Värna dubbelmoralen...

Det finns ett säg som låter ungefär så här och som upprepas av olika talare:
"Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra!". Kanske är det sant. Men det är ofullständigt.
Ett annat säg skulle kunna låta:
"Moral är bra, dubbelmoral är sämre men frånvaron av moral allra sämst!".

Vi lever i flera paradigmskiften. Ett av de tydligaste är frågan om vilken moral som ska gälla och överföras mellan generationerna. Moralen är till sin natur generationsövergripande, eller snarare - borde vara generationsövergripande. Men idag är vuxengenerationen ofta lika vilsen kring vilken moral som ska gälla som den uppväxande. Några exepel:
Vilken skattemoral ska gälla? Samhällets bästa eller mitt eget?
Vilken våldsmoral ska gälla? Rätt att använda "lagom" våld eller krav på våldsfrihet?
Vilken sexualmoral ska gälla? Evig trohet eller flest ligg?
och så vidare.

Moral och etik påverkar i mycket hög grad det politiska livet. Det gäller allt ifrån synen på barnens rätt, till frågan om döendets värde. Det finns en risk att samhället idag är på väg i en utveckling som innebär att den gemensamma etiken och moralen allt snabbare ersätts av en privat, individualistisk och ofta egoistisk moral. Denna privatiserade moral är egentligen ingen moral, eftersom moralen måste omfatta en grupp eller ett samhälle för att kunna kallas moral. Moral och etik är inte individuellt utan kollektivt. Det måste även en liberal kunna erkänna.

Historiskt har ofta religionen varit bäraren av de etiska och moraliska värdena. Det har varit kyrkan som har stått för kontinuiteten kring dessa allmängiltiga värden. Men kyrkans roll minskar. Den ifrågasätts även helt av andra religiösa rörelser, som ateisterna (som ju tror att gud inte finns - en tro så god som någon).

Ofta hör man kritik mot företrädare för olika religiösa (kristna) sammanslutningar där kritikerna menar att företrädarna inte följer de regler och de värderingar som rörelsen står för. Deras dubbelmoral blir ofta övertydlig, som när amerikanska pastorer predikar livslång trohet men själva hoppar mellan sängkamraterna. Det är enkelt att kritisera deras dubbelmoral. Det är så enkelt att flera kyrkor nu knappast själva vågar formulera etiska och moraliska ställningstaganden som är skilda från samhällets. Om samhället inte längre klarar av att överföra etiska och moraliska värderingar mellan människor och generationer, klarar kyrkorna av det lika lite.

I detta läge vore det bättre att värna dubbelmoralen, den givna mänskliga rättigheten att göra fel, att handla mot bättre vetande, men samtidigt slåss för en etisk och moralisk ståndpunkt som man vet (eller tror) skulle bygga ett bättre samhälle om alla omfattades av den och kunde föja den.