Per Schlingmann lämnar regeringskansliet och återgår till Moderaternas partikansli. Där ska han, tillsammans med Kent Persson, forma de nya moderaterna för nya valframgångar. Det behövs sannolikt. Fortfarande surfar Stefan Löfven på vågen som startade när han valdes. Fortfarande behöver han inte prata politik eller föreslå något konkret. Fortfarande räcker det med att inte vara Håkan Juholt. Men det är lång tid kvar till valet. Och Stefan Löfven måste hålla ihop ett parti som spretar rejält internt. Det är från socialdemokraterna SD fått många av sina väljare. Och det är till Vänsterpartiet som de missnöjda sossarna gick under Juholt.
Socialdemokraterna spretar alltså rejält som parti. Själva partiet påminner om en allians av olika politiska krafter. Det är nog ett av skälen att sossarna aldrig kommer att kunna bli ett bra koalitionsparti. Man kan inte först kompromissa för att komma överens internt, för att sedan kompromissa kompromissen för att komma överens i en koalition.
Men nu händer också saker inom Alliansen. Just nu har vi två problem. De tre små är för små. Och moderaterna minskar utan att det spiller över på oss andra.
Det första problemet har diskuterats under en tid. Och det har funnits en tydlig inriktning på hur man ska söka lösningar. Det finns ett friutrymme för alla partier i Alliansen. Vi tre mindre partier måste få prioritera vår egen profilering i olika sakfrågor, även när vi inte är överens inom Alliansen.
För oss i Folkpartiet innebär det att vi måste skapa en tydligare liberal profil. Vi måste klara av att bli mer liberala i ekonomiska frågor, i närinvslivsfrågor, i arbetsrätt, i integritetsfrågor, i trygghetsfrågor och i valfrihetsfrågor. Vi måste bli tydligare i vår socialliberala profil, med värnandet av en generell välfärd (inte alltid utförd av det offentliga), av skyddet av omistliga värden (etik, demokrati, jämställdhet, natur, kultur) som bär det liberala uppdraget. Vi är på väg. Men det måste ske mer. Vårt partiprogramarbete är oerhört viktigt.
Det som nu sker är också att moderaterna, genom övergången av Schlingmann, visar att huvudintresset nu inte ligger på Alliansen, utan på de nya Moderaterna. Alliansen håller på att bli en lösligare variant av sig själv. Fokus flyttas. Schlingmanns uppdrag innebär att den tyngsta mediala kraften lägger sitt arbete på det moderaterna ska göra och hur moderaterna ska uppfattas, inte vad regeringen ska göra eller hur regeringen ska uppfattas.
Det är i huvudsak bra. Alliansen har skapat något nytt i svensk politik. Men i sin iver att bli den starka regeringskraften har behovet av samordning och likhet blivit norm. Det är en av grunderna för de mindre partiernas kräftgång. Men det är också en av grunderna för den brist på framtidsstrategier som regeringen kan anklagas för. Om man inte vågar bryta olika åsikter, internt och offentligt, så kommer inte det framtidsinriktade arbetet att lyfta. Även vi svenskar måste våga inse att konflikt är en del av utveckling.
Per Schlingmann kommer förhoppningsvis att lyfta de nya Moderaterna tillsammans med Kent Persson. Förhoppningen är att de tar sina nya väljare från de gamla socialdemokraterna. För oss liberaler återstår då ett spännande men mödosamt arbete att förtydliga svensk liberalism. Ibland i samförstånd med våra alliansvänner. Ibland som en egen tydlig liberal kraft för förändring, förbättring och framtid.
Media: SVD, SR, SvD, DN, AB, Expr, DN2, TV4,
Blogg: Kent
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
Visar inlägg med etikett kent persson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kent persson. Visa alla inlägg
2011-12-14
WUC igen
Idag blir det tre ganska lika bloggar från mig, Kent och Fredrik. Vi var nämligen tillsammans nere på WUC idag för att prata med elever och lärare. Med oss fanns bland annat Karolina Wallström (fp), 2;e vice ordförande i programnämnd Barn och Utbildning och Maria Haglund (m), 2;e vice ordförande i gymnasienämnden.
