I morse när jag var ute och fordrade får och hästar sjöng talgoxen för första gången. Morgonen var mulen men ljuset nytt. Gråheten förändras, himlen lyfts allt högre över trädtopparna.
Åkte till Stockholm i onsdags kväll. Sprang som vanligt mellan möten hela dagen. Dagen avslutades med kommunstyrelse, presskonferens och snabbpromenad till centralen.
På perrongen fanns människor som som vanligt oftast såg nedåt. Järnvägsspåren låg där de alltid legat. Gruset på perrongisen såg vintergrått ut.
Om man vände blicken uppåt blev det något annat. Den klara himlen hade fortfarande en underbart havsblå nyans. Vårens första anlöpare berättade ordlöst att det är en annan tid i antågande.
Och talgoxen!
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2009-01-23
2009-01-22
Sjukvårdsavtal igen
Vänsterpartierna fortsätter att göra sak av att jag tagit ansvar som "arbetsledare" för alla kommunalråd. Det har man all rätt att göra. Båda partierna har en principiell hållning där man menar att ingen ska kunna använda annan primärvård än den som landstingen ger. Förutom detta måste även de fundera över följande:
Under 2007 hade 2/3 av kommunalråden problem med hälsan som kan relateras till arbetet. På vilken annan arbetsplats skulle en sådan arbetssituation accepteras utan åtgärder? Den som menar att man som politiker ska ha precis samma situation som alla andra anställda kan ju fundera på hur de som arbetsgivare skulle hantera en chef som inte vidtog åtgärder om mer än hälften av de anställda hade hälsoproblem relaterade till jobbet. Chefen skulle knappast få förtroende för sitt arbete.
Men framförallt för vänsterpartiet är demokratisynen grumlig. De tror att demokratin värnas genom att politiker ska ha samma villkor som "vanligt folk". De tar varje möjlighet att slå mot politiker när det gäller arvoden eller andra förmåner. Jag menar att detta undergräver hela den representativa demokratin. Deras politik leder inte till mer demokrati utan mindre. Istället för att fler engagerar sig i politiken, kommer den att leda till ett lägre engagemang. Istället för makt till de förtroendevalda, kommer den att leda till ökad tjänstemannamakt, demokratin ersätts av teknokrati.
Om vi kunde skriva ett sjukvårdsavtal för alla kommunens anställda, som jag tycker att vi i vart fall kunde utreda, kanske de korta sjukskrivningarna skulle minska med 10 %. Det innebär både att nästan 100 personer om dagen kunde arbeta istället för att vara sjukskrivna. Det innebär också att kommunen på längre sikt kunde spara pengar på att ha folk i arbete istället för i sjuksängen. Då är frågan om principerna är viktigare än att folk ska få vara friska. Den frågan borde vänsterpartierna få svara på - offentligt.
Under 2007 hade 2/3 av kommunalråden problem med hälsan som kan relateras till arbetet. På vilken annan arbetsplats skulle en sådan arbetssituation accepteras utan åtgärder? Den som menar att man som politiker ska ha precis samma situation som alla andra anställda kan ju fundera på hur de som arbetsgivare skulle hantera en chef som inte vidtog åtgärder om mer än hälften av de anställda hade hälsoproblem relaterade till jobbet. Chefen skulle knappast få förtroende för sitt arbete.
Men framförallt för vänsterpartiet är demokratisynen grumlig. De tror att demokratin värnas genom att politiker ska ha samma villkor som "vanligt folk". De tar varje möjlighet att slå mot politiker när det gäller arvoden eller andra förmåner. Jag menar att detta undergräver hela den representativa demokratin. Deras politik leder inte till mer demokrati utan mindre. Istället för att fler engagerar sig i politiken, kommer den att leda till ett lägre engagemang. Istället för makt till de förtroendevalda, kommer den att leda till ökad tjänstemannamakt, demokratin ersätts av teknokrati.
Om vi kunde skriva ett sjukvårdsavtal för alla kommunens anställda, som jag tycker att vi i vart fall kunde utreda, kanske de korta sjukskrivningarna skulle minska med 10 %. Det innebär både att nästan 100 personer om dagen kunde arbeta istället för att vara sjukskrivna. Det innebär också att kommunen på längre sikt kunde spara pengar på att ha folk i arbete istället för i sjuksängen. Då är frågan om principerna är viktigare än att folk ska få vara friska. Den frågan borde vänsterpartierna få svara på - offentligt.
2009-01-21
Stödpaket
Det finns rätt många som menar att staten ska ge stödpaket till kommunerna. Sveriges Kommuner och Landsting har skrivit brev till regeringen. Ett antal socialdemokratiska oppositionsråd och kommunalråd likaså.
Det finns rätt många problem med ett sådant synsätt. Varför ska kommuner som fortfarande går med överskott (de flesta) få pengar? Varför ska misskötta kommuner som går med underskott få pengar? Vem vill egentligen ha tillfälliga pengar - innebär det inte bara att vi står med alldeles för höga kostnader antingen när konjunkturen inte vänder, och därför måste ha nya "tillfälliga" bidrag från staten, eller när den vänder och vi måste säga upp folk trots att det går bra för kommunerna.
Det vore bättre om staten ställde i ordning spelreglerna för kommunerna så att vi fick långsiktighet och tydlighet om vem som ska göra vad.
Några exempel:
1) Kör över LSS-utredningens undermåliga arbete och förstatliga hela LSS.
2) Skrota medfinansieringen av nationella investeringar och återför de pengarna till kommunsektorn.
3) Återförstatliga arbetsmarknadsåtgärderna.
4) Skrota sanktionssystemet inom äldreomsorgen, rättsosäkert, odemokratiskt och ineffektivt.
5) Fortsätt att sänka arbetsgivaravgifterna över hela arbetsmarknaden.
Det vore bättre för alla.
Det finns rätt många problem med ett sådant synsätt. Varför ska kommuner som fortfarande går med överskott (de flesta) få pengar? Varför ska misskötta kommuner som går med underskott få pengar? Vem vill egentligen ha tillfälliga pengar - innebär det inte bara att vi står med alldeles för höga kostnader antingen när konjunkturen inte vänder, och därför måste ha nya "tillfälliga" bidrag från staten, eller när den vänder och vi måste säga upp folk trots att det går bra för kommunerna.
Det vore bättre om staten ställde i ordning spelreglerna för kommunerna så att vi fick långsiktighet och tydlighet om vem som ska göra vad.
Några exempel:
1) Kör över LSS-utredningens undermåliga arbete och förstatliga hela LSS.
2) Skrota medfinansieringen av nationella investeringar och återför de pengarna till kommunsektorn.
3) Återförstatliga arbetsmarknadsåtgärderna.
4) Skrota sanktionssystemet inom äldreomsorgen, rättsosäkert, odemokratiskt och ineffektivt.
5) Fortsätt att sänka arbetsgivaravgifterna över hela arbetsmarknaden.
Det vore bättre för alla.
2009-01-20
OBAMA
Jag undrar hur många miljoner bloggare som kommer att skriva något om Barack Obama idag. Jag lär inte vara ensam.
jag lär inte heller vara ensam om att tycka att hans installationstal var fantastiskt. Några korta kommentarer och lärdomar:
Obama talar till starka, självständiga amerikaner, stolta över sitt land och över sin historia. Han talar till människor som vet att de kan. Han talar till människor som inte behöver statens hjälp med annat än att ge alla samma förutsättningar att lyckas med sina egna livsval.
Obama talar utan att försöka dölja fakta. Det är tuffa ord (inga bortklemade har byggt USA, typ) och hårda tag. USA byggs av de som arbetar, de som arbetar mycket och som sätter en ära i att vara bäst, störst och vackrast. Arbetet sätts i centrum, arbetet för nationens ära och för att mångas gemensamma arbete blir större än de enskilda delarna.
