President Obama ryter till mot bonushysterin. Det är bra. Jag har själv på denna blogg under en längre tid skrivit kring bonusar. Men det som stör extra just nu är ju att bonusarna betalas ut även när hela sektorer krisar.
Jag tror på att goda insatser ska belönas. Höga löner är inte fel. Det är inte mer fel att bli rik på att kunna leda ett företag, än att leda ett fotbollslag, snarare tvärsom.
Men ersättningarna måste vara motiverbara. Miljonlöner är OK. Men när ersättningen dels inte hänger samman med någon form av värdering av arbetet, dels kan tas ut även när bolaget går dåligt, då är något allvarligt fel. Det vore bättre om man kunde utforma skattesystem på sådana sätt som gör bonusar ointressanta ur en skattemässig synvinkel.
Det har president Obama gjort. Men även finansminister Borg i diskussionerna kring bankerna. Det är bra.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2009-01-30
2009-01-29
Är politik bara ett (s)pel?
På gårdagens kommunfullmäktigemöte handlade det mesta om en diskussion kring en interpellation. Interpellationen kom från oppositionens största parti och handlade om hur vi som kommunledning ska hantera jobbkrisen (som ännu inte finns men som tyvärr troligen kommer). I diskussionen förde oppositionsföreträdare gång efter gång fram behovet av samsyn och att det inte handlade om partipolitik utan en gemensam syn för örebroarnas bästa.
Jag delar den synen. I ett allvarligt läge är det viktigt att vi i så många frågor som möjligt hittar gemensamma lösningar. Det kan handla om hur vi omfördelar resurser inom kommunen, från en viss typ av investeringar till en annan, eller från ett verksamhetsområde till ett annat, eller hur vi hanterar behoven av effektiviseringar och rationaliseringar. Detta påpekades också av både mig och andra koalitionsföreträdare under debatten.
Tyvärr verkar sökandet efter samförstånd från (s) bara vara just ett (s)pel. Samtidigt som man i fullmäktigesalen talar om samförstånd, skickar man ut brev till de lokala företagen, där det inte alls talas om samförstånd, utan snarare om konflikt. Det är två helt olika agendor, två helt olika sorters politik, två helt olika förhållningssätt till krishantering.
För mig blir det respektlöst mot demokratin, om högtidsorden i fullmäktigesalen inte har bäring i den konkreta politiken.
För mig blir det också respektlöst mot kommuninnevånarna, om det bara är låtsaspolitik som bedrivs i fullmäktige och kommunstyrelse där oppositionens enda vilja är att hitta konfliktpunkter.
För mig blir det också respektlöst mot de andra partierna i Örebro när man i offentlig debatt säger en sak, och i det fördolda gör något annat.
Jag tror ändå på att vi i detta läge behöver öppenhet och fortsatta samtal. Därför kommer vi även i fortsättningen att bjuda in till överläggningar kring dessa allvarliga frågor. Men tron på att oppositionen verkligen vill bidra, har fått sig en törn.
Jag delar den synen. I ett allvarligt läge är det viktigt att vi i så många frågor som möjligt hittar gemensamma lösningar. Det kan handla om hur vi omfördelar resurser inom kommunen, från en viss typ av investeringar till en annan, eller från ett verksamhetsområde till ett annat, eller hur vi hanterar behoven av effektiviseringar och rationaliseringar. Detta påpekades också av både mig och andra koalitionsföreträdare under debatten.
Tyvärr verkar sökandet efter samförstånd från (s) bara vara just ett (s)pel. Samtidigt som man i fullmäktigesalen talar om samförstånd, skickar man ut brev till de lokala företagen, där det inte alls talas om samförstånd, utan snarare om konflikt. Det är två helt olika agendor, två helt olika sorters politik, två helt olika förhållningssätt till krishantering.
För mig blir det respektlöst mot demokratin, om högtidsorden i fullmäktigesalen inte har bäring i den konkreta politiken.
För mig blir det också respektlöst mot kommuninnevånarna, om det bara är låtsaspolitik som bedrivs i fullmäktige och kommunstyrelse där oppositionens enda vilja är att hitta konfliktpunkter.
För mig blir det också respektlöst mot de andra partierna i Örebro när man i offentlig debatt säger en sak, och i det fördolda gör något annat.
Jag tror ändå på att vi i detta läge behöver öppenhet och fortsatta samtal. Därför kommer vi även i fortsättningen att bjuda in till överläggningar kring dessa allvarliga frågor. Men tron på att oppositionen verkligen vill bidra, har fått sig en törn.
ÖSK - Mexico 1-0
I nattens match mot Mexico fick de två ÖSKarna spela. Naturligtvis vann Sverige denna kamp. Alvbåge höll nollan med Anttonens både stjälp och hjälp. I första höll Anttonen på att bidra till ett Mexicomål men i andra räddade han på mållinjen.
ÖSK går en intressant vår till mötes. På lördag är det första testmatchen. Ser fram emot året!!!
ÖSK går en intressant vår till mötes. På lördag är det första testmatchen. Ser fram emot året!!!
2009-01-28
Avslut på en lång debatt
Nu har vi avslutat debatten om hur kommunen ska hantera den kommande arbetslösheten. I mitt avslutande inlägg sa jag ungefär så här:
Vi som är politiker har två olika uppdrag.
Ett är att se och förmedla den ofta besvärliga sanningen: Finanskrisen och dess följder. Lågkonjunkturen och hur den påverkar oss alla. Arbetslöheten och det viktiga att se varje enskild människa bakom arbetslöshetsstatistiken. Den lägre tillväxten som ger kommunen mindre pengar de kommande åren än vad vi räknat med.
