Ilmar i stan

I dag pågår den nordiska kommunalkonferensen i Örebro. Medverkar gör bland annat kommunalrådet (s) i Malmö, tillika ordföranden i Svenska Kommunförbundet, Ilmar Reepalu. Det är märkligt att Reepalu fortfarande kan vara aktiv ordförande både i Malmö och framförallt i Svenska Kommunförbundet.

Reepalu är åtalad för mutbrott. En bekant har bjudit honom på en resa till Sydafrika, värd 36000:- pix. Den bekante har dessutom sålt datorer till Malmö kommun. Reepalu anser att det inte är något märkligt med det. Han är så god vän med dator-miljardären att det är helt normalt att man tar emot en lyxresa till Sydafrika. Och han hade inte en aaaaning om att han sålde datorer till Malmö.

Detta säger två saker om svensk socialdemokrati, saker som också Göran Persson kommenterade i lördagens P1 intervju. Det första är att avståndet mellan den socialdemokratiska adeln och deras arbetarklass är enorm. Dessutom är sosseadeln ofta mer adels-lik än den traditionella överklassen. Man lever gott på andras pengar, helt enkelt. Frågan är om resultatet är lika övertygande.

Det andra är bristen på insikt, och självdistans. Vem som helst i Reepalus ställning borde naturligtvis dragit sig tillbaka, framförallt som ordförande i Svenska Kommunförbundet, under tiden åtalet pågår. Jag vill inte, som kommunpolitiker, representeras av Reepalu. Han är inte värd att vara aktiv företrädare för alla Sveriges 290 kommuner så länge han inte är frikänd. Men det inser inte Reepalu. Han bara fortsätter. Det är lika illa som att inte inse att mutbrott för det mesta inte är att bli köpt för att kunna prestera kontrakt direkt. Mutor är i de flesta fall betydligt mer otydliga.

Farväl krokusar

Nu är det slut med krokusblomningen för detta år. Alla vi som åker förbi Sveaparken eller Södra Station kan några korta vårveckor glädja oss åt de tusentals blommor som finns längs vägarna. Men nu är det alltså slut för detta år.

Och snart kanske Södra Stations krokusar är ett minne för evigt. När nya P-platser ska byggas för att man ska flytta Örebromässan, kommer delar av krokusmarken att försvinna och beläggas med asfalt.

På samma sätt är det med träden längs Änggatan. Allén försvinner för att ge mässan ytterligare två meters bredd. Det gröna får vika för en meningslös brådska.

Inte för att det är krokusarna som får mig att rösta nej till att flytta mässan. Det finns skäl som väger tusen gånger tyngre. Men det är ju inget som stärker mässplaceringen heller.

Sänk inte spritskatterna

Svenskarna vill inte längre sänka skatten på sprit, vin och öl. Jo - förresten en minoritet vill. Men inte för någon av alkoholdrycksgrupperna finns en absolut majoritet för sänkning. Det är bra.

Förslaget att sänka skatterna på alkohol baseras på en defensiv attityd till problemen. Det vore mycket bättre att först göra alla de aktiva åtgärder som står till buds, fler poliser på gator och torg, bättre förutsättningar för tullen, mer information, o.s.v. innan man fattar förhastade beslut.

Det kommer inte att vara beslutsfattarna själva som drabbas om spritskatterna sänks. Det kommer att vara de människor som idag lever i den gråzon mellan bruk och missbruk som drar det tyngsta lasset. De och deras anhöriga.

ÖSK - Umeå 5-1

Bara helt underbart!

Heja skolverket, eller...

Skolverket tycker det är alldeles rätt att en elevs politiska åsikter ska kunna leda till att eleven inte får betyg. Den skola som har infört systemet har fått rätt. Vare sig elever som har fascistiska eller rasistiska åsikter kommer att kunna få betyg i samhällskunskap. Samtidigt är skolan och skolverket tydliga på att detta inte handlar om åsiktsförbud.

Vad skönt! Annars hade man ju kunnat lägga ihop detta med alla de krav på ökad integritetskränkning som finns från justitieministern och fått det till att dagens socialdemokrater vill veta både precis vad vi gör, jämt och ständigt, och samtidigt förbjuda oss att tycka vad vi vill.

Förhoppningsvis kommer nu skolverket med en beskrivning av vilka åsikter som är tillåtna, respektive förbjudna, för att en elev ska kunna få betyg i olika ämnen. Inte kan det väl vara så att elever som uttrycker kommunistiska eller socialistiska åsikter kan få betyg i samhällskunskap? Dessa ideologier står ju för de värsta folkmorden i historien och förtryckte halva Europa i 50 år. Nazismen bleknar i jämförelse.

Nej - fascism, rasism, kommunism och socialism är skrämmande, otäcka rörelser. Vi som strävar för ett öppet samhälle ska arbeta för de goda, liberala alternativ som finns. Arbeta för det goda innebär att man är mot det onda. Men att arbeta mot det onda är inte alltid detsamma som att vara för det goda.

Att motarbeta dem genom att vägra elever betyg är bara så fullständigt fel att man funderar om det inte vore bättre att vägra skolverket statsbidrag än att vägra eleverna betyg.

Mässa viktigare än skola?

Svårt att blogga på sistone. Sidan kopplar inte upp som den ska. Så här på kvällen, en sen till på Rådhuset, fungerar den i alla fall.

Sossarna vill fortfarande driva igenom den kommunala mässan. Men det finns egentligen inget underlag för vad den kommer att betyda. Ansvariga tjänstemän "tycker", "anser" och "känner" att den är bra. Men det finns inga konkreta fakta på varför kommunen ska riska mer än 150 miljoner på att göra det som näringslivet borde.

Man kan fundera varför inte sossarna är lika givmilda mot skolbarnen. Mässan har tagit fem månader att dra igenom. Mariebergsskolan har väl tagit fem år. Men där var det ju bara det uppväxande släktet som skulle få sin skolning. Den kommunala mässan ska ju bevars både ha två bolagsstämmor a 2000 pers och en melodifestival a 4500 VARJE ÅR!!! Vem kan tro några sådana kalkyler.

Mariebergsskolan var så dålig att det gick att trycka en blyertspenna genom det murkna träet när jag var där. Gissa om det påverkade barnen, lärarna och utbildningen. Det finns flera undersökningar som visar att en bra skola är det viktigaste när företag väljer etableringsort. Betydligt viktigare än kommunaläga mässanläggningar. Men det är ju mer potens i stora mässor än i att bygga bra skolor för små barn.

Är psyksjuka ett hot?

Lyssnade med vemod på morgonens P1. Ekot hade med någon utredare som alldeles rätt pekade på att den administrativa kontrollen över intagna dömda till rättspsykiatrisk vård är slapp och dålig. Men så sa han på frågan om det hade någon betydelse ungefär så här: "Ja - det räcker ju med att se vad som hände den lilla flickan i Arvika. Han var ju på rymmen från en klinik."

Som om rymningar löses med bättre administration. Som om de som har psykiska sjukdomar alltid är farliga. Som om man aldrig kan bli bra, eller bättre, när man insjuknat i psykos eller liknande.

Det finns en tro i samhället idag att det går en massa "psykfall" lösa som bara väntar på att få mörda, våldta, slåss. Att allt skulle bli bättre om vi låste in dessa psykfall. Ungefär som det var förr. Ju förr dess bättre.

Men det finns inget som talar för det. De konstaterat psykiskt sjuka begår inte fler allvarliga brott idag när de oftare finns i öppen vård, än de var inlåsta. Det hjälper inte samhället att behandla människor med psykiska sjukdomar som skadedjur, som man hantera bäst om man låser in och glömmer bort.

Det humana samhället måste var humant, även mot de många vars sjukdomar inte syns på utsidan.

Yttrandefrihet i landstinget

Kan läsa att sjukhusdirektören blir JO-anmäld för att han försökt förmå en anställd att inte skriva ofördelaktigt om en landstingskund - ett annat landsting. Det är bra. Gränserna för de anställdas rätt att tycka måste prövas. Förhoppningsvis blir följden att alla anställda får tycka precis vad som helst, även om det är "fel" utifrån ett landstingsstyrelseperspektiv.

Tyvärr är det en risk att det som nu skett på landstinget bara är toppen på ett isberg. Jag har de senaste åren haft kontakt med ett otal anställda, främst i Örebro kommun men även vissa inom landstinget, som upplever att de har en munkavle på sig. De vågar inte stöta sig med överheten. De vågar inte uttrycka åsikter som går emot den politiska majoritetens önskningar. De vågar inte engagera sig politiskt i andra partier än det (s)tyrande. Det är mycket skrämmande.