Obama talar om att vara ödmjuk i kontakterna med andra. Men ödmjukheten bygger på en visshet om den egna styrkan och de egna förutsättningarna. Förhandlingar bygger på att man vet vad man står för och på, och också vad man vill uppnå. Men handen är nu uträckt till resten av världen.
Obama talade om förändring. Både stat och marknad måste ständigt ses över. Marknaden måste ha statens öga ständigt på sig. Och staten måste hela tiden förändras så att bara det som fungerar finns kvar.
Obama talade om hopp. Vi ska visa våra barnbarn att vi inte vek när världen stod inför svåra prövningar.
Obama talade om nåd. Som kristen tycker jag det är fascinerande att den kristna tron, etiken och moralen får ta en sån stor plats i installationen. Det är bra!
På alla dessa punkter har vi i Örebro rätt mycket att lära. Vi måste bli stoltare över vår stad, vår kommun och framförallt över oss själva och våra möjligheter att själva skapa vår framtid. I detta är USA och Barack Obama ett föredöme.
jag lär inte heller vara ensam om att tycka att hans installationstal var fantastiskt. Några korta kommentarer och lärdomar:
Obama talar till starka, självständiga amerikaner, stolta över sitt land och över sin historia. Han talar till människor som vet att de kan. Han talar till människor som inte behöver statens hjälp med annat än att ge alla samma förutsättningar att lyckas med sina egna livsval.
Obama talar utan att försöka dölja fakta. Det är tuffa ord (inga bortklemade har byggt USA, typ) och hårda tag. USA byggs av de som arbetar, de som arbetar mycket och som sätter en ära i att vara bäst, störst och vackrast. Arbetet sätts i centrum, arbetet för nationens ära och för att mångas gemensamma arbete blir större än de enskilda delarna.
Obama talar om att vara ödmjuk i kontakterna med andra. Men ödmjukheten bygger på en visshet om den egna styrkan och de egna förutsättningarna. Förhandlingar bygger på att man vet vad man står för och på, och också vad man vill uppnå. Men handen är nu uträckt till resten av världen.
Obama talade om förändring. Både stat och marknad måste ständigt ses över. Marknaden måste ha statens öga ständigt på sig. Och staten måste hela tiden förändras så att bara det som fungerar finns kvar.
Obama talade om hopp. Vi ska visa våra barnbarn att vi inte vek när världen stod inför svåra prövningar.
Obama talade om nåd. Som kristen tycker jag det är fascinerande att den kristna tron, etiken och moralen får ta en sån stor plats i installationen. Det är bra!
På alla dessa punkter har vi i Örebro rätt mycket att lära. Vi måste bli stoltare över vår stad, vår kommun och framförallt över oss själva och våra möjligheter att själva skapa vår framtid. I detta är USA och Barack Obama ett föredöme.
På väg mot höger
Folkpartiet på riks blir allt tydligare Sveriges högerparti. Partiledaren går nu i spetsen för ökad rustning. Det är långt från de gamla socialliberala idealen. Jag har fortfarande valaffischen "Kanonen eller plogen?" på näthinnan där de frisinnade väljer plogen.
Rikspartiets högersväng denna gång motiveras av att Ryssland är opålitligt. Är det något nytt? Och är det någon som tror att ökad rustning skapar en fredligare värld?
Bakläxa Björklund.
Rikspartiets högersväng denna gång motiveras av att Ryssland är opålitligt. Är det något nytt? Och är det någon som tror att ökad rustning skapar en fredligare värld?
Bakläxa Björklund.
2009-01-19
Ekonomisk kris
Såg i går en intressant dokumentär om USAs ekonomiska bekymmer. Statsskulden är ofattbara 8 700 000 000 000 dollar. En ofattbar summa, byggd under många är med små eller större budgetunderskott.
Det intressanta med programmet var tillbakablickarna kring varför budgetunderskottet uppkommit. En del beror på minskade inkomster. Det är framförallt de republikanska presidenterna som sänkt skatter.
En del beror på ökade utgifter. Olika krig har kostat pengar. Men även privat konsumtion byggd på offentliga krediter och offentlig konsumtion har överstigit budgetutrymmet.
En del beror på ökade statliga utgifter utan täckning i inkomstökningar. Under bland annat krisperioder har staten gått in och ökat sina utgifter för att klara konjunkturen.
Vad har då detta lett till? Som synes - ett gigantiskt underskott. För att klara underskottet skulle USA behöva dubbla skatteuttaget, från ca 20 till ca 40 %. Vem tror på det? Eftersom det inte kommer att ske kommer underskottet att växa till dess det blir ohanterligt och det blir en gigantisk finanssmäll
Vad lär man sig då av detta?
Risken är stor att vi i dagsläget tror att vi genom att öka de offentliga utgifterna kan klara av den ekonomiska krisen. Men lärdomen är att det kanske blir bra på kort sikt men att man på lång sikt binder ris åt egen rygg.
Det socialdemokraterna nu försöker få människor att tro på liknar rätt mycket det republikanska sättet att styra USA. Öka kostnaderna på kort sikt utan att veta vad som händer nästa år... Jag tror mer på att hålla koll på både inkomster och utgifter.
Det intressanta med programmet var tillbakablickarna kring varför budgetunderskottet uppkommit. En del beror på minskade inkomster. Det är framförallt de republikanska presidenterna som sänkt skatter.
En del beror på ökade utgifter. Olika krig har kostat pengar. Men även privat konsumtion byggd på offentliga krediter och offentlig konsumtion har överstigit budgetutrymmet.
En del beror på ökade statliga utgifter utan täckning i inkomstökningar. Under bland annat krisperioder har staten gått in och ökat sina utgifter för att klara konjunkturen.
Vad har då detta lett till? Som synes - ett gigantiskt underskott. För att klara underskottet skulle USA behöva dubbla skatteuttaget, från ca 20 till ca 40 %. Vem tror på det? Eftersom det inte kommer att ske kommer underskottet att växa till dess det blir ohanterligt och det blir en gigantisk finanssmäll
Vad lär man sig då av detta?
Risken är stor att vi i dagsläget tror att vi genom att öka de offentliga utgifterna kan klara av den ekonomiska krisen. Men lärdomen är att det kanske blir bra på kort sikt men att man på lång sikt binder ris åt egen rygg.
Det socialdemokraterna nu försöker få människor att tro på liknar rätt mycket det republikanska sättet att styra USA. Öka kostnaderna på kort sikt utan att veta vad som händer nästa år... Jag tror mer på att hålla koll på både inkomster och utgifter.
2009-01-16
Gräddfil
Nerikes Allehanda och Tvärsnytt menar att det avtal som tecknats med läkargruppen om tillgång till akut hjälp via telefon, är en gräddfil till vården. Så kan det säkert uppfattas. Samma gräddfil omfattar tusentals andra människor. Ensamföretagare (vet om en enkel frisör), småföretagare och större företag har alla tillgång till samma service.
Man kan anse att vi politiker inte ska gå utanför den offentliga servicen som landstinget ger, att vi politiker ska städa framför egen dörr först. Den synen ska respekteras, men jag delar den inte. Kommunen kan inte ta ansvar för landstingets problem. Vi har att hantera den situation som vi befinner oss i.
Man kan också mena att vi politiker inte ska ha andra förmåner än andra anställda. Problemet med det är att vi inte ens har samma förmåner. Alla kommunens anställda har någon form av avtal kring friskvård och förebyggande hälsovård. Det skiljer mycket mellan olika förvaltningar men alla omfattas. Kommunalråden omfattas inte av detta.
