Lyssnar med förvåning på de brösttoner som vissa socialdemokrater tar sig an när det gäller Odells och Littorins anspelningar på Sahlin och tobleroneaffären. Jämförelser med något nästan 100 år gammalt val lyfts fram.
Det räcker med att gå 20 år tillbaka i tiden. Då jobbade socialdemokraterna i valrörelsen med mantrat att Bengt Westerberg hade en felprogrammerad hjärna i syfte att ta heder och ära av honom och hans sociala patos. För mig är det ett värre påhopp, eftersom det inte går att bemöta, eftersom det handlar om en någon form av psykisk defekt...
Om man själv vill jobba med negative campaigning så lär man räkna med att även andra gör det. Jag gillar inte detta, vare sig det kommer från vänster eller höger, men det lär nog bli mer av detta, även lokalt.
Förresten har Lena Mellin ett mycket bra inlägg om detta i dagens Aftonbladet.
Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare
2010-04-28
Fullt med fel hos s och v i bokslutsdebatten
Det är viktigt att vara noggrann med fakta, framförallt när man pratar om budget och bokslut. Tyvärr brister oppositionen i Örebro i detta idag när vi debatterar det fantastiskt goda bokslutet som koalitionen kan visa upp för 2009.
Några påståenden:
Lena Baastad: Arbetslösheten i Sverige är högre i Sverige än i jämförbara länder.
Fakta enligt SCB: Sverige finns på 11 plats, straxt under snittet för EU 27. Jämförbara länder har klarat detta både bättre och sämre än Sverige.
Lena Baastad gör en liknande beskrivning av ungdomsarbetslösheten.
Fakta enligt SCB: Sverige ligger på 7 plats med 26,5%, klart över snittet på 20%. Men SCB ger två förklaringsmodeller för detta. "Vissa menar att det är en utbildningsfråga medan andra menar att det är reglerna på den svenska arbetsmarknaden som gör att oerfarna personer utgör en alltför stor risk att anställa." Det parti som är mest ansvarigt för reglerna på den svenska arbetsmarknaden är väl (s)...
Murad Artin: Det var (v) och (s) som införde intraprenaderna.
Fakta: Intraprenaderna beslutades i kommunfullmäktige i februari 2007, fyra månader efter majoritetsskiftet.
Murad Artin och Lena Baastad framför kritik mot öppenhet och information.
Fakta: Hållbarhetsbokslutet sid 13 ger en annan bild. Alla siffror är bättre 2009 än vad de var 2006, då (s) och (v) styrde.
Några påståenden:
Lena Baastad: Arbetslösheten i Sverige är högre i Sverige än i jämförbara länder.
Fakta enligt SCB: Sverige finns på 11 plats, straxt under snittet för EU 27. Jämförbara länder har klarat detta både bättre och sämre än Sverige.
Lena Baastad gör en liknande beskrivning av ungdomsarbetslösheten.
Fakta enligt SCB: Sverige ligger på 7 plats med 26,5%, klart över snittet på 20%. Men SCB ger två förklaringsmodeller för detta. "Vissa menar att det är en utbildningsfråga medan andra menar att det är reglerna på den svenska arbetsmarknaden som gör att oerfarna personer utgör en alltför stor risk att anställa." Det parti som är mest ansvarigt för reglerna på den svenska arbetsmarknaden är väl (s)...
Murad Artin: Det var (v) och (s) som införde intraprenaderna.
Fakta: Intraprenaderna beslutades i kommunfullmäktige i februari 2007, fyra månader efter majoritetsskiftet.
Murad Artin och Lena Baastad framför kritik mot öppenhet och information.
Fakta: Hållbarhetsbokslutet sid 13 ger en annan bild. Alla siffror är bättre 2009 än vad de var 2006, då (s) och (v) styrde.
2010-04-26
Fackförening eller politiskt parti
Socialdemokraternas listetta skriver en gemensam artikel med fackföreningen Kommunal. Det har de all rätt att göra. Frågan är dock vem det gynnar.
Det finns många skäl att kritisera den sammanblandning av fack och parti som utgör den unika maktbasen för socialdemokraterna i Sverige. Det är för mig svårförståeligt att anknytningen, med de månghundramiljonastöd till ett parti som direkta bidrag och användandet av fackliga ombudsmannaresurser inneburit under åren, kunnat accepteras. Sammanblandningen av fack och politik skapar dessutom demokratiskt ohälsosamma bindningar. Och: Är det rimligt att de fackmedlemmar som sympatiserar med (s) har två röster, dels en i de allmänna valen, och dels en genom facket? Är det rimligt att facken stöttar ett parti, trots att det finns medlemmar som tycker som andra partier?
När dessutom ett lokalt fack går ut som partiföreträdare skapar det bekymmer, både för oss som har annan partihemvist, men också i relationen fack - arbetsgivare i en politiskt styrd organisation.
På samma sätt som det är ohälsosamt om starka intressegrupper stöttar bara ett parti nationellt, är det ohälsosamt för demokratin även på det lokala planet. Vad blir motkraven? För visst finns de. För några år sedan kunde jag med stor förvåning läsa om att den dåvarande kommunstyrelseordföranden i Örebro (s) uttalat sig till Dagens Samhälle (SKLs tidningsnamn då) ungefär så här: Kommunen har kunnat prioritera Kommunal genom att inte ge lärarna så mycket som avtalet skulle kunnat ge. Det hade inte funnits någon diskussion om detta i något av de öppna politiska fora (kommunstyrelse eller fullmäktige) som borde hanterat frågan. Det var en hemlig uppgörelse vänner emellan.
Frågan är hur de andra facken reagerar på detta. Kommer det, vid en socialdemokratisk valvinst, att finnas två spår i arbetsgivarfåran? Ett snabbspår med hög prioritet för Kommunal och ett stickspår för övriga fack? Kommer Kommunals medlemmar därmed att särbehandlas positivt och alla andra få en sämre behandling? Frågorna måste ställas, framförallt med bakgrund av vad som historiskt inträffat.
