Örebro är en av tre finalister i Årets stadskärna. Hur kul är inte det! Och hur roligt är det inte att se att ett långsiktigt arbete bär frukt.
När vi i Koalition Örebro startade vårt arbete med Örebro centrum, gjorde vi det i en situation där inget nytt hänt på femton år. När det tidigare kommunalrådet för Folkpartiet, Birgitta Lindahl, var ansvarig för stadsbyggnadsfrågor påbörjades en förändring av centrum. Det tydligaste exemplet är Drottninggatans förändring, från en trist genomfartsgata till en modernare centrumgata.
Men sedan, efter socialdemokraternas maktövertagande 1995, lades centrum i malpåse igen...
Örebro fick vänta ända till 2007 innan arbetet återupptogs. Då skapade Koalition Örebro ett unikt arbete med att uppvärdera Örebro Centrum. Det handlade först om att skapa en genomarbetad medborgardialog där tusentals örebroare fick möjlighet att tycka till om förändringarna. Och sedan handlade det om ett målmedvetet arbete med att genomföra dem.
Nu kan vi se en stadskärna som lyft. Titta på torgen; Våghustorget, Stortorget, Järntorget. Titta på gatorna; Kungsgatan, Köpmangatan. Se på parkerna, på träden, på planteringarna.
Vi fick rätt mycket skäll under den tiden. Såväl socialdemokrater som vänsterpartister tog alla möjligheter att kritisera förändringarna. Men vi hade en genomtänkt strategi för varför vi gjorde det. Skälen var flera:
En stadskärna betyder mycket för en stads sociala sammanhang. Det räcker med att åka till Landskrona för att inse vilka sociala problem som kan komma om man inte underhåller centrum. Och vilka kostnader som landar i kommunens knä när man ska återställa årtionden av misslyckanden. Vi satsade en del pengar i detta (en av de av socialdemokraterna mest kritiserade byggnationerna kostade ungefär lika mycket som en parkeringsplats för lastbilar kostar på Truck Stop...) men kostnaderna för att inte göra något skulle varit betydligt större.
En stadskärna betyder mycket för handeln. Och handeln har flera viktiga funktioner. Den skapar liv i centrum och därmed ökad trygghet. Den skapar arbetstillfällen. Den minskar behoven av biltransporter och är därmed bättre för miljö och klimat. Vårt arbete har inte tagit bort risken för att externhandeln tar över helt men vi har i alla fall minskat risken. Med den nya IKEA-etableringen och kommunledningens satsning på Boglundsängen skapas större risker för ett utarmat centrum. Men det som är byggt i centrum ligger fast.
Vi byggde under en tid av snabbt ökande byggarbetslöshet. En kommun ska aldrig vara den som är motor i byggverksamheten lokalt. Det handlar istället om att de privata aktörerna ska leda. Men kortsiktigt kan kommunen agera för att utjämna konjunkturskillnader. Det gjorde vi - och vi gjorde det framgångsrikt.
Byggnationerna i centrum var bara en del av ett mer strategiskt arbete. Vi omformade avtalet med City Örebro för att få mer valuta och verkstad för pengarna. Vi skapade kulturella attraktioner; Open Art, Rådhuskalendern och stöttade andra. Vi skapade servicegarantier för att möta näringslivets, och framförallt restauranglivets, krav. Vi lade extra pengar på grönytor, parker och planteringar för att det skapar livskvalitet för fler. Och vi startade ett samarbete med polisen för att göra Örebro tryggare.
Vi hade ett mål att bli Årets stadskärna. Vi önskade att det skulle ske när arbetena var klara. Men sedan kom valet 2010 och vårt arbete fick läggas i malpåse en stund.
Nu händer åter inget i centrum. Det är många fina ord, men mycket lite verkstad. Mönstren från 1995 går igen. Förhoppningsvis behöver örebroarna inte vänta lika länge på att få tillbaka en handlingskraftig kommunledning som förra gången.
Jag hoppas verkligen att Örebro vinner priset som Årets stadskärna. Jag skulle glädja mig om de nuvarande kommunalråden får ta emot priset. Kanske kan det leda till en bredare och djupare diskussion kring hur vi tillsammans ska utforma Örebro centrum. För mycket återstår. Storgatan. Olaigatan. Södertorget. Krämaren. Rudbecksfastigheten. Och så vidare.
Och Drottninggatan behöver åter ett ansiktslyft. Paradgatan har uppenbara problem i dagens Örebro.
Finns det då något som jag inte tycker blev lyckat? Ja - två saker.
Järntorget har blivit ett bra vintertorg, med en rolig skridskobana. Men det är ett öde sommartorg. Här måste mer göras.
Och jag tycker att det hade varit fantastiskt med körsbärsträd på Stortorget (om det nu är en politisk fråga...)!
Men en sak är ändå klar: Örebro slår Västerås med hästlängder!!!
Media: NA, SR, SVT
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett Koalition Örebro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Koalition Örebro. Visa alla inlägg
2013-04-11
2011-05-11
Koalitionen levererar (igen)
Så har då vi i koalitionen presenterat de sex områden som vi börjar med om vi vinner valet på söndag. Eftersom vi är så sampratade så kan vi trycka på knappen och köra igång med:
Höjd bemanning inom äldreomsorgen. Det får i första läget kosta 35 miljoner. Men vi kommer att bygga fler äldreboenden och öka tryggheten kontinuerligt.
Höjda lärarlöner. 25 miljoner sätter vi på det. Det är väl ingen större hemlighet att detta varit en folkpartistisk vilja i många år. Nu känner vi att ekonomin är så stabil att vi kan sätta igång.
Mer personal i förskolan. Det innebär också 25 nya miljoner. Barngrupperna behöver inte bli större. Förhoppningsvis kan de minska även om det hela tiden kommer till fler och fler barn. Visst är det roligt!
Höjda föreningsbidrag. Vi återställer och höjer föreningsbidragen. Det civila samhällets viktiga aktörer ska ha långsiktiga villkor för sina verksamheter. Det får kosta 5 miljoner. Väl investerade pengar.
Vi öppnar Svartån för bad igen vid Hästhagen. Massor av örebroare gillar att bada här. Men det är bara ett steg på vägen. Vi ska få vattnet i Svartån så rent från källorna till havet (Hjälmaren i alla fall) att man inte behöver ha konstgjorda attiraljer för att kunna bada.
Och vi börjar utreda hur vi ska kunna erbjuda alla heltidstjänster, och avskaffa de delade turerna.
Den sista frågan fanns uppe till beslut för snart fem år sedan. Då drev sossarna den. Då fanns överhuvudtaget inga ekonomiska kalkyler för vad det skulle kosta, vad det skulle innebära för turer, för arbetsplatser, för timanställda och så vidare. Det var bara att köra. När vi tog över bad vi om en snabb analys av kostnaderna. Sannolikt skulle ett beslut då ha inneburit ökade kostnader på ca 60 miljoner om året, en summa som kontinuerligt skulle öka. Det var ett dåligt beslut. Vi i koalitionen gör som vanligt ett bättre jobb.
Men det kanske intressantaste med dagens utspel är att här sitter fem partier som kan börja regera på måndag. Och vad är vänsterpartiernas alternativ? Inte en enda gemensam artikel. Inte ett enda gemensamt utspel. Inte något som ens kan antydas vara ett samarbete. Det känns lika frostigt mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet i Örebro, som det gjorde på första maj.
Visst är det märkligt att det parti som talar mest och bredast om sin öppna famn och sina inbjudningar till olika samarbeten också är det parti som aldrig kunnat samarbeta. Förrförra mandatperioden satt jag både med Murad Artin och med Zargam Asadi när v och mp tröttnade på sossarnas maktspråk. Då sprack deras samarbeten titt som ofta. Och nu verkar inte vänsterblocket kunna hålla ihop ens fram till ett omval...
Örebro behöver en stark och handlingskraftig regering. Koalitionen är i dagsläget inte bara alternativet. Vi är det enda alternativet.
Media: Radio Örebro
Höjd bemanning inom äldreomsorgen. Det får i första läget kosta 35 miljoner. Men vi kommer att bygga fler äldreboenden och öka tryggheten kontinuerligt.
Höjda lärarlöner. 25 miljoner sätter vi på det. Det är väl ingen större hemlighet att detta varit en folkpartistisk vilja i många år. Nu känner vi att ekonomin är så stabil att vi kan sätta igång.
Mer personal i förskolan. Det innebär också 25 nya miljoner. Barngrupperna behöver inte bli större. Förhoppningsvis kan de minska även om det hela tiden kommer till fler och fler barn. Visst är det roligt!
Höjda föreningsbidrag. Vi återställer och höjer föreningsbidragen. Det civila samhällets viktiga aktörer ska ha långsiktiga villkor för sina verksamheter. Det får kosta 5 miljoner. Väl investerade pengar.
Vi öppnar Svartån för bad igen vid Hästhagen. Massor av örebroare gillar att bada här. Men det är bara ett steg på vägen. Vi ska få vattnet i Svartån så rent från källorna till havet (Hjälmaren i alla fall) att man inte behöver ha konstgjorda attiraljer för att kunna bada.
Och vi börjar utreda hur vi ska kunna erbjuda alla heltidstjänster, och avskaffa de delade turerna.
Den sista frågan fanns uppe till beslut för snart fem år sedan. Då drev sossarna den. Då fanns överhuvudtaget inga ekonomiska kalkyler för vad det skulle kosta, vad det skulle innebära för turer, för arbetsplatser, för timanställda och så vidare. Det var bara att köra. När vi tog över bad vi om en snabb analys av kostnaderna. Sannolikt skulle ett beslut då ha inneburit ökade kostnader på ca 60 miljoner om året, en summa som kontinuerligt skulle öka. Det var ett dåligt beslut. Vi i koalitionen gör som vanligt ett bättre jobb.
Men det kanske intressantaste med dagens utspel är att här sitter fem partier som kan börja regera på måndag. Och vad är vänsterpartiernas alternativ? Inte en enda gemensam artikel. Inte ett enda gemensamt utspel. Inte något som ens kan antydas vara ett samarbete. Det känns lika frostigt mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet i Örebro, som det gjorde på första maj.
Visst är det märkligt att det parti som talar mest och bredast om sin öppna famn och sina inbjudningar till olika samarbeten också är det parti som aldrig kunnat samarbeta. Förrförra mandatperioden satt jag både med Murad Artin och med Zargam Asadi när v och mp tröttnade på sossarnas maktspråk. Då sprack deras samarbeten titt som ofta. Och nu verkar inte vänsterblocket kunna hålla ihop ens fram till ett omval...
Örebro behöver en stark och handlingskraftig regering. Koalitionen är i dagsläget inte bara alternativet. Vi är det enda alternativet.
Media: Radio Örebro
2011-05-09
Arbete och integration
När vi i koalition Örebro diskuterade våra uppgifter efter en valseger i omvalet, var ett av mina inspel att det för mig och Folkpartiet var viktigt att hantera frågor kring integration och arbete. Dels beroende på att integration är en av de viktigaste utmaningarna för oss liberaler. Dels för att det finns så enormt mycket att göra.
Många länder i Europa lider under en allt skarpare segregation. Det är delvis en fysisk segregation. Vi kan i såväl Radio Örebro som Tvärsnytt idag läsa, lyssna och se hur boendesegregationen ökar. Men det är också en tankemässig segregation. Jag ska återkomma till detta.
Örebro är en stad som tyvärr karaktäriseras av ett alldeles för stort utanförskap. Under perioden 1992 - 2002 så ökade utanförskapet katastrofalt, trots att vi under den perioden hade en av Sveriges längsta högkonjunkturperioder. I hela Sverige ökade utanförskapet, men Örebro var bland de som hade sämst utveckling. Även i fortsättningen av den socialdemokratiska maktperioden ökade utanförskapet, såväl i Sverige som i Örebro.
När vi tillträdde som koalition var ett av våra mål att minska detta utanförskap. I detta har vi misslyckats. Utanförskapet har fortsatt att öka.
För den som vill minska riskerna för det egna partiets väl och ve finns bortförklaringar. Den internationella lågkonjunkturen innebar högre arbetslöshet som innebär ökat utanförskap. En kommun med stark invandring får lätt i vart fall tillfälliga problem innan de invandrade får utbildning och jobb. En kommun som växer och där många unga människor flyttar in, får också tillfälliga segregationsproblem, i vart fall om man bara kollar lönenivåer.
Men jag tänker inte försöka bortförklara detta. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, oavsett vem som ligger bakom det.
Så nu gäller det att jobba järnet för att vända skutan. Jag vill åta mig uppdraget som integrationskommunalråd inte för att det är lätt, utan för att det är nödvändigt. Vi måste få Örebro att växa ihop och växa tillsammans. Det måste ske genom utbildning och arbete. Men det räcker inte. Vi måste också få fler grupper att börja samtala med varandra. Det interreligiösa rådet är en bra start. Men inte heller det räcker.
Några av de saker jag vill genomföra är:
Örebro ska bli Sveriges bästa skolstad. Örebros bästa skolor ska ligga i de områden som idag karaktäriseras som utsatta. Det innebär tydliga mål för skolorna och eleverna där språk och kunskap sätts i centrum. Det innebär ökade resurser till bland annat lärarlöner för att kunna rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär tydliga krav på rektorer och skolledningar att de ska leverera en bra skola för sina elever. En skola för kunskap, med ordning och reda, är den bästa garanten för att barnen och ungdomarna i dessa områden får en god start och en möjlighet att fortsätta med utbildning eller arbete.
Nu måste ÖBO och Örebroporten leverera de "bokaler" vi pratade om redan för fyra år sedan. Det måste till fler arbetsplatser inne i de stora miljonprogramsområdena. Arbetsplatser som fungerar för dem som bor och lever i dessa områden. Därför vill vi bygga billiga näringslivslokaler kombinerade med bostäder. Det är inte integration att skapa arbetstillfällen i Vivalla, om de som arbetar på dessa bara reser in och ut under arbetsdagen.
Jobba med det civila samhället. Jag träffade Örebro Folkhögskola förra fredagen. Jag menar att de har en enormt viktig roll att spela för utvecklingen av Vivalla. De behöver mer resurser till utbildning för att göra det möjligt för fler att studera vidare, att kunna gå de allmänna kurserna, att få jobb. Här kan kommunen skapa möjligheter genom olika former av uppdragsutbildningar. Folkhögskolan skulle också kunna bli ett nav för socialt företagande. Det kommer att ta längre tid. Men vi måste redan idag börja samtala om hur vi kan komma vidare. Örebro Folkhögskola finns bara i Vivalla. Men i alla bostadsområden finns föreningar, organisationer eller nätverk som vi kan samverka med.
Tydliggör att alla som kan arbeta också ska arbeta. Bidrag är bara till för dem som måste ha bidrag. Alla andra kan och ska också jobba, var och en utifrån sina förutsättningar. Det ska inte få finnas något passiviserande försörjningsstöd. Inte för svenskar, inte för nyinvandrade, inte för de nya svenskarna. Försörjningsstödet måste vara aktiverande! Det ska finnas vägar framåt, mot arbete eller studier, för alla de som uppbär försörjningsstöd och som har förutsättningar till arbete eller studier. Detta innebär att kommunen måste ha ännu högre krav på sig idag än tidigare på att hitta tillfälliga lösningar med arbeten och studier för dem som idag är beroende av försörjningsstöd.