Ett annat är att inte förmörka, utan att ge hopp: Örebro har ett gott utgångsläge. Vi har en stabil ekonomi som ger oss förutsättningar att hantera kommande utmaningar. Vi har en handlingsberedskap för att möta dessa utmaningar i god tid. Vi vet att vändningen kommer. Vi kan förändra, tillsammans.
Jag skulle vilja citera Barack Obamas installationstal, något förändrat:
Våra utmaningar må vara nya. Verktygen vi har för att bemöta dem må vara nya. Men de värderingar som vår framgång vilar på - ärlighet och hårt arbete, mod och rent spel, tolerans och nyfikenhet, lojalitet och stolthet över vårt lokala samhälle - de är gamla. De är sanna. De har utgjort den tysta framgångskraften genom vår historia. Vad som alltså krävs är en återgång till dessa sanningar. Vad som krävs av oss nu är en ny och ansvarsfull era - att varje örebroare erkänner att vi har skyldigheter gentemot oss själva, vårt samhälle och världen, skyldigheter som vi inte motsträvigt accepterar utan snarare gladeligen antar, trygga i förvissningen om att det inte finns någonting som är så tillfredsställande för själen, eller så utmärkande för vår karaktär, som att ge allt för att lösa en svår uppgift.
Jag är stolt över att vara ledamot i Örebro kommunfullmäktige. Stolt över att vara ledare för en kommun som ärligt kan säga till örebroarna: Vi kommer att klara av den här krisen tillsammans, vi kommer att göra allt som står i vår makt för att försäkra oss om att krisen blir så lindrig som möjlig. Stolt över att vi här i fullmäktige någon gång kan samlas över blockgränserna för ett gemensamt mål.
Vi kommer att klara av detta, vi förtroendevalda, tillsammans med örebroarna!
Vi som är politiker har två olika uppdrag.
Ett är att se och förmedla den ofta besvärliga sanningen: Finanskrisen och dess följder. Lågkonjunkturen och hur den påverkar oss alla. Arbetslöheten och det viktiga att se varje enskild människa bakom arbetslöshetsstatistiken. Den lägre tillväxten som ger kommunen mindre pengar de kommande åren än vad vi räknat med.
Ett annat är att inte förmörka, utan att ge hopp: Örebro har ett gott utgångsläge. Vi har en stabil ekonomi som ger oss förutsättningar att hantera kommande utmaningar. Vi har en handlingsberedskap för att möta dessa utmaningar i god tid. Vi vet att vändningen kommer. Vi kan förändra, tillsammans.
Jag skulle vilja citera Barack Obamas installationstal, något förändrat:
Våra utmaningar må vara nya. Verktygen vi har för att bemöta dem må vara nya. Men de värderingar som vår framgång vilar på - ärlighet och hårt arbete, mod och rent spel, tolerans och nyfikenhet, lojalitet och stolthet över vårt lokala samhälle - de är gamla. De är sanna. De har utgjort den tysta framgångskraften genom vår historia. Vad som alltså krävs är en återgång till dessa sanningar. Vad som krävs av oss nu är en ny och ansvarsfull era - att varje örebroare erkänner att vi har skyldigheter gentemot oss själva, vårt samhälle och världen, skyldigheter som vi inte motsträvigt accepterar utan snarare gladeligen antar, trygga i förvissningen om att det inte finns någonting som är så tillfredsställande för själen, eller så utmärkande för vår karaktär, som att ge allt för att lösa en svår uppgift.
Jag är stolt över att vara ledamot i Örebro kommunfullmäktige. Stolt över att vara ledare för en kommun som ärligt kan säga till örebroarna: Vi kommer att klara av den här krisen tillsammans, vi kommer att göra allt som står i vår makt för att försäkra oss om att krisen blir så lindrig som möjlig. Stolt över att vi här i fullmäktige någon gång kan samlas över blockgränserna för ett gemensamt mål.
Vi kommer att klara av detta, vi förtroendevalda, tillsammans med örebroarna!
Inga regioner
Regeringen har beslutat att ta det lugnt i regionfrågan. Förutom Halland och Gotland ska inga nya regioner bildas förrän efter 2014. Det är bra. Jag fascineras så mycket över de många lokala politiker som lägger ner enorma arbetsmängder på regionfrågan. Till vilken nytta? Varför?
Är det för att väljarna kräver det? Knappast. Jag har inte hört en enda säga att det är en viktig fråga.
Är det för att behoven måste lösas av regioner? Möjligtvis när det gäller sjukvård. Men det kommer i så fall att innebära att det lokala beslutsfattandet över till exempel lokala lasarett försvinner. När Örebro går in i ett regionsamarbete så stänger man också Lindesbergs lasarett och minskar Karlskoga. Det borde landstinget redan gjort men inte orkat.
Och infrastrukturen? Jag menar att infrastruktur är ett statligt uppdrag. Men frågorna ska hanteras på så låg nivå som möjligt. Stadstrafiken av kommunen. Länstrafiken - eller egentligen arbetsregionstrafiken - av länet eller regionen och resten av staten. Det behövs egentligen inga nya regioner för detta.
Arbetsmarknaden? Är ett i huvudsak statligt uppdrag och borde bli än mer statligt när staten bestämmer att man ska söka jobb i hela landet.
Universiteten? Det visar sig att universiteten (även de framtida ihopslagna) inte stämmer överens med de nu föreslagna regionerna och då kan man fråga om det är ett bekymmer eller inte.
Men: Det viktigaste är att staten borde sätta ner fötterna när det gäller Stockholms framtid. Får Stockholm bilda region med någon annan eller ska staden vara en region för sig? Jag tror att det sistnämnda kommer att gälla och i så fall förändras resten av den mellansvenska regionindelningen.
Förresten är Sverige i ett europeiskt perspektiv stort som en normal europeisk region...
Är det för att väljarna kräver det? Knappast. Jag har inte hört en enda säga att det är en viktig fråga.
Är det för att behoven måste lösas av regioner? Möjligtvis när det gäller sjukvård. Men det kommer i så fall att innebära att det lokala beslutsfattandet över till exempel lokala lasarett försvinner. När Örebro går in i ett regionsamarbete så stänger man också Lindesbergs lasarett och minskar Karlskoga. Det borde landstinget redan gjort men inte orkat.
Och infrastrukturen? Jag menar att infrastruktur är ett statligt uppdrag. Men frågorna ska hanteras på så låg nivå som möjligt. Stadstrafiken av kommunen. Länstrafiken - eller egentligen arbetsregionstrafiken - av länet eller regionen och resten av staten. Det behövs egentligen inga nya regioner för detta.
Arbetsmarknaden? Är ett i huvudsak statligt uppdrag och borde bli än mer statligt när staten bestämmer att man ska söka jobb i hela landet.
Universiteten? Det visar sig att universiteten (även de framtida ihopslagna) inte stämmer överens med de nu föreslagna regionerna och då kan man fråga om det är ett bekymmer eller inte.
Men: Det viktigaste är att staten borde sätta ner fötterna när det gäller Stockholms framtid. Får Stockholm bilda region med någon annan eller ska staden vara en region för sig? Jag tror att det sistnämnda kommer att gälla och i så fall förändras resten av den mellansvenska regionindelningen.
Förresten är Sverige i ett europeiskt perspektiv stort som en normal europeisk region...
2009-01-26
Kvalitetsgarantier
Nerikes Allehanda gör en bred uppföljning kring beslutet om kvalitetsgarantier. Hittills har upplägget varit att de inte kan garanteras, att om man inte når garantin så blir det inga påföljder, att politikerna inte begriper och att det bara är mer resurser som kan hjälpa problemen.
Samtliga påståenden måste kommenteras.
Påståendet: Kvalitetsgarantierna är ingenting eftersom de inte är garantier och bara beskriver det vi ändå måste göra enligt lagar och regler (ungefär som oppositionen menar).
Svar: Ett av de största problemen under Örebro kommuns tidigare ledning var att ingen följde upp vad som gjordes. Målen var många men uppföljningen saknades. Det som vi som kommunledning gör nu är att vrida hela den kommunala organisationen från oppföljda mål till uppföljning, utvärdering och återkoppling. Kvalitetsgarantierna är en del av detta enorma arbete. När oppositionen, liksom Nerikes Allehanda hittills, menar att garantierna bara är en beskrivning av vad som ändå måste göras, har de glömt det som varit. Är det någon som kan beskriva kunskapsuppföljningen i skolan före 2006? Eller kvaliteten i äldreomsorgen? Vet någon om hur ofta de äldre fick gå ut 2004? Hur lång tid bygglovet tog 2003? Kvalitetsgarantiernas viktigaste uppgift är att tydliggöra ansvaret för verksamhetens kvalitet.
Dessutom tydliggör de medborgarperspektivet. Den tidigare kommunledningen hade ett mycket tydligt organisationsperspektiv. Deras huvuduppgift var att se till så att organisationen Örebro kommun fungerade. Hur kvaliteten på de levererade tjänsterna var blev en nedprioriterad fråga. Vi har ändrat på det. Medborgaren är central i allt det kommunen gör. Organisationen får anpassa sig efter medborgarens behov, inte tvärsom.
Påståendet: Det blir inga påföljder.
Svar: Det är i och för sig riktigt. Det är olagligt och därför omöjligt att ge individuella ersättningar när kommunen sviker. Men när garantierna redovisas och det blir tydligt vilka som lyckas och vilka som inte klarar av att ens komma upp i den nödvändiga kvalieten är det troligen en än viktigare förbättringsåtgärd än en individuell ersättning. Men jag är inte ovillig att införa individuella ersättningar när kommunen sviker givna löften och det inte finns hållbara skäl för löftesbrottet.
Påståendet: Politikerna har bara satt mål tagna ur luften och begriper inte hur det är på golvet.
Svar: Garantierna har varit ute på en bred remiss. Politiker och tjänstemän ute i organisationen har fått tycka och lämna förslag. Systemet har provkörts under ett år. Det är få beslut som har denna enormt ambitiösa genomgång innan igånsättning.
Påståendet: Bara vi får mer resurser så klarar vi vårt jobb, men det är mer resurser som är lösningen.
Svar: I dagens tidning redovisas ett äldreboende och bekymren där. Är detta boende representativt för alla kommunens äldreboenden? Tillåt mig tveka. Jag har varit runt till de flesta kommunala verksamheter. En del fungerar bättre, en del sämre. Det finns flera skäl till detta. Resurstilldelningen är inte ett sådant skäl eftersom resurserna fördelas efter en likartad mall. Istället handlar det mycket om hur ledningen fungerar, och hur denna ledning lyckas kommunicera med personalen kring de viktigaste sakerna i uppdraget. En av de tydligaste skillnaderna är verksamheter där ledningen säger ungefär så här: "Visst kunde vi behöva mer pengar, men nu har vi det här och gör vårt bästa med det" och de som säger: "Bara vi får mer pengar så löser sig allt. Men nu går det inte." De förra klarar sig bättre och har ofta en god verksamhet. De senare har ofta klara kvalitetsbrister.
Pengar är inte allt, ibland inte ens det viktigaste, för att förbättra kvaliteten. Om vi återgår till vården om de äldre, kostar den i Örebro mer än genomsnittet. Men är kvaliteten för det bättre? Kostnaderna per omsorgstagare ökar årligen, men ökar kvaliteten?
Kvalitetsgarantierna är en av de viktigaste enskilda åtgärderna för att klara av kommunens långsiktiga välfärdsarbete.
Samtliga påståenden måste kommenteras.
Påståendet: Kvalitetsgarantierna är ingenting eftersom de inte är garantier och bara beskriver det vi ändå måste göra enligt lagar och regler (ungefär som oppositionen menar).
Svar: Ett av de största problemen under Örebro kommuns tidigare ledning var att ingen följde upp vad som gjordes. Målen var många men uppföljningen saknades. Det som vi som kommunledning gör nu är att vrida hela den kommunala organisationen från oppföljda mål till uppföljning, utvärdering och återkoppling. Kvalitetsgarantierna är en del av detta enorma arbete. När oppositionen, liksom Nerikes Allehanda hittills, menar att garantierna bara är en beskrivning av vad som ändå måste göras, har de glömt det som varit. Är det någon som kan beskriva kunskapsuppföljningen i skolan före 2006? Eller kvaliteten i äldreomsorgen? Vet någon om hur ofta de äldre fick gå ut 2004? Hur lång tid bygglovet tog 2003? Kvalitetsgarantiernas viktigaste uppgift är att tydliggöra ansvaret för verksamhetens kvalitet.
Dessutom tydliggör de medborgarperspektivet. Den tidigare kommunledningen hade ett mycket tydligt organisationsperspektiv. Deras huvuduppgift var att se till så att organisationen Örebro kommun fungerade. Hur kvaliteten på de levererade tjänsterna var blev en nedprioriterad fråga. Vi har ändrat på det. Medborgaren är central i allt det kommunen gör. Organisationen får anpassa sig efter medborgarens behov, inte tvärsom.
Påståendet: Det blir inga påföljder.
Svar: Det är i och för sig riktigt. Det är olagligt och därför omöjligt att ge individuella ersättningar när kommunen sviker. Men när garantierna redovisas och det blir tydligt vilka som lyckas och vilka som inte klarar av att ens komma upp i den nödvändiga kvalieten är det troligen en än viktigare förbättringsåtgärd än en individuell ersättning. Men jag är inte ovillig att införa individuella ersättningar när kommunen sviker givna löften och det inte finns hållbara skäl för löftesbrottet.
Påståendet: Politikerna har bara satt mål tagna ur luften och begriper inte hur det är på golvet.
Svar: Garantierna har varit ute på en bred remiss. Politiker och tjänstemän ute i organisationen har fått tycka och lämna förslag. Systemet har provkörts under ett år. Det är få beslut som har denna enormt ambitiösa genomgång innan igånsättning.
Påståendet: Bara vi får mer resurser så klarar vi vårt jobb, men det är mer resurser som är lösningen.
Svar: I dagens tidning redovisas ett äldreboende och bekymren där. Är detta boende representativt för alla kommunens äldreboenden? Tillåt mig tveka. Jag har varit runt till de flesta kommunala verksamheter. En del fungerar bättre, en del sämre. Det finns flera skäl till detta. Resurstilldelningen är inte ett sådant skäl eftersom resurserna fördelas efter en likartad mall. Istället handlar det mycket om hur ledningen fungerar, och hur denna ledning lyckas kommunicera med personalen kring de viktigaste sakerna i uppdraget. En av de tydligaste skillnaderna är verksamheter där ledningen säger ungefär så här: "Visst kunde vi behöva mer pengar, men nu har vi det här och gör vårt bästa med det" och de som säger: "Bara vi får mer pengar så löser sig allt. Men nu går det inte." De förra klarar sig bättre och har ofta en god verksamhet. De senare har ofta klara kvalitetsbrister.
Pengar är inte allt, ibland inte ens det viktigaste, för att förbättra kvaliteten. Om vi återgår till vården om de äldre, kostar den i Örebro mer än genomsnittet. Men är kvaliteten för det bättre? Kostnaderna per omsorgstagare ökar årligen, men ökar kvaliteten?
Kvalitetsgarantierna är en av de viktigaste enskilda åtgärderna för att klara av kommunens långsiktiga välfärdsarbete.
2009-01-23
Talgoxen
I morse när jag var ute och fordrade får och hästar sjöng talgoxen för första gången. Morgonen var mulen men ljuset nytt. Gråheten förändras, himlen lyfts allt högre över trädtopparna.
Åkte till Stockholm i onsdags kväll. Sprang som vanligt mellan möten hela dagen. Dagen avslutades med kommunstyrelse, presskonferens och snabbpromenad till centralen.
På perrongen fanns människor som som vanligt oftast såg nedåt. Järnvägsspåren låg där de alltid legat. Gruset på perrongisen såg vintergrått ut.
Om man vände blicken uppåt blev det något annat. Den klara himlen hade fortfarande en underbart havsblå nyans. Vårens första anlöpare berättade ordlöst att det är en annan tid i antågande.
Och talgoxen!
Åkte till Stockholm i onsdags kväll. Sprang som vanligt mellan möten hela dagen. Dagen avslutades med kommunstyrelse, presskonferens och snabbpromenad till centralen.
På perrongen fanns människor som som vanligt oftast såg nedåt. Järnvägsspåren låg där de alltid legat. Gruset på perrongisen såg vintergrått ut.
Om man vände blicken uppåt blev det något annat. Den klara himlen hade fortfarande en underbart havsblå nyans. Vårens första anlöpare berättade ordlöst att det är en annan tid i antågande.
Och talgoxen!
2009-01-22
Sjukvårdsavtal igen
Vänsterpartierna fortsätter att göra sak av att jag tagit ansvar som "arbetsledare" för alla kommunalråd. Det har man all rätt att göra. Båda partierna har en principiell hållning där man menar att ingen ska kunna använda annan primärvård än den som landstingen ger. Förutom detta måste även de fundera över följande:
Under 2007 hade 2/3 av kommunalråden problem med hälsan som kan relateras till arbetet. På vilken annan arbetsplats skulle en sådan arbetssituation accepteras utan åtgärder? Den som menar att man som politiker ska ha precis samma situation som alla andra anställda kan ju fundera på hur de som arbetsgivare skulle hantera en chef som inte vidtog åtgärder om mer än hälften av de anställda hade hälsoproblem relaterade till jobbet. Chefen skulle knappast få förtroende för sitt arbete.
Men framförallt för vänsterpartiet är demokratisynen grumlig. De tror att demokratin värnas genom att politiker ska ha samma villkor som "vanligt folk". De tar varje möjlighet att slå mot politiker när det gäller arvoden eller andra förmåner. Jag menar att detta undergräver hela den representativa demokratin. Deras politik leder inte till mer demokrati utan mindre. Istället för att fler engagerar sig i politiken, kommer den att leda till ett lägre engagemang. Istället för makt till de förtroendevalda, kommer den att leda till ökad tjänstemannamakt, demokratin ersätts av teknokrati.
Om vi kunde skriva ett sjukvårdsavtal för alla kommunens anställda, som jag tycker att vi i vart fall kunde utreda, kanske de korta sjukskrivningarna skulle minska med 10 %. Det innebär både att nästan 100 personer om dagen kunde arbeta istället för att vara sjukskrivna. Det innebär också att kommunen på längre sikt kunde spara pengar på att ha folk i arbete istället för i sjuksängen. Då är frågan om principerna är viktigare än att folk ska få vara friska. Den frågan borde vänsterpartierna få svara på - offentligt.
Under 2007 hade 2/3 av kommunalråden problem med hälsan som kan relateras till arbetet. På vilken annan arbetsplats skulle en sådan arbetssituation accepteras utan åtgärder? Den som menar att man som politiker ska ha precis samma situation som alla andra anställda kan ju fundera på hur de som arbetsgivare skulle hantera en chef som inte vidtog åtgärder om mer än hälften av de anställda hade hälsoproblem relaterade till jobbet. Chefen skulle knappast få förtroende för sitt arbete.
Men framförallt för vänsterpartiet är demokratisynen grumlig. De tror att demokratin värnas genom att politiker ska ha samma villkor som "vanligt folk". De tar varje möjlighet att slå mot politiker när det gäller arvoden eller andra förmåner. Jag menar att detta undergräver hela den representativa demokratin. Deras politik leder inte till mer demokrati utan mindre. Istället för att fler engagerar sig i politiken, kommer den att leda till ett lägre engagemang. Istället för makt till de förtroendevalda, kommer den att leda till ökad tjänstemannamakt, demokratin ersätts av teknokrati.
Om vi kunde skriva ett sjukvårdsavtal för alla kommunens anställda, som jag tycker att vi i vart fall kunde utreda, kanske de korta sjukskrivningarna skulle minska med 10 %. Det innebär både att nästan 100 personer om dagen kunde arbeta istället för att vara sjukskrivna. Det innebär också att kommunen på längre sikt kunde spara pengar på att ha folk i arbete istället för i sjuksängen. Då är frågan om principerna är viktigare än att folk ska få vara friska. Den frågan borde vänsterpartierna få svara på - offentligt.
2009-01-21
Stödpaket
Det finns rätt många som menar att staten ska ge stödpaket till kommunerna. Sveriges Kommuner och Landsting har skrivit brev till regeringen. Ett antal socialdemokratiska oppositionsråd och kommunalråd likaså.
Det finns rätt många problem med ett sådant synsätt. Varför ska kommuner som fortfarande går med överskott (de flesta) få pengar? Varför ska misskötta kommuner som går med underskott få pengar? Vem vill egentligen ha tillfälliga pengar - innebär det inte bara att vi står med alldeles för höga kostnader antingen när konjunkturen inte vänder, och därför måste ha nya "tillfälliga" bidrag från staten, eller när den vänder och vi måste säga upp folk trots att det går bra för kommunerna.
Det vore bättre om staten ställde i ordning spelreglerna för kommunerna så att vi fick långsiktighet och tydlighet om vem som ska göra vad.
Några exempel:
1) Kör över LSS-utredningens undermåliga arbete och förstatliga hela LSS.
2) Skrota medfinansieringen av nationella investeringar och återför de pengarna till kommunsektorn.
3) Återförstatliga arbetsmarknadsåtgärderna.
4) Skrota sanktionssystemet inom äldreomsorgen, rättsosäkert, odemokratiskt och ineffektivt.
5) Fortsätt att sänka arbetsgivaravgifterna över hela arbetsmarknaden.
Det vore bättre för alla.
Det finns rätt många problem med ett sådant synsätt. Varför ska kommuner som fortfarande går med överskott (de flesta) få pengar? Varför ska misskötta kommuner som går med underskott få pengar? Vem vill egentligen ha tillfälliga pengar - innebär det inte bara att vi står med alldeles för höga kostnader antingen när konjunkturen inte vänder, och därför måste ha nya "tillfälliga" bidrag från staten, eller när den vänder och vi måste säga upp folk trots att det går bra för kommunerna.
Det vore bättre om staten ställde i ordning spelreglerna för kommunerna så att vi fick långsiktighet och tydlighet om vem som ska göra vad.
Några exempel:
1) Kör över LSS-utredningens undermåliga arbete och förstatliga hela LSS.
2) Skrota medfinansieringen av nationella investeringar och återför de pengarna till kommunsektorn.
3) Återförstatliga arbetsmarknadsåtgärderna.
4) Skrota sanktionssystemet inom äldreomsorgen, rättsosäkert, odemokratiskt och ineffektivt.
5) Fortsätt att sänka arbetsgivaravgifterna över hela arbetsmarknaden.
Det vore bättre för alla.
2009-01-20
OBAMA
Jag undrar hur många miljoner bloggare som kommer att skriva något om Barack Obama idag. Jag lär inte vara ensam.
jag lär inte heller vara ensam om att tycka att hans installationstal var fantastiskt. Några korta kommentarer och lärdomar:
Obama talar till starka, självständiga amerikaner, stolta över sitt land och över sin historia. Han talar till människor som vet att de kan. Han talar till människor som inte behöver statens hjälp med annat än att ge alla samma förutsättningar att lyckas med sina egna livsval.
Obama talar utan att försöka dölja fakta. Det är tuffa ord (inga bortklemade har byggt USA, typ) och hårda tag. USA byggs av de som arbetar, de som arbetar mycket och som sätter en ära i att vara bäst, störst och vackrast. Arbetet sätts i centrum, arbetet för nationens ära och för att mångas gemensamma arbete blir större än de enskilda delarna.
Obama talar om att vara ödmjuk i kontakterna med andra. Men ödmjukheten bygger på en visshet om den egna styrkan och de egna förutsättningarna. Förhandlingar bygger på att man vet vad man står för och på, och också vad man vill uppnå. Men handen är nu uträckt till resten av världen.
Obama talade om förändring. Både stat och marknad måste ständigt ses över. Marknaden måste ha statens öga ständigt på sig. Och staten måste hela tiden förändras så att bara det som fungerar finns kvar.
Obama talade om hopp. Vi ska visa våra barnbarn att vi inte vek när världen stod inför svåra prövningar.
Obama talade om nåd. Som kristen tycker jag det är fascinerande att den kristna tron, etiken och moralen får ta en sån stor plats i installationen. Det är bra!
På alla dessa punkter har vi i Örebro rätt mycket att lära. Vi måste bli stoltare över vår stad, vår kommun och framförallt över oss själva och våra möjligheter att själva skapa vår framtid. I detta är USA och Barack Obama ett föredöme.
jag lär inte heller vara ensam om att tycka att hans installationstal var fantastiskt. Några korta kommentarer och lärdomar:
Obama talar till starka, självständiga amerikaner, stolta över sitt land och över sin historia. Han talar till människor som vet att de kan. Han talar till människor som inte behöver statens hjälp med annat än att ge alla samma förutsättningar att lyckas med sina egna livsval.
Obama talar utan att försöka dölja fakta. Det är tuffa ord (inga bortklemade har byggt USA, typ) och hårda tag. USA byggs av de som arbetar, de som arbetar mycket och som sätter en ära i att vara bäst, störst och vackrast. Arbetet sätts i centrum, arbetet för nationens ära och för att mångas gemensamma arbete blir större än de enskilda delarna.
Obama talar om att vara ödmjuk i kontakterna med andra. Men ödmjukheten bygger på en visshet om den egna styrkan och de egna förutsättningarna. Förhandlingar bygger på att man vet vad man står för och på, och också vad man vill uppnå. Men handen är nu uträckt till resten av världen.
Obama talade om förändring. Både stat och marknad måste ständigt ses över. Marknaden måste ha statens öga ständigt på sig. Och staten måste hela tiden förändras så att bara det som fungerar finns kvar.
Obama talade om hopp. Vi ska visa våra barnbarn att vi inte vek när världen stod inför svåra prövningar.
Obama talade om nåd. Som kristen tycker jag det är fascinerande att den kristna tron, etiken och moralen får ta en sån stor plats i installationen. Det är bra!
På alla dessa punkter har vi i Örebro rätt mycket att lära. Vi måste bli stoltare över vår stad, vår kommun och framförallt över oss själva och våra möjligheter att själva skapa vår framtid. I detta är USA och Barack Obama ett föredöme.
På väg mot höger
Folkpartiet på riks blir allt tydligare Sveriges högerparti. Partiledaren går nu i spetsen för ökad rustning. Det är långt från de gamla socialliberala idealen. Jag har fortfarande valaffischen "Kanonen eller plogen?" på näthinnan där de frisinnade väljer plogen.
Rikspartiets högersväng denna gång motiveras av att Ryssland är opålitligt. Är det något nytt? Och är det någon som tror att ökad rustning skapar en fredligare värld?
Bakläxa Björklund.
Rikspartiets högersväng denna gång motiveras av att Ryssland är opålitligt. Är det något nytt? Och är det någon som tror att ökad rustning skapar en fredligare värld?
Bakläxa Björklund.
2009-01-19
Ekonomisk kris
Såg i går en intressant dokumentär om USAs ekonomiska bekymmer. Statsskulden är ofattbara 8 700 000 000 000 dollar. En ofattbar summa, byggd under många är med små eller större budgetunderskott.