En sådan uppdelning är negativ för alla. Örebro kommun har många utmaningar framför sig. Vi behöver rekrytera och vidareutveckla medarbetare av alla kategorier. Stora utmaningar i framtiden kommer att handla om att rekrytera goda lärare, sjuksköterskor, socionomer, ledare och chefer. Kommer dessa grupper att behandlas sämre av en eventuell röd/röd majoritet? Vad kommer det att innebära för kommunens verksamheter, kvaliteten och servicen och utvecklingskraften? Örebro ligger redan idag lågt i lön för flera av dessa yrken. Vill socialdemokraterna ytterligare försämra rekryteringsmöjligheterna för kommunen? En sådan utveckling kommer också att vara negativ för Kommunal och dess medlemmar, men framförallt för alla örebroare.
I min roll som arbetsgivarföreträdare menar jag att det gäller att behandla alla fackföreningar så neutralt och opolitiskt som möjligt. Det gäller att vara tydlig i vilka prioriteringar som gäller, både vad gäller löne- och övrig personalpolitik. Sedan vi i koalitionen tog över har detta också blivit tydligt i vårt budgetmaterial, från en total otydlighet under socialdemokraternas ledning. Det vore mycket olyckligt om socialdemokraterna nu väljer en väg som är en återgång till hemlighetsmakeri och dolda agendor, och specialbehandling av bara vissa fackföreningar.
Det finns många skäl att kritisera den sammanblandning av fack och parti som utgör den unika maktbasen för socialdemokraterna i Sverige. Det är för mig svårförståeligt att anknytningen, med de månghundramiljonastöd till ett parti som direkta bidrag och användandet av fackliga ombudsmannaresurser inneburit under åren, kunnat accepteras. Sammanblandningen av fack och politik skapar dessutom demokratiskt ohälsosamma bindningar. Och: Är det rimligt att de fackmedlemmar som sympatiserar med (s) har två röster, dels en i de allmänna valen, och dels en genom facket? Är det rimligt att facken stöttar ett parti, trots att det finns medlemmar som tycker som andra partier?
När dessutom ett lokalt fack går ut som partiföreträdare skapar det bekymmer, både för oss som har annan partihemvist, men också i relationen fack - arbetsgivare i en politiskt styrd organisation.
På samma sätt som det är ohälsosamt om starka intressegrupper stöttar bara ett parti nationellt, är det ohälsosamt för demokratin även på det lokala planet. Vad blir motkraven? För visst finns de. För några år sedan kunde jag med stor förvåning läsa om att den dåvarande kommunstyrelseordföranden i Örebro (s) uttalat sig till Dagens Samhälle (SKLs tidningsnamn då) ungefär så här: Kommunen har kunnat prioritera Kommunal genom att inte ge lärarna så mycket som avtalet skulle kunnat ge. Det hade inte funnits någon diskussion om detta i något av de öppna politiska fora (kommunstyrelse eller fullmäktige) som borde hanterat frågan. Det var en hemlig uppgörelse vänner emellan.
Frågan är hur de andra facken reagerar på detta. Kommer det, vid en socialdemokratisk valvinst, att finnas två spår i arbetsgivarfåran? Ett snabbspår med hög prioritet för Kommunal och ett stickspår för övriga fack? Kommer Kommunals medlemmar därmed att särbehandlas positivt och alla andra få en sämre behandling? Frågorna måste ställas, framförallt med bakgrund av vad som historiskt inträffat.
En sådan uppdelning är negativ för alla. Örebro kommun har många utmaningar framför sig. Vi behöver rekrytera och vidareutveckla medarbetare av alla kategorier. Stora utmaningar i framtiden kommer att handla om att rekrytera goda lärare, sjuksköterskor, socionomer, ledare och chefer. Kommer dessa grupper att behandlas sämre av en eventuell röd/röd majoritet? Vad kommer det att innebära för kommunens verksamheter, kvaliteten och servicen och utvecklingskraften? Örebro ligger redan idag lågt i lön för flera av dessa yrken. Vill socialdemokraterna ytterligare försämra rekryteringsmöjligheterna för kommunen? En sådan utveckling kommer också att vara negativ för Kommunal och dess medlemmar, men framförallt för alla örebroare.
I min roll som arbetsgivarföreträdare menar jag att det gäller att behandla alla fackföreningar så neutralt och opolitiskt som möjligt. Det gäller att vara tydlig i vilka prioriteringar som gäller, både vad gäller löne- och övrig personalpolitik. Sedan vi i koalitionen tog över har detta också blivit tydligt i vårt budgetmaterial, från en total otydlighet under socialdemokraternas ledning. Det vore mycket olyckligt om socialdemokraterna nu väljer en väg som är en återgång till hemlighetsmakeri och dolda agendor, och specialbehandling av bara vissa fackföreningar.
2010-04-20
Kortbombning
Hyresgästföreningen skickar kort till olika kommunala företrädare. Skälet är att det finns ett förslag från ÖBOs styrelse att sälja 1000 av bolagets lägenheter för att klara av att investera i 2000 nya och renovera de gamla. Bolaget vill för första gången på mycket länge ta ett krafttag mot den segregation tidigare socialdemokratiska kommunledningar byggt in i staden.
Mot detta protesterar Hyresgästföreningen. Det har man all rätt till, även om jag kan undra om Hyresgästföreningen representerar enbart hyresgäster i ÖBO... Men sättet man gör det på kan man fundera över.
Idag fick jag sju kort från "protesterande hyresgäster". Det var uppenbart att tre av de sju var skrivna av samma hand. Ytterligare två var misstänkt lika varandra. Inga av korten var undertecknade.
Andra partiföreträdare har fått kort som varit undertecknade, men där det varit uppenbart att namnteckningen inte stämt. Ett felstavat namn på en äldre invandrare - kan han inte skriva sitt eget namn, eller har någon annan använt hans (felstavade) namn? Med eller utan hans godkännande? Är det ett enda misstag, eller är det ett system?