Öppna Örebro kommun för fler entreprenörer och för fler med annan härkomst. Vi ser idag att bland de kommunalt anställda finns förvånansvärt få med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på. Rekryteringsprocessen måste klara av att rekrytera utan hänsyn till härkomst, bara med hänsyn till kompetens. En kommun som säger ja till ökad öppenhet och fler entreprenörer skapar också möjligheter till nyföretagande. Det innebär framförallt att fler kvinnor och fler människor med utländsk bakgrund kan få jobb. Örebro har en tradition av att tycka att kommunen alltid gör allt bäst själv. Den sanningen måste sannerligen ifrågasättas. Jämför vi oss med andra kommuner, med större öppenhet, ser vi att kvaliteten ofta är betydligt högre än i Örebro.
Integrationen byggs på en grund av studier och arbete. Den byggs med reglar av tillhörighet och med en känsla av att varje människa behövs. Den stärks av väggar av sociala kontakter, av nätverk och deltagande. Den har ett tak av en kommunal välfärd som omfattar alla som behöver den.
Örebro är en fantastisk stad. De flesta av oss har det fantastiskt bra. Det ska vi fortsätta att stärka.
Men vi måste samtidigt se och lyfta de människor som är sårbarast och som har det svårt av olika orsaker. Vi måste göra det med respekt för individen, och med insikt om att vi som politiker, eller som kommun, inte kan ersätta den enskilda individens vilja och möjligheter att lyfta sig själv och skapa sin egen framtid. Vår insats är och ska alltid vara stöttande och stödjande.
Många länder i Europa lider under en allt skarpare segregation. Det är delvis en fysisk segregation. Vi kan i såväl Radio Örebro som Tvärsnytt idag läsa, lyssna och se hur boendesegregationen ökar. Men det är också en tankemässig segregation. Jag ska återkomma till detta.
Örebro är en stad som tyvärr karaktäriseras av ett alldeles för stort utanförskap. Under perioden 1992 - 2002 så ökade utanförskapet katastrofalt, trots att vi under den perioden hade en av Sveriges längsta högkonjunkturperioder. I hela Sverige ökade utanförskapet, men Örebro var bland de som hade sämst utveckling. Även i fortsättningen av den socialdemokratiska maktperioden ökade utanförskapet, såväl i Sverige som i Örebro.
När vi tillträdde som koalition var ett av våra mål att minska detta utanförskap. I detta har vi misslyckats. Utanförskapet har fortsatt att öka.
För den som vill minska riskerna för det egna partiets väl och ve finns bortförklaringar. Den internationella lågkonjunkturen innebar högre arbetslöshet som innebär ökat utanförskap. En kommun med stark invandring får lätt i vart fall tillfälliga problem innan de invandrade får utbildning och jobb. En kommun som växer och där många unga människor flyttar in, får också tillfälliga segregationsproblem, i vart fall om man bara kollar lönenivåer.
Men jag tänker inte försöka bortförklara detta. Ett misslyckande ska kallas ett misslyckande, oavsett vem som ligger bakom det.
Så nu gäller det att jobba järnet för att vända skutan. Jag vill åta mig uppdraget som integrationskommunalråd inte för att det är lätt, utan för att det är nödvändigt. Vi måste få Örebro att växa ihop och växa tillsammans. Det måste ske genom utbildning och arbete. Men det räcker inte. Vi måste också få fler grupper att börja samtala med varandra. Det interreligiösa rådet är en bra start. Men inte heller det räcker.
Några av de saker jag vill genomföra är:
Örebro ska bli Sveriges bästa skolstad. Örebros bästa skolor ska ligga i de områden som idag karaktäriseras som utsatta. Det innebär tydliga mål för skolorna och eleverna där språk och kunskap sätts i centrum. Det innebär ökade resurser till bland annat lärarlöner för att kunna rekrytera de allra bästa lärarna. Det innebär tydliga krav på rektorer och skolledningar att de ska leverera en bra skola för sina elever. En skola för kunskap, med ordning och reda, är den bästa garanten för att barnen och ungdomarna i dessa områden får en god start och en möjlighet att fortsätta med utbildning eller arbete.
Nu måste ÖBO och Örebroporten leverera de "bokaler" vi pratade om redan för fyra år sedan. Det måste till fler arbetsplatser inne i de stora miljonprogramsområdena. Arbetsplatser som fungerar för dem som bor och lever i dessa områden. Därför vill vi bygga billiga näringslivslokaler kombinerade med bostäder. Det är inte integration att skapa arbetstillfällen i Vivalla, om de som arbetar på dessa bara reser in och ut under arbetsdagen.
Jobba med det civila samhället. Jag träffade Örebro Folkhögskola förra fredagen. Jag menar att de har en enormt viktig roll att spela för utvecklingen av Vivalla. De behöver mer resurser till utbildning för att göra det möjligt för fler att studera vidare, att kunna gå de allmänna kurserna, att få jobb. Här kan kommunen skapa möjligheter genom olika former av uppdragsutbildningar. Folkhögskolan skulle också kunna bli ett nav för socialt företagande. Det kommer att ta längre tid. Men vi måste redan idag börja samtala om hur vi kan komma vidare. Örebro Folkhögskola finns bara i Vivalla. Men i alla bostadsområden finns föreningar, organisationer eller nätverk som vi kan samverka med.
Tydliggör att alla som kan arbeta också ska arbeta. Bidrag är bara till för dem som måste ha bidrag. Alla andra kan och ska också jobba, var och en utifrån sina förutsättningar. Det ska inte få finnas något passiviserande försörjningsstöd. Inte för svenskar, inte för nyinvandrade, inte för de nya svenskarna. Försörjningsstödet måste vara aktiverande! Det ska finnas vägar framåt, mot arbete eller studier, för alla de som uppbär försörjningsstöd och som har förutsättningar till arbete eller studier. Detta innebär att kommunen måste ha ännu högre krav på sig idag än tidigare på att hitta tillfälliga lösningar med arbeten och studier för dem som idag är beroende av försörjningsstöd.
Öppna Örebro kommun för fler entreprenörer och för fler med annan härkomst. Vi ser idag att bland de kommunalt anställda finns förvånansvärt få med utländsk bakgrund. Det måste vi ändra på. Rekryteringsprocessen måste klara av att rekrytera utan hänsyn till härkomst, bara med hänsyn till kompetens. En kommun som säger ja till ökad öppenhet och fler entreprenörer skapar också möjligheter till nyföretagande. Det innebär framförallt att fler kvinnor och fler människor med utländsk bakgrund kan få jobb. Örebro har en tradition av att tycka att kommunen alltid gör allt bäst själv. Den sanningen måste sannerligen ifrågasättas. Jämför vi oss med andra kommuner, med större öppenhet, ser vi att kvaliteten ofta är betydligt högre än i Örebro.
Integrationen byggs på en grund av studier och arbete. Den byggs med reglar av tillhörighet och med en känsla av att varje människa behövs. Den stärks av väggar av sociala kontakter, av nätverk och deltagande. Den har ett tak av en kommunal välfärd som omfattar alla som behöver den.
Örebro är en fantastisk stad. De flesta av oss har det fantastiskt bra. Det ska vi fortsätta att stärka.
Men vi måste samtidigt se och lyfta de människor som är sårbarast och som har det svårt av olika orsaker. Vi måste göra det med respekt för individen, och med insikt om att vi som politiker, eller som kommun, inte kan ersätta den enskilda individens vilja och möjligheter att lyfta sig själv och skapa sin egen framtid. Vår insats är och ska alltid vara stöttande och stödjande.
2011-05-02
Vem vill regera med (s)?
Koalition Örebro har ett starkt lag. I många olika sammanhang har vi visat att vi kan och vill regera Örebro för en fortsatt god utveckling. Vi har redan gjort klart hur vi formerar vårt lag. Jag lämnar kommunstyrelseordförandeposten, Kent Persson tillträder. Jag blir utvecklingskommunalråd. De två nya Ia Malmqvist och Maria Haglund får bland annat klimat och trygghet på sina agendor. Rasmus, Fredrik och Lennart fortsätter i huvudsak med sina tidigare arbetsuppgifter.
Vi har också en gemensam politisk bas. Visst kan omvalsresultatet innebära att ett parti blir något starkare än tidigare och därmed kommer att få något mer inflytande över politiken de kommande åren. Men inriktningen ligger fast. Vi vill skapa ett tryggare Örebro för fler. Vi vill att långsiktig hållbarhet ska genomsyra såväl ekonomi som ekologi. Vi vill att Örebro ska bli attraktivt, vacker och företagsamt. Vi började den resan för fyra år sedan och vi vill fortsätta.
Vår gemensamma styrka visas på område efter område. Vi kommer överens om ÖBO. Vi kommer överens om skatten. Vi kommer överens om kommunalrådsposterna. Vi kommer helt enkelt överens. Vi samtalar, diskuterar och löser problem. Hela tiden. Tillsammans.
Men vem vill regera med (s)?
Före septembervalet hade sossarna och vänsterpartiet rätt många gemensamma engagemang. Men nu lyser de mest med sin frånvaro. Det är två partier som kör helt egna race. Det är som på riksplanet. Vänsterpartiet går allt längre åt vänster. De är snart mot allt privat igen och saknar ekonomisk trovärdighet. Och socialdemokraterna saknar helt politik. Den ekonomiska vårmotionen som lades idag var helt tom på innehåll. Hundra miljoner ska lösa arbetslösheten... Musikskolan (inte kulturskolan) ska bli för alla... Snacka om att tappa bort sig i detaljer! Lika illa är det lokalt. Visst kan man läsa om hur man ska flytta cykelbanor. Men vad de vill med Örebro är lika dimmigt som vad de vill med Sverige.
Så hur ska de samarbeta? Och vilken politik ska de genomföra?
Blir det vänsterns näringslivsfientliga politik som kommer att bestämma?
Blir det vänsterns valfrihetsfientliga politik som får råda? Fast sossarna i Örebro är ju rätt valfrihetsfientliga de med...
Den ekonomiska trovärdigheten har båda partierna problem med, men vad gäller?
Hur blir skolpolitiken? Hur illa kan friskolorna räkna med att bli behandlade? Hur lite fokus på kunskap kommer de två att sätta?
Hur blir äldreomsorgen? Kommer de gamla att överhuvudtaget kunna få välja? Kommer det att få fler boenden eller bli kvartvingade hemma som förr?
Hur kommer kulturen att behandlas? Mest vänstern, men även en sådan som Björn Sundin (s), har ju tidigare varit rent fientliga till Svenska Kammarorkestern. Hur blir det nu?
Detta är några av alla de frågor som borde besvaras i god tid innan valet. Men det verkar idag inte finnas något tydligt vänsteralternativ.
Mot detta ställs alltså en koalition som är starkare än någonsin. Vi har fört Örebro genom en tuff period. Vi har gjort det och värnat välfärden samtidigt som vi klarat ekonomin. Nu begär vi, fem partier tillsammans, mandat för att fortsätta.
Vi vet att vi klarar det.
Örebroarna vet att vi klarar det.
Örebro är en fantastisk stad i en fantastisk kommun. Det finns idag egentligen bara ett alternativ för en fortsatt fantastisk utveckling av Örebro. Det alternativet är koalitionen!
Vi har också en gemensam politisk bas. Visst kan omvalsresultatet innebära att ett parti blir något starkare än tidigare och därmed kommer att få något mer inflytande över politiken de kommande åren. Men inriktningen ligger fast. Vi vill skapa ett tryggare Örebro för fler. Vi vill att långsiktig hållbarhet ska genomsyra såväl ekonomi som ekologi. Vi vill att Örebro ska bli attraktivt, vacker och företagsamt. Vi började den resan för fyra år sedan och vi vill fortsätta.
Vår gemensamma styrka visas på område efter område. Vi kommer överens om ÖBO. Vi kommer överens om skatten. Vi kommer överens om kommunalrådsposterna. Vi kommer helt enkelt överens. Vi samtalar, diskuterar och löser problem. Hela tiden. Tillsammans.
Men vem vill regera med (s)?
Före septembervalet hade sossarna och vänsterpartiet rätt många gemensamma engagemang. Men nu lyser de mest med sin frånvaro. Det är två partier som kör helt egna race. Det är som på riksplanet. Vänsterpartiet går allt längre åt vänster. De är snart mot allt privat igen och saknar ekonomisk trovärdighet. Och socialdemokraterna saknar helt politik. Den ekonomiska vårmotionen som lades idag var helt tom på innehåll. Hundra miljoner ska lösa arbetslösheten... Musikskolan (inte kulturskolan) ska bli för alla... Snacka om att tappa bort sig i detaljer! Lika illa är det lokalt. Visst kan man läsa om hur man ska flytta cykelbanor. Men vad de vill med Örebro är lika dimmigt som vad de vill med Sverige.
Så hur ska de samarbeta? Och vilken politik ska de genomföra?
Blir det vänsterns näringslivsfientliga politik som kommer att bestämma?
Blir det vänsterns valfrihetsfientliga politik som får råda? Fast sossarna i Örebro är ju rätt valfrihetsfientliga de med...
Den ekonomiska trovärdigheten har båda partierna problem med, men vad gäller?
Hur blir skolpolitiken? Hur illa kan friskolorna räkna med att bli behandlade? Hur lite fokus på kunskap kommer de två att sätta?
Hur blir äldreomsorgen? Kommer de gamla att överhuvudtaget kunna få välja? Kommer det att få fler boenden eller bli kvartvingade hemma som förr?
Hur kommer kulturen att behandlas? Mest vänstern, men även en sådan som Björn Sundin (s), har ju tidigare varit rent fientliga till Svenska Kammarorkestern. Hur blir det nu?
Detta är några av alla de frågor som borde besvaras i god tid innan valet. Men det verkar idag inte finnas något tydligt vänsteralternativ.
Mot detta ställs alltså en koalition som är starkare än någonsin. Vi har fört Örebro genom en tuff period. Vi har gjort det och värnat välfärden samtidigt som vi klarat ekonomin. Nu begär vi, fem partier tillsammans, mandat för att fortsätta.
Vi vet att vi klarar det.
Örebroarna vet att vi klarar det.
Örebro är en fantastisk stad i en fantastisk kommun. Det finns idag egentligen bara ett alternativ för en fortsatt fantastisk utveckling av Örebro. Det alternativet är koalitionen!
2011-04-27
Bokslutstal
Idag har vi kommunfullmäktige och talar om bokslutet för 2010. Jag sade följande i mitt första inlägg:
Ordförande.
Det går bra för Örebro!
I fjol ökade Örebros befolkning med 1454 personer. De senaste fyra åren har Örebros befolkning ökat med mer än 6000 personer. Det är som om ett Lekeberg, eller ett Nora, flyttat in till oss i Örebro. Förr var det också så. Örebro har haft en förmåga att ta innevånare från övriga länet och växa på länets bekostnad.
Så är det inte längre. Idag har Örebro ett positivt flyttnetto, det vill säga det flyttar in fler till Örebro än från Örebro, hur man än mäter. Visst flyttar fler länsbor hit, än örebroare till övriga länet. Men Örebros befolkningsökning bygger nu mer på att människor från hela Sverige känner för Örebro, vill jobba i och med Örebro, vill studera och forma sin framtid i Örebro. Men det är inte nog. Till Örebro kommer människor med mer främmande bakgrunder. Vi tar vårt ansvar för vår del av Sveriges internationella engagemang. Vårt mottagande av flyktingar, speciellt ensamkommande flyktingbarn, och invandrare från alla världens hörn kännetecknas av öppenhet och medmänsklighet. Vi välkomnar dem som nya örebroare med öppna armar!