Jag måste säga att jag är imponerad över elevernas engagemang för sin skola. I fredags fick de helt plötsligt veta att skolan ska läggas ner (Visserligen påstår sossarna att den inte alls ska läggas ner eftersom vård&omsorgsprogrammet blir kvar. Men det är ett spel för galleriet. Vård&omsorgsprogrammet har idag drygt 150 elever. Om eleverna blir kvar på WUC kommer sannolikt all administration att samordnas med någon annan gymnasieskola, allt annat är ekonomiskt vansinne. Och då blir ju bara namnet kvar. Återkommer lite längre ner i bloggen om just vård & omsorg.). Idag hade de ett möte i en fullsatt aula. Före mötet ställde de en massa relevanta frågor till oss från oppositionen. Det är bra.
I morgon ska gymnasienämndens ordförande, Dennis Begic, komma dit för att svara på frågor. Det är bra. Mindre bra är att inga av de ansvariga politikerna, Lena Baastad eller Thomas Esbjörnsson, vill eller vågar träffa elever och lärare. Det är ändå Baastad och Esbjörnsson som ligger bakom den strategi som nu Begic får försvara. Baastad är ansvarig för en ekonomi som blir allt sämre. Esbjörnsson är ansvarig för alla större skolbeslut. Och detta är ett beslut som jag menar måste fattas av såväl kommunstyrelse som kommunfullmäktige.
Det verkar bli allt tydligare att beslutet som socialdemokraterna nu fattat är ett hastverk och ett hafsverk. I våra samtal med lärare och elever kommer det fram information om hur oklart allt är. Det finns inga andra besked än att beslutet att lägga ner skolan är oåterkalleligt. Eller som en socialdemokrat skrev till mig på twitter: "Lokaler ska lämnas - HUR ska föregås av dialog." Det är en rätt fascinerande beskrivning av hur socialdemokraterna ser på dialog. När vi jobbade med Karlslundsskolan, eller med Rudbecksskolan, eller med Varbergaskolan, hade vi diskussioner med föräldrar, lärare, intresserade långt i förväg. Vi vägde argument för och emot nedläggning. Vi lyssnade och samtalade. Och vi kunde ändra oss. För socialdemokraterna är dialog att först fatta ett beslut i hemlighet, inte informera någon eller samtala med någon men sedan låta elever och lärare bestämma HUR en nedläggning ska genomföras...
Jag hoppas fortfarande på att de kan ta sitt förnuft till fånga och ändra sitt beslut. Det finns rätt många skäl för att bevara WUC. Jag skrev några i min blogg förra veckan. Jag ska ta ett till:
Jag har, förutom att vara kommunalråd för Folkpartiet i Örebro, ett nationellt uppdrag som ordförande i beredningen för Primärvård och Äldreomsorg hos Sveriges Kommuner och Landsting. Mitt uppdrag handlar om att leda denna berednings arbete kring ett par av de allra viktigaste frågorna för Sverige. Hur ska kvaliteten inom äldreomsorgen bli bättre?
En av de frågor som då och då kommer upp är personalförsörjningen. Hur ska vi få fler unga att välja vård- och omsorgsyrkena? Det är alldeles för få idag. Om några år riskerar vi att hamna i en ohållbar situation. För att klara det måste många olika saker göras. En är att göra utbildningen mer attraktiv.
Jag tror inte att beslutet kring WUC innebär att Vård & omsorgsprogrammet blir mer attraktivt, snarare tvärsom. WUC är en modern och bra skola, som fylld med andra gymnasieelever kan skapa stora mervärden. Men om bara 150 elever blir kvar, som en sista utpost, och resten av skolan fylls med andra verksamheter, hur kul är det? Hur stor är risken att restWUC blir en frånvalsskola? Hur stora är riskerna att ännu färre väljer det program som borde vara ett av de mest sökta?
