Det är något bortom bergen, bortom

Det är något bortom bergen, bortom
Jag är de blå skymningarnas mästare

2013-10-21

Grattis Mats! Grattis Örebro! Grattis naturen!

Inte kunde vi tro det, Rose-Marie Frebran och jag, när vi en gång i början på 1990-talet tillsammans drev kravet på att Örebro skulle anställa en kommunbiolog. Att denna biolog skulle bli en kungligt prisad naturvårdare som satt Örebro på kartan, gång efter gång efter gång.

Men så blev det. Mats Rosenberg anställdes av Örebro som en av de första kommunbiologerna i Sverige. Och nu prisas han åter för det jobb han gjort i, med och för naturen i Örebro.

Jag ska erkänna att jag i mina idéer kring kommunbiologen kopierade en hel del av det som då skedde i Leksand. Med föräldrarnas välbesökta sommarstuga i Rättvik, var det naturligt att jag också höll koll på vad som skedde i omgivningarna. Och en av de mest intressanta och synliga sakerna var restaureringen av Limsjön, alldeles bredvid vägen förbi Leksand. Där jobbade kommunbiologen, tror han hette Staffan Muller, för att göra en vasspöl till en fågelsjö. Och han och kommunen lyckades.

Det fanns fler punkter som förenade Örebro och Leksand. Tysslingen var en av dem. Där satt bland andra jag och Mats Rosenberg som två av fyra stiftare till Stiftelsen Tysslingen som tog över arbetet med att skydda Närkes, Sveriges och kanske världens (inser att jag tar i) vackraste fågelsjö. Sjön med sångsvanarna. Sjön med de blå bergen. Sjön där nord och syd, öst och väst möts.

På samma sätt som i Leksand, jobbade vi med att återskapa Tysslingen till en levande fågelsjö. 1970- och 80-talen var en långsam död för en sjö där vassarna tog över vattnen. Men under snart 30 år har Stiftelsen Tysslingen jobbat för att skapa det fågelparadis som är möjligt. Och många steg har tagits, även om vi inte är vid vägens slut.

Nu är det länge sedan jag jobbade med och i Stiftelsen Tysslingen. Men jag minns åren där med glädje. Och med lika stor glädje minns jag arbetet med Mats Rosenberg. Hans vilja att värna naturen åt människan är imponerande. Och sant humanistisk. Naturens storhet skapas i den mänskliga betraktarens ögon. Och det gäller att så skapa en fascination hos människan, en fascination för naturen. För endast så kan vi värna den.

Det är så jag ser hans livsverk i Örebro. Med Oset och Rynningeviken. Med Boglundsängen. Med alla lokala naturreservat, strövstigar, all närnatur som ger Örebro en själ. Och där hans intresse spiller över också på det stora: Kvismaren, Tysslingen, Latorpsplatån, Kilsbergen...

Ibland blir det politiska arbetet inte som man tänkt sig. Ibland blir det bättre. Och det Mats Rosenberg gjort för Örebro är svårt att övervärdera. Och det hans medarbetare nu gör för att fortsätta utvecklingen är lika glädjande.

Så än en gång: Grattis Mats! Det är du väl värd.

Media: NA, SR, SVT

Inga kommentarer: