När godheten blir sin egen fiende

Åter skriver ett antal forskare kring migration om behovet av att öppna Europas och Sveriges gränser för fler. Idag i Dagens Samhälle. För några dagar sedan i DN.

DN-artikeln var ett under av oklarhet. Den skulle lika gärna kunna användas av den som vill ha en nationalistisk politik - den svenska grundlagen omfattar medborgarna och de som lagligen vistas i Sverige - som av de som vill ha en oreglerad invandring - Den svenska grundlagen omfattar alla i ett universellt perspektiv.

Artikeln i Dagens Samhälle är något tydligare. Forskarna vill att såväl EU som Sverige tar ett ökat ansvar för de 60 miljoner människor i världen som är på flykt. Snävt tolkat så skulle man kunna mena att de egentligen bara menar den tiondel av dessa som har flyktingstatus. Men man kan lika gärna tolka den som att gränserna ska öppnas på vid gavel. Skrivningarna om anhöriginvandring är exempelvis enormt vittgående.

Ibland påstår man att en fråga är "för viktig för att bli föremål för politiska strider". Och så hänvisar man till hur "forskarna" tycker att man ska göra. Det kan handla om allt ifrån skolan till skatterna, från försvaret till klimatet. Men det finns flera problem med detta.

För det första är det sällan det finns en total konsensus bland forskarna. Det finns till och med klimattvivlare bland forskareliten.

För det andra kan man vara ense om målen, men skilja sig i vägarna dit. Skattepolitiken är ett typexempel.

För det tredje - och det är väldigt vanligt - använder den som säger så just de forskningsresultat som stöder de egna teserna, oavsett vad mainstreamforskningen säger.

Och för det fjärde: Forskning om konsekvenser utanför det egna området lyser alldeles för ofta med sin frånvaro. Låt mig ta ett par exempel:

Det finns en väldigt enig forskarkår som slagit fast att klimatförändringarna hotar hela vårt samhälle. Kraven på att minska utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser är stora. Skulle klimatforskarna bestämma, skulle utsläppen omedelbart kraftigt begränsas för att globalt utfasas på några års sikt.

Men vilka konsekvenser får detta? För ekonomin, tillväxten, välfärden, handeln, säkerheten? Den frågan måste politikerna hantera. Och det är inte lätt.

Eller:

Det finns en bred konsensus i Sverige att pensionärerna behöver en bättre ekonomi. Framförallt fattigpensionärerna. En del pekar på det orättvisa i straffbeskattningen av pensionärerna, som har en högre skatt än löntagarna. Om den avskaffas får de en bättre ekonomi. Andra hävdar att det är tillväxten som är det viktiga. En ökad ekonomisk tillväxt, genom en olik beskattning av pension respektive lön, skapar ökad ekonomisk tillväxt, och därmed högre pensioner än vad en likartad beskattning skulle göra. Målet är detsamma. Vägarna olika.

De artiklar som jag redovisat ovan, delvis skrivna av samma människor, visar på hur det kan se ut när ett forskarkluster vill styra politiken. Det blir såväl enögt som enfaldigt.

Det är lätt att förstå viljan att göra det goda, följa upp alla nationella och internationella avtal till minsta kommatecken. Men det enda sättet att göra det är att totalt strunta i konsekvenserna.

Idag tar Sverige emot ca 1000 personer om dagen. Det är en femdubbling jämfört med situationen för två år sedan. Redan då hade vi problem med såväl mottagandet som integrationen. Och de långsiktiga konsekvenserna för den svenska modellen av välfärd var i bästa fall oklara.

Det finns inget idag som pekar mot att vi ens kortsiktigt, årsbaserat, klarar av en invandring i den storleksordningen. 365.000 invandrare per år är en omöjlighet resursmässigt. Inte ens hälften är sannolikt möjligt. En invandringstakt på 1000 personer om dagen (varav 200 ensakommande barn/unga) ställer sådana krav på samhället att vi måste se en helt annan nivå på vad vi menar med ett humanitärt mottagningssystem.

Och då är ändå vare sig anhöriginvandringen eller de långsiktiga konsekvenserna för arbetsmarknaden, bostadmarknaden, vård, skola, omsorg och så vidare redovisade.

Forskarnas inlägg är en partsinlaga. Den förtjänar att läsas. Men den är omöjlig att använda annat som ett smalt och grunt inlägg i den debatt som kräver helhetssyn och djup.