Kommunfullmäktige, eller kommunvanmäktige

Så har då en majoritet beslutat dels att vi ska bygga en ny mässa vid Södra Station och dels en parkeringsanläggning vid Pingstkyrkan. Det är tragiskt.

Jag skulle kunna respektera beslutet om det fanns bra underlag och tydliga handlingar. Men mer saknas än finns. Det är så enormt mycket tyckande och okunskap (vågar jag påstå) bland de som idag fattat beslutet. Det är ett spel med skattepengar, med kommunala resurser och faktiskt också med det demokratiska systemet som borde lända till eftertanke.

Men det saknas. Tyvärr.

Nu ska kommunen bygga mässa. Det blir de svaga eleverna och de sårbara äldre som får betala.

ÖSK - Norrköping 3-1, Folkpartiet - resten 75 - 0!

Folkpartiet i Örebro hade sommaravslutning för de förtroendevalda i går. Vi satte upp ett stort tält i Sveaparken, grillade enkel fläskkarré, bjöd även på potatissallad, kaffe, dricka och hembakt jordgubbstårta.

Vi lyssnade till Nerikes Allehandas chefredaktör Ulf Johansson som berättade om tidningens politiska bevakning och så förde jag ett samtal med det folkpartistiska oppositionsrådet i Västerås, Bengt-Åke Nilsson.

Som avslutning delade vi ut 2000 flygblad till besökarna på Behrn Arena och förgyllde läktarna under matchen.

ÖSK vann med 3 - 1 och 75 folkpartister hade trevligt och kampanjade samtidigt (som vanligt får man säga). Det är kul att vara folkpartist i Örebro! Politik måste vara glädje, också.

På väg till bilen efter att ha röjt upp i parken träffade jag tre ÖSK-spelare. Jag tackade för att de gjort Folkpartiets avslutning till en sådan fest. För visst var det fest även på Vallen. Jätteroligt för sossen Jelecak som fick göra mål efter allt arbete han lagt ner. Och minst lika roligt att se Patrik Anttonen näta ännu en gång. OK - jag glömmer inte Seb heller. Men bäst på plan var Christoffer Näfver. Vilken lirare!

Rikemanspartiet (s)

Sossarna är Sveriges rikemansparti. Det bör inte förvåna någon. Det som förr var ett parti för arbetarnas intressen, radikalt och framstegsvänligt, är numera Sveriges Konservativa Parti, fast namnet är detsamma, socialdemokraterna.

(S) står idag för (s)tagnation, (s)telbenthet, (s)topp och (s)jälviskhet. Man (s)lår vakt om de enga fördelarna och tycker att det viktigaste är att värna organisationen.

När man ser vilka som är med i partiet och på partiets listor behöver man inte förvånas över det heller. De som är och blir ledande inom (s) är samma sorters apparatnik som förr befolkade andra administrationer i andra lika konservativa länder.

Sverige behöver en ny regering, inte minst för att bryta upp maktmonopolet och göra sossarna medvetna om vilka de egentligen borde företräda. Eller snarare bestämma sig för om det är de som arbetar eller om det är den socialdemokratiska maktapparaten som är deras egentliga uppdragsgivare.

Segersjö

Segersjödagarna håller på som bäst. Jag var själv där ute i går, både som besökare och som medhjälpare. Tyvärr verkade det fina vädret hålla en del av publiken borta.

Men jag är så fascinerad av denna tillställning. Inte för att jag är speciellt hästintresserad. Inte heller för att jag gillar att befrynda mig med adeln. Nej - snarare för att det är ett så fantastiskt exempel på entreprenörskap.

Segersjödagarna borde få ett långsiktigt kommunalt stöd. De borde utvecklas vidare som en motor för hela Östernärke. Fundera på vad det skulle innebära om kommunen stödde Segersjö med en tjugondel av vad den nya mässan kommer att kosta årligen. I det ena fallet, Segersjö, bjuder kommunen med armbågen, entreprenörerna står ensamma. I det andra, mässan, går kommunen in och tar alla risker, struntar i varningar och dödar entreprenörskap och skapar ett svagare näringsliv.

Suck!

Ett skrik

Undrar hur många svenska bloggar som handlar om fotbollsVM idag. Kan gissa att det är några stycken. Låg själv hemma i soffan och hade gett upp i början av andra halvlek. Men men men. Det enda man kunde önskat är ju att ha fått vara på plats.

Människan (i vart fall jag) är märklig. I min ensamhet kunde jag inte undgå att vråla efter Ljungbergs mål Varför? För vem? Inte en aning. Men nog skrek jag.

Intressant.

Vad är demokratin egentligen värd?

Nu ska byggnadsnämnden fatta "rätt" beslut. Det vill säga - acceptera sossarnas plan på den nya mässan vid Södra station. Majoriteten av byggnadsnämndens ledamöter hade ju det dåliga omdömet att fatta "fel" beslut förra gången.

Vad var då det felaktiga beslutet? Jo: Man ville ha en fullständig information om vad en förändrad plan skulle innebära. Man ville ha bostäder och handel i city. Man ville veta hur trafiken skulle påverkas. Till exempel. Därför återvisade man handlingen till förvaltningen och bad om att få den informationen

Men det tycker sossarna är onödigt. Det behövs ingen mer information. De menar att örebroarna inte behöver få veta hur illa det blir med trafiken, hur bullret kommer att öka för de som bor centralt, hur många fler dödsfall på grund av ökade luftföroreningar som kommer att komma, varför södercity ska bli en död stadsdel när mässa och konferenshall står tomma.

Det är märkligt att en del demokratiskt fattade beslut är mindre värda än andra. Det som nu sker i byggnadsnämnden är ett hån mot allt vad demokrati heter. Och för mig, som tänker mig att leda en allians efter valet, är det ett bekymmer att två av de i alliansen ingående partierna är med på dessa turer. Det kräver mycket fundering och eftertanke hur jag ska kunna reparera de broar de nu river.

Hyre(s)gästföreningen förnekar sig icke

I dag presenterade Hyre(s)gästföreningen en undersökning som gjort avseende allmänhetens inställning till ÖBO. Det får mig att vilja citera Mark Twain: Det finns tre sorters lögner: Lögn, förbannad lögn och statistik.

Eller:

Som man frågar får man svar.

Man har frågat rakt ut om ett antal örebroare tycker att man ska sälja hela eller delar av ÖBO. Svaret blir ganska negativt. Men en sådan fråga är totalt meningslös. Det är inte de två alternativen som står mot varandra.

Alternativen i undersökningen skulle lika gärna kunna ha varit:
Vill du att Örebro kommun ska behålla alla ÖBOs lägenheter, höja skatten och försämra för skolan, de äldre, för företagandet och öka segregationen eller vill du att kommunen ska sälja delar av ÖBO och få pengar till bättre skolor och äldreomsorg, bättre företagande och fler jobb så att fler kan få del av samhällets framsida?

Vad tror ni svaret blivit?

Precis som före förra valet börjar Hyre(s)gästföreningen föra socialdemokratisk partipropaganda. Det är synd. Om hyresgästerna.

Lövdén visar (s) rätta ansikte

Socialdemokratin är inte något parti. Det är en maktapparat. De som finns i maktapparatens innersta kärna är inte längre vanliga medborgare. De är apparatnik (som det hette på sovjettiden), de står över vanliga människor. Inte för att de är onda. Inte för att de är några andra än vi vanliga. Utan för att de är medlemmar i en rörelse där rörelsens egna regler i flera fall tagit över. Det handlar om Ilmar Reepalu som umgås med miljardärer och tycker att gåvor på tiotusentals kronor är OK. Det handlar om personer som går före i bostadskön eller får hyra sommarstugor till vrakpriser. Det handlar om Lövdén och Thalén som skrubbar varandras ryggar.

Nu gör Lövdén ett miljonklipp på en lägenhet han inte ens borde haft kvar om han följt partiets politiska linje. Men eftersom partiet inte har någon annan politik än makt, behöver han bara följa sin egen plånbok.

Tydligare kan knappast det rätta socialdemokratiska ansiktet visas.

Kvarteret Längan - eller varför stöder sossarna segregerat boende i centrum?

Behrn fick inte bygga ett höghus bredvid Pingstkyrkan. Men han får bygga ett P-höghus. Ovanpå P-höghuset ska han också få bygga bostäder. Dessa bostäder kommer om de byggs att bli det första exemplet på de så kallade "gated communities" som finns i andra, mer högerstyrda länder. USA och George W Bush gillar till exempel gated communities. Det gör nu även Jonas Karlsson och Mats Sjöström.

Vad det handlar om är att bygga trygga bostäder för samhällets överklass. De som inte vill att vem som helst ens ska kunna komma i närheten av bostaden, kanske bruka trädgården eller på måfå leta efter en vän. Det som förespråkarna talar om är något annat. Man vill stänga ute de som stör, de som riskerar att vara brottslingar, de som är annorlunda och inte har något skäl till att vara där.

Låter det bra? Visst är det skönt att vara trygg? Men fundera på vilket samhälle vi i så fall bygger. Vilka murar mellan människor ska sättas upp? Är det murar som skapar trygghet eller är de murar som byggs en falsk trygghet som egentligen ökar otryggheten? Är det kanske snarare så att ökad öppenhet, och ökade mänskliga kontakter över olika samhällsskikt, är det som skapar ett tryggt samhälle?

Peta SVT från fotbollsVM

Ett par märkliga reportrar på SVT vill peta Zlatan ur startelvan mot Paraguay. Skälet? Han är inte i form eller han är inte tillräckligt bra.

Det var bland det dummaste jag hört. I lördagens match mot T&T hade han runt fem bra framspelningar, två vassa skott på mål och ett precis utanför krysset. Det som tittade noga såg att han till och med jobbade bakåt mot eget straffområde när Chippen tappade boll högt uppe. Mot detta kan ställas t.ex. snällikonen Henkes frispark utanför och nick över. Inte gjorde han mycket mer. Eller Ljungberg. Vilka löpningar såg SVT som jag måste missat?

Med den analys dessa experter gör borde väl vare sig Henke eller Ljungberg platsa? Elva Kim Källström är tydligen drömmen. För att tala klarspråk: BULLSHIT! (ursäkta den eländiga svenskan)

Sanningen är att vare sig Zlatan, Henke eller Ljungberg kan göra ett världslag av ett lag som inte består av 11 världsspelare. Problemet är att det ofta är så att de sämre spelarnas standard sänker de bra, istället för det man önskar, d.v.s. tvärsom.

Zlatan är en världsstjärna, men behöver stjärnor kring sig för att verkligen glänsa.
Ljungberg är en stjärna men behöver ett lag kring sig för att lysa.
Henke är, eller kanske var, en stjärna. Men vänta bara till han kommer till vardagen i Helsingborg. Då kommer hans omgivning att sätta sin prägel också på hans spel.

Så - det återstår bara en sak. I ett lag med några stjärnor och fler fotbollsspelare finns bara en väg att gå. Jobba, jobba, jobba.

Även de vanliga partierna måste vara demokratiska

I dag är en av huvudnyheterna i Örebro att mässhallsärendet förenas. Det gör det för att moderaternas och kristdemokraternas ledamöter i byggnadsnämnden röstat med Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet i ett krav på återremiss. Skälet för återremissen är att det inte bara ska byggas en mässlåda, utan att det centrala läget också måste skapa förutsättningar för bostäder, handel och service. Eftersom ärendet inte dragits genom den kommunala beslutsapparaten på ett normalt sätt, utan haft ett snabbspår vid sidan om har inte byggnadsnämnden fått göra de överväganden på de sakliga grunder de alltid brukar.

Nu kommer dessa ledamöter att utsättas för hård press från sina partier. Jag ska inte lägga mig i detta i sak.

Men den som värnar den lokala demokratin och hoppas att många fler ska engagera sig politiskt borde fundera både en och två gånger innan partipiskan viner för hårt. Om de lokala nämndpolitikerna aldrig får tänka själva, utan bara ska lyssna till överhetens röst, hur tror då dessa partier att de ska kunna attrahera framtida politiker? I en värld där individualismen är stark borde också partierna acceptera att människor vill tänka och handla självständigt. Det innebär att den interna dialogen i partierna måste förbättras. Det innebär att den interna ideologiska debatten måste vara stark. Det innebär också att partiernas förtroendevalda borde ha rätt att rösta efter en egen övertygelse, bara den ryms inom de ideologiska ramarna.

Så gör vi i Folkpartiet i Örebro.

Våga debattera

Idag har jag utmanat Sverigedemokraterna på debatt. Inte för att jag tycker att de är ett viktigt parti. Utan för att deras åsikter måste bemötas offentligt.

Demokrati förutsätter offentlig debatt, även med de partier vars åsikter man ogillar å det grövsta. Kommunister och nationalister är olika sidor av samma mynt, rörelser som inte tar människans lika värde på allvar.

Det finns oroande tecken på att allt fler unga tror att de sympatiserar med sd. Men jag tror inte att de gör det. De vet inte vad sd står för. Protester mot överheten blir till missriktat stöd för ett parti med skrämmande åsikter.