Problemet för mig är att jag skulle vilja visa på alla dessa människor och deras åsikter och tankar som i många fall visar på ibland missförhållanden i kommunen, men kanske framförallt alternativa vägar att göra arbetet både bättre och kanske billigare än idag. Men hur kan man göra det utan att hänga ut de individer som inte vågar sätta sig upp mot överheten?

När vi tar makten efter valet är en av mina viktigaste uppgifter att förändra den bild av en nedtryckande kommun som finns idag. Örebro kommun ska bli en öppen kommun där även "felaktiga" synpunkter har rätt att uttryckas, internt eller externt. Det öppna samtalet, och även ibland den respektfulla konflikten, är ett sätt att driva verksamheten vidare och skapa nya möjligheter.

Svenska kyrkan inte längre religiös?

Är Svenska kyrkan en kristen församling eller en kulturförening med religiösa inslag?

Jag blir allt mer tveksam till hur den största svenska kyrkan hanterar sitt uppdrag. Tycker i och för sig att ärkebiskop Hammar haft en del intressanta inlägg. Jag gillar hans samhällsengagemang och tror inte att man kan skilja mellan kyrka och samhälle. Tron har en given plats för oss med samhällsengagemang.

Men Hammar har i alldeles för många sammanhang antingen funderat öppet över vad kristen tro egentligen inneburit och där landat i någon slags privatreligiös mjukreligion, eller verkligen drivit på att kristendomen inte längre består av dogmer utan är fullständigt fri för alla sorters tolkning. Det finns ingen uppstånden Jesus. Det finns inga moraliska bud. Det finns inget rättesnöre annat än att Gud på något sätt är god, god på det sätt vi just idag tolkar ordet godhet.

På samma sätt kan man se den senaste tvisten, mellan biskop Krook och prosten i Stockholm. Krook vill stödja en konstutställning, trots att det finns inslag som alla kristna måste anse vara anstötliga. Men hon menar att kyrkans uppdrag är att också pröva de kulturella gränserna. En bild som en människa anser hädisk kan öppna ögonen för en annan. Prosten Hakon Långström avgår i protest mot det han uppfattar som hädelse. Ytterligare en strid blossar upp.

Kristendomen har aldrig varit befriad från interna stridigheter. Det började redan på lärjungarnas tid. Men frågan är var dessa strider för den svenska kyrkan. Är den egentligen inte längre någon religiös samling, utan en kulturinstitution? Om Gud bara är godhet, en godhet som är fri för tolkning för var och en som vill tolka, vad är då kvar av själva den kristna kärnan?

Svenska kyrkan har många frågor att besvara, framförallt om man ska vara en kraft för kristendomen även i framtidens Sverige.

Vårtal vid Skördevägen, 30/4 2006

Ibland verkar det som om våren har svårt att bestämma sig. Som i år. Först vintern. Segar sig kvar vecka efter vecka. Hård mark. Regn övergående i snöfall. Inte ens snödropparna vågar sig fram vid söderväggen.

Så en dag händer det. Plötsligt långsamt tinar jorden. Regnet smälter de kvarvarande snöfläckarna. Dofter av mylla och balsampoppel blandas försiktigt. Och koltrasten. Skymning fylls av oändliga toner.

Men ändå inte.

Aprilmorgonen kommer med frost på vindrutan. Gårdagens vattenpölar blir skridskobanor för morgonpigga. Våren blir väntan. Väntan är våren.

Trots detta: Omärkligt byts minusgradernas hårdhet mot försiktig mildhet. Blåsippan tvekar bredvid den mossbelupna stenen. Låter kronbladen nudda vårhimlen, sökande sommarens första ljus. Först en, sedan hundra, tusentals. Där mamma, där är den allra första vitsippan. Se pappa, jag har plockat en hel bukett.

Men ett år som detta kan inte ens miljoner vita och blå sippor locka våren till sig. Väderprognoser spår värme som blir regn och kyla. Solen värmer, men bara i lähörnans läsestol. Kortbyxorna och barfötterna får vänta vidare. När kommer våren? På riktigt?
Men även den försiktiga våren har sina fördelar. Glöm inte marskvällarnas undersköna kyla med miljarder stjärnor som speglar sig i gammelsnöns iskristaller. Lägg aprilmorgonens lugna, tysta dimma på minnet tills du behöver den en brådskande het högsommardag. Gläd dig åt att i år blommar våren längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Det finns bråttomvårar som knappt börjat förrän de glömt bort vad de egentligen är och blivit sommar. Och det finns vårar som tvekar om de vågar bryta vinterns lugna stillhet för att kasta sig in i den sjungande, växande, sprakande våren.