Nu vill vi vidare. Örebro har alla förutsättningar att fortsätta växa. Örebro kommun genom ÖBO vill tillsammans med alla privata fastighetsägare och byggherrar bygga en än vackrare stad för ännu fler örebroare. Nu planerar vi nya bostadsområden, säljer mark och skapar byggrätter, ger ÖBO uppdrag att bygga mer och bygga snabbt. Örebro är fantastiskt!
Ordförande,
Det går bra för Örebro!
När vi tillträdde hösten 2006 trodde vi på att vi skulle få leda en kommun genom en lugn och trygg period för såväl Sverige som världen. Men verkligheten ville, som så ofta, något annat. En amerikansk finanskris blev internationell, en finanskris utvecklades till en global lågkonjunktur med en ekonomisk turbulens utan motsvarighet sedan i vart fall andra världskriget. Handeln minskade, globalt och nationellt. Företag fick problem. Arbetslösheten ökade. Människor världen över fick problem med jobb och försörjning.
Örebro var inte opåverkat. Dels ökade arbetslösheten även här. Dels minskade kommunens skatteintäkter, när fler blev utan arbete. Men genom ett medvetet och strukturerat arbete värnades kommunens anställda så långt möjligt. Örebro kommun tog ett större ansvar för arbetsmarknaden. Genom en unikt hög investeringsvolym skapades nya jobb inom privat sektor. Förskolor och skolor. Äldreboenden och boenden för funktionshindrade. Gator, vägar och torg. Örebro byggdes starkt under krisen.
När vi nu kan se på det värsta i backspegeln ser vi att Örebro klarade krisen bättre än de flesta. Vid årsskiftet låg arbetslösheten i Örebro på samma siffror som rikssnittet, mot att tidigare ofta legat mer än en procent högre. En stark arbetsmarknad, en bra arbetsmarknadspolitik och en medveten kommun lade grunden för fler människors jobb och trygghet.
Nu vill vi vidare. Vi ser fortfarande utmaningen i det utanförskap som byggdes under 1990-talet. Vi vill skapa jobb och utbildning för dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Tillsammans med samhällets alla aktörer, företag, föreningar, organisationer och nätverk ska vi göra Örebro till ett föredöme i kampen för full sysselsättning. Arbete är inte bara grunden för välfärden, det är också grunden för integration och innanförskap. Örebroarna är fantastiska!
Ordförande.
Det går bra för Örebro!
Örebro är en kommun, och en region, där den offentliga sektorn varit stark. Näringslivet har inte alls haft samma styrka. Ett stort bekymmer var också att näringslivet, och näringslivsklimatet blev allt sämre. Men 2007 hände något. Utvecklingen vände. Näringslivsklimatet förbättrades. Och förbättringen har fortsatt.
2010 är Örebro den kommun, utanför Stockholms stad, som har flest så kallade gasellföretag, de företag som växer snabbast.
2010 är Örebro en kommun där nyföretagandet växer med rekordfart.
2010 är Örebro en kommun där ett världsledande företag som Atlas Copco stärker sin produktion, nyanställer i hundratal och skapar jobb och välfärd för fler.
2010 är Örebro en kommun som tar ytterligare ett steg på väg mot först topp 100, därefter topp 50 på Svenskt Näringslivs ranking.
Näringslivet lägger grunden till den offentliga sektorn. Bara genom ett starkt, vitalt och växande näringsliv kan vi skapa de resurser som behövs för välfärden. Grunden är lagd.
Nu vill vi vidare. Örebros näringsliv kan och ska bli än starkare. Kommunens service kan och ska bli ännu bättre. Kommunen kan och ska öppna sig för alternativ, för entreprenörer, för kvinnor som företagare, för de nya svenskarnas kompetenser. Örebro är fantastiskt!
Ordförande.
Det går bra för Örebro!
Låt mig visa en enda bild av Örebros utveckling. Sedan 1998 har Örebros ekonomi sett ut så här:
1998 -7
1999 -24
2000 67
2001 -35
2002 -149
2003 -15
2004 126
2005 190
2006 294
2007 268
2008 97
2009 396
2010 234
Denna bild visar två saker.
För det första: Den senaste fyraårsperioden är unik. Örebro har haft en tradition av underskott. Dessa underskott har lett fram till olika panikåtgärder. I mitten av 1990-talet såldes guldkalven Örebro Energi för att rädda en ruttnande ekonomi. 2003 och 2004 sparades 360 miljoner kronor, nästan tusen anställda hade inte längre något arbete att gå till, för att kommunens ledning inte klarade sitt uppdrag.
Det leder oss till det andra: Det spelar roll vem som styr.
Jag har tidigare pekat på några av alla de faktorer som visar på hur bra det går och gått för Örebro de senaste fyra åren. Några av mina koalitionsvänner kommer att peka på andra; bättre resultat i skolan, ett universitet som växer i samverkan med kommunen, fler äldreboenden, ökat förebyggande socialt arbete, jämställdhet i nationell toppklass, idrottsliv som nationell förebild.
På alla dessa områden har vi brutit den negativa utveckling som socialdemokratin ledde Örebro in i. Deras politik ledde till: Sjunkande skolresultat. Dåliga universitetskontakter. Färre platser på äldreboenden. Minskande förebyggande socialt arbete. Ett jämställdhetsarbete utan innehåll. En idrottsrörelse satt på undantag. Och en ekonomi utan hållbarhet.
Vi har lett Örebro genom en svår tid, nationellt och internationellt. Och vi har gjort det och värnat de anställda och ekonomin. Vi behöver inte gå längre än till det socialdemokratiskt styrda landstinget för att se hur det kunde gått. De beslut som borde tagits förra året, uteblev. Kostnaderna ökar nu snabbare än intäkterna. Just nu pekar det både mot ett nollresultat och sannolika krav på nedskärningar och besparingar.
I den situationen är inte Örebro. Vi har en stabil ekonomi. Vi har fattat de nödvändiga besluten. Vi har lagt en fast grund för välfärdens fortsatta utveckling.
Ordförande,
Det går bra för Örebro. Det känns bra att säga det. Det känns ännu bättre att veta att det denna gång finns fog för påståendet. Grunden för en positiv utveckling är lagd. Nu gäller det bara att bygga vidare.
Ordförande.
Det går bra för Örebro!
I fjol ökade Örebros befolkning med 1454 personer. De senaste fyra åren har Örebros befolkning ökat med mer än 6000 personer. Det är som om ett Lekeberg, eller ett Nora, flyttat in till oss i Örebro. Förr var det också så. Örebro har haft en förmåga att ta innevånare från övriga länet och växa på länets bekostnad.
Så är det inte längre. Idag har Örebro ett positivt flyttnetto, det vill säga det flyttar in fler till Örebro än från Örebro, hur man än mäter. Visst flyttar fler länsbor hit, än örebroare till övriga länet. Men Örebros befolkningsökning bygger nu mer på att människor från hela Sverige känner för Örebro, vill jobba i och med Örebro, vill studera och forma sin framtid i Örebro. Men det är inte nog. Till Örebro kommer människor med mer främmande bakgrunder. Vi tar vårt ansvar för vår del av Sveriges internationella engagemang. Vårt mottagande av flyktingar, speciellt ensamkommande flyktingbarn, och invandrare från alla världens hörn kännetecknas av öppenhet och medmänsklighet. Vi välkomnar dem som nya örebroare med öppna armar!
Nu vill vi vidare. Örebro har alla förutsättningar att fortsätta växa. Örebro kommun genom ÖBO vill tillsammans med alla privata fastighetsägare och byggherrar bygga en än vackrare stad för ännu fler örebroare. Nu planerar vi nya bostadsområden, säljer mark och skapar byggrätter, ger ÖBO uppdrag att bygga mer och bygga snabbt. Örebro är fantastiskt!
Ordförande,
Det går bra för Örebro!
När vi tillträdde hösten 2006 trodde vi på att vi skulle få leda en kommun genom en lugn och trygg period för såväl Sverige som världen. Men verkligheten ville, som så ofta, något annat. En amerikansk finanskris blev internationell, en finanskris utvecklades till en global lågkonjunktur med en ekonomisk turbulens utan motsvarighet sedan i vart fall andra världskriget. Handeln minskade, globalt och nationellt. Företag fick problem. Arbetslösheten ökade. Människor världen över fick problem med jobb och försörjning.
Örebro var inte opåverkat. Dels ökade arbetslösheten även här. Dels minskade kommunens skatteintäkter, när fler blev utan arbete. Men genom ett medvetet och strukturerat arbete värnades kommunens anställda så långt möjligt. Örebro kommun tog ett större ansvar för arbetsmarknaden. Genom en unikt hög investeringsvolym skapades nya jobb inom privat sektor. Förskolor och skolor. Äldreboenden och boenden för funktionshindrade. Gator, vägar och torg. Örebro byggdes starkt under krisen.
När vi nu kan se på det värsta i backspegeln ser vi att Örebro klarade krisen bättre än de flesta. Vid årsskiftet låg arbetslösheten i Örebro på samma siffror som rikssnittet, mot att tidigare ofta legat mer än en procent högre. En stark arbetsmarknad, en bra arbetsmarknadspolitik och en medveten kommun lade grunden för fler människors jobb och trygghet.
Nu vill vi vidare. Vi ser fortfarande utmaningen i det utanförskap som byggdes under 1990-talet. Vi vill skapa jobb och utbildning för dem som står längst bort från arbetsmarknaden. Tillsammans med samhällets alla aktörer, företag, föreningar, organisationer och nätverk ska vi göra Örebro till ett föredöme i kampen för full sysselsättning. Arbete är inte bara grunden för välfärden, det är också grunden för integration och innanförskap. Örebroarna är fantastiska!
Ordförande.
Det går bra för Örebro!
Örebro är en kommun, och en region, där den offentliga sektorn varit stark. Näringslivet har inte alls haft samma styrka. Ett stort bekymmer var också att näringslivet, och näringslivsklimatet blev allt sämre. Men 2007 hände något. Utvecklingen vände. Näringslivsklimatet förbättrades. Och förbättringen har fortsatt.
2010 är Örebro den kommun, utanför Stockholms stad, som har flest så kallade gasellföretag, de företag som växer snabbast.
2010 är Örebro en kommun där nyföretagandet växer med rekordfart.
2010 är Örebro en kommun där ett världsledande företag som Atlas Copco stärker sin produktion, nyanställer i hundratal och skapar jobb och välfärd för fler.
2010 är Örebro en kommun som tar ytterligare ett steg på väg mot först topp 100, därefter topp 50 på Svenskt Näringslivs ranking.
Näringslivet lägger grunden till den offentliga sektorn. Bara genom ett starkt, vitalt och växande näringsliv kan vi skapa de resurser som behövs för välfärden. Grunden är lagd.
Nu vill vi vidare. Örebros näringsliv kan och ska bli än starkare. Kommunens service kan och ska bli ännu bättre. Kommunen kan och ska öppna sig för alternativ, för entreprenörer, för kvinnor som företagare, för de nya svenskarnas kompetenser. Örebro är fantastiskt!
Ordförande.
Det går bra för Örebro!
Låt mig visa en enda bild av Örebros utveckling. Sedan 1998 har Örebros ekonomi sett ut så här:
1998 -7
1999 -24
2000 67
2001 -35
2002 -149
2003 -15
2004 126
2005 190
2006 294
2007 268
2008 97
2009 396
2010 234
Denna bild visar två saker.
För det första: Den senaste fyraårsperioden är unik. Örebro har haft en tradition av underskott. Dessa underskott har lett fram till olika panikåtgärder. I mitten av 1990-talet såldes guldkalven Örebro Energi för att rädda en ruttnande ekonomi. 2003 och 2004 sparades 360 miljoner kronor, nästan tusen anställda hade inte längre något arbete att gå till, för att kommunens ledning inte klarade sitt uppdrag.
Det leder oss till det andra: Det spelar roll vem som styr.
Jag har tidigare pekat på några av alla de faktorer som visar på hur bra det går och gått för Örebro de senaste fyra åren. Några av mina koalitionsvänner kommer att peka på andra; bättre resultat i skolan, ett universitet som växer i samverkan med kommunen, fler äldreboenden, ökat förebyggande socialt arbete, jämställdhet i nationell toppklass, idrottsliv som nationell förebild.
På alla dessa områden har vi brutit den negativa utveckling som socialdemokratin ledde Örebro in i. Deras politik ledde till: Sjunkande skolresultat. Dåliga universitetskontakter. Färre platser på äldreboenden. Minskande förebyggande socialt arbete. Ett jämställdhetsarbete utan innehåll. En idrottsrörelse satt på undantag. Och en ekonomi utan hållbarhet.
Vi har lett Örebro genom en svår tid, nationellt och internationellt. Och vi har gjort det och värnat de anställda och ekonomin. Vi behöver inte gå längre än till det socialdemokratiskt styrda landstinget för att se hur det kunde gått. De beslut som borde tagits förra året, uteblev. Kostnaderna ökar nu snabbare än intäkterna. Just nu pekar det både mot ett nollresultat och sannolika krav på nedskärningar och besparingar.
I den situationen är inte Örebro. Vi har en stabil ekonomi. Vi har fattat de nödvändiga besluten. Vi har lagt en fast grund för välfärdens fortsatta utveckling.
Ordförande,
Det går bra för Örebro. Det känns bra att säga det. Det känns ännu bättre att veta att det denna gång finns fog för påståendet. Grunden för en positiv utveckling är lagd. Nu gäller det bara att bygga vidare.
2011-04-06
Fortsatt förnyelse av Örebro city
Koalitionen bygger vidare i tio punkter!
I takt med att centrumkärnan förnyas för att skapa en attraktivare och bättre innerstadsmiljö, så har nu turen kommit till norrcity. Koalition Örebro är överens om att i kommande års investeringsbudgetar avsätta pengar för att kunna fortsätta utvecklingen av Örebro som en trygg och vacker stad. Men norrcity är mer än norr. Vi får inte göra Örebro till en stad i delar. Det handlar om att skapa en helhet. Därför fortsätter vi att göra hela Örebro city vackrare, hållbarare, mer företagsvänligt, mer anpassat för människor med funktionshinder och tryggare.
Vi gör det i samverkan med alla örebroare, alla som är engagerade i ett levande och mänskligare city. Vår stora medborgardialog "Stadsliv" som låg till grund för de första fyra årens arbete, följs nu upp med "Stadsliv 2011 - 2014".
Följande åtgärder ser vi som viktiga för att kunna fortsätta att utveckla innerstaden och för att skapa en tryggare trafikmiljö för alla som rör sig i området. Vi vill samtala och diskutera kring dessa och fler andra med alla örebroare:
1. Utveckla resecentrum på befintlig plats.
Resecentrum är en viktig pulsåder för norrcity. Dock behöver resecentrum byggas ut för att klara av att svälja den stora mängden människor som väljer att resa kollektivt. Detta gäller både tåg, men också bussar och angöringsytor för bilar. I anslutning till resecentrum ska det finnas trygga och säkra cykelparkeringsplatser. Ett utvecklat resecentrum betyder för oss självfallet att även Södra Station finns kvar.
2. Ett tydligare stråk från resecentrum upp mot Järntorget.
Det ska vara tydligt hur man ska gå för att ta sig in till Örebros stadskärna. Vi måste förstärka övergångsställen. Gång och cykelstråk och bli mycket tydligare med skyltning så man vet hur man ska ta sig vare sig man vill gå, cykla eller åka buss till sin målpunkt.
