Att ta ansvar

Vem leder ett landsting? Vem bestämmer hur resurserna ska fördelas? Vem tar ansvar?

Frågan måste åter ställas efter det att Radio Örebro redovisat Sveriges Kommuners och Landstings redovisning av överbeläggningarna på landets sjukhus. Diagrammen hittar du på SKLs hemsida, här.

Det visar sig snabbt att Örebro läns landsting inte alls är i topp när det gäller överbeläggningar. Snarare placerar sig landstinget på den bättre halvan. Men varje patient som inte får en ordinarie plats är ett misslyckande.

En intressant detalj i analysen är hur det skiljer sig mellan olika landsting. Medan Dalarna och Gotland nästan inte har några överbeläggningar, har Gävleborg stora problem. Västmanland, Västerbotten och Västra Götaland likaså. Varför?

Roger Mörk s-landstingsråd i Örebro ser inte att han eller Marie-Louise Forssberg-Fransson, s-landstingsstyrelseordförande, kan göra något mer. Allt är regeringens fel.

Det är så trist att ständigt lyssna till dessa bortförklaringar. När det går bra drar landstingsråden gärna på sig rampljuset. Men när det går dåligt är det alltid någon annans, och helst regeringens fel...

På samma sätt är det i Örebro kommun. När kommunen gör ett gigantiskt resultat på 504 miljoner kronor, är det den socialdemokratiska kommunledningens förtjänst. (Fast om man tittar på de rensade siffrorna beror det mesta på att regeringen klarat av sysselsättningen och förändrat sjukskrivningstalen...) Men när det går dåligt, som inom skolan, så är det regeringens fel...

Är det någon som verkligen tror på det?

I dagarna håller socialdemokraterna kongress. Den ska peka ut någon väg för partiet mot någon framtid. Högtidstalen avlöser varandra om allt det stora som partiet ska göra.

Men någon gång kunde man se vad partiet verkligen gör när man har makten. Man kunde börja i Örebro.

Samtidigt som kommunen gör en vinst på 504 miljoner kronor (mer än vartenda bolag som driver vård i Sverige idag) så:

• Sparar man på förskolan: Vikariestopp. Anställningsstopp. Inköpsstopp.
• Sparar man på skolan: Vikariestopp. Anställningsstopp. Inköpsstopp. Nedlagda skolor. Uppsagda lärare.
• Sparar man på äldreomsorgen:Ingen fullständig kompensation för pris- och lönehöjningar. Inga pengar till ökad kvalitet. Flyttat ansvar för vikariehantering från kommunstyrelsen till vård- och omsorgsnämnderna, utan att några pengar följde med.

Och så vidare. Och så vidare.

I den lokala socialdemokratiska verkligheten syns inte mycket av högtidstalen på kongressen. Där är det istället en annan politik som gäller. Mindre resurser till välfärden. Mer till gator, bolag och hus.

Och medan överbeläggningarna på landstinget fortsätter, så satsar samma landstingsledning på lokaltrafik som få kommer att använda, till framtida skyhöga kostnader.

Det finns bara en sak som håller samman den lokala socialdemokratiska politiken med den nationella. Att den inte går ihop ekonomiskt. Stefan Löfven lovar allt åt alla. Men hur han ska finansiera det är oklart. Skattehöjningar på minst 30 miljarder kommer sannolikt inte att räcka. Löftet idag om att unga ska ha jobb eller utbildning inom 90 dagar kostar ytterligare ofinansierade miljarder. Statens kassa kommer att sina. Lånen skjuta i höjden.

Och i Örebro riskerar såväl landsting som kommun att behöva höja skatterna kommande år. Vidlyftiga löften om allt ifrån elitidrottshallar till heltider, från regionaltåg till vindkraftparker ska finansieras. Men pengarna saknas. Så vad händer? Just nu skjuter lånen i höjden. Och nästa år höjs skatten?

Vare sig Sverige, Örebro län eller Örebro kommun skulle må speciellt bra av höjda skatter. Det skulle innebära sämre förutsättningar för företagande och tillväxt. Det skulle innebära ökade risker för högre arbetslöshet. Den vägen har socialdemokraterna prövat förut. Och även då var det ett misslyckande.

Det Örebro och Sverige behöver är mer av en liberal politik för kunskap, företagande och utveckling. En politik som hänger ihop, från det nationella, över det regionala till det lokala. Den politiken finns redan idag. Och om ett drygt år sätter vi fart och förändrar Örebro kommun och Örebro läns landsting.

För välfärdens och jobbens skull.

Media: SR Örebro

Politiskt ledarskap: Håll i!

Nu skakar den svenska tillväxten. Idag presenterar Svensk Näringsliv sina siffror för tillväxten 2012. De menar att Sverige nu befinner sig i ett läge där tillväxten närmar sig noll. Deras siffror är de mest pessimistiska hittills, med en beräknad tillväxttakt på 0,2% 2012 och 0,9% 2013. Arbetslösheten kommer inte att sjunka. Sannolikheten är större att den istället ökar.

Snart kommer SKLs (Sveriges Kommuner och Landsting) nästa prognos för skatteintäkterna de kommande tre åren. Den senaste, som kom den 18 augusti, hade en viss nedrevidering av siffrorna för 2012, men ingen nedrevidering för 2013 och 2014. Den kommande prognosen kommer att visa en betydligt sämre utveckling för kommunerna och landstingens inkomster. De flesta av oss som är politiskt och ekonomiskt engagerade var medvetna om denna utveckling. Sett i ett längre historiskt perspektiv har SKL nästan alltid en eftersläpning i sina prognoser. När det blir bättre, ligger SKL efter och bedömer att konjunkturerna får genomslag på sysselsättning och skattekraft senare. På samma sätt när konjunkturerna viker.

Det finns nu två frågor man borde ställa sig som lokal eller regional politiker. Den första är hur stor den revidering som nu kommer är och vilka snabba åtgärder man då måste igång med. Den andra är om detta är den sista nedrevideringen, eller om läget kommer att fortsätta att försämras.

Den bild jag har av utvecklingen är att den kommande revideringen kommer att bli rätt kraftig, men att den inte blir den sista. Kanske minskar ökningstakten av skatteunderlaget med ytterligare någon miljard 2012. Bedömningarna för 2013 och 2014 är betydligt svårare, men ska man lita på Svenskt Näringsliv så kommer det att handla om många miljarder. Sannolikt kommer dessutom ytterligare revideringar under hösten som tar bort ytterligare någon miljard från kommunsektorn.

Men det finns ytterligare ett par frågor som knackar också på den lokala politiska dörren. Hur går det för Grekland och övriga Sydeuropa? Och hur går det för USA?

Än vet vi inget av vad som händer med skuldkrisen i Grekland och de andra högt skuldsatta länderna med Italien i topp. En kollaps för Euro-samarbetet skulle innebära enorma problem för tillväxten och därmed också för svensk arbetsmarknad, för sysselsättningen och därmed för kommunernas intäkter. Och om USA går in i en recession stannar den ekonomi som fortfarande är världens motor.

I detta läge krävs politiskt ledarskap. Nationellt tar Alliansregeringen detta ledarskap på allvar. Höstbudgeten hade två budskap. Dels att vi håller igen. Vi ser till att Sveriges ekonomi är i balands. Dels att det finns utrymme att satsa om det blir ännu värre. Då har regeringen möjligheter att mer kortsiktigt öka köpkraften både hos enskilda medborgare och framförallt den offentliga sektorn genom riktade statsbidrag och skattesänkningar.

Men vad händer lokalt? Vad händer i Örebro län och i Örebro kommun?

Örebro Läns Landsting är i ett utsatt läge. Ekonomin är i kris, även om de styrande socialdemokraterna hävdar något annat. Allt talar för ett noll- eller minusresultat redan 2011. Samtidigt spelar de med enorma investeringar, investeringar som idag inte är finansierade. Denna mix kommer att skapa enorma besparingskrav. Tyvärr saknar landstinget ledning. De har en politisk styrning, men ingen politisk ledning. Socialdemokraterna är tillsammans med Vänsterpartiet totalt låsta i frågan om alternativa utförare. De saknar en politik för hur landstingets verksamheter skulle kunna effektiviseras genom förändrad politik och förändrad organisation. Allt ska se ut som idag, drivas som idag, och styras som i går. Pengar och budgetbalans är något som inte är en politisk kärnfråga för dem.

Och Örebro kommun följer efter. Den nuvarande styrningen hävdar fortfarande att de inte behöver förändra sin syn från i juni, då krisen ännu inte slagit till. De saknar insikt om behoven av att förändra inriktningen för de kommande åren. De satsar pengar som inte finns. De investerar enorma summor utan någon kontroll över vad det innebär för avskrivningar, finansnetto eller drift. Och de släpper på kontrollen över nämndernas ekonomi. Gymnasienämnden är det tydligaste exemplet.

Örebro kommun kommer att klara sin ekonomi för 2011. Men vad händer 2012 och åren framför? Tjänstemännen varnar, men hittills varnar de för döva öron. De styrande vill eller kan inte lyssna. De förstår inte ens de grundläggande ekonomiska parametrarna.