På punkt efter punkt saknar socialdemokraternas beslut logik. Det verkar bara ha grundlagts i att de nu fått panik eftersom deras vallöfte kostar för mycket. Och så kanske att det funnits en medial tanke med att göra detta före jul, och hoppas att helgerna gör att det blåser över...
Karolina, Maria, Fredrik, Kent och jag gav eleverna och lärarna vårt stöd i deras engagemang. Det är de värda. Men jag var också mycket tydlig med en sak:
När vi arbetade med nedläggning av några skolor gick vissa människor över gränsen. Jag menar att den politiska stämningen blev alldeles för hätsk. Det blev personangrepp istället för politiska angrepp. Jag fick ta min del av dessa angrepp. Kanske smittade denna hätskhet av sig på de försök till samtal och diskussioner med medborgarna som ibland skapade fler bekymmer än de löste.
Så mitt besked till eleverna var att jag stödde deras engagemang. Det är fantastiskt. Men för att demokratin ska fungera så måste engagemanget hålla sig inom de gränser det demokratiska samtalet sätter. Vare sig Lena Baastad, Thomas Esbjörnsson eller Dennis Begic är några onda människor. De har inte fattat detta beslut för att de är dåliga människor. De tror på sin politik och vill genomföra det som de tror är bäst.
Det är farligt att måla ut sin motståndare som annorlunda, dåliga, onda. Därför måste man angripa politiken, ogilla förslagen, hitta alternativ och berätta om WUCs enorma möjligheter. Men man måste göra det inom demokratins gränser.
Media: NA
Bloggar: Kent, Fredrik
Jag måste säga att jag är imponerad över elevernas engagemang för sin skola. I fredags fick de helt plötsligt veta att skolan ska läggas ner (Visserligen påstår sossarna att den inte alls ska läggas ner eftersom vård&omsorgsprogrammet blir kvar. Men det är ett spel för galleriet. Vård&omsorgsprogrammet har idag drygt 150 elever. Om eleverna blir kvar på WUC kommer sannolikt all administration att samordnas med någon annan gymnasieskola, allt annat är ekonomiskt vansinne. Och då blir ju bara namnet kvar. Återkommer lite längre ner i bloggen om just vård & omsorg.). Idag hade de ett möte i en fullsatt aula. Före mötet ställde de en massa relevanta frågor till oss från oppositionen. Det är bra.
I morgon ska gymnasienämndens ordförande, Dennis Begic, komma dit för att svara på frågor. Det är bra. Mindre bra är att inga av de ansvariga politikerna, Lena Baastad eller Thomas Esbjörnsson, vill eller vågar träffa elever och lärare. Det är ändå Baastad och Esbjörnsson som ligger bakom den strategi som nu Begic får försvara. Baastad är ansvarig för en ekonomi som blir allt sämre. Esbjörnsson är ansvarig för alla större skolbeslut. Och detta är ett beslut som jag menar måste fattas av såväl kommunstyrelse som kommunfullmäktige.
Det verkar bli allt tydligare att beslutet som socialdemokraterna nu fattat är ett hastverk och ett hafsverk. I våra samtal med lärare och elever kommer det fram information om hur oklart allt är. Det finns inga andra besked än att beslutet att lägga ner skolan är oåterkalleligt. Eller som en socialdemokrat skrev till mig på twitter: "Lokaler ska lämnas - HUR ska föregås av dialog." Det är en rätt fascinerande beskrivning av hur socialdemokraterna ser på dialog. När vi jobbade med Karlslundsskolan, eller med Rudbecksskolan, eller med Varbergaskolan, hade vi diskussioner med föräldrar, lärare, intresserade långt i förväg. Vi vägde argument för och emot nedläggning. Vi lyssnade och samtalade. Och vi kunde ändra oss. För socialdemokraterna är dialog att först fatta ett beslut i hemlighet, inte informera någon eller samtala med någon men sedan låta elever och lärare bestämma HUR en nedläggning ska genomföras...