3. Gamla gatan ska utvecklas.
Gamla gatan har stor potential som handels- och restauranggata. Inglasade restauranger eller småbutiker med möjlighet till uteservering som kantar gatan, gör att den blir mer levande. Gamla gatan har möjlighet att bli ett tydligt promenadstråk mellan Järntorget och Järnvägsgatan.
4. Järntorget färdigställs i etapp 2.
Detta innebär att vi skapar försäljningsbodar vid juletid och uteserveringar under sommaren allt beroende på årstid och väderlek. Målet är att likna Kungsträdgården i Stockholm. Ner mot soldäcket möjliggör vi en glasveranda där man kan ta en glass eller en fika. Denna möjlighet följer med runt in på Olaigatan.
5. Olaigatan-kulturstråket.
Olaigatan förvandlas till en gårdsgata med kulturprägel där man kan sitta i solnedgången och ta en fika, eller bara umgås. Olaigatan med sin koppling till Svartån och slottet blir en plats för utveckling av mindre glasscafeer eller en plats där konsthallen och Bio Roxy kan finnas till hands med utomhusverksamhet, utställningar eller liknande.
6. Fisktorget byggs färdigt.
Fisktorget matchar upp Svartån från andra sidan slottet. Fisktorget blir ett s k skvallertorg där uteserveringarna får ta plats närmare vattnet, och där bilarna försiktigt får smyga förbi närmare husen.
7. Storgatan blir norrcitys gågata.
Storgatan öppnas upp för mer handel och restauratörer. Redan idag finns ett antal verksamheter med olika kulturell bakgrund efter gatan. Vi vill utveckla möjligheterna för dessa. Vi vill också utveckla norrcity till en mångkulturell matarena. För många människor som kommer med tåget så är norrcity det första intrycket man får av Örebro.
8. Ett nytt kulturcentrum ska utredas.
Vi vill skapa ett nytt kulturcentrum någonstans i Örebro. Detta innebär ett nytt bibliotek, en nytt konserthall och en ny möjlighet för vår konsthall. Vi vet idag inte var den bästa placeringen för ett nytt kulturcentrum ska vara, men vi vill utreda frågan brett och se på så många olika alternativ som möjligt. Innan mandatperioden är slut vill vi att ett beslut är fattat om hur och var ett nytt kulturcentra ska finnas.
9. Fortsätt Rudbecksgatans överdäckning österut.
Vi tror att det skulle vara spännande att matcha upp det kommande hotellet som Behrn fastigheter ska bygga, med att fortsätta se om Rudbeckstunnels kan förlängas ytterligare österut. Detta skulle frigöra mark i de centrala delarna av Örebro, och vi skulle få en renare luft i innerstaden. Under den kommande mandatperioden kommer vi därför att utreda om det är fysiskt möjligt att fortsätta att däcka över Rudbecksgatan österut.
10. Fräscha upp Järnvägsgatan.
Järnvägsgatan är idag ett central stråk för de som ska transportera sig mellan resecentrum och USÖ. Vi vill därför se till att gatan blir tryggare för dem som tar sig där. Detta betyder att vi vill säkra upp i korsningarna för gångare och cyklister, samt införa ledstråk för dem som inte ser så bra.
Under de senaste åren har vi i koalitionen klarat av att bära Örebro genom den djupaste internationella lågkonjunkturen på tiotals år. Vi har gjort det med en urstark ekonomi i botten. Vi har investerat Örebro ur krisen, skapat jobb och stärkt konkurrenskraften för handel och besöksnäring.
Och vi har gjort det med starkt motstånd från socialdemokraterna som inte velat bygga, lika mycket och lika snabbt...
Nu begär vi örebroarnas förtroende för en fortsatt ansvarsfull förnyelse av Örebro city. Med örebroarna i centrum!
I takt med att centrumkärnan förnyas för att skapa en attraktivare och bättre innerstadsmiljö, så har nu turen kommit till norrcity. Koalition Örebro är överens om att i kommande års investeringsbudgetar avsätta pengar för att kunna fortsätta utvecklingen av Örebro som en trygg och vacker stad. Men norrcity är mer än norr. Vi får inte göra Örebro till en stad i delar. Det handlar om att skapa en helhet. Därför fortsätter vi att göra hela Örebro city vackrare, hållbarare, mer företagsvänligt, mer anpassat för människor med funktionshinder och tryggare.
Vi gör det i samverkan med alla örebroare, alla som är engagerade i ett levande och mänskligare city. Vår stora medborgardialog "Stadsliv" som låg till grund för de första fyra årens arbete, följs nu upp med "Stadsliv 2011 - 2014".
Följande åtgärder ser vi som viktiga för att kunna fortsätta att utveckla innerstaden och för att skapa en tryggare trafikmiljö för alla som rör sig i området. Vi vill samtala och diskutera kring dessa och fler andra med alla örebroare:
1. Utveckla resecentrum på befintlig plats.
Resecentrum är en viktig pulsåder för norrcity. Dock behöver resecentrum byggas ut för att klara av att svälja den stora mängden människor som väljer att resa kollektivt. Detta gäller både tåg, men också bussar och angöringsytor för bilar. I anslutning till resecentrum ska det finnas trygga och säkra cykelparkeringsplatser. Ett utvecklat resecentrum betyder för oss självfallet att även Södra Station finns kvar.
2. Ett tydligare stråk från resecentrum upp mot Järntorget.
Det ska vara tydligt hur man ska gå för att ta sig in till Örebros stadskärna. Vi måste förstärka övergångsställen. Gång och cykelstråk och bli mycket tydligare med skyltning så man vet hur man ska ta sig vare sig man vill gå, cykla eller åka buss till sin målpunkt.
3. Gamla gatan ska utvecklas.
Gamla gatan har stor potential som handels- och restauranggata. Inglasade restauranger eller småbutiker med möjlighet till uteservering som kantar gatan, gör att den blir mer levande. Gamla gatan har möjlighet att bli ett tydligt promenadstråk mellan Järntorget och Järnvägsgatan.
4. Järntorget färdigställs i etapp 2.
Detta innebär att vi skapar försäljningsbodar vid juletid och uteserveringar under sommaren allt beroende på årstid och väderlek. Målet är att likna Kungsträdgården i Stockholm. Ner mot soldäcket möjliggör vi en glasveranda där man kan ta en glass eller en fika. Denna möjlighet följer med runt in på Olaigatan.
5. Olaigatan-kulturstråket.
Olaigatan förvandlas till en gårdsgata med kulturprägel där man kan sitta i solnedgången och ta en fika, eller bara umgås. Olaigatan med sin koppling till Svartån och slottet blir en plats för utveckling av mindre glasscafeer eller en plats där konsthallen och Bio Roxy kan finnas till hands med utomhusverksamhet, utställningar eller liknande.
6. Fisktorget byggs färdigt.
Fisktorget matchar upp Svartån från andra sidan slottet. Fisktorget blir ett s k skvallertorg där uteserveringarna får ta plats närmare vattnet, och där bilarna försiktigt får smyga förbi närmare husen.
7. Storgatan blir norrcitys gågata.
Storgatan öppnas upp för mer handel och restauratörer. Redan idag finns ett antal verksamheter med olika kulturell bakgrund efter gatan. Vi vill utveckla möjligheterna för dessa. Vi vill också utveckla norrcity till en mångkulturell matarena. För många människor som kommer med tåget så är norrcity det första intrycket man får av Örebro.
8. Ett nytt kulturcentrum ska utredas.
Vi vill skapa ett nytt kulturcentrum någonstans i Örebro. Detta innebär ett nytt bibliotek, en nytt konserthall och en ny möjlighet för vår konsthall. Vi vet idag inte var den bästa placeringen för ett nytt kulturcentrum ska vara, men vi vill utreda frågan brett och se på så många olika alternativ som möjligt. Innan mandatperioden är slut vill vi att ett beslut är fattat om hur och var ett nytt kulturcentra ska finnas.
9. Fortsätt Rudbecksgatans överdäckning österut.
Vi tror att det skulle vara spännande att matcha upp det kommande hotellet som Behrn fastigheter ska bygga, med att fortsätta se om Rudbeckstunnels kan förlängas ytterligare österut. Detta skulle frigöra mark i de centrala delarna av Örebro, och vi skulle få en renare luft i innerstaden. Under den kommande mandatperioden kommer vi därför att utreda om det är fysiskt möjligt att fortsätta att däcka över Rudbecksgatan österut.
10. Fräscha upp Järnvägsgatan.
Järnvägsgatan är idag ett central stråk för de som ska transportera sig mellan resecentrum och USÖ. Vi vill därför se till att gatan blir tryggare för dem som tar sig där. Detta betyder att vi vill säkra upp i korsningarna för gångare och cyklister, samt införa ledstråk för dem som inte ser så bra.
Under de senaste åren har vi i koalitionen klarat av att bära Örebro genom den djupaste internationella lågkonjunkturen på tiotals år. Vi har gjort det med en urstark ekonomi i botten. Vi har investerat Örebro ur krisen, skapat jobb och stärkt konkurrenskraften för handel och besöksnäring.
Och vi har gjort det med starkt motstånd från socialdemokraterna som inte velat bygga, lika mycket och lika snabbt...
Nu begär vi örebroarnas förtroende för en fortsatt ansvarsfull förnyelse av Örebro city. Med örebroarna i centrum!
2011-03-31
Storstenshöjden
I helgen har Storstenshöjden öppet de sista dagarna denna säsong. Frågan är om det blir någon mer skidåkning i backen.
Så här skriver Storstenshöjden AB i sitt pressmeddelande om öppettider:
"Vi hoppas detta inte blir den sista säsongen i Storstenshöjden med anledning av vattendomen och våra politikers delade åsikter om anläggningens framtid."
Det är tyvärr klarspråk om hur illa socialdemokraterna och Björn Sundin sköter också denna fråga. Ideologi och maktspråk går före örebroarnas och många andras intressen.
Socialdemokraterna vill att kommunen ska äga Storstenshöjden. Det är grunden till de problem som nu blir akuta.
Det finns en bred enighet kring ansökan om vattendom. Men det är bara en av många viktiga pusselbitar.
När vintersäsongen 2010/2011 nu sjunger på sista versen är det hög tid att börja planera för nästa säsong. Men vem ska planera? Och vad ska man planera?
Björn Sundin kör maktspråk mot en liten företagare. I flera uttalanden har han sagt att han löst problemen eftersom kommunen skrivit på en förlängning av entreprenadavtalet. Men ett avtal gäller inte om inte båda parter skriver under. Och från företagets sida tvekar man. Kan man lita på socialdemokraterna och deras inställning? Det finns mycket som talar mot det.
Koalitionen vill säkra skidåkningen både i Storstenshöjden och Ånnaboda. Därför vill vi förlänga köpeoptionen som Storstenshöjden AB har i ytterligare ett år, eftersom vi inte är säkra på att vattendomen är klar före den 17 juni då det nuvarande avtalet går ut. Med en sådan säkerhet, om att kunna fortsätta planera långsiktigt för sin verksamhet, kan företagaren säkert skriva på en förlänging av entreprenaden.
Men med socialdemokraternas och Björn Sundins förslag blir osäkerheten total. Kommer vattendomen före köpeoptionens utgång, gäller en planering, då kan köpet genomföras. Kommer vattendomen efter - jag vad händer då? Socialdemokraterna och Björn Sundin vill ju återkommunalisera backen till vilken kostnad som helst. Det innebär köp av inventarier och material av företagaren. Han kan möjligtvis bli underentreprenör. Men utvecklingen av backen och spåren blir en kommunal fråga.
Det är självklart att en enskild företagare tvekar inför detta socialistiska upplägg. Maktspråket är totalt. Men det är inte förvånande. Det finns en officiell populistisk agenda från socialdemokraterna i Örebro. Den låter som om de vill utveckla företagande och näringsliv. Men i realpolitiken är det något annorlunda som gäller. Då handlar det om att kommunen ska göra mer. Nej till alternativ inom kommunal service. Nej till valfrihet. Nej till utmaningsrätt. Nej, nej, nej. Bara när kommunen (och de socialdemokratiska politikerna) kan kontrollera utvecklingen är företagande bra.
När de styrde Örebro gick näringslivsklimatet i botten. Det finns ingenting som tyder på att det skulle bli annorlunda nu.
Så hur ska kommunen nu planera? Ska tjänstemännen planera för en kommunal skidbacke och börja redan nu för att klara av att få igång backen nästa vinter? Vem tar kostnaderna för detta, alla dessa förhandlingar, inköp, anställningsbehov och så vidare? Har socialdemokraterna med dessa miljoner i sina budgetar? Knappast. Eller ska man ligga lågt, hoppas att vattendomen kommer före köpeoptionen går ut, och om det värsta händer, försöka få igång något till nästa vinter? Sannolikheten för att Örebro står utan Storstenshöjdens skidåkning är rätt stor...
Så:
Om socialdemokraterna vinner är det hej och välkommen till kommunsocialisering och maktspråk, men hejdå till företagande och skidåkning.
Om koalitionen vinner är det hej och välkommen till företagande och skidåkning, men ett långt farväl till socialism och kommunal övermakt.
Så här skriver Storstenshöjden AB i sitt pressmeddelande om öppettider:
"Vi hoppas detta inte blir den sista säsongen i Storstenshöjden med anledning av vattendomen och våra politikers delade åsikter om anläggningens framtid."
Det är tyvärr klarspråk om hur illa socialdemokraterna och Björn Sundin sköter också denna fråga. Ideologi och maktspråk går före örebroarnas och många andras intressen.
Socialdemokraterna vill att kommunen ska äga Storstenshöjden. Det är grunden till de problem som nu blir akuta.
Det finns en bred enighet kring ansökan om vattendom. Men det är bara en av många viktiga pusselbitar.
När vintersäsongen 2010/2011 nu sjunger på sista versen är det hög tid att börja planera för nästa säsong. Men vem ska planera? Och vad ska man planera?
Björn Sundin kör maktspråk mot en liten företagare. I flera uttalanden har han sagt att han löst problemen eftersom kommunen skrivit på en förlängning av entreprenadavtalet. Men ett avtal gäller inte om inte båda parter skriver under. Och från företagets sida tvekar man. Kan man lita på socialdemokraterna och deras inställning? Det finns mycket som talar mot det.
Koalitionen vill säkra skidåkningen både i Storstenshöjden och Ånnaboda. Därför vill vi förlänga köpeoptionen som Storstenshöjden AB har i ytterligare ett år, eftersom vi inte är säkra på att vattendomen är klar före den 17 juni då det nuvarande avtalet går ut. Med en sådan säkerhet, om att kunna fortsätta planera långsiktigt för sin verksamhet, kan företagaren säkert skriva på en förlänging av entreprenaden.
Men med socialdemokraternas och Björn Sundins förslag blir osäkerheten total. Kommer vattendomen före köpeoptionens utgång, gäller en planering, då kan köpet genomföras. Kommer vattendomen efter - jag vad händer då? Socialdemokraterna och Björn Sundin vill ju återkommunalisera backen till vilken kostnad som helst. Det innebär köp av inventarier och material av företagaren. Han kan möjligtvis bli underentreprenör. Men utvecklingen av backen och spåren blir en kommunal fråga.
Det är självklart att en enskild företagare tvekar inför detta socialistiska upplägg. Maktspråket är totalt. Men det är inte förvånande. Det finns en officiell populistisk agenda från socialdemokraterna i Örebro. Den låter som om de vill utveckla företagande och näringsliv. Men i realpolitiken är det något annorlunda som gäller. Då handlar det om att kommunen ska göra mer. Nej till alternativ inom kommunal service. Nej till valfrihet. Nej till utmaningsrätt. Nej, nej, nej. Bara när kommunen (och de socialdemokratiska politikerna) kan kontrollera utvecklingen är företagande bra.