Samtidigt får man inte blunda för att det finns nationalistiska och vardagsrasistiska strömningar i stora grupper i Sverige. Rädslan för det annorlunda blir kanske extra tydlig i ett land som långsamt är på väg tillbaka, på väg att stelna både politiskt, näringslivsmässigt och mänskligt.

Våga säga ja till ett öppet Sverige

Sverigedemokraterna har enligt Aftonbladet 11 % av ungdomarna med sig. Det är ett par procent mer än Folkpartiet och drygt hälften av vad sossarna får. Skrämmande, eller?

Demokrati kan vara skrämmande. Människor kan rösta fel. Det räcker med att titta på Mellanöstern och Palestina för att se vad som hända om man ger demokratin fritt spelrum. Inte ville någon av oss att Hamas skulle komma till makten. Men nu står vi där. Kanske lika bra att inte ge demokratin detta spelrum.

Samma tankar hörs ibland i Sverige. Ytterkantspartierna ska hållas kort. De ska inte uppmärksammas, inte debatteras med, inte få synas. Det är bra med höga spärrar till fullmäktige, för att då kan vi hålla oönskade idéer borta.

Eller...

Jag tror inte på den varianten. Sverigedemokraterna har fått 11 % av ungdomarna att säga att de ska rösta på dem genom att alldeles för många varit alldeles för tysta, inte velat diskutera, debattera, belysa deras unkna argument. Istället borde fler än Folkpartiet varit med och tagit den diskussionen.

Demokratin är så viktig att folk faktiskt får rösta fel. Vi som är demokrater kan bara slåss för det vi själva tror på. För min del är det ett öppet Sverige. Öppet för nya människor från hela världen. Öppet för nya idéer och tankar att bryta mina egna mot och med. Öppet för nya partier, som jag kan ogilla hemskt mycket men som i demokratins namn ändå måste få finnas.

Jag kommer att göra allt för att Sverigedemokraterna blir ett så litet parti som möjigt i det kommande valet, eller snarare - att Folkpartiet blir så stort att det inte finns intresse från örebroarna att rösta beigebrunt. Men jag kommer att göra det med demokratins öppna metoder.

Att förfula Örebro

Idag har en extrainsatt samhällsbyggnadsnämnd beslutat att det ska bli ett gigantiskt parkeringshus vid Pingstkyrkan. Det är märkligt att en del beslut kan tas så snabbt. För några år sedan ville Behrn bygga ett höghus där, men då var det långbänk på långbänk. Nu måste sossarna hitta parkeringsplatser till mässladan och då går allt jättesnabbt. Trots att hela inledningen av planprogrammet handlar om hur viktigt det är med stadens entréer, hur kvaliteten på city ska värnas, hur trafiken ska underordnas människorna - så gör de tvärsom.

Nu ska trafiken styra. Fler bilar ska in i staden. Istället för att göra det möjligt med en intressant entré till staden, med ett spännande höghus, blir det nu låda på låda. Först en mässlåda. Sedan en P-huslåda. Betongpartiet socialdemokraterna gör åter skäl för sitt namn.

Det verkar finnas en socialdemokratisk tradition som handlar om att det är OK att riva gammalt och vackert för att bygga nytt och fult. Det räcker med att peka på Nikolaiskolan, huset som låg vid Stadsbiblioteket, ja - hela det gamla söder, och nu stadens södra entré. Tyvärr är inte den traditionen enbart örebroisk. Alldeles för många städer i Sverige förvandlades på 1960 - och 1970-talen till folkhemska lådstäder. Jag hade hoppats att den utvecklingen var förbi. Men i Örebro verkar den pågå för fullt.

Istället för mäss-lådan och P-huslådan kunde den södra entrén bli en intressant mötesplats. Varför inte bygga vackra bostadshus vid Conventum och låta Behrns pinne bli en nyskapande entré? Det skulle innebära att både gamla hus, gamla träd, alléer och trafikmiljöerna kunde bevaras. Nu skapas istället en asfaltsöken.

Tillfälligt stopp för USAs registreringsvansinne?

EU domstolen gjorde det nödvändiga. Meddelade att kommissionen gjort fel när den kröp för USAs registreringskrav efter terrorattackerna 010911. Det är bra. Frågan är bara om det är ett tillfälligt stopp eller om det kommer att innebära ändringar och anpassningar från EUs sida?

Tyvärr är tendensen även inom EU att allt fler är för mer registrering på alla möjliga sätt. Sverige är inte någon bromsare i utvecklingen, snarare tvärs om. Det är dåligt.

Det öppna samhället värnas inte genom att den personliga integriteten säljs ut. Demokratin värnas inte med odemokratiska metoder. Resultatet av terrorattackerna mot USA för fem år sedan och de numera kontinuerliga bakslagen i det påstådda kriget mot terrorismen, borde få världens makthavare att fundera över vilka vapen som är verkningsfulla mot de galningar som vill förgöra västvärldens öppna och demokratiska ordning. Kanske det vore bättre att acceptera att försvaret för öppenhet och demokrati får kosta människoliv, genom att vi vägrar ställa upp på de odemokratiska, integritetskränkande och vapenfixerade lösningarna. Det är ju uppenbart att det improduktiva kriget mot terrorismen både är till skada för öppenhet och demokrati och kostar massor av människor liv, hälsa och framtid.

Om förhållningssätt

I går skrev jag på bloggen om oppositionspartiernas förhållningssätt till sossarna. Tesen var, och är, att alldeles för många inom borgerligheten egentligen ser sig som oppositionspolitiker. Eventuella majoritetsperioder blir bara undantag som bekräftar regeln. Det fick en del av mina vänner i andra partier att reagera. En kommentar kan läsas på bloggen i går.

Jag menar, trots vad som står i kommentaren, att den är ett exempel på att vi alltid förhåller oss till (s). Underförstått ligger nämligen att (s) ska ha runt 40% av rösterna. Det är bara en framskrivning av dagens situation, något som är helt fel.

Jag kämpar för att Folkpartiet i Örebro ska bli större än sossarna. Det innebär att vi ska ta röster från dem. För mig är det inte självklart att (s) ska ha 40 %. En bra utveckling är att de tappar 10 - 20 % de kommande valen och blir det lagom stora vänster-mittenparti de borde vara. För mig som folkpartist är det naturligt att vi liberaler blir det genunia och stora partiet, med möjlighet att söka stöd både åt höger och vänster, precis som det var när demokratin infördes i Sverige.

Min tes är att våga se andra framtider än de som verkar troligast idag. Nästa val ska Folkpartiet ha 30 % i Örebro kommun, sossarna 20, och de övriga partierna får dela på de 50 % som blir över. Omöjligt? Alldeles nyligen var det omöjligt att skriva bloggar på ett internet som inte ens fanns.

Stål och storföretag

Har en bror som jobbar inom svensk stålindustri vilket fått mig att titta lite extra på de nyheter som handlar om stål. I förra veckan blev det känt att två av världens största stålproducenter planerar att gå ihop och bilda en stålgigant, mer än 10 gånger större än SSAB. Detta kommer, sade man, också att påverka SSAB. Ska hela världens stålproduktion nu omstruktureras? Kommer uppköpserbjudanden på SSAB från andra bolag? Vad händer med svenskt stål? Är den svenskägda stålindustrin snart bara en saga från en förgången tid?

Det finns risker med alla dessa omstruktureringar av storföretagen. Utifrån en liberal synvinkel är det bekymmersamt om konkurrensen sätts ur spel, om det bara blir några få företag som kontrollerar en hel marknad. Det räcker med att titta på Microsoft och Windows. Ändå är dataprogrammarknaden lättare att spräcka än basindustrimarknaden.

Vad händer om, eller kanske när, gruvindustrin kontrolleras av ett fåtal världsaktörer? Vad händer när skog och papper gör detsamma? Och vad händer när stål och metaller förädlas av bara en handfull multinationella storföretag? Vilka risker innebär det: för ekonomi, forskning, miljö, socialt ansvarstagande och - demokrati?

Vi som liberaler diskuterar detta alldeles för lite. Vi borde fundera kring likheterna mellan de stora bolagen och den imperfekta staten. Bolagen är i sig mycket lika de gamla statsbildningarna, med graderad rösträtt, planekonomi och bonussystem till överheten. Skillnaden är att de gamla staterna baserades på makt över ett fysiskt område medan de nya statsbolagen har makt över produktion, teknik och marknadsföring.

ÖSK tar tre poäng igen

I går var det en bonusdag. Det skulle blivit kallt och småregnigt men blev sol och varmt. Det borde slutat 0 - 0 men blev hemmavinst. Två bonusar på en dag. Strålande.

I NA har jag skrivit på sportdebatten efter de påstådda rasistpåhoppen om att Behrn arena borde bli känt för platsen med den bästa fotbollen och den bästa publiken. Det kan ta 10 år eller en generation. Men det borde vara målet.

Fick direkt ett påhopp. Så kan man inte skriva. Det är att vara blåögd och bara drömma.

OK. Jag köper det. Men samtidigt visar det på två saker. Den ena är att som örebroare ska man inte ha för stora planer. Man ska inte tro att man är något. Bättre att låta andra göra jobbet än riskera att själv misslyckas även om det innebär att man aldrig heller kommer att lyckas.

Det andra blir en sväng till politiken igen. ÖSK är som borgerligheten i Örebro. Nöjda med att vara i opposition. Visst kan man säga att man vill ta makten, eller bli bäst i Sverige. Men längst därinne tror man inte på det. Sossarna är och förblir störst. Allsvenskans topp är till för IFK, Hammarby, MFF...

Jag accepterar inte det. Folkpartiet kan och ska bli större än sossarna i Örebro. ÖSK kan bli bäst i Sverige. Behrn Arena kan bli platsen där den bästa fotbollen spelas. Berg är till för att flyttas:)

Skandiadomen: Lars Eric Peterssons skuld

Skandiadomen har fallti. Det blev en fällande dom. Det är glädjande! Inte för att L E Petersson skulle vara en större bov än många andra. Mer för att det ändå finns en likhet inför lagen.

Jag har i många sammanhang påpekat det orimliga i de bonussystem som finns för de allra högsta cheferna i näringslivet. För mig är det inte stötande med höga löner för höga chefer. Att tjäna en , tre eller fem miljoner ett år är helt OK. Men när lönenivåerna blir tiotals miljoner och bonusarna mångdubblar detta är det ett tecken på att något är fel. Ingen människa är värd de pengarna för en arbetsinsats. Själva systemet hotar att skada lönebildningen då lönen mer är en jämförelsefaktor med andra höjdare än en ersättning för nedlagt arbete.

Men allra mest skadligt är bonussystem som inte är likartade för alla i ett bolag. Varför ska just vissa ha bonus för sitt arbete medan andra blir utan. Är det så att det bara är de höga chefernas arbete som spelar roll? Knappast. Och när sedan bonusarna blir så stora att de till och med påverkar bolagens framtida resultat är det bara att inse - systemet är fel.

Om det gick att beskatta bort olikartade bonusar totalt, 100 % skatt, och föra över den ersättningen till löner vore det bra. Nu går nog inte det. Då krävs en självsanering av bolagen. Där kan den dom som nu fallit vara ett steg på vägen mot en mer ren ersättningspolicy.

Verkligheten kommer ikapp (s)

Nu vill sossarna att ÖBO ska göra om 400 lägenheter till bostadsrätter. Det är intressant. Ibland kommer verkligheten ikapp även (s) i Örebro även om det är sällan.

Eller är det egentligen så att detta är ett smygförsök att få mindre kritik för att ÖBO ska bygga ännu större och ännu fler hyresrätter överallt annars i Örebro?

Börsen rasar, vad händer med statens och kommunernas ekonomi?

Den svenska börsen rasar. Idag med cirka 5%. Det innebär en nedgång på 3 % sedan årsskiftet. Det är naturligt för en börs som allt mer karaktäriseras av kortsiktigt "spel" och allt mindre av långsiktiga ekonomiska fundamenta. Tyvärr påverkar detta inte bara spelarna på börsen, utan också många andra.

Man måste nu fråga sig vad som händer om detta är en första fas i en långsiktigare nedgång, byggd på USAs enorma budgetunderskott, ökade oljepriser på grund av minskad tillgång, en avmattning av köpkraften i USA och Europa byggd på att arbetslösheten inte långsiktigt minskar o.s.v. Vad händer med svensk ekonomi, vars framtid alldeles nyss såg så ljus ut? Vad händer med de offentliga finanserna som nyss visade miljardöverskott? Vad händer med privatekonmier och husköpare som betalat dyrt när räntorna varit låga?

För mig som kommunpolitiker blir det ganska klart att vi inte kan hålla på med samma spel på olika riskmarknader. I en marknadsekonomi som Sveriges borde vi som kommunpolitiker inte hålla på med riskfyllda engagemang i bostäder eller företag. Vi borde acceptera att vårt stora och fina uppdrag handlar om att ge barn en god skola, äldre en trygg ålderdom, miljön en chans att överleva.

