Semester

Sista dagen på vårens KF-sammanträden. Känns rätt avslaget.

Men det är inte fullmäktige jag ska skriva om. Det får vänta till memoarerna. Det finns, som jag tidigare srivit om, stora risker med att blogga om personer som man ser som motståndare i en debatt. Orden riskerar att bli alldeles för hårda, och oemotsagda.

Det jag ska skriva om handlar om mod.

Jag funderar på hur Camilla Lindberg kände sig i går efter omröstningen om FRA-lagen. Som ensam alliansföreträdare röstade hon nej. Oavsett vad hon och partiet säger så känns det, och kommer det att kännas. Camillas chanser att bli något stort i partiet är betydligt mindre än Birgitta Ohlssons. Hennes ställningstagande hade säkerligen en stor portion framtidspolitiker i sig.

Jag har själv varit i liknande situationer men på ett betydligt lägre plan. Under mina första år som kommunfullmäktigeledamot gick jag emot partiet i ett par frågor kring miljön. Det var ingen som hoppade på mig för det, partiet hade på det sättet mycket högt i tak. Men det känns, personligt, på många plan.

Jag har dessutom ett antal gånger fört en annan politik än den som finns i partiets mittfåra (eller är det det högra hjulspåret...) på landsmöten och liknande. Både internt och offentligt. Även det har känts. Det finns rätt många människor som inte väjer för nålstick och efterslängar istället för att ta konflikten rakt ut. Kanske är det av oförstånd. Kanske är det medvetet.

I dagens politiska landskap handlar framgång väldigt ofta om att välja rätt spår mot makten. Hitta rätt vänner, driva rätt frågor, vara rätt medial och så vidare. Lika ofta handlar alla partiernas politik om att vinna medelväljaren vilket gör politiken försvinnande lik varandra. FRA är ett typexempel. Socialdemokraternas nej är inte ett nej till lagen, utan en chans att skaffa politiska poäng.

Denna mainstreaming inom politiken är säkert intressant för många men gör politiken säkert ointressantare för många. Om man inte får rösta som man tycker, utan som andra vill, kommer nog allt färre av dagens individualistiska ungdomar att välja partipolitiken. Och det är också det som sker. Partiernas medlemstal minskar drastiskt.

Så Camilla Lindberg har väl inte direkt ökat sina chanser att bli partitoppare. Men hon kanske har ökat chanserna för demokratin och de politiska partiernas överlevnad.

Respekt

Avlyssning av oskyldiga är inte liberalt

Snart lär väl avlyssningslagen klubbas. De ledamöter, av olika liberal kulör, som tidigare påstått sig vara emot kommer nu med de låtsade förändringarna av förslaget att bli för. Men, som DN ungefär skriver: Det spelar ingen roll att sätta ytterligare en överrock på kroppen, kroppen är densamma, det spelar ingen roll att klä en dålig klapp i mer glansigt papper, klappen är lika usel för det.

Det är inte märkligt att ickeliberala partier kan komma till en slutsats att ökad avlyssning och mindre personlig integritet är OK. Det var också länge socialdemokraterna som drev denna fråga. Deras nuvarande ställningstagande är lika mycket glanspapper som regeringens återremiss.

Men hur kan Folkpartiet, och de centerpartister som kallar sig liberala, stödja att all kommunikation som sker på modernt sätt ska avlyssnas? Alla medborgare, och förresten rätt många ickesvenskar också, typ 6 miljarder, kan komma att avlyssnas bara för att man skickar ett mejl. Råkar dessutom mejlet innehålla ett farligt ord, kanske som spränga, al-quaida, inshalla, eller döda, kanske man hamnar i nästa fack för vidare granskning. Det spelar ingen roll om man är oskyldig eller inte, aldrig har planerat sprängdåd eller inte, bara för att man vill spränga en biljarduppställning, har läst om al-quaida, är djupt religiös eller funderar på hur man ska döda mördarsniglar kan man bli en potentiell fara.

Det skifte som sker nu är stort. Det handlar om att ändra spaningsfokus från de som planerar för brottslig handling eller som är på väg att göra det, till alla människor, alla de som aldrig har ens tänkt tanken. Storebror ser verkligen oss alla.

Det märkliga är att ingen tänkte tanken att avskaffa brevhemligheten under 1970-talet då terrorismen verkligen gjorde nedslag i den svenska vardagen. Då fanns liberalismen verkligen grundad i både tanke och gärning hos fler än det dåvarande Folkpartiet.

Det är lika märkligt att ingen av förespråkarna för dessa integritetskränkningar funderar över vilka andra områden man borde hantera. En betydligt större utmaning än den eventuella terrorism som kan komma att påverka Sverige, är klimathotet. Redan idag insjuknar och dör människor av klimatförändringar. Antalet döda av klimat är tiodubbelt större i Europa än antalet terroroffer. I världen handlar det om ofattbara antal döda och flyende, enorma ekonomiska konsekvenser och så vidare. Här borde man väl verkligen minska den personliga friheten. Varför inte sätta in hastighetsbegränsare i bilar för att minimera bensinförbrukningen? Varför inte ha ett tak på värmen i lägenheterna? Varför inte kolla upp vem som reser vart och hur ofta för att kunna påverka direkt vid källan och undvika skadliga livsstilar?