Man kan mena att politiker ska ha det som människor har mest. Men även det är svårt att hålla med om. Vilka människor ska vi ha det som? Ska en politiker inte få tjäna mer än den lägst avlönade, eller ett genomsnitt av de anställda? Ska politiker därmed gå utanför den gängse uppfattningen om att lönen (eller arvodet) hänger ihop med ansvar, befogenheter och makt? Vilken påverkan på demokratins spelregler får ett sådant synsätt? Tror förespråkarna för detta att politiken och demokratin blir starkare när ledande tjänstemän har helt andra förutsättningar än de som borde vara deras chefer, d.v.s. politikerna?
Jag har varit politiskt aktiv i 20 år precis. Jag har sett förändringarna i hur offentlig en politiker är, hur mycket mer personbunden media blivit och hur allt mer kretsar kring person och konflikt och allt mindre kring långa och djupare politiska resonemang. Trycket på den enskilda politikern blir allt större. Priset för ett politiskt engagemang allt högre.
Frågan är vilka som i framtiden, om denna trend håller i sig, kommer att vilja ta politiska uppdrag. Jag är allvarligt oroad.
Man kan anse att vi politiker inte ska gå utanför den offentliga servicen som landstinget ger, att vi politiker ska städa framför egen dörr först. Den synen ska respekteras, men jag delar den inte. Kommunen kan inte ta ansvar för landstingets problem. Vi har att hantera den situation som vi befinner oss i.
Man kan också mena att vi politiker inte ska ha andra förmåner än andra anställda. Problemet med det är att vi inte ens har samma förmåner. Alla kommunens anställda har någon form av avtal kring friskvård och förebyggande hälsovård. Det skiljer mycket mellan olika förvaltningar men alla omfattas. Kommunalråden omfattas inte av detta.
Man kan mena att politiker ska ha det som människor har mest. Men även det är svårt att hålla med om. Vilka människor ska vi ha det som? Ska en politiker inte få tjäna mer än den lägst avlönade, eller ett genomsnitt av de anställda? Ska politiker därmed gå utanför den gängse uppfattningen om att lönen (eller arvodet) hänger ihop med ansvar, befogenheter och makt? Vilken påverkan på demokratins spelregler får ett sådant synsätt? Tror förespråkarna för detta att politiken och demokratin blir starkare när ledande tjänstemän har helt andra förutsättningar än de som borde vara deras chefer, d.v.s. politikerna?
Jag har varit politiskt aktiv i 20 år precis. Jag har sett förändringarna i hur offentlig en politiker är, hur mycket mer personbunden media blivit och hur allt mer kretsar kring person och konflikt och allt mindre kring långa och djupare politiska resonemang. Trycket på den enskilda politikern blir allt större. Priset för ett politiskt engagemang allt högre.
Frågan är vilka som i framtiden, om denna trend håller i sig, kommer att vilja ta politiska uppdrag. Jag är allvarligt oroad.
2009-01-15
Strandskydd
Regeringens beslut om strandskyddet markerar ytterligare en vändpunkt för en svensk tradition av att värna natur och biologisk mångfald. Tyvärr markerar den också ytterligare ett folkpartistiskt svek mot en del av den politik som varit vägledande för partiet sedan det grundades för 105 år sedan. Det var liberaler som i början av 1900-taletvar med och grundade Svenska Naturskyddsföreningen. Det var liberaler som samtidigt drev fram besluten om de första nationalparkerna. Det var liberaler som på 1950-talet drev frågan om strandskydd. Det var liberaler som på 1960-talet drev fram Naturvårdslagen och som startade arbetet för den svenska miljöskyddslagstiftningen. Det var liberaler som drev fram beslutet om nationalälvarna. Det var den liberala regeringen Ullsten som startade det moderna naturskyddet.
Regeringen Reinfeldt har många fördelar. Men naturvården har ständigt hamnat i strykklass. Anslagen för köp av områden som behöver naturskydd har minskats. Skogslagstiftningen har gjorts om till en exploateringslag. Vargen är snart fredlös igen. Och nu försvinner strandskyddet.
Jag är kommunpolitiker. Då borde väl jag, som Stig Fredriksson (v) i Fagersta, slåss för att det är vi i kommunen som ska bestämma var man ska få bygga, oavsett om det är vid vatten eller på berg. Men det gör jag inte.
Det finns frågor som ska avgöras lokalt. Men det finns också frågor som absolut inte ska avgöras lokalt. Strandskyddet är ett sådant. Strandskyddet är en både nationell och internationell angelägenhet. Nationell, därför att såväl biologiskt mångfald, som allemansrätt och friluftsliv är frågor som är större än kommunen. Internationell, därför att även klimatfrågan kommer att påverka strandskyddet.
Som f.d. forskarstuderande inom miljörättsområdet med inriktning på hur man med en nationell lagstiftning bevarar den biologiska mångfalden kan jag med eftertryck säga att kommunen i 999 fall av 1000 är en för liten plats för att värna den biologiska mångfalden. Arternas möjlighet att överleva är nästa alltid beroende av system som är gränsöverskridande. Det gäller inte minst vatten.
Tyvärr är markägarintressena i regeringen alldeles för starkt företrädda. Den ideella naturvårdens intressen hade tidigare en förespråkare i Folkpartiet i alliansen, liksom miljöpartiet hade samma roll bland de rödgröna. Men Folkpartiet har svikit alltför många gånger. Vi gröna liberaler har ett stort jobb att göra, internt i partiet och ut mot medborgarna.
Regeringen Reinfeldt har många fördelar. Men naturvården har ständigt hamnat i strykklass. Anslagen för köp av områden som behöver naturskydd har minskats. Skogslagstiftningen har gjorts om till en exploateringslag. Vargen är snart fredlös igen. Och nu försvinner strandskyddet.
Jag är kommunpolitiker. Då borde väl jag, som Stig Fredriksson (v) i Fagersta, slåss för att det är vi i kommunen som ska bestämma var man ska få bygga, oavsett om det är vid vatten eller på berg. Men det gör jag inte.
Det finns frågor som ska avgöras lokalt. Men det finns också frågor som absolut inte ska avgöras lokalt. Strandskyddet är ett sådant. Strandskyddet är en både nationell och internationell angelägenhet. Nationell, därför att såväl biologiskt mångfald, som allemansrätt och friluftsliv är frågor som är större än kommunen. Internationell, därför att även klimatfrågan kommer att påverka strandskyddet.
Som f.d. forskarstuderande inom miljörättsområdet med inriktning på hur man med en nationell lagstiftning bevarar den biologiska mångfalden kan jag med eftertryck säga att kommunen i 999 fall av 1000 är en för liten plats för att värna den biologiska mångfalden. Arternas möjlighet att överleva är nästa alltid beroende av system som är gränsöverskridande. Det gäller inte minst vatten.
Tyvärr är markägarintressena i regeringen alldeles för starkt företrädda. Den ideella naturvårdens intressen hade tidigare en förespråkare i Folkpartiet i alliansen, liksom miljöpartiet hade samma roll bland de rödgröna. Men Folkpartiet har svikit alltför många gånger. Vi gröna liberaler har ett stort jobb att göra, internt i partiet och ut mot medborgarna.
2008-12-17
Det gick (inte (s)peciellt) bra för Örebro
Idag har kommunfullmäktige beslutat ge Örebroporten AB rätt att köpa aktierna i det bolag som äger Conventumfastigheterna för nästan 300 miljoner kronor. Det är bra. Kommunkoncernen kommer att tjäna tiotals miljoner kronor på detta trots att det kostar nästan 30 miljoner kronor i förtidslösenavgift.
Det som är mindre bra är att detta egentligen är en helt onödig avgift. Conventumbygget användes av socialdemokraterna i valkampanjen 2002 som en del i målandet av bilden "Det går bra för Örebro". Men den bilden har krackelerat totalt. Förljugenheten var total. Kommunens ekonomi katastrofal.