Okvädningsord på Behrn Arena?

Jag var på fotboll i går tillsammans med drygt 5800 andra. Såg en bra match, framförallt i första halvlek då ÖSK under en tjugominutersperiod fullständigt spelade ut Ljungskile. Andra halvlek var betydligt sämre. ÖSK blev för första gången i år lite för oroligt och backade mycket. Men Ljungskile var aldrig riktigt heta. ÖSK hade kunnat sätta både en och två bollar i nätet, innan LSKs första hyfsat heta chans kom.

Men det som nu diskuteras var om några på vallen skrek okvädningsord mot en Ljungskilespelare. Jag sitter precis bakom bortalagets avbytarbänk och hörde ingenting. När jag ser på webben verkar det inte heller där som om någon hört något. Det är märkligt. Än märkligare är det när man funderar över stämningen på och kring plan. Så långt jag kunde märka fanns inget som skulle tyda på att det fanns en hatstämning vare sig mot lag eller spelare. Ända fram till slutminuterna, då det hettade till vid LSKs hörnflagga, var matchen ren och snäll.

Har det då hänt något? Jag vet inte. Om det har hänt är det oförsvarligt. Fotboll får aldrig användas som ursäkt att kränka eller smäda andra. Fotboll upplevs bäst när supportrarna stödjer sitt lag genom positiva heja-ramsor, sånger o.s.v. Det negativa, mot-arbetandet, är ofta trist (men jag måste erkänna att jag själv skriker saker ibland, mest om domarinsatsen, som jag inte tycker är positiva).

Men om det inte hänt något på eller bredvid plan - vad innebär det?

Bloggarnas ansvar

Har Lars Leijonborg ansvar för vad jag skriver på min blogg? Knappast. Han har inte heller ansvar för någon annan som bloggar, vare sig hon är folkpartistisk medlem eller sympatisör. Det är lika puckat att påstå att han skulle be om ursäkt för vad som står på min blogg som att han skulle be om ursäkt för att Expressen skrivit osanningar om Persbrant (Expressen påstås ibland fortfarande vara en liberal tidning).

Det socialdemokraterna och M Ulvskog försöker göra är att skjuta undan intresset från huvudfrågan, vad statssekreterare Danielsson egentligen gjorde när han borde varit på jobbet och tagit ansvar, och istället fokusera på en pseudodebatt.

Jag står för vad jag skriver på min blogg. Jag skulle kunna skriva massor om hur vissa ledande politiker i Örebro beter sig i olika sammanhang, men jag gör det inte. Det leder inte politiken framåt att berätta om vredesutbrott, småaktighet, egoism eller ibland (tyvärr alldeles för ofta) ren dumhet. Det existerar nämligen bland politiker. På samma sätt som det existerar bland vanliga människor.

Ansvaret för min blogg är mitt. Ansvaret för alla andra bloggares åsikter är deras egna. Jag skriver öppet, under eget namn och med eget ansvar. Ingen socialdemokratisk kollektivist ska få ta det ansvaret ifrån mig.

Åtvid - ÖSK 1-1

Det var där det vände i fjol. Det är mycket bättre i år. Eller egentligen var det nog 2-2 mot VSK med ett VSK-mål i sista sekunden som blev spiken i kistan. Men förlusten mot Åtvid var i alla fall kistiläggningen.

Det som känns bäst är att ÖSK i år inte förlorar när man inte spelar på topp. I fjol blev det oavgjort eller förlust även när laget pressade.

Det går framåt.

Ingen miljö i alliansens landskap

Jag skrev en artikel i förra veckans NU, folkpartiets tidning, om avsaknaden av miljöpolitik i alliansen och i Folkpartiet. Det är ett problem. Det finns inget av de fyra allianspartierna som har någon trovärdighet som miljöparti. Centern är fortfarande fast i bonderörelsens politik där naturen är en oändlig tillgång. Bara kärnkraften är dålig. Kristdemokraterna blir allt mer lika de centraleuropeiska krisdemokratiska partierna och trots Anders Wijkmans arbete saknas miljöprofilen totalt. Man kan inte vara för sänkta skatter på bensin, för vargjakt och så vidare och ändå låtsas ha en miljöprofil. Moderaterna behöver inte ens nämnas. Vem har hört en moderat prata miljö? I vart fall inte jag. Jag tror knappt någon ens kan stava till natur och miljö, än mindre veta något om det.

Och så Folkpartiet. Suck!!!!!!!!! Mitt parti som borde ha de bästa förutsättningarna för att driva en radikal natur och miljöpolitik för solidaritet och tillväxt. Men ingen verkar vilja. Ingen tar frågan på allvar. Ingen, utom Sverker Thorén som tyvärr är alldeles för ensam, och så några till galningar som jag själv. Men vi, ute i landsbygdens gröna spenat, spelar ju ingen roll i det stora hela.

Politiken är idag alldeles för ofta en bromskloss, när företagen satsar miljövänligt. Alliansen riskerar både företagande och miljö när man inte ens vill prata om en av mänsklighetens största utmaningar.

Skottar i stan

I går Ilmar, idag skottar...

Folkpartiet har besök av tiotalet skottar från Dundee som är här för att kolla hur vi jobbar med det civila samhället i kommunen. Det är ett återbesök efter vårt besök där i höstas. Man får hoppas att de får något med sig hem. Annars känns det som om vi ligger bra långt efter.

Den civila sektorn är inte enkelt att definiera. Det är enklare att säga vad det inte är: Det är inte det offentliga. Det är heller inte det privata företagandet. Alltså är det enskilda människor som ensamma eller tillsammans arbetar för att fylla olika behov för sig själva, sina närmaste, eller kanske till och med världen.

Denna civila sektorn måste uppvärderas av många orsaker. Sossarna vill det mest för att någon ska ta över det som kommunerna inte längre klarar. Vi socialliberaler gör det för att vi tror att det är det civila samhället som är grunden till välfärden, grunden till ett starkt företagande och därmed också grunden till alla de skatter som finansierar det offentliga. Men framförallt är den civila sektorn platsen för mänsklig växt och egen utveckling.

Ilmar i stan

I dag pågår den nordiska kommunalkonferensen i Örebro. Medverkar gör bland annat kommunalrådet (s) i Malmö, tillika ordföranden i Svenska Kommunförbundet, Ilmar Reepalu. Det är märkligt att Reepalu fortfarande kan vara aktiv ordförande både i Malmö och framförallt i Svenska Kommunförbundet.

Reepalu är åtalad för mutbrott. En bekant har bjudit honom på en resa till Sydafrika, värd 36000:- pix. Den bekante har dessutom sålt datorer till Malmö kommun. Reepalu anser att det inte är något märkligt med det. Han är så god vän med dator-miljardären att det är helt normalt att man tar emot en lyxresa till Sydafrika. Och han hade inte en aaaaning om att han sålde datorer till Malmö.

Detta säger två saker om svensk socialdemokrati, saker som också Göran Persson kommenterade i lördagens P1 intervju. Det första är att avståndet mellan den socialdemokratiska adeln och deras arbetarklass är enorm. Dessutom är sosseadeln ofta mer adels-lik än den traditionella överklassen. Man lever gott på andras pengar, helt enkelt. Frågan är om resultatet är lika övertygande.

Det andra är bristen på insikt, och självdistans. Vem som helst i Reepalus ställning borde naturligtvis dragit sig tillbaka, framförallt som ordförande i Svenska Kommunförbundet, under tiden åtalet pågår. Jag vill inte, som kommunpolitiker, representeras av Reepalu. Han är inte värd att vara aktiv företrädare för alla Sveriges 290 kommuner så länge han inte är frikänd. Men det inser inte Reepalu. Han bara fortsätter. Det är lika illa som att inte inse att mutbrott för det mesta inte är att bli köpt för att kunna prestera kontrakt direkt. Mutor är i de flesta fall betydligt mer otydliga.

Farväl krokusar

Nu är det slut med krokusblomningen för detta år. Alla vi som åker förbi Sveaparken eller Södra Station kan några korta vårveckor glädja oss åt de tusentals blommor som finns längs vägarna. Men nu är det alltså slut för detta år.

Och snart kanske Södra Stations krokusar är ett minne för evigt. När nya P-platser ska byggas för att man ska flytta Örebromässan, kommer delar av krokusmarken att försvinna och beläggas med asfalt.

På samma sätt är det med träden längs Änggatan. Allén försvinner för att ge mässan ytterligare två meters bredd. Det gröna får vika för en meningslös brådska.

Inte för att det är krokusarna som får mig att rösta nej till att flytta mässan. Det finns skäl som väger tusen gånger tyngre. Men det är ju inget som stärker mässplaceringen heller.

Sänk inte spritskatterna

Svenskarna vill inte längre sänka skatten på sprit, vin och öl. Jo - förresten en minoritet vill. Men inte för någon av alkoholdrycksgrupperna finns en absolut majoritet för sänkning. Det är bra.

Förslaget att sänka skatterna på alkohol baseras på en defensiv attityd till problemen. Det vore mycket bättre att först göra alla de aktiva åtgärder som står till buds, fler poliser på gator och torg, bättre förutsättningar för tullen, mer information, o.s.v. innan man fattar förhastade beslut.

Det kommer inte att vara beslutsfattarna själva som drabbas om spritskatterna sänks. Det kommer att vara de människor som idag lever i den gråzon mellan bruk och missbruk som drar det tyngsta lasset. De och deras anhöriga.

ÖSK - Umeå 5-1

Bara helt underbart!

Heja skolverket, eller...

Skolverket tycker det är alldeles rätt att en elevs politiska åsikter ska kunna leda till att eleven inte får betyg. Den skola som har infört systemet har fått rätt. Vare sig elever som har fascistiska eller rasistiska åsikter kommer att kunna få betyg i samhällskunskap. Samtidigt är skolan och skolverket tydliga på att detta inte handlar om åsiktsförbud.

Vad skönt! Annars hade man ju kunnat lägga ihop detta med alla de krav på ökad integritetskränkning som finns från justitieministern och fått det till att dagens socialdemokrater vill veta både precis vad vi gör, jämt och ständigt, och samtidigt förbjuda oss att tycka vad vi vill.

Förhoppningsvis kommer nu skolverket med en beskrivning av vilka åsikter som är tillåtna, respektive förbjudna, för att en elev ska kunna få betyg i olika ämnen. Inte kan det väl vara så att elever som uttrycker kommunistiska eller socialistiska åsikter kan få betyg i samhällskunskap? Dessa ideologier står ju för de värsta folkmorden i historien och förtryckte halva Europa i 50 år. Nazismen bleknar i jämförelse.

Nej - fascism, rasism, kommunism och socialism är skrämmande, otäcka rörelser. Vi som strävar för ett öppet samhälle ska arbeta för de goda, liberala alternativ som finns. Arbeta för det goda innebär att man är mot det onda. Men att arbeta mot det onda är inte alltid detsamma som att vara för det goda.

Att motarbeta dem genom att vägra elever betyg är bara så fullständigt fel att man funderar om det inte vore bättre att vägra skolverket statsbidrag än att vägra eleverna betyg.

Mässa viktigare än skola?

Svårt att blogga på sistone. Sidan kopplar inte upp som den ska. Så här på kvällen, en sen till på Rådhuset, fungerar den i alla fall.

Sossarna vill fortfarande driva igenom den kommunala mässan. Men det finns egentligen inget underlag för vad den kommer att betyda. Ansvariga tjänstemän "tycker", "anser" och "känner" att den är bra. Men det finns inga konkreta fakta på varför kommunen ska riska mer än 150 miljoner på att göra det som näringslivet borde.

Man kan fundera varför inte sossarna är lika givmilda mot skolbarnen. Mässan har tagit fem månader att dra igenom. Mariebergsskolan har väl tagit fem år. Men där var det ju bara det uppväxande släktet som skulle få sin skolning. Den kommunala mässan ska ju bevars både ha två bolagsstämmor a 2000 pers och en melodifestival a 4500 VARJE ÅR!!! Vem kan tro några sådana kalkyler.

Mariebergsskolan var så dålig att det gick att trycka en blyertspenna genom det murkna träet när jag var där. Gissa om det påverkade barnen, lärarna och utbildningen. Det finns flera undersökningar som visar att en bra skola är det viktigaste när företag väljer etableringsort. Betydligt viktigare än kommunaläga mässanläggningar. Men det är ju mer potens i stora mässor än i att bygga bra skolor för små barn.

Är psyksjuka ett hot?

Lyssnade med vemod på morgonens P1. Ekot hade med någon utredare som alldeles rätt pekade på att den administrativa kontrollen över intagna dömda till rättspsykiatrisk vård är slapp och dålig. Men så sa han på frågan om det hade någon betydelse ungefär så här: "Ja - det räcker ju med att se vad som hände den lilla flickan i Arvika. Han var ju på rymmen från en klinik."