På korten finns också information som man måste fundera över. En del hävdar att de måste flytta på grund av försäljningen. Andra att de nu ska få kraftiga hyreshöjningar. Vem sprider den desinformationen? Är det Hyresgästföreningens representanter? Är det medvetet, med ledningens goda vilja? Eller kan kampanjen misstolkas? Vems är då ansvaret för att många människor oroas i onödan? Tar Hyresgästföreningens styrelse och ledning det ansvaret? Tar socialdemokraterna (som ju är en annan gren av samma socialistiska träd som Hyresgästföreningen) något ansvar? Ännu har vi inte sett något sådant. Snarare tvärsom.
Örebro har många utmaningar. Integrationen är en av de största. 50 år av socialdemokratisk politik har skapat en situation i Örebro där segregationen är fastcementerad. Denna betongpolitik har skapats trots (eller kanske tack vare) det enorma kommunalägda bostadsbolaget, och dess bindningar till såväl socialdemokrati och Hyresgästförening. Nu vill vi bryta denna segregation, skapa nya möjligheter för fler människor att bli delaktiga i en bättre framtid. Till detta säger såväl Hyresgästförening som socialdemokraterna nej. Det är illa.
Socialdemokraterna i Örebro är också mer dogmatiskt socialistiska än sina partivänner i andra kommuner. I Gävle säljer (s) delar av allmännyttan, i Eskilstuna likaså. Men i Örebro blir överorden enorma.
Jag tror att Örebro och örebroarna behöver en bra allmännytta, som tar allmännyttans ansvar. Men jag tror också på att Örebro och örebroarna behöver en mycket mer flexibel och förändringsbenägen bostadsmarknad, där individer kan förändra sitt boende inom de bostadsområden de vill bo i. Fler bostadsrätter i de stora bostadsområdena. Olika typer av hyresrätter i samma områden. Fler villor i eller nära dessa bostadsområden. I detta arbete har ÖBO en viktig uppgift, en uppgift som kommer att kräva både nybyggnation, ombyggnation och försäljningar.
Hyresgästföreningens och socialdemokraternas stoppolitik cementerar utanförskapet i Örebro än mer.
Mot detta protesterar Hyresgästföreningen. Det har man all rätt till, även om jag kan undra om Hyresgästföreningen representerar enbart hyresgäster i ÖBO... Men sättet man gör det på kan man fundera över.
Idag fick jag sju kort från "protesterande hyresgäster". Det var uppenbart att tre av de sju var skrivna av samma hand. Ytterligare två var misstänkt lika varandra. Inga av korten var undertecknade.
Andra partiföreträdare har fått kort som varit undertecknade, men där det varit uppenbart att namnteckningen inte stämt. Ett felstavat namn på en äldre invandrare - kan han inte skriva sitt eget namn, eller har någon annan använt hans (felstavade) namn? Med eller utan hans godkännande? Är det ett enda misstag, eller är det ett system?
På korten finns också information som man måste fundera över. En del hävdar att de måste flytta på grund av försäljningen. Andra att de nu ska få kraftiga hyreshöjningar. Vem sprider den desinformationen? Är det Hyresgästföreningens representanter? Är det medvetet, med ledningens goda vilja? Eller kan kampanjen misstolkas? Vems är då ansvaret för att många människor oroas i onödan? Tar Hyresgästföreningens styrelse och ledning det ansvaret? Tar socialdemokraterna (som ju är en annan gren av samma socialistiska träd som Hyresgästföreningen) något ansvar? Ännu har vi inte sett något sådant. Snarare tvärsom.
Örebro har många utmaningar. Integrationen är en av de största. 50 år av socialdemokratisk politik har skapat en situation i Örebro där segregationen är fastcementerad. Denna betongpolitik har skapats trots (eller kanske tack vare) det enorma kommunalägda bostadsbolaget, och dess bindningar till såväl socialdemokrati och Hyresgästförening. Nu vill vi bryta denna segregation, skapa nya möjligheter för fler människor att bli delaktiga i en bättre framtid. Till detta säger såväl Hyresgästförening som socialdemokraterna nej. Det är illa.
Socialdemokraterna i Örebro är också mer dogmatiskt socialistiska än sina partivänner i andra kommuner. I Gävle säljer (s) delar av allmännyttan, i Eskilstuna likaså. Men i Örebro blir överorden enorma.
Jag tror att Örebro och örebroarna behöver en bra allmännytta, som tar allmännyttans ansvar. Men jag tror också på att Örebro och örebroarna behöver en mycket mer flexibel och förändringsbenägen bostadsmarknad, där individer kan förändra sitt boende inom de bostadsområden de vill bo i. Fler bostadsrätter i de stora bostadsområdena. Olika typer av hyresrätter i samma områden. Fler villor i eller nära dessa bostadsområden. I detta arbete har ÖBO en viktig uppgift, en uppgift som kommer att kräva både nybyggnation, ombyggnation och försäljningar.
Hyresgästföreningens och socialdemokraternas stoppolitik cementerar utanförskapet i Örebro än mer.
2010-04-19
Minskande arbetslöshet
Ser på Rapport om att jobbkonjunkturen vänder. Bedömare anser att det kommer att skapas 170.000 nya jobb under året. Vändningen kom snabbare och blev kraftigare än vad de flesta trott.
För regeringen är detta mumma. Det visar åter på den framgångsrika krisbekämpning regeringen Reinfeldt sysslat med det senaste dryga året. Sverige är ett föredöme med stark ekonomi, förhållandevis lägre arbetslöshet och bättre framtidsutsikter än de flesta EU-länderna. Om jobben blir valfrågan framför andra lär riksdagsvalet inte bli så spännande. Alliansen tar hem det lätt!
I Örebro har vi ett annat styre än i landet. Men också vi har lyckats över förväntan. Kommunens ekonomi är urstark även under krisår. Den öppna arbetslösheten närmar sig rikssnittet, något som varit otänkbart tidigare år. Trenden är också tydligt sjunkande. Det socialdemokratiska arvet när det gäller lokal arbetslöshetsbekämpning var inget att hänga i julgranen. Också vad gäller "utrikes födda" minskar arbetslöshetssiffrorna, men tyvärr är skillnaderna fortfarande stora mellan invandrargruppen och hela gruppen arbetslösa.
