Politikerarvoden

På NAs debattsida pågår åter en diskussion kring politikernas arvoden. Skälet är en artikel i NA där rubriksättningen var att jag personligen skulle få en julklapp, en löneökning på 3000 kronor. Själva artikeln var ganska OK men rubriken speglar ett sätt att se på politiker som skrämmer. Det verkar som om jag själv ger mig en julklapp, d.v.s. höjd lön, när det bara är en följd av ett beslut kring att våra arvoden ska följa riksdagsledamöternas arvoden.

Men det finns ytterligare frågor kring detta som borde belysas. Den grundläggande gäller hur man ser på politiska uppdrag. Är de uppdrag som ska skötas på fritiden, med en låg ersättning, eller är de kvalificerade arbeten som kräver hög kompetens och där ansvaret är stort?

Man kan tycka vad man vill om utvecklingen av den lokala demokratin, men de politiska ordförandeuppdragen blir allt mer komplicerade, allt mer ansvarsfulla, allt mer kompetenstunga. En ordförande i en kommunal nämnd i Örebro har huvudansvaret för hundratals miljoner kronor, tusentals anställda och ansvarar för service för tiotusentals örebroare. Alla ordföranden borde ha en hög ekonomisk kompetens, en god organisatorisk förmåga, starka ledaregenskaper och en mycket god verbal förmåga. Ordföranden är i tjänst 365 dagar om året och 24 timmar om dygnet. Det aktiva arbetet tar ofta flera dagar i veckan i anspråk, förutom kvällar och helger. För det får ordföranden några tusenlappar i månaden. Är det rimligt? Borde inte frågan ställas om vi får rätt människor med rätt kompetens med en sådan arvodisering?

På samma sätt är det på kommunalrådssidan. Antalet arbetade timmar i veckan understiger sällan 60 - 70. I tjänst är man alltid, även under eventuella semestrar. Jag har huvudansvaret för en organisation som omsätter 7 miljarder och har mer än 10.000 anställda på lönelistan. Mitt arbete handlar till största del om organisationsstyrning och organisationsutveckling, ekonomistyrning och personalfrågor. För det får jag efter årsskiftet 52900 kronor i månaden. Det är en hög lön.

Men ser man proportionerna så kan man fråga sig vilka kompetenser man får på de kommande politikerna. Vi kommer inte att få en ny kommunchef (när Lena Källström avgår om ett par år) med den kompetens vi vill ha för de pengarna. Det kommer att krävas ytterligare några tiotusen i månaden. Överhuvudtagen har de kommunala cheferna löner som överstiger de kommunala politikernas, ibland med väldig mycket pengar. Vad blir signalen? Att chefen är viktigare än ordföranden? Att politik är mindre viktigt än administration? Att politiker inte behöver vara kompetenta?

Det finns en bild som ständigt förstärks av media om vad ett politiskt uppdrag innebär. Denna felbild skapar dels misstroende mot oss som är politiskt aktiva idag, dels minskar den möjligheten att rekrytera goda politiska krafter i framtiden. Det är ett stort bekymmer som media borde hantera. Men det är vare sig populistiskt eller medialt...

Förresten är det intressant att se att på NAs debattsida kring mitt arvode är det ändå fler som inser att skillnaden i makt, ansvar, befogenheter och behörigheter på skilda nivåer i kommunen också bör innebära skillnader i arvoden och löner än de som tror på motsatsen.