Som om rymningar löses med bättre administration. Som om de som har psykiska sjukdomar alltid är farliga. Som om man aldrig kan bli bra, eller bättre, när man insjuknat i psykos eller liknande.

Det finns en tro i samhället idag att det går en massa "psykfall" lösa som bara väntar på att få mörda, våldta, slåss. Att allt skulle bli bättre om vi låste in dessa psykfall. Ungefär som det var förr. Ju förr dess bättre.

Men det finns inget som talar för det. De konstaterat psykiskt sjuka begår inte fler allvarliga brott idag när de oftare finns i öppen vård, än de var inlåsta. Det hjälper inte samhället att behandla människor med psykiska sjukdomar som skadedjur, som man hantera bäst om man låser in och glömmer bort.

Det humana samhället måste var humant, även mot de många vars sjukdomar inte syns på utsidan.

Yttrandefrihet i landstinget

Kan läsa att sjukhusdirektören blir JO-anmäld för att han försökt förmå en anställd att inte skriva ofördelaktigt om en landstingskund - ett annat landsting. Det är bra. Gränserna för de anställdas rätt att tycka måste prövas. Förhoppningsvis blir följden att alla anställda får tycka precis vad som helst, även om det är "fel" utifrån ett landstingsstyrelseperspektiv.

Tyvärr är det en risk att det som nu skett på landstinget bara är toppen på ett isberg. Jag har de senaste åren haft kontakt med ett otal anställda, främst i Örebro kommun men även vissa inom landstinget, som upplever att de har en munkavle på sig. De vågar inte stöta sig med överheten. De vågar inte uttrycka åsikter som går emot den politiska majoritetens önskningar. De vågar inte engagera sig politiskt i andra partier än det (s)tyrande. Det är mycket skrämmande.

Problemet för mig är att jag skulle vilja visa på alla dessa människor och deras åsikter och tankar som i många fall visar på ibland missförhållanden i kommunen, men kanske framförallt alternativa vägar att göra arbetet både bättre och kanske billigare än idag. Men hur kan man göra det utan att hänga ut de individer som inte vågar sätta sig upp mot överheten?

När vi tar makten efter valet är en av mina viktigaste uppgifter att förändra den bild av en nedtryckande kommun som finns idag. Örebro kommun ska bli en öppen kommun där även "felaktiga" synpunkter har rätt att uttryckas, internt eller externt. Det öppna samtalet, och även ibland den respektfulla konflikten, är ett sätt att driva verksamheten vidare och skapa nya möjligheter.

Svenska kyrkan inte längre religiös?

Är Svenska kyrkan en kristen församling eller en kulturförening med religiösa inslag?

Jag blir allt mer tveksam till hur den största svenska kyrkan hanterar sitt uppdrag. Tycker i och för sig att ärkebiskop Hammar haft en del intressanta inlägg. Jag gillar hans samhällsengagemang och tror inte att man kan skilja mellan kyrka och samhälle. Tron har en given plats för oss med samhällsengagemang.

Men Hammar har i alldeles för många sammanhang antingen funderat öppet över vad kristen tro egentligen inneburit och där landat i någon slags privatreligiös mjukreligion, eller verkligen drivit på att kristendomen inte längre består av dogmer utan är fullständigt fri för alla sorters tolkning. Det finns ingen uppstånden Jesus. Det finns inga moraliska bud. Det finns inget rättesnöre annat än att Gud på något sätt är god, god på det sätt vi just idag tolkar ordet godhet.

På samma sätt kan man se den senaste tvisten, mellan biskop Krook och prosten i Stockholm. Krook vill stödja en konstutställning, trots att det finns inslag som alla kristna måste anse vara anstötliga. Men hon menar att kyrkans uppdrag är att också pröva de kulturella gränserna. En bild som en människa anser hädisk kan öppna ögonen för en annan. Prosten Hakon Långström avgår i protest mot det han uppfattar som hädelse. Ytterligare en strid blossar upp.

Kristendomen har aldrig varit befriad från interna stridigheter. Det började redan på lärjungarnas tid. Men frågan är var dessa strider för den svenska kyrkan. Är den egentligen inte längre någon religiös samling, utan en kulturinstitution? Om Gud bara är godhet, en godhet som är fri för tolkning för var och en som vill tolka, vad är då kvar av själva den kristna kärnan?

Svenska kyrkan har många frågor att besvara, framförallt om man ska vara en kraft för kristendomen även i framtidens Sverige.

Vårtal vid Skördevägen, 30/4 2006

Ibland verkar det som om våren har svårt att bestämma sig. Som i år. Först vintern. Segar sig kvar vecka efter vecka. Hård mark. Regn övergående i snöfall. Inte ens snödropparna vågar sig fram vid söderväggen.

Så en dag händer det. Plötsligt långsamt tinar jorden. Regnet smälter de kvarvarande snöfläckarna. Dofter av mylla och balsampoppel blandas försiktigt. Och koltrasten. Skymning fylls av oändliga toner.

Men ändå inte.

Aprilmorgonen kommer med frost på vindrutan. Gårdagens vattenpölar blir skridskobanor för morgonpigga. Våren blir väntan. Väntan är våren.

Trots detta: Omärkligt byts minusgradernas hårdhet mot försiktig mildhet. Blåsippan tvekar bredvid den mossbelupna stenen. Låter kronbladen nudda vårhimlen, sökande sommarens första ljus. Först en, sedan hundra, tusentals. Där mamma, där är den allra första vitsippan. Se pappa, jag har plockat en hel bukett.

Men ett år som detta kan inte ens miljoner vita och blå sippor locka våren till sig. Väderprognoser spår värme som blir regn och kyla. Solen värmer, men bara i lähörnans läsestol. Kortbyxorna och barfötterna får vänta vidare. När kommer våren? På riktigt?
Men även den försiktiga våren har sina fördelar. Glöm inte marskvällarnas undersköna kyla med miljarder stjärnor som speglar sig i gammelsnöns iskristaller. Lägg aprilmorgonens lugna, tysta dimma på minnet tills du behöver den en brådskande het högsommardag. Gläd dig åt att i år blommar våren längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Det finns bråttomvårar som knappt börjat förrän de glömt bort vad de egentligen är och blivit sommar. Och det finns vårar som tvekar om de vågar bryta vinterns lugna stillhet för att kasta sig in i den sjungande, växande, sprakande våren.

Precis som det är med oss människor. En del av oss har bråttom vidare. Alltid vidare. Det bästa har inte hänt ännu. Ju fortare desto bättre. Förändring!

Eller de långsamma. Glöm inte vad du varit. Det bästa är att komma ihåg, lägga på minnet det goda som funnits och alltid kommer att finnas. Lugn!

Alldeles för många av oss tror att det är den vår som snabbt blir sommar som är den bästa. Alldeles för många av oss tror att det är människorna som alltid vill framåt som är de rätta.
Men den som aldrig ser bakåt, lägger på minnet och tänker på det som varit, riskerar att ständigt göra om gamla misstag.

Och den som inte kan leva i den tveksamma våren, riskerar att stänga ögonen för en vår som blommar längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Så leve den tveksamma våren, leve den.

Alliansen tar täten

Ny har Allians för Sverige presenterat en gemensam budget. Det var nödvändigt. Även jag, som aldrig kommer att gå med i något alliansparti, menar att utvecklingen är sådan att det röda laget måste ha ett blått lag som är minst lika enat som de röda.

Ännu har jag inte mer än översiktligt kunnat läsa om förslagen. Det är många bra förslag som handlar om mer jobb och mindre bidrag, mer skola och mindre utanförskap. Jag har tyvärr inte sett något om miljön, men det är ju inte märkligt med ett parti som moderaterna, som helt saknar miljöpolitik, som största parti.

Mer om den nya budgeten i kommande bloggar.

Islam + demokrati # sant?

En av fyra huvudorganisationer för muslimer i Sverige har gått ut och krävt särlagstiftning för muslimer. Om de fick sin vilja igenom skulle jämställdhetsarbetet inte gälla vissa muslimer, likheten inför lagen skulle inte gälla t.ex. homosexuella, orättvisa ekonomiska regler skapas och så vidare.

Det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt att ens tänka sig att bevilja minsta lilla särlagstiftning för en religiös minoritet. Svenska muslimer ska lyda under svensk lagstiftning. Det demokratiska samhället måste värnas. Det finns inget som kan ursäkta att en religiös grupp vill inskränka på självklara rättigheter för vissa medborgare i landet bara för att de råkar vara muslimer och kvinnor.

Det är intressant att ett sådant krav kommer. Det visar nämligen på en svårighet i det mångkulturella samhället. Jag har sagt det många gånger, och säger det igen: Det mångkulturella samhället kräver att vi är överens om en gemensam kulturell basidentitet. Vår demokratiskt fattade lagstiftning kan och bör utgöra centrum i den identiteten.

Problemet är bara att vi ibland inte vågar säga att denna gemensamma kulturella identitet faktiskt ska ta över andra kulturella identiteter. Det är inte OK med hedersmord, självklart. Men det är inte heller OK med olikabehandling av kvinnor och män, betoning av ickedemokratiskt beslutsfattande, eller andra mer subtila begränsningar. Vi måste våga säga att det finns vissa värden som är överordnade.

Ska kommunen göra allt?

Så har då ytterligare ett kommunalt projekt sett dagens ljus. Kvinnocentrum ska startas i kommunal regi. Frivilligverksamheten inom Kvinnohusets ram anses inte klara av det som kommunen nu ska göra.

Kanske finns skäl för att kommunen ska ta åt sig just detta projekt. Av vad jag kunnat läsa i dokumenten inför beslutet är det oklart om kommunen är den enda som kan göra något. Det känns mer som om förvaltningen tycker att detta är så viktigt att bara kommunen klarar det.

För mig blir detta dubbelt. Dels är det viktigt att kommunen, det offentliga, står för kvalitet inom så känsliga områden som till exempel våld mot kvinnor. Men frågan är verkligen om kommunen är den enda organisation som kan stå för den kvaliteten. Är alltid kommunen bäst? Finns det inte frivilligorganisationer som ibland till och med kan vara bättre?

Den diskussionen borde föras mycket mer ingående och öppet. Om kommunen ska göra allt jämt riskeras nämligen det demokratiska samhällets grundvalar.

ÖSK - Mjällby 4-1

April har blivit en underbar vårmånad för oss hårt prövade ÖSK;are. Två segrar, varav en bortavinst mot seriefavoriten känns skönt. Nu gäller det bara att inte tro att allt kommer att lösa sig. Hårt arbete 28 omgångar till återstår.

Det roligaste med gårdagens match var att se lagets inställning. Lars Larsen spelade boll så att man höll på att bli centerpartist. Mirza Jelecak sprang kors och tvärs runt försvarare så att man började fundera på att bli socialdemokrat. (Nej det var en överdrift:)) Mycket litet skäll på domarna och mycket fokus på matchen. Kul.

Tänk om det kunde gå hela vägen. Man hoppas. Vad är folbolls VM mot en superetta med ÖSK i ledningen?

Negative campaigning

Läser dagens NA. Ser en annons utan avsändare som gör ner moderaternas politik. Anar att det är sossarna som är ute för att smutskasta andra. På nästa sida finns en annan annons. Eftersom de är så lika är väl tanken att de ska hänga ihop. Med detta tar sossarna nästa steg nedåt mot politikens död.

Det första steget är att sätta in annonser utan avsändare. Om man bara läser den första annonsen blir det obegripligt. Varför bara smutkasta ett parti, utan att säga vem man är, varför man smutskastar, vilken avsikt det är.

Det andra steget är att använda dyrt annonsutrymme till just smutskastning. Inte till att tala om vad man själv vill. Utan att smutskasta andra. USA brukar inte vara sossarnas favoritland. Men de är pigga på att själva använda de smutsiga metoder som alltför ofta används i amerikanska valkampanjer.

Ska vi bryta uran i Sverige

Var på debatt i går, söndag. Ute sken solen. Inne satt 50 pers och pratade närkeskiffer.

Jag tycker inte att man ska bryta skiffer i Närke. Vare sig runt Sköllersta - Kvarntorp eller i Latorp. Det finns inte mycket som talar för att det någonsin kommer att ske. Miljö- och naturkonsekvenserna är för stora.

Men på debatten förekom en del argument som gör mig rädd. Vänsterpartiets företrädare tyckte att vi skulle förbjuda all uranbrytning i Sverige. I så fall borde han också förespråkat ett omedelbart totalstopp för svensk kärnkraft. Men där mörkades det fritt.

Flera andra debattörer menade också att det var skillnad på folk och folk. I Sverige får vi inte bryta uran för att det förstör vår miljö. Men det är OK att använda el som görs av kol som bryts i gigantiska dagbrott i Tyskland. Eller det är OK att använda olja som tagits upp i västafrika där människor skjuts och miljö förstörs för att olja är makt. Eller det är OK att köpa uran från Australien, trots att miljön förstörs lika mycket där.