För att ändå ha råd att bygga Conventum valde den politiska kommunledningen att finansiera bygget utanför kommunens kassa. Det var dyrt, som det alltid är. Nu visar det sig att socialdemokraterna i princip använde 30 miljoner av örebroarnas skattepengar till att driva valkampanjen "Det går bra..." Hade vi inte löst frågan nu hade kostnaderna blivit tiotals miljoner kronor till.
Majoriteten i en kommun kan alltid använda kommunens medel till att driva den politik som man tror ska göra att man vinner kommande val. Ser man historiskt på kostnadsutvecklingen för Örebro kommun visar det sig att kostnaderna vart fjärde år ökat kraftigt. Det är rätt tydligt att resurserna används till att "förbättra" bilden av kommunen för att göra det möjligt för sittande majoritet att sitta kvar.
Men det som gör detta ärende speciellt är att här har dåvarande kommunledning försökt dölja kostnaderna. Om man gjort som man brukat hade investeringsbudgeten spräckts och det blivit övertydligt att de kommunala kostnaderna blivit mycket stora. Nu valde de att dölja detta.
Ytterligare ett problem var att de lyckades. Vi som då satt i kommunstyrelse och fullmäktige gick på hanteringen. Det var bara en som insåg problemet och det var Erik Johansson (m) som reserverade sig. Det var bra för honom men det var mindre bra att inte fler insåg det.
Ganska kort efter beslutet insåg jag att det hade blivit dyrt. Snart efter maktövertagandet talade jag därför med kommunens ekonomikontor om att lösa lånen. Då fanns inga möjligheter. Men i och med finanskrisen har det skapats möjligheter. Därför löser nu kommunkoncernen ett problem som egentligen skapades av en socialdemokratisk valrörelse.
Det som är mindre bra är att detta egentligen är en helt onödig avgift. Conventumbygget användes av socialdemokraterna i valkampanjen 2002 som en del i målandet av bilden "Det går bra för Örebro". Men den bilden har krackelerat totalt. Förljugenheten var total. Kommunens ekonomi katastrofal.
För att ändå ha råd att bygga Conventum valde den politiska kommunledningen att finansiera bygget utanför kommunens kassa. Det var dyrt, som det alltid är. Nu visar det sig att socialdemokraterna i princip använde 30 miljoner av örebroarnas skattepengar till att driva valkampanjen "Det går bra..." Hade vi inte löst frågan nu hade kostnaderna blivit tiotals miljoner kronor till.
Majoriteten i en kommun kan alltid använda kommunens medel till att driva den politik som man tror ska göra att man vinner kommande val. Ser man historiskt på kostnadsutvecklingen för Örebro kommun visar det sig att kostnaderna vart fjärde år ökat kraftigt. Det är rätt tydligt att resurserna används till att "förbättra" bilden av kommunen för att göra det möjligt för sittande majoritet att sitta kvar.
Men det som gör detta ärende speciellt är att här har dåvarande kommunledning försökt dölja kostnaderna. Om man gjort som man brukat hade investeringsbudgeten spräckts och det blivit övertydligt att de kommunala kostnaderna blivit mycket stora. Nu valde de att dölja detta.
Ytterligare ett problem var att de lyckades. Vi som då satt i kommunstyrelse och fullmäktige gick på hanteringen. Det var bara en som insåg problemet och det var Erik Johansson (m) som reserverade sig. Det var bra för honom men det var mindre bra att inte fler insåg det.
Ganska kort efter beslutet insåg jag att det hade blivit dyrt. Snart efter maktövertagandet talade jag därför med kommunens ekonomikontor om att lösa lånen. Då fanns inga möjligheter. Men i och med finanskrisen har det skapats möjligheter. Därför löser nu kommunkoncernen ett problem som egentligen skapades av en socialdemokratisk valrörelse.
Könsneutrala äktenskap
Så är det då ett faktum. Alliansen kommer inte överens om frågan om könsneutrala äktenskap. Tre går ihop och en lämnas utanför.
Jag har tidigare bloggat om frågan om äktenskap och könsneutralitet. För mig handlar det om att vi nu tar ytterligare ett steg bort från den etiska grund som hittills byggt grunden för det västerländska samhället.
Den förenklade diskussionen kring könsneutrala äktenskap handlar om att staten inte ska lägga sig i enskilda människors kärlek. Men den diskussionen är så förtvivlat förenklad och meningslös. Den skapar fler frågor än vad den besvarar.
Den största frågan blir vilken kärlek som ändå staten lägger sig i. Den som är för könsneutrala äktenskap utifrån en argumentation om kärleksfrågan måste i så fall principiellt acceptera all form av kärleksmanifestation. Varför ska staten lägga sig i om tre eller fler älskar varandra och vill gifta sig? Varför ska tvåsamheten vara grund för kärlek? Är det en politisk fråga? Kan en människa enbart älska en annan?
Den frågan kommer inte att besvaras i någon av de motioner som nu läggs. Den frågan får nämligen ett antal andra konsekvenser som inte någon vill lyfta idag. Den största gäller barnen och människans värde.
Om man principiellt accepterar äktenskap mellan flera individer blir barnens roll i ett sådant äktenskap grumlig. Vem är pappa och vem är mamma? Är det bara biologin som styr? (Nej-det har vi ju redan tagit bort i och med olika rättigheter för enkönade par att bli föräldrar) Vem ska då vara förälder och vårdnadshavare? Vems blir barnen? Det finns risker för att det alla har ansvar för kommer ingen att ha ansvar för. Så vem för barnens talan?
Det andra handlar om en mycket större fråga kring människans värde. Förr var äktenskapet livslångt. Rätt ofta var det uselt och bara en schimär. Man höll ihop av ekonomiska skäl, kanske för att man kände skuld för barnen, eller av andra praktiska skäl. I en del fall fanns säkert värre skäl.
Nu är samhället helt annorlunda. Istället för livslånga partnerskap handlar det om partnerbyte. De ekonomiska skälen, främst för kvinnorna, för att hålla ihop finns inte längre. Synen på barnen är annorlunda. Det finns inte så många praktiska skäl. Även synen på kärlek har förändrats.
Den enskilda människan blir i allt större utsträckning en utbytbar faktor i livsvalen. Det handlar om många förändringar, från arbetsliv till kärleksliv. Men om utbytbarheten blir norm måste man fråga sig hur synen på människans värde förändras. Om min närmaste inte är närmare än att jag när som helst kan byta ut henne, hur påverkas då mina relationer till dem som inte står nära?
Det finns ett stort värde i att inte diskriminera olika grupper. En könsneutral äktenskapsbalk kan vara ett sådant steg under förutsättning att det inte leder till att andra grupper diskrimineras. Men man får inte blunda för de frågor som den väcker.
Jag har tidigare bloggat om frågan om äktenskap och könsneutralitet. För mig handlar det om att vi nu tar ytterligare ett steg bort från den etiska grund som hittills byggt grunden för det västerländska samhället.
Den förenklade diskussionen kring könsneutrala äktenskap handlar om att staten inte ska lägga sig i enskilda människors kärlek. Men den diskussionen är så förtvivlat förenklad och meningslös. Den skapar fler frågor än vad den besvarar.
Den största frågan blir vilken kärlek som ändå staten lägger sig i. Den som är för könsneutrala äktenskap utifrån en argumentation om kärleksfrågan måste i så fall principiellt acceptera all form av kärleksmanifestation. Varför ska staten lägga sig i om tre eller fler älskar varandra och vill gifta sig? Varför ska tvåsamheten vara grund för kärlek? Är det en politisk fråga? Kan en människa enbart älska en annan?
Den frågan kommer inte att besvaras i någon av de motioner som nu läggs. Den frågan får nämligen ett antal andra konsekvenser som inte någon vill lyfta idag. Den största gäller barnen och människans värde.