Genom att satsa klokt, och vara noggrann med pengarna, har Örebro nu ett gyllene tillfälle att nå framgång. Vi har ett strukturerat arbete och tydliga strategier med vad vi vill i kommunen; kvalitet i skolan, den gamlas valfrihet i omsorgen, klimatspets, kompetenscentrum, och så vidare. Det lägger grunden för att skapa bättre framtidsutsikter för fler örebroare.
Det ska bli intressant med lokalvalet 2010. Jag ser fram emot det!
För regeringen är detta mumma. Det visar åter på den framgångsrika krisbekämpning regeringen Reinfeldt sysslat med det senaste dryga året. Sverige är ett föredöme med stark ekonomi, förhållandevis lägre arbetslöshet och bättre framtidsutsikter än de flesta EU-länderna. Om jobben blir valfrågan framför andra lär riksdagsvalet inte bli så spännande. Alliansen tar hem det lätt!
I Örebro har vi ett annat styre än i landet. Men också vi har lyckats över förväntan. Kommunens ekonomi är urstark även under krisår. Den öppna arbetslösheten närmar sig rikssnittet, något som varit otänkbart tidigare år. Trenden är också tydligt sjunkande. Det socialdemokratiska arvet när det gäller lokal arbetslöshetsbekämpning var inget att hänga i julgranen. Också vad gäller "utrikes födda" minskar arbetslöshetssiffrorna, men tyvärr är skillnaderna fortfarande stora mellan invandrargruppen och hela gruppen arbetslösa.
Genom att satsa klokt, och vara noggrann med pengarna, har Örebro nu ett gyllene tillfälle att nå framgång. Vi har ett strukturerat arbete och tydliga strategier med vad vi vill i kommunen; kvalitet i skolan, den gamlas valfrihet i omsorgen, klimatspets, kompetenscentrum, och så vidare. Det lägger grunden för att skapa bättre framtidsutsikter för fler örebroare.
Det ska bli intressant med lokalvalet 2010. Jag ser fram emot det!
Nu ändras Stortorget
Grävskopan har börjat plocka bort gatstenen från torget utanför mitt fönster på Rådhuset. Det känns bra att det äntligen är på gång. Örebro behöver så väl denna upprustning och uppfräschning. Vi behöver det för att värna citys attraktionskraft, för handel, krogar och kultur. Vår stadskärna har alla förutsättningar att bli en av de absolut vackraste i Sverige. Nu tar vi ytterligare ett steg mot det målet.
Det kommer att gynna näringslivet och därmed även kommunen när vi får mer skatteintäkter. Och visst är det bra att vi som nu leder kommunen har så bra koll på ekonomin att vi kan göra det och samtidigt bibehålla den starka ekonomin.
Det kommer att gynna näringslivet och därmed även kommunen när vi får mer skatteintäkter. Och visst är det bra att vi som nu leder kommunen har så bra koll på ekonomin att vi kan göra det och samtidigt bibehålla den starka ekonomin.
2010-04-16
Är han verkligen finansministerkandidat
Vaknade på hotellet bredvid Älvsjömässan med huvudvärk vid halv sju. Kanske anade kroppen vad som skulle komma. Satte på TVn för att lyssna på morgonsoffan. Tyvärr. Hade jag inte haft huvudvärk hade den garanterat kommit. För där "debatterade" finansminister Anders Borg och hans opponent. Aj aj aj!!!
Varje gång jag hör Thomas Östros funderar jag på om han verkligen är finansministerkandidat. Vilka kompetenser besitter han för att kunna göra anspråk på regeringens viktigaste ministerpost? Efter varje debatt, varje intervju, varje inlägg, blir svaret allt tydligare - inga!
Visst gäller det att se igenom retoriken. Om olyckan skulle vara framme och han skulle bli finansminister skulle han säkert hoppa från hälften av löftena och skylla på den gamla regeringen. Men ofta blir det så besvärande att även en finansministerkandidat borde tveka innan han öppnar munnen för att säga det han själv och hans spindoktorer planerat.
Ett exempel: Alla i Sverige är medvetna om att världen gått igenom den allvarligaste ekonomiska krisen i modern tid. De är medvetna om att de flesta länder fått gå igenom stålbad, att produktionen sjunkit, arbetslösheten ökat och att världen i vissa lägen nästan stått still.
Alla är medvetna - utom Thomas Östros. För honom är det den svenska regeringens fel att fler är arbetslösa nu än när högkonjunkturen stod på sin topp. För honom är det regeringens fel att ekonomin är svagare och att utanförskapet ökar.
Thomas Östros lever uppenbarligen i en ideologisk bubbla, ogenomtränglig för omkringliggande händelser. Det vore illa om Sverige skulle få en finansminister som inte vill inse att världen är större än Sverige och att det som händer i USA eller Kina kanske påverkar Sverige mer än det som händer i Umeå eller Kinna.
Varje gång jag hör Thomas Östros funderar jag på om han verkligen är finansministerkandidat. Vilka kompetenser besitter han för att kunna göra anspråk på regeringens viktigaste ministerpost? Efter varje debatt, varje intervju, varje inlägg, blir svaret allt tydligare - inga!
Visst gäller det att se igenom retoriken. Om olyckan skulle vara framme och han skulle bli finansminister skulle han säkert hoppa från hälften av löftena och skylla på den gamla regeringen. Men ofta blir det så besvärande att även en finansministerkandidat borde tveka innan han öppnar munnen för att säga det han själv och hans spindoktorer planerat.
Ett exempel: Alla i Sverige är medvetna om att världen gått igenom den allvarligaste ekonomiska krisen i modern tid. De är medvetna om att de flesta länder fått gå igenom stålbad, att produktionen sjunkit, arbetslösheten ökat och att världen i vissa lägen nästan stått still.
Alla är medvetna - utom Thomas Östros. För honom är det den svenska regeringens fel att fler är arbetslösa nu än när högkonjunkturen stod på sin topp. För honom är det regeringens fel att ekonomin är svagare och att utanförskapet ökar.
