JB, WUC, RI och RU

Det började med en uppgift om att John Bauer-gymnasiet skulle läggas ner. Sedan kom uppgifter om att hela John Bauer-skolkoncernen skulle läggas ner. Och så gick twitter igång. Vänstertwittrarna körde igång hela negativa-friskole-kampanjen. Det verkade som om alla elever skulle ställas på bar backe.

Och den neutrala statstelevisionen hängde på. Tvärsnytts hemsida skriver att 10.000 elever "drabbas". Vad de drabbas av är oklart, eftersom det snabbt visade sig att det fanns ägare som ville ta över nästan alla skolor. John Bauer-gymnasiet i Örebro kommer sannolikt att drivas av Stadsmissionen, en ideell, icke vinstdrivande organisation. Om det handlar om att eleverna drabbas, eller om det kanske till och med blir att de gynnas, återstår att ses.

Men orden spelar roll. När SVT använder ordet "drabbas" så visar det på vilken underliggande ideologi journalisten som skriver har. Man kan jämföra när Tvärsnytt skriver om när socialdemokraterna lade ner WUC några dagar före jullovet 2011. Då skriver Tvärsnytt att eleverna "berörs".

SVT och SVT Tvärsnytt är i detta inte något unikt. De speglar en just nu tydlig vänsterrörelse i samhället, där valfriheten ifrågasätts på alla möjliga och omöjliga sätt. Den vänstersväng som socialdemokraterna gjorde för en dryg månad sedan och som fortsatte med miljöpartiets totala omsvängning i synen på vinster i välfärdssektorn, får en god botten i massmedias sätt att beskriva verkligheten.

Men är då John Bauer-koncernen beviset på hur illa det är med valfrihet, eller kanske det motsatta?

För knappt två år sedan lades Wadköpings Utbildnings Center (WUC) ner. Det skedde ett par dagar före jullovet och kom helt överraskande. Ingen utanför den innersta kommunledningen visste något. Inte lärarna. Inte eleverna. Inte oppostionen. Skolan splittrades. De sårbaraste eleverna, de med högfungerande autism, hamnade i en osäkerhet som de fortfarande finns i. Omsorgsprogrammet flyttades från väl fungerande lokaler, till lokaler som inte fungerar alls. Och så vidare.

Och skälet för flytten var bara att socialdemokraterna hade lovat att en annan skola, Rudbecksskolan, skulle vara kvar.

Om detta hade gjorts av en privat ägare hade media rivit upp himmel och jord. Riksnyheterna hade varit på plats. Friskolereformen hade fått klä skott.

Men nu var det ju en kommunal skola. Och det var socialdemokratiska politiker som beslutade nedläggningen.

Nu är inte det den enda skola som lagts ner av socialdemokraterna. Just nu lägger de ner program på Risbergska skolan och det finns rykten om att fler program ska bort. Om skolan håller på att läggas ner i smyg vet ingen. Men elever kommer att få flytta mellan skolor. "Drabbas" de av socialdemokraternas skolpolitik? Hittills har ingen journalist skrivit så.

Lyssnar man på JB-koncernens VD i SVT visar sig en annan bild. En riskkapitalist som insett att den utbildning man ger inte är konkurrenskraftig, att eleverna väljer andra skolor som ger bättre utbildning. Och då ordnar man en ordnad reträtt, hittar nya ägare och skapar trygghet för eleverna. VDn berättar om att 7000 av 7500 elever kommer att få gå till samma klasser, med samma lärare i samma lokaler som tidigare.

Detta är kanske inte heller hela sanningen. Men den röda bilden av den elaka riskkapitalisten får sig en rejäl törn.

Friskolereformen är sannolikt inte fulländad. Det finns behov av förändringar. 6-partiöverenskommelsen är ett steg på vägen.

Men att tro att en kommunalisering av skolorna skulle göra allt bra och eleverna lyckliga är en fullständig felsyn. Det finns dåliga ägare till skolor. De kan både vara riskkapitalister, ideella organisationer och kommunala socialdemokrater.

Media: NA, SVT, Tvärsnytt1, Tvärsnytt2, SR, SR Örebro, TV4, SVD, DN, DN2

Vin(s)tförbud - för vem?