Om man principiellt accepterar äktenskap mellan flera individer blir barnens roll i ett sådant äktenskap grumlig. Vem är pappa och vem är mamma? Är det bara biologin som styr? (Nej-det har vi ju redan tagit bort i och med olika rättigheter för enkönade par att bli föräldrar) Vem ska då vara förälder och vårdnadshavare? Vems blir barnen? Det finns risker för att det alla har ansvar för kommer ingen att ha ansvar för. Så vem för barnens talan?
Det andra handlar om en mycket större fråga kring människans värde. Förr var äktenskapet livslångt. Rätt ofta var det uselt och bara en schimär. Man höll ihop av ekonomiska skäl, kanske för att man kände skuld för barnen, eller av andra praktiska skäl. I en del fall fanns säkert värre skäl.
Nu är samhället helt annorlunda. Istället för livslånga partnerskap handlar det om partnerbyte. De ekonomiska skälen, främst för kvinnorna, för att hålla ihop finns inte längre. Synen på barnen är annorlunda. Det finns inte så många praktiska skäl. Även synen på kärlek har förändrats.
Den enskilda människan blir i allt större utsträckning en utbytbar faktor i livsvalen. Det handlar om många förändringar, från arbetsliv till kärleksliv. Men om utbytbarheten blir norm måste man fråga sig hur synen på människans värde förändras. Om min närmaste inte är närmare än att jag när som helst kan byta ut henne, hur påverkas då mina relationer till dem som inte står nära?
Det finns ett stort värde i att inte diskriminera olika grupper. En könsneutral äktenskapsbalk kan vara ett sådant steg under förutsättning att det inte leder till att andra grupper diskrimineras. Men man får inte blunda för de frågor som den väcker.
2008-12-16
(S)anslöst oansvarigt!
Idag har socialdemokraterna gjort av med 600 miljoner kronor av örebroarnas skattepengar. 500 miljoner kronor valde man att använda till att köpa 5 % av ÖBOs aktier från Örebro Rådhus AB för att lösa bolagets skuld. Det innebär att man tar av alla skattebetalares pengar för att lösa ett problem som uppkommit genom att ÖBO under 12 år fått tillbaka pengar per automatik på bland annat betalning av ett lån man har till kommunen. Rent faktiskt innebär det till exempel att en familj med låga inkomster i ett hus i Kilsmo får betala höginkomsttagarens hyror i lyxkvarteren Måsen och Ulla. Varenda skattebetalare i Örebro får genom detta betala för den skatteplanering som socialdemokraterna ägnade sig åt under 10-års tid när man dels försökte gå förbi statens krav på skatt från bolagen, dels försökte att få ut pengar från ÖBO utan att den egna systerorganisationen Hyresgästföreningen skulle märka något.
Förutom att kommunens skuld genom detta ökar, drabbas skattebetalarna årligen av ökade kostnader i storleksordningen 20 miljoner kronor. Hur socialdemokraterna ska hantera det, vilka skolor de vill lägga ner, vilka äldreboenden som ska stängas, vilka investeringar som ska skjutas på framtiden, är oklart.
Istället låtsas de som om de har ännu mer pengar. Idag har de presenterat ett "åtgärdsprogram" för att lösa krisen. Nu finns plötsligen 100 miljoner kronor till för mer investeringar. De 20 miljonerna som kommunen nu ska betala i räntor glöms snabbt och istället finns pengar till satsningar. Man gör en del låtsasbesparingar på att minska antalet politiker i Rådhuset (fast man hela tiden tidigare sagt att man inte är intresserad av några förändringar i den politiska strukturen och inte vill ta bort den minsta nämnd) och på olika former av konsulttjänster (som ju då måste innebära att att ett antal konsulter blir arbetslösa...).
Dessutom är deras budget för 2009 underbalanserad med minst 80 miljoner. Tillsammans innebär detta att med socialdemokraternas (och vänsterpartiets) förslag så måste kommunen nästa år börja spara kraftigt. 100 miljoner kronor innebär minst 300 tjänster som de i så fall måste tydliggöra var de ska tas bort.
Det måste finnas en grundläggande syn på att den politik man företräder ska gå ihop sig. Ekonomiska utfästelser utan grund skapar bara bekymmer. Alla minns de krispaket som tidigare socialdemokratiska kommunledningar fått ägna sig åt för att de inte hållit koll på kommunens ekonomi. Det är mycket tydligt att örebroarna fått räkna med att hamna i samma situation igenom om oppositionen fått bestämma.
Men nu är det inte så.
Förutom att kommunens skuld genom detta ökar, drabbas skattebetalarna årligen av ökade kostnader i storleksordningen 20 miljoner kronor. Hur socialdemokraterna ska hantera det, vilka skolor de vill lägga ner, vilka äldreboenden som ska stängas, vilka investeringar som ska skjutas på framtiden, är oklart.
Istället låtsas de som om de har ännu mer pengar. Idag har de presenterat ett "åtgärdsprogram" för att lösa krisen. Nu finns plötsligen 100 miljoner kronor till för mer investeringar. De 20 miljonerna som kommunen nu ska betala i räntor glöms snabbt och istället finns pengar till satsningar. Man gör en del låtsasbesparingar på att minska antalet politiker i Rådhuset (fast man hela tiden tidigare sagt att man inte är intresserad av några förändringar i den politiska strukturen och inte vill ta bort den minsta nämnd) och på olika former av konsulttjänster (som ju då måste innebära att att ett antal konsulter blir arbetslösa...).
Dessutom är deras budget för 2009 underbalanserad med minst 80 miljoner. Tillsammans innebär detta att med socialdemokraternas (och vänsterpartiets) förslag så måste kommunen nästa år börja spara kraftigt. 100 miljoner kronor innebär minst 300 tjänster som de i så fall måste tydliggöra var de ska tas bort.
Det måste finnas en grundläggande syn på att den politik man företräder ska gå ihop sig. Ekonomiska utfästelser utan grund skapar bara bekymmer. Alla minns de krispaket som tidigare socialdemokratiska kommunledningar fått ägna sig åt för att de inte hållit koll på kommunens ekonomi. Det är mycket tydligt att örebroarna fått räkna med att hamna i samma situation igenom om oppositionen fått bestämma.
Men nu är det inte så.
2008-12-15
Vinter
Lucia och vinterväder. Rätt länge sedan. Söndagen var mer normal 2000-talsdecember med snögubbeväder.
Glad att minsta sonen får se snö. Vem vet hur länge det finns sådan kvar på dessa breddgrader.
Glad att minsta sonen får se snö. Vem vet hur länge det finns sådan kvar på dessa breddgrader.
2008-12-11
SJ måste ha konkurrens!
Idag har jag suttit två timmar extra på ett tåg från Stockholm. Det avgick 17.07 och första stoppet kom efter cirka 10 meter. Nästa stopp kom 100 meter senare. Därefter hankade vi oss fram till Sundbyberg. När vi skulle starta från Sumpan kom vi kanske 100 meter till. Sedan blev det stopp. Totalstopp. Det tog väl en timme att få dit ett nytt lok för det var loket som krånglade. Det hade det gjort ända från början. För att göra en alldeles för lång historia kort så landade tåget i Örebro ungefär 21.30 istället för 19.04.
Hur kan man ens få för sig att starta med ett lok som inte fungerar? Hur kan det ta två timmar att få ett nytt lok från Stockholm till Sundbyberg?
För oss som åker hyfsat ofta till Stockholm kan man också fundera över hur man kan åka med vagnar där stolarna knappt håller ihop, vad skillnaden är på första och andra klass i de nya dubbeldäckarna, var man ska ha packning i de nya tågseten o.s.v.