Jag hoppas fortfarande på att de kan ta sitt förnuft till fånga och ändra sitt beslut. Det finns rätt många skäl för att bevara WUC. Jag skrev några i min blogg förra veckan. Jag ska ta ett till:
Jag har, förutom att vara kommunalråd för Folkpartiet i Örebro, ett nationellt uppdrag som ordförande i beredningen för Primärvård och Äldreomsorg hos Sveriges Kommuner och Landsting. Mitt uppdrag handlar om att leda denna berednings arbete kring ett par av de allra viktigaste frågorna för Sverige. Hur ska kvaliteten inom äldreomsorgen bli bättre?
En av de frågor som då och då kommer upp är personalförsörjningen. Hur ska vi få fler unga att välja vård- och omsorgsyrkena? Det är alldeles för få idag. Om några år riskerar vi att hamna i en ohållbar situation. För att klara det måste många olika saker göras. En är att göra utbildningen mer attraktiv.
Jag tror inte att beslutet kring WUC innebär att Vård & omsorgsprogrammet blir mer attraktivt, snarare tvärsom. WUC är en modern och bra skola, som fylld med andra gymnasieelever kan skapa stora mervärden. Men om bara 150 elever blir kvar, som en sista utpost, och resten av skolan fylls med andra verksamheter, hur kul är det? Hur stor är risken att restWUC blir en frånvalsskola? Hur stora är riskerna att ännu färre väljer det program som borde vara ett av de mest sökta?
På punkt efter punkt saknar socialdemokraternas beslut logik. Det verkar bara ha grundlagts i att de nu fått panik eftersom deras vallöfte kostar för mycket. Och så kanske att det funnits en medial tanke med att göra detta före jul, och hoppas att helgerna gör att det blåser över...
Karolina, Maria, Fredrik, Kent och jag gav eleverna och lärarna vårt stöd i deras engagemang. Det är de värda. Men jag var också mycket tydlig med en sak:
När vi arbetade med nedläggning av några skolor gick vissa människor över gränsen. Jag menar att den politiska stämningen blev alldeles för hätsk. Det blev personangrepp istället för politiska angrepp. Jag fick ta min del av dessa angrepp. Kanske smittade denna hätskhet av sig på de försök till samtal och diskussioner med medborgarna som ibland skapade fler bekymmer än de löste.
Så mitt besked till eleverna var att jag stödde deras engagemang. Det är fantastiskt. Men för att demokratin ska fungera så måste engagemanget hålla sig inom de gränser det demokratiska samtalet sätter. Vare sig Lena Baastad, Thomas Esbjörnsson eller Dennis Begic är några onda människor. De har inte fattat detta beslut för att de är dåliga människor. De tror på sin politik och vill genomföra det som de tror är bäst.
Det är farligt att måla ut sin motståndare som annorlunda, dåliga, onda. Därför måste man angripa politiken, ogilla förslagen, hitta alternativ och berätta om WUCs enorma möjligheter. Men man måste göra det inom demokratins gränser.
Media: NA
Bloggar: Kent, Fredrik
2011-03-23
Ekonomisk (o)kunskap
Lyssnade på radio idag. Radio Örebro. Kent Persson (m) mot Björn Sundin (s). Om gator och gatuunderhåll. Sundin hade förståss mer pengar till gator också. Kent var betydligt mer tydlig i att det hela tiden handlar om att prioritera. Barn och äldre, gator och vägar. Var lägger man balanspunkten?
Man kan och får tycka olika om vad jag och koalitionen gjort under de senaste fyra åren. Men rent ekonomiskt är det svårt att kunna klaga. Överskotten 2007-2010 är runt en miljard. Nettoinvesteringarna samma år har legat mellan 250 och 300 miljoner kronor. Det är bra. Vi har kunnat investera för att vi haft ordning på ekonomin. Överskott leder till möjlighet att självfinansiera investeringar, slippa låna och klara avskrivningar. Kommunens skulder är när jag lämnar över i princip noll kronor.