Skenheligheten lyser kring svensk kärnkraftsdebatt. Till alla dem som inte vill ha vare sig svensk uranbrytning eller förstörd miljö i Sverige, skulle jag vilja ställa följande frågor: Varför är svensk miljö viktigare än tysk, ghanesisk, brasiliansk, australisk? Varför är svenska liv värda mer än kinesiska, indiska, indonesiska? Hur kan ni acceptera att er livsstil förstör andra människors liv och livschanser, och samtidigt kräva att ni aldrig ska drabbas?

Jag gillar inte kärnkraft. Jag gillar inte klimatförändringar heller. Men jag är noga med att inte lägga mina bördor på andra människor. Dagens klimatförändringar dödar redan hundratusentals fattiga människor vissa år genom torka, översvämningar, värme, blåst. Vore det inte bättre att se det än de eventuella risker som kan komma om tio, hundra eller tusen år? Om klimatet fortsätter att förändras som nu, är det inte säkert att det då finns vare sig människor eller miljö att rädda.

Är ett ja alltid bättre än ett nej?

För några veckor sedan skrev Jonas Karlsson en artikel i Nerikes Allehanda om mig som en nej-sägare. Han ville visa sig själv som den positive ja-mannen. Men är det alltid bättre att säga ja än nej? Svaret på den frågan är naturligtvis - nej.

Det är bättre att säga nej än ja till dödsstraff, tortyr och övergrepp på personlig integritet.
Det är bättre att säga nej än ja till växthuseffekt, skogsskövling och giftspridning i naturen.
Det är bättre att säga nej än ja till social utslagning, segregation och utanförskap.
Det är bättre att säga nej än ja till dåligt underbyggda förslag som ökar risken för kommunala förluster.

Samtidigt är det bättre att säga ja till ökad mångfald i skola, vård och omsorg.
Det är bättre att säga ja till ökat fokus på individens rätt till kunskap.
Det är bättre att säga ja till arbetskraftsinvandring.
Det är bättre att säga ja till människors egen initiativkraft.
Det är bättre att säga ja till en mindre, men vänligare kommun.

Gissa vem som säger nej till detta?

Landskrona - ÖSK: 0-1!

Vågade knappast titta på sporten i tisdags. Lyssnade inte på radio. Tittade inte på textTV. Skulle ÖSK börja serien som ett förlorarlag? 4 mål i baken typ? Eller skulle man kunna börja vända en trend?

Det blev lite av det senare. Det är tufft att möta seriefavoriten på en lerplan i första matchen. Av vad jag förstått av referaten handlade det mer om kamp än om sport. Men det gick vägen. Vilken lycka.

Jag har varit på ett antal försäsongsmatcher och kunnat ge både ris och ros till laget. Backlinjen behöver en snabb och frisk Patrik Haginge för att kännas helt stabil. Mittfältet kan vara en vinnande lagdel, om Larsen är på topp och Jeffs blir lika bra som han verkar kunna bli. Framåt känns det väl så där. Mittfältet vore oslagbart om Henriksson får ta en defensivare mittroll istället för att vara en forward. Men vem ska då utgöra tyngden framåt?

Snart hemmapremiär. På ett grönt, platt och rejält fotbollsunderlag. Konstgräs må ej lukta som vanligt gräs, men i april i Sverige är alla andra alternativ sämre.

Kommunfullmäktige - april

Tre teman:

1) Bokslutet. En maratondebatt. Många ord men vad kom egentligen ut av det hela? Som så ofta spretar debatterna i fullmäktige alldeles för mycket. Först lite partiledardiskussioner. Sedan olika sakområden som ofta sväller ut och blir allt om allt. Ger det vägledning? Blir det någon form av uppföljning? Jag är tveksam.

2) Bussar. Så är nolltaxan avförd från dagordningen. Både bra och dåligt. Bra, därför att det var ett dåligt beslut, för ekonomin, för miljön, för folkhälsan och sist och kanske minst, för vissa sociala bekymmer. Dåligt, om man ska se det krasst partipolitiskt. Vi hade kunnat vinna massor på att dels få ett impopulärt förslag att dra med i valrörelsen, dels att se vänsterkartellen fortsätta slåss inbördes. Och slåss det gör man. I går på kommunstyrelsen. Och det fortsatte idag. Zargam Asadi (mp) mot (s) och (v). Murad Artin (v) mot Zargam Asadi (mp). Eva-Lena Jansson (s) mot Zargam Asadi (mp). Rätt intressant att höra Eva-Lena säga att majoritetspartnern Asadi hade fel "som nästan alltid". Ett förtroendefullt samarbete, eller...

3)Demokratin. Vi vill ha breda uppgörelser, säger (s). Det innebär i princip att först ska vänsterkartellen göra upp, sedan ska vi andra acceptera den uppgörelsen. Idag gällde det kollektivtrafiken. (S) förhandlar med (v) och (mp) men låtsas inget om. När man har chansen att bjuda in till diskussioner i kommunstyrelsen mörkar man. Men när offentlighetens ljus lyser i kommunfullmäktige, då ska man samarbeta brett.

Det finns inget som hindrar att vänsterkartellen gör upp som den majoritet de kanske är, och håller oss i oppositionen utanför. Det är demokratins spelregler. Men när man ena gången säger att man vill samarbeta brett, och nästa sekund mörkar viktig information, då är man verkligen fel ute. Problemet är bara att detta är systematiskt för hur den nuvarande kommunledningen arbetar, i alldeles för många frågor.

Kommunstyrelsen

Så har det varit kommunstyrelse igen. Åter har märkliga turer utspelat sig kring majoritetens (?) sida av bordet. Är (mp) med eller inte? För (s) och (mp) hemliga förhandlingar eller inte? I så fall om vad?

Kommunstyrelsen är inte offentlig. Det är synd. Och tur. Synd - för att det skulle bli så tydligt varför Örebro behöver en bättre regering. Tur - därför att tilltron till politiker skulle få sig en rejäl törn.

När vi vunnit valet i höst kommer vi att behöva reformera hela styrsystemet. Ärendena som ligger på kommunstyrelsens bord ska ha haft en ordentlig genomlysning, framförallt av oss majoritetspartier. Majoriteten ska inte diskutera olika alternativ på sittande möte. Uppgörelser ska vara klara före mötet. Tydlighet, lyhördhet och klarhet ska vara ledord.

Dit är det långt från dagens majoritets(?)verklighet.

Korruptionens (s)venska ansikte

Så har då LO dragit igång årets stödkampanj för sossarna. Trots att inte ens hälften av medlemmarna röstar på (s) anser sig pamparna i toppen kunna använda miljoner och åter miljoner till sossestöd. Det är skamligt.

Tyvärr räcker inte det med miljonerna till kampanjannonser. Under valrörelsen kommer (s)-märkta LO-anställda fackföreträdare att kampanja för partiet på betald arbetstid. Då använder de inte bara sina medlemmars pengar till sossekampanj. De använder företagens tid och resurser för att förstärka enpartistaten Sverige.

Nej - enpartistat är ett för starkt ord. Men det socialdemokratiska Sverige är rent politiskt sett ett av de minst jämlika länderna i Europa. Den socialdemokratiska maktorganisationen har spritt sig genom alla samhällssektorer och skapat oacceptabla bindningar mellan politisk, facklig, ekonomisk och administrativ makt. Det tydligaste exemplet är bindningen mellan LOs toppar och sossarna. De köper sig politisk makt genom att använda medlemmarnas pengar på sätt som inte majoriteten vill.

I andra länder finns korruptionen som en otydlig kraft under ytan. I Sverige annonseras den ut på LOs affischtavlor.

Ett Örebro för alla är ett Örebro för ingen

Läser socialdemokraternas valtidning "Ett Örebro för alla". Förutom att det fascinerar hur mycket pengar det partiet har blir man bekymrad över budskapet, eller ibland bristen på budskap i tidningen.

Egentligen kan man bara finna ett enda tydligt politisk budskap, uttryckt så här av Emma Lidell, 20-årig fullmäktigekandidat: "Kommunala verksamheter ska inte privatiseras." Annars handlar det mesta i tidningen som andra gör eller påverkar. Socialdemokraterna hänger på utvecklingen, de leder den inte. Eller så gör de som Emma Lidell - bromsar.

Det finns en socialistisk myt att politikerna skulle vara bäst på att fördela allt till alla. Problemet är att det inte finns någonting som visar att så skulle vara fallet. Det räcker med att titta på Örebro. Under den senaste socialistregimen från 1995 och fram till idag har segregationen ökat, arbetslösheten permanentats, klyftorna ökat och så vidare. Samtidigt har socialdemokraterna i kommunledningen gjort allt för att just bromsa. Nej till friskolor. Nej till alternativ inom äldreomsorgen. Nej till en ökad privat sektor. Nej. Nej. Nej. Det enda som får ja är ökade kostnader för offentlig verksamhet, vare sig den handlar om kommunala konferensanläggningar eller kärnverksamhet. Men även när ekonomin tvingar socialdemokraterna att spara på lärare, sjuksköterskor, vårdpersonal, så bibehåller de tron på att deras politik med en ständigt större offentlig sektor är den rätta politiken.

För mig som socialliberal är detta märkligt. Det är som om de försöker jämföra kartan med verkligheten och sedan förändra verkligheten. Framtidens politik kommer inte att handla om att politiker ska bestämma mer, använda mer skattepengar och försvåra för enskilda alternativ och privata lösningar. Framtidens politik handlar om hur vi som politiker ska värna det välfärdssamhälle som hjälper dem som behöver hjälp utan att hålla tillbaka dem som kan själva.

Ett Örebro för alla, med den kollektivistiska inriktning som socialdemokraterna har, kommer att bli ett samhälle där några politiker bestämmer allt och människorna där utanför inte bestämmer något. Det blir ett Örebro för ingen.

Påskpredikan

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus iväg två lärjungar och sade till dem: "Gå bort till byn där framme så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall straxt skicka tillbaka dem." Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konumg kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: "Vem är han?" Och folket svarade: Det är profeten Jesus från Nasaret i Galiléen.


Man undrar vad de tänkte, dom där som gick före och följde efter, ropande: Hosianna. Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Jublade de åt en man som skulle dö? Eller trodde de att deras frihetskamp nu var över, att han som skulle kasta ut romarna och göra Israel starkt igen hade kommit? Inte konstigt att reaktionerna sedan blev det de blev. Här är en man som alla verkligen tror är profet. Han till och med uppfyller de gamla profetiorna man läst. Han som skulle rida in i Jerusalem på ett lastdjur. Och sedan – sedan väljer han inte att fortsätta att uppfylla sitt uppdrag. Istället för att kasta ut romarna, vill han att jag ska förändra mig. Att vi ska förändra oss. Kasta ut det gamla. För att kasta in – ja vaddå? Nej, hur kan man sjunka så lågt? Hur kunde jag ropa Hosianna för honom?
Jag funderar ibland hur det är att vara dödsdömd. Inte genom sjukdom eller ålder. Dödsdömd av människor. Avsedd att bli dödad. Den enda resa man har kvar att göra är stegen fram till injektionssprutan, elektriska stolen, galgen, exekutionspatrullen…
Jag läser böcker som beskriver dessa människors sista tid. Ser bilder på de nedskitna kalsonger som är det sista dessa människor lämnar efter sig. Funderar vilka mina tankar skulle vara de där sista timmarna: Nej. Det är inte sant. Det kommer inte att hända. Det finns en utväg.
De där sista minuterna: Nej. Jag vill inte. Det får inte hända. Jag vill inte. Det händer inte mig. Det är inte…
De där sista sekunderna: Nej. Nej. Ne
Eller resignation. Tomhet. Liv fast ändå inte.
Där rider Jesus på en åsna. För att dö.
Men man behöver ju inte oroa sig. Man har ju rent mjöl i påsen. Det är de där andra som begår brott. Samhället behöver ta tag med hårdhandskarna mot dessa otäcka tjyvar. Knappt mänskliga. Bura in dem. Se till så de inte stör oss. Man har ju rent mjöl i påsen.
Precis. Rent mjöl har man. Det är lika bra att samhället tar i med hårdhandskarna direkt. Det behövs bättre övervakning av de där skummisarna. Det vore väl lika bra att fixa något register så att man verkligen kan se vilka de är. Själv behöver man ju inte oroa sig. Min påse är fylld av rent mjöl.
Där rider kung Jesus. På en åsna. För att dö. Om några dagar kommer han att säga till den ena av rövarna man korsfäst bredvid honom med en röst fylld av den smärta korsfästningsdödens närhet ger och som ingen av oss kan greppa: Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.
Det är så skönt att ha rent mjöl i sin påse. Människor är ju goda. Det är ju någon annan som är ond. Alltid någon annan. Saddam, han är ond. Och Hagamannen i Umeå. Där ser man ondskan. Men vi, vi är goda. Vi har rent mjöl i påsen.
Egentligen hade ju inte Jesus behövt sätta sig på åsnan och rida upp till Jerusalem överhuvudtaget. Varför hade han behövt dö? Det hade väl varit bättre om han fått leva, predika och göra under i flera år till. Varför skulle han behöva dö?
För våra synder, tänker du. Vaddå synder? Vi har ju rent mjöl i vår påse. Synderna är väl till för någon annan. Åk till Kumlabunkern så kan du se på syndare. Och de har ju fått sin dom. Sitt riktiga straff. Onda syndare, knappt mänskliga. Men inte här. Kyrkan är ju inte till för syndare utan för rättfärdiga. Förresten är det likadant utanför kyrkdörrarna. Örebroarna är goda människor. Det är någon annan som är ond. Ungarna på gratisbussarna ligger illa till. Det vore bäst om man kunde övervaka dem på något sätt. Kameror kanske. Det borde finnas något register för de där ungarna så att man kunde följa dem genom livet och hålla ordning på dem. Men mina barn har rent mjöl i påsen. Det är de där andra ungarna som förstör.
Alltid någon annan.
Min påse är vit av rent mjöl.
Jag behöver aldrig gå de sista stegen.
Jesus hade inte behövt.
Det är någon annan.
Detta det största självbedrägeriet. Alltid någon annan. Aldrig jag, du, vi.
Men det är för oss och inga andra Jesus rider in i Jerusalem. Det är för dig han väljer åsnan och hennes föl för den sista resan mot döden. Det är för mig han tar de sista stegen, nedskitna kalsonger, medvetet, mot sin egen avrättning. Det är för vår ondska och ingen annans. Det finns ingen annan. Det finns bara jag, du, vi.
Förneka det onda du gjort och gör och du förnekar din mänsklighet. Vi gör precis sådant som Paulus skriver i Romarbrevet: Det goda jag vill, det gör jag inte men det onda jag inte vill, det gör jag.
Så där rider vår kung för att dö. För alla oss syndare, för all den ondska som är vår. För mig. För dig. För busungarna på stadsbussarna. För deras föräldrar. För Hagamannen. För Saddam.
Och mitt i all denna ondska, mitt i all denna död, föds hoppet.
Gud har sett min ondska. Gud har sett din synd. Han ser vår mänsklighet. Och han älskar oss ändå.

