Det fungerade helt enkelt för dåligt. Det fanns ingen tydlig ägarroll för fastigheterna i kommunen. Investeringsbesluten var otydliga. Hyressättningen oklar. Klagomålen på fastighetsunderhållet var legio. Och så vidare.
Vi diskuterade hur vi skulle hantera det hela. Det fanns egentligen bara en sak att göra. En total omstart.
Hur skulle då denna omstart ske? Vi diskuterade flera möjligheter. En av dem var att skapa ett nytt kommunalt bolag som skulle äga alla kommunens fastigheter. Då skulle vi få kontroll på ekonomin; investeringar, underhåll, hyror, allt. Vi skulle kunna hantera de eventuella förändringar som behövdes på personalsidan. Och ett bolags bokföring är faktiskt stabilare och mer långsiktigt jämförbar än en kommuns.
Så det fick bli ett bolag. Men nu, när bolaget är igång, funderar jag på om det verkligen var rätt.
Jag hade två skarpa funderingar kring bolagsbildningen. Två faror som väntade i vassen. Men med en förhoppning om att kunna vinna även valet 2010 och därmed skapa en stabil bas för bolaget lät jag det ändå gå vidare. Sett i backspegeln var det fel. För den nya kommunledningen har infriat båda mina farhågor, med råge!
Den första farhågan gällde investeringar och ekonomi. Så länge investeringarna i kommunens fastigheter låg i en kommunal förvaltning, blev investeringsbesluten offentliga, en fråga för budgetdebatter och diskussioner kring volymer och tider. Vi kunde mäta ett års investeringar mot ett annat. Hade volymerna gått upp? Hur stora delar av besluten hade genomförts? Vad fick det för påverkan på såväl balans- som resultaträkning?
Som den försiktiga general jag är i ekonomiska hänseenden, var detta viktigt. Kommunen ska inte sätta sig i skuld i onödan. Alla skulder måste betalas, förr eller senare, av pengar som tas från välfärdsuppdraget. Investeringsbeslut måste vägas mot andra viktiga beslut. Och diskussionen måste vara öppen.
Nu gäller något annat.
Kommunens investeringar går i taket. När jag styrde, tyckte jag att det var oroande när vi beslutade om en investeringsnivå över 500 miljoner kronor. Men titta vad som gäller nu. Här nedan ser ni en bild från dragningen av kommunens budgetförutsättningar:
Investeringsvolymen för 2013 går upp mot 1,2 miljarder!!! Det är helt osannolikt. Och 2014 ser nästa likadan ut. På de tre åren SKDC-partiet styrt, kommer kommunen att ha tagit investeringsbeslut på osannolika 2,9 miljarder kronor!!! (Här skulle man vilja skriva ut hundra ! om det hjälpte)
Stora delar av investeringarna täcks av nya lån. Tyvärr syns inte allt längre i kommunens bokslut. För de lån som Futurum fastigheter tar upp hanteras nu av bolaget själv, och syns bara som en fotnot i koncernredovisningen.
Men för de örebroare som någon gång ska betala tillbaka lånen, eller betala räntorna när de inte längre ligger på 1,5 % utan kanske på 5 % eller 9 %, spelar det ingen roll om det är Futurum eller kommunen som tagit dem. Välfärden kommer att få betala.
Men detta är det tyst om i Örebropolitiken idag. Varför? Ett skäl är att man inte vinner kommunala val på ekonomi. Om jag hade koll på ekonomin, och den nuvarande ledningen inte har det, spelar ingen eller liten roll i valet. Därför kan alldeles för många kommunpolitiker gömma sin ovilja eller okunskap om ekonomi bakom det lokala ointresset. Och intresset från den lokala journalistiken är lika litet. Det är kanske för svårt eller för svårt att göra medialt.
När det nu blivit så här, ångrar jag faktiskt att jag tog beslutet om bolagisering.
Det andra man kan ångra är just tystnaden. Och det har också delvis sin grund i bolagskonstruktionen.
Bolag är till sin konstruktion slutna. Styrelsen ska i första hand se till bolagets bästa. Inte till en öppen dialog med medborgarna. Som lokal politiker kan man ändå ha ett förhållningssätt till sina bolag, bejaka så stor öppenhet som möjligt.
Men så fungerar det inte i Örebro idag. Styrelse efter styrelse får reda på hur ansvarsfullt styrelsejobbet är, att allt fokus ska ligga på bolagets bästa och - att man ska hålla tyst om det som sker på styrelsemötena. SKDC kunde informera om att öppenheten är regel, och slutenheten undantaget (det undantag som handlar om att läckor som skadar bolaget är oacceptabla). Men bilden de ger styrelseledamöterna är den motsatta. Håll tyst. Prata inte med någon, inte ens i partiet, om det som sker i styrelsen.
För mig är det oacceptabelt. Och allra mest oacceptabelt är det i Futurum Fastigheter. Futurum är kommunens fastighetsbolag. Det ska bara äga fastigheter som det bedrivs kommunal verksamhet på och i. Kommunen ska vara den enda hyresgästen. Öppenheten borde vara norm. Örebroarna har rätt att veta vad styrelsen tycker, vad bolaget planerar och vilka skiljaktiga meningar som finns.
Men Baastad, Bondeson och Persson, driver en tystnadens linje.
Kommunala bolag måste vara ett fåtal undantag från regeln om den öppenhet en nämnd- och förvaltningsorganisation bygger på. Men i Örebro idag håller de på att bli norm. Allt fler kommunala bolag. Allt större tystnad.
Den utvecklingen oroar mig mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar