Ett parti (s)om andra

Valet 2010 visade på hur heterogent det svenska politiska samhället är. De politiska skiljelinjerna går kors och tvärs över landet och förenar och skiljer människor och landsdelar. Det handlar om stad mot landsbygd. Det handlar om arbete och tillväxt mot bidrag och stillastående. Det handlar om internationalism mot nationalism. Och så vidare.

Socialdemokraterna har inte lyckats med att skapa en trovärdig politik för det Sverige som växer. Det var tydligt redan 2006 men blir övertydligt nu. Samma problem finns för broderpartierna runt om i Europa. Socialdemokratin är inte svaret på någon av dagens och morgondagens frågor.

Det ska bli intressant att följa den omprövning socialdemokraterna nu genomgår. Kommer de att lyckas? Jag har i tidigare bloggar skrivit om imploderande partier. Partier som varit statsbärande, men som inte lyckats formulera nya visioner och därmed i princip försvunnit. Jag tror socialdemokratin är på väg åt samma håll. Socialdemokratins 1900-talslösningar och starka kopplingar till olika cementerande samhällsfunktioner som LO kommer att snabba på utvecklingen. Partiet kommer att bli ett parti som andra. Toppa på kanske 25 - 30%, göra dåliga val och bara få 12%.

Socialdemokraterna är alltså ett parti som alla andra. Det märks också på den diskussion om framtiden som nu börjat. Den sker inför öppen ridå. Det hade aldrig hänt tidigare då allt skedde bakom stängda dörrar. Otaliga är de berättelser om hur arbetarkommuner och riksdagsgrupper blivit uppläxade av de starka männen (och ibland kvinnorna) ibland på sätt som är ofattbara för oss som är vana vid en annan partikultur. I det stora partiet kunde detta ändå hållas internt, hos oss andra hade det inneburit avhopp och mediala artiklar. Men även här blir nu socialdemokraterna ett parti som alla andra.

Denna utveckling är bra. Bra för Sverige. Bra för demokratin. Bra för utvecklingen. Nu återstår bland annat att bryta den koppling som fortfarande finns till den korporativistiska 1900-tals socialdemokratin. I huvudsak handlar det om att bryta den partimässiga kopplingen med facket och de risker för korrumperande system det handlar om. Förhoppningsvis sker den utvecklingen snabbt nu när det inte finns någon tydlig s-majoritet bland LOs medemmar, och där socialdemokraterna sannolikt knappast har en majoritetsställning hos medlemmarna i flera förbund.