polisen går säker, ökar stadigt.

Det finns inget idag som pekar på att vi kommer att klara de nuvarande invandringsnivåerna bättre än tidigare. Arbetsmarknaden är fortsatt stel. Bostadsmarknaden likaså. Och välfärdssystemen är redan idag ofta tänjda till bristningsgränsen.

Frågan är vad som kommer att hända med opinionen när den akuta situationen är över och den grå vardagen återkommer.

När det blir uppenbart att det saknas bostäder åt tusentals människor.

När arbetslösheten ökar.

När förskolorna inte längre kan rekrytera vare sig personal eller bygga ut i tillräcklig takt.

När skolornas resursbrist blir uppenbar, först för eleverna med särskilda behov som inte får den hjälp de behöver.

När den vård som redan går på knäna, inte alls hinner med.

När konsekvenserna av socialsekreterarnas oundvikliga val, mellan att hjälpa en unge på glid eller en nyankommen flykting, blir övertydligt.

När utanförskapet ökar och allt fler bor i oacceptabla NOGO-zoner.

När tilliten i samhället, mellan människor och mellan stat och medborgare minskar.

Idag är statsvetare och opinionsbildare glada över den snabba omsvängning som skett i synen på flyktingmottagande. Men finns inte risken att de då blir lika besvikna över en lika snabb motsatt svängning när dagens euforiska stämningar lagt sig? Är den snabbt svängande opinionen ett uttryck för att vi också kommer att acceptera de försämringar av det välfärdssamhälle vi hittills känt som blir en sannolik följd av migrationen?

Behöver det gå så långt? Är det inte bara att lösa krisen, samla in lite mer pengar och öppna våra hjärtan? Är det inte bara trötta, cyniska gubbar och tanter som egentligen är främlingsfientliga som försöker bygga upp en stämning för att få opinionen att följa sina egna, dolda agendor?

Kanske är vi sådana.

Eller så är vi helt enkelt politiskt intresserade, samhällsengagerade människor från olika politiska arenor och med olika politiska bakgrunder som ser en situation där frågorna är många, men svaren desto färre. Människor som oroar sig för vad som händer med Sverige och världen, Sverige i världen, när politiker flyr från sitt ansvar att redovisa konsekvenserna av den politik som förs. Som oroas av att inte heller media ställer de nödvändiga frågorna, och kräver de nödvändiga svaren. Som är rädda för vad som kommer att hända med de verkligt främlingsfientliga krafter som finns, den dag systemen bryter samman.

I fjol ökade Örebro kommuns befolkning med drygt 2000 personer. Och politikerna slog sig för bröstet för att det gick så bra för kommunen. Prognoserna som kommunen baserar sin verksamhet, sitt skatteuttag och sina resurser utifrån bygger på en likartad befolkningsökning de kommande åren. Det har inneburit att de styrande partierna menat sig dels vara tvingade att höja skatten med 50 öre, dels fortsätta besparingarna inom såväl skolan som äldreomsorg och social välfärd. Den sociala välfärdens sparbeting är 100 miljoner kronor, eller ca 3 % av den totala budgeten. Då var plötsligen den stora befolkningsökningen en belastning.

Med dagens invandringsnivåer och fördelning över riket kommer Örebro att växa med långt över 2000 personer per halvår. Vilka konsekvenser det får för kommunens verksamheter, resurser och behov av skatteuttag är det ingen som än frågat om.

Men de frågorna måste ställas. Helst av den media som i detta helt verkar abdikerat från sin granskande roll.

Så den inledande funderingen kvarstår: Är den snabba omsvängningen i opinionen ett verkligt trendbrott, eller riskerar vi en lika snabb motsatt opinionsrörelse den dag verkligheten hinner ikapp oss?

Den perfekta stormen. Eller: När slår vi i taket?

Örebro kommun höjer skatten med 50 öre. Alla som kan något om ekonomi har sett det komma. Den nuvarande kommunledningen har inte koll på ekonomin. Örebro kommun blöder, och har räddats av regeringen och tillfälliga bidrag de senaste åren.

Skälen är flera. Ingen av de ansvariga kommunalråden har klarat av att hålla i sina budgetar. Pengar läcker ur massor av hål. Låt mig ta några exempel:

Skolorna: Skolflyttarna sedan 2011 har kostat Örebro minst 200 miljoner kronor i onödiga ombyggnationer (av främst Rudbeck) och uteblivna försäljningar av attraktiva skolfastigheter (främst Rudbeck).

Äldreomsorgen: Dyra räkningar från landstinget. Sämre omsorg om de gamla, ökade kostnader och ineffektiv organisation skapar underskott. När politikerna dessutom hellre tar kostsamma strider med de privata entreprenörerna än bryr sig om de gamla är det illa.