Vart och ett av de senaste åren har våra investeringsbudgetar varit större än sossarnas. Fast de har låtsats som om de haft mer pengar. För att få ihop detta har de varit tvungna att jobba med kreativ bokföring.
De har valt att acceptera våra överskott när de uppstått, samtidigt som de alltid velat satsa mer pengar på löpande verksamhet. Om de fått bestämma hade inte dessa överskott funnits. Men nu kan sossarna använda samma pengar två gånger.
I sina investeringsbudgetar har de lagt mindre pengar än oss. Men med sin kreativa bokföring har de tagit de pengar som varit kvar av investeringarna föregående år (det blir tyvärr alltid ett överdrag mellan åren - men vi har jobbat hårt med en ny investeringsprocess som är klar nu) och lagt till sin lägre investeringsbudget. Då verkar det som om de har mer pengar än vad vi har. Men det är bara en chimär. Samma pengar finns kvar i våra planer, men vi har redovisat ärligt och tydligt vad som gäller för varje år. Även här använder sossarna samma pengar två gånger.
Det har varit ett fult sätt att hantera budgetprocessen. Men det är inte det värsta.
I debatten i radio påstod Sundin att sossarna hade lagt mer pengar till underhåll av vägar i 2009 års budget. Och det stämmer. I tilläggsbudgeten lägger de 15 mkr på vägar och 15 mkr på fastigheter. Då kommer de upp i samma nivåer som oss. Men problemet är att de inte fattar var de gör.
De kallar dessa underhållspengar "reinvesteringar" och tror att man kan använda föregående års överskott till detta. Här visar sig den socialdemokratiska ekonomiska okunskapen i sin fulla dager. Det verkar som vare sig Baastad eller Sundin vet skillnaden mellan investeringar och underhållskostnader.
För att göra det överenkelt:
Investeringar hanteras i balansräkningen. Bygger du ett hus tar du inte kostnaden för huset år ett. Du lånar och betalar räntor och amorterar under lång tid.
Underhåll är drift och hanteras av resultaträkningen. Det är som om du målar huset. Då köper du färgen när du får lön.
Det förstår inte sossarna. I sin budget gör de underhåll till investeringar. Då räcker pengarna bättre... Men det är fullständigt ekonomiskt vansinne. Satt i system skulle det knäcka kommunens ekonomi på nolltid. Och revisorerna skulle skrika högt. Antingen är det av okunskap, eller för att man medvetet vill lura örebroarna. Jag tror tyvärr på en kombination.
Det förtjänar att påpekas att sossarnas ekonomiska fögderi är kantat av underskott, usel ekonomihantering, kreativa politiska floskler (det går bra för Örebro sa de, när underskotten var så stora att kommunen hotades av tvångsförvaltning), massuppsägningar av personal, tvingade försäljningar av ekonomiskt starka bolag. Åren 1995-2004 var de röda siffrorna, underskotten, norm.
Lena Baastad var ansvarigt kommunalråd för skolan när betygen rasade och ekonomin var i fritt fall. Är det någon som tror att hon kommer att klara detta bättre nu? Nej - det är hon som varit ansvarig för dessa budgetar. Det är hennes ansvar att den ekonomiska kunskapen saknas. Det är hennes ansvar att kreativ bokföring krävts för att få ihop, eller låtsas få ihop debet och kredit.
Jag tyckte Kent Persson skötte sig bra. Han höll fast vid koalitionens tydliga och klara linje om att ekonomin måste vara i balans. Det är det enda som klarar välfärden för barn och gamla.
Det finns politiker, som Björn Sundin, som låtsas som om det finns pengar till allt. Som aldrig, i vart fall inte före ett val, gör nödvändiga prioriteringar. Ont får komma efter, precis som efter valet 2002, när det före valet fanns gott om pengar medan efter valet blev massuppsägningar.
Sen finns det politiker som tar ansvar. Det har koalitionens politiker gjort i fyra år. I fyra år har vi byggt Örebro starkare än någonsin. Med ekonomisk kompetens och kunskap. Med tydlighet om prioriteringar, mer på barn och gamla än gator och vägar, typ. Det är ibland kärvt. Men det har lett till att Örebro idag är ett föredöme.