Dagens tre sosseskandaler

Låt mig ranka dagens tre sosseskandaler.

Sist kommer Göran Persson. Att han inte vet allt om allt är inte konstigt. Även statsministern måste lita på att en entreprenör, oavsett om han är släkt med honom eller inte, vet vad som behövs och utför detta. Det är skönt att inte statsministern vet allt. I så fall vore han inte mänsklig. GöranPerssonskandalen är bara en medialskandal utan innehåll.

Högt över denna skanda kommer Anna Sjödin skandalen. Det är ofattbart att en högt uppsatt politiker har det dåliga omdömet som Sjödin visat. Alla politiker har rätt till ett privatliv, vilket kan innebära att man super sig full. Men alla politiker måste också veta att man har ett ansvar som offentlig person. Vem kan i fortsättningen tro på Sjödin? Vilken trovärdighet har hon i någon fråga, när hon inte ens har omdöme nog att inte bråka med ordningsvakter när hon är full?

Allra högst rankad är ändå Ilmar Reepalu. Malmös starke man bär alla kännetecken för en kommunal sossepamp. Att bli bjuden på en resa till Sydafrika ser han inte som något problem, utan skulle göra om det i morgon om det var så. Kan det tydligare sägas att makt korrumperar? Hur många är vi inte som skulle önska att vi hade vänner som kunde bjuda oss till Sydafrika? Vilken osis att han som bjöd också var inblandad i en kommunal upphandling. Ilmar Reepalu borde avgå. Direkt som ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting. Han får väl vänta till valet annars, så får malmöborna möjlighet att rösta bort honom.

Heja Zlatan

Ambition slår klass om inte klassen har ambition. Så kan man kanske sammanfatta gårdagens match mellan Juventus och Arsenal. Inte för att Arsenal saknar klass. Det finns otroligt mycket boll i många av spelarna.

Men den stora skillnaden mellan lagen var ambitionen, framförallt på mittfältet. Hur många Juvvespelare sprang i går? Nedved, visst ibland. Men han var förfärande ensam. Det verkade inte finnas en vilja att spela spelet utan boll, att röra sig runt för att skapa ytor åt andra. Det fanns inte en vilja att löpa bakifrån och framåt, inte alltid för att få bollen, inte alltid för att göra mål, utan för att skapa oreda i motståndarförsvaret.

Här vann Arsenal matchen på knock out. Sega Juvvemittfältet mot rappa Arsenalmittfältet. Sega Juvveytterbackar mot Arsenalbackar med både fart och ork.

Så varför då heja på Zlatan? Därför att han var bra i den roll han tilldelades av sina lagkamrater. Inte lysande. Men bra. Det finns ingen som ens kan tro att någon fotbollspelare som får bollen och snabbt blir omgiven av tre motspelare, alltid ska kunna dribbla bort alla tre och sedan passa 9 stillastående lagkamrater. Om Juventus andra spelare hade velat hjälpa Zlatan, med att röra om i motståndarlaget genom ständiga löpningar, för att få boll, för att ge andra möjlighet att få boll eller för att ge Zlatan en mindre motspelare i hälarna, då hade matchen sett annorlunda ut. Men för mig räcker det med att se de två, tre snygga nickpassen för att säga Heja Zlatan.

Det är precis samma sak i politiken. Ibland måste man vara i centrum, ta alla bollarna och dribbla bort motståndarna. Men ibland måste man löpa mest i tomme för att ge andra chansen att dribbla, skjuta, eller passa. Det behövs både lagspelare och egocentriker för att skapa ett lag. Och ett parti.

På väg mot döden

På söndag ska jag predika. I Betelkyrkan, vid Våghustorget. Klockan 11.00.

Har gått en vecka och funderat på vad den ska handla om. Inte färdig med det ännu. Kanske om döden, som så ofta kring påsk. Om hur det känns att vara dödsdömd, bestämd för avrättning.

Märkligt att påsken i vårt samhälle så ofta står för något tungt och trist. Att långfredagen vunnit över påskdagen. Det blir som om döden vunnit över livet fast livet vann över döden. Tänk att korset är en deppsymbol när det borde vara tvärsom. Tänk att religion så ofta blir att ha trist, när det borde vara tvärsom. Att sökandet efter den djupa, sanna glädjen så ofta blir att se tråkig ut, verka trist och aldrig skratta. För inte kan de djupa sanna glädjen vara ett gapskratt. Eller...

Får se vad det blir på söndag. Du är välkommen dit. Betel. 11.00. Om död. Eller kanske skratt.

Kameror på bussar

Ska vi verkligen ha kameror på stadsbussarna? Jag är mycket tveksam. Är det alltid mer övervakning som är vägen till det tryggare samhället?

I dag fick vi på kommunstyrelsen en kort redogörelse för kravet på kameror på bussarna. Skälet ska vara att det förekommit fem rån det senaste året och att busschaufförerna känner sig oroliga för vad passagerarna ska göra. Den utlösande faktorn var gratisbussförsöket (som blev så kort så kort).

Men man blir tveksam till så mycket. Dels är ansökan inte komplett. Har oroligheterna ökat de senaste åren eller är trenden otydlig? Inga svar. Vem ska ha hand om de inspelade diskarna? Inga svar. Var ska de förvaras? Inga svar. Finns det alternativ till kameror? Inga svar.

Den personliga integriteten är på reträtt. Vi håller alla på att hamna i en Big Brother-såpa i realtid där allt vi gör och inte gör kommer att kunna ses, spåras, användas mot oss av vänliga eller ovänliga personer. Visst kan övervakning, buggning och andra integritetskränkande metoder ha viss framgång. Men borde man inte först fundera över att öka antalet patrullerande poliser och också fundera över föräldrars, vänners och det civila samhällets betydelse och möjligheter?

Det finns en risk att vi bygger in världens bästa redskap för en kommande diktator i våra demokratiskt beslutade övervakningssystem.

Sport som påtryckningsmedel?

JÄMO vill att Sverige ska bojkotta fotbollsVM i Tyskland för att det finns bordeller i landet och att det finns risk för människohandel kring dessa bordeller. Har han rätt?

Naturligtvis måste jag här först skriva att jag är emot både prostitution och människohandel. Skälet att jag måste göra det är att minska risken för feltolkningar av min argumentation mot JÄMO.

Jag tycker nämlingen att JÄMO har totalfel. Tyskland har genom en demokratisk process accepterat att prostitution är legal. Det kan vi tycka är fel. Men beslutet är fattat. Demokrati innebär också rätten att fatta idiotiska beslut. Att vi som svenskar (finare än alla andra) ska använda bojkotter för att visa att vi är bättre på demokrati än tyskarna är bara ytterligare ett exempel på hur dåligt många svenskar har det med synen på sig själva, sitt land och sin plats i världen.

JÄMOs förslag är inte bara dåligt för detta. Det riskerar nämligen också att få fler att fokusera fel. Människohandel är inte bara något som förekommer i Tyskland. Hundratals, eller kanske tusentals, människor, mest kvinnor, köps och säljs också i Sverige. Vi är inte ett finare och renare folk än andra.

För det tredje skulle ett bojkottande a la JÄMO få till följd att Sverige bojkottade nästan alla nästan jämt. Det finns undersökningar som visar att de tre största och mest lönande internationella verksamheterna är handel med knark, vapen och människor. Tänk om vi skulle bojkotta alla de länder som förnedrar människor genom att tillåta dessa verksamheter. Holland skulle ligga illa till när det gäller knark, liksom flera andra europeiska länder. Halva Västeuropa, plus USA, Ryssland och Kina exporterar döden genom vapen hej vilt. Vad är det som säger att sportbojkotter just ska användas när det är fotbollsVM?

Dessutom borde man någon gång fundera över vilka redskap man ska använda för att påverka. Är verkligen sportevenemang det bästa för att förändra världen? Visade inte USA och Sovjetunionens bojkottande av varandras OS just på motsatsen? Vore det inte bättre att de politiker som har som uppgift att påverka varandra också tar det ansvaret. Idrottare är inte politiker, tack och lov. Det vore kanske bättre för JÄMO att ställa kraven på Göran Persson än på Lars-Åke Lagrell. Men då hamnar han kanske utanför partiets innersta cirklar.

Dåligt omdöme om kommunförbundsnedläggning

Har just suttit av en halvtimme med Kommunförbundet Örebro län. Det var det sista medlemsmötet. Nu är KÖL nedlagt. Det är bra. Jag är däremot inte lika säker som många andra, främst socialdemokrater, att det nya regionförbundet är någon hit. Efter dagens möte blir jag än mer tveksam.

På den sista årsredovisningens framsida finns någon form av dödsannons för KÖL. Tack för allt ungefär. Ett par sidor in i tidningen har ordföranden och den förre chefen undertecknat någon slags dålig bröllops eller dopsång för det nya regionförbundet. Man bara suckar.

Hur kan det komma sig att vuxna människor lägger ned sådan tid och möda på en organisation, nästan visar sin kärlek till den? Helt obegripligt. Eller kanske ändå inte.

Är det möjligen så att för många av de proffspolitiker som finns, de riktiga kommunalgubbarna, pamparna, är organisationerna viktigare än människorna. Där har man sina vänner, arbetskamrater, hela sitt liv. Istället för att vara företrädare för människorna i samhället, blir man en adminstratör och en älskare av de egna organisationerna.

Det skrämmer.

Ordningsomdömen eller åsiktsförbud i svenska skolor?

Lyssnade på radio i morse och höll på att sätta i halsen. En västsvensk skola använder betygen i samhällskunskap för att förhindra att elever ger uttryck för rasistiska eller nazistiska tankar. Man frågar sig verkligen vart den svenska skolan är på väg.

Jag är en av dem som i Örebro kommun hårt drivit frågan om alla människors lika värde. Jag tycker rasistiska, nazistiska, kommunistiska, ekosofiska eller andra antihumana rörelser är skrämmande. Jag kommer att med alla demokratiska medel jag har att arbeta mot att de sprids i samhället.

Men det en svensk skola idag gör är att bestraffa elever som tänker "fel". Om man inte tänker på samma sätt som läraren vill, kommer man att få underkänt. Fundera på vart detta kan leda.

Skolan har tydligen pekat ut rasistiska och nazistiska åsikter. Man har, som vanligt i Sverige, undvikit den "ism" som dödat flest människor i meningslösa terrordåd - kommunismen. Tänk om en lärare menar att kommunismen är den sanna demokratin, där alla människor är, tycker och tänker lika - ska då alla elever som inte inser denna kommunismens välsignelse få underkända betyg???

Jag är inte den som vare sig ropar högst för fler och tidigare betyg i skolan, eller betyg i ordning och uppförande. Men om valet står mellan ordningsomdömen i terminsbetyg, eller underkänt för att man tänker fel - då väljer jag ordningsomdömena!