Jag lider rätt ofta med tågpersonalen. De får ta emot mycket stryk för något som inte är deras fel. Ett av felen är att kapaciteten inte byggts ut. Under tiotals år har inget hänt med spårbyggnationen. Det kommer att ta mycket lång tid att bygga ikapp. Ett annat fel är att man inte investerat i ny teknik. Ett tredje att man haft olika avkastningsmodeller och vinstkrav.
Men det finns ytterligare ett fel. Det är bristen på konkurrens. Om jag vill åka från Örebro till Stockholm med tåg, som jag alltid gör för att vara så miljövänlig jag kan, har jag bara SJ att välja på. SJ sätter själv ribban för service och kvalitet. Jag kan klaga, men som monopolföretag vet man att det egentligen inte spelar någon roll. Nästa vecka sitter jag åter på ett SJ-tåg till Stockholm.
Det enda sättet att i vart fall försöka skapa bättre service och kvalitet är att ge bolaget konkurrens. Inte förrän jag kan välja att ta 08.25 med Tågkompaniet istället för 08.10 med SJ finns de rätta incitamenten för att skapa kvalitet.
Hur kan man ens få för sig att starta med ett lok som inte fungerar? Hur kan det ta två timmar att få ett nytt lok från Stockholm till Sundbyberg?
För oss som åker hyfsat ofta till Stockholm kan man också fundera över hur man kan åka med vagnar där stolarna knappt håller ihop, vad skillnaden är på första och andra klass i de nya dubbeldäckarna, var man ska ha packning i de nya tågseten o.s.v.
Jag lider rätt ofta med tågpersonalen. De får ta emot mycket stryk för något som inte är deras fel. Ett av felen är att kapaciteten inte byggts ut. Under tiotals år har inget hänt med spårbyggnationen. Det kommer att ta mycket lång tid att bygga ikapp. Ett annat fel är att man inte investerat i ny teknik. Ett tredje att man haft olika avkastningsmodeller och vinstkrav.
Men det finns ytterligare ett fel. Det är bristen på konkurrens. Om jag vill åka från Örebro till Stockholm med tåg, som jag alltid gör för att vara så miljövänlig jag kan, har jag bara SJ att välja på. SJ sätter själv ribban för service och kvalitet. Jag kan klaga, men som monopolföretag vet man att det egentligen inte spelar någon roll. Nästa vecka sitter jag åter på ett SJ-tåg till Stockholm.
Det enda sättet att i vart fall försöka skapa bättre service och kvalitet är att ge bolaget konkurrens. Inte förrän jag kan välja att ta 08.25 med Tågkompaniet istället för 08.10 med SJ finns de rätta incitamenten för att skapa kvalitet.
Stockholm torsdag
Scandic Sjöfartshotellet. Frukosten avklarad. Vaknade 06.20 efter en som vanligt dålig sömn på hotell. Spelar inte så stor roll vilket hotell eller vilken stad.
I går tillbringades kvällen dels med ett par möten, dels med genomläsning av 100 sidor skrift kring samverkan mellan kommuner inför ett möte om just denna skrift kl 8 (om tio minuter).
Efter denna inledning till det egentliga ärendet. En av gårdagens föredragande är ekonom hos SEB. Han gick igenom varför det gått som det gått i världens ekonomier och vad vi kan förvänta oss. Rätt intressant. Bara en pusselbit: Det finns hus så det räcker till ett års husköp ute på USAs marknad, utan köpare. Innan den marknaden kommer igång är riskerna stora för att det finansiella systemet i USA inte återstartar. Hur lång tid tar det???
Ekonomens beskrivning stämmer väl överens med andra beskrivningar. Det har funnits en lång tid av uppblåsning av en bubbla som skapats med pengar som egentligen inte funnits. Man har kunnat låna på övervärden och konsumerat eller investerat utan tanke på att värdena en gång kanske minskar. När sedan detta otänkbara ändå händer blir konsekvenserna oöverblickbara. I en globaliserad värld blir de också globala (förståss).
Vad händer då nu? Det är väl den intressantaste frågan. Kommer de mångtusenmiljardersprogram som nu sjösätts att få upp konsumtionen? Kommer banksystemet att återhämta sig? Kommer råvaruprisfallet att få igång efterfrågan och tillverkning igen? Hur mycket måste banker och företag "downsizas" för att bli hållbara?
Det finns mycket som talar för att vi i dagsläget går in i en ny lågränteperiod. Men det är inte säkert. Om banksystemet inte återhämtar sig, och om staterna måste gå in med stora program för att hålla ekonomierna igång, kommer det att bli brist på krediter. Nya obligationslån måste ges ut med högre avkastning. Risken för ökade räntor ganska snart, och kanske ökad inflation, är inte försumbar.
För Örebro då? Vi måste se över hur vi blir en del av krislösningsplanen. Men vi ska inte göra det i panik och utan att fundera över de långsiktiga förändringarna. Örebro kommun har bra på fötter när det gäller ekonomin. Vi har en stabil ekonomi som klarar en del smällar. Men att satsa pengar utan att ha dem kommer att riskera också vår ekonomi.
Det finns partier som vill satsa blint, och som dessutom gjort det under de gångna åren. Men det är dålig och kortsiktig politik. Ordning och reda på ekonomin är bra, både i bra och dåliga tider.
I går tillbringades kvällen dels med ett par möten, dels med genomläsning av 100 sidor skrift kring samverkan mellan kommuner inför ett möte om just denna skrift kl 8 (om tio minuter).
Efter denna inledning till det egentliga ärendet. En av gårdagens föredragande är ekonom hos SEB. Han gick igenom varför det gått som det gått i världens ekonomier och vad vi kan förvänta oss. Rätt intressant. Bara en pusselbit: Det finns hus så det räcker till ett års husköp ute på USAs marknad, utan köpare. Innan den marknaden kommer igång är riskerna stora för att det finansiella systemet i USA inte återstartar. Hur lång tid tar det???
Ekonomens beskrivning stämmer väl överens med andra beskrivningar. Det har funnits en lång tid av uppblåsning av en bubbla som skapats med pengar som egentligen inte funnits. Man har kunnat låna på övervärden och konsumerat eller investerat utan tanke på att värdena en gång kanske minskar. När sedan detta otänkbara ändå händer blir konsekvenserna oöverblickbara. I en globaliserad värld blir de också globala (förståss).
Vad händer då nu? Det är väl den intressantaste frågan. Kommer de mångtusenmiljardersprogram som nu sjösätts att få upp konsumtionen? Kommer banksystemet att återhämta sig? Kommer råvaruprisfallet att få igång efterfrågan och tillverkning igen? Hur mycket måste banker och företag "downsizas" för att bli hållbara?
Det finns mycket som talar för att vi i dagsläget går in i en ny lågränteperiod. Men det är inte säkert. Om banksystemet inte återhämtar sig, och om staterna måste gå in med stora program för att hålla ekonomierna igång, kommer det att bli brist på krediter. Nya obligationslån måste ges ut med högre avkastning. Risken för ökade räntor ganska snart, och kanske ökad inflation, är inte försumbar.
För Örebro då? Vi måste se över hur vi blir en del av krislösningsplanen. Men vi ska inte göra det i panik och utan att fundera över de långsiktiga förändringarna. Örebro kommun har bra på fötter när det gäller ekonomin. Vi har en stabil ekonomi som klarar en del smällar. Men att satsa pengar utan att ha dem kommer att riskera också vår ekonomi.
Det finns partier som vill satsa blint, och som dessutom gjort det under de gångna åren. Men det är dålig och kortsiktig politik. Ordning och reda på ekonomin är bra, både i bra och dåliga tider.
2008-12-10
FRAM
Under dagen har jag haft ett antal samtal från media kring FRAM-projektet, det projekt som ursprungligen skulle flytta 150 miljoner kronor från oklar administration till medborgarnära styrning och verksamhet. Resultatet blev inte det förväntade. Varför?