Thomas Östros lever uppenbarligen i en ideologisk bubbla, ogenomtränglig för omkringliggande händelser. Det vore illa om Sverige skulle få en finansminister som inte vill inse att världen är större än Sverige och att det som händer i USA eller Kina kanske påverkar Sverige mer än det som händer i Umeå eller Kinna.
2010-04-15
Inledning Äldreriksdagen
Denna inledning höll jag tidigare idag när jag öppnade Äldreriksdagen:
Konferensdeltagare!
Varmt välkomna till den fjärde Äldreriksdagen – Sveriges Kommuner och Landstings mötesplats för äldrepolitiska frågor.
Under två dagar kommer vi att beröra och dyka djupare i frågor som rör oss alla. En del av dessa frågor står alltid på dagordningen. Boende för äldre är och förblir en viktig fråga. Samverkan i alla dess former en annan. Andra frågor återkommer med jämna mellanrum. Hit hör mat för äldre - en livsbejakande fråga som vi kan diskutera med mycket liv och lust.
Det finns även frågor vi kanske helst inte vill beröra. Frågan om livets slut är en sådan, oroande, kanske skrämmande, men livsviktig för synen på människan och människans värde.
I år deltar närmare 600 personer i äldreriksdagen. Vi är 275 förtroendevalda här från kommuner och landsting. Tre av förbundets beredningsordföranden finns också här. Dessutom är ca 80 medverkande och utställare viktiga kuggar för ett gott resultat.
Åter kan äldreriksdagen också glädjas åt en ministermedverkan. Det är med glädje jag hälsar äldre- och folkhälsominister Maria Larsson välkommen. Vi ser fram emot att få lyssna till dina tankar och synpunkter.
Här finns också representanter från partikanslier, fackliga organisationer, pensionärsorganisationer, kort sagt:
Ni är alla varmt välkomna!
Tro och Vetande, myter och sanning, nytta eller nöje var rubriken för Äldreriksdagen 2008. Med bidrag från aktuell forskning hade vi ambitionen att skapa lite ordning och reda i ett ständigt flöde av politiskt önsketänkande, omhuldade myter, mediabrus och hard facts. Vi snuddade vid kunskapsbegreppet, började en resa som förhoppningsvis så småningom leder till att vi verkligen vet varför vi gör det vi gör för den åldrande.
I år har vi valt På liv och död som ett sammanhållande tema för programmet och dess inramning. För första gången benämner vi döden i programmet. En förutsägbar realitet för oss alla men allt mer påtagligt närvarande ju äldre vi blir. Ett ordpar som kan andas viss brådska. Hinner vi leva, fångar vi dagen, lever vi i nuet? Är livet verkligen livsviktigt, från den första levnadsdagen till den sista? Eller finns det risker att vi ser delar av livet, framförallt den sista tiden, som en transportsträcka? För oss själva? För de andra?
Häri ryms också en svårare diskussion. Den medicintekniska utvecklingen möjliggör det tidigare otänkbara. Vi har idag läkemedel som klarar sådant som i går var omöjligt. Och räcker inte det så kommer de flesta organ att vara enkelt utbytbara. En självgående utveckling, långt bortom politikens möjligheter att styra och prioritera. Vem kan fatta beslut att välja eller välja bort när möjligheterna finns? Till vilket pris, med vilken livskvalitet, valfrihet och värdighet för den enskilde och med vilka konsekvenser för samhället?
Och å andra sidan en lika svår fråga: Att förkorta livet – på egen hand eller med en hjälpande hand? Professor Jan Beskow har stor kunskap om självmord bland äldre och dess koppling till psykisk ohälsa. Vi ser fram emot hur vi skapar strategier för att möta och förebygga.
Vi önskar oss alla ett värdigt slut på livet, fritt från oro och ångest. Men för en del kommer slutet att vara fyllt av sjukdom och smärta, trots allt bättre kunskaper om smärtlindring. Därför kommer kraven på klargörande av regelverk kring rätten till sin egen död, vem som kan eller får ge en hjälpande hand när livet inte längre känns meningsfullt ständigt att återkomma. Överläkare Carl-Johan Furst förmedlar sin erfarenhet och kunskap från dödens närhet på Stockholms sjukhem.
Förbundet satsar i år och förhoppningsvis även åren framöver på ett ”Bättre liv för sjuka äldre” – rubriken för en av förbundets prioriterade frågor. En kvalitativ uppföljning av multisjuka äldre genomförs nu i stor skala inom ramen för detta projekt. Kvalitetsbristkostnader går att beräkna – en glädjande stor vinst uppstår faktiskt om man gör rätt, förutom det viktigaste - att den gamla får rätt vård och mår bättre. Detta kan Dag Norén redogöra för i seminariet Samverkans sköra tråd tillsammans med Anders Anell som ger sin bild av samverkans möjligheter och hinder från en ny kunskapsöversikt .
SKL och staten har i år påbörjat ett samarbete kring ett långsiktigt och strategiskt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre. I den överenskommelse som tecknades i februari överförs en del av statsbidraget på äldreområdet till ett prestationsbaserat bidrag. Prestationen är knuten till ett ökat engagemang i två kvalitetsregister; Svenska Palliativregistret och Senior alert – ni får träffa registerhållarna i vår utställning. SKL har nu fått en ny och uppfordrande roll att konkret och praktiskt driva utvecklingen av ett nödvändigt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre.
Livet och döden återkommer också i äldre och folkhälsoministerns anförande. Att få leva tills man dör är rubriken. Egentligen en självklarhet, men är det verkligen så? Hur ser regeringen på denna utmaning? Det ska bli intressant att lyssna till ditt anförande kring en av de största utmaningar samhället står inför.
Vi har också bjudit in Peter Westlund som ger sin bild av en äldreomsorg som erbjuder mening och känsla av sammanhang, något som också framgår i propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen. Ska vi försöka att mer se det friska i åldrandet, istället att bara fokusera på det sjuka? Ska vi ha ett salutogent förhållningssätt till livet? Kanske är det det som är värdegrunden?