Läser man de gångna årens alternativa budgetar, borde rätt många örebroare skrämmas av det alternativ till koalitionens ekonomiska politik som finns. Okun(s)kap. Okompeten(s). Flo(s)kler. O(s)äkerhet.
(För den som vill ha en fördjupande analys av investeringarna i kommunen kommer en här: Den begränsande faktorn vad gäller investeringar är inte pengar. Det är organisation. Under alla våra år vid makten har vi velat att mer pengar skulle användas till de investeringar vi såg som prioriterade. Framförallt under de svåra lågkonjunktursåren ville vi lägga på rejält för att få fler i arbete. Men organisationen klarar inte det. Därför alla dessa miljoner som skjuts mellan åren.
Det gäller att ha en organisation som klarar av att planera, rita, besluta, upphandla, budgetera o.s.v. i så snabb takt som möjligt. Samtidigt gäller det att ha en organisation som klarar av att både öka och minska investeringsvolymerna utan att vi får övertalighet. För att klara investeringsvolymer årligen på 300 mkr eller mer skulle det inneburit att vi skulle gjort stadsbyggnadskontoret, tekniska förvaltningen osv betydligt större med fler handläggare för att klara uppgiften. Men då hade vi riskerat övertalighet. Och samtidigt hade det ekonomiska resultatet för kommunen blivit sämre, vilket inneburit minskade möjligheter till en hög investeringsvolym... Men det är väl inget som vare sig sossar eller media egentligen är intresserade av. Det är ju mer politiskt korrekt att låtsas som om det blir bättre om man har pengar till allt.)
Man kan och får tycka olika om vad jag och koalitionen gjort under de senaste fyra åren. Men rent ekonomiskt är det svårt att kunna klaga. Överskotten 2007-2010 är runt en miljard. Nettoinvesteringarna samma år har legat mellan 250 och 300 miljoner kronor. Det är bra. Vi har kunnat investera för att vi haft ordning på ekonomin. Överskott leder till möjlighet att självfinansiera investeringar, slippa låna och klara avskrivningar. Kommunens skulder är när jag lämnar över i princip noll kronor.
Vart och ett av de senaste åren har våra investeringsbudgetar varit större än sossarnas. Fast de har låtsats som om de haft mer pengar. För att få ihop detta har de varit tvungna att jobba med kreativ bokföring.
De har valt att acceptera våra överskott när de uppstått, samtidigt som de alltid velat satsa mer pengar på löpande verksamhet. Om de fått bestämma hade inte dessa överskott funnits. Men nu kan sossarna använda samma pengar två gånger.
I sina investeringsbudgetar har de lagt mindre pengar än oss. Men med sin kreativa bokföring har de tagit de pengar som varit kvar av investeringarna föregående år (det blir tyvärr alltid ett överdrag mellan åren - men vi har jobbat hårt med en ny investeringsprocess som är klar nu) och lagt till sin lägre investeringsbudget. Då verkar det som om de har mer pengar än vad vi har. Men det är bara en chimär. Samma pengar finns kvar i våra planer, men vi har redovisat ärligt och tydligt vad som gäller för varje år. Även här använder sossarna samma pengar två gånger.
Det har varit ett fult sätt att hantera budgetprocessen. Men det är inte det värsta.
I debatten i radio påstod Sundin att sossarna hade lagt mer pengar till underhåll av vägar i 2009 års budget. Och det stämmer. I tilläggsbudgeten lägger de 15 mkr på vägar och 15 mkr på fastigheter. Då kommer de upp i samma nivåer som oss. Men problemet är att de inte fattar var de gör.
De kallar dessa underhållspengar "reinvesteringar" och tror att man kan använda föregående års överskott till detta. Här visar sig den socialdemokratiska ekonomiska okunskapen i sin fulla dager. Det verkar som vare sig Baastad eller Sundin vet skillnaden mellan investeringar och underhållskostnader.