Precis som det är med oss människor. En del av oss har bråttom vidare. Alltid vidare. Det bästa har inte hänt ännu. Ju fortare desto bättre. Förändring!

Eller de långsamma. Glöm inte vad du varit. Det bästa är att komma ihåg, lägga på minnet det goda som funnits och alltid kommer att finnas. Lugn!

Alldeles för många av oss tror att det är den vår som snabbt blir sommar som är den bästa. Alldeles för många av oss tror att det är människorna som alltid vill framåt som är de rätta.
Men den som aldrig ser bakåt, lägger på minnet och tänker på det som varit, riskerar att ständigt göra om gamla misstag.

Och den som inte kan leva i den tveksamma våren, riskerar att stänga ögonen för en vår som blommar längre och rikare än du någonsin tidigare sett den.

Så leve den tveksamma våren, leve den.

Alliansen tar täten

Ny har Allians för Sverige presenterat en gemensam budget. Det var nödvändigt. Även jag, som aldrig kommer att gå med i något alliansparti, menar att utvecklingen är sådan att det röda laget måste ha ett blått lag som är minst lika enat som de röda.

Ännu har jag inte mer än översiktligt kunnat läsa om förslagen. Det är många bra förslag som handlar om mer jobb och mindre bidrag, mer skola och mindre utanförskap. Jag har tyvärr inte sett något om miljön, men det är ju inte märkligt med ett parti som moderaterna, som helt saknar miljöpolitik, som största parti.

Mer om den nya budgeten i kommande bloggar.

Islam + demokrati # sant?

En av fyra huvudorganisationer för muslimer i Sverige har gått ut och krävt särlagstiftning för muslimer. Om de fick sin vilja igenom skulle jämställdhetsarbetet inte gälla vissa muslimer, likheten inför lagen skulle inte gälla t.ex. homosexuella, orättvisa ekonomiska regler skapas och så vidare.

Det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt att ens tänka sig att bevilja minsta lilla särlagstiftning för en religiös minoritet. Svenska muslimer ska lyda under svensk lagstiftning. Det demokratiska samhället måste värnas. Det finns inget som kan ursäkta att en religiös grupp vill inskränka på självklara rättigheter för vissa medborgare i landet bara för att de råkar vara muslimer och kvinnor.

Det är intressant att ett sådant krav kommer. Det visar nämligen på en svårighet i det mångkulturella samhället. Jag har sagt det många gånger, och säger det igen: Det mångkulturella samhället kräver att vi är överens om en gemensam kulturell basidentitet. Vår demokratiskt fattade lagstiftning kan och bör utgöra centrum i den identiteten.

Problemet är bara att vi ibland inte vågar säga att denna gemensamma kulturella identitet faktiskt ska ta över andra kulturella identiteter. Det är inte OK med hedersmord, självklart. Men det är inte heller OK med olikabehandling av kvinnor och män, betoning av ickedemokratiskt beslutsfattande, eller andra mer subtila begränsningar. Vi måste våga säga att det finns vissa värden som är överordnade.

Ska kommunen göra allt?

Så har då ytterligare ett kommunalt projekt sett dagens ljus. Kvinnocentrum ska startas i kommunal regi. Frivilligverksamheten inom Kvinnohusets ram anses inte klara av det som kommunen nu ska göra.

Kanske finns skäl för att kommunen ska ta åt sig just detta projekt. Av vad jag kunnat läsa i dokumenten inför beslutet är det oklart om kommunen är den enda som kan göra något. Det känns mer som om förvaltningen tycker att detta är så viktigt att bara kommunen klarar det.

För mig blir detta dubbelt. Dels är det viktigt att kommunen, det offentliga, står för kvalitet inom så känsliga områden som till exempel våld mot kvinnor. Men frågan är verkligen om kommunen är den enda organisation som kan stå för den kvaliteten. Är alltid kommunen bäst? Finns det inte frivilligorganisationer som ibland till och med kan vara bättre?

Den diskussionen borde föras mycket mer ingående och öppet. Om kommunen ska göra allt jämt riskeras nämligen det demokratiska samhällets grundvalar.

ÖSK - Mjällby 4-1

April har blivit en underbar vårmånad för oss hårt prövade ÖSK;are. Två segrar, varav en bortavinst mot seriefavoriten känns skönt. Nu gäller det bara att inte tro att allt kommer att lösa sig. Hårt arbete 28 omgångar till återstår.