När projektet inleddes ansåg man att det skulle omfatta drygt 1500 medarbetare. Men mycket snabbt insåg man att det skulle påverka den politiska strukturen. Men någon majoritet att förändra den politiska strukturen fanns och finns inte. Bara efter ett par månader hade antalet medarbetare därför mer än halverats. Beräkningarna låg i detta läge på knappt 700 och landade till slut på knappt 600. Det innebar att de möjliga resursomflyttningarna minskade från 150 miljoner kronor till knappt halva den summan.
Mycket länge såg det ut som om resursomflyttningarna skulle landa på i storleksordningen 60 - 65 miljoner kronor. Men vi nådde inte heller dit. I nuläget har vi gjort följande:
30 miljoner kronor har satsats på chefsstödjare ute i verksamheten. Varför? För att behovet var akut. Förr fick chefen både sätta upp gardiner, koka kaffe och ringa in vikarier. Nu behöver man det i mindre omfattning och kan arbeta med att stödja och utveckla verksamheten.
Därutöver skulle 30 - 35 miljoner kronor gå till verksamhet. Dit nådde vi inte. Resultatet visar att 16 miljoner går till verksamheterna. Ytterligare cirka 5 miljoner kronor har satsats på högre tjänstgöringsgrader och i vissa fall ökade lönenivåer tack vare höjd kompetens.
Summan cirka 50 miljoner kronor att omfördela är i detta läge den korrekta. Det är en tredjedel av vad vi siktade mot. I det perspektivet är det ett misslyckande. Men: 50 miljoner kronor är enormt mycket pengar.
Och det allra viktigaste: Socialdemokraterna hade under mycket lång tid valt att "ickestyra" den kommunala organisationen. När vi gav personalfunktionerna uppdrag att genomföra FRAM fick de i vissa fall börja från noll. Det har funnits uppgifter om att man ute i organisationen inte vetat att man haft folk anställda, att man har haft fel kompetens på fel plats, att administrativ personal egentligen arbetat med annat och så vidare.
Nu har vi en organisation som har genomfört en unik kompetenskartlägggning. Vi har en organisation som har kompetens att möta de förändringskrav som kommer att ställas. Vi har en organisation med mycket större effektivitet än den tidigare.
Även om resultatet för FRAM hade blivit lägre än det som nu redovisas hade FRAM varit en framgång.
När projektet inleddes ansåg man att det skulle omfatta drygt 1500 medarbetare. Men mycket snabbt insåg man att det skulle påverka den politiska strukturen. Men någon majoritet att förändra den politiska strukturen fanns och finns inte. Bara efter ett par månader hade antalet medarbetare därför mer än halverats. Beräkningarna låg i detta läge på knappt 700 och landade till slut på knappt 600. Det innebar att de möjliga resursomflyttningarna minskade från 150 miljoner kronor till knappt halva den summan.
Mycket länge såg det ut som om resursomflyttningarna skulle landa på i storleksordningen 60 - 65 miljoner kronor. Men vi nådde inte heller dit. I nuläget har vi gjort följande:
30 miljoner kronor har satsats på chefsstödjare ute i verksamheten. Varför? För att behovet var akut. Förr fick chefen både sätta upp gardiner, koka kaffe och ringa in vikarier. Nu behöver man det i mindre omfattning och kan arbeta med att stödja och utveckla verksamheten.
Därutöver skulle 30 - 35 miljoner kronor gå till verksamhet. Dit nådde vi inte. Resultatet visar att 16 miljoner går till verksamheterna. Ytterligare cirka 5 miljoner kronor har satsats på högre tjänstgöringsgrader och i vissa fall ökade lönenivåer tack vare höjd kompetens.
Summan cirka 50 miljoner kronor att omfördela är i detta läge den korrekta. Det är en tredjedel av vad vi siktade mot. I det perspektivet är det ett misslyckande. Men: 50 miljoner kronor är enormt mycket pengar.
Och det allra viktigaste: Socialdemokraterna hade under mycket lång tid valt att "ickestyra" den kommunala organisationen. När vi gav personalfunktionerna uppdrag att genomföra FRAM fick de i vissa fall börja från noll. Det har funnits uppgifter om att man ute i organisationen inte vetat att man haft folk anställda, att man har haft fel kompetens på fel plats, att administrativ personal egentligen arbetat med annat och så vidare.
Nu har vi en organisation som har genomfört en unik kompetenskartlägggning. Vi har en organisation som har kompetens att möta de förändringskrav som kommer att ställas. Vi har en organisation med mycket större effektivitet än den tidigare.
Även om resultatet för FRAM hade blivit lägre än det som nu redovisas hade FRAM varit en framgång.
2008-12-04
Tiden går
Sista kvällen på 40-talet. I morgon fyller jag 50. Då finns det inte ens skuggan av en chans att låtsas att man är ung längre.
Åldrandet är märkligt. Medan kroppen åldras är medvetandet något helt annat. En diffus blandning av allt man varit. En del barn, en del ungdom, en del ung vuxen, en del mer vuxen, en del medelålder. Men erfarenheten av att vara 20, 30 eller 40 är betydligt större än att vara 49 eller då snart 50.
Det är nog ingen större skillnad på att vara 60, 70 eller 80 heller. Åldern är både något subjektivt och objektivt. Du kan vara gammal när du är 25 och fortsätta med det hela livet. Du kan vara lika ung när du är 90 som när du var 30.
Det kan man ju också fundera över när man pratar hur politiken utformas för olika människor i olika generationer.
Åldrandet är märkligt. Medan kroppen åldras är medvetandet något helt annat. En diffus blandning av allt man varit. En del barn, en del ungdom, en del ung vuxen, en del mer vuxen, en del medelålder. Men erfarenheten av att vara 20, 30 eller 40 är betydligt större än att vara 49 eller då snart 50.
Det är nog ingen större skillnad på att vara 60, 70 eller 80 heller. Åldern är både något subjektivt och objektivt. Du kan vara gammal när du är 25 och fortsätta med det hela livet. Du kan vara lika ung när du är 90 som när du var 30.
Det kan man ju också fundera över när man pratar hur politiken utformas för olika människor i olika generationer.
2008-12-03
AP-fonderna är inte Svenska Spel
Socialdemokraterna vill använda svenska folkets pensionspengar som avsatts i AP-fonderna till att "rädda" bilindustrin. Det är märkligt.
Menar verkligen partiet att man ska spela bort miljarder av svenskarnas framtida pensionspengar på att låtsasrädda svensk bilindustri? Är det någon som på allvar tror att staten är en bättre ägare med mer kunskap om vilka bilar som ska säljas och på vilket sätt än industrin själva.
Knappast.
Ibland blir politiken så märklig. I denna kris vill socialdemokraterna satsa miljarder på att rädda några tusen anställda inom utlandsägda bolag. När de själva satt vid makten i mitten av 1990-talet när det också var kris valde de själva att rasera delar av välfärden genom att ta pengar från kommunerna och på det sättet minska antalet jobb i kommunerna med många tusen personer.
Nu kommer säkert ett paket som ska rädda jobben i bilindustrin, tillfälligt och dyrt. Men frågan är om inte pengarna skulle göra större nytta och skapa fler arbeten om man säkrade kommunernas och landstingens ekonomi de kommande åren.
Menar verkligen partiet att man ska spela bort miljarder av svenskarnas framtida pensionspengar på att låtsasrädda svensk bilindustri? Är det någon som på allvar tror att staten är en bättre ägare med mer kunskap om vilka bilar som ska säljas och på vilket sätt än industrin själva.
Knappast.
Ibland blir politiken så märklig. I denna kris vill socialdemokraterna satsa miljarder på att rädda några tusen anställda inom utlandsägda bolag. När de själva satt vid makten i mitten av 1990-talet när det också var kris valde de själva att rasera delar av välfärden genom att ta pengar från kommunerna och på det sättet minska antalet jobb i kommunerna med många tusen personer.