Näringsliv: Det läcker åt alla håll. Bara de senaste besluten; ytterligare 70 miljoner kronor i aktieägartillskott till den vindkraft som skulle generera miljoner, ytterligare 6 miljoner om året till den flygplats som aldrig visat plusresultat är bara ett par av en räcka beslut som aldrig borde fattats.

Stadsbyggnad: Örebro kommun investerar ofattbara 1,5 miljarder om året. Utan någon annan analys än att det "behövs" och att "räntan är så låg idag". Samtidigt ökar kommunens låneskuld kontinuerligt och är snart uppe i 15 miljarder kronor. Redan idag tränger de årliga kostnaderna för investeringarna ut välfärdstjänster, och vad händer när räntorna börjar gå upp???

Ekonomi: Vem styr Örebro kommun? Det verkar inte finnas någon som tar hand om ekonomin. När kommunstyrelsens ordförande argumenterar för skattehöjningen genom att peka på att Örebro växer, är det närmast genant. För det mesta är det tillväxt, såväl i företag som i nya medborgare, som gör att framgångsrika kommuner klarar av välfärdsuppdraget och ekonomin. Varje ny medborgare, oavsett ålder, innebär runt 50.000:- kronor i nya skatteintäkter. För Örebro kommuns del innebär det runt 100 miljoner per år till ny verksamhet. Trots detta förmår inte ansvarigt kommunalråd att hantera situationen.

Skattehöjningar innebär många saker. För inkompetenta kommunalråd handlar det om att tro att man får mer pengar i omlopp och kan "rädda" välfärden. Men för det mesta innebär det precis motsatsen. Nödvändiga åtgärder stoppas, kostnadsökningstakten ökar och kvaliteten förbättras inte.

Men det finns större problem. I fjol höjde landstinget skatten lika mycket. Det innebär att Örebros innevånare idag får betala en kommunalskatt på över 33:- kronor per hundralapp. Och det kommer sannolikt inte att stanna här. Om räntorna stiger, om flyktingsituationen fortsätter, om en inkompetent ledning inte får koll på kostnadsökningstakten, kommer detta bara vara ett steg på vägen. Och snart slår vi i det skattetak som många nationalekonomer har sagt ligger på runt 35:- kronor. Då kommer ekonomins funktionssätt att bli så försämrat, att det överhuvudtaget inte går att räkna hem ökade intäkter via skattehöjningar.

Problemet stannar dock inte här. Den röda regeringen har aviserat skattehöjningar i mångmiljardklassen. De kommer att slå hårdast mot de med något högre inkomster. Men kommunalskattehöjningarna slår hårdast mot de med lägst inkomster. Oavsett inkomstnivå innebär den nu förda politiken en rejäl åtstramning. Det spelar ingen roll om det är S-KD-C-V som styr lokalt i Örebro, eller S-MP-V nationellt. Problemet är att alldeles för få politiker ens har en grundläggande ekonomisk kompetens, och att det ofta medför en syn på den offentliga ekonomin, skatternas höjd och vems pengarna egentligen är som är långsiktigt skadlig för samhället. Och det kommer att påverka välfärden.

Ibland funderar jag på om det vi idag ser är inledningen på en perfekt storm. Alla komponenter finns där:

Unikt höga invandringsvolymer.
Allt mer sannolika klimatkostnader.
Ett välfärdsuppdrag som är underfinansierat.
En demografisk utmaning

Unikt låga räntekostnader.
Enorma investeringsvolymer.
Brister inom infrastruktur och bostäder.

En oklar politisk ledningssituation.
Populism på frammarsch.
Enorma kompetensbrister hos styrande politiker.

Det räcker med att fundera över vad det innebär på sikt. Allt pekar mot en välfärdsstat som går mot någon form av kris. Frågan är inte längre om, utan snarare när.

Och de allvarligaste frågorna:

Vad händer när detta sker?
Och vad kommer sedan?

Örebro växer

De nya siffrorna för Örebro är intressanta. Örebro växer igen, detta år med drygt 1800 personer. Det är rätt fantastiskt. Snart är vi över 140.000 örebroare. Det är bra. En befolkningstillväxt är enkel att bära, en befolkningsminskning är svårare att hantera.

Örebro håller på att gå från en liten storstad, till en medel-storstad. Det kommer att innebära ett ökat underlag för många spännande aktiviteter i staden. Handeln kommer att stärkas. Fler evenemang ges ökade möjligheter. Staden blir mer levande och mer spännande.

Fler människor skapar ökade ekonomiska möjligheter för kommunen. Genom skatteutjämningssystemet innebär en befolkningsökning också en intäktsökning för kommunen, oavsett om den nya örebroaren har en inkomst eller inte.

Fler örebroare skapar både växtverk och växtvärk. De nya örebroarna behöver någonstans att bo. Det innebär att företag, byggherrar och fastighetsägare blir tillväxtverk. Men samtidigt kan man bli förvånad över att så många nya örebroare får plats. Var bor alla dessa människor? Det byggs inte speciellt mycket i Örebro just nu så frågan är hur vi kan fortsätta att öka befolkningen, år efter år. Det är växtvärk i Örebro.

Samtidigt måste man se helhetsbilden kring Örebros befolkningstillväxt. Låt oss titta lite närmare på siffrorna.

Örebro växer på det övriga länets bekostnad. Flyttnettot mot övriga länet var 381 personer. Det som är vår fördel är andra länskommuners nackdel.

Örebro har åter ett positivt flyttnetto gentemot landet, men det är litet. Bara 46 personer. Örebro drar inte till sig människor från andra delar av Sverige i tillräckligt stor utsträckning. Vi är ingen intressant inflyttningskommun.

Örebro växer framförallt tack vare en ökad invandring. 735 av de nya örebroarna kom från utlandet. Det är exempelvis 150 fler än för Västerås, eller 200 fler än för Linköping. Det är självklart en positiv utveckling. Men det är också en utmaning som inte får döljas.

En stor andel invandrade örebroare innebär ökat tryck på förskola och skola att leverera pedagogik och utbildning som gör att barnen, ungdomarna, eleverna kan tillgodogöra sig skolans kunskaper. De har en rättighet att få del av vårt språk samtidigt som de har en skyldighet att lära sig i skolan.

En stor andel invandrade örebroare innebär ökat tryck på att arbetslinjen ska gälla. Ingen som kan arbeta eller studera, ska gå sysslolös på bidrag. Våra arbetsmarknadsåtgärder och vuxenutbildingsåtgärder måste fungera, ställa krav och ge människor möjlighet att snabbt nå arbetsmarknaden eller vidareutbildas.

På kort sikt innebär en stor andel invandrade örebroare att Örebros ställning som en fattig stad förstärks. Örebroarens medelinkomst är lägre än genomsnittet i landet. Den borde vara högre, med de förutsättningar vi har. En stor nyinvandrarandel skapar kortsiktigt ytterligare tryck neråt i inkomstligan. Därför är det viktigt att vi mer än de flesta andra håller ett hårt tryck på just arbetslinjen - att alla som kan arbeta också ska det, på utbildningslinjen - att skapa förutsättningar för utbildning och ställa tydliga krav på alla, och på en politik för integration av alla, oavsett var man bor i Örebro.

Det är bra att Örebro växer. Staden är idag den mest attraktiva miljön för moderna människor. En växande stad skapar fler möjligheter.

Men vi måste också hela tiden vara öppna med den utmaningar detta innebär, och tala klarspråk om vad vi vill göra för att möta utmaningarna.

Media: NA, SR Örebro,

Örebro växer!

2010 blev ytterligare ett framgångsår för Örebro, berättar Tvärsnytt. Fast de har lite fel. Vi växer med nästa 1500 innevånare, inte 800... Något mindre än vad som man kunde förvänta efter det första halvårets rekordartade ökningstakt, men otroligt bra ändå.

Man kan se att det främst är de stora städerna som växer. Stockholm, Göteborg och Malmö ökar kraftigt. Stockholms kommun ökar med drygt 17000 innevånare och flera kranskommuner har också kraftiga befolkningsökningar. Det är fantastiskt för dessa regioner som stärker sina möjligheter till utveckling och förnyelse.

Men utanför storstäderna (om man räknar Uppsala till Stockholmsregionen) är det bara Linköping som växer snabbare än Örebro. Vi är nu drygt 135.000 örebroare och vi blir bara fler. Det är lätt att tycka om Örebro.

Det finns många skäl till denna utveckling. Universitetet är en självklar del. Den goda arbetsmarknaden en annan. Näringslivet, kulturen, handeln, skolorna, servicen - Örebro är rätt bra på alla områden, för att vara lite blygsam.

Speciellt roligt är det att Örebro har ett positivt nettoflöde från alla områden. Vi ökar inte "bara" genom att vi "tömmer" övriga länskommuner, eller "bara" genom en inflyttning från utlandet. Vi har ett positivt netto från hela övriga Sverige. I jämförelse med Västerås blir det extra roligt. Vi fortsätter att knappa in på dem, samtidigt som vi har ett positivt netto från Sverige, medan deras ökning bara kommer från länet och från inflyttning från utlandet.

Det är rätt lätt att summera läget efter fyra år med Koalition Örebro vid makten: Det går bra för Örebro. Allt fler märker det. Grunden är lagd för en fantastisk utveckling. Nu går vi för en starkare vinst i omvalet den 15 maj, för att säkra denna utveckling!