Så har då socialdemokraterna fattat beslut om hur de ser på vinster för välfärdsbolagen - eller snarare hur de ser på vinster i de kvinnodominerade välfärdsbolagen. I de mansdominerade bolagen som gör miljardvinster på välfärden: betongen, asfalten, maskinerna, medicinerna, är det OK för sossarna att vinsterna duggar tätt. I de mansdominerade branscherna nöjer sig inte sossarna med att tillåta vinster. Här handlar det om ett parti som vill använda statliga skattepengar för att direkt höja dessa bolags vinstmarginaler. Samma bolag som drar hem miljardbelopp på sjukhusbyggen, skolbyggen, förskolebyggen, äldreomsorgsbyggen - samma bolag ska få ännu mer pengar av staten när de bygger bostäder...

Nu vet ingen vad som egentligen bestämts. Uppgörelsen kan uppenbarligen tolkas nästan hur som helst. Men en sak är tydlig - tonen mot de privata utförarna hårdnar. Kommunerna ska kunna besluta att bara icke-vinstbolag ska kunna driva äldreomsorg. Och kommunerna ska ha ett avgörande inflytande över etablering av friskolor. Är det ett veto eller inte - ingen vet - eller???

Hur detta kan komma att se ut vet vi redan. Örebro under socialdemokraterna är ett talande exempel.

Under hela perioden fram till 2006 hade socialdemokraterna ett stående svar på alla friskoleansökningar. NEJ! Enligt örebrosossarna skulle inga friskolor tillåtas. Om Lena Baastad, som nu styr Örebro, då hade fått bestämma hade det inte funnits någon Karl-Johansskola, inte någon Engelska skolan, inte någon Kunskapsskola, inte något John Bauer-gymnasium, i princip inte någon friskola alls.

Det enda svar som staten fick när man frågade om Örebro kommuns syn på friskoleetableringar var just ett tydligt NEJ. Så alla örebroare som gått i friskolor, alla örebroare som har sina barn i friskolor, alla barn som trivs i friskolor - har staten att tacka för att de fått den möjligheten. Med socialdemokraterna vid rodret i kommunen, och med det beslut som nu fattats på s-kongressen, hade Örebro varit en friskolefri kommun. Valfriheten hade varit noll.

På samma sätt var det inom äldreomsorgen. Socialdemokraternas attityd mot privata alternativ inom äldreomsorgen var NEJ. Trots stora problem inom den kommunala äldreomsorgen fanns knappast någon vilja att använda privata alternativ. Ett äldreboende entreprenadupphandlades. Men när entreprenaden gick ut, återkommunaliserades äldreboendet.

Inte förrän Folkpartiet fick leda kommunen startades ett arbete för en ökad valfrihet i äldreomsorgen. Det har bland annat lett till att tidigare kommunala äldreboenden med låg kvalitet och stora problem, nu har väl fungerande omsorg, med privata, vinstdrivande bolag som ägare. Boenden där de äldre trivs och deras anhöriga bemöts med respekt.

Finns det då någon fara för att valfriheten i Örebro åter rullas tillbaka? Svaret på den frågan är sannolikt ja. Enligt örebrosossarna själva har kommunalrådet Lena Baastad suttit i det "mäktiga" utskott som haft att hantera frågan. Och på podiet kunde man se ett annat örebrokommunalråd, Björn Sundin, glatt applådera beslutet.

För de örebroare som vill behålla sina friskolor, för de örebroare som vill att deras barn även i framtiden ska få gå i de underbara förskolor som drivs av privata aktörer, för de örebroare som vill att deras åldriga mamma och demenssjuka pappa ska få den bästa omsorgen hos det privata boende de själva valt är inte de lokala socialdemokraterna något alternativ.

Den som vill värna valfriheten, den som ser till kvaliteten på pedagogiken, på utbildningen, på omsorgen före vem som driver den, ska inte ens tänka på att lägga sin röst på socialdemokraterna. För dem är Folkpartiet det självklara valet.

Det gäller hela Sverige, men kanske mer än någonsin i Örebro.

Media: DN1, DN2, SVD, SVD2, SVT, SR, EX

Myternas makt

Läser med intresse såväl insändare som kommentarer på Nerikes Allehandas "Svara direkt-insändare". Man kan lugnt säga att de flesta kommentatorer är rätt negativa till friskolor. Det andas nästan 1968-rörelse igen. All makt åt det offentliga, ungefär.

Till viss del kanske detta handlar om just Örebro, denna stad och kommun som fortfarande är en rest av det socialdemokratiska 1970-talet. Då kommunen kunde och skulle göra allt. Då det offentliga stod för allt gott. Då det politiskt styrda var normen.

