SCB förståss

Det är omöjligt att som politisk bloggare idag att inte kommentera SCBs novembermätning. De stora dragen är ju enkelt igenkända:

Socialdemokraternas väg mot ett annat, mindre, parti förstärks.

Moderaterna ökar.

Miljöpartiet befäster sig som Sveriges tredje största parti.

Och vi andra står och hackar. Det finns fyra partier på 5,5% typ och ett på knappt 4%.

Men under dessa generella händelser finns fler intressanta förändringar. Att socialdemokraternas plats i storstäderna nu håller på att övertas av Miljöpartiet är intressant av tre skäl. Dels ur ett socialdemokratiskt perspektiv - hur ska man hantera sin politik som så uppenbart inte attraherar storstadsbor? Dels ur ett miljöpartistiskt perspektiv - är det vänsterväljare som gått från S och V till MP, och vad betyder det för partiets politik? Men också från ett Alliansperspektiv - är MPs plats på den politiska kartan att vara storstädernas grön/röda vänster, eller är storstadsinbrytningen baserad på en liberal utveckling?

Det sistnämnda har säkert stor betydelse för hur Alliansen väljer att hantera Miljöpartiet inför nästa val. Det kan bli en intressant politisk resa.

Det som talar mot att Miljöpartiet är ett mer liberalt storstadsparti är väl Folkpartiets utveckling. Folkpartiet har alltid varit ett stadsparti. Men man har dippat i såväl Stockholm som Göteborg. Nu ser det ut som det vänder. I Göteborg är siffrorna spännande. Helene Odenjungs arbete med en liberalare touch på partipolitiken såväl lokalt som nationellt verkar ge resultat. De 12,4 % som partiet får i länet är överraskande starkt.

Men också i Stockholm är Folkpartiet starkt. Här finns en annan, mer positiv, tradition av bättre siffror, men partiet befäster sin ställning som ett liberalt alternativ för Sveriges enda storstadsområde.

Och i de siffror som man kan just nu kan se nedbrytna, för Nordöstra Svealand, händer det också intressanta saker. Socialdemokraterna är inte längre största parti. Moderaterna har tagit över platsen. Det har varit en enorm omsvängning. Mer än 10 % på ett par år. Det röda Bergslagsområdet har tappat färgen. Även här är det mer blått och grönt än tidigare.

För Folkpartiets del ser siffrorna på riksplanet ut som förväntat. Vi ligger på mellan 5,5 och 7 % i nästan varje mätning. Det är i och för sig bara att acceptera. I dagsläget tar moderaterna nästan all uppmärksamhet när världens ekonomier krisar och Anders Borg står som en fast klippa för Sverige i ett stormigt globalt hav.

Men vi måste börja fundera över hur vi hanterar vårt liberala uppdrag. Jag menar att Folkpartiet under lång tid varit för inriktade på att driva en rätt pragmatisk politik som balansspelare på mitten. Det har varit för få liberala initiativ. Nu håller vi på att vända skutan. Men mer måste till. Det handlar om skattepolitik. Det handlar om bostadspolitik. Det handlar om äldrepolitik. Och så vidare.

Det liberala uppdraget måste bli tydligare. Frihetsbegreppet måste relanseras. Valfriheten försvaras. Individualismen bejakas. Inom nästan varje politikområde finns det en liberal utmaning. Om våra siffror ska lyfta krävs att vi gör ett ordentlig hemarbete. Vi har börjat. Men - för att travestera partiledare Björklund - om man vill nå resultat gäller det att jobba hårt och göra hemläxorna. Där har vi rätt mycket kvar att göra.

Media: NA SR1, SVT1, SVT2, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, Expr, Expr, AB och DN2 och AB2 och AB3 och Ab4

Större Örebro!

Örebro växer. Med rekordfart. Som vanligt när koalitionen och Folkpartiet regerar. Dagens siffror är extra roliga om man tittar på dem i förhållande till våra jämförelsekommuner. Jag har klippt ur SCBs statistik:


Västerås har 136 532 innevånare och ökar med 596.
Karlstad har 84 939 och ökar med 203
Helsingborg har 128 686 och ökar med 327
Jönköping har 126 649 och ökar med 318
Norrköping har 129 566 och ökar med 312
Linköping har 144 767 och ökar med 77
Eskilstuna har 95 942 och ökar med 365
Gävle har 94 556 och ökar med 204
Umeå har 113 734 och minskar (!) med 341
Örebro 2009 hade 132 933 och ökade med656
Örebro 2010 har 134 725 och ökar mest, med 719

Det går bra för Örebro. Allt fler upptäcker det. Fler flyttar hit. Fler får jobb. Kommunen går som tåget. Kvaliteten ökar.

Örebro håller på att bli det självklara alternativet som regionalt centrum i västra Mälardalen. Det är en bra utveckling. Örebro är den självklara kopplingspunkten mellan Stockholm och Oslo. Örebro är centrum i en region som borde sträcka sig från Västerås i öster till norska gränsen i väster. Människorna, företagen, kommunikationerna, historiken, erfarenheterna, kompetensen, universitetet och sjukhuset - allt talar för att Örebro under rätt politisk ledning har en lysande framtid. En politisk ledning som vågar förändra istället för att stänga omkring sig. En politisk ledning som ser människor istället för system. En politisk ledning som vågar leda, istället för att räddhågset gömma sig bakom en låtsad trygghet i det oföränderliga.

I morgon på Folkpartiets valupptakt tänkte jag berätta om vad vi ska göra för att göra Örebro ännu mer attraktivt för ännu fler.