Vind- och kärnkraft

Lyssnar på Radio Örebro. Debatt mellan miljöminister Carlgren (c) och utskottsordförande Ernkrants (s) om uranbrytning och vindkraft. Det är en märklig upplevelse.

När reportern frågar (ungefär) de båda om de tycker att det är OK att vi, nu när vi ändå har kärnkraft, låter andra ta skiten och bryta uran, medan vi sitter fina i kanten och använder det hela så svarar ingen av dem på frågan. Jo, till slut kommer miljöministern på att det är fel att börja bryta för att när väl brytningen kommit igång så kommer vi inte att ha kärnkraft. Men vad Ernkrants säger förstår väl ingen. Hon svarar bara att de nya jobben kommer inom grön energi, typ. OK, men vad var frågan? Även som professionell politiker blir man bekymrad när det verkar som ens kollegor gått alla mediakurser man hittat för att klara av att säga det man bestämt sig för utan att bekymra sig om frågan.

Det är synd att reportern är så snäll. Det hade varit bättre att ryta i ordentligt och be dem båda verkligen svara på frågan. För den är relevant.

I dagsläget är det bara två partier som har relevanta svar på den också. Miljöpartiet och Folkpartiet. Miljöpartiet vill snabbavveckla kärnkraften. Då kan de också försvara en hållning som säger - ingen brytning i Sverige. Folkpartiet vill ha kvar kärnkraften. Man kan också acceptera brytning om de miljömässiga aspekterna och kommunerna accepterar det. För Örebro läns del blir det i och för sig samma utgång. Det går inte att bryta skiffer på ett miljömässigt acceptabelt sätt. Det spelar mindre roll om det är olja, uran eller något annat i skiffern man vill åt.

Men än märkligare blir framförallt Ernkrants när hon försöker vara lokalpolitiker från Örebro. Mantrat denna gång var att sossarna vill bygga åtta vindkraftverk och därmed göra Örebro självförsörjande. Vi i koalitionen hade inget sådant vallöfte. Och så var det stora att sossarnas politik hängde ihop från det lokala planet till det centrala.

Man suckar. Av två orsaker. Den första är Ernkrants och sossarnas så ensidiga verklighetsbild. De lovar. Om man inte lovar som de så har man fel. Suck. Dubbelsuck!

Varför dessa suckar? Jo - Vi gör. Koalitionen tog förra året fram en klimatplan där nybyggd vindkraft var en huvuddel. Vi behöver inte lova ny vindkraft. Vi har redan fattat besluten. Snack eller verkstad, typ.

Och så hänger politiken ihop. Pyttsan också. Man kan fråga sig var de åtta löftesverken ska byggas. Kanske i Lekeberg? Där vill ju samma sossar stoppa vindkraften i Kilsbergen. Hur hänger det ihop? Är den socialdemokratiska miljöpolitiken en NIMBY-politik:
Visst ska vi driva kärnkraften vidare ett tag till. Men bryta uran? (S) svarar: Not In My Back Yard!
Visst är det bra med vindkraft. Men verken är ju så fula. Så om nån vill bygga här så svarar (s): Not In My Back Yard!

Åter är det två partier som har en politik som hänger ihop. Folkpartiet vill behålla och utveckla kärnkraften samtidigt som vi utvecklar de förnybara alternativen. Vi kan med gott samvete säga att vi vill spara de höga naturvärdena i Kilsbergen, vi har kärnkraften som alternativ.

Och miljöpartiet vill bygga ut vindkraften och accepterar de störningar den ger. Här kör ju mp i Lekeberg ett märkligt spel. De vill inte ha vindkraft heller... Undrar hur det går ihop?

Det leder till den andra sucken. Varför ställer inte reportern frågan kring Lekeberg? Alla med någon form av politiskt intresse, framförallt de som har det som yrke, vet ju om turerna där. Det hade varit enkelt att fråga Ernkrants hur hon menar att partiets nej till vindkraft i Lekeberg hänger ihop med resten. Men den frågan kom aldrig. Det var synd.

Energi och klimatfrågorna är bland de viktigaste vi har att hantera som politiker idag. De är svåra, ofta livsavgörande och spelar roll för hela samhällsutvecklingen. Då måste man som lyssnare dels kunna kräva riktiga svar av de politiker som sitter i studion, dels kunna kräva relevanta frågor av de reportrar som frågar. Framtida beslut kring energi och klimat får aldrig baseras på okunskap eller på missade svar på frågor som aldrig ställdes.