På 1990-talet förändrades Sverige. Merparten skedde då socialdemokraterna styrde. Friskolor. Alternativa utförare inom omsorgen. Ökad valfrihet. Men i Örebro kom inte socialdemokraterna ur 68-rörelsen. Man sade nej till alla friskolor som ville öka valfriheten. Man sade nej till alla alternativa utförare inom omsorgsverksamheten. Socialdemokratisk politik i Örebro har länge varit totalt tillbakablickande och nej-sägande. Samtidigt har man byggt vidare på sina myter. Myter som alldeles för ofta spillt över på såväl andra partier som på örebroare.

Här finns myterna om det onda näringslivet. Det spelar ingen roll om det är friskolor, äldreboenden eller hyresvärdar. När det privata näringslivet konkurrerar med det offentliga, är det privata näringslivet något ont. När några få av ÖBOs lägenheter skulle säljas, blev mytbildningen enorm. Alla privata fastighetsägare målades ut som bolag och människor som bara ville suga ur hyresgästerna pengar och inte brydde sig om kvalitet. (Att socialdemokraterna sedan själv, efter valet, kräver rekordartade hyreshöjningar hör liksom bara till spelet)

Och sedan denna mytbildning kring såväl alternativ inom skola och äldreomsorg. Överorden kring äldreomsorgen, efter Carema-skandalen, är enorma. Det låter även här som om alla alternativa utförare bara är ute efter vinst. Till och med när det privat drivna äldreboendet, Berggården som drivs av Attendo, får bäst betyg ska det ändå återoffentligiseras. Här driver nu såväl Vänsterpartiet som Miljöpartiet denna politik. Frågan är när socialdemokraterna hänger på?

Och nu en insändare om friskolor. Baserad på en tendensiös TV-serie med rätt många fel, låter insändarskribenten det stå oemotsagt att "penninggalna profitörer utnyttjar skolan som mjölkko". Är det en sanning? Knappast. Jag gissar att de flesta av oss föräldrar som haft våra barn på fristående skolor tycker att vi gjort ett aktivt val, och att våra barn fått en bra skolgång, ofta bättre än på de kommunala alternativen.

Insändarskribenten, liksom TV-producenten, har en rätt skrämmande bild av föräldrar. Vi som låter våra barn gå i så dåliga skolor och tillåter "penninggalna profitörer utnyttjar skolan som mjölkko" att förvägra våra barn en bra skolgång kan väl knappast ens tillåtas vara föräldrar?

Denna mytbildning kring de svenska friskolorna har en mycket tydlig politisk vinkling. De vänstersocialistiska krafterna ser en maktbas erodera. Mindre offentlig sektor, mindre politisk makt.

Det liberala alternativet är betydligt tydligare och rakare. Vi säger ja till frihet. Vi säger ja till valfrihet. Vi säger ja till egenmakt. Vi bejakar föräldrarnas, elevernas, de anhörigas, de äldres rätt till såväl frihet som valfrihet. Vi tror på individerna och deras möjligheter att ta ansvar för såväl sig själva, som sina närmaste och vara en del av samhällsbygget. Det gamla socialistiska tankesättet, att politiker på något sätt var bättre att fatta beslut åt andra, tillhör en förgången tid.

Men vi liberaler är också noga med att skattepengar ska användas varsamt. Vi är medvetna om att skatteintäkterna inte är något vi politiker kan göra vad vi vill med. De är bara ett lån från medborgarna. Därför måste vi hela tiden sträva efter att använda dem så effektivt som möjligt. Det handlar alltid om bästa möjliga kvalitet för minsta möjliga kostnad.

Ett sådant resonemang kommer att innebära mer av uppföljning, utvärdering och återkoppling. Det kommer att bli mer granskning från statens sida vad gäller såväl förskolor, skolor som äldreomsorg. Det kommer att bli tydligare krav på att uppfylla kvalitetskraven, annars blir det viten och/eller vinstförbud. Det är elevernas, barnens och de äldres service som ska fyllas med högsta möjliga kvalitet.

Det är sannolikt få som egentligen tror på det som insändaren och många kommentatorer verkar mena. Att Sverige skulle gå åter till den tid som fanns före valfriheten, före individualiseringen. Det är nog få som vill ha det politikerstyrda Sverige åter. När du hänvisades till en skola, utan valmöjlighet. När dina barn bara hade ett dagis att välja på. När du som äldre fick vara glad då du blev hänvisad till enbart ett äldreboende.

Kollektivism är ingen framtidsväg. Liberalism är det sannerligen.

(För den som vill fundera mer över kvalitet, kostnader och valfrihet rekommenderas Sveriges Kommuner och Landstings öppna jämförelser. De finns inom många områden och kan hämtas här, efter något klickande.)

Media: SVT, DN1, DN2, SVD, NA

Självklar valfrihet

Under det senaste året har valfriheten inom såväl skolområdet som äldreomsorgsområdet ifrågasatts. Det är i grunden bra. Varje system måste ständigt prövas för att se vilka förändringar som måste göras.

Men slutsatserna av detta ifrågasättande blir ibland märkliga. De politiska undertonerna skymmer alldeles för ofta själva valfriheten och dess konsekvenser.

Idag är det lätt att säga att vi ska förbjuda riskkapitalister inom äldreomsorgen. Forskare kan peka på avhandlingar från 1980-talets USA som hävdar att det är bra med valfrihet inom tekniska områden, men svårt inom servicesektorn. Problemet är bara att världen förändrats, och kommer att förändras.

Jämför vi hur äldreomsorgen i Sverige såg ut 1980 eller 1990 med hur den ser ut idag är skillnaden enorm. Då - i den politiskt styrda ofrihetens tid - vann Bengt Westerberg ett val åt Folkpartiet för att han krävde eget rum på långvården. Idag finns inte långvården. Idag finns knappt delade rum inom äldreomsorgen. Idag finns ett helt annat tänkande kring individernas rätt, kring hur en gammal människa har rätt att behandlas, än vad som fanns då. Valfriheten och individualiseringen har ökat, såväl inom den offentliga sektorn som inom den privata sektorn.

Sannolikt hade individualiseringen kommit även i ett system utan alternativa utförare, men utvecklingen hade lika sannolikt gått långsammare.

Än intressantare blir frågeställningarna kring valfriheten inom äldreomsorgen när man ser framåt några år. Då kommer allt fler gamla att bli ännu äldre, och behoven av en tid av stöd från det offentliga genom vård, omsorg eller en kombination av de båda, kommer att öka. Denna demografiska utmaning kommer att ställa hela den offentliga finansieringen av välfärden inför ännu oprövade vägval.

Sveriges Kommuner och Landsting har underaökt välfärdens långsiktiga finansiering. Den visar att om vi stannar kvalitetsutvecklingen vid dagens nivå, så kommer vi att klara finansieringen. Men är det någon som tror att 40-talisterna kommer att nöja sig med det? De är ju redan idag missnöjda med omsorgen om sina nu åldriga föräldrar... Det innebär att vi måste söka nya vägar att finansiera livsnödvändig vård och omsorg, och andra vägar att finansiera lika nödvändig service utanför den livsnödvändiga vården och omsorgen.

Kan man klara det i ett system där en finansiär också är den enda utföraren? Knappast. Framtidens äldreomsorg tillhör mångfalden. E mångfald av utförare. En mångfald av alternativ. En mångfald av innehåll. En mångfald av kvalitet. En mångfald av lösningar på en mångfald av utmaningar.

Dagens diskussion kring valfrihet kan inte enbart baseras på forskningsresultat baserade på en helt annan situation. Den kan inte heller baseras på dagens situation. Och knappast på en utopisk bild målad av media och mediala politiker. Den bild att det inte finns några problem inom offentligt driven service som målas upp från vänsterhåll är felaktig. Båda de stora kommunala välfärdssystemen, skolan och äldreomsorgen, står inför stora utmaningar i framtiden. Ökade krav på bättre kvalitet och ökad individualisering är ett par av dessa.

Dagens diskussion måste ta sitt avstamp i morgondagens utmaningar. Då är valfriheten inte bara en möjlighet. Då är valfriheten självklar.

Media: DN1, DN2, SVD1, E24-1, SVT1, SVT2, SVT3, Expr1

Därför Folkpartiet i Örebro

Dagens Samhälle, tidningen som ges ut av Sveriges Kommuner och Landsting, har idag två artiklar som visar på varför Folkpartiet behövs i Örebros kommunledning, och varför socialdemokraterna behöver ytterligare tid i opposition.

Den första artikeln handlar om friskolorna. Dagens Samhälle visar på hur mycket effektivare och bättre friskolorna blivit de senaste fem åren i jämförelse med de kommunala skolorna. Som i all statistik finns naturliga felkällor och alternativa förklaringsmodeller. Men det visar ändå på den viktiga roll friskolorna spelar. De kan agera komplement till de kommunala skolorna och visa oss hur man kan hantera både styrning, målsättningar, uppföljningar och ekonomi på bättre sätt än vad vi gör idag.