När de styrde Örebro gick näringslivsklimatet i botten. Det finns ingenting som tyder på att det skulle bli annorlunda nu.
Så hur ska kommunen nu planera? Ska tjänstemännen planera för en kommunal skidbacke och börja redan nu för att klara av att få igång backen nästa vinter? Vem tar kostnaderna för detta, alla dessa förhandlingar, inköp, anställningsbehov och så vidare? Har socialdemokraterna med dessa miljoner i sina budgetar? Knappast. Eller ska man ligga lågt, hoppas att vattendomen kommer före köpeoptionen går ut, och om det värsta händer, försöka få igång något till nästa vinter? Sannolikheten för att Örebro står utan Storstenshöjdens skidåkning är rätt stor...
Så:
Om socialdemokraterna vinner är det hej och välkommen till kommunsocialisering och maktspråk, men hejdå till företagande och skidåkning.
Om koalitionen vinner är det hej och välkommen till företagande och skidåkning, men ett långt farväl till socialism och kommunal övermakt.
2011-03-23
Ekonomisk (o)kunskap
Lyssnade på radio idag. Radio Örebro. Kent Persson (m) mot Björn Sundin (s). Om gator och gatuunderhåll. Sundin hade förståss mer pengar till gator också. Kent var betydligt mer tydlig i att det hela tiden handlar om att prioritera. Barn och äldre, gator och vägar. Var lägger man balanspunkten?
Man kan och får tycka olika om vad jag och koalitionen gjort under de senaste fyra åren. Men rent ekonomiskt är det svårt att kunna klaga. Överskotten 2007-2010 är runt en miljard. Nettoinvesteringarna samma år har legat mellan 250 och 300 miljoner kronor. Det är bra. Vi har kunnat investera för att vi haft ordning på ekonomin. Överskott leder till möjlighet att självfinansiera investeringar, slippa låna och klara avskrivningar. Kommunens skulder är när jag lämnar över i princip noll kronor.
Vart och ett av de senaste åren har våra investeringsbudgetar varit större än sossarnas. Fast de har låtsats som om de haft mer pengar. För att få ihop detta har de varit tvungna att jobba med kreativ bokföring.
De har valt att acceptera våra överskott när de uppstått, samtidigt som de alltid velat satsa mer pengar på löpande verksamhet. Om de fått bestämma hade inte dessa överskott funnits. Men nu kan sossarna använda samma pengar två gånger.
I sina investeringsbudgetar har de lagt mindre pengar än oss. Men med sin kreativa bokföring har de tagit de pengar som varit kvar av investeringarna föregående år (det blir tyvärr alltid ett överdrag mellan åren - men vi har jobbat hårt med en ny investeringsprocess som är klar nu) och lagt till sin lägre investeringsbudget. Då verkar det som om de har mer pengar än vad vi har. Men det är bara en chimär. Samma pengar finns kvar i våra planer, men vi har redovisat ärligt och tydligt vad som gäller för varje år. Även här använder sossarna samma pengar två gånger.
Det har varit ett fult sätt att hantera budgetprocessen. Men det är inte det värsta.
I debatten i radio påstod Sundin att sossarna hade lagt mer pengar till underhåll av vägar i 2009 års budget. Och det stämmer. I tilläggsbudgeten lägger de 15 mkr på vägar och 15 mkr på fastigheter. Då kommer de upp i samma nivåer som oss. Men problemet är att de inte fattar var de gör.
De kallar dessa underhållspengar "reinvesteringar" och tror att man kan använda föregående års överskott till detta. Här visar sig den socialdemokratiska ekonomiska okunskapen i sin fulla dager. Det verkar som vare sig Baastad eller Sundin vet skillnaden mellan investeringar och underhållskostnader.
För att göra det överenkelt:
Investeringar hanteras i balansräkningen. Bygger du ett hus tar du inte kostnaden för huset år ett. Du lånar och betalar räntor och amorterar under lång tid.
Underhåll är drift och hanteras av resultaträkningen. Det är som om du målar huset. Då köper du färgen när du får lön.
Det förstår inte sossarna. I sin budget gör de underhåll till investeringar. Då räcker pengarna bättre... Men det är fullständigt ekonomiskt vansinne. Satt i system skulle det knäcka kommunens ekonomi på nolltid. Och revisorerna skulle skrika högt. Antingen är det av okunskap, eller för att man medvetet vill lura örebroarna. Jag tror tyvärr på en kombination.
Det förtjänar att påpekas att sossarnas ekonomiska fögderi är kantat av underskott, usel ekonomihantering, kreativa politiska floskler (det går bra för Örebro sa de, när underskotten var så stora att kommunen hotades av tvångsförvaltning), massuppsägningar av personal, tvingade försäljningar av ekonomiskt starka bolag. Åren 1995-2004 var de röda siffrorna, underskotten, norm.
Lena Baastad var ansvarigt kommunalråd för skolan när betygen rasade och ekonomin var i fritt fall. Är det någon som tror att hon kommer att klara detta bättre nu? Nej - det är hon som varit ansvarig för dessa budgetar. Det är hennes ansvar att den ekonomiska kunskapen saknas. Det är hennes ansvar att kreativ bokföring krävts för att få ihop, eller låtsas få ihop debet och kredit.
Jag tyckte Kent Persson skötte sig bra. Han höll fast vid koalitionens tydliga och klara linje om att ekonomin måste vara i balans. Det är det enda som klarar välfärden för barn och gamla.
Det finns politiker, som Björn Sundin, som låtsas som om det finns pengar till allt. Som aldrig, i vart fall inte före ett val, gör nödvändiga prioriteringar. Ont får komma efter, precis som efter valet 2002, när det före valet fanns gott om pengar medan efter valet blev massuppsägningar.
Sen finns det politiker som tar ansvar. Det har koalitionens politiker gjort i fyra år. I fyra år har vi byggt Örebro starkare än någonsin. Med ekonomisk kompetens och kunskap. Med tydlighet om prioriteringar, mer på barn och gamla än gator och vägar, typ. Det är ibland kärvt. Men det har lett till att Örebro idag är ett föredöme.
Läser man de gångna årens alternativa budgetar, borde rätt många örebroare skrämmas av det alternativ till koalitionens ekonomiska politik som finns. Okun(s)kap. Okompeten(s). Flo(s)kler. O(s)äkerhet.
(För den som vill ha en fördjupande analys av investeringarna i kommunen kommer en här: Den begränsande faktorn vad gäller investeringar är inte pengar. Det är organisation. Under alla våra år vid makten har vi velat att mer pengar skulle användas till de investeringar vi såg som prioriterade. Framförallt under de svåra lågkonjunktursåren ville vi lägga på rejält för att få fler i arbete. Men organisationen klarar inte det. Därför alla dessa miljoner som skjuts mellan åren.
Det gäller att ha en organisation som klarar av att planera, rita, besluta, upphandla, budgetera o.s.v. i så snabb takt som möjligt. Samtidigt gäller det att ha en organisation som klarar av att både öka och minska investeringsvolymerna utan att vi får övertalighet. För att klara investeringsvolymer årligen på 300 mkr eller mer skulle det inneburit att vi skulle gjort stadsbyggnadskontoret, tekniska förvaltningen osv betydligt större med fler handläggare för att klara uppgiften. Men då hade vi riskerat övertalighet. Och samtidigt hade det ekonomiska resultatet för kommunen blivit sämre, vilket inneburit minskade möjligheter till en hög investeringsvolym... Men det är väl inget som vare sig sossar eller media egentligen är intresserade av. Det är ju mer politiskt korrekt att låtsas som om det blir bättre om man har pengar till allt.)
Man kan och får tycka olika om vad jag och koalitionen gjort under de senaste fyra åren. Men rent ekonomiskt är det svårt att kunna klaga. Överskotten 2007-2010 är runt en miljard. Nettoinvesteringarna samma år har legat mellan 250 och 300 miljoner kronor. Det är bra. Vi har kunnat investera för att vi haft ordning på ekonomin. Överskott leder till möjlighet att självfinansiera investeringar, slippa låna och klara avskrivningar. Kommunens skulder är när jag lämnar över i princip noll kronor.
Vart och ett av de senaste åren har våra investeringsbudgetar varit större än sossarnas. Fast de har låtsats som om de haft mer pengar. För att få ihop detta har de varit tvungna att jobba med kreativ bokföring.
De har valt att acceptera våra överskott när de uppstått, samtidigt som de alltid velat satsa mer pengar på löpande verksamhet. Om de fått bestämma hade inte dessa överskott funnits. Men nu kan sossarna använda samma pengar två gånger.
I sina investeringsbudgetar har de lagt mindre pengar än oss. Men med sin kreativa bokföring har de tagit de pengar som varit kvar av investeringarna föregående år (det blir tyvärr alltid ett överdrag mellan åren - men vi har jobbat hårt med en ny investeringsprocess som är klar nu) och lagt till sin lägre investeringsbudget. Då verkar det som om de har mer pengar än vad vi har. Men det är bara en chimär. Samma pengar finns kvar i våra planer, men vi har redovisat ärligt och tydligt vad som gäller för varje år. Även här använder sossarna samma pengar två gånger.
Det har varit ett fult sätt att hantera budgetprocessen. Men det är inte det värsta.
I debatten i radio påstod Sundin att sossarna hade lagt mer pengar till underhåll av vägar i 2009 års budget. Och det stämmer. I tilläggsbudgeten lägger de 15 mkr på vägar och 15 mkr på fastigheter. Då kommer de upp i samma nivåer som oss. Men problemet är att de inte fattar var de gör.
De kallar dessa underhållspengar "reinvesteringar" och tror att man kan använda föregående års överskott till detta. Här visar sig den socialdemokratiska ekonomiska okunskapen i sin fulla dager. Det verkar som vare sig Baastad eller Sundin vet skillnaden mellan investeringar och underhållskostnader.
För att göra det överenkelt:
Investeringar hanteras i balansräkningen. Bygger du ett hus tar du inte kostnaden för huset år ett. Du lånar och betalar räntor och amorterar under lång tid.
Underhåll är drift och hanteras av resultaträkningen. Det är som om du målar huset. Då köper du färgen när du får lön.
Det förstår inte sossarna. I sin budget gör de underhåll till investeringar. Då räcker pengarna bättre... Men det är fullständigt ekonomiskt vansinne. Satt i system skulle det knäcka kommunens ekonomi på nolltid. Och revisorerna skulle skrika högt. Antingen är det av okunskap, eller för att man medvetet vill lura örebroarna. Jag tror tyvärr på en kombination.
Det förtjänar att påpekas att sossarnas ekonomiska fögderi är kantat av underskott, usel ekonomihantering, kreativa politiska floskler (det går bra för Örebro sa de, när underskotten var så stora att kommunen hotades av tvångsförvaltning), massuppsägningar av personal, tvingade försäljningar av ekonomiskt starka bolag. Åren 1995-2004 var de röda siffrorna, underskotten, norm.
Lena Baastad var ansvarigt kommunalråd för skolan när betygen rasade och ekonomin var i fritt fall. Är det någon som tror att hon kommer att klara detta bättre nu? Nej - det är hon som varit ansvarig för dessa budgetar. Det är hennes ansvar att den ekonomiska kunskapen saknas. Det är hennes ansvar att kreativ bokföring krävts för att få ihop, eller låtsas få ihop debet och kredit.
Jag tyckte Kent Persson skötte sig bra. Han höll fast vid koalitionens tydliga och klara linje om att ekonomin måste vara i balans. Det är det enda som klarar välfärden för barn och gamla.
Det finns politiker, som Björn Sundin, som låtsas som om det finns pengar till allt. Som aldrig, i vart fall inte före ett val, gör nödvändiga prioriteringar. Ont får komma efter, precis som efter valet 2002, när det före valet fanns gott om pengar medan efter valet blev massuppsägningar.
Sen finns det politiker som tar ansvar. Det har koalitionens politiker gjort i fyra år. I fyra år har vi byggt Örebro starkare än någonsin. Med ekonomisk kompetens och kunskap. Med tydlighet om prioriteringar, mer på barn och gamla än gator och vägar, typ. Det är ibland kärvt. Men det har lett till att Örebro idag är ett föredöme.
Läser man de gångna årens alternativa budgetar, borde rätt många örebroare skrämmas av det alternativ till koalitionens ekonomiska politik som finns. Okun(s)kap. Okompeten(s). Flo(s)kler. O(s)äkerhet.
(För den som vill ha en fördjupande analys av investeringarna i kommunen kommer en här: Den begränsande faktorn vad gäller investeringar är inte pengar. Det är organisation. Under alla våra år vid makten har vi velat att mer pengar skulle användas till de investeringar vi såg som prioriterade. Framförallt under de svåra lågkonjunktursåren ville vi lägga på rejält för att få fler i arbete. Men organisationen klarar inte det. Därför alla dessa miljoner som skjuts mellan åren.
Det gäller att ha en organisation som klarar av att planera, rita, besluta, upphandla, budgetera o.s.v. i så snabb takt som möjligt. Samtidigt gäller det att ha en organisation som klarar av att både öka och minska investeringsvolymerna utan att vi får övertalighet. För att klara investeringsvolymer årligen på 300 mkr eller mer skulle det inneburit att vi skulle gjort stadsbyggnadskontoret, tekniska förvaltningen osv betydligt större med fler handläggare för att klara uppgiften. Men då hade vi riskerat övertalighet. Och samtidigt hade det ekonomiska resultatet för kommunen blivit sämre, vilket inneburit minskade möjligheter till en hög investeringsvolym... Men det är väl inget som vare sig sossar eller media egentligen är intresserade av. Det är ju mer politiskt korrekt att låtsas som om det blir bättre om man har pengar till allt.)
2011-03-21
Nytt lag, nya uppgifter
Idag presenterade koalition Örebro sitt lag som ska vinna omvalet den 15 maj. Det blir både nytt och gammalt.
Lennart Bondeson kommer att fortsätta att vara skolkommunalråd.
Fredrik Persson har hand om samhällsbyggnad och miljö.
Rasmus Persson kommer att vara socialkommunalråd.
Det är det gamla, invanda.
Nytt är att Ia Malmqvist, mp, tar hand om klimatfrågorna efter Gabriella Blomgren som flyttat.
Maria Haglund, m, blir biträdande socialkommunalråd eller trygghetskommunalråd, med ansvar för trygghetsfrågor för både unga och äldre.
Och sedan då den "stora" förändringen. Folkpartiet och Moderaterna byter plats. Kent Persson blir kommunstyrelseordförande och jag blir ordförande i kommunstyrelsens arbetsutskott, med titeln utvecklingskommunalråd.
Det blir en bra uppställning.
Är det då en förlust att bli av med KSO-uppdraget? Svaret är både ja och nej.
Ja - därför att uppdraget i sig innebär en position som skapar utrymme och möjligheter. Det finns få andra positioner som ger samma möjligheter till att medverka i samhällsförändring som att vara kommunstyrelsens ordförande. Och Örebro har förändrats. Det handlar om ekonomin. Det handlar om många verksamheter som idag är bättre skötta och ger örebroarna mer kvalitet än någonsin tidigare. Det handlar om samarbete med universitet, näringsliv, andra kommuner, organisationer och föreningar.