Nu kommer säkert ett paket som ska rädda jobben i bilindustrin, tillfälligt och dyrt. Men frågan är om inte pengarna skulle göra större nytta och skapa fler arbeten om man säkrade kommunernas och landstingens ekonomi de kommande åren.
2008-12-02
Lind eller körsbär
Idag har programnämnd Samhällsbyggnad fattat beslut om att man förespråkar körsbär istället för lindar. Är det rätt beslut? Är det ett politiskt beslut?
Beslutet följer det historiska sättet att fatta beslut i Örebro. Under många år har politiken blivit fast i detaljer, medan den egentliga styrningen av kommunen, de långsiktiga besluten, legat utanför de formella nämndmötena. Det har varit tjänstemän och ibland ett fåtal politiker som hanterat de stora frågorna.
När vi kom till makten försökte vi förändra detta. Hela vår budgetprocess är det tydligaste tecknet på att vi försöker flytta makten över färdriktningen från administration till politik. Det är ett långsiktigt arbete men det kommer att ge resultat.
Egentligen borde aldrig programnämnden fattat beslutet om lindar eller körsbärsträd. Den detaljeringsnivån på besluten borde vara en ren tjänstemannafråga. Politikerna bestämmer över att torget ska förändras, vilka ramar man vill ha (till exempel anpassat för funktionshindrade) och vad det får kosta. Men vi borde inte behöva fatta beslut om vare sig trädsorter eller stenhöjder.
Jag vet att Fredrik Persson sliter hårt med att hantera den tradition av att överlåta även detaljbeslut på politiker. Men hans arbete kommer att ta tid. Det är ytterligare ett skäl för att den nuvarande majoriteten ska få förnyat förtroende i valet 2010. Risken för en återgång till en politisk detaljstyrning, och ett politiskt negligerande av de stora frågorna är uppenbar.
Så var det rätt beslut man fattade? Är körsbär bättre än lindar? Jag är rätt intresserad av trädgårdar och parker. Mycket mer än de flesta. Men jag kan ändå inte säga vad som är rätt. Hur mycket ska historiken betyda? Gestaltningen? Kajorna? Näringslivet? Jag har gjort egna "opinionsundersökningar" på stan och det är 50/50 för de olika alternativen.
Som så ofta ligger svaret i framtiden. Men politikerna borde inte ha behövt fatta beslutet.
Beslutet följer det historiska sättet att fatta beslut i Örebro. Under många år har politiken blivit fast i detaljer, medan den egentliga styrningen av kommunen, de långsiktiga besluten, legat utanför de formella nämndmötena. Det har varit tjänstemän och ibland ett fåtal politiker som hanterat de stora frågorna.
När vi kom till makten försökte vi förändra detta. Hela vår budgetprocess är det tydligaste tecknet på att vi försöker flytta makten över färdriktningen från administration till politik. Det är ett långsiktigt arbete men det kommer att ge resultat.
Egentligen borde aldrig programnämnden fattat beslutet om lindar eller körsbärsträd. Den detaljeringsnivån på besluten borde vara en ren tjänstemannafråga. Politikerna bestämmer över att torget ska förändras, vilka ramar man vill ha (till exempel anpassat för funktionshindrade) och vad det får kosta. Men vi borde inte behöva fatta beslut om vare sig trädsorter eller stenhöjder.
Jag vet att Fredrik Persson sliter hårt med att hantera den tradition av att överlåta även detaljbeslut på politiker. Men hans arbete kommer att ta tid. Det är ytterligare ett skäl för att den nuvarande majoriteten ska få förnyat förtroende i valet 2010. Risken för en återgång till en politisk detaljstyrning, och ett politiskt negligerande av de stora frågorna är uppenbar.
Så var det rätt beslut man fattade? Är körsbär bättre än lindar? Jag är rätt intresserad av trädgårdar och parker. Mycket mer än de flesta. Men jag kan ändå inte säga vad som är rätt. Hur mycket ska historiken betyda? Gestaltningen? Kajorna? Näringslivet? Jag har gjort egna "opinionsundersökningar" på stan och det är 50/50 för de olika alternativen.
Som så ofta ligger svaret i framtiden. Men politikerna borde inte ha behövt fatta beslutet.
2008-12-01
Det goda Örebro
Idag har kommunen haft en omvärldsdag. Dagen var första steget på budgetprocessen inför budget 2010. På väg mot en färdig budget kommer det att bli ett antal andra möten och sammanträden. En del är, precis som dagens möte, för alla oavsett partifärg. Det är viktigt att vi alla har någorlunda samma bilder av både omvärlden och de ekonomiska förutsättningarna innan vi gör de avvägningar vi alltid gör innan vi fattar beslut om hur våra respektive budgetar ser ut.
En av de viktigaste lärdomarna av dagens möte var hur viktigt det är att skapa en gemensam bild, eller berättelse, om vad Örebro står för. Vad är det goda Örebro?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det goda Örebro är olika för varenda människa. Det jag upplever som gott är inte samma sak som det en femåring, en 25-åring eller en 75-åring upplever. Vi har olika historier baserade på så mycket. Man eller kvinna? Rik eller fattig? Frisk eller sjuk? Gammalsvensk eller nysvensk? Det är bara att fortsätta att peka på skillnaderna.
Men om man ser till städer som lyckats att skapa sina egna historier och ibland vända jobbiga bekymmer till positiva utmaningar visar det sig att man ofta hittar det som många kan relatera till oavsett sina olika bakgrunder. Det kan vara minskad brottslighet på Manhattan, Europaanknytningen i Malmö eller det gränslösa Haparanda.
Vad är då det gemensamma som kopplar samman Örebro och oss örebroare? Under dagen kom det fram ganska många förslag. Kilsbergen, Vattenparken, Kulturstaden, Universitetsstaden, Handelsstaden? Den goda välfärdens kommun? Kommunen där det civila samhället syns och stärks?
Med några timmars eftertanke efter dagens slut ser jag att rätt mycket av det vi pratat om redan finns i den budget vi fem partier arbetade ihop inför 2009. Vårt uppdrag nu är kanske mer att göra den ofta rätt politiska texten mer berättande. Historian finns där. Det gäller att lyfta fram den.
En av de viktigaste lärdomarna av dagens möte var hur viktigt det är att skapa en gemensam bild, eller berättelse, om vad Örebro står för. Vad är det goda Örebro?
Det finns inget enkelt svar på den frågan. Det goda Örebro är olika för varenda människa. Det jag upplever som gott är inte samma sak som det en femåring, en 25-åring eller en 75-åring upplever. Vi har olika historier baserade på så mycket. Man eller kvinna? Rik eller fattig? Frisk eller sjuk? Gammalsvensk eller nysvensk? Det är bara att fortsätta att peka på skillnaderna.
Men om man ser till städer som lyckats att skapa sina egna historier och ibland vända jobbiga bekymmer till positiva utmaningar visar det sig att man ofta hittar det som många kan relatera till oavsett sina olika bakgrunder. Det kan vara minskad brottslighet på Manhattan, Europaanknytningen i Malmö eller det gränslösa Haparanda.
Vad är då det gemensamma som kopplar samman Örebro och oss örebroare? Under dagen kom det fram ganska många förslag. Kilsbergen, Vattenparken, Kulturstaden, Universitetsstaden, Handelsstaden? Den goda välfärdens kommun? Kommunen där det civila samhället syns och stärks?
Med några timmars eftertanke efter dagens slut ser jag att rätt mycket av det vi pratat om redan finns i den budget vi fem partier arbetade ihop inför 2009. Vårt uppdrag nu är kanske mer att göra den ofta rätt politiska texten mer berättande. Historian finns där. Det gäller att lyfta fram den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)