För oss i Folkpartiet har alltid friskolorna varit välkomna. Vi ser dem som goda komplement till den kommunala skolan, just utifrån att de kan agera annorlunda, hitta alternativa pedagogiska lösningar och visa på hur man kan styra verksamhet och ekonomi bättre än vad vi inom kommunerna hittills gjort.

Om socialdemokraterna fått styra i Örebro, hade det knappast funnits friskolor i Örebro. De har röstat mot i princip alla etableringar av friskolor under mycket lång tid.

Den andra artikeln handlar om regioner som växer. Här är Örebroregionen ytterligare ett gott exempel på hur en kommunledning med strategier och strukturerat arbete kan få både den egna kommunen, och regionen, att växa. Det är rapporten "Svenska Nav" från Västsvenska Industri- och handelskammaren som redovisas. De har mätt framgången inom åtta områden:
Befolkningstillväxt
Ålderssammansättning
Förvärvsintensitet
Nyföretagande
Andel näringslivsanställda
Lönenivå
Utbildningsnivå
Hälsa

Vi ser hur Folkpartiets och koalitionens arbete här burit frukt. Örebro växer som aldrig förr, befolkningstillväxten är rekordhög. Det är många unga som flyttar till Örebro vilket innebär att ålderssammansättningen blir gynnsammare. Vi har klarat av lågkonjunkturen bättre än väntat, men förvärvsintensiteten är fortfarande för låg. Nyföretagandet ökar kraftigt.

Men det finns också problem. Fortfarande är andelen offentliganställda för stor i förhållande till andelen näringslivsanställda. Lönenivåerna i Örebro är alldeles för låga. Utbildningsnivån stiger men från en alldeles för låg nivå. Hälsan är ojämlikt fördelad.

Inom alla de åtta områden som redovisats ovan har Folkpartiet agerat proaktivt. Vi har sökt vägar att stärka Örebro, genom att göra Örebro attraktivare, genom att samarbeta med universitetet, genom att öppna kommunen för fler aktörer, genom att arbeta för ett näringsliv med fler företag med högre krav på utbildning, kvalifikation och kompetens och därmed högre lönenivåer, genom ett strukturerat arbete för att få fler i arbete och därmed öka folkhälsan.

Inom koalitionen har vi inte haft speciellt stora problem att enas om hur vi ska hantera dessa frågor. Men alldeles för ofta har det skett med motstånd från socialdemokraterna. I vissa fall har de till och med motarbetat utvecklingen.

De har varit passiva i arbetet för att göra Örebro attraktivare, och i vissa fall motarbetat förnyelsen av city.
De har motarbetat, eller i bästa fall varit passiva, i arbetet med att öka möjligheterna för privata aktörer att komma in och få bli entreprenörer inom kommunal verksamhet som skola, äldreomsorg och social omsorg.
De har därmed också motarbetat framförallt kvinnligt nyföretagande.
De har aktivt varit emot att i den regionala utvecklingsstrategin skriva in att andelen näringslivsanställda ska öka. För dem har den offentliga sektorns storhet varit överordnad.
De har inte velat ha någon strategi för att få fler högavlönade till Örebro, snarare har deras näringslivsstrategi byggt på ännu fler enkla jobb.
De har inte haft någon tydlig arbetslinje. Bland annat har de motarbetat koalitionens arbete med att föra över försörjninsstödet till arbetsmarknadsenheten för att förenkla övergången från bidrag till arbete.
De har haft ringa eller inget intresse för samarbete med universitetet.

Nu vill vi i Folkpartiet gå vidare. Vi vill göra Örebro ännu attraktivare, för boende, studerande, arbetande, turistande. Vi vill ge ännu fler möjligheter att arbeta med kommunen, som entreprenörer, med RUT-arbeten och äldreservice, genom utmaningsrätter och minskad kommunal osund konkurrens. Vi vill öka samarbetet med universitetet ännu mer och skapa förutsättningar för fler kommunalt finansierade professurer. Vi vill ha hit högkvalificerade arbeten, ett mål är att tre börsnoterade företag ska ha sina huvudkontor i Örebro före 2015. Vi vill öka andelen anställda i näringslivet. Vi vill värna arbetslinjen för att minska utanförskap och öka folkhälsan.

I det arbetet känner vi stöd hos våra koalitionskollegor. Men alldeles för ofta motstånd från den socialdemokrati som mest verkar tycka att det var bättre förr.