Nej - därför att uppdraget i mitt fall varit så mycket av lagledare mer än av härförare. Mitt uppdrag har varit att hålla samman koalitionen. När vi startade sa jag att mitt uppdrag var att se till så att alla partier var lika nöjda när vi gick in i valrörelsen 2010 som när vi startade vårt uppdrag. Det har handlat om att skapa ekonomiskt stabila grundvalar, att ta ansvar för svåra och tunga beslut och att hela tiden se koalitionen före partiet. När jag pratat med mina partikamrater har jag i fyra år sagt att jag denna period inte är folkpartist, utan koalitionist. Det har varit rätt tufft för både Folkpartiet och mig.
Nu blir det ett annat uppdrag och andra möjligheter. Jag kan vara mer folkpartiföreträdare, arbeta mer för de liberala utmaningarna och ta tydligare ställning för en liberal samhällsutveckling. Det ska bli spännande.
Samtidigt kommer jag att vara en lojal koalitionsmedarbetare. Koalition Örebro har gjort mer de senaste fyra åren för Örebros utveckling än vad socialdemokraterna klarat av de senaste fyrtio.
I nästa blogg ska jag berätta om några av de utvecklingsvägar jag vill att Örebro ska beträda.
Lennart Bondeson kommer att fortsätta att vara skolkommunalråd.
Fredrik Persson har hand om samhällsbyggnad och miljö.
Rasmus Persson kommer att vara socialkommunalråd.
Det är det gamla, invanda.
Nytt är att Ia Malmqvist, mp, tar hand om klimatfrågorna efter Gabriella Blomgren som flyttat.
Maria Haglund, m, blir biträdande socialkommunalråd eller trygghetskommunalråd, med ansvar för trygghetsfrågor för både unga och äldre.
Och sedan då den "stora" förändringen. Folkpartiet och Moderaterna byter plats. Kent Persson blir kommunstyrelseordförande och jag blir ordförande i kommunstyrelsens arbetsutskott, med titeln utvecklingskommunalråd.
Det blir en bra uppställning.
Är det då en förlust att bli av med KSO-uppdraget? Svaret är både ja och nej.
Ja - därför att uppdraget i sig innebär en position som skapar utrymme och möjligheter. Det finns få andra positioner som ger samma möjligheter till att medverka i samhällsförändring som att vara kommunstyrelsens ordförande. Och Örebro har förändrats. Det handlar om ekonomin. Det handlar om många verksamheter som idag är bättre skötta och ger örebroarna mer kvalitet än någonsin tidigare. Det handlar om samarbete med universitet, näringsliv, andra kommuner, organisationer och föreningar.
Nej - därför att uppdraget i mitt fall varit så mycket av lagledare mer än av härförare. Mitt uppdrag har varit att hålla samman koalitionen. När vi startade sa jag att mitt uppdrag var att se till så att alla partier var lika nöjda när vi gick in i valrörelsen 2010 som när vi startade vårt uppdrag. Det har handlat om att skapa ekonomiskt stabila grundvalar, att ta ansvar för svåra och tunga beslut och att hela tiden se koalitionen före partiet. När jag pratat med mina partikamrater har jag i fyra år sagt att jag denna period inte är folkpartist, utan koalitionist. Det har varit rätt tufft för både Folkpartiet och mig.
Nu blir det ett annat uppdrag och andra möjligheter. Jag kan vara mer folkpartiföreträdare, arbeta mer för de liberala utmaningarna och ta tydligare ställning för en liberal samhällsutveckling. Det ska bli spännande.
Samtidigt kommer jag att vara en lojal koalitionsmedarbetare. Koalition Örebro har gjort mer de senaste fyra åren för Örebros utveckling än vad socialdemokraterna klarat av de senaste fyrtio.
I nästa blogg ska jag berätta om några av de utvecklingsvägar jag vill att Örebro ska beträda.
2011-02-18
Örebro växer!
2010 blev ytterligare ett framgångsår för Örebro, berättar Tvärsnytt. Fast de har lite fel. Vi växer med nästa 1500 innevånare, inte 800... Något mindre än vad som man kunde förvänta efter det första halvårets rekordartade ökningstakt, men otroligt bra ändå.
Man kan se att det främst är de stora städerna som växer. Stockholm, Göteborg och Malmö ökar kraftigt. Stockholms kommun ökar med drygt 17000 innevånare och flera kranskommuner har också kraftiga befolkningsökningar. Det är fantastiskt för dessa regioner som stärker sina möjligheter till utveckling och förnyelse.
Men utanför storstäderna (om man räknar Uppsala till Stockholmsregionen) är det bara Linköping som växer snabbare än Örebro. Vi är nu drygt 135.000 örebroare och vi blir bara fler. Det är lätt att tycka om Örebro.
Det finns många skäl till denna utveckling. Universitetet är en självklar del. Den goda arbetsmarknaden en annan. Näringslivet, kulturen, handeln, skolorna, servicen - Örebro är rätt bra på alla områden, för att vara lite blygsam.
Speciellt roligt är det att Örebro har ett positivt nettoflöde från alla områden. Vi ökar inte "bara" genom att vi "tömmer" övriga länskommuner, eller "bara" genom en inflyttning från utlandet. Vi har ett positivt netto från hela övriga Sverige. I jämförelse med Västerås blir det extra roligt. Vi fortsätter att knappa in på dem, samtidigt som vi har ett positivt netto från Sverige, medan deras ökning bara kommer från länet och från inflyttning från utlandet.
Det är rätt lätt att summera läget efter fyra år med Koalition Örebro vid makten: Det går bra för Örebro. Allt fler märker det. Grunden är lagd för en fantastisk utveckling. Nu går vi för en starkare vinst i omvalet den 15 maj, för att säkra denna utveckling!
Man kan se att det främst är de stora städerna som växer. Stockholm, Göteborg och Malmö ökar kraftigt. Stockholms kommun ökar med drygt 17000 innevånare och flera kranskommuner har också kraftiga befolkningsökningar. Det är fantastiskt för dessa regioner som stärker sina möjligheter till utveckling och förnyelse.
Men utanför storstäderna (om man räknar Uppsala till Stockholmsregionen) är det bara Linköping som växer snabbare än Örebro. Vi är nu drygt 135.000 örebroare och vi blir bara fler. Det är lätt att tycka om Örebro.
Det finns många skäl till denna utveckling. Universitetet är en självklar del. Den goda arbetsmarknaden en annan. Näringslivet, kulturen, handeln, skolorna, servicen - Örebro är rätt bra på alla områden, för att vara lite blygsam.
Speciellt roligt är det att Örebro har ett positivt nettoflöde från alla områden. Vi ökar inte "bara" genom att vi "tömmer" övriga länskommuner, eller "bara" genom en inflyttning från utlandet. Vi har ett positivt netto från hela övriga Sverige. I jämförelse med Västerås blir det extra roligt. Vi fortsätter att knappa in på dem, samtidigt som vi har ett positivt netto från Sverige, medan deras ökning bara kommer från länet och från inflyttning från utlandet.
Det är rätt lätt att summera läget efter fyra år med Koalition Örebro vid makten: Det går bra för Örebro. Allt fler märker det. Grunden är lagd för en fantastisk utveckling. Nu går vi för en starkare vinst i omvalet den 15 maj, för att säkra denna utveckling!
2011-01-25
Örebro 2010 succe (trots vänsterpartiets lögner)
Så redovisas då slutsatserna från Örebro 2010 jubileet. Såväl NA som Tvärsnytt och Radio Örebro redovisar olika sidor av jubiléet. Det visar sig att kommunen fått tillbaka massor på de investerade pengarna. Kostnaderna för kommunen blev 7,7 miljoner kronor. De beräknade intäktsökningarna för besöksnäring och handel, plus den mediala uppmärksamheten kan värderas till knappt 100 miljoner kronor bara för detta första år. Det är fantastiskt. För varje investerad krona fick kommunen, företag och medborgare, tillbaka mer än 10 kronor. För kommunen kommer jubileet också att så småningom innebära konkreta plusresultat när den ökade omsättningen i besöksnäringen och handeln genom fler anställda och mer utbetalda löner når kommunen via ökade skatteintäkter.
Men Örebro 2010 satte framförallt Örebro på kartan som aldrig förr. Genom jubileet skapade vi grunden för en ny bild av Örebro, både internt och utåt. Örebro, denna gråa kommunsocialistiska högborg, är idag något annorlunda. En växande stad. En stad som märks, tar plats, vill synas. En framgångsrik stad. En stad som lever, förändras, förnyas.
Det återstår massor att göra för att ta tillvara all potential som Örebro har. Vi måste bli bättre på att utveckla än mer av centrum. Örebro är vackert men kan bli vackrare. Vi måste få än fler människor att flytta hit, för arbete, studier, för att turista, besöka, handla, trivas. Vi måste stötta universitetet för att få än mer forskning, förändring, förnyelse. Det kommer att krävas massor av jobb. Men det kommer att gå.
Om inte Vänsterpartiet får vara med och styra då. Under hela den förra perioden har Murad Artin och Vänsterpartiet motarbetat Örebros utveckling och förändring. De har inte dragit sig för att skarva och till och med ljuga. Kolla bara på denna länk till deras egen hemsida, Vänsterpartiet, inte en siffra är rätt!!! Tyvärr gissar jag att deras agerande inte kommer att granskas speciellt mycket. Det är synd. Demokratin förlorar när etablerade partier väljer dessa sätt att motarbeta, förstöra och förljuga.
Men, Vänsterpartiet är och förblir förhoppningsvis en beklaglig parentes inom svensk demokrati. Ett parti som inte vill utveckling, utan har sin framtid bakom sig kommer förhoppningsvis också att ha de flesta av sina väljare långt bakom sig.
Så därför finns hopp för Örebro. Koalitionen har gjort ett jättejobb för att göra Örebro bättre. Folkpartiet har varit en del av detta arbete. Jag själv tror att vi måste våga göra ännu mer saker för att sätta Örebro på kartan, få hit fler människor, jobb, företag, entreprenörer, forskare, kulturarbetare... Det kan komma att kosta. Men en stad som står stilla kommer inte att överleva. En stad som vägrar förändras kommer aldrig att kunna värna välfärden.
Men Örebro 2010 satte framförallt Örebro på kartan som aldrig förr. Genom jubileet skapade vi grunden för en ny bild av Örebro, både internt och utåt. Örebro, denna gråa kommunsocialistiska högborg, är idag något annorlunda. En växande stad. En stad som märks, tar plats, vill synas. En framgångsrik stad. En stad som lever, förändras, förnyas.
Det återstår massor att göra för att ta tillvara all potential som Örebro har. Vi måste bli bättre på att utveckla än mer av centrum. Örebro är vackert men kan bli vackrare. Vi måste få än fler människor att flytta hit, för arbete, studier, för att turista, besöka, handla, trivas. Vi måste stötta universitetet för att få än mer forskning, förändring, förnyelse. Det kommer att krävas massor av jobb. Men det kommer att gå.
Om inte Vänsterpartiet får vara med och styra då. Under hela den förra perioden har Murad Artin och Vänsterpartiet motarbetat Örebros utveckling och förändring. De har inte dragit sig för att skarva och till och med ljuga. Kolla bara på denna länk till deras egen hemsida, Vänsterpartiet, inte en siffra är rätt!!! Tyvärr gissar jag att deras agerande inte kommer att granskas speciellt mycket. Det är synd. Demokratin förlorar när etablerade partier väljer dessa sätt att motarbeta, förstöra och förljuga.
Men, Vänsterpartiet är och förblir förhoppningsvis en beklaglig parentes inom svensk demokrati. Ett parti som inte vill utveckling, utan har sin framtid bakom sig kommer förhoppningsvis också att ha de flesta av sina väljare långt bakom sig.
Så därför finns hopp för Örebro. Koalitionen har gjort ett jättejobb för att göra Örebro bättre. Folkpartiet har varit en del av detta arbete. Jag själv tror att vi måste våga göra ännu mer saker för att sätta Örebro på kartan, få hit fler människor, jobb, företag, entreprenörer, forskare, kulturarbetare... Det kan komma att kosta. Men en stad som står stilla kommer inte att överleva. En stad som vägrar förändras kommer aldrig att kunna värna välfärden.
2011-01-16
Idrott i Örebro
När Koalition Örebro tog över makten i kommunen var en av de prioriterade uppgifterna att öka insatserna för idrotten i Örebro. Tiotals år av misskötsel kunde inte hämtas in på fyra år, men vi skulle i alla fall börja. För oss i Folkpartiet var det självklart. Som enda parti hade vi under många år försökt skapa bättre arenaförutsättningar för många idrotter. Varför var då detta prioriterat? Fanns inte viktigare åtgärder?
Idrotten har många fördelar. Det handlar om att öka folkhälsan. Det handlar om att stärka civilsamhället. Det handlar om integration. Det handlar om barn och unga, men även om äldre och vuxna.
Vi satte igång direkt. Vi ville ge både tjejer och killar bättre förutsättningar. Vi visade tydligt att det fanns en breddprofil och en jämställdhetsprofil i våra satsningar. Visst hade jag hoppats att det skulle gått fortare, att fler anläggningar varit klara. Men det har ändå visat sig vara ett framgångsrecept.
I går invigde jag en av dessa anläggningar. Friidrottshallen i Tybblelund har en rätt krokig bana bakom sig. Men när den nu står färdig visar det sig inte bara att den behövs, utan att de vägval vi gjort i koalitionen varit riktiga. Vi har fått en fantastisk hall, "extremt bra" för att använda Friidrottsförbundets ord, till ett lägre pris än vad vi trott. Och i NA idag kan vi läsa om att den redan är en rekordhall!
Tybblelundshallen kommer att vara till nytta för många. Det är ett exempel på när kommunal samverkan med föreningslivet fungerar. Vi har samtalat, lyssnat och tagit åt oss av de goda förslag som kommit från alla de som verkligen kan friidrotten. Det är också ett exempel på hur Örebro Porten AB kan användas på ett sätt som ett kommunalt bolag ska användas.
Nu ska vi gå vidare. Det handlar om att bygga färdigt Idrottshuset. Det handlar om att ge ridsporten bättre villkor. Det handlar om att fortsätta byggandet av konstgräsplaner för fotboll. Kanske har vi råd med ytterligare en isyta.
Och naturligtvis ska vi bygga en friidrottsarena utanför Tybblelundshallen. Jag vill snarast börja en diskussion med Örebro Universitet, Akademiska Hus, de aktiva föreningarna och med Örebro Porten AB för att kunna lösa både praktiska och ekonomiska utmaningar. En ny arena borde kunna stå färdig till sommaren 2012, Fredsåret i Örebro.
Idrotten har många fördelar. Det handlar om att öka folkhälsan. Det handlar om att stärka civilsamhället. Det handlar om integration. Det handlar om barn och unga, men även om äldre och vuxna.
Vi satte igång direkt. Vi ville ge både tjejer och killar bättre förutsättningar. Vi visade tydligt att det fanns en breddprofil och en jämställdhetsprofil i våra satsningar. Visst hade jag hoppats att det skulle gått fortare, att fler anläggningar varit klara. Men det har ändå visat sig vara ett framgångsrecept.
I går invigde jag en av dessa anläggningar. Friidrottshallen i Tybblelund har en rätt krokig bana bakom sig. Men när den nu står färdig visar det sig inte bara att den behövs, utan att de vägval vi gjort i koalitionen varit riktiga. Vi har fått en fantastisk hall, "extremt bra" för att använda Friidrottsförbundets ord, till ett lägre pris än vad vi trott. Och i NA idag kan vi läsa om att den redan är en rekordhall!