Det går bra!

Det går bra för Örebro. Enligt den senaste skatteprognosen ökar kommunens intäkter med 77 miljoner kronor. Det skapar möjligheter för kommunledningen att efter valet göra prioriteringar på ett helt annat sätt än vad vi tidigare kunnat se som möjligt.

Under Koalition Örebros ledning har Örebro utvecklats på ett helt annat sätt än tidigare. Genom en av de djupaste ekonomiska kriserna världen genomgått de senaste årtiondena har Örebro kommun visat styrka, både vad gäller ekonomi och verksamhet. Vi ser nu följderna av det konsekventa handlande som koalitionens arbete inneburit.

Några nedslag:

Enligt Sveriges Kommuner och Landstings nya prognos som presenterades den 17 augusti kommer skatteintäkterna att öka med 2 miljarder 2010 och 4 miljarder 2011. Kommunledningskontoret har nu gjort beräkningar vad detta kommer att innebära för kommunen.

Som grund för den betydligt mer positiva bedömning vi nu kan göra ligger flera faktorer:

Lokalt:

* Örebro kommun ökar sin befolkning kraftigt. En ökad befolkning innebär ökade skatteintäkter, framförallt på längre sikt.

* Konjunkturen vänder. Fler får jobb. Antalet arbetade timmar stiger.

* Socialbidragskostnaderna verkar nu plana ut, för att förhoppningsvis börja minska under hösten när arbetslösheten fortsätter att minska.

* Verksamheterna följer i huvudsak budget, även om vissa avvikelser kan anas.

* Flera engångseffekter, bland annat ökade värden på våra tillgångar, ger oss ett bättre resultat 2010 än budgeten räknat med.

Nationellt:

* Konjunkturläget är bättre än beräknat.

* Antalet arbetade timmar, såväl 2009, 2010 som 2011 blir högre än tidigare beräknat.

* Statens inkomster ökar.

Sammantaget innebär detta att kommunens intäkter ökar 77 miljoner kronor mer än tidigare beräknat. Det ger oss möjligheter att göra avvägningar mellan olika alternativ.

* Vi kan radikalt minska effektiviseringarna 2011 och plana ut 2012.

* Vi kan bibehålla en effektiviseringsnivå 2011 och ligga i fas 2012 utan nya kostnadsreduceringsförslag.

* Vi kan omprioritera och fortsätta att effektivisera och reducera kostnader inom vissa sektorer, men kraftfullt satsa inom andra.

Koalitionens strategiska arbete med en effektiv kommunal administration och verksamheter inriktade på kvalitet, uppföljning och utvärdering ger fortsatta tydliga genomslag. Handlingsfriheten inför kommande utmaningar ökar. Välfärden bevaras och förstärks.

Större Örebro!

Örebro växer. Med rekordfart. Som vanligt när koalitionen och Folkpartiet regerar. Dagens siffror är extra roliga om man tittar på dem i förhållande till våra jämförelsekommuner. Jag har klippt ur SCBs statistik:


Västerås har 136 532 innevånare och ökar med 596.
Karlstad har 84 939 och ökar med 203
Helsingborg har 128 686 och ökar med 327
Jönköping har 126 649 och ökar med 318
Norrköping har 129 566 och ökar med 312
Linköping har 144 767 och ökar med 77
Eskilstuna har 95 942 och ökar med 365
Gävle har 94 556 och ökar med 204
Umeå har 113 734 och minskar (!) med 341
Örebro 2009 hade 132 933 och ökade med656
Örebro 2010 har 134 725 och ökar mest, med 719

Det går bra för Örebro. Allt fler upptäcker det. Fler flyttar hit. Fler får jobb. Kommunen går som tåget. Kvaliteten ökar.

Örebro håller på att bli det självklara alternativet som regionalt centrum i västra Mälardalen. Det är en bra utveckling. Örebro är den självklara kopplingspunkten mellan Stockholm och Oslo. Örebro är centrum i en region som borde sträcka sig från Västerås i öster till norska gränsen i väster. Människorna, företagen, kommunikationerna, historiken, erfarenheterna, kompetensen, universitetet och sjukhuset - allt talar för att Örebro under rätt politisk ledning har en lysande framtid. En politisk ledning som vågar förändra istället för att stänga omkring sig. En politisk ledning som ser människor istället för system. En politisk ledning som vågar leda, istället för att räddhågset gömma sig bakom en låtsad trygghet i det oföränderliga.

I morgon på Folkpartiets valupptakt tänkte jag berätta om vad vi ska göra för att göra Örebro ännu mer attraktivt för ännu fler.