Det roligaste med gårdagens match var att se lagets inställning. Lars Larsen spelade boll så att man höll på att bli centerpartist. Mirza Jelecak sprang kors och tvärs runt försvarare så att man började fundera på att bli socialdemokrat. (Nej det var en överdrift:)) Mycket litet skäll på domarna och mycket fokus på matchen. Kul.

Tänk om det kunde gå hela vägen. Man hoppas. Vad är folbolls VM mot en superetta med ÖSK i ledningen?

Negative campaigning

Läser dagens NA. Ser en annons utan avsändare som gör ner moderaternas politik. Anar att det är sossarna som är ute för att smutskasta andra. På nästa sida finns en annan annons. Eftersom de är så lika är väl tanken att de ska hänga ihop. Med detta tar sossarna nästa steg nedåt mot politikens död.

Det första steget är att sätta in annonser utan avsändare. Om man bara läser den första annonsen blir det obegripligt. Varför bara smutkasta ett parti, utan att säga vem man är, varför man smutskastar, vilken avsikt det är.

Det andra steget är att använda dyrt annonsutrymme till just smutskastning. Inte till att tala om vad man själv vill. Utan att smutskasta andra. USA brukar inte vara sossarnas favoritland. Men de är pigga på att själva använda de smutsiga metoder som alltför ofta används i amerikanska valkampanjer.

Ska vi bryta uran i Sverige

Var på debatt i går, söndag. Ute sken solen. Inne satt 50 pers och pratade närkeskiffer.

Jag tycker inte att man ska bryta skiffer i Närke. Vare sig runt Sköllersta - Kvarntorp eller i Latorp. Det finns inte mycket som talar för att det någonsin kommer att ske. Miljö- och naturkonsekvenserna är för stora.

Men på debatten förekom en del argument som gör mig rädd. Vänsterpartiets företrädare tyckte att vi skulle förbjuda all uranbrytning i Sverige. I så fall borde han också förespråkat ett omedelbart totalstopp för svensk kärnkraft. Men där mörkades det fritt.

Flera andra debattörer menade också att det var skillnad på folk och folk. I Sverige får vi inte bryta uran för att det förstör vår miljö. Men det är OK att använda el som görs av kol som bryts i gigantiska dagbrott i Tyskland. Eller det är OK att använda olja som tagits upp i västafrika där människor skjuts och miljö förstörs för att olja är makt. Eller det är OK att köpa uran från Australien, trots att miljön förstörs lika mycket där.

Skenheligheten lyser kring svensk kärnkraftsdebatt. Till alla dem som inte vill ha vare sig svensk uranbrytning eller förstörd miljö i Sverige, skulle jag vilja ställa följande frågor: Varför är svensk miljö viktigare än tysk, ghanesisk, brasiliansk, australisk? Varför är svenska liv värda mer än kinesiska, indiska, indonesiska? Hur kan ni acceptera att er livsstil förstör andra människors liv och livschanser, och samtidigt kräva att ni aldrig ska drabbas?

Jag gillar inte kärnkraft. Jag gillar inte klimatförändringar heller. Men jag är noga med att inte lägga mina bördor på andra människor. Dagens klimatförändringar dödar redan hundratusentals fattiga människor vissa år genom torka, översvämningar, värme, blåst. Vore det inte bättre att se det än de eventuella risker som kan komma om tio, hundra eller tusen år? Om klimatet fortsätter att förändras som nu, är det inte säkert att det då finns vare sig människor eller miljö att rädda.

Är ett ja alltid bättre än ett nej?

För några veckor sedan skrev Jonas Karlsson en artikel i Nerikes Allehanda om mig som en nej-sägare. Han ville visa sig själv som den positive ja-mannen. Men är det alltid bättre att säga ja än nej? Svaret på den frågan är naturligtvis - nej.

Det är bättre att säga nej än ja till dödsstraff, tortyr och övergrepp på personlig integritet.
Det är bättre att säga nej än ja till växthuseffekt, skogsskövling och giftspridning i naturen.
Det är bättre att säga nej än ja till social utslagning, segregation och utanförskap.
Det är bättre att säga nej än ja till dåligt underbyggda förslag som ökar risken för kommunala förluster.

Samtidigt är det bättre att säga ja till ökad mångfald i skola, vård och omsorg.
Det är bättre att säga ja till ökat fokus på individens rätt till kunskap.
Det är bättre att säga ja till arbetskraftsinvandring.
Det är bättre att säga ja till människors egen initiativkraft.
Det är bättre att säga ja till en mindre, men vänligare kommun.