Det intressanta med programmet var tillbakablickarna kring varför budgetunderskottet uppkommit. En del beror på minskade inkomster. Det är framförallt de republikanska presidenterna som sänkt skatter.
En del beror på ökade utgifter. Olika krig har kostat pengar. Men även privat konsumtion byggd på offentliga krediter och offentlig konsumtion har överstigit budgetutrymmet.
En del beror på ökade statliga utgifter utan täckning i inkomstökningar. Under bland annat krisperioder har staten gått in och ökat sina utgifter för att klara konjunkturen.
Vad har då detta lett till? Som synes - ett gigantiskt underskott. För att klara underskottet skulle USA behöva dubbla skatteuttaget, från ca 20 till ca 40 %. Vem tror på det? Eftersom det inte kommer att ske kommer underskottet att växa till dess det blir ohanterligt och det blir en gigantisk finanssmäll
Vad lär man sig då av detta?
Risken är stor att vi i dagsläget tror att vi genom att öka de offentliga utgifterna kan klara av den ekonomiska krisen. Men lärdomen är att det kanske blir bra på kort sikt men att man på lång sikt binder ris åt egen rygg.
Det socialdemokraterna nu försöker få människor att tro på liknar rätt mycket det republikanska sättet att styra USA. Öka kostnaderna på kort sikt utan att veta vad som händer nästa år... Jag tror mer på att hålla koll på både inkomster och utgifter.
Det intressanta med programmet var tillbakablickarna kring varför budgetunderskottet uppkommit. En del beror på minskade inkomster. Det är framförallt de republikanska presidenterna som sänkt skatter.
En del beror på ökade utgifter. Olika krig har kostat pengar. Men även privat konsumtion byggd på offentliga krediter och offentlig konsumtion har överstigit budgetutrymmet.
En del beror på ökade statliga utgifter utan täckning i inkomstökningar. Under bland annat krisperioder har staten gått in och ökat sina utgifter för att klara konjunkturen.
Vad har då detta lett till? Som synes - ett gigantiskt underskott. För att klara underskottet skulle USA behöva dubbla skatteuttaget, från ca 20 till ca 40 %. Vem tror på det? Eftersom det inte kommer att ske kommer underskottet att växa till dess det blir ohanterligt och det blir en gigantisk finanssmäll
Vad lär man sig då av detta?
Risken är stor att vi i dagsläget tror att vi genom att öka de offentliga utgifterna kan klara av den ekonomiska krisen. Men lärdomen är att det kanske blir bra på kort sikt men att man på lång sikt binder ris åt egen rygg.
Det socialdemokraterna nu försöker få människor att tro på liknar rätt mycket det republikanska sättet att styra USA. Öka kostnaderna på kort sikt utan att veta vad som händer nästa år... Jag tror mer på att hålla koll på både inkomster och utgifter.
2009-01-16
Gräddfil
Nerikes Allehanda och Tvärsnytt menar att det avtal som tecknats med läkargruppen om tillgång till akut hjälp via telefon, är en gräddfil till vården. Så kan det säkert uppfattas. Samma gräddfil omfattar tusentals andra människor. Ensamföretagare (vet om en enkel frisör), småföretagare och större företag har alla tillgång till samma service.
Man kan anse att vi politiker inte ska gå utanför den offentliga servicen som landstinget ger, att vi politiker ska städa framför egen dörr först. Den synen ska respekteras, men jag delar den inte. Kommunen kan inte ta ansvar för landstingets problem. Vi har att hantera den situation som vi befinner oss i.
Man kan också mena att vi politiker inte ska ha andra förmåner än andra anställda. Problemet med det är att vi inte ens har samma förmåner. Alla kommunens anställda har någon form av avtal kring friskvård och förebyggande hälsovård. Det skiljer mycket mellan olika förvaltningar men alla omfattas. Kommunalråden omfattas inte av detta.
Man kan mena att politiker ska ha det som människor har mest. Men även det är svårt att hålla med om. Vilka människor ska vi ha det som? Ska en politiker inte få tjäna mer än den lägst avlönade, eller ett genomsnitt av de anställda? Ska politiker därmed gå utanför den gängse uppfattningen om att lönen (eller arvodet) hänger ihop med ansvar, befogenheter och makt? Vilken påverkan på demokratins spelregler får ett sådant synsätt? Tror förespråkarna för detta att politiken och demokratin blir starkare när ledande tjänstemän har helt andra förutsättningar än de som borde vara deras chefer, d.v.s. politikerna?
Jag har varit politiskt aktiv i 20 år precis. Jag har sett förändringarna i hur offentlig en politiker är, hur mycket mer personbunden media blivit och hur allt mer kretsar kring person och konflikt och allt mindre kring långa och djupare politiska resonemang. Trycket på den enskilda politikern blir allt större. Priset för ett politiskt engagemang allt högre.
Frågan är vilka som i framtiden, om denna trend håller i sig, kommer att vilja ta politiska uppdrag. Jag är allvarligt oroad.
Man kan anse att vi politiker inte ska gå utanför den offentliga servicen som landstinget ger, att vi politiker ska städa framför egen dörr först. Den synen ska respekteras, men jag delar den inte. Kommunen kan inte ta ansvar för landstingets problem. Vi har att hantera den situation som vi befinner oss i.
Man kan också mena att vi politiker inte ska ha andra förmåner än andra anställda. Problemet med det är att vi inte ens har samma förmåner. Alla kommunens anställda har någon form av avtal kring friskvård och förebyggande hälsovård. Det skiljer mycket mellan olika förvaltningar men alla omfattas. Kommunalråden omfattas inte av detta.
Man kan mena att politiker ska ha det som människor har mest. Men även det är svårt att hålla med om. Vilka människor ska vi ha det som? Ska en politiker inte få tjäna mer än den lägst avlönade, eller ett genomsnitt av de anställda? Ska politiker därmed gå utanför den gängse uppfattningen om att lönen (eller arvodet) hänger ihop med ansvar, befogenheter och makt? Vilken påverkan på demokratins spelregler får ett sådant synsätt? Tror förespråkarna för detta att politiken och demokratin blir starkare när ledande tjänstemän har helt andra förutsättningar än de som borde vara deras chefer, d.v.s. politikerna?
Jag har varit politiskt aktiv i 20 år precis. Jag har sett förändringarna i hur offentlig en politiker är, hur mycket mer personbunden media blivit och hur allt mer kretsar kring person och konflikt och allt mindre kring långa och djupare politiska resonemang. Trycket på den enskilda politikern blir allt större. Priset för ett politiskt engagemang allt högre.
Frågan är vilka som i framtiden, om denna trend håller i sig, kommer att vilja ta politiska uppdrag. Jag är allvarligt oroad.
2009-01-15
Strandskydd
Regeringens beslut om strandskyddet markerar ytterligare en vändpunkt för en svensk tradition av att värna natur och biologisk mångfald. Tyvärr markerar den också ytterligare ett folkpartistiskt svek mot en del av den politik som varit vägledande för partiet sedan det grundades för 105 år sedan. Det var liberaler som i början av 1900-taletvar med och grundade Svenska Naturskyddsföreningen. Det var liberaler som samtidigt drev fram besluten om de första nationalparkerna. Det var liberaler som på 1950-talet drev frågan om strandskydd. Det var liberaler som på 1960-talet drev fram Naturvårdslagen och som startade arbetet för den svenska miljöskyddslagstiftningen. Det var liberaler som drev fram beslutet om nationalälvarna. Det var den liberala regeringen Ullsten som startade det moderna naturskyddet.
Regeringen Reinfeldt har många fördelar. Men naturvården har ständigt hamnat i strykklass. Anslagen för köp av områden som behöver naturskydd har minskats. Skogslagstiftningen har gjorts om till en exploateringslag. Vargen är snart fredlös igen. Och nu försvinner strandskyddet.
Jag är kommunpolitiker. Då borde väl jag, som Stig Fredriksson (v) i Fagersta, slåss för att det är vi i kommunen som ska bestämma var man ska få bygga, oavsett om det är vid vatten eller på berg. Men det gör jag inte.
Det finns frågor som ska avgöras lokalt. Men det finns också frågor som absolut inte ska avgöras lokalt. Strandskyddet är ett sådant. Strandskyddet är en både nationell och internationell angelägenhet. Nationell, därför att såväl biologiskt mångfald, som allemansrätt och friluftsliv är frågor som är större än kommunen. Internationell, därför att även klimatfrågan kommer att påverka strandskyddet.
Som f.d. forskarstuderande inom miljörättsområdet med inriktning på hur man med en nationell lagstiftning bevarar den biologiska mångfalden kan jag med eftertryck säga att kommunen i 999 fall av 1000 är en för liten plats för att värna den biologiska mångfalden. Arternas möjlighet att överleva är nästa alltid beroende av system som är gränsöverskridande. Det gäller inte minst vatten.
Tyvärr är markägarintressena i regeringen alldeles för starkt företrädda. Den ideella naturvårdens intressen hade tidigare en förespråkare i Folkpartiet i alliansen, liksom miljöpartiet hade samma roll bland de rödgröna. Men Folkpartiet har svikit alltför många gånger. Vi gröna liberaler har ett stort jobb att göra, internt i partiet och ut mot medborgarna.
Regeringen Reinfeldt har många fördelar. Men naturvården har ständigt hamnat i strykklass. Anslagen för köp av områden som behöver naturskydd har minskats. Skogslagstiftningen har gjorts om till en exploateringslag. Vargen är snart fredlös igen. Och nu försvinner strandskyddet.
Jag är kommunpolitiker. Då borde väl jag, som Stig Fredriksson (v) i Fagersta, slåss för att det är vi i kommunen som ska bestämma var man ska få bygga, oavsett om det är vid vatten eller på berg. Men det gör jag inte.
Det finns frågor som ska avgöras lokalt. Men det finns också frågor som absolut inte ska avgöras lokalt. Strandskyddet är ett sådant. Strandskyddet är en både nationell och internationell angelägenhet. Nationell, därför att såväl biologiskt mångfald, som allemansrätt och friluftsliv är frågor som är större än kommunen. Internationell, därför att även klimatfrågan kommer att påverka strandskyddet.
Som f.d. forskarstuderande inom miljörättsområdet med inriktning på hur man med en nationell lagstiftning bevarar den biologiska mångfalden kan jag med eftertryck säga att kommunen i 999 fall av 1000 är en för liten plats för att värna den biologiska mångfalden. Arternas möjlighet att överleva är nästa alltid beroende av system som är gränsöverskridande. Det gäller inte minst vatten.
Tyvärr är markägarintressena i regeringen alldeles för starkt företrädda. Den ideella naturvårdens intressen hade tidigare en förespråkare i Folkpartiet i alliansen, liksom miljöpartiet hade samma roll bland de rödgröna. Men Folkpartiet har svikit alltför många gånger. Vi gröna liberaler har ett stort jobb att göra, internt i partiet och ut mot medborgarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)