Kunskapens och lärandets olika uttrycksformer finns också med som en röd tråd på Äldreriksdagarna. Med stöd av ett Program för en god äldreomsorg har SKL fått del av statliga medel med syfte att bygga upp en infrastruktur för en evidensbaserad kunskapsproduktion och praktik. Motsatsen, eller kanske den kompletterande, den erfarenhetsbaserade kunskapen, intuitionen eller magkänslan, är svår att fånga i läroböcker – en kunskap som förmedlas från den som uppnått mästarskapet till de unga gesällerna. I seminariet Praktisk kunskap i en kvalitetssäkrad värld berättar Lotta Victor Tillberg om konsten att fatta mod och bryta gränser.
Mat är mer än näring. Mat är måltid. Mat är njutning. Mat är samvaro. Att dela ett bröd i gemenskap, att få äta en närproducerad kotlett, att känna doften av vita smultron – allt detta och mer därtill har diskuterats på vår konferensserie Måltidsresan som genomförts tillsammans med Socialdepartementet, PRO och SPF. Förslagen till förbättringar kan ni ta del av i utställningen. Där finns också testresultat från alla maträtter vi provat tillsammans med pensionärer. ”Sällskap är den bästa kryddan”, påstår Ulrika Lundgren, vår entusiastiska reseledare som ni kan lyssna på i eftermiddag. Och eftersom mat också är och än mer måste vara näring i rätt mängd och med rätt innehåll för att värna det goda åldrandet, sätts fokus på hur vi hanterar maten och måltiden för den gamla.
Särskilt boende för äldre är ett av de områden som återkommit varje äldreriksdag. Vi har försökt reda ut alla benämningar där samlingen har utökats med ännu en ny form: Trygghetsboende. Vad skiljer och vad kopplar samman trygghetsboende med seniorboende och serviceboende? I eftermiddag ägnar vi oss åt innehållet - Monica Berglund, direktör på Tre Stiftelser i Göteborg berättar om Lust till livet – hur man kan skapa samvaro, sinnlighet och smakupplevelser i äldreboende. Då presenteras också en ny bok med denna livsbejakande titel.
Peter Majanen kan berätta om framtida livsstilar. Framtiden tillhör de äldre! Kanske bekräftas det vi redan förstått om Rekordgenerationen som tänker leva livet på varmare stränder och sen dö en snabb och smärtfri död. Gerdt Sundström kan allt om anhörigskap och nya familjeformer. Kan vi se framtiden an i förvissning om att alla nya ”plastsläktingar” tar hand om oss, eller?
Idag läggs vårpropositionen på riksdagens bord. Sveriges ekonomi är på väg ur en av de allvarligaste globala kriserna i modern tid. Men de framtida utmaningarna är större. Hur ser Sverige och världen ut när vi inviger den 14:e Äldreriksdagen 2030? Finns det pengar till det vi vill göra? Eller vad kommer att hända? Rubriken för det inledande samtalet: Välfärdens död – om möjliga och omöjliga lösningar av välfärdens finansiering – visar på den oro många känner, men kanske kan de medverkande även peka på möjligheterna. Samtalet är en fortsättning på en diskussion som påbörjades på den första Äldreriksdagen 2004 och som säkerligen kommer att återkomma.
Då kändes det viktigt att enas om en problembeskrivning – 2008 handlade det om Reform eller reträtt – välfärdspolitikens vägval. Nu har vi en kunskapsöversikt som förbundets beredning för Välfärdens finansiering tagit fram. Grunden för att möta den demografiska utmaningen byggs vidare.
Men är då denna demografiska utmaning bara ett bekymmer? Knappast. Ett längre liv är något positivt för nästan alla. Ett längre, aktivt, friskt och gott liv blir en verklighet för allt fler. Detta är något i grunden positivt, något vi måste se igenom alla funderingar kring resursbrister. Så åldrandet, äldreboomen, den demografiska utmaningen är något som i verkligheten visar oss på välfärdssamhällets framgång. Samtidigt visar sättet vi förhåller oss till åldrande, och hur vi bemöter den gamla, på hur välfärdssamhället förmår att fortsätta utvecklas.
Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna för oss politiker handlar om att bli tydligare inför medborgarna. Vi måste vara tydliga i att berätta om vad man kan välja mellan och vad man har rätt att kräva. Vi måste berätta om vad det ena och andra faktiskt kostar. Men lika tydliga måste vi vara kring vad som inte ingår i det offentliga uppdraget, vad man måste planera för på egen hand. Vi behöver ett starkare civilsamhälle, ett samhälle där vi inte längre hänvisar till ”någon annan” som skall lägga livet tillrätta för oss, utan där vi tar i stora och små frågor tillsammans, i gemenskap, men alltid med det personliga ansvaret som grund.
Framtidens utmaning handlar också om hur vi som politiker förmår att utveckla och samverka. För oss förtroendevalda hamnar frågan om liv och död ofta i gränslandet mellan kommuner och landsting. Vem ansvarar för den palliativa vården? Var går gränsen för kommunernas kompetens att bedriva avancerad medicinsk vård i det egna hemmet? Hur stort är ansvaret för den enskilde att klara av de allt mer avancerade uppgifter som definieras som egenvård? Dessa och många andra frågor måste lösas genom samverkan över organisatoriska gränser. Jag ser en stor utmaning att - i politiskt samförstånd över kommun- och landstingsgränsen - skapa en optimal och hållbar vårdstruktur med den enskilde i centrum. Säkerligen krävs också breda politiska lösningar; lokalt, regionalt och nationellt.
Två saker har alla människor gemensamt. Vi har en gång fötts. Vi kommer en gång att dö. Däremellan skiljer sig livet åt på miljarder olika sätt. Vi hoppas alla på ett gott liv, där framtiden alltid ligger på lut, ända till vår sista livsdag. Äldreriksdagens syfte är att göra detta möjligt för fler, att skapa strukturer för att möta den åldrande människan på just det sätt hon behöver för att kunna leva hela livet. Då krävs kunskap, öppenhet och mod att förnya och förändra. Dessa dagar är en möjlighet för oss alla att få lite mer av allt detta.
Återigen välkomna till Äldreriksdagen 2010.
Konferensdeltagare!
Varmt välkomna till den fjärde Äldreriksdagen – Sveriges Kommuner och Landstings mötesplats för äldrepolitiska frågor.
Under två dagar kommer vi att beröra och dyka djupare i frågor som rör oss alla. En del av dessa frågor står alltid på dagordningen. Boende för äldre är och förblir en viktig fråga. Samverkan i alla dess former en annan. Andra frågor återkommer med jämna mellanrum. Hit hör mat för äldre - en livsbejakande fråga som vi kan diskutera med mycket liv och lust.
Det finns även frågor vi kanske helst inte vill beröra. Frågan om livets slut är en sådan, oroande, kanske skrämmande, men livsviktig för synen på människan och människans värde.
I år deltar närmare 600 personer i äldreriksdagen. Vi är 275 förtroendevalda här från kommuner och landsting. Tre av förbundets beredningsordföranden finns också här. Dessutom är ca 80 medverkande och utställare viktiga kuggar för ett gott resultat.
Åter kan äldreriksdagen också glädjas åt en ministermedverkan. Det är med glädje jag hälsar äldre- och folkhälsominister Maria Larsson välkommen. Vi ser fram emot att få lyssna till dina tankar och synpunkter.
Här finns också representanter från partikanslier, fackliga organisationer, pensionärsorganisationer, kort sagt:
Ni är alla varmt välkomna!
Tro och Vetande, myter och sanning, nytta eller nöje var rubriken för Äldreriksdagen 2008. Med bidrag från aktuell forskning hade vi ambitionen att skapa lite ordning och reda i ett ständigt flöde av politiskt önsketänkande, omhuldade myter, mediabrus och hard facts. Vi snuddade vid kunskapsbegreppet, började en resa som förhoppningsvis så småningom leder till att vi verkligen vet varför vi gör det vi gör för den åldrande.
I år har vi valt På liv och död som ett sammanhållande tema för programmet och dess inramning. För första gången benämner vi döden i programmet. En förutsägbar realitet för oss alla men allt mer påtagligt närvarande ju äldre vi blir. Ett ordpar som kan andas viss brådska. Hinner vi leva, fångar vi dagen, lever vi i nuet? Är livet verkligen livsviktigt, från den första levnadsdagen till den sista? Eller finns det risker att vi ser delar av livet, framförallt den sista tiden, som en transportsträcka? För oss själva? För de andra?
Häri ryms också en svårare diskussion. Den medicintekniska utvecklingen möjliggör det tidigare otänkbara. Vi har idag läkemedel som klarar sådant som i går var omöjligt. Och räcker inte det så kommer de flesta organ att vara enkelt utbytbara. En självgående utveckling, långt bortom politikens möjligheter att styra och prioritera. Vem kan fatta beslut att välja eller välja bort när möjligheterna finns? Till vilket pris, med vilken livskvalitet, valfrihet och värdighet för den enskilde och med vilka konsekvenser för samhället?
Och å andra sidan en lika svår fråga: Att förkorta livet – på egen hand eller med en hjälpande hand? Professor Jan Beskow har stor kunskap om självmord bland äldre och dess koppling till psykisk ohälsa. Vi ser fram emot hur vi skapar strategier för att möta och förebygga.
Vi önskar oss alla ett värdigt slut på livet, fritt från oro och ångest. Men för en del kommer slutet att vara fyllt av sjukdom och smärta, trots allt bättre kunskaper om smärtlindring. Därför kommer kraven på klargörande av regelverk kring rätten till sin egen död, vem som kan eller får ge en hjälpande hand när livet inte längre känns meningsfullt ständigt att återkomma. Överläkare Carl-Johan Furst förmedlar sin erfarenhet och kunskap från dödens närhet på Stockholms sjukhem.
Förbundet satsar i år och förhoppningsvis även åren framöver på ett ”Bättre liv för sjuka äldre” – rubriken för en av förbundets prioriterade frågor. En kvalitativ uppföljning av multisjuka äldre genomförs nu i stor skala inom ramen för detta projekt. Kvalitetsbristkostnader går att beräkna – en glädjande stor vinst uppstår faktiskt om man gör rätt, förutom det viktigaste - att den gamla får rätt vård och mår bättre. Detta kan Dag Norén redogöra för i seminariet Samverkans sköra tråd tillsammans med Anders Anell som ger sin bild av samverkans möjligheter och hinder från en ny kunskapsöversikt .
SKL och staten har i år påbörjat ett samarbete kring ett långsiktigt och strategiskt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre. I den överenskommelse som tecknades i februari överförs en del av statsbidraget på äldreområdet till ett prestationsbaserat bidrag. Prestationen är knuten till ett ökat engagemang i två kvalitetsregister; Svenska Palliativregistret och Senior alert – ni får träffa registerhållarna i vår utställning. SKL har nu fått en ny och uppfordrande roll att konkret och praktiskt driva utvecklingen av ett nödvändigt förbättringsarbete för de mest sjuka äldre.
Livet och döden återkommer också i äldre och folkhälsoministerns anförande. Att få leva tills man dör är rubriken. Egentligen en självklarhet, men är det verkligen så? Hur ser regeringen på denna utmaning? Det ska bli intressant att lyssna till ditt anförande kring en av de största utmaningar samhället står inför.
Vi har också bjudit in Peter Westlund som ger sin bild av en äldreomsorg som erbjuder mening och känsla av sammanhang, något som också framgår i propositionen Värdigt liv i äldreomsorgen. Ska vi försöka att mer se det friska i åldrandet, istället att bara fokusera på det sjuka? Ska vi ha ett salutogent förhållningssätt till livet? Kanske är det det som är värdegrunden?