Gissa vem som säger nej till detta?

Landskrona - ÖSK: 0-1!

Vågade knappast titta på sporten i tisdags. Lyssnade inte på radio. Tittade inte på textTV. Skulle ÖSK börja serien som ett förlorarlag? 4 mål i baken typ? Eller skulle man kunna börja vända en trend?

Det blev lite av det senare. Det är tufft att möta seriefavoriten på en lerplan i första matchen. Av vad jag förstått av referaten handlade det mer om kamp än om sport. Men det gick vägen. Vilken lycka.

Jag har varit på ett antal försäsongsmatcher och kunnat ge både ris och ros till laget. Backlinjen behöver en snabb och frisk Patrik Haginge för att kännas helt stabil. Mittfältet kan vara en vinnande lagdel, om Larsen är på topp och Jeffs blir lika bra som han verkar kunna bli. Framåt känns det väl så där. Mittfältet vore oslagbart om Henriksson får ta en defensivare mittroll istället för att vara en forward. Men vem ska då utgöra tyngden framåt?

Snart hemmapremiär. På ett grönt, platt och rejält fotbollsunderlag. Konstgräs må ej lukta som vanligt gräs, men i april i Sverige är alla andra alternativ sämre.

Kommunfullmäktige - april

Tre teman:

1) Bokslutet. En maratondebatt. Många ord men vad kom egentligen ut av det hela? Som så ofta spretar debatterna i fullmäktige alldeles för mycket. Först lite partiledardiskussioner. Sedan olika sakområden som ofta sväller ut och blir allt om allt. Ger det vägledning? Blir det någon form av uppföljning? Jag är tveksam.

2) Bussar. Så är nolltaxan avförd från dagordningen. Både bra och dåligt. Bra, därför att det var ett dåligt beslut, för ekonomin, för miljön, för folkhälsan och sist och kanske minst, för vissa sociala bekymmer. Dåligt, om man ska se det krasst partipolitiskt. Vi hade kunnat vinna massor på att dels få ett impopulärt förslag att dra med i valrörelsen, dels att se vänsterkartellen fortsätta slåss inbördes. Och slåss det gör man. I går på kommunstyrelsen. Och det fortsatte idag. Zargam Asadi (mp) mot (s) och (v). Murad Artin (v) mot Zargam Asadi (mp). Eva-Lena Jansson (s) mot Zargam Asadi (mp). Rätt intressant att höra Eva-Lena säga att majoritetspartnern Asadi hade fel "som nästan alltid". Ett förtroendefullt samarbete, eller...

3)Demokratin. Vi vill ha breda uppgörelser, säger (s). Det innebär i princip att först ska vänsterkartellen göra upp, sedan ska vi andra acceptera den uppgörelsen. Idag gällde det kollektivtrafiken. (S) förhandlar med (v) och (mp) men låtsas inget om. När man har chansen att bjuda in till diskussioner i kommunstyrelsen mörkar man. Men när offentlighetens ljus lyser i kommunfullmäktige, då ska man samarbeta brett.

Det finns inget som hindrar att vänsterkartellen gör upp som den majoritet de kanske är, och håller oss i oppositionen utanför. Det är demokratins spelregler. Men när man ena gången säger att man vill samarbeta brett, och nästa sekund mörkar viktig information, då är man verkligen fel ute. Problemet är bara att detta är systematiskt för hur den nuvarande kommunledningen arbetar, i alldeles för många frågor.

Kommunstyrelsen

Så har det varit kommunstyrelse igen. Åter har märkliga turer utspelat sig kring majoritetens (?) sida av bordet. Är (mp) med eller inte? För (s) och (mp) hemliga förhandlingar eller inte? I så fall om vad?

Kommunstyrelsen är inte offentlig. Det är synd. Och tur. Synd - för att det skulle bli så tydligt varför Örebro behöver en bättre regering. Tur - därför att tilltron till politiker skulle få sig en rejäl törn.

När vi vunnit valet i höst kommer vi att behöva reformera hela styrsystemet. Ärendena som ligger på kommunstyrelsens bord ska ha haft en ordentlig genomlysning, framförallt av oss majoritetspartier. Majoriteten ska inte diskutera olika alternativ på sittande möte. Uppgörelser ska vara klara före mötet. Tydlighet, lyhördhet och klarhet ska vara ledord.

Dit är det långt från dagens majoritets(?)verklighet.