Nu behövs ett annat politiskt ledarskap. Ett ledarskap som lyssnar istället för ett som stänger dörrar. Ett ledarskap som låter många delta, istället för ett där en person bestämmer allt. Ett ledarskap som tar in omvärlden, analyserar och bedömer, istället för ett som tror att Örebro är världens centrum. Ett ledarskap som ser positivt på tillväxt, och ser såväl den privata som den civila sektorn som starka komplement och basen för den offentligt finansierade välfärden.

Vi i Folkpartiet kommer att hålla alla dörrar öppna för den breda dialog vi menar måste till. Och den måste till omedelbart. Världen väntar inte på vare sig Sverige eller Örebro. Den ekonomiska utvecklingen i världen tar inte hänsyn till vad politiker tycker sig vilja och ha råd med vare sig i Sverige eller Örebro. Nu krävs ett öppet, ärligt och lyssnande ledarskap från de styrande i Örebro. För örebroarnas skulle måste vi finna breda, skarpa och tydliga överenskommelser.

Media: DN1 och DN2.  SVD1 och SVD2. SR1 och SR2. DI

Skillnad

I tisdags redogjorde Kommunledningskontorets medarbetare för månadsrapporten för mars. Som vanligt är ekonomin i god hållning, även om det finns nämnder som verkar ha problem. Gymnasienämnden är den tydligaste, där kostnaderna verkar dragit iväg. Men djupare analyser krävs innan man kan säga om det beror på ökade kostnader, eller på grund av att kostnader bokförts olika.

Örebro har en stabil ekonomi, även i dessa dagar av kaos. Idag styr tjänstemännen Örebro. Det finns ingen politisk styrning. Det har inte heller funnits någon sådan, egentligen sedan valet. Efter valet var koalitionen en "lame duck" i avvaktan på en kommande regering. När omvalsbeslutet kom, och sedan den märkliga 7-partikonstellationen tillträdde, har det blivit än tydligare att det inte finns någon politisk kommunledning. Socialdemokraterna har dessutom en ledning som inte kan leda...

Trots detta är ekonomin i balans. Skälet till detta ligger flera år bakåt i tiden.

För några år sedan ingick Örebro kommun i ett arbete inom SKL där ekonomer från SKL gick igenom kommunens ekonomi. En av de tydligaste trenderna som de redovisade var kostnaderna under valåren. När socialdemokraterna styrde släppte de alla hämningar de år det var val. Inga beslut som kunde riskera en valseger togs. Socialdemokraternas agenda handlade i princip om att köpa väljarnas röster genom att inte fatta nödvändiga beslut. Istället tog man dem året efter valet. Det tydligaste exemplet var 2002, när Mats Sjöström före valet hade mantrat "Det går bra för Örebro" för att omedelbart efter att valet var vunnet börja planera för nedskärningar på 350 miljoner kronor, och uppsägningar av nästan 1000 medarbetare.

I koalitionen valde vi inte den strategin. För mig som folkpartist och ansvarig för ekonomin var det aldrig ett alternativ. Örebros välfärd och omsorgen om örebroarna vägde tyngre än populistiska valstrategier. Vi fattade ett antal tunga beslut även 2010. Kanske inverkade det på valresultatet. Men för Örebro, kommunens verksamheter, kommunens ekonomi, välfärden och framförallt örebroarnas väl och ve, var det bra.

Inom det socialdemokratiskt styrda landstinget har man inte lärt sig läxan. Där fattades inga tunga, men nödvändiga, beslut 2010. Där gömdes alla svåra beslut i avvaktan på att valet skulle vinnas. Resultatet låter inte heller vänta på sig. När landstingsstyrelsen nu får ta del av de första delårsrapporterna pekar ekonomin mot ett nollresultat, långt under de nödvändiga resultaten som krävs för att värna välfärden.

Det socialdemokratiska ekonomiska populismen är ett cyniskt spel med örebroarna och deras välfärd. Frågan nu är om Marie-Louise Forssberg-Fransson, som har lagt all makt i sina händer, kan luta sig mot att alliansregeringen klarar av sysselsättningen bättre än förväntat, eller när hon blir tvungen att börja spara.

För alla som tror på en långsiktigt hållbar välfärd lönar det sig att jämföra Örebro kommun under den Folkpartiledda Koalition Örebro med det socialdemokratiskt styrda landstinget. Där vi arbetat för hållbarhet, genomsynlighet och långsiktighet, har de arbetat kortsiktigt, i det fördolda och utan strategier. Det kommer sjukvåden och framförallt örebroarna som patienter att få betala för.

Örebro värt ett bättre landsting

När regeringens miljard till de landsting som sköter sig nu fördelas blir resultatet för Örebro klent, rapporterar bland annat Tvärsnytt och Radio Örebro. Örebro är ett av de sämsta landstingen och får lite pengar eftersom man inte klarat av att hantera köerna till besök respektive behandling eller operation bra. Örebro läns landsting får 75:- kronor per innevånare att jämföra med Hallands läns 326:- eller Jönköpings 200:- kronor per innevånare. Hade Örebro läns landsting klarat sig lika bra som Halland, hade vi haft en sjukvård som fått 20 miljoner till. Men framförallt hade örebroarna sluppit vänta på att få tid för besök och sluppit vänta på behandlingar och operationer.

Som örebroare kan man rikta skarp kritik mot Örebro läns landsting och dess politiska ledning. Det har inte på länge funnits en tanke på hur landstinget ska utvecklas. Det har inte funnits tankar på hur valfrihet eller patientval ska kunna utvecklas. Det får konsekvenser. Örebro län har som ett av endast tre län inte fått en enda ny vårdcentral eftersom Marie-Louise Forsberg-Fransson och hennes socialdemokratiska kollegor valt att fortsätta med en antivalfrihetspolitik. De tror att politiker alltid vet bättre än örebroarna. Örebro läns landsting har tappat avtal med kringliggande län om specialistsjukvård. Vi ser nu också att kostnaderna för stafettläkare ökar. Sammantaget visar det sig att socialdemokraterna i Örebro läns landsting hellre blir kvar vid det gamla där politiker bestämde allt, än väljer att ställa sig på patienternas sida. Den enda tydliga inriktningen landstingsledningen verkar ha, är att bevara Lindesbergs Lasarett...

Det är illa för oss örebroare. Vi får en sämre vård än vad vi borde ha rätt till. Vi får vänta längre. Vi får längre resor till vård. Vi får ett landsting som står sämre rustat för framtiden. Vi får ett landsting som sluter sig kring sig självt iställer för att öppna sig mot omvärlden.

Socialdemokraterna har styrt Örebro läns landsting sedan den allmänna demokratin infördes. Det är möjligtvis förståeligt att de beter sig mer som tjänstemän som förvaltar, än som politiker som utvecklar. Det är förståeligt, men inte ursäktbart. Därför hade det varit nyttigt om Miljöpartiet valt en annan sida efter valet. Örebro läns landsting behöver en ny politisk ledning. Vi i Folkpartiet kommer att göra allt under den kommande mandatperioden för att leda detta förändringsarbete. Örebroarna behöver ett bättre landsting!

(S)lutenhet och rädsla

Under de senaste åren har sossarna i Örebro kommun anklagat oss för att vara slutna. En av de hårdaste kritikerna har varit Jonas Karlsson. Själv menar jag naturligtvis att dessa anklagelser är grundlösa. Vi har skapat ett politisk system där vi varit öppna, ända från de gemensamma omvärldsdagarna (vi har en i morgon) där vi gemensamt ser över vilka utmaningar vi står inför, över beredningen av budgetdirektiven i januari och februari och fram till beredningssammanträden för budgeten som normalt är i maj. Oppositionen har fått vårt material så snart det varit färdigt så att de haft tid att reagera fram till dess beslut ska fattas i kommunstyrelse och fullmäktige.

Nu har Jonas Karlsson bytt organisation. Nu jobbar han tillsammans med landstingsstyrelsens ordförande, Marie-Louise Forssberg-Fransson. Och plötsligt är kraven på öppenhet som bortblåsta. Nu är det (s)lutenhet som gäller!

I morgon ska Landstingsstyrelsen fatta beslut om budget för 2011. Fortfarande finns ingen handling tillgänglig. Oppositionen vet ingenting. Landstingsstyrelsens ordförande sitter i radio och säger att oppositionen får veta i morgon, eftersom man kallat till presskonferens.

Landstinget i Örebro kommun är en organisation som kännetecknas av toppstyrning, av slutenhet och av rädsla. Även när socialdemokraterna i princip styrt helt själva och inte behövt samordna flera partier, har slutenheten varit norm. Denna rädsla för öppenhet skadar landstinget och gör att landstingets verksamheter fungerar sämre än vad de borde kunna göra.

Undersökning efter undersökning visar nu på att Örebro Läns Landsting, under socialdemokratisk ledning, ligger i botten. Som ett av tre (3) landsting har man valt bort valfriheten vad gäller vårdcentraler och inte fått en enda nyetablering. Man ligger fjärd sist vad gäller antalet medborgare per vårdcentral och tredje sist vad gäller effektivitet.

Det hade varit bra om valet 2010 hade inneburit en storstädning i Landstinget där en ny regim hade kunnat skapa goda strukturer för en bättre vård. Nu får vi vänta tills 2014. Fram till dess riskerar örebroarna än mer av slutenhet, än mer av politiskt envälde med mindre valfrihet och en vård där små symbolfrågor får ta över de stora strukturella frågorna som borde hanteras.