Tybblelundshallen kommer att vara till nytta för många. Det är ett exempel på när kommunal samverkan med föreningslivet fungerar. Vi har samtalat, lyssnat och tagit åt oss av de goda förslag som kommit från alla de som verkligen kan friidrotten. Det är också ett exempel på hur Örebro Porten AB kan användas på ett sätt som ett kommunalt bolag ska användas.
Nu ska vi gå vidare. Det handlar om att bygga färdigt Idrottshuset. Det handlar om att ge ridsporten bättre villkor. Det handlar om att fortsätta byggandet av konstgräsplaner för fotboll. Kanske har vi råd med ytterligare en isyta.
Och naturligtvis ska vi bygga en friidrottsarena utanför Tybblelundshallen. Jag vill snarast börja en diskussion med Örebro Universitet, Akademiska Hus, de aktiva föreningarna och med Örebro Porten AB för att kunna lösa både praktiska och ekonomiska utmaningar. En ny arena borde kunna stå färdig till sommaren 2012, Fredsåret i Örebro.
2011-01-13
Därför Folkpartiet i Örebro
Dagens Samhälle, tidningen som ges ut av Sveriges Kommuner och Landsting, har idag två artiklar som visar på varför Folkpartiet behövs i Örebros kommunledning, och varför socialdemokraterna behöver ytterligare tid i opposition.
Den första artikeln handlar om friskolorna. Dagens Samhälle visar på hur mycket effektivare och bättre friskolorna blivit de senaste fem åren i jämförelse med de kommunala skolorna. Som i all statistik finns naturliga felkällor och alternativa förklaringsmodeller. Men det visar ändå på den viktiga roll friskolorna spelar. De kan agera komplement till de kommunala skolorna och visa oss hur man kan hantera både styrning, målsättningar, uppföljningar och ekonomi på bättre sätt än vad vi gör idag.
För oss i Folkpartiet har alltid friskolorna varit välkomna. Vi ser dem som goda komplement till den kommunala skolan, just utifrån att de kan agera annorlunda, hitta alternativa pedagogiska lösningar och visa på hur man kan styra verksamhet och ekonomi bättre än vad vi inom kommunerna hittills gjort.
Om socialdemokraterna fått styra i Örebro, hade det knappast funnits friskolor i Örebro. De har röstat mot i princip alla etableringar av friskolor under mycket lång tid.
Den andra artikeln handlar om regioner som växer. Här är Örebroregionen ytterligare ett gott exempel på hur en kommunledning med strategier och strukturerat arbete kan få både den egna kommunen, och regionen, att växa. Det är rapporten "Svenska Nav" från Västsvenska Industri- och handelskammaren som redovisas. De har mätt framgången inom åtta områden:
Befolkningstillväxt
Ålderssammansättning
Förvärvsintensitet
Nyföretagande
Andel näringslivsanställda
Lönenivå
Utbildningsnivå
Hälsa
Vi ser hur Folkpartiets och koalitionens arbete här burit frukt. Örebro växer som aldrig förr, befolkningstillväxten är rekordhög. Det är många unga som flyttar till Örebro vilket innebär att ålderssammansättningen blir gynnsammare. Vi har klarat av lågkonjunkturen bättre än väntat, men förvärvsintensiteten är fortfarande för låg. Nyföretagandet ökar kraftigt.
Men det finns också problem. Fortfarande är andelen offentliganställda för stor i förhållande till andelen näringslivsanställda. Lönenivåerna i Örebro är alldeles för låga. Utbildningsnivån stiger men från en alldeles för låg nivå. Hälsan är ojämlikt fördelad.
Inom alla de åtta områden som redovisats ovan har Folkpartiet agerat proaktivt. Vi har sökt vägar att stärka Örebro, genom att göra Örebro attraktivare, genom att samarbeta med universitetet, genom att öppna kommunen för fler aktörer, genom att arbeta för ett näringsliv med fler företag med högre krav på utbildning, kvalifikation och kompetens och därmed högre lönenivåer, genom ett strukturerat arbete för att få fler i arbete och därmed öka folkhälsan.
Inom koalitionen har vi inte haft speciellt stora problem att enas om hur vi ska hantera dessa frågor. Men alldeles för ofta har det skett med motstånd från socialdemokraterna. I vissa fall har de till och med motarbetat utvecklingen.
De har varit passiva i arbetet för att göra Örebro attraktivare, och i vissa fall motarbetat förnyelsen av city.
De har motarbetat, eller i bästa fall varit passiva, i arbetet med att öka möjligheterna för privata aktörer att komma in och få bli entreprenörer inom kommunal verksamhet som skola, äldreomsorg och social omsorg.
De har därmed också motarbetat framförallt kvinnligt nyföretagande.
De har aktivt varit emot att i den regionala utvecklingsstrategin skriva in att andelen näringslivsanställda ska öka. För dem har den offentliga sektorns storhet varit överordnad.
De har inte velat ha någon strategi för att få fler högavlönade till Örebro, snarare har deras näringslivsstrategi byggt på ännu fler enkla jobb.
De har inte haft någon tydlig arbetslinje. Bland annat har de motarbetat koalitionens arbete med att föra över försörjninsstödet till arbetsmarknadsenheten för att förenkla övergången från bidrag till arbete.
De har haft ringa eller inget intresse för samarbete med universitetet.
Nu vill vi i Folkpartiet gå vidare. Vi vill göra Örebro ännu attraktivare, för boende, studerande, arbetande, turistande. Vi vill ge ännu fler möjligheter att arbeta med kommunen, som entreprenörer, med RUT-arbeten och äldreservice, genom utmaningsrätter och minskad kommunal osund konkurrens. Vi vill öka samarbetet med universitetet ännu mer och skapa förutsättningar för fler kommunalt finansierade professurer. Vi vill ha hit högkvalificerade arbeten, ett mål är att tre börsnoterade företag ska ha sina huvudkontor i Örebro före 2015. Vi vill öka andelen anställda i näringslivet. Vi vill värna arbetslinjen för att minska utanförskap och öka folkhälsan.
I det arbetet känner vi stöd hos våra koalitionskollegor. Men alldeles för ofta motstånd från den socialdemokrati som mest verkar tycka att det var bättre förr.
Den första artikeln handlar om friskolorna. Dagens Samhälle visar på hur mycket effektivare och bättre friskolorna blivit de senaste fem åren i jämförelse med de kommunala skolorna. Som i all statistik finns naturliga felkällor och alternativa förklaringsmodeller. Men det visar ändå på den viktiga roll friskolorna spelar. De kan agera komplement till de kommunala skolorna och visa oss hur man kan hantera både styrning, målsättningar, uppföljningar och ekonomi på bättre sätt än vad vi gör idag.
För oss i Folkpartiet har alltid friskolorna varit välkomna. Vi ser dem som goda komplement till den kommunala skolan, just utifrån att de kan agera annorlunda, hitta alternativa pedagogiska lösningar och visa på hur man kan styra verksamhet och ekonomi bättre än vad vi inom kommunerna hittills gjort.
Om socialdemokraterna fått styra i Örebro, hade det knappast funnits friskolor i Örebro. De har röstat mot i princip alla etableringar av friskolor under mycket lång tid.
Den andra artikeln handlar om regioner som växer. Här är Örebroregionen ytterligare ett gott exempel på hur en kommunledning med strategier och strukturerat arbete kan få både den egna kommunen, och regionen, att växa. Det är rapporten "Svenska Nav" från Västsvenska Industri- och handelskammaren som redovisas. De har mätt framgången inom åtta områden:
Befolkningstillväxt
Ålderssammansättning
Förvärvsintensitet
Nyföretagande
Andel näringslivsanställda
Lönenivå
Utbildningsnivå
Hälsa
Vi ser hur Folkpartiets och koalitionens arbete här burit frukt. Örebro växer som aldrig förr, befolkningstillväxten är rekordhög. Det är många unga som flyttar till Örebro vilket innebär att ålderssammansättningen blir gynnsammare. Vi har klarat av lågkonjunkturen bättre än väntat, men förvärvsintensiteten är fortfarande för låg. Nyföretagandet ökar kraftigt.
Men det finns också problem. Fortfarande är andelen offentliganställda för stor i förhållande till andelen näringslivsanställda. Lönenivåerna i Örebro är alldeles för låga. Utbildningsnivån stiger men från en alldeles för låg nivå. Hälsan är ojämlikt fördelad.
Inom alla de åtta områden som redovisats ovan har Folkpartiet agerat proaktivt. Vi har sökt vägar att stärka Örebro, genom att göra Örebro attraktivare, genom att samarbeta med universitetet, genom att öppna kommunen för fler aktörer, genom att arbeta för ett näringsliv med fler företag med högre krav på utbildning, kvalifikation och kompetens och därmed högre lönenivåer, genom ett strukturerat arbete för att få fler i arbete och därmed öka folkhälsan.
Inom koalitionen har vi inte haft speciellt stora problem att enas om hur vi ska hantera dessa frågor. Men alldeles för ofta har det skett med motstånd från socialdemokraterna. I vissa fall har de till och med motarbetat utvecklingen.
De har varit passiva i arbetet för att göra Örebro attraktivare, och i vissa fall motarbetat förnyelsen av city.
De har motarbetat, eller i bästa fall varit passiva, i arbetet med att öka möjligheterna för privata aktörer att komma in och få bli entreprenörer inom kommunal verksamhet som skola, äldreomsorg och social omsorg.
De har därmed också motarbetat framförallt kvinnligt nyföretagande.
De har aktivt varit emot att i den regionala utvecklingsstrategin skriva in att andelen näringslivsanställda ska öka. För dem har den offentliga sektorns storhet varit överordnad.
De har inte velat ha någon strategi för att få fler högavlönade till Örebro, snarare har deras näringslivsstrategi byggt på ännu fler enkla jobb.
De har inte haft någon tydlig arbetslinje. Bland annat har de motarbetat koalitionens arbete med att föra över försörjninsstödet till arbetsmarknadsenheten för att förenkla övergången från bidrag till arbete.
De har haft ringa eller inget intresse för samarbete med universitetet.
Nu vill vi i Folkpartiet gå vidare. Vi vill göra Örebro ännu attraktivare, för boende, studerande, arbetande, turistande. Vi vill ge ännu fler möjligheter att arbeta med kommunen, som entreprenörer, med RUT-arbeten och äldreservice, genom utmaningsrätter och minskad kommunal osund konkurrens. Vi vill öka samarbetet med universitetet ännu mer och skapa förutsättningar för fler kommunalt finansierade professurer. Vi vill ha hit högkvalificerade arbeten, ett mål är att tre börsnoterade företag ska ha sina huvudkontor i Örebro före 2015. Vi vill öka andelen anställda i näringslivet. Vi vill värna arbetslinjen för att minska utanförskap och öka folkhälsan.
I det arbetet känner vi stöd hos våra koalitionskollegor. Men alldeles för ofta motstånd från den socialdemokrati som mest verkar tycka att det var bättre förr.
2010-12-08
Stark budget
Idag redovisar vi att sju partier är överens om en ny budget för Örebro. Det är en stark budget som har lagts på den grund koalitionen jobbat med i fyra år. Vi har skapat en ekonomi som är bland de starkaste i landet. Vi har haft överskott i alla de år vi jobbat. Vi har värnat välfärden, och samtidigt klarat av att hålla ekonomin i balans.
Den budget som nu läggs är i huvudsak en tjänstemannaprodukt. Den är i princip en fortsättning av vad det vi gjort 2010, utan nya politiska prioriteringar. Men den är med all önskvärd tydlighet en fortsättning på koalitionens arbete. Något annat hade varit oacceptabelt.
Det har funnits bekymmer med hur oppositionen under denna mandatperiod hanterat ekonomin. Jag har många gånger varit bekymrad över bristen på ekonomisk kompetens hos de ledande socialdemokraterna. När vi var försiktiga i början lanserade Björn Sundin slagordet: "De sparar för att de vill, inte för att de måste!" som senare upprepades av Baastad, Karlsson, Johansson med flera.
När det visade sig att detta sparande var rätt, så blev det tystnad.
När vi jobbat strategiskt för ökade investeringar, var de fel. "Inte så mycket nu, men kanske sen", var då beskedet. Men när torgen och gatorna nu ligger färdiga och det också visar sig hur bra Örebro gått jämförelsevis mot andra även när det gäller arbetslöshet under den djupaste ekonomiska krisen sen världskrigen, är Baastad, Sundin och Karlsson tysta.
När vi jobbat strategiskt och strukturellt med ökade medel för arbetsmarknadsåtgärder, har Baastad och Sundin ropat: "Mer! Tidigare!" Men varifrån pengarna skulle tas var alltid oklart.
När det nu visar sig att arbetslösheten sjunker och att vi ofta gått bättre än rikssnittet så är de tysta.
Det finns enorma risker när sju partier nu ska samarbeta. Det finns en sannolikhet att det inte blir de strategiska och strukturella beslut som vi i koalitionen varit så bra på att hantera. Det finns en risk att det kan bli mellanting mellan ekonomisk kompetens och värnandet av skattebetalarnas resurser å ena sidan, och lö(s)släppt icke-kompetens å den andra. Den avvägningen riskerar ständigt att hamna för långt åt det lö(s)släppta hållet. På kort sikt spelar det inte så stor roll. Men den stabilitet vi arbetat i fyra år för att grundlägga, kan snabbt raseras.
Detta kommer vare sig jag eller någon annan folkpartist att acceptera. Vi vet att en stabil ekonomisk grund är den enskilt viktigaste förutsättningen för att värna välfärden i kommunen. Motsatsen har år efter år visats av tidigare socialdemokratiska kommunledningar. Hittills har inget visat att Lena Baastad på något sätt skulle ha en annan inriktning än Mats Sjöström. Snarare tvärsom. Det skrämmer. Men det sporrar också till fortsatt liberalt ansvarstagande.
Den budget som nu läggs är i huvudsak en tjänstemannaprodukt. Den är i princip en fortsättning av vad det vi gjort 2010, utan nya politiska prioriteringar. Men den är med all önskvärd tydlighet en fortsättning på koalitionens arbete. Något annat hade varit oacceptabelt.
Det har funnits bekymmer med hur oppositionen under denna mandatperiod hanterat ekonomin. Jag har många gånger varit bekymrad över bristen på ekonomisk kompetens hos de ledande socialdemokraterna. När vi var försiktiga i början lanserade Björn Sundin slagordet: "De sparar för att de vill, inte för att de måste!" som senare upprepades av Baastad, Karlsson, Johansson med flera.
När det visade sig att detta sparande var rätt, så blev det tystnad.
När vi jobbat strategiskt för ökade investeringar, var de fel. "Inte så mycket nu, men kanske sen", var då beskedet. Men när torgen och gatorna nu ligger färdiga och det också visar sig hur bra Örebro gått jämförelsevis mot andra även när det gäller arbetslöshet under den djupaste ekonomiska krisen sen världskrigen, är Baastad, Sundin och Karlsson tysta.
När vi jobbat strategiskt och strukturellt med ökade medel för arbetsmarknadsåtgärder, har Baastad och Sundin ropat: "Mer! Tidigare!" Men varifrån pengarna skulle tas var alltid oklart.
När det nu visar sig att arbetslösheten sjunker och att vi ofta gått bättre än rikssnittet så är de tysta.
Det finns enorma risker när sju partier nu ska samarbeta. Det finns en sannolikhet att det inte blir de strategiska och strukturella beslut som vi i koalitionen varit så bra på att hantera. Det finns en risk att det kan bli mellanting mellan ekonomisk kompetens och värnandet av skattebetalarnas resurser å ena sidan, och lö(s)släppt icke-kompetens å den andra. Den avvägningen riskerar ständigt att hamna för långt åt det lö(s)släppta hållet. På kort sikt spelar det inte så stor roll. Men den stabilitet vi arbetat i fyra år för att grundlägga, kan snabbt raseras.
Detta kommer vare sig jag eller någon annan folkpartist att acceptera. Vi vet att en stabil ekonomisk grund är den enskilt viktigaste förutsättningen för att värna välfärden i kommunen. Motsatsen har år efter år visats av tidigare socialdemokratiska kommunledningar. Hittills har inget visat att Lena Baastad på något sätt skulle ha en annan inriktning än Mats Sjöström. Snarare tvärsom. Det skrämmer. Men det sporrar också till fortsatt liberalt ansvarstagande.
2010-12-02
Vägval 2
På Folkpartiets välbesökta medlemsmöte i kväll enades vi om följande uttalande:
Politik handlar om både pragmatism och ideologi. Väldigt ofta beskylls vi som är politiskt aktiva att inte vara tillräckligt ideologiska. Skillnaderna mellan partierna är för små och otydliga. För oss i Folkpartiet är inte detta en sann bild av verkligheten. Det finns partier som valt bort sin ideologi för maktens och storlekens skull. För dem är det alltid viktigare att söka lösningar som kortsiktigt attraherar flest medborgare än att söka långsiktigt, ideologiskt grundade, hållbara lösningar.
Men liberalismen är just en sådan långsiktig, hållbar, ideologi. Den står i skarp kontrast till andra ideologier. Ett par av dessa är nazism och kommunism. Det är alltid liberaler som hållit rågången öppen mot dessa mörka ideologier. Det är alltid liberaler som valt sida, även när det varit obekvämt.
Idag i Örebro är det politiska läget oklart. Det finns ingen hållbar majoritet som kan bilda en kommunledning. Koalitionen fick, trots betydligt fler röster än vänsterblocket, färre mandat i kommunfullmäktige. Socialdemokraterna har inte den trovärdighet som skulle kunnat attrahera något eller några partier för att skapa en majoritet, annat än Vänsterpartiet.
I det läget har Folkpartiet varit villigt att bilda en blocköverskridande kommunledning i avvaktan på det omval vi alla anser oundvikligt. Vi har velat bygga denna kommunledning på de sex traditionellt demokratiska partierna vi har i kommunfullmäktige. Vi har sträckt ut en hand och sökt en bred lösning.
Denna hand har inte accepterats av Socialdemokraterna. Ett ultimativt krav från deras sida har varit att Vänsterpartiet ska ingå som fullvärdigt kommunledningsparti och erhålla ordförandeposter i samma utsträckning som andra partier.
Detta skapar två problem. För det första innebär det att den ideologiska gräns, som även socialdemokrater i alla år hållit mot Vänsterpartiet, eroderar. För det andra innebär det att det demokratiska systemet undergrävs, när ett parti, Sverigedemokraterna, ställs utanför. Ett samlingsstyre innebär de facto samlingsstyre, det vill säga att alla partier i kommunfullmäktige ingår i samlingsstyret. Allt annat kan ifrågasättas demokratiskt.
Vi kan alla känna att den ideologiska bas som Sverigedemokraterna kommer från, och den sakpolitik de för inom bland annat invandringsområdet där människa ställs mot människa, är oacceptabel. Men samma sak gäller för Vänsterpartiet. Det är inte tio år sedan partiet leddes av en uttalad kommunist. Det finns idag starka krafter att partiet ska bli mer ideologiskt, något som vi inte kan uttolka på annat sätt än att öka det kommunistiska inslaget i partiets politik.
Samtidigt innebär ett nej till den uppgörelse som de fem övriga traditionellt demokratiska partierna accepterat att Örebro kommun riskerar att stå utan en hållbar kommunledning den första januari. Det är också oacceptabelt. Sveriges sjunde största kommun måste ha en politisk ledning.
För Folkpartiet har Koalition Örebro de senaste fyra åren varit ett överordnat mål. Sammanhållningen mellan partierna, och formandet av en gemensam politik, har varit vår uppgift och vårt mål. Det finns ett självändamål att långsiktigt bryta det socialdemokratiska maktinnehavet i Örebro, att bryta den konservatism, stagnation, utvecklingsfientlighet och rädsla, som det långvariga maktbruket från detta parti lett kommunen in i. Vi ser ett omval, delvis baserat på hur Socialdemokraterna arbetade i valkampanjen, som oundvikligt. När vi vunnit detta omval vill vi fortsätta vara en stark eker i det lättrullade koalitionshjulet.
Sett i det perspektivet har vi valt att inte motsätta oss den överenskommelse som fattats. Genom detta skapas långsiktiga möjligheter för ett fortsatt koalitionsstyre i Örebro, något som är till fromma för örebroarna, Örebros utveckling och det demokratiska systemet.
Politik handlar om både pragmatism och ideologi. Väldigt ofta beskylls vi som är politiskt aktiva att inte vara tillräckligt ideologiska. Skillnaderna mellan partierna är för små och otydliga. För oss i Folkpartiet är inte detta en sann bild av verkligheten. Det finns partier som valt bort sin ideologi för maktens och storlekens skull. För dem är det alltid viktigare att söka lösningar som kortsiktigt attraherar flest medborgare än att söka långsiktigt, ideologiskt grundade, hållbara lösningar.
Men liberalismen är just en sådan långsiktig, hållbar, ideologi. Den står i skarp kontrast till andra ideologier. Ett par av dessa är nazism och kommunism. Det är alltid liberaler som hållit rågången öppen mot dessa mörka ideologier. Det är alltid liberaler som valt sida, även när det varit obekvämt.
Idag i Örebro är det politiska läget oklart. Det finns ingen hållbar majoritet som kan bilda en kommunledning. Koalitionen fick, trots betydligt fler röster än vänsterblocket, färre mandat i kommunfullmäktige. Socialdemokraterna har inte den trovärdighet som skulle kunnat attrahera något eller några partier för att skapa en majoritet, annat än Vänsterpartiet.
I det läget har Folkpartiet varit villigt att bilda en blocköverskridande kommunledning i avvaktan på det omval vi alla anser oundvikligt. Vi har velat bygga denna kommunledning på de sex traditionellt demokratiska partierna vi har i kommunfullmäktige. Vi har sträckt ut en hand och sökt en bred lösning.
Denna hand har inte accepterats av Socialdemokraterna. Ett ultimativt krav från deras sida har varit att Vänsterpartiet ska ingå som fullvärdigt kommunledningsparti och erhålla ordförandeposter i samma utsträckning som andra partier.
Detta skapar två problem. För det första innebär det att den ideologiska gräns, som även socialdemokrater i alla år hållit mot Vänsterpartiet, eroderar. För det andra innebär det att det demokratiska systemet undergrävs, när ett parti, Sverigedemokraterna, ställs utanför. Ett samlingsstyre innebär de facto samlingsstyre, det vill säga att alla partier i kommunfullmäktige ingår i samlingsstyret. Allt annat kan ifrågasättas demokratiskt.
Vi kan alla känna att den ideologiska bas som Sverigedemokraterna kommer från, och den sakpolitik de för inom bland annat invandringsområdet där människa ställs mot människa, är oacceptabel. Men samma sak gäller för Vänsterpartiet. Det är inte tio år sedan partiet leddes av en uttalad kommunist. Det finns idag starka krafter att partiet ska bli mer ideologiskt, något som vi inte kan uttolka på annat sätt än att öka det kommunistiska inslaget i partiets politik.
Samtidigt innebär ett nej till den uppgörelse som de fem övriga traditionellt demokratiska partierna accepterat att Örebro kommun riskerar att stå utan en hållbar kommunledning den första januari. Det är också oacceptabelt. Sveriges sjunde största kommun måste ha en politisk ledning.
För Folkpartiet har Koalition Örebro de senaste fyra åren varit ett överordnat mål. Sammanhållningen mellan partierna, och formandet av en gemensam politik, har varit vår uppgift och vårt mål. Det finns ett självändamål att långsiktigt bryta det socialdemokratiska maktinnehavet i Örebro, att bryta den konservatism, stagnation, utvecklingsfientlighet och rädsla, som det långvariga maktbruket från detta parti lett kommunen in i. Vi ser ett omval, delvis baserat på hur Socialdemokraterna arbetade i valkampanjen, som oundvikligt. När vi vunnit detta omval vill vi fortsätta vara en stark eker i det lättrullade koalitionshjulet.
Sett i det perspektivet har vi valt att inte motsätta oss den överenskommelse som fattats. Genom detta skapas långsiktiga möjligheter för ett fortsatt koalitionsstyre i Örebro, något som är till fromma för örebroarna, Örebros utveckling och det demokratiska systemet.
2010-09-21
Valanalys: Koalitionen leder, socialdemokratisk smutskastning
Snart kan vi summera årets kommunalval. De två huvudtema som finns är;
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
För det första: Att örebroarna röstat för att koalitionen ska fortsätta styra i Örebro.
För det andra: Att en av de smutsigaste valrörelserna, och mandatperioderna, någonsin nu är slut.
Just nu leder koalitionen röstsammanräkningen med drygt 2000 röster, eller knappt 3 % av antalet avgivna röster. Ännu återstår de förtidsröster som avgavs på valsöndagen, samt de röster som avgivits i utlandet. Som läget är nu är det alltså en klar övervikt för en fortsatt koalitionsregering.
Men vad vi har idag är en Bush – Gore effekt. Socialdemokraterna, som i många avseenden faktiskt kan liknas vid George W Bush, har tack vare ett orättfärdigt valkretssystem ökat mer än vad väljarna önskat. Valkretsarna gynnar stora partier på mindre partiers bekostnad. I nio fall av tio har det gynnat (s) och deras maktbas. (S) har varit väl medvetna om detta och effektivt blockerat de önskningar om förändringar som framförallt jag och Folkpartiet drivit. De har struntat i om demokratin kommer i kläm, eftersom det gynnat det parti som har makten som ideologi och som också alltid låter målen helga medlen.
Precis som i presidentvalet i USA för tio år sedan kan vi alltså efter valet få en regim som inte stöds av den befolkning den säger sig företräda. Örebro har inte röstat för en socialistisk majoritet. Örebroarna vill inte ha mindre frihet och mer tvång. Men ett odemokratiskt system, konstruerat av (s) kan göra det möjligt.
Under fyra år som kommunstyrelseordförande har jag kunnat se hur oppositionen bedrivit kampanj mot koalitionen. Sällan har det varit med blanka vapen. Personangreppen har varit norm. Det har funnits mycket lite av egen politik och väldigt mycket av hur illa koalitionen skött kommunen.
Det har varit mycket tydligt att angreppen haft stöd i den yttersta ledningen hos (s). Lena Baastad, Jonas Karlsson och Björn Sundin har haft en mycket tydlig agenda. Angrepp är bästa försvar. Under hela mandatperioden har vi kunnat se detta arbete. Ett av de tydligaste exemplen är de brev till företagarna (på kommunens bekostnad) som Baastad och Karlsson flera gånger skickat. De beskriver en negativ utveckling av företagandet i kommunen, när bilden varit den motsatta. Men det är bara ett av många.
Under valrörelsen har denna strategi blivit övertydlig. Precis som George W Bush har de använt smutskastning som norm. Överorden, och även lögnerna, har varit deras vapen. Hyresgäster i ÖBO har fått höra att en försäljning kommer att innebära att de måste flytta från sina lägenheter. De har påstått att Folkpartiet vill slänga ut invandrare ur Örebro. De sprider rykten om koalitionsmöten som handlar om nya besparingar, möten som överhuvudtaget inte existerar. De presenterar filmer med felaktig statistik. De skapar nätsidor om politiska resultat som inte finns. Allt för att misstänkliggöra, smutskasta, vinna valet.
På valdagens morgon fick rätt många örebroare ett socialdemokratiskt flygblad i sin brevlåda med koalitionens kommunalråd på bild. Rubriken handlade om att vi ville införa stupstock i Örebro. Lögnen som norm. Personangreppen som norm. Smutskastningen som politiskt vapen. Socialdemokraterna, med Lena Baastad i spetsen, har infört en ny politisk agenda i Örebro.
Till detta kan man lägga alla de tveksamheter kring hur man fått upp valdeltagandet i utanförskapsområdena. Den polisanmälda valskolan verkar tyvärr bara vara en liten del i ett betydligt större spel, där (s) agerat valpolis och fått människor att rösta mer eller mindre kollektivt. Detta kollektiva röstande är något som är totalt emot de demokratiska grunder vi bekänner oss till. Även i de värsta diktaturer, där röstandet är en fasad, brukar man låtsas som om varje människa gör ett eget val. Men i socialdemokraternas Örebro är röstandet en kollektiv handling.
2010-09-07
Lokal debatt
I kväll var det debatt i Betelkyrkan, Centrumgården, mellan de sju olika riksdagspartiernas lokala företrädare. Det är nu rätt många gånger Betel har ordnat sådana debatter. Det är bra.
Mindre bra är att antalet åhörare blir allt färre. Jag märker det inte bara på denna debatt. Flera av de debatter jag deltagit i under flera valrörelser har numera betydligt färre besökare än tidigare. Man kan fundera på varför. Är formatet fel? Är det för långtråkigt att höra fem män och två kvinnor tala? Drar bara höjdarna?
Jag har inget svar på detta. Det man kan konstatera är att en sak är annorlunda i år jämfört med tidigare: Det finns en samspelt koalition på den ena sidan. Här finns fem partier som litar på varandra. Det märktes i debatten. När frågor kom om sociala välfärdsfrågor förde Rasmus Persson talan, bara kompletterad av oss andra. På samma sätt med skolan och Lennart Bondeson. Han svarade i huvudsak vad vi gjort och ville göra med skolan. Vi andra kompletterade bara.
Kanske blev debatten än tråkigare av detta, kanske inte. Det som visades tydligast var att det finns en koalition som är villig att fortsätta samarbeta för att utveckla Örebro. En koalition med företrädare som arbetar med och för varandra och som accepterar att partierna ibland har skilda åsikter, men som alltid söker samförstånd.
Det är bra för Örebro!
Mindre bra är att antalet åhörare blir allt färre. Jag märker det inte bara på denna debatt. Flera av de debatter jag deltagit i under flera valrörelser har numera betydligt färre besökare än tidigare. Man kan fundera på varför. Är formatet fel? Är det för långtråkigt att höra fem män och två kvinnor tala? Drar bara höjdarna?
Jag har inget svar på detta. Det man kan konstatera är att en sak är annorlunda i år jämfört med tidigare: Det finns en samspelt koalition på den ena sidan. Här finns fem partier som litar på varandra. Det märktes i debatten. När frågor kom om sociala välfärdsfrågor förde Rasmus Persson talan, bara kompletterad av oss andra. På samma sätt med skolan och Lennart Bondeson. Han svarade i huvudsak vad vi gjort och ville göra med skolan. Vi andra kompletterade bara.
Kanske blev debatten än tråkigare av detta, kanske inte. Det som visades tydligast var att det finns en koalition som är villig att fortsätta samarbeta för att utveckla Örebro. En koalition med företrädare som arbetar med och för varandra och som accepterar att partierna ibland har skilda åsikter, men som alltid söker samförstånd.
Det är bra för Örebro!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)