Jag hoppas ironin framgår. Ingen funderar ens i de riktningarna, även om det är tekniskt möjligt. Men just tekniken att gå igenom all elektronisk kommunikation verkar vara huvudskälet till att FRA nu ska få göra det.

Jag räknar knappast med att någon av de dissidenter som funnits inom regeringen kommer att uthärda. Att rösta med oppositionen hjälper inte heller eftersom socialdemokraterna är lika goda kålsupare. Systemet kommer att innebära ytterligare ingrepp i den personliga integritet som redan idag är alldeles för kringskuren.

Frågan är bara - vem kommer att utnyttja den information som kommer in till syften som ingen vill? Frågan är inte om det kommer att ske, utan av vem, när och varför.

Idag är det kommunfullmäktige i Örebro. Jag har en vit slips på mig. En begravningsslips. För idag lär ytterligare en del av den personliga friheten begravas.

Nerikes Allehanda = beroende socialdemokratisk

Den förr liberala tidningen Nerikes Allehanda är numera en partipolitiskt bunden tidning. Det finns bara en annan tolkning till det beslut chefredaktören och ledarsidan tagit kring de nya s-märkta krönikörerna. Men mer om detta senare.

Det påstådda skälet till att nu ge ett antal politiskt aktiva socialdemokrater, alla just aktiva med daglig kontakt med arbetet såväl i riksdag som Örebro kommun, är att bredda åsikterna i någon form av liberal anda. Men tanken är såväl grund som grumlig.

För det första borde en liberal tidning verkligen våga vara just liberal. Ledarsidans liberala anslag borde lyfta tidningens politiska åsikter till ständigt nya höjder. Men frågan är hur liberala de som ska skriva sidan är. Ingen av ledarredaktörerna har någon bakgrund inom den liberala rörelsen. De finns inte och har inte funnits med inom några liberala tankesmedjor eller liknande. Men nåväl, de kan ändå ha en liberal kompass, även om min tveksamhet är växande.

För det andra verkar ledarsidan blanda ihop tidningens liberala inriktning med den partipolitiska. Nerikes Allehanda är inte folkpartistisk. Tidningen brukar påpeka att den inte går i något partis ledband. Men plötsligt är det viktigt att ett, och bara ett, annat parti får tillgång till plats i tidningen. Varför? Orkar inte NA stå emot storebrors krav? Kryper man för makten, ekonomisk eller politisk? Lever man kvar i tron att den socialdemokratiska maktapparaten är det normala styresskicket och dagens koalitions/alliansregeringar bara är en parantes och att detta parti därför måste behandlas särskilt? Annars borde väl alla andra partier som inte är liberala, dvs alla utom Folkpartiet, också beredas krönikörsutrymme? Diskriminering är väl inte liberalt? Inte särbehandling heller! Förresten har ingen av ledarskribenterna eller chefredaktören någonsin synts på en folkpartistisk medlemsaktivitet så risken att sidan skulle vara folkpartistisk är minimal. Det var bättre (sett ur en folkpartistisk vinkel då) när Wredén, Götell och Ström var skribenter.

För det tredje blandar tidningen ihop sitt uppdrag med någon typ av public service attityd. NA har inget som helst ansvar att på ledarsidan vara opartisk. Snarare har man ett uppdrag att vara just partisk, följa den ideologi som tidningen bekänner sig till. Detta innebär att ledarsidan borde vara just liberal, och inget annat. Men nu är den mer partipolitiskt bunden till ett parti än något annat.

Det finns ett antal andra invändningar. Men låt detta vara för nu. det räcker och blir över.

Och just det. Jag glömde den andra tolkningen. Idag står det på hemsidan att NA-borgen ska säljas. Koncernen vill ha in mer pengar. Just pengar verkar vara det som enbart styr tidningen idag. Vi är rätt många som tycker att kvaliteten sjunker lika fort som koldioxidhalterna stiger. Allt mer annonsblaska, allt mindre kvalitetsartiklar. Och tänk om det är så att ägarna nu kräver av tidningen att minska prenumeranttappet genom att rikta sig till en underrepresenterad grupp, de trogna sosseväljarna. Örebro kommun och län är ju fortfarande alldeles för rött. En ekonom ser säkert detta snabbt och funderar hur man ska hantera detta prenumerantproblem. En liberal ser en annan utmaning.

Det är alltså dags att säga adjö till den liberala Nerikes Allehanda. Det vore bättre om tidningen tog steget ut och böt profil, från (oberoende) liberal till beroende socialdemokratisk. Och prenumerantproblemet kan snabbt bli ett annat. Det finns i vart fall i mina tankar att avsluta prenumerationen.