Nya mess-turer

Idag kunde socialdemokraterna dra igenom mässan i kommunstyrelsen med hjälp av vänsterpartiet (väntat) kristdemokraterna (inte helt oväntat) och en moderat (mer oväntat kanske). Dessa partier och deras företrädare bär ett tungt ansvar på sina axlar när de ska motivera för skattebetalarna varför deras skattepengar ska användas till högriskprojekt.

Beslutet är egentligen ett meningslöst låtsasbeslut. Man förbereder allt för ett nytt beslut i kommunstyrelsen i maj och kommunfullmäktige i juni. Men vägen är redan utstakad. Det finns inga alternativa placeringar, inga funderingar på vilka konsekvenser mässan får för kommunens ekonomi, inga beskrivningar av eventuella risker för skattebetalarna, ingen konsekvensbeskrivning för näringslivet, ingen...

Man låtsas som om man ska göra trafik, miljö och andra beskrivningar på en månad. Normalt brukar sådana arbeten göras ordentligt. Det innebär konsekvensanalyser som kan ta lång tid eftersom det finns så många olika alternativ.

Men nu är valrörelsen igång. Socialdemokraterna vill sitta i grävskopor, gräva grunder och annonsera att det går bra för Örebro. Problemet är inte bara att det är fel. Problemet är att vissa, med rätt kontakter i makten(s) korridorer, kan få igenom stora beslut snabbt när andra, som barn och gamla, kan få vänta åratal på samma förmåner. Det är odemokratiskt så det förslår.

Pinsamt, Sjöström

Idag har socialdemokraterna åkt på två nederlag i kommunstyrelsen. Det svider tydligen för Mats Sjöström, kommunstyrelsens ordförande, som inte kunde underlåta att hacka på de i kommunstyrelsen som har andra uppfattningar än han.

Det som sved mest var att vi i oppositionen fick igenom en återremiss på ett ärende om nya äldreboendeplatser. Plöstligt, straxt före valet, ska socialdemokraterna börja bygga äldreboendeplatser efter att i tre år bara ha stängt och stängt och stängt. Visst är det märkligt...

Istället för att acceptera att vi i oppositionen, eller den nuvarande majoriteten, vill se vilka konsekvenser ett ärende får, för de gamla med olika behov, för de anställda, för servicekvalitén och för kommunens ekonomi, blir Sjöström och hans socialdemokrater arga. "Detta ska ni få äta upp" var den spontana kommentaren från Sjöström direkt till kommunstyrelsens tillfälliga majoritet. Det finns bara ett ord för detta. Respektlöst. Nej förresten, ett till: Uselt!

Jag garanterar att när vi tar över majoriteten kommer sådant inte att hända i kommunstyrelsen i Örebro. En av en ledares viktigaste uppgifter är att skapa god stämning i den egna organisationen. Här finns en enorm potential för förändring i Örebro kommun.

Ny utrikesminister

Göran Persson har gjort ett bra val. Jan Eliasson känns som en stark kraft inom utrikespolitiken, något som Sverige behöver efter den senaste tidens turbulens.

Utrikespolitiken är inte enbart något som är viktigt för regeringen och regeringspartiet. Mer än någon annan minister, statsministern undantagen, representerar hon eller han hela det politiska systemet och därmed alla svenskar och alla partier. Därför krävs en person med stark personlig integritet, stort kunnande, stor social kompetens, god språkanvändning på såväl svenska som andra språk och så vidare.

Jan Eliasson är en man som jag uppfattat uppfyller många av dessa krav till hög grad. Fullt godkänt för Persson.

Mässan igen

Har någon där ute i cyberrymden hittat några argument för att bygga den nya kommunala mässladan? I så fall: HÖR AV DIG!

Det finns i vart fall inte några argument presenterade av socialdemokraterna eller några andra partier, politiker eller tjänstemän som håller.

Det enda argumentet är att om vi investerar i mässan, lägger några miljoner om året i stöd och hoppas att konjunkturerna är nådiga, så kommer hotellen att bli mer fullbelagda, restaurangerna att sälja mer och några fler få jobb i kommunen.

Tänk vad bra! I så fall borde ju vi inte nöja oss med detta. Fler kommunala bolag som anställer fler människor som ju också betalar kommunalskatt. Fler nöjesbad. Fler konferensanläggningar. Varför inte biografer, konditorier, eller bergborrtillverkare (eftersom detta är det privata bolag som enskilt betyder mest för Örebro så är det väl bara att kopiera...) Detta är alltså framtidens melodi för Örebro.

Problemet är att detta framtidens Örebro är gårdagens. Vi kan se hur socialdemokratisk ingenjörskonst påverkat kommunen under 1900-talet. Här står vi med ett uselt näringslivsklimat, få unga vill starta företag, en enorm offentlig sektor, hög kommunalskatt och dåliga framtidsutsikter.

Är det någon som tror att mer av samma socialdemokratiska medicin är lösningen?

Café-möte

Satt på Vasakonditoriet igår igen. Snart är det sex år sedan jag började med dessa onsdagsträffar. Det går upp och ner. Ibland någon enstaka besökare. Igår åtta - nio stycken. Det är bra!

Samtal om allt mellan integrationspolitik till alternativa drivmedel. Spännande.

Att ta ansvar

Så har då Laila Freivalds till slut lämnat sin post. För andra gången tvingas hon avgå som minister. Det är unikt.

Som utrikesminister har hon misslyckats på flera olika områden. Det är inte bara turbulensen kring tsunamikatastrofen och det förskräckliga misslyckandet kring Muhammedbilderna som varit problem för henne och utrikesdepartementet. Hennes sätt att leda Sveriges utrikespolitik lämnar mycket att önska. Under Laila Freivalds ledning har Sveriges röst i världen varit en viskning. Det har inte funnits tillräckligt engagemang vare sig för försvar av friheten, till exempel uttryckt i värnandet om pressfriheten, eller försvaret av de fattiga människornas rätt, eller rättfärdig kritik mot händelserna i Irak, eller...

Nu avgår hon. Det är bra. Med stora befogenheter följer också stort ansvar. Hon ska, som ledande minister, ta ansvar för felen som begåtts. Det gäller bara att inse att detta ansvar inte alltid tas genom att sitta kvar och försöka reda upp problemen. Om man själv är en del i det som skapar problem, kan man knappast lösa dem. Samma insikt borde fler ministrar ha. Integrationsministern kunde väl fundera över sin position.

Just sättet att våga ta ansvar och välja att frånträda en post är viktigt för den levande demokratin. Det kan aldrig vara ett säkert och långsiktigt jobb att vara politiskt förtroendevald. Den politiker som mer ser till sitt uppdrag som en tillsvidareanställning än ett tillfälligt uppdrag är ute på svag is. Mer om detta i kommande bloggar.

Dimridåer kring mässan

Jonas Karlsson (s) skriver på sin blogg om det positiva i att en kommunal mässa nu kan komma till stånd i Örebro. Speciellt positivt är det att han kunnat ordna en del parkeringar. Men hans blogg skapar fler frågor än den besvarar. Till exempel:

Hur många parkeringar försvinner från den gamla Örebromässan?
Hur många parkeringar netto har tillskapats i centrum?
Om Behrn ska bygga P-hus norr om Rudbecksgatan, hur många platser netto blir det?
Hur många platser "stjäl" nybyggda lägenheter och kontor av den eventuella mässparkeringen?
Var ska bussarna parkera?
Och lastbilarna?
Kommer infrastrukturen kring mässan att klara av de tiotals långtradare som kan komma ungefär samtidigt när en stor mässa ska igång?
Vad kostar alla nya P-platser?
Vem ska betala allt detta?????????????????????

Dimman tätnar kring det som en gång kallades "Örebro Mess and Trade center" (min stavning:)). I sanning ett bra namn!

Bri(s)tlista

Läser om sossarnas nya lista till fullmäktige. Funderar på vad skvaller betyder.

I Rådhusets korridorer har man hört att det gått dåligt för kommunalråden i provvalet. Vare sig Sjöström, Karlsson, Lejegren eller Dahl har kommit i topp. Nya Baastad var inte heller partimedlemmarnas favorit. Vad betyder detta?

Socialdemokraterna har ju en märklig ordning när man först får en lista redovisad, sedan får man välja och därefter gör valberedningen en ny runda. Det är en inte helt enkel matematik. Det som jag tycker man kan utläsa är att facket får en allt mer betydelsefull roll i partiet. Samma skvaller berättar om att de som fått flest röster är fackföreträdarna. Varför?

För att de är bäst politiker? I så fall har detta inte visat sig öppet hittills.

För att de har störst stöd bland allmänheten? Finns inget som säger det heller, i vart fall inte med tanke på vad de som nu är aktiva har presterat hittills.

Nej. Kanske är det så att den aktiva kadern inom socialdemokratin allt mer blir ombudsmän av olika sorter. Istället för att vara en folkrörelse är socialdemokratin numera en alldeles förstenad ombudsmannaapparat. Från att ha varit ett parti för arbetarna, eller för en stor del av samhället, är numera partiet ett särintresse för några smala yrkesgrupper.

Sant? Elakt?

Kanske båda delarna...

Torgmöte

Idag har vi i Folkpartiet i Örebro börjat med årets torgmöten. Eller snarare flygbladsutdelning, kaffeservering och samtal på trottoaren. Det är roligt.

Jag tycker inte själva flygbladsutdelningen är topp. Har en för hög tröskel mot att "tvinga" mig på förbipasserande. Men det får gå. Kaffeservering och samtal, idag ett par stycken på de 40 minuter jag stod där, är trevligare. Det ger också värdefulla insikter i hur "medelsvensson" tycker.

Är torgmöten passé kan man fråga, ett arv från forntiden? Idag ska väl allt gå via bloggar, presskontakter, hemsidor och radioreklam? Jag tror inte på det. Jag tror på det personliga mötet.

Samtidigt som vi står på torget och delar flygblad är det val i Europas sista formella diktatur. Den vitryske president Lukashenko kommer att vinna valet stort, oavsett hur folket röstar. Människor som inte tycker som han har ingen chans att komma till tals.

Se där - ytterligare ett skäl att stå på torget och dela flygblad. Demokratin kräver det.

Vad är politik, egentligen?

I går hade vi styrelsemöte i partiet. Det blev en ganska animerad diskussion. Buggning eller inte? Alliansparti eller inte?

Det finns många i Folkpartiet som enbart ser mig som en bråkstake, någon som med vett och vilja väljer att gå emot partiet och partiledningen på så många punkter som möjligt. Skälet är kanske att jag är en dålig förlorare, eller att jag är avundsjuk, eller att jag inte accepterar att underordna mig andras beslut eller majoritetens beslut.

Jag måste ge dessa kritiker rätt på en punkt. Jag har svårt att underordna mig, oavsett om det är majoriteters eller minoriteters beslut. Framförallt om jag upplever att de går på tvärs mot mina politiska uppfattningar. Då kan jag inte heller göra skillnad om det är människor innanför eller utanför partiet som står för dessa åsikter.

I ett sådant läge handlar det, enligt min mening, att visa var man själv står, vilka åsiktsskillnader det finns mellan mig och andra och vilka resultat den förda politiken får. En del menar att detta är både konfrontatoriskt och kontraproduktivt. Kanske är det så.

Men för mig är politikens kärna just denna diskussion. Konfrontation är en del av politiken. Hellre en öppen konfrontation där likheter och olikheter tydliggörs, än en intern "lägga locket på"-mentalitet. Men ska då denna konfrontation föras i allmänna media eller enbart internt?

Här menar jag att den moderna politiken inneburit att även interna diskussioner måste få föras externt. Partiorganisationerna är allt svagare. Partiernas politik bestäms alltmer av snabba beslut på hög central nivå. Mediala utspel är de ledande politikernas vardag. I ett sådant läge måste också de som tycker annorlunda agera på samma bana. Den externa diskussionen blir ett komplement till den interna. Ingen kan vara fri från den andra.

Är då detta kontraproduktivt? Kanske. Men det är inte säkert att ett partis framgånga mäts av att alla tycker likadant i alla frågor, att partiets centrala företrädare är de enda som kan leda en diskussion, att taket ligger precis ovanför huvudet och att bara en åsikt finns per parti. Kanske är det marknadsföringsmässigt riktigt att en vara säljer bäst om alla säger samma sak om schampot och att det bara finns i en förpackning.

Men politik är inte schampo. Demokrati är inte marknadsföring. Partier är inte företag.

För mig handlar den liberala ideologin om att genom samförstånd och konfrontation finna svar på svåra frågor, eller ibland bara finna frågorna bakom olika företeelser. Jag hoppas att det ytterligare någon tid finns plats för de tankarna i svensk politik.

ÖSK - Åtvid 1-0

Sossen Jelecak gjorde ett snyggt mål när ÖSK spöade Åtvidaberg i lördags. Signifikativt kom inlägget från höger:)

Det känns ganska bra inför serien. Inte lika enkel försäsong som i fjol. Mer kämpande men också stunder med riktigt trevligt spel. Nyförvärvet Henriksson kan säkert skapa ett mycket starkt mittfält när Larsen, Nordback och Anttonen är fullt speldugliga. Kanske superettans vassaste.