Kunskapens och lärandets olika uttrycksformer finns också med som en röd tråd på Äldreriksdagarna. Med stöd av ett Program för en god äldreomsorg har SKL fått del av statliga medel med syfte att bygga upp en infrastruktur för en evidensbaserad kunskapsproduktion och praktik. Motsatsen, eller kanske den kompletterande, den erfarenhetsbaserade kunskapen, intuitionen eller magkänslan, är svår att fånga i läroböcker – en kunskap som förmedlas från den som uppnått mästarskapet till de unga gesällerna. I seminariet Praktisk kunskap i en kvalitetssäkrad värld berättar Lotta Victor Tillberg om konsten att fatta mod och bryta gränser.
Mat är mer än näring. Mat är måltid. Mat är njutning. Mat är samvaro. Att dela ett bröd i gemenskap, att få äta en närproducerad kotlett, att känna doften av vita smultron – allt detta och mer därtill har diskuterats på vår konferensserie Måltidsresan som genomförts tillsammans med Socialdepartementet, PRO och SPF. Förslagen till förbättringar kan ni ta del av i utställningen. Där finns också testresultat från alla maträtter vi provat tillsammans med pensionärer. ”Sällskap är den bästa kryddan”, påstår Ulrika Lundgren, vår entusiastiska reseledare som ni kan lyssna på i eftermiddag. Och eftersom mat också är och än mer måste vara näring i rätt mängd och med rätt innehåll för att värna det goda åldrandet, sätts fokus på hur vi hanterar maten och måltiden för den gamla.
Särskilt boende för äldre är ett av de områden som återkommit varje äldreriksdag. Vi har försökt reda ut alla benämningar där samlingen har utökats med ännu en ny form: Trygghetsboende. Vad skiljer och vad kopplar samman trygghetsboende med seniorboende och serviceboende? I eftermiddag ägnar vi oss åt innehållet - Monica Berglund, direktör på Tre Stiftelser i Göteborg berättar om Lust till livet – hur man kan skapa samvaro, sinnlighet och smakupplevelser i äldreboende. Då presenteras också en ny bok med denna livsbejakande titel.
Peter Majanen kan berätta om framtida livsstilar. Framtiden tillhör de äldre! Kanske bekräftas det vi redan förstått om Rekordgenerationen som tänker leva livet på varmare stränder och sen dö en snabb och smärtfri död. Gerdt Sundström kan allt om anhörigskap och nya familjeformer. Kan vi se framtiden an i förvissning om att alla nya ”plastsläktingar” tar hand om oss, eller?
Idag läggs vårpropositionen på riksdagens bord. Sveriges ekonomi är på väg ur en av de allvarligaste globala kriserna i modern tid. Men de framtida utmaningarna är större. Hur ser Sverige och världen ut när vi inviger den 14:e Äldreriksdagen 2030? Finns det pengar till det vi vill göra? Eller vad kommer att hända? Rubriken för det inledande samtalet: Välfärdens död – om möjliga och omöjliga lösningar av välfärdens finansiering – visar på den oro många känner, men kanske kan de medverkande även peka på möjligheterna. Samtalet är en fortsättning på en diskussion som påbörjades på den första Äldreriksdagen 2004 och som säkerligen kommer att återkomma.
Då kändes det viktigt att enas om en problembeskrivning – 2008 handlade det om Reform eller reträtt – välfärdspolitikens vägval. Nu har vi en kunskapsöversikt som förbundets beredning för Välfärdens finansiering tagit fram. Grunden för att möta den demografiska utmaningen byggs vidare.
Men är då denna demografiska utmaning bara ett bekymmer? Knappast. Ett längre liv är något positivt för nästan alla. Ett längre, aktivt, friskt och gott liv blir en verklighet för allt fler. Detta är något i grunden positivt, något vi måste se igenom alla funderingar kring resursbrister. Så åldrandet, äldreboomen, den demografiska utmaningen är något som i verkligheten visar oss på välfärdssamhällets framgång. Samtidigt visar sättet vi förhåller oss till åldrande, och hur vi bemöter den gamla, på hur välfärdssamhället förmår att fortsätta utvecklas.
Jag tror att en av de viktigaste uppgifterna för oss politiker handlar om att bli tydligare inför medborgarna. Vi måste vara tydliga i att berätta om vad man kan välja mellan och vad man har rätt att kräva. Vi måste berätta om vad det ena och andra faktiskt kostar. Men lika tydliga måste vi vara kring vad som inte ingår i det offentliga uppdraget, vad man måste planera för på egen hand. Vi behöver ett starkare civilsamhälle, ett samhälle där vi inte längre hänvisar till ”någon annan” som skall lägga livet tillrätta för oss, utan där vi tar i stora och små frågor tillsammans, i gemenskap, men alltid med det personliga ansvaret som grund.
Framtidens utmaning handlar också om hur vi som politiker förmår att utveckla och samverka. För oss förtroendevalda hamnar frågan om liv och död ofta i gränslandet mellan kommuner och landsting. Vem ansvarar för den palliativa vården? Var går gränsen för kommunernas kompetens att bedriva avancerad medicinsk vård i det egna hemmet? Hur stort är ansvaret för den enskilde att klara av de allt mer avancerade uppgifter som definieras som egenvård? Dessa och många andra frågor måste lösas genom samverkan över organisatoriska gränser. Jag ser en stor utmaning att - i politiskt samförstånd över kommun- och landstingsgränsen - skapa en optimal och hållbar vårdstruktur med den enskilde i centrum. Säkerligen krävs också breda politiska lösningar; lokalt, regionalt och nationellt.
Två saker har alla människor gemensamt. Vi har en gång fötts. Vi kommer en gång att dö. Däremellan skiljer sig livet åt på miljarder olika sätt. Vi hoppas alla på ett gott liv, där framtiden alltid ligger på lut, ända till vår sista livsdag. Äldreriksdagens syfte är att göra detta möjligt för fler, att skapa strukturer för att möta den åldrande människan på just det sätt hon behöver för att kunna leva hela livet. Då krävs kunskap, öppenhet och mod att förnya och förändra. Dessa dagar är en möjlighet för oss alla att få lite mer av allt detta.
Återigen välkomna till Äldreriksdagen 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)