För att göra det överenkelt:
Investeringar hanteras i balansräkningen. Bygger du ett hus tar du inte kostnaden för huset år ett. Du lånar och betalar räntor och amorterar under lång tid.
Underhåll är drift och hanteras av resultaträkningen. Det är som om du målar huset. Då köper du färgen när du får lön.
Det förstår inte sossarna. I sin budget gör de underhåll till investeringar. Då räcker pengarna bättre... Men det är fullständigt ekonomiskt vansinne. Satt i system skulle det knäcka kommunens ekonomi på nolltid. Och revisorerna skulle skrika högt. Antingen är det av okunskap, eller för att man medvetet vill lura örebroarna. Jag tror tyvärr på en kombination.
Det förtjänar att påpekas att sossarnas ekonomiska fögderi är kantat av underskott, usel ekonomihantering, kreativa politiska floskler (det går bra för Örebro sa de, när underskotten var så stora att kommunen hotades av tvångsförvaltning), massuppsägningar av personal, tvingade försäljningar av ekonomiskt starka bolag. Åren 1995-2004 var de röda siffrorna, underskotten, norm.
Lena Baastad var ansvarigt kommunalråd för skolan när betygen rasade och ekonomin var i fritt fall. Är det någon som tror att hon kommer att klara detta bättre nu? Nej - det är hon som varit ansvarig för dessa budgetar. Det är hennes ansvar att den ekonomiska kunskapen saknas. Det är hennes ansvar att kreativ bokföring krävts för att få ihop, eller låtsas få ihop debet och kredit.
Jag tyckte Kent Persson skötte sig bra. Han höll fast vid koalitionens tydliga och klara linje om att ekonomin måste vara i balans. Det är det enda som klarar välfärden för barn och gamla.
Det finns politiker, som Björn Sundin, som låtsas som om det finns pengar till allt. Som aldrig, i vart fall inte före ett val, gör nödvändiga prioriteringar. Ont får komma efter, precis som efter valet 2002, när det före valet fanns gott om pengar medan efter valet blev massuppsägningar.
Sen finns det politiker som tar ansvar. Det har koalitionens politiker gjort i fyra år. I fyra år har vi byggt Örebro starkare än någonsin. Med ekonomisk kompetens och kunskap. Med tydlighet om prioriteringar, mer på barn och gamla än gator och vägar, typ. Det är ibland kärvt. Men det har lett till att Örebro idag är ett föredöme.
Läser man de gångna årens alternativa budgetar, borde rätt många örebroare skrämmas av det alternativ till koalitionens ekonomiska politik som finns. Okun(s)kap. Okompeten(s). Flo(s)kler. O(s)äkerhet.
(För den som vill ha en fördjupande analys av investeringarna i kommunen kommer en här: Den begränsande faktorn vad gäller investeringar är inte pengar. Det är organisation. Under alla våra år vid makten har vi velat att mer pengar skulle användas till de investeringar vi såg som prioriterade. Framförallt under de svåra lågkonjunktursåren ville vi lägga på rejält för att få fler i arbete. Men organisationen klarar inte det. Därför alla dessa miljoner som skjuts mellan åren.
Det gäller att ha en organisation som klarar av att planera, rita, besluta, upphandla, budgetera o.s.v. i så snabb takt som möjligt. Samtidigt gäller det att ha en organisation som klarar av att både öka och minska investeringsvolymerna utan att vi får övertalighet. För att klara investeringsvolymer årligen på 300 mkr eller mer skulle det inneburit att vi skulle gjort stadsbyggnadskontoret, tekniska förvaltningen osv betydligt större med fler handläggare för att klara uppgiften. Men då hade vi riskerat övertalighet. Och samtidigt hade det ekonomiska resultatet för kommunen blivit sämre, vilket inneburit minskade möjligheter till en hög investeringsvolym... Men det är väl inget som vare sig sossar eller media egentligen är intresserade av. Det är ju mer politiskt korrekt att låtsas som om det blir bättre om man har pengar till allt.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)