Såg också britten Jeffs. Tycker att han visade betydligt mer fotbollskunnande än någon av fjolårets importer. Han var inte helt säker i sin roll som högerback, tog ett par ganska dumma beslut när han inte säkrade utan spelade svårt, men det var på slutet när han säkert var rätt trött. Men som högerback fungerar Fredrik Samuelsson bättre. Tillsammans med Patrik Haginge ger det en backlinje som också kommer att inge respekt.

Målvakter verkar ÖSK ha två dugliga. Westman spelade upp sig efterhand i fjol. Simon Nurme hade inte mycket att göra i går men gjorde ett par fina utkast direkt efter räddning.

Återstår anfallet. Mirsa J är en oslipad diamant kanske. Herish K känns inte het för fem öre. Johan P verkar spännande. Men en tung centertank vore intressant.

Pinsamt Pehrson

Så har då Folkpartiet tagit ytterligare ett steg bort från liberalismen. I detta fall gäller det inte bara socialliberalismen, utan liberalismen med nästan alla varianter av prefix som finns. Nu ska partiet tillsammans med socialdemokraterna driva igenom buggningsrättigheter för svensk polis. Inte för att det behövs - det har man inte kunnat visa. Utan för att det är en symbolfråga för män som vill visa styrka.

Under Johan Pehrsons ledning av justitieutskottet har Folkpartiets rättspolitik förvandlats. Det har blivit allt mer av hårda tag, större inskränkningar i den personliga integriteten och mer krav på olika former av tvångsåtgärder.

Denna väg har säkert en majoritet av svenskarna bakom sig. Därför passar den väldigt bra för den populism som tyvärr också griper omkring sig i Folkpartiet. Men den har mycket litet med traditionell liberalism att göra.

Spännande nätverk i Stockholm startat

Idag på DN debatt kan man läsa om det nystartade nätverket för trafikavgifter i Stockholm. Folkpartister, kristdemokrater och stockholmspartister går nu öppet ut och kritiserar högern i huvudstaden och dess ointelligenta motstånd mot allt vad trafikavgifter heter. Det är lysande!

Trafikavgifter är en naturlig del i en liberal politik. Det är lika galet att låtsas som om bussar utan avgifter är gratis som att säga att trafik utan avgift är gratis. All trafik kostar pengar. Bussarnas resenärer bör betala för sina resor. Detsamma bör biltrafikanter. Då ska man också räkna in alla kostnader. Inte bara bensin och slitage på fordonet. Utan även miljö- och hälsokonsekvenser.

Det ensidiga motstånd mot dessa avgifter som högermoderaterna och högerliberalerna i Stockholm hittills uppammat är märkligt. I vart fall borde liberaler av alla schatteringar inse att marknadsekonomin förutsätter att man sätter pris på ändliga resurser. Det spelar ingen roll om det är en vara som mjölk eller bensin, eller tillgång till en nyttighet som sjukvård eller ren miljö.

Så för liberalismens fortsatta framgångar önskar jag nätverket lycka till!

Var finns (s)?

Sällan har jag varit med om att ett parti som påstås vara det enda regeringsdugliga gör så lite. Idag fick jag till exempel redovisningen av arbetslösheten i Örebro. Den är högre i år än förra året, 5,3 istället för 5,2 %. Skillnaden mellan kommunen och rikssnittet har ökat till 1,2 %. Samtidigt är 2300 personer sysselsatta i olika program. Det är 700 fler än i juli.

Det finns många som säger att frågan om arbete kommer att fälla avgörande i valet. Det märkliga är att vare sig regeringen eller kommunledningen gör något. Båda tycks hoppas att de så kallade plusjobben ska lösa allt. Frågan är om de löser något.

Örebro behöver en helt annan syn på företagande än vad dagens kommunledning är mäktig. De saknar i alldeles för stor utsträckning den insyn i framförallt småföretagande och de insikter om företagandets villkor som är nödvändiga för att Örebro ska kunna bli en vinnare i framtiden.

Det räcker med att titta på oviljan mot friskolor och alternativ inom äldreomsorgen. Tänk vilken skillnad det hade varit om kommunen varit öppen mot den ofta kvinnligt dominerade servicesektorn. Hur många nya arbetstillfällen det hade kunnat skapa får vi aldrig reda på. Men det kommer att ändras efter valet!

Välkommen tillbaka Karin!

Karin Pilsäter bryter sin timeout efter rattonykterheten. Det är bra! Dels för att ingen människa ska bli dömd för evigt för ett enstaka fel. Alla människor har rätt till en andra chans.

Dels för att Folkpartiet behöver Karin Pilsäter. Hon är en av alldeles för få kvinnor i partitoppen. Hon står för en politik som inte alltid är så strömlinjeformad som partiets numera alldeles för ofta är. Hon har den erfarenhet som behövs för att kunna säga ifrån. Hon har erfarenheten, kunskapen och förmågan att bli en bra minister.

Så:
Välkommen tillbaka Karin!

Varför dessa kommunala bolag???

Jag blir så otroligt trött på vissa delar av mitt arbete som politiker. Idag har vi haft styrelsemöte i Örebro Rådhus AB. Där har sju kommunalråd suttit och lyssnat på hur det går för de kommunala bolagen. Vår tid går åt till att lyssna till beskrivningar av konferensanläggningar, rumsstandarder, badvatten, turiststugor, bandbredd och W-LAN, mässbyggnationer och hyressituationer.

Jag bara frågar mig: Är detta det vi politiker ska syssla med???

En del menar att kommunala bolag är något bra. Att kommunpolitikerna både kan hantera bolag som agerar på fria marknader och kommunala verksamheter som vård, skola och omsorg. Kanske är det så...

Men det jag ser i min vardag är något annat. Det är politiker som tycker det är roligare att bygga mässor och nya badanläggningar än att hitta effektiva lösningar på vardagsgrått effektivitetsslit i skolan. Det är naturligt. Det är inte speciellt roligt att gneta på med vardagsarbetet. Utveckling, vare sig det är av staden eller något kommunalt bolag, är roligare.
Men detta innebär risker. De kommunala kärnverksamheterna behöver all politisk uppmärksamhet de kan få. Utmaningarna är stora. Tyvärr handlar det också i fortsättningen ofta om att lyckas få den kommunala organisationen att göra mer för mindre pengar.

Att i detta läge lägga sådan kraft på det vi inte behöver göra kommer i längden att vara kontraproduktivt ( eller för att använda ett annat ord - dåligt!)

Avhoppande grönrödingar

Så har man fått det svart på vitt. Många politiker på vänsterkanten bokar redan in valförlusten. Istället för att stanna kvar och bli en förlorare väljer en tredjedel att avgå i och med valet. Det är inte förvånande. Här i Örebro känns det som om nästan alla, medborgare, kommunalanställda och politiker inser att möjligheterna för det nödvändiga maktskiftet är enorma. Det känns inspirerande och roligt.

Tristare är det dock att höra parti(s)ekreterare Ulvskog i radion. Dels för att bortförklaringar av egna problem inte är hennes bästa gren. Men framförallt för att hon böjer på sanningen. Enligt Ulvskog måste borgerliga partier annonsera för att få folk på riksdagslistan. Jag tror inte att det stämmer överhuvudtaget. Inget borgerligt parti behöver annonsera för att i vart fall kunna bräda de allra flesta av vänsterkartellens kandidater. Kvaliteten hos (s)-kandidaterna skrämmer i vart fall inte mig.

Men samtidigt stämmer det att vi annonserar efter intresserade. Vi i Folkpartiet har till och med beslutat att ickemedlemmar kan få stå på våra listor. Hur går det ihop?

Enkel. Vi inser det som (s) inte vill eller kan inse. Politiken är i alldeles för hög grad en klubb för inbördes beundran. Påverkan från människor utanför partierna (eller fackpamparnas styrelser för (s) del) är alldeles för liten. Samtidigt vet vi att många människor är politiskt engagerade, även om det inte sker inom partierna.

För att minska rädslan för det partipolitiska engagemanget försöker vi därför att sänka tröskeln in i partiet och politiken. Med bibehållet fokus på ideologin, avdramatiserar vi det partipolitiska engagemanget. Det har lönat sig. Folkpartiets medlemskår ökar. Många nya och intressanta personer söker sig till oss. Den utvecklingen är positiv. Därför är det så trist att en partisekreterare inte vill eller kan inse att hon och hennes parti kanske är det största betonghindret för ökat politiskt engagemang.

Kommunal mässhall?????????

I dagens NA kunde vi läsa om att det snart skulle vara klart med en mässhall i Örebro. Eller i vart fall så skulle ett beslut fattas.

Jag suckar. Som en hyfsat centralt placerad politiker i Örebro, ännu med mycket liten makt (men vänta bara till efter valet), har jag kunnat följa diskussionerna på distans. Det finns mycket som talar för att också detta bygge, om det blir av, blir ett hel- eller halvkommunalt stödprojekt. Kommunen kommer att gå in med ett antal miljoner och riskera ytterligare miljoner i framtiden. Skälet: att stödja en del av näringslivet.

För mig blir det så oliberalt det kan. Varför ska kommunen stötta just besöksnäringen? Varför i så fall bara bygga konferens- och mässlokaler i kommunal regi? Varför inte ta över hela näringslivet och göra det beroende av offentligt stöd?

Örebro kommun behöver en mängd förändringar. Kommunen som organisation behöver en ledning som kan skilja på offentligt ansvar och privat ansvar. Kommunen som geografisk enhet behöver ett näringsliv som kan stå på egna ben och inte alltid luta sig mot det offentliga. Som det är nu finns det alldeles för många oheliga allianser och osynliga bindningar mellan det kommunala och det privata.

Jag kan bara jämföra med Sollentuna. Där finns en privat mässa, helt utan stöd från kommunen. Där finns ett privat näringsliv som växer så det knakar. Men så har också den kommunen en knapp miljard på banken och kan finansiera alla nödvändiga investeringar med egna pengar.

Är verkligen sport så viktigt

Jag är sportfåne. Erkänner det utan omsvep. Gillar att gå på ÖSKs träningsmatcher i fotboll, på frysande bandymatcher. Gillar att se ungarna sparka boll på Mellringeplan och titta på fältritt vid Segersjö. Gillade till och med att se landskampen i går på TV, trots Zlatans skada och ett uselt försvarsspel av främst högerbacken (vill inte namnge honom för han var så himla dålig).

Men jag blir så otroligt trött på alla dessa intervjuer med idrottsmän som vunnit eller gjort något bra resultat. "Har du fattat vad du gjort?" "Nej inte än, men det kommer nog i kväll."

Vaddå fattat. Har man hoppat 2,40 eller gjort mål i ishockey måste man vara otroligt korkad för att inte veta vad man gjort. Har man vunnit guld i skidor eller knackat ut en curlingsten, har man väl just gjort det; vunnit guld i skidor eller knackat ut en curlingsten.

Det finns en risk att idrotten, liksom annan nöjesindustri, skapar sig en betydelse den inte har. Världen förändras inte för att Sverige tog 14 OS- medaljer. Knappast heller för att Zlatan gör succé i Juvve. Därför borde idrotten och dess företrädare få den plats de förtjänar, som nöjesarbetare utan mer inflytande än just sådana som roar för stunden.

Om idrotten, eller för den delen övrig nöjesindustri, skulle vara likare för annan samhällsutveckling skulle i vart fall jag bli orolig. För vem vill leva i ett samhälle där bara segrarna räknas, där det gäller att se bäst ut, sjunga vackrast eller i vart fall ha rätt kontakter med rätt producenter, journalister, agenter?

Björn Sundins övertramp

I dagens Nerikes Allehanda har socialdemokraten Björn Sundin skrivit en debattartikel som i början kan verka som en artikel som pekar på det grymma i den allt mer personangreppsinriktade politiken. Men artikeln spårar snabbt ur. Istället för att skriva om sitt eget partis märkliga hanteringar av mejl och bilder, väljer han att citera ur en annan tidnings osmakliga skrivningar om en folkpartist. Genom att göra detta på det sätt han gör, blir han en megafon just för dessa personangrepp. Istället för att göra saker bättre, förvärrar han situationen än mer.

Jag hoppas att detta har skett utan förstånd av vad som hans publicering inneburit, men jag är osäker på om detta bara är oförstånd. Det känns väldigt bekymmersamt och mer av en politisk strategi att svärta ner andra partiers politiker, inte genom att säga saker själv, utan genom att använda stora och direkta citat som blir huvudpunkten i artikeln.

Är då denna blogg ett personangrepp på Björn Sundin. Jag hoppas att den inte kan uppfattas på det sättet. Jag respekterar mycket av vad Sundin står för. Ofta är han en förändringsbenägen socialdemokrat. Men jag är rädd för att det finns mycket taktik i många delar av det spel socialdemokraterna för